Niclas Berggren 15:06 den 4 September 2008

Statens storlek och tillväxten

Hur ser förhållandet mellan statens storlek och ekonomisk tillväxt ut? Hittills har de empiriska resultaten varit motstridiga, vilket inte är förvånande utifrån teoretiska överväganden.* Å ena sidan bistår staten med tillväxtbefrämjande åtgärder av olika slag (t.ex. rättsväsende och utbildning); å andra sidan skapar skatter och regleringar effektivitetssänkande snedvridningar.

En ny studie tittar inte bara på statens storlek och tillväxt utan även på hur effektivt staten använder sina resurser. Tar man med det i beaktande kan följande konstateras:

Our main finding is that, when fiscal size is measured by the government consumption share in GDP, the size-efficiency mix is significant in explaining the size-growth relationship. The latter is indeed non-monotonic … [O]ur estimates imply that only in 34 out of 159 observations (different countries in different periods) is the size-growth relationship positive. Our results imply that what really matters to growth is not government size per se, but the size-efficiency mix.

För Sveriges del identifieras, som för de flesta länder, en svagt negativ effekt av statens storlek när effektiviteten i den offentliga konsumtionen beaktas.

___________________
*Barro, Robert J. (1990). ”Government Spending in a Simple Model of Economic Growth.” Journal of Political Economy, 98(5): S103—S125.

Niclas Berggren 8:48 den 3 September 2008

Vad beror ekonomiska reformer på?

Sir Robert Peel

Vad förklarar införandet av frihandel för jordbruksprodukter i Storbritannien 1846? Professor Douglas Irwin menar att det beror på en kraftfull ledare, Sir Robert Peel, som dels hade folkflertalets bästa för ögonen och som dels förstod nationalekonomi, med en pragmatisk, empirisk, verklighetsnära tillämpning:

Economic ideas, and not the pressure of interests, were central to Peel’s conversion to favor repeal of the Corn Laws. As Peel was pivotal to the success of repeal, the analysis presented here confirms the important role of ideas and ideology in the great drama surrounding the first success of free trade since the emergence of the science of political economy.

Individer och idéer som påverkar individers tänkande tycks alltså kunna spela stor roll för att genomdriva viktiga reformer. Se där, en viktig roll för (empiriskt grundade) nationalekonomer!*

Peel insåg dock att intressegrupper, i det här fallet rika engelska godsägare, måste hanteras för att ro en reform i hamn. Han såg därför till att genomföra liberaliseringen gradvis och att ge godsägarna förmånliga omställningslån. Att ”muta” intressegrupper för att få dem att gå med på reformer kan vara gynnsamt för allmänheten.

__________________________
*Men det finns som alltid glädjedödare. Två andra nationalekonomer, Gary Anderson och Robert Tollison, menar att detta inte är en särskilt korrekt förklaring av varför frihandel infördes. Istället lokaliserar de förklaringen i att intressegruppen textilproducenter gynnades av en frihandelsreform, vilket fick en positiv, oavsedd bieffekt som gynnade de allra flesta. De är alltså skeptiska till förklaringar som den Irwin anför, att reformpolitiker styrs av en omsorg om det allmänna bästa. Se Anderson, Gary M. och Tollison, Robert D. (1985). ”Ideology, Interest Groups, and the Repeal of the Corn Laws.” Journal of Institutional and Theoretical Economics, 141(2): 197—212.

Niclas Berggren 11:07 den 1 September 2008

Vilka tycker om dissonant musik?

De flesta ogillar dissonant musik — istället eftersträvas, precis som i filmer och böcker, harmoni och ett lyckligt slut. Jag tycker däremot ofta bra om disharmoni. Musik behöver, som jag ser det, inte vara vacker för att vara tilltalande utan kan också uppskattas för att den är intressant, för att den bjuder på motstånd, för att den säger något oväntat.

Nu visar det sig, enligt en studie publicerad i Brain: A Journal of Neurology, att endast hjärnskadade uppskattar dissonant musik:

Only patients with substantial resections of the left or right parahippocampal cortex (PHC) gave highly abnormal judgements to dissonant music; they rated dissonant music as slightly pleasant while controls found it unpleasant.

Vad säger det om mig? (Att jag är neurotisk visste jag sedan tidigare.)

För ett par smakprov på musik med tydligt dissonanta inslag kan jag rekommendera ett utdrag ur Variations on ”America” av Charles Ives (missa inte fotarbetet på orgeln!) och Prokofievs pianosonat nr 3.

Niclas Berggren 12:40 den 30 August 2008

Förklarar vår kultur hur mycket vi vill omfördela inkomster?

Människor vill omfördela inkomster olika mycket, men det är inte bara så att dessa skillnader i preferenser existerar inom länder, de existerar även mellan länder. En ny studie undersöker hur inställningen till omfördelning kan förklaras:

To separate the effect of culture from the effect of the economic and institutional environment (”context”), we relate immigrants’ preferences for redistribution to the average preference in their birth countries, controlling extensively for individual characteristics and country-of-residence fixed effects. We find a strong positive relationship. This cultural effect is larger for non-voters, those with shorter tenure in the country of residence, and those who move to countries with a large number of immigrants from their own birth countries. Immigrants from countries with a higher preference for redistribution are also more likely to vote for a more pro-redistribution political party. The effect of culture persists strongly into the second generation.

Resultaten, som givetvis är ekonometriskt belagda, illustreras i följande figur:

Dvs. det finns ett positivt samband mellan inställningen till omfördelning i hemlandet och inställningen till omfördelning bland invandrare från det landet, vilket antyder att kultur, inte enbart ekonomiska omständigheter på plats, utövar inflytande. Invandrare från Sverige verkar intressant nog ha ungefär samma preferens för omfördelning som de infödda i de länder de har flyttat till. Jag hade väntat mig en preferens för mer omfördelning från svenskarnas sida, men å andra sidan kanske svenskar huvudsakligen flyttar till grannländer med liknande preferenser. Invandrare från Portugal vill ha betydligt mer omfördelning än de infödda i de länder de har flyttat till. En förvånande sak för mig är att skandinaver inte verkar vilja ha så värst mycket omfördelning i sina egna länder jämfört med personer i södra Europa.

Ett par reflexioner:

Vad bestämmer hur en nationell kultur ser ut? Varför vill t.ex. bulgarer omfördela mer än de flesta andra folk? Detta vet vi mycket lite om. Att kultur spelar roll verkar klart, men hur en viss kultur har uppkommit eller om den kan påverkas tycks i långa stycken oklart.
Resultaten har implikationer för invandringspolitik. Om man oroas över stigande välfärdskostnader för invandring kan man kanske välja att särskilt välkomna invandrare från kulturer med preferenser för lite omfördelning. Och vice versa, om man vill stärka väljarstödet för omfördelning kan man välja att särskilt välkomna invandrare från kulturer med preferenser för mycket omfördelning.

Niclas Berggren 8:20 den 30 August 2008

Fula kvinnors män

Professor Daniel Hamermesh:

[T]here is substantial evidence suggesting that uglier women marry men with less human capital — men who earn less.

Niclas Berggren 15:59 den 28 August 2008

Den hälsosamma parrelationen

På väg bort

Jag har förkastat den romantiska kärleken men noterar ny forskning som antyder att personer som lever i parrelationer löper mindre risk att drabbas av demenssjukdomar. Bör jag tänka om och etablera en parrelation? Jag tror inte det, av två skäl.

Dels visar forskningen att risken att drabbas är ännu större om en parrelation upphör:

De som levt som singel hela livet löper dubbelt så stor risk medan de som skilt sig i medelåldern och därefter levt som singel löper tre gånger så stor risk. Allra störst risk att drabbas av demenssjukdomar löper de som förlorat sin partner innan de nått medelåldern och därefter fortsatt leva som änka eller änkling. Jämfört med gruppen gifta par löper de mer än sex gånger större risk att utveckla Alzheimers.

Dels måste fördelarna av en parrelation vägas mot nackdelarna, och för min del, som autonomist-atomist, innebär upplåsningen till en annan person en stor psykologisk kostnad.

Men för dem som ingår i en parrelation som blir beständig är förstås dessa nya resultat goda nyheter.

Tips: Gissur Erlingsson.

Niclas Berggren 8:45 den 28 August 2008

Hur ska ungdomar få det bättre?

Inkomstklyftorna rapporteras ha ökat. Under socialdemokratiskt styre, märk väl. (Se en prognos för i år här.) Ungdomar tycks ha fått det direkt sämre , i alla fall i Stockholm:

Svårigheter att få fast jobb och hög arbetslöshet spelar stor roll för de ungas låga inkomster.

Hur ska detta lösas? Nationalekonomen Per Skedinger har gått igenom all forskning om arbetsrättens betydelse för sysselsättningen. Magnus Henrekson och han sammanfattar:

En tydlig slutsats av forskningen är att en arbetsmarknad präglad av omfattande regleringar sänker sysselsättningsgraden för ungdomar och invandrare, precis de grupper som regeringen säger sig vara mest angelägen om att värna.

Men inte har Carin Jämtin tagit in detta budskap. Inte regeringen heller, även om den faktiskt gör en hel del annat nyttigt, som t.ex. inför jobbskatteavdrag. Nå Ungdomsstyrelsens generaldirektör Per Nilsson förstår också att lösningen inte ligger i att satsa på mer bidrag:

Man måste se till att unga får komma i arbete så att de kan försörja sig själva.

Niclas Berggren 13:56 den 27 August 2008

Homosexualitet och självmord

I sin doktorsavhandling i psykologi finner Heather Murphy att det, trots ökad öppenhet och acceptans, inte alltid är så lätt att vara homo- eller bisexuell:

These students identified themselves as heterosexual, but also reported being attracted to people of the same sex or engaging in same-sex behavior. This group was three times as likely as heterosexuals to have made a plan to commit suicide in the past year and six times more likely to have actually attempted suicide in the same period.

Resultaten kan sammanfattas i denna tabell:

Jag ser det som viktigt att man, särskilt som vuxen i förhållande till barn och ungdomar, är öppen, accepterande och, faktiskt, icke-heterosexistisk. Utgå inte från att alla är heterosexuella. Fråga inte flickan om hon har träffat en pojke, fråga om hon har träffat någon. Och om hon träffar en flicka, välkomna det. Och låt henne känna innan hon träffar en flicka att du välkomnar det, om det skulle ske. Det är frånvaron av det självklara accepterandet av kärlek mellan personer av samma kön som jag tror utgör grunden till den olycka som Heather Murphy identifierar. Det är en sådan frånvaro som hos många homo- och bisexuella skapar en känsla av alienation och utanförskap.

Jag talar här inte om politik eller offentliga proklamationer i första hand, utan om attityder och bemötande i den lilla världen, gentemot dem som finns i ens närhet. Se ett tidigare inlägg om föräldrars rädsla för att deras barn ska visa sig vara homosexuella.

Niclas Berggren 17:02 den 26 August 2008

Polisen minskar huliganismen

Polis jagar huliganer

Nu har huli ganer bur it sig illa åt i samband med en fotbollsmatch igen. Det finns säkert många metoder som kan prövas för att reducera denna typ av sportrelaterat gruppvåld, men en väldigt viktig faktor är polisens resurser. En studie av nationalekonomerna Panu Poutvaara och Mikael Priks visar att när polisinsatserna i Stockholm minskade, ökade huliganvåldet kraftigt:

This paper isolates the causal effect of policing on group violence, using unique panel data on self-reported crime by soccer and ice hockey hooligans. The problem of reverse causality from violence to policing is solved by two drastic reallocations of the Stockholm Supporter Police unit to other activities following the 9/11 terrorist attack in September 2001 and the Tsunami catastrophe in December 2004. Difference-in-difference analysis reveals that Stockholm-related hooligan violence increased dramatically during these periods.

En viktig insikt för dem som vill reducera brottslighet.

Niclas Berggren 11:15 den 24 August 2008

Pengar ger individualism

Källa till individualism?

Hur påverkar pengar oss människor? En artikel i Science ger detta svar:

The results of nine experiments suggest that money brings about a self-sufficient orientation in which people prefer to be free of dependency and dependents. Reminders of money, relative to nonmoney reminders, led to reduced requests for help and reduced helpfulness toward others. Relative to participants primed with neutral concepts, participants primed with money preferred to play alone, work alone, and put more physical distance between themselves and a new acquaintance.

Dvs. när människor påminns om pengar blir de mer individualistiska och mindre samarbetsvilliga. Hur kan det förklaras? Peter Singer kommenterar:

Vohs and her colleagues suggest that as societies began to use money, the necessity of relying on family and friends diminished, and people were able to become more self-sufficient. “In this way,” they conclude, “money enhanced individualism but diminished communal motivations, an effect that is still apparent in people’s responses today.”

De flesta ser nog denna effekt av pengar som något negativt, även om de i allmänhet ändå godtar pengar pga. deras fördelar, som torde överväga. Men jag ser snarast effekten som en ytterligare fördel! Jag har starkt atomistiska drag och vill inte vara bunden till andra människor. Pengar ger möjlighet till distans, vilket jag värdesätter.

I samma anda, se två tidigare inlägg om min skepsis mot vurmandet för tillit och samarbete.

Tips: Greg Mankiw.

Niclas Berggren 10:41 den 23 August 2008

Varför så få kvinnor på toppen?

I en ny studie undersöker Muriel Niederle och Alexandra Yestrumskas hur det kommer sig att kvinnor ofta är underrepresenterade på toppjobb. Tidigare förklaringar har pekat på olika preferenser mellan könen gällande arbetsmängd och typ av arbetsuppgift, på olika förmåga och på diskriminering. Utan att förneka att dessa faktorer spelar roll finner de följande:

[I]n this paper we have examined an environment in which women and men perform equally well, and in which issues of discrimination, or time spent on the job do not have any explanatory power. Nonetheless, we find large gender differences in the propensity to choose challenging tasks. It appears that these differences are driven by gender differences in risk aversion, and certainty in the ability to perform in a harder and new task.

Den tyska affärskvinnan Maria-Elisabeth Schaeffler

Högpresterande kvinnor är alltså relativt obenägna att välja komplicerade uppgifter pga. en ovilja att ta risker och bristande självförtroende. Lågpresterande män, å andra sedan, präglas av övermod.

Men forskarna finner också att utfallet kan påverkas av spelets regler. När experimentet ändrades i mer flexibel riktning, med mindre press att binda sig för ett visst handlingsalternativ, försvann i stort sett könsskillnaderna mellan högpresterande män och kvinnor:

Furthermore, we predict that gender differences should be reduced when the environment allows for participants to try out various tasks, without a strong initial commitment.

Frågan är hur denna insikt kan omsättas i praktisk handling på arbetsmarknaden. Det förefaller viktigt att försöka utnyttja den potential av högpresterande kvinnor som, med annorlunda spelregler, i högre grad skulle vilja och våga ta för sig.

Niclas Berggren 8:28 den 22 August 2008

Den tveksamma folkrätten

Jag har alltid känt mig lite tveksam inför begreppet och fenomenet folkrätt. Alltsomoftast framträder folkrättsjurister i media och konstaterar att land si och så har brutit mot folkrätten, vilket allmänt verkar uppfattas som att något fasansfullt har ägt rum. Men som icke-jurist har jag inte kunnat precisera vari min tveksamhet består.

Professorn i juridik vid University of Chicago Eric Posner är bättre lämpad för uppgiften. I en artikel* angriper han den förhärskande och naiva synen att stater är moraliskt klandervärda om de bryter mot folkrätten. T.ex. menar han att det inte går att hävda att folkrätten är moraliskt bindande därför att den bygger på samtycke, vilket den inte gör. Det går heller inte att hävda att den är moraliskt bindande därför att den medför goda konsekvenser, eftersom dess utformning är ett resultat av agerande av stater som ofta inte bryr sig om sina egna medborgares välmående, och än mindre andra staters medborgares välmående. Slutsats:

In our world, we cannot say that if a particular state complies with international law … or even treated compliance as a presumptive duty, the world would be a better place.

Se ett tidigare inlägg om Eric Posners ifrågasättande av ”mänskliga rättigheter”.

Uppdatering: Se även hans analys av vissa problem med ICC i Haag.

___________________

*Posner, Eric A. (2003). ”Do States Have a Moral Obligation to Obey International Law?” Stanford Law Review, 55(5): 1901—1920.

Niclas Berggren 9:49 den 21 August 2008

Behovet av blod

Röda blodceller

Det råder blodbrist, varför två nyheter är av intresse:

Socialstyrelsen föreslår att män som har sex med män ska få donera blod sex månader efter sexuell aktivitet (idag får de inte ge blod alls). Det är bra, men eftersom tre månader är en tillräcklig tid för att kunna hivtesta blod borde gränsen sänkas till just tre månader. Se även Olof Lavessons kommentar.
Ny forskning indikerar att man kan komma att utvinna blod ur embryonala stamceller. Kristna motsätter sig denna typ av forskning, vilket återigen illustrerar hur destruktiv deras etik kan vara.

En tredje sak är att blodgivning verkar kunna fås att öka genom att erbjuda lotter som betalning.

Niclas Berggren 8:38 den 21 August 2008

Den fräna klimatdebatten

Elisabeth Höglund, klimatdebattör

En debatt har blossat upp i klimatfrågan mellan, av alla människor, meteorologen Pär Holmgren och reportern Elisabeth Höglund. Jag tillbringade själv lördagsnatten (fram till 02.30) i en frän diskussion i just denna fråga. Den väcker känslor.

Men låt oss påminna oss Bertrand Russells kloka ord från ”On the Value of Scepticism”:

When there are rational grounds for an opinion, people are content to set them forth and wait for them to operate. In such cases, people do not hold their opinions with passion; they hold them calmly, and set forth their reasons quietly. The opinions that are held with passion are always those for which no good ground exists; indeed the passion is the measure of the holder’s lack of rational conviction. Opinions in politics and religion are almost always held passionately.

Målsättningen bör vara att närma oss klimatfrågan, som alla andra frågor, på ett rationellt sätt och att inte tysta, förtiga, förlöjliga eller reagera alltför affektivt. För min del innebär det:

att acceptera majoritetsuppfattningen bland klimatexperter, att global uppvärmning är att vänta och att den till icke negligerbar del orsakas av koldioxidutsläpp;
att ha en viss grad av osäkerhet i denna acceptans, eftersom det finns en minoritet av experter som inte håller med IPCC (och graden av osäkerhet bör vara en funktion av hur stor denna minoritet är);
att inte acceptera policyslutsatser som inte bygger på noggrann kostnads-intäktsanalys — i linje med resonemang av miljöekonomer som Richard Tol och William Nordhaus; och
att inte lyssna så mycket på amatörer och allmänna tyckare.

Niclas Berggren 22:37 den 20 August 2008

Middag med Jack Knight

Kvällen har varit mycket stimulerande. Inte nog med att jag hade förmånen att dinera på Nalen* med Gissur, Andreas och Peter. Dessutom ingick Jack Knight och Mark Blyth i sällskapet! (De är här för att delta i ett kollokvium för unga samhällsvetare på min arbetsplats Ratio.) Båda är mycket skarpa statsvetare, och de har båda skrivit inom området institutionell förändring, dvs. vad som orsakar — och hindrar — politiska reformer.

Professor Jack Knight

Jag är särskilt förtjust i Knights teori om institutionell förändring som ett resultat av sociala konflikter. Som han skriver i Institutions and Social Conflict (s. 38):

Rather than focusing on collective goals, self-interested actors want institutions that produce those social outcomes that are best for them as individual strategic actors. This is not to say that social institutions do not produce benefits for all of the members of the group or community. … [T]hese benefits are merely a by-product of the pursuit of individual gain.

Detta har implikationer för hur man uppnår ekonomisk-politiska reformer. Det förefaller t.ex. naivt att tro att de primärt är resultatet av ”goda råd” från nationalekonomer eller andra.

_________________________

*Jag åt kräftsoppa med dillknäckebröd, kräft- och pilgrimmsmusseltimbal; grillad svensk oxfilé serverad med murkelsås, kanderad lök och potatispuré med whiskeyrökt oxbringa; samt Nalens chokladtårta med vispad grädde.

Niclas Berggren 8:46 den 20 August 2008

Fri vilja och fusk

En ny studie visar att personer som får höra att vi inte har fri vilja fuskar mer än andra:

[P]articipants read excerpts that encouraged a belief in determinism (i.e., behavior as the consequence of environmental and genetic factors) or neutral text. Exposure to the deterministic message increased immoral behavior on a passive cheating task that involved allowing a flawed computer program to reveal answers to mathematical problems that participants should have been solving themselves. Moreover, increased cheating behavior was mediated by decreased belief in free will.

Antagligen beror resultatet på att personer som inte tror att vi har fri vilja inte heller anser att vi i yttersta mening är moraliskt ansvariga för vad vi gör. (Vilket inte jag anser att vi är.)

Detta resultat får mig att fundera på avvägningen mellan att säga sanningen och att undvika att göra det i de fall sanningen kan leda till negativa konsekvenser. Gör Strawson, Schopenhauer, Russell, Bergström och Dawkins fel när de (helt korrekt) berättar att vi inte har fri vilja, om resultatet är att människor fuskar mer och kanske beter sig mindre önskvärt på andra sätt? En svår fråga. Sanningen har ett stort värde, som jag ser det, men detta värde är inte oändligt. (Det är därför jag ibland ljuger när någon frågor mig vad jag tycker om deras nya frisyr, nya tröja eller utseende rent allmänt.)

I frågan om att berätta att vi inte har fri vilja gör jag trots allt bedömningen att de positiva konsekvenserna av att berätta sanningen övertrumfar de negativa. På plussidan måste, förutom värdet av att förstå hur tillvaron verkligen är beskaffad, bl.a. en human syn på brottslingar och en rofylld syn på livet noteras.

Niclas Berggren 15:42 den 19 August 2008

Hänger tillväxten på byxorna?

Tillväxtsänkare?

Tillväxttakterna faller i Östeuropa. Kanske skulle utvecklingen kunna vändas om bara klädmodet bland ungdomar stramades upp? Dallas vice borgmästare framför i vilket fall teorin att hängbyxor sänker tillväxten:

”Vem vill öppna en mataffär, bank eller förstklassig restaurang i ett kvarter där folk går med häng på byxorna och visar baken?” frågar han oroat.

Jag har hittills inte sett variabeln ”andel av befolkningen med hängbyxor” i några tillväxtstudier, men tillåt mig tvivla på att ett samband föreligger.

Se tidigare inlägg om hängbyxor här, här, här och här.

Niclas Berggren 8:33 den 19 August 2008

Rör mig inte

Handskakning

En ny studie, snart publicerad i Evolution & Human Behavior, visar att beröring ökar samarbetsviljan människor emellan:

Humans frequently sacrifice resources to help others—even strangers. The proximate mechanisms inducing such sacrifices are not well understood, and we hypothesized that touch might provoke a sacrifice of money to a stranger. We found that touch significantly elevated circulating oxytocin (OT) levels but only when it was followed by an intentional act of trust. Touch followed by trust increased monetary sacrifice by 243% relative to untouched controls. We also found that women were more susceptible than men to OT release and monetary sacrifice after touch. This suggests that touch draws on physiologic mechanisms that support cooperative behaviors in humans.*

Ett litet problem bara: jag ogillar beröring starkt. Allra värst är handskakning. Förhoppningsvis finns det andra sätt att få människor att samarbeta med mig. Kanske kan jag börja ge bort nässpray med oxytocin?

Se ett tidigare inlägg i samma anda, om att tillit människor emellan må vara bra, även om sätten som tillit uppkommer på inte alltid är det.

_______________________

*Se även en sammanfattning i The Economist.

Niclas Berggren 22:00 den 17 August 2008

Den skadliga värnskatten

Niklas Ekdal

Niklas Ekdal slutar som politisk redaktör i DN och utvecklar varför:

Det är nästan tabu att påpeka det när man är ”höginkomsttagare”, men skattesystemet spelar en nyckelroll. Sverige har världens mest sammanpressade lönestruktur. Med skyhöga marginalskatter ovanpå det blir belöningen för det extra ansvaret – som rektor, avdelningschef eller klinikföreståndare – löjligt litet. … Den så kallade värnskatten är i det perspektivet en nationell katastrof. Att inför straffskatt på utbildning och ansvar precis när kunskapsekonomin exploderade var lika begåvat som att skära halsen av den guldäggsvärpande gåsen.

TCO och SACO tycks hålla med. Det är inte så konstigt med tanke på att värnskatten nog kan avskaffas utan någon större kostnad, enligt beräkningar av nationalekonomerna Bertil Holmund och Martin Söderström samt av SNS. Och även om ett avskaffande skulle kosta finns trots allt budgetmässigt utrymme för skattesänkningar. Det som talar emot en sänkning är väl det begränsade ”fördelningspolitiska utrymmet”. Vad det nu kan tänkas bestå av.

Niclas Berggren 9:28 den 15 August 2008

Bör ekonomiska reformer genomföras?

Det är inte ofta man läser saker som får en att tänka annorlunda. Men en analys* av nationalekonomerna Robert Tollison och Richard Wagner är av den karaktären. Grundidén är att effektivitetshöjande ekonomiska reformer inte är eftersträvansvärda eftersom dessa medför kostnader som i regel överstiger intäkterna. Den främsta kostnaden, som vanligtvis inte beaktas, uppkommer när de intressen som gynnas av den rådande ordningen använder resurser för att försöka förhindra reformer, istället för till produktiv verksamhet.

För att illustrera resonemanget kan man utgå från den vanliga välfärdsanalysen av monopol.

Den vanliga analysen identifierar H som ett monopols sociala kostnad, medan T är en transferering från konsumenter till producenter och alltså inte i sig en social kostnad. Antag nu att monopolet kan avskaffas genom en ekonomisk reform. Vad händer då? Vinsten H måste dels ställas mot kostnaden för att genomföra och upprätthålla reformen. Men reformförslaget kommer dessutom att få monopolisten att bjuda motstånd. De resurser han använder (upp till T>H) måste också dras av från H, vilket antyder att det är bättre att inte lägga fram reformförslaget. Som författarna uttrycker det:

Any expenditure less than T will leave the monopolist better off than he would be if he were reformed into a competitive industry. And any expenditure in excess of H by the monopolist will render the value of the reform negative to the utilitarian reformer.

Hur allmänt giltig är slutsatsen i analysen? Jag vet inte riktigt — kanske är den mindre hållbar om de som gynnas av en ineffektiv ordning före en reform inte utgörs av en tydlig, sammanhållen grupp som enkelt kan bjuda motstånd. Dessutom utgår den från ett utilitaristiskt perspektiv, och reformer kan förstås motiveras med andra utgångspunkter (vilket också framgår i artikeln). Hursomhelst gör analysen mig mindre benägen än tidigare att förespråka ekonomiska reformer. Vad kvarstår då för en samhällsförbättrare? Tollison och Wagner föreslår följande:

[O]ur analysis suggests that reformist activity should be directed toward the prevention of future deformities and not toward the eradication of past ones.

Kanske en ”reformagenda” så god som någon.

________________________

*Tollison, Robert D. och Wagner, Richard E. (1991). ”Romance, Realism, and Economic Reform.” Kyklos, 44(1): 57—70.
Jfr. McCormick, Robert E., Shughart II, William F. och Tollison, Robert D. (1988). ”The Disinterest in Deregulation.” American Economic Review, 74(5): 1075—1079.

Niclas Berggren 7:54 den 14 August 2008

Lag med negativa effekter

Patrick Krassén har helt rätt när han påpekar att lagstiftning inte ska ses som lösningen på alla problem, bl.a. därför att lagstiftning ofta har oavsedda konsekvenser:

Thaler och Sunsteins teori bortser också i hög utsträckning från att många av de “negativa” eller “oönskade” konsekvenserna av människors beteenden beror på lagar, regler och system som staten beslutat om och som människor anpassat sig till. … Ett annat exempel är den så kallade zebralagen, som infördes 2000 och innebär att bilister bär hela ansvaret för att undvika olyckor vid oövervakade övergångsställen. Flera studier har sedan dess visat att antalet olyckor vid just sådana övergångställen har ökat sedan lagen infördes.

Detta är en viktig insikt och bör stämma lagstiftare, och de som efterfrågar lagstiftning, till eftertanke. Professor Tabarrok förklarar lagen om oavsedda konsekvenser på följande vis:

The law of unintended consequences is what happens when a simple system tries to regulate a complex system. The political system is simple, it operates with limited information (rational ignorance), short time horizons, low feedback, and poor and misaligned incentives. Society in contrast is a complex, evolving, high-feedback, incentive-driven system. When a simple system tries to regulate a complex system you often get unintended consequences.

Effekterna av den farliga övergångsställelagen har jag uppmärksammat tidigare. I sanning ett exempel på när välmenande utgångspunkter kan leda fel. Angående beteendeekonomi (den inriktning av nationalekonomin som påpekar att människor ibland beter sig irrationellt och som ibland dessutom förespråkar lagstiftning för att komma till rätta med detta), se tidigare inlägg här, här, här och här.

Niclas Berggren 14:40 den 13 August 2008

Naomi Kleins imponerande försvarare

Naomi Klein

Naomi Kleins Chockdoktrinen, och hennes påstående att marknadsliberaler, inspirerade av Milton Friedman, orsakar och utnyttjar kriser för att driva igenom en politik som få egentligen vill ha, har rönt stor uppmärksamhet (vilket jag har skrivit om här och här). Själv har jag inte läst den men kan konstatera att vissa finner den osaklig — se t.ex. recensioner av Jonathan Chait och Tyler Cowen samt Johan Norbergs analys — medan andra hyllar den. Intressant nog återfinns två högst respektabla personer i hyllningskören: ekonomipristagaren Joseph Stiglitz och filosofen John Gray.

Stiglitz erkänner att Klein överförenklar, men tycks i grunden gilla hennes marknads- och USA-kritiska budskap:

Klein provides a rich description of the political machinations required to force unsavory economic policies on resisting countries, and of the human toll. She paints a disturbing portrait of hubris, not only on the part of Friedman but also of those who adopted his doctrines, sometimes to pursue more corporatist objectives.

Gray instämmer:

There are very few books that really help us understand the present. The Shock Doctrine is one of those books. Ranging across the world, Klein exposes the strikingly similar policies that enabled the imposition of free markets in countries as different as Pinochet’s Chile, Yeltsin’s Russia, China and post-Saddam Iraq.

När kloka personer av detta slag ger Klein sitt stöd börjar åtminstone jag att undra om det inte åtminstone ligger en del i det hon har att säga. Men problemet är att kloka personer uppenbarligen ibland kommer till helt skilda slutsatser, exemplifierade i det här fallet både av synen på marknadsekonomins möjligheter och begränsningar samt av synen på Kleins bok som sådan. Vem ska man lita på? Finns det delar av sanningen på båda sidor? Kan man avgöra saken genom att läsa själv? Svårt att säga.

I praktiken tror jag att de flesta, även akademiker, väljer sida i frågor av det här slaget utifrån ideologiska uppfattningar. Är vi lagda åt det marknadsliberala hållet lär vi tills vidare avvisa Klein (genom att lyfta fram det som uppenbart är fel i hennes resonemang och ignorera resten); är vi lagda åt vänsterhållet lär vi inta motsatt uppfattning (genom att lyfta fram det som uppenbart är rätt i hennes resonemang och ignorera resten). Utan alltför djupsinning analys. Finns det ingen marknadsliberal expert som säger något riktigt gillande om Klein? Eller någon vänsterorienterad expert som säger något riktigt kritiskt om Klein? Då skulle jag definitivt lyssna.

Uppdatering: Se även professor Brad DeLongs kommentar.

Niclas Berggren 8:57 den 11 August 2008

Astrologi bör tas på allvar

Stjärnor i skyn

Om en person säger sig tro på astrologi sjunker den personen i anseende hos mig. Om det är en person jag värdesätter av andra skäl är en sådan tro inte tillräcklig för att jag ska dissa personen, men jag undrar definitivt vilket omdöme personen i fråga har. Jag ser det som viktigt att påpeka att astrologi är vidskepelse och pseudovetenskap.

Se vad Richard Dawkins har att säga om astrologi i ett videoklipp från The Enemies of Reason. Han har tidigare skrivit följande:

Scientific truth is too beautiful to be sacrificed for the sake of light entertainment or money. Astrology is an aesthetic affront. It cheapens astronomy, like using Beethoven for commercial jingles. By existing law neither Beethoven nor nature can sue, but perhaps existing law could be changed. If the methods of Astrologers were really shown to be valid it would be a fact of signal importance for science. Under such circumstances astrology should be taken seriously indeed. But if – as all indications agree – there is not a smidgen of validity in any of the things that astrologers so profitably do, this, too, should be taken seriously and not indulgently trivialised.

Så fråga inte mig vilket stjärntecken jag är född i!

Niclas Berggren 8:44 den 10 August 2008

Ekonomiska kriser kommer och går

En ny uppsats av Robert Barro och José Ursúa, ”Macroeconomic Crises Since 1870”, innehåller hur mycket intressant som helst. Låt mig ge några smakprov.

De undersöker ekonomiska kriser (definierade som fall i real BNP per capita med minst tio procent) och finner att sannolikheten för en sådan är cirka 3,5 procent per år, att den genomsnittliga nedgången ligger på cirka 22 procent och att den genomsnittliga varaktigheten är 3,5 år.
Mellan 1870 och 2006 har 148 ekonomiska kriser (enligt definitionen i punkt 1) identifierats i drygt 30 undersökta länder.
Sveriges genomsnittliga tillväxttakt i real BNP per capita 1870—2006 har varit 2,3 procent. Det gör oss till det femte snabbast växande OECD-landet under denna period (Japan, Island, Finland och Norge växte snabbare). Genomsnittet för OECD-länder (21 stycken) är 2,05 procent, och för icke-OECD-länder (10 stycken) 1,99 procent.
Sverige har haft tre ekonomiska kriser (definierade som i punkt 1) sedan 1870: en med botten 1918 (-15 procent), en med botten 1921 (-10,8 procent) och en med botten 1941 (-9,5 procent). Sedan dess har vi inte haft några kriser av detta slag. 1990-talskrisen var allvarlig men inte lika allvarlig som dessa.
En lärdom är att kriser kommer och går och att vi trots allt har haft en rätt fantastisk välståndsutveckling över en längre tidsperiod. Det är lätt att glömma bort när konjunktursvängningar står i fokus, i media och politisk debatt. Se bara på utvecklingen i diagrammet ovan.

Niclas Berggren 10:01 den 9 August 2008

Varför delade män med sig av makten?

Från 1830 och framåt började männen att dela med sig av sin makt och ge (gifta) kvinnor olika ekonomisk-legala rättigheter som rörde barn, egendom och skilsmässa. Detta skedde frivilligt, eftersom kvinnor då inte hade rösträtt. Hur kom det sig? Matthias Doepke och Michèle Tertilt förklarar det, i den nya uppsatsen ”Women’s Liberation: What’s In It for Men?”, på följande sätt:

In our model, women’s legal rights set the marital bargaining power of husbands and wives. We show that men face a tradeoff between the rights they want for their own wives (namely none) and the rights of other women in the economy. Men prefer other men’s wives to have rights because men care about their own daughters and because an expansion of women’s rights increases educational investments in children. We show that men may agree to relinquish some of their power once technological change increases the importance of human capital.

Detta resonemang, att fäder bryr sig om sina döttrar, finner jag intuitivt rimligt, och det är också i linje med en analys som visar att barnens kön påverkar föräldrarnas politiska uppfattningar.* En alternativ förklaring skulle kunna vara ideologi eller ”a widening circle of compassion” (som Peter Singer brukar tala om), dvs. mer eller mindre altruistiska idéer om att kvinnor i allmänhet förtjänar att behandlas på samma sätt som män. Men denna hypotes förefaller mer ad hoc: istället för att egentligen förklara förändringen i mäns attityder postuleras att ”män ändrade sig därför att män ville ändra sig”.

Se även ett tidigare inlägg om att kvinnlig rösträtt gav politiska följder.

____________________

*Existerar samma mekanism i näringslivet? Är män villiga att dela med sig av makten över företagen av omsorg om sina döttrar?

Niclas Berggren 10:16 den 6 August 2008

Är tillit människor emellan enbart bra?

Om människor i ett samhälle litar på varandra tycks många positiva konsekvenser följa. Som Henrik Jordahl och jag skriver i inledningen till vår artikel ”Free to Trust”:

”Numerous studies suggest that social capital is beneficial for economic growth (Putnam 1993, Fukuyama 1995, Knack and Keefer 1997, La Porta et al. 1997, Dasgupta and Sergaldin 2000, Glaeser et al. 2000, Zak and Knack 2001, Knack and Zak 2002, Beugelsdijk, de Groot and van Schaik 2004, Bengtsson, Berggren and Jordahl 2005), but also, to mention some other areas, for trade (Greif 1989, Woolcock 1998, den Butter and Mosch 2003), happiness (Uslaner 2002, Bjørnskov 2003, 2006), democratic stability (Inglehart 1999, Uslaner 2003), political and civic involvement (Knack and Keefer 1997, La Porta et al. 1997), crime prevention (Wilson 1987), and health (Putnam 2000, Rose 2000).”

Och följdriktigt beklagar sig många när tilliten ser ut att minska. I SvD talar t.ex. Stefan de Vylder om ”en nyindividualistisk trend” som bl.a. yttrar sig i att man i högre grad sitter på nätet istället för att aktivera sig i föreningar:

”Ta bara de här anonyma hemskheterna på nätet. Gubbar som utger sig för att vara fjortonåriga flickor och stämmer träff. Förtal, skitsnack, uthängning av klasskamrater. En allt vulgärare bloggmobbning. Sånt som man inte normalt gör på öppna möten, öga mot öga. De här fenomenen banar väg för ett brutalare samhällsklimat över huvud taget, samtidigt som folkrörelsereglerna för umgänget mellan människor försvagas.”*

Men det som slår mig är att få talar om tillitens kostnadssida. Visst finns det, som nämnts ovan, en intäktssida, men tillit bygger i regel på social närhet, likformighet och frånvaro av just individualism. Detta kan ses som en kostnad. I ett samhälle där man litar på andra är homogeniteten i olika avseenden stor. Man känner igen och kan ”läsa” sina medmänniskor, man har koll genom rykten och skvaller, man bestraffar den som avviker etc. Och därmed följer låg autonomi. Man är inte fri att leva som man vill utan måste följa sociala koder och anpassa sig. Den som anses udda anses inte pålitlig.** Och på makroplanet kanske tillit möjliggör mer kollektivism och en expansiv välfärdsstat: dem du litar på ses som del av din grupp, och i gruppen hjälper man varandra.*** De flesta är beredda att acceptera en sådan kostnad i utbyte mot fördelarna, men en kostnad är det hursomhelst.

Dock finns det i det moderna samhället möjlighet att välja mellan olika grader av tillit och autonomi. Vill man leva med hög tillit kan man bo i en liten by i Norrlands inland, men till priset av hög social kontroll. Vill man leva med lägre tillit kan man bo i Stockholm, men på plussidan hamnar en större möjlighet att leva i enlighet med egna preferenser utan inblandning av andra och en större möjlighet att välja sina gemenskaper (av vilka det finns flera sorter). För de flesta är optimum inte en hörnlösning: få vill ha extrem tillit utan någon som helst personlig autonomi; få vill ha noll tillit med total personlig autonomi; det handlar om att välja en punkt däremellan.****

Optimum för mig är nog att bo i ett land med relativt hög tillit (sannolikt är den svenska för hög för min smak) men i en storstad inom detta land, där den genomsnittliga tilliten är lägre än i småstäder och där jag kan välja gemenskaper inom vilka det finns hög tillit. Då blir tilliten inte kvävande utan baseras på en intressegemenskap. Samtidigt finns ganska hög tillit även utanför de valda gemenskaperna, så man slipper gated communities och väldigt hög brottslighet.

_____________________

*Två påpekanden: 1) Som Bo Rothstein klargör finns det dock ett svagt samband mellan föreningsliv och tillit, så de Vylders oro förefaller överdriven. 2) de Vylders syn på nätet ser jag som groteskt obalanserad: varför inte nämna allt det positiva, inklusive möjligheter till kontakter med andra människor?
**T.ex. finner Magnus Gustavsson och Henrik Jordahl att andelen utlandsfödda i svenska län är negativt relaterad till tillit.
***Se Daniel Kleins argument i ”The People’s Romance”.
****Men är det självklart att tillit reducerar autonomi? Får man inte större möjlighet att realisera sina preferenser om människor litar på varandra, utan misstänksamhet och kontrollbehov? Jo, så kan det vara, men då talar vi om en typ av preferenser: de som harmonierar med andras preferenser. I den mån man har preferenser som avviker från de som dominerar tenderar tillit att reducera autonomin vad avser möjligheterna för just de preferenserna att realiseras.

Niclas Berggren 8:07 den 6 August 2008

Kan välfärdsnationalism försvaras?

Barn i behov av välfärd

Om vi har en moralisk skyldighet att bistå dem som har det sämre, var går gränsen för att bistå? Ska vi bara hjälpa dem som står oss nära? Våra landsmän? Alla i hela världen?

Som professor Richard Arneson påpekar i den provokativa uppsatsen ”Do Patriotic Ties Limit Global Justice Duties?” finns det inget principiellt tillfredsställande argument för den sedvanliga avgränsningen till nationalstaten.

Det duger t.ex. inte, menar han, att säga att landsmän ska prioriteras därför att nationalstaten utövar tvång som måste kompenseras:

”My conclusion then is that it is not so that the coercive laws that the state enforces must massively infringe the autonomy of those subject to the laws and can only be justified inter alia if the system of laws provides adequate compensation for this loss of autonomy. If the laws steer people toward acts that all things considered they morally ought to perform, then either they do not actually infringe on autonomy (if those regulated by the laws are reasonable and moral) or they do infringe on autonomy (if those regulated by the laws are prone to act immorally and coerced by the laws to refrain from doing so), but the autonomy that is thereby lost is not significantly valuable. In neither case does the imposition of state coercion generate an obligation to compensate those who are coerced. The reasonable and moral are not coerced and the unreasonable and immoral are not deserving of compensation to offset the harm coercion imposes on them.”

Och det duger inte att säga stöd till dem som har det sämre (men som sannolikt ändå har det bra) ska bygga på reciprocitet:

”If my being better off and your being well off triggers a duty to aid, I cannot evade this duty by cooperating with other well off persons in ways that make the initially well off even better off. Imagining the needy already stretching out their arms before the cooperative scheme among the affluent is started just makes the point vivid.”

Arnesons argumentation utgör en stor utmaning för varje försvarare av välfärdsstaten. Varför ska välfärd vara förbehållen svenskar? Är svenskar mer förtjänta än andra av stöd? Kanske finns det bättre argument för välfärdsnationalism än dem Arneson beaktar, men vilka är då dessa?

Se ett tidigare inlägg om välfärdsstaten och utlänningar.

Niclas Berggren 14:37 den 5 August 2008

Banbrytande forskning om blåbär och choklad

De välgörande blåbären

Enligt SvD har forskare funnit positiva effekter av att äta mörk choklad och blåbär:

”Mörk choklad och blåbär skyddar mot diabetes, motverkar övervikt och är bra för hälsan, enligt en ny studie vid Karolinska institutet (KI).”

Är det inte forskning av detta slag som vi älskare av mörk choklad och blåbär älskar att höra? (Är den rentav inte skojigare än all torr ekonomisk forskning?) Tills man läser dr Eenfeldts kommentar. Men man kan trösta sig med att en annan positiv effekt av blåbär lär kvarstå.

Niclas Berggren 21:49 den 3 August 2008

Hur får vi fler entreprenörer?

Politiker av alla kulörer talar sig numera varma för entreprenörskap. Medan socialdemokraterna betonar trygghetssystemens betydelse för att fler ska starta företag, fokuserar allianspartierna mer på att förenkla regelverk och sänkta anställningskostnader och skatter.

En ny studie av Kristina Nyström, publicerad i det senaste numret av Public Choice, antyder att just det ekonomiska regelverk som staten ställer upp på flera punkter är viktigt för egenföretandets omfattning:

”The empirical findings show that a smaller government sector, better legal structure and security of property rights, as well as less regulation of credit, labour and business tend to increase entrepreneurship.”

En annan ny studie, av Christian Bjørnskov och Nicolai Foss, ger ett snarlikt resultat, men där är den beroende variabeln inte egenföretagande utan entreprenörskap i mer allmän mening:

”We find that the size of government is negatively correlated and sound money is positively correlated with entrepreneurial activity. Other measures of economic freedom are not significantly correlated with entrepreneurship.”

Tillsammans med Åsa Hanssons studie, som finner ett negativt samband mellan skatter och egenföretagande, och Jenny Nykvists studie, som finner ett positivt samband mellan förmögenhetsbildning och entreprenörskap, talar forskningen för att just institutionernas utformning är viktig för människors benägenhet att starta företag.

Niclas Berggren 10:29 den 2 August 2008

Hemhjälp ger framgång på jobbet

Vi har numera skattereduktion för hushållsnära tjänster. Regeringens motivation:

”Syftet med förslaget är bland annat att skapa nya jobb inom hushållssektorn, eftersom många tjänster idag utförs svart. … Dessutom vill regeringen förbättra förutsättningarna för att kvinnor och män ska kunna kombinera arbetsliv och familjeliv på lika villkor.”

Städning på gång

Inte illa. Men detta med hjälp i hemmet kan dessutom vara viktigt för att skapa positiva cirklar i ens liv. En ny analys (gratis här), publicerad i American Economic Review, visar nämligen att inkomstskillnader inte bara beror på begåvning utan också på möjlighet att hänge sig åt arbete. Det senare underlättas av att ha hjälp i hemmet. Därigenom ökar produktivitet och inkomst. Det ökar i sin tur möjligheterna att ha råd med hjälp i hemmet, och de positiva cirklarna är igång. Och för dem som inte kan hänge sig åt arbetet kan istället negativa cirklar uppkomma. Man har inte råd med hemhjälp, vilket gör att man inte kan hänge sig åt arbetet, vilket gör att man får dålig löneutveckling, vilket gör att man inte har råd med hemhjälp, etc.

Om skattereduktionen leder till att personer med lägre inkomst ökar sitt nyttjande av hushållsnära tjänster i högre grad än personer med högre inkomster, kan reformen också reducera inkomstskillnaderna.

Niclas Berggren 16:00 den 31 July 2008

Slut med vitamintabletter

Överflödiga tabletter

Idag har jag fattat ett drastiskt beslut: att sluta äta en daglig multivitamintablett. Jag har tagit en per dag i minst tio år. Skälet till beslutet? Via utmärkta Orsakverkan hittade jag denna forskningsbaserade genomgång, som indikerar att det inte finns belägg för att sådana tabletter förbättrar hälsan för den allmänna befolkningen, samtidigt som det finns risk för negativa effekter.

Se även en artikel i The Guardian, forskningsöversikten från Cochrane som nämns däri samt ett tidigare inlägg om en vitaminmissbrukare.

Niclas Berggren 12:04 den 31 July 2008

Kvinnor som risktagare

Affärskvinna

Män är i allmänhet mer riskbenägna än kvinnor. Det har bl.a. visats i experiment med studenter. Men hur ser det ut bland fondförvaltare i investeringsbolag? Leder den typen av jobb till att skillnaderna försvinner? Daniela Beckmann och Lukas Menkhoff undersöker saken i en ny artikel, ”Will Women Be Women? Analyzing the Gender Difference Among Financial Experts” (gratis här):

”We analyze survey responses of 649 fund managers in the U.S., Germany, Italy and Thailand, and find that female fund managers tend to behave as expected from gender studies: they are more risk averse and shy away from competition in the tournament scenario. The expected lower degree of overconfidence by women is yet so small that it becomes insignificant in fund management.”

Författarnas hypotes var att just denna typ av yrke, som handlar om att hantera risk, skulle eliminera könsskillnader i riskattityd och konkurrensbeteende, men de fann alltså att så inte var fallet. De betonar dock att det inte finns belägg för att kvinnor är mindre effektiva i sina yrkesroller än män.

En annan studie finner att italienska kvinnor missgynnas av banker: de får betala mer för krediter än män, trots att de inte kan visas ta högre risker. Om något borde väl de resultat som framkommer i studien ovan utgöra grund för att kvinnor får lägre kreditkostnader.

Niclas Berggren 16:16 den 30 July 2008

Frihet för kapitalet gynnar arbetarna

I marxistisk analys står arbete och kapital i ständig och allvarlig konflikt med varandra. Att detta är missvisande framgår i en ny studie av avregleringar av kapitalmarknader i 18 u-länder. Den visar att sådana avregleringar har minskat kapitalkostnaderna, tillfälligt ökat investeringarna och permanent ökat BNP per capita. Abstract:

”For three years after the typical developing country opens its stock market to inflows of foreign capital, the average annual growth rate of the real wage in the manufacturing sector increases by a factor of seven. No such increase occurs in a control group of developing countries. The temporary increase in the growth rate of the real wage permanently drives up the level of average annual compensation for each worker in the sample by 752 US dollars — an increase equal to more than a quarter of their annual pre-liberalization salary. The increase in the growth rate of labor productivity in the aftermath of liberalization exceeds the increase in the growth rate of the real wage so that the increase in workers’ incomes actually coincides with a rise in manufacturing sector profitability.”

I figuren ses reallönens utveckling före och efter liberalisering i de liberaliserande och i de icke-liberaliserande länderna:

Reallönens utveckling före och efter avreglering

Studien omfattar bara tillverkningsindustrin, så hur effekterna ser ut på annat håll vet vi inte. Men att det föreligger någon slags automatisk konflikt mellan frihet för kapitalet och arbetarnas intressen, det är uppenbart falskt. Allt annat lika tycks avreglerade kapitalmarknader höja levnadsstandarden för en betydande andel av ett lands invånare.

Uppdatering: Se även Daniel Waldenströms presentation av ny forskning om effekterna av liberaliseringar av utrikeshandel.

Niclas Berggren 16:00 den 29 July 2008

Lotter får fler att bli blodgivare

Blodgivning på gång

Dr Santesson-Wilson rapporterar att blodgivning inte styrs av altruism, vilket ofta påstås. Resultatet är intressant, eftersom det antyder att blodgivningens omfattning kan påverkas med materiella incitament. Och mycket riktigt visar en ny studie att fler blir blodgivare om de som ersättning får en lott. Något att tänka på nästa gång det blir blodbrist.

Se ett tidigare inlägg om att tillåta ersättning vid organdonation.

Niclas Berggren 8:44 den 29 July 2008

Pendling sänker lyckan

Pendeltåg

Alois Stutzer och Bruno Frey finner i en ny studie (gratis här) att pendling sänker en individs lycka:

”People spend a lot of time commuting and often find it a burden. According to standard economics, the burden of commuting is chosen when compensated either on the labor or on the housing market so that individuals’ utility is equalized. However, in a direct test of this strong notion of equilibrium with panel data, we find that people with longer commuting time report systematically lower subjective well-being. This result is robust with regard to a number of alternative explanations. We mention several possibilities of an extended model of human behavior able to explain this ‘commuting paradox’.”

Det verkar alltså som om många pendlar trots att det gör dem mindre lyckliga ”netto” (dvs. när fördelarna med pendling, som bättre jobb och billgare boende, har beaktats). En del kan förklaras med flyttkostnader och marknadsstelheter, men bara en del. Författarna föreslår att ”resten” bör kunna förklaras utifrån teorier i gränslandet mellan nationalekonomi och psykologi, särskilt sådana som betonar att människor gör felbedömningar och har begränsad viljestyrka.

Själv bor jag nära jobbet. Lucky me.

Niclas Berggren 14:07 den 28 July 2008

Bland de bästa matematikerna dominerar pojkar

Den uppmärksammade studien i Science, som påstås visa att flickor och pojkar är lika bra på matematik, visar inte alls det. Som professor Alex Tabarrok klargör:

”All of these reports and many more like them are false. In fact, consistent with many earlier studies …, what this study found was that the ratio of male to female variance in ability was positive and significant, in other words we can expect that there will be more math geniuses and more dullards, among males than among females. … But what the authors don’t tell you is that the gender ratio will get larger the higher the percentile. … If you do the same type of calculation as the authors but now look at the expected gender ratio at 4 standard deviations from the mean you find a ratio of more than 3:1, i.e. just over 75 men for every 25 women should be expected at say a top-25 math or physics department on the basis of math ability alone.”

Rätt ska vara rätt. Som Alex påpekar innebär inte detta att det inte förekommer diskriminering mot kvinnor, men det innebär också att en lägre andel kvinnor inte med automatik innebär diskriminering.

Niclas Berggren 8:05 den 27 July 2008

Den paradoxala förnekelsen av Förintelsen

Förintelseförnekarnas guru David Irving, som nyligen släpptes ur ett österrikiskt fängelse efter att ha avtjänat en tredjedel av ett treårigt straff just för Förintelseförnekelse*, besöker nu USA:

En sak som alltid har förbryllat mig med Förintelseförnekelse är att den uttalas av personer som uppenbarligen önskar att den hade ägt rum. Borde inte antisemiter av det mer hårdföra slaget vara stolta och glada över att flera miljoner judar dödades? Varför förneka?

Kanske därför att deras preferensordning ser ut på följande sätt:

Förintelsen har ägt rum, människor tror inte att den har ägt rum.
Förintelsen har ägt rum, människor tror att den har ägt rum.
Förintelsen har inte ägt rum, människor tror inte att den har ägt rum.
Förintelsen har inte ägt rum, människor, tror att den har ägt rum.

Dvs. de tycker om att judar förintas, men de inser att om människor i allmänhet känner till det kommer sympatierna för de kvarlevande judarna att vara mycket starka, vilket kommer att ge dessa judar olika fördelar, liksom de inser att attityderna mot dem själva kommer att bli betydligt mer negativa. Därför verkar det rimligt att hårdföra antisemiter förnekar Förintelsen, trots att de innerst inne är glada för att den ägde rum.

____________________

*Jag tycker att Förintelseförnekelse ska vara laglig. Sanningen gynnas inte, utan undermineras snarast, av den typ av inskränkningar i yttrandefriheten som bl.a. Österrike har infört. Peter Singer, själv jude med mor- och farföräldrar som dog i Förintelsen och liksom jag inspirerad av John Stuart Mill, håller med.

Niclas Berggren 12:44 den 26 July 2008

Raz om mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter är i ropet. Men frågan är vad begreppet betyder och hur — och inte minst om — det kan motiveras filosofiskt. De traditionella försöken att definiera och försvara det kritiseras i en ny uppsats av professor Joseph Raz, ”Human Rights without Foundations”.* Abstract:

”Using the accounts of Gewirth and Griffin as examples, the article criticises accounts of human rights as those are understood in human rights practices, which regard them as rights all human beings have in virtue of their humanity. Instead it suggests that (with Rawls) human rights set the limits to the sovereignty of the state, but criticises Rawls conflation of sovereignty with legitimate authority. The resulting conception takes human rights, like other rights, to be contingent on social conditions, and in particular on the nature of the international system.”

Se ett tidigare inlägg på detta tema.

________________________

*Kommande i Philosophy of International Law.

Niclas Berggren 9:13 den 26 July 2008

Trängselskatten är poppis

En mycket lång och enerverande bilkö

Opinionen i Stockholms län har svängt om trängselskatten:

”När Sifo på nytt frågar drygt 1000 invånare i länet om de tycker det ska vara avgiftsbelagt att köra in i Stockholms stad, så är resultatet det rakt motsatta. Sex av tio säger nu ja till trängelskatten.”

Som ja-röstare glädjer detta mig. En tredjedel vill dessutom höja skatten, vilket jag också vill. Se grafik över hur mycket biltrafiken har minskat.

En intressant fråga är vad den svängande opinionen implicerar för vår syn på folkomröstningar. Uppenbarligen ändrar människor sin syn på saker och ting, ibland ganska fort. I vanliga val får vi tillfälle vart fjärde år att ge uttryck för aktuella politiska preferenser, men resultat i folkomröstningar antas, verkar det som, giltiga ad infinitum. Man kan ta kärnkraftsomröstningen som exempel. Nu är det 28 år sedan den genomfördes. Idag finns en stor mängd människor med rösträtt som inte var med då, och dessutom är kunskapsläget ett helt annat vad gäller sådant som CO2-utsläpp. Bör resultatet i den omröstningen överhuvudtaget beaktas längre?

Och mer generellt: Känner någon till teoretiska arbeten som specificerar villkor för när folkomröstningsresultat inte längre ska beaktas och som kanske t.o.m. föreslår regelbundet återkommande folkomröstningar i samma fråga?

Niclas Berggren 9:11 den 25 July 2008

Ylva Johansson hamnar rätt

Sprutbytesprogramförespråkare Ylva Johansson

För en gångs skull är jag överens med Ylva Johansson (s):

”Vi vill införa sprututbytesprogram i Stockholms län. … Det är skandal att ett ensamt borgerligt landstingsråd i Stockholm kan stoppa detta trots bred politisk majoritet i både kommunen och landstinget.”

Grunden för min del är enkel och empirisk: Om det finns belägg för att sprutbytesprogram minskar smittospridning utan negativa effekter på andra variabler är sådana program bra. Och det verkar finnas gott om sådana belägg.

Enligt en forskningsgranskning av forskare vid Socialhögskolan i Lund.
Enligt en rapport från Cochrane Collaborative Review Group on HIV Infection and AIDS:

”Effective HIV prevention interventions among injection drug users include peer outreach, methadone maintenance and needle exchange programs.”

Enligt ett dokument från den amerikanska myndigheten Center for Disease Control and Prevention:

”An impressive body of evidence suggests powerful effects from needle exchange programs. … Studies show reduction in risk behavior as high as 80%, with estimates of a 30% or greater reduction of HIV in IDUs.”

Enligt en översikt från det australiensiska Department of Health and Aging:

”There is abundant evidence from Australia and international research of the substantial public health benefits of Needle and Syringe Programs. The Australian Medical Association supports Needle and Syringe Programs as one of a number of measures which prevent the spread of HIV and other blood borne diseases.”*

Se ett tidigare inlägg om hur sprutbytesmotståndare är utopister, inte realister.

_______________________

*För den som vill fördjupa sig ytterligare kan bl.a. dessa studier nämnas:

Bastos, F. I. och Strathdee, S. A. (2000). ”Evaluating Effectiveness of Syringe Exchange Programs: Current Issues and Future Prospects.” Social Science & Medicine, 51(12): 1771—1782.

Des Jarlais, D. C., McKnight, C. och Milliken, J. (2004). “Public Funding of US Syringe Exchange Programs.” Journal of Urban Health: Bulletin of the New York Academy of Medicine, 81(1): 118—121.

Lurie, P. och Drucker, E. (1997). ”An Opportunity Lost: HIV Infections Associated with Lack of a National Needle Exchange Program in the USA.” The Lancet, 349(9062): 604—608.

MacDonald, M., Law, M., Kaldor, J., Hales, J. och Dore, G. J. (2003). ”Effectiveness of Needle and Syringe Programmes for Preventing HIV Transmission.” International Journal of Drug Policy, 14(5—6): 353—357.

Rich, J. D., McKenzie, M., Macalino, G. E., Taylor, L. E., Sanford-Colby, S., Wolf, F., McNamara, S., Mehrotra, M. och Stein, M. D. (2004). ”A Syringe Prescription Program to Prevent Infectious Disease and Improve Health of Injection Drug Users.” Journal of Urban Health: Bulletin of the New York Academy of Medicine, 81(1): 122—134.

Niclas Berggren 7:49 den 25 July 2008

Barnen påverkar politiken

En ny studie tyder på att barnens kön påverkar föräldrarnas politiska uppfattningar:

”Using nationally representative longitudinal data, we show that having daughters makes people more likely to vote for left-wing political parties. Having sons leads people to favor right-wing parties. The paper checks that our result is not an artifact of family stopping-rules, discusses the predictions from a simple economic model, and tests for possible reverse causality.”

Feministpappa Borg

Den teori som presenteras i uppsatsen säger att ogifta kvinnor tenderar att föredra högre inkomstskatt och högre offentliga utgifter än män (något som ges stöd i annan forskning). Skälet är att deras skattebörda är lägre och att deras marginalnytta av kollektiva varor är högre. Föräldrar med döttrar påverkas sedan, av omsorg om dessa, i politisk riktning vänsterut.*

Måhända är logiken densamma som när finansministern låter meddela att han är feminist pga. sina döttrar.

Uppdatering: Jonas Vlachos analyserar varför kvinnor röstar mer åt vänster.

_____________________

*Den senare länken är väl den jag finner minst övertygande i den presenterade teorin, ty varför skulle en förälder förändra sina politiska preferenser bara för att en dotter i genomsnitt förespråkar mer vänsterorienterade lösningar när hon har vuxit upp? Det senare kan ju t.ex. bero på att dottern har mindre bra kunskaper om vilken politik som gynnar henne. Om dotterns nytta ingår i förälderns nyttofunktion, vilket inte verkar orimligt, borde föräldern väl forma en egen bedömning av vilken politik som bäst skulle gynna henne, inte automatiskt acceptera det vuxna kvinnor i genomsnitt tror gynnar dem? Nå, detta är en undran rörande den presenterade teorin, inte rörande den presenterade empirin.

Niclas Berggren 15:55 den 24 July 2008

Den opålitliga matematiken

Trots att jag har argumenterat för den vetenskapliga metodens förträfflighet (t.ex. här och här) är jag innerst inne medveten om att den har sina brister. Bland dessa kan nämnas ibland förekommande kollusion mellan redaktörer för vetenskapliga tidskrifter och vissa forskare som är aktiva inom tidskrifternas fält samt undermålig granskning av de manuskript som skickas in till vetenskapliga tidskrifter. Dessa ”marknadsmisslyckanden” leder till att forskare ibland får artiklar publicerade trots att de inte är av särskilt hög kvalitet.

Intressant nog förekommer inte detta bara inom samhällsvetenskapens område, som jag personligen är bekant med, utan även inom matematiken, vilket jag inte alls kände till:

”Part of the problem is refereeing. Many (I think most) papers in most refereed journals are not refereed. There is a presumptive referee who looks at the paper, reads the introduction and the statements of the results, glances at the proofs, and, if everything seems okay, recommends publication. Some referees do check proofs line-by-line, but many do not. When I read a journal article, I often find mistakes. Whether I can fix them is irrelevant. The literature is unreliable.”

Därmed inte sagt att det finns någon bättre metod för att inhämta kunskap än den vetenskapliga.

Niclas Berggren 9:30 den 23 July 2008

Skadas barn av skilsmässor?

Företrädare för det kristna Claphaminstitutet anser att staten bör försöka mins ka ant alet skilsmässor. Själv förhåller jag mig avvisande till sådana försök att styra och ställa i människors liv. Men bör man inte tänka på barnen? Jo, men bilden är betydligt mer osäker och komplicerad än de kristna debattörerna låtsas om. Som Betsey Stevenson och Justin Wolfers klargör (s. 30—31):

There exists substantial controversy—and uncertainty—about the impact of divorce on children. While children from divorced households fare worse along a range of outcomes than those from intact households, this observation does not speak to the policy-relevant question of whether those children would have been better off if their parents had not divorced. The conflict in these households may be so severe that children are actually better served by their parents divorcing. Thus comparisons of the ”happily married” with the ”unhappily divorced” are likely irrelevant for those choosing between an unhappy marriage and an unhappy divorce. Moreover, the difficulty in establishing a causal link between divorce decisions and children’s outcomes is compounded by the possibility that the type of parents and households that end up divorced are likely to be different from those that do not. These differences may themselves lead to worse outcomes for children even if the parents were to remain married. Additionally, unobserved negative shocks to the family may both lead to divorce, and to negative outcomes for children, further confounding attempts at causal inference.

Att de kristna debattörerna använder sig av forskning på ett tendentiöst sätt förvånar inte. Ty i grunden styrs de nog inte främst av en omsorg om barnen utan av sin dogmatiska etik, som säger att skilsmässa är moraliskt felaktigt. De skulle vilja minska skilsmässorna även om alla barn mådde bra av dem. Detta vågar de dock inte riktigt säga offentligt, eftersom de vet att svenska folket inte delar denna syn.

Uppdatering: SvD:s ledarblogg hävdar:

[V]i borde kunna vara ärliga nog att säga att det optimala för ett barn är att den familj som man fötts in i håller ihop.

Grundfrågan rör om vi vet att detta stämmer, givet att föräldrarna inte drar jämnt och önskar sluta sin samlevnad. Det hävdar Stevenson och Wolfers att vi inte vet. Och även om visste det är fortfarande frågan om staten ska lägga sig i beslut av denna karaktär. Jag anser inte det.

Niclas Berggren 9:38 den 22 July 2008

Förmögenhet som grund för entreprenörskap

Patrick Krassén skriver idag om ”den goda kraften i förmögenheter” och betonar att filantropi förutsätter medel att donera. Men förmögenheter ger inte bara upphov till goda konsekvenser för forskning och kultur; Jenny Nykvist visar, i en ny artikel i Scandinavian Journal of Economics, att förmögenheter också stimulerar entreprenörskap:

”A positive relationship between wealth and entrepreneurship is found, which supports the liquidity constraints hypothesis. Alternative methods attempting to handle the endogeneity problem and distinguish between absolute decreasing risk aversion and liquidity constraints give further support to the hypothesis. The paper suggests that there exist liquidity constraints in Sweden, which are possibly more extensive than in the United States.”

Detta är i sin tur intressant eftersom forskning visar att entreprenörskap i sin tur är positivt relaterat till bl.a. skapandet av nya jobb.*

_____________________________

*Van Praag och Versloot (2008: 135) konstaterar:

”Entrepreneurs create more employment than their counterparts, relative to their size. This result is unambiguous. Small and young firms are required to boost employment.”

Niclas Berggren 7:57 den 22 July 2008

Bra med lågt valdeltagande

Bryan Caplan, väljarforskare:

Should we encourage everyone to vote? My answer, of course, is no. The average voter’s understanding of politics and policy is disappointing at best. But hard as it is to believe, the average voter is an above-average citizen. Voters are more educated and know more about economics, politics, science, and statistics than non-voters. So if you think that politicians are pandering to the lowest common denominator, think again. With 100% turnout, the denominator could and would get lower still.

Se hans bok The Myth of the Rational Voter samt tidigare inlägg i denna fråga.

Niclas Berggren 11:52 den 21 July 2008

Bra förslag om surrogatmödrar

Birgitta Ohlsson och Barbro Westerberg föreslår att en utredning om surrogatmödraskap ska tillsättas. En god idé, anser jag. För mig är frågan empirisk. Om forskning ger belägg för att samtliga inblandade mår bra under och efter surrogatmödraskap, anser jag sådana mödraskap bör tillåtas. Särskilt viktigt förefaller det att undersöka om barn till surrogatmödrar utvecklas och mår lika bra som andra barn.

Den forskning jag fann tyder på att ingen av de inblandade parterna, inte heller barnen, påverkas negativt i sitt välmående av surrogatmödraskap:

Barnen tycks må ungefär lika bra som andra barn vid sju års ålder (källa), vid tre års ålder (källa) och vid två års ålder (källa).
Relationen mellan de uppdragsgivande föräldraparen och barnen under det första året förefaller bra. (Källa.)
Det uppdragsgivande föräldraparet har goda erfarenheter. (Källa.)
Surrogatmödrarna verkar hantera överlämnandet av barnet relativt väl, vilket Hanne Kjöller inte verkar tro. (Källa.)

Men även om barnen skulle påverkas negativt jämfört med barn i ”vanliga” familjer är det inte säkert att det talar för ett fortsatt förbud mot surrogatmödraskap, eftersom utfallet måste jämföras med realistiska alternativ. Dessa kanske är i) legalt surrogatmödraskap (finns ännu inte i Sverige), ii) illegalt surrogatmödraskap och iii) surrogatmödraskap i andra länder, t.ex. Indien, där fattiga kvinnor ofta verkar utnyttjas för ändamålet. Och i valet mellan dessa tre alternativ förefaller i) det bästa (eller minst dåliga, om man i grunden är negativ till surrogatmödraskap).

En utredning är alltså välkommen. Den bör göra en noggrann genomgång av all forskning på området samt av realistiska alternativ. Om den kommer fram till att surrogatmödraskap ska tillåtas i Sverige får den förstås också ta ställning till formerna för surrogatmödraskap (vilka typer som ska tillåtas, om betalning ska få förekomma, procedurer för tillåtelse etc).

En möjlig nisch för surrogatmödrar: homosexuella män, som i praktiken inte kan adoptera.

Niclas Berggren 8:40 den 21 July 2008

Bör etablerade normer följas?

Keynes beskrev sig själv som ”immoralist”, med vilket han menade att han inte ansåg sig vara bunden av etablerade normer utan fri att forma sitt liv efter egna preferenser. Detta fick Hayek att gå i taket:

”It is fairly obvious that this kind of rationalism must lead to the destruction of all moral values and to the belief that the individual should be guided only by his personal evaluation of the particular ends he pursues.”*

Det verkar alltså som om det förelåg en konflikt mellan dessa nationalekonomiska giganter i synen på informella institutioner, rörande i vilken grad individer ska anses skyldiga att följa traditionella moralregler. Till skillnad från Keynes verkar Hayek förespråka allmän efterlevnad av etablerade normer, huvudsakligen därför att människans förnuft är begränsat och inte förmår skapa nya moralsystem för att ersätta de gamla utan att det fria samhällets grundval hotas.

I en ny uppsats (här i en WP-version), som jag just har fått accepterad för publicering i Constitutional Political Economy, analyserar jag spänningen mellan Keynes och Hayek på det här området. Min slutsats är att den inte är så stor som man först kan tro. Abstract:

”In the main, Hayek favored rules that apply equally to all and located such rules in tradition, beyond conscious construction. This led Hayek to attack Keynes’s immoralism, i.e. the position that one should be free to choose how to lead one’s life irrespective of the informal institutions in place. However, it is argued here that immoralism may be compatible with Hayek’s enterprise since Hayek misinterpreted Keynes, who did not advocate the dissolving of all informal rules for everybody. By avoiding this misinterpretation, immoralism can be seen as institutional experimentation at the margin, which Hayek himself favored.”

Dvs. både Hayek och Keynes accepterade individuella utmaningar av etablerade normer, om än med olika utgångspunkter. Keynes ♥ Hayek = sant, kind of, trots att Hayek inte insåg det. (Dock förelåg tydliga motsättningar dem emellan på det makroekonomiska området, men det får bli ämnet för ett annat inlägg.)

__________________________

*Hayek, F. A. (1967). Studies in Philosophy, Politics and Economics. London: Routledge: 91.

Niclas Berggren 8:29 den 19 July 2008

Tio budord för ras och genetik

Forskare från olika discipliner har publicerat ett öppet brev i tidskriften Genome Biology i vilket de föreslår tio budord som rör frågor och forskning om ras och genetik. New Scientist rapporterar. Jag finner dem alla tänkvärda, inte minst i dessa sverigedemokratiska tider:

”1. All races are created equal.
2. An Argentinian and an Australian are more likely to have differences in their DNA than two Argentinians.
3. A person’s history isn’t written only in his or her genes.
4: Members of the same race may have different underlying genetics.
5. Both nature and nurture play important parts in our behaviors and abilities.
6. Researchers should be careful about using racial groups when designing experiments.
7. Medicine should focus on the individual, not the race.
8. The study of genetics requires cooperation between experts in many different fields.
9. Oversimplified science feeds popular misconceptions.
10. Genetics 101 should include a history of racism.”

Niclas Berggren 16:07 den 18 July 2008

För lite njutning i livet

Att människor begår misstag är inte särskilt kontroversiellt att hävda. Ibland tänker vi kortsiktigt och ångrar oss i efterhand. Men ibland tänker vi för långsiktigt! En ny studie finner stöd för att vi tenderar att njuta för lite av livet: att arbeta för mycket, att köpa för enkla produkter och att spara för mycket. Som den amerikanske senatorn Paul Tsongas uttryckte det:

“Nobody on his deathbed ever said, ‘I wish I had spent more time at the office.’”

Studien sammanfattas på följande sätt:

”This article proposes that supposedly farsighted (hyperopic) choices of virtue over vice evoke increasing regret over time. We demonstrate that greater temporal separation between a choice and its assessment enhances the regret (or anticipated regret) of virtuous decisions (e.g., choosing work over pleasure). We argue that this finding reflects the differential impact of time on the affective determinants of self-control regrets. In particular, we show that greater temporal perspective attenuates emotions of indulgence guilt but accentuates wistful feelings of missing out on the pleasures of life. We examine alternative explanations, including action versus inaction regrets and levels of construal.”

Här sammanfattas studien populärvetenskapligt.

Detta resultat är intressant mot bakgrund av den ”libertarianska paternalism” som har fått för sig att den vet hur människor bör bete sig och att det också är rätt och riktigt att hjälpa dem att fatta ”rätt” beslut. Som Alex Tabarrok kritiskt påpekar försöker detta synsätts företrädare hjälpa människor att spara mer, vilket alltså inte självklart är bra.

Niclas Berggren 15:40 den 17 July 2008

Är lycka eller det verkliga livet att föredra?

I Anarchy, State, and Utopia introducerar Robert Nozick en upplevelsemaskin. Om man ansluter sig till den lämnar man det vanliga livet för ett virtuellt liv av lyckoupplevelser. Nozick trodde att få skulle vilja lämna det verkliga livet för maskinen, eftersom han menade att människor värderar så mycket mer än lyckoupplevelser.

I en ny experimentell studie, ”If You Like It, Does It Matter If It’s Real?”, finner Felipe de Brigard följande:

”The results of the reviewed study suggest that if one changes Nozick’s original thought-experiment by asking people whether or not they would disconnect had they learned that they were living a virtual life, the import of reality diminishes to a point where most of them prefer to remain connected. However, it seems as though people’s reluctance to disconnect from a life in which they are already connected to an experience machine does not depend either upon their preference for a pleasurable life over a life in the real world, as some hedonists may have it. What seems to account for these responses is a psychological bias toward the status quo which motivates people to appraise their current life, the life they are familiar with, before assessing other valuable things like pleasure and contact with reality.”

Så även om upplevelsemaskinen inte ter sig särskilt attraktiv för personer som, om de anslöt sig, skulle byta bort ett existerande liv, tycks den attraktiv för personer som redan är anslutna till den och som överväger att byta bort den mot ett ”riktigt” liv.

Resultatet är intressant av åtminstone två skäl, tycker jag. Dels därför att det indikerar att människor inte styrs så mycket av abstrakta storheter som ”lycka” eller ”genuina livsupplevelser”, utan de tenderar att vilja ha det de är vana vid. Dels därför att det visar att vissa föredrar ”konstgjord” lycka framför genuina livsupplevelser, särskilt om de senare förväntas vara av det mer negativa slaget. I valet mellan en lyckomaskin och en fängelsetillvaro väljer de flesta maskinen.

Frågan är, apropå ”konstgjord” lycka, hur många som skulle kunna tänka sig att nyttja en lyckobringande nässpray. (Troligen inte SvD:s Anna Larsson, som varnar för ”lyckofascism”!)

Niclas Berggren 15:12 den 16 July 2008

Beror global uppvärmning på koldioxid?

Professor Humlum

Ole Humlum är professor i fysisk geografi vid Universitetet i Oslo. Han tillhör dem som förhåller sig kritisk till den bild av de globala klimatförändringarna som FN:s klimatpanel (IPCC) torgför:

”IPCC anses officielt som grundig, afbalanceret og autoritativ i sin virksomhed, og der er tiltro til, at de udpegede forskere, der står bag IPCC, tegner billedet af en bred videnskabelig enighed om klimaudvikling. Det er et forståeligt håb, men det er ikke i samklang med virkeligheden. … Et ikke ubetydeligt antal forskere er i dag af den opfattelse, at det primært er vanddamp, skyer, vulkaner samt påvirkning fra sol og kosmisk stråling, der i hovedtræk bestemmer den globale klimaudvikling, mens CO2 ser ud til at have en mindre betydningsfuld rolle.”

Se även Ole Humlums klimatsajt Climate4you.

Professor William Nordhaus och professor Richard Tol är två andra forskare som har engagerat sig i klimatfrågan, med lite andra perspektiv och slutsatser än dem man vanligtvis hör i media.

(Tips från Christian Bjørnskov.)

Niclas Berggren 18:46 den 15 July 2008

Terrorismens grunder

Kalle Larsson (v) må frusta av upprördhet, men en ny forskningsöversikt om terrorismens orsaker har kommit. Den styrker bilden av att dessa orsaker inte har med fattigdom, låg utbildning eller låg grad av demokrati att göra:

”Popular beliefs link terrorism to economic, political and social underdevelopment. In this contribution, we comprehensively review the related, most relevant cross-country analyses to ascertain the true determinants of terrorism. The related theoretical underpinnings are presented and common analytical and methodological objections are discussed. In general, we find that terrorism is closely linked to political instability, sharp divides within the populace, country size and further demographic, institutional and international factors. Sound counter-terrorism policies should work on these prominent root causes of terrorism. Evidence is only marginal that economic performance, structural economic conditions, democratization, education or religious affiliation significantly interact with terrorism. Thus, we are skeptical towards popular policy advice that focuses on poverty alleviation, a promotion of economic development, democratization, education or the like.”

Se tidigare inlägg i denna fråga här och här.

Niclas Berggren 9:37 den 15 July 2008

Vi vet inte så mycket

David Brooks låter riktigt hayekiansk* i New York Times idag:

”This age of tremendous scientific achievement has underlined an ancient philosophic truth — that there are severe limits to what we know and can know; that the best political actions are incremental, respectful toward accumulated practice and more attuned to particular circumstances than universal laws.”

Visst ligger det en del i detta, men jag tycker att det andas lite för mycket pessimism. Trots allt vet vi en hel del idag som vi inte visste tidigare, även om vi inte vet lika mycket som vissa trodde att vi skulle göra. Det gäller såväl på det område Brooks fokuserar på, hur gener påverkar känslor, egenskaper och beteende, som på det ekonomisk-politiska området. Vi vet t.ex. att institutioner är centrala för hur ekonomin fungerar, men som bl.a. Dani Rodrik påpekar, vet vi inte så mycket om hur de exakt bör utformas för att uppnå tillväxt och hur de samverkar med varandra och med omgivningen. Men att mer forskning kan förbättra kunskapsläget, det tror jag på — till skillnad, som det verkar, från Brooks:

”We can take people out of environments that (somehow) produce bad outcomes and try to immerse them into environments that (somehow) produce better ones. But we’re not close to understanding how A leads to B, and probably never will be.”

________________

*Se t.ex. Hayeks Nobelföreläsning ”The Pretence of Knowledge.”

Niclas Berggren 8:20 den 15 July 2008

Ledsna betalar mer

En ny studie visar att ju ledsnare en person är, desto mer är denne villig att betala för saker och ting. Deltagarna i studien fick 10 dollar vardera och förevisades en sportig vattenflaska som de kunde köpa med de pengar de just hade fått. De ledsnare deltagarna tenderar att bjuda betydligt mer för flaskan. Så här ser forskarnas modell ut:

De finner stöd för denna modell i sitt experiment:

”Misery is not miserly: Sadness increases the amount of money that decision makers give up to acquire a commodity. … Consistent with our Jamesian hypothesis, results demonstrated that the misery-is-not-miserly effect occurs only when self-focus is high.”

Resultatet illustreras i detta diagram:

Man kanske ska vänta med den där shoppingrundan tills man känner sig glad. Å andra sidan kanske det är värt att betala mer för att få glädje av shopping när man är ledsen?

Niclas Berggren 13:59 den 14 July 2008

Sluta dissa Alliansen

Alltfler borgerliga sympatisörer börjar nu vända sig emot regeringen, dels pga. ett missnöje med den ekonomiska politiken, som anses för ”socialdemokratisk”, och dels pga. ett missnöje med FRA-lagen.* Jag tycker att de överreagerar. Inte därför att det är något fel på deras uppfattningar i sakfrågorna — jag skulle själv föra en ganska annorlunda politik om jag hade politisk majoritet — utan av två andra skäl.

Deras första ”fel” tycker jag ligger i orealistiska förväntningar på Alliansen. I ett politiskt system med två politiska huvudalternativ kommer den förda politiken så gott som alltid att ligga i mitten. Detta förklaras av medianväljarteoremet:

”If candidates can freely choose policy positions to maximize their share of the votes, both candidates will attempt to adopt policy platforms that are closer to the ideal policies of the median voter than the other. Consequently, major party candidates will both tend to select platforms that are relatively close to the median voter’s preferred policies. Moreover, as each candidate competes for the favor of the median voter, the positions of both candidates converge toward the policy positions that maximize the median voter’s welfare.”

Att Alliansen inte vill genomföra ett systemskifte, trots att många liberala Allians-sympatisörer vill det, beror alltså på att ett sådant (rätteligen, tror jag) inte bedöms röstmaximerande. Av samma skäl driver inte socialdemokraterna en radikalt socialistisk politik när de sitter vid makten. Nu tror jag personligen att många väljare uppfattar det som att Alliansen faktiskt håller på med ett systemskifte, vilket kan förklara det svaga opinionsstödet — och om detta stämmer skulle en mer radikal borgerlig politik knappast leda till ett ökat, utan ett minskat, opinionsstöd.

Deras andra ”fel” tycker jag ligger i ett slags utopistisk utgångspunkt: endast om Alliansen uppnår ett visst, absolut kvalitetskriterium ska de stödjas. Själv nöjer jag mig med ett mer realistiskt, komparativt kvalitetskriterium för att ge mitt stöd, grundat i den enkla frågan: Är Alliansen eller oppositionen det bästa (eller minst dåliga) alternativet? Om svaret är att Alliansen är bättre än oppositionen, även om Alliansen inte gör mycket av det jag skulle vilja att den gjorde och även om Alliansen gör mycket av det jag skulle vilja att den inte gjorde, då ger jag den mitt stöd.

Men är inte mitt ”fel” att jag är för defaitistisk? Om man inte blir upprörd och protesterar och kanske t.o.m. helt drar tillbaka sitt stöd minskar väl sannolikheten för att positionsjusteringar i den riktning man önskar kommer till stånd? Jag är inte säker på det. Dels därför att det uppröda tonläget sällan övertygar; dels därför att jag faktiskt tror att politik i hög grad ytterst bestäms av medianväljaren. Och är det så, så är det så.

Men trots allt finns vissa skillnader blocken emellan (annars skulle det inte finns skäl att ha två block). Det utgör grund för att i saklig ton föreslå hur Alliansen kan bli ännu bättre (utifrån ens egna värderingar) och för att faktiskt också stödja Alliansen.

_____________________________

*För färska smakprov, se t.ex. Blogge Bloggelito, Jakob Heidbrink, Stefan Karlsson, Sofia Nerbrand och Jakob E:son Söderbaum.

Niclas Berggren 7:45 den 14 July 2008

Nedstämda perfektionister

Det verkar inte direkt hälsosamt att vara perfektionist, att döma av två nya studier i tidskriften Behaviour Research and Therapy. Den ena studien finner att perfektionism är relaterad till ångest och depression:

”Results indicated that other-oriented perfectionism predicted anxious symptoms, whereas socially prescribed perfectionism predicted both depressive and anxious symptoms.”

Den andra studien finner att en hög grad av perfektionism återfinns hos personer som är deprimerade, har ångest och har ätstörningar, men att olika aspekter av perfektionism förekommer i de tre problemtyperna:

”The present study compared patients with major depression, obsessive-compulsive disorder, and eating disorders on dimensions of perfectionism. Concern over Mistakes was elevated in each of the patient groups while Pure Personal Standards was only elevated in the eating disorder sample. Doubts about Actions was elevated in both patients with obsessive-compulsive disorder and eating disorders, but not in depressed patients. Analyses of covariance indicated that Concern over Mistakes accounted for most of the variance in the relationship of perfectionism to these forms of psychopathology.”

Att försöka se på sig själv och sina insatser på olika områden med viss distans, och att inte ta livet så allvarligt, är något jag strävar efter men vilket är svårt att uppnå. Föräldrar bör, enligt min mening, tänka på hur de uppfostrar sina barn i det här avseendet. Att kräva perfektion är sannolikt inte en väg till lycka för barnen.

Niclas Berggren 16:41 den 12 July 2008

Bisexuella pingviner

En artikel i senaste Scientific American konstaterar att djur fräckt nog inte enbart håller sig till det motsatta könet när de formar relationer och har sex:

”Like most animal species, penguins tend to pair with the opposite sex, for the obvious reason. But researchers are finding that same-sex couplings are surprisingly widespread in the animal kingdom. Roy and Silo belong to one of as many as 1,500 species of wild and captive animals that have been observed engaging in homosexual activity. Researchers have seen such same-sex goings-on in both male and female, old and young, and social and solitary creatures and on branches of the evolutionary tree ranging from insects to mammals.”

På bilden ses pingvinhanarna Squawk och Milo, som är kära i varandra.

Se även ”Naturligt är mångfalden”, en artikel i SvD skriven av två svenska etologer på samma tema, samt professor Volokhs analys av påståendet att homosexualitet är ”mot naturen”.

Niclas Berggren 10:01 den 11 July 2008

Sänkt bolagsskatt bra för tillväxten

Finansministern avisera r att bolagsskatten kan komma att sänkas från 28 till 25 procent vid årsskiftet. Jag har tidigare predikterat en sådan reform men trodde att den skulle komma senare. Nå, enligt en studie i Journal of Public Economics (här som Word-fil) kan en sänkning förväntas öka den ekonomiska tillväxten:

”Past theoretical work predicts that higher corporate tax rates should decrease economic growth rates, while the effects of high personal tax rates are less clear. In this paper, we explore how tax policies in fact affect a country’s growth rate, using cross-country data during 1970–1997. We find that statutory corporate tax rates are significantly negatively correlated with cross-sectional differences in average economic growth rates, controlling for various other determinants of economic growth, and other standard tax variables. In fixed-effect regressions, we again find that increases in corporate tax rates lead to lower future growth rates within countries. The coefficient estimates suggest that a cut in the corporate tax rate by 10 percentage points will raise the annual growth rate by one to two percentage points.”

En bra reform, med andra ord, för de av oss som värderar ekonomisk tillväxt — och särskilt när finansiering sker genom att låta tidigare skattesmitare betala (mer i) skatt.

Uppdatering: Urban Bäckström gillar in te den föreslagna finansieringen, men Anders Borg försvarar den.

Niclas Berggren 9:39 den 11 July 2008

Spelar det roll hur mycket man pluggar?

I en ny studie finner Ralph Stinebrickner och Todd Stinebrickner att betyg på högskolenivå i hög grad påverkas av hur mycket tid som studenter använder för att studera. En implikation är att det går att påverka sina studieresultat med hårt arbete — men också att mängden tid som används till studier påverkas av hur ens studentkamrater beter sig. Inte minst av om de spelar dataspel:

”Our key finding in Section 3 is that whether a student’s roommate brings a video game to school has a strong causal effect on the student’s grade performance.”

En slutsats i studien:

”Thus, even without any additional information, we can conclude that studying – defined generally to include both quantity and efficiency – plays a very important causal role in determining grade performance.”

Mer exakt är det kvantiteten pluggande som tycks spela roll:

”We find evidence of substantial differences in study quantity between the groups, but no evidence of any differences in study efficiency. … [G]iven that our unique data allow us to rule out a seemingly close-to-exhaustive set of reasons that study efficiency may be different between the two groups and given that the evidence of differences in study quantity between the two groups is strong, it seems reasonable to conclude that study quantity plays a central role in determining grade performance.”

Om du är student bör du alltså vara nog med ditt val av roommate — se upp för dataspelare! — samt se till att ägna mycket tid åt studierna. Om du vill ha bra betyg, vill säga, vilket kanske inte är allt här i världen.

Niclas Berggren 9:22 den 10 July 2008

Embryon inte skyddsvärda

EU:s patentmyndighet har tidigare avslagit en patentansökan som rör stamceller som odlas fram från embryon:

”Bland huvudskälen för avslaget angavs att den använda metoden innebär att det embryo som används för att odla fram stamcellerna förstörs och att det står i strid med EU:s direktiv om … embryots mänskliga värdighet.”

Nu har beslutet överklagats. Hur det än går finner jag det anförda EU-direktivet upprörande. Som professor Steven Pinker klargör i sin superba artikel ”The Stupidity of Dignity” är grunden en religiös dogmatik som hindrar forskning med potential att minska mycket mänskligt lidande. Dogmatiken handlar om att betrakta embryot som skyddsvärt, i den katolska läran lika skyddsvärt som en medveten, vuxen människa. Men varför skulle embryot vara skyddsvärt? Det är ett liv utan något som helst medvetande; och det utgör ingen skada för någon medvetande varelse att embryon kasseras efter att de har gjort nytta i framtagandet av stamceller.

Niclas Berggren 20:35 den 8 July 2008

Diskrimineras fula?

Låt mig ta en lite närmare titt på tre frågor som rör vackra och fula människor.

1. Favoriseras vackra framför fula?
Svar: Ja, det finns starkt stöd i forskningen för det — se t.ex.

denna översikt av Langlois m.fl.;
pionjärstudien av Hamermesh och Biddle som visar att vackra tjänar mer;
min egen forskning med Jordahl och Poutvaara om skönhetens betydelse i politiken.

2. Är detta diskriminering?
Svar: Inte nödvändigtvis — se t.ex.

en studie av holländska reklamanställda som visar att vackra anställda förvisso tjänar mer än fula, men de drar också in betydligt mer intäkter till sina företag (vilka mer än täcker deras högre löner);
ett argument om att det finns en positiv koppling mellan skönhet och intelligens. Det bygger på fyra antaganden:

”(1) Men who are more intelligent are more likely to attain higher status than men who are less intelligent. (2) Higher-status men are more likely to mate with more beautiful women than lower-status men. (3) Intelligence is heritable. (4) Beauty is heritable.”

Om vackra människor i genomsnitt är mer produktiva och mer intelligenta behöver bättre möjligheter och högre lön för vackra inte innebära diskriminering.

3. I de fall fula faktiskt diskrimineras, är det dåligt?
Svar: Det kan vara så att fula behandlas sämre enbart pga. en smak för skönhet, dvs. att de diskrimineras. Om detta är dåligt beror förstås på ens värderingar. Professor Robert Barro vid Harvard besvarar t.ex. frågan nekande, och han vänder sig särskilt mot att staten ska lägga sig i företags (och privatpersoners) beslut på området.

Niclas Berggren 12:45 den 8 July 2008

Vackra kvinnors intelligens

SvD skriver idag om hur blonda kvinnor uppfattas:

”Både män och kvinnor har ljust hår, men det är bara kvinnor som kallas blondiner. Stereotypen ‘sexig, men inte så smart’ påverkar blonda kvinnors vardag än i dag.”

Jag kan dock glädja dem som ogillar att kvinnlig skönhet kopplas samman med dumhet med att detta i vilket fall inte tycks ske i den finska politiken, om vilken jag själv har bedrivit forskning (med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara):

”There is a strong positive relationship, both for female and for male candidates, between beauty and perceived competence and between beauty and perceived intelligence. This holds irrespective of the gender of the respondents or the age of the candidates.”

Dvs. ju vackrare kvinnliga (och manliga) politiska kandidater anses vara, desto mer kompetenta och intelligenta uppfattas de.

Niclas Berggren 8:49 den 6 July 2008

Objektiv moral behövs inte

Många har fått för sig att det är viktigt att människor tror att det finns en objektivt sann moral. I själva verket utgår en sådan föreställning från en simplistisk uppfattning om hur människor fungerar — idén tycks vara att utan en sådan moral kommer de flesta att vilja skada andra. En ny experimentell studie indikerar att människor är moraliska även utan tro på en objektivt sann moral. Abstract:

”This paper develops an empirical argument that the rejection of moral objectivity leaves important features of moral judgment intact. In each of five reported experiments, a number of participants endorsed a nonobjectivist claim about a canonical moral violation. In four of these experiments, participants were also given a standard measure of moral judgment, the moral/conventional task. In all four studies, participants who respond as nonobjectivists about canonical moral violations still treat such violations in typical ways on the moral/conventional task. In particular, participants who give moral nonobjectivist responses still draw a clear distinction between canonical moral and conventional violations. Thus there is some reason to think that many of the central characteristics of moral judgment are preserved in the absence of a commitment to moral objectivity.”

Se också ett tidigare inlägg om Harvard-forskaren Marc Hausers forskning på detta område.

Niclas Berggren 8:35 den 4 July 2008

God ekonomi får väljarna att gå högerut

En ny studie indikerar att väljare i Californien påverkas i sina politiska uppfattningar av en förändrad ekonomisk situation. I huvudsak rör sig väljarna högerut när ekonomin förbättras — t.ex. blir stödet för omfördelning svagare, vilket är i linje med teorier som säger att detta stöd är negativt relaterat till väljares produktivitet.

Detta resultat är intressant eftersom det antyder att väljare i hög grad styrs av egenintresse och att deras politiska uppfattningar inte är helt ideologiskt fixerade. Överfört till svenska förhållanden skulle det kunna innebära att de väljare som upplever sig ha fått en förbättrad ekonomisk situation blir mer positivt inställda till Alliansen. Som dr Erlingsson skriver:

”… den nya SOM-rapporten Skilda världar. I rapporten kan man läsa följande: Totalt sett har svenskarna aldrig haft en så positiv bedömning av sin egen och landets ekonomi som under 2007. Men går man djupare in i siffrorna visar det sig att – för att citera Sören Holmberg – en ‘stor minoritet’ skattar att de har fått det sämre jämfört med andra.”

Så varför tvekar den majoritet som skattar att de har fått det bättre att stödja Alliansen?

Niclas Berggren 9:22 den 3 July 2008

Avskräcker dödsstraffet?

Juristen Cass Sunstein och nationalekonomen Justin Wolfers klargör forskningsläget:

In short, the best reading of the accumulated data is that they do not establish a deterrent effect of the death penalty.

Det (och ingen högtravande princip) är för mig ett avgörande skäl att motsätta sig dödsstraff. Se ett tidigare inlägg om Wolfers forskning på området.

Niclas Berggren 9:14 den 2 July 2008

Ekologisk mat är inte bättre

Försäljningen av ekologisk mat slår nya rekord. En bagare hävdar att ekologiskt bröd är bättre:

Många råvaror är jättesvåra att hitta i bra kvalitet. Ekologiskt mjöl beter sig annorlunda, man får ändra lite i produktionen. Det är dyrare, men det blir bättre.

Men det finns inte belägg för att ekologisk mat är nyttigare. Jag gissar att konsumenter antingen felaktigt tror att den är nyttigare eller att de är medvetna om att så inte är fallet och köper ekologiskt för att signalera att de är goda människor.

Niclas Berggren 17:13 den 1 July 2008

När spelar ens rykte roll?

En ny studie handlar om hur man bygger ett bra rykte:

”The authors found that on average, individuals’ reputations were only mildly related to their history of behavior. However, the link between reputation and behavior was stronger for some individuals than others — specifically, for individuals who were more well-known and received more social attention in the community. In contrast, for less well-known individuals, their behavior had little impact on their reputation.”

Dvs. om man redan är populär påverkas ens rykte av tidigare beteende. Men om man inte är populär bryr sig få om ens beteende, så ens rykte påverkas inte så mycket av det.

Detta påminner mig om Adam Smiths idé att människor beter sig väl för att upprätthålla ett gott rykte. Men det kanske bara gäller för dem som har många kontakter och vänner. Varför bry sig om sitt rykte om man är eremit? Å andra sidan: om man ofrivilligt är eremit och vill skaffa fler kontakter och vänner behövs ett bra rykte, som dock är svårt att etablera utan många kontakter och vänner. Ett moment 22!

Niclas Berggren 9:32 den 30 June 2008

Gener styr syn på orättvisa

Inom spelteorin finns ett känt spel som kallas ultimatumspelet:

”The ultimatum game is an experimental economics game in which two players interact to decide how to divide a sum of money that is given to them. The first player proposes how to divide the sum between themselves, and the second player can either accept or reject this proposal. If the second player rejects, neither player receives anything. If the second player accepts, the money is split according to the proposal. The game is played only once, and anonymously, so that reciprocation is not an issue.”

Diverse experiment har visat att andraspelaren mycket ofta tackar nej till låga bud, trots att det innebär att hon tackar nej till pengar. Det kan tolkas som att hon är villig att betala för att bestraffa en gniden förstaspelare, som ger ett i hennes tycke orättvist erbjudande

En studie från 2007 visar att denna tendens att avvisa alltför låga bud i hög grad förefaller genetiskt bestämd. Abstract:

”Experimental evidence suggests that many people are willing to deviate from materially maximizing strategies to punish unfair behavior. Even though little is known about the origins of such fairness preferences, it has been suggested that they have deep evolutionary roots and that they are crucial for maintaining and understanding cooperation among non-kin. Here we report the results of an ultimatum game, played for real monetary stakes, using twins recruited from the population-based Swedish Twin Registry as our subject pool. Employing standard structural equation modeling techniques, we estimate that >40% of the variation in subjects’ rejection behavior is explained by additive genetic effects. Our estimates also suggest a very modest role for common environment as a source of phenotypic variation. Based on these findings, we argue that any attempt to explain observed ultimatum bargaining game behavior that ignores this genetic influence is incomplete.”

En möjlig implikation skulle kunna vara att vår uppfattning om vad som är orättvist mer allmänt har evolutionära rötter. Det kan i sin tur antyda att vi bör kunna ifrågasätta denna uppfattning, i den mån vi inser att den uppkom i en kontext som skiljer sig från den vi lever i idag (i linje med vad F. A. Hayek föreslår i ”The Atavism of Social Justice”).

Niclas Berggren 11:19 den 28 June 2008

Varför bry sig om rymden?

Jag har alltid haft svårt att förstå människors fascination över rymden. Den tycks omfatta allt från science fiction-litteratur, tv-serier och filmer till faktiska rymdresor och rymdforskning. Själv dissar jag rymden. Det är inte bara så att jag är ointresserad av litteratur, tv-serier och filmer med rymdtema; dessutom ifrågasätter jag de stora satsningar på rymdfärder och rymdforskning som äger rum i många länder.

Kan någon upplysa mig om användbar kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar? Eller, för att ställa en mer relevant, men också mer svårbesvarad, fråga: Är det rimligt att tro att den eventuellt användbara kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar är mer användbar än kunskap som hade kunnat uppkomma om pengarna hade satsats på annan forskning?

Är det t.ex. inte tämligen meningslöst att undersöka om det finns is på Mars?

I just don’t see the point. Så upplys mig gärna.

Niclas Berggren 8:53 den 27 June 2008

Värnplikt sänker tillväxten

Nationalekonomerna Katarina Keller, Panu Poutvaara och Andreas Wagener finner i ”Military Draft and Economic Growth in OECD Countries” tecken på att värnplikt innebär ett slöseri med humankapital som sänker den ekonomiska tillväxttakten:

”Our different panel regressions corroborate the statistically significant negative impact of conscription on income and growth. To consider the magnitudes of these effects for the numerical conscription variables, if the duration of military service or the conscripts share were decreased by one standard deviation (0.66 and 0.01 respectively), growth over a 10-year period would increase by on average 4.61 or 4.32 percentage points. These effects are quite large. They conform to the intuition that the more intensely conscription is enforced, the more labor is diverted from endeavors of higher productivity in the economy, and the lower is output and its growth.”

Sveriges utveckling mot en mindre omfattande värnpliktsverksamhet förefaller alltså gynnsam ur ekonomisk synvinkel. Förutom att den också harmonierar med grundläggande idéer om frihet och rättvisa.

Se ett tidigare inlägg i detta ämne.

_____________________________

*Accepterad för publicering i tidskriften Defence and Peace Economics.

Niclas Berggren 10:02 den 26 June 2008

Recension vi hade kunnat vara utan

Vilken lycka, att inte längre stödja DN Kultur med sina pengar. I en recension av Naomi Kleins Chockdoktrinen och av Johan Norberg och Boris Benulics Allt om Naomi Kleins nakenchock skriver Lars Pålsson Syll bl.a. följande:

”Som jag ser det medför Kleins fixering vid Friedman och Chicagoskolan tyvärr att hon befriar nationalekonomins övriga företrädare från ansvar. Den människo- och vetenskapssyn som Friedman, Assar Lindbeck, Bo Södersten, Marian Radetzki och deras motsvarigheter runt om i världen står för och lär ut till studenter vid våra lärosäten är nämligen i grunden samma sak. För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig. Om man genom välfärdspolitik och en skattefinansierad offentlig verksamhet minskar klyftorna, minskar ekonomins tillväxtpotential.”*

Men Pålsson Syll begår minst tre misstag, som jag ser det.

1. Sprider felaktiga uppgifter. Friedman är mycket riktigt för en liten välfärdsstat, men stämmer det för övriga av Pålsson Sylls namngivna och för nationalekonomer i allmänhet? Det är mycket tveksamt. Assar Lindbeck har t.ex. uttryckt sig på följande vis:

”[I]ndeed, it is largely because of various positive long-term consequences of welfare-state arrangements that I have often described the modern welfare state as ‘a triumph of modern civilisation.'”**

2. Skiljer inte på fakta och värderingar. Frågan om effekterna av en långt driven omfördelning handlar inte, vilket Pålsson Syll vill låta påskina, om värderingar utan om fakta. Även om man stödjer en välfärdsstat kan man anse att en långt driven omfördelning, t.ex. genom mycket höga marginalskatter, påverkar variabler som tillväxt. Man skulle kunna önska att så inte vore fallet, men om så befinns vara fallet är det tvärtom ärligt och beundransvärt att erkänna det. Och givetvis har de ekonomer som säger följande rätt: ”För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig”. Ty om ingen ojämlikhet alls existerade, dvs. om alla hade exakt lika stor disponibel inkomst oavsett vad de gjorde, varför skulle någon ägna sig åt produktivt arbete?

3. Motsäger sig själv. Pålsson Syll fortsätter:

”Tillväxt och ökade klyftor har under de senaste trettio åren gått hand i hand.”

Nyss hävdade han att Lindbeck m.fl. ska klandras, eftersom de har sagt att tillväxt och ökade klyftor går hand i hand. Nu hävdar han att tillväxt och ökade klyftor de facto har gått hand i hand. Ska inte Pålsson Syll också klandras för att han torgför ett sådant budskap?

Slutligen: Klyftor behöver inte vara orättvisa. Och alla klyftor har inte ökat: inte i Sverige under Alliansen och inte mellan länder i världen.

___________________________

*Tack till Johan Almenberg för tipset.
**S. 9 i Lindbeck, Assar (1995). “Hazardous Welfare-State Dynamics.” American Economic Review, 85(2): 9—15.

Niclas Berggren 8:31 den 25 June 2008

Felaktigt om lycka

Richard Layard fortsätter att sprida felaktiga uppgifter om relationen mellan inkomst och lycka:

At the bottom of the curve, you will find countries such as Zimbabwe or Russia, where increases in national income per head will increase levels of happiness. … On the ignominious bit you will find a cluster of western countries, including our own, where such rises in income per head don’t cheer us up one bit. When do income rises stop making us happier? Around $20,000, according to Layard. … After that there is an inverse relationship between more money and happiness.

Denna syn har viktiga policyimplikationer, för den antyder att en politik för ökad tillväxt i rika länder inte ger större lycka och att en sådan politik därför kan ifrågasättas. Ett litet, litet problem bara: Layard har uppenbarligen inte tagit del av den senaste forskningen:

These findings invite a sharp re-assessment of the ”stylized facts” that have informed economic analysis of subjective well-being data. Across the world’s population, variation in income explains a sizeable proportion of the variation in subjective well-being. There appears to be a very strong relationship between subjective well-being and income, which holds for both rich and poor countries, falsifying earlier claims of a satiation point at which higher GDP is not associated with greater wellbeing.

Resultaten i den nya forskningen illustreras av följande figur:

Kan någon skicka denna studie till Richard Layard? Snarast? Till dess att han får den är det klokt av oss att ta det han säger med en stor nypa salt.

Niclas Berggren 20:31 den 23 June 2008

Keynes om Marx

Jag är oerhört fascinerad av John Maynard Keynes. Minst, faktiskt, av hans nationalekonomiska gärning, men desto mer av hans personlighet, t.ex. hans intelligens, hans ifrågasättande av konventionell moral, hans självförtroende, hans bildning och (ähum) hans sexliv.

Så här uttalade han sig 1934, korrekt i sak och med en briljant formuleringskonst, om Marx gärning:

”My feeling about Das Kapital are the same as my feelings about the Koran. I know that it is historically important and I know that many people, not all of whom are idiots, find it a sort of Rock of Ages and continuing inspiration. Yet, when I look into it, it is to me inexplicable that it can have this effect. … I am sure that its contemporary economic value (apart from occasional but inconstructive and discontinuous flashes of insight) is nil.”*

Lyssnar du, Lars Ohly?

________________________________

*Återgivet i Moggridge, D. E. (1992). Maynard Keynes: An Economists’s Biography. London: Routledge: 469—470.

Niclas Berggren 9:29 den 23 June 2008

Rättvisa och orättvisa klyftor

Claes Arvidsson påpekar att socialdemokraterna är som besatta av klyftor. Själv är jag av uppfattningen att klyftor kan vara relevanta men att de oftast inte är det. Likt Will Wilkinson anser jag att man, när man bedömer om något är orättvist, bör beakta inte bara utfall utan också hur utfallet har uppstått.

Om man t.ex. bara tittar på en viss inkomstfördelning kan dess grad av orättvisa bero inte bara på fördelningen i sig utan också, eller kanske rentav uteslutande, på hur fördelningen har uppkommit. Man kan t.ex. anse att det inte är orättvist att personer som arbetar hårt och anstränger sig har högre disponibel inkomst än andra.*

Med detta sagt finns det fall av klyftor jag finner tveksamma. Ian Dew-Becker and Robert Gordon diskuterar direktörslöner med denna utgångspunkt. Direktörer sitter i andra direktörers styrelser och ger, på basis av denna typ av kollusion, varandra stora ekonomiska förmåner. Detta kan fortgå därför att det finns ett principal-agentproblem i företag, som resulterar i att ledningen och inte ägarna i huvudsak styr.

Men lösningen är inte i första hand omfördelning, vilket är ett trubbigt instrument för att komma åt just detta problem, utan snarare förbättringar av regelverket som rör transparens inom företagen. Det är alltså inte bara så att klyftor kan vara orättvisa eller rättvisa — det är också så att orättvisa klyftor ibland åtgärdas bättre med annat än skatter och bidrag.**

____________________________

*Man kan se på frågan på två nivåer. På ett fundamentalt plan anser jag att ingen är värd att tjäna mer än någon annan, eftersom ingen är orsak till sig själv. Men på ett praktiskt plan anser jag att fiktionen att vissa är värda att tjäna mer än andra är bra att upprätthålla, eftersom det möjliggör inrättandet av incitament så att människor anstränger sig och är produktiva, vilket i förlängningen gynnar alla. Se vidare här.
**Reformer i regelverket för ”corporate governance” är ett exempel. Regeringens arbetslinje kan anföras som ett annat exempel: vissa ersättningsnivåer sänks men fler får arbete, vilket leder till en sjunkande Gini-koefficient på det hela taget. Om man nu betraktar det måttet som ett mått på orättvisa, vilket av ovan nämnda skäl är tveksamt.

Niclas Berggren 9:38 den 22 June 2008

Kristna läkare sprider sitt evangelium

Av någon anledning nämner inte de tolv läkare och barnmorskor som skriver på DN Debatt i d ag att de är engagerade kristna. En snabb nätsökning ger vid handen att de flesta tycks aktiva i Föreningen kristna läkare och medicinare i Sverige. Anne-Berit Ekström är föreningens ordförande, Gunnar Holmgren dess tidigare ordförande.

De skriver bl.a.:

”I botten handlar det om hur vi ser på sexualitet. Är det en funktion som skall uppmuntras att fritt utnyttjas för kortsiktig njutning eller förströelse, men som på grund av fruktan för livshotande smitta och sjukdomar måste omgärdas med stränga säkerhetsåtgärder? Eller är det en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap, där den kan få fritt utvecklas utan rädsla?”

De har rätt i så måtto att detta i botten handlar om hur vi ser på sexualitet. Det kardinalfel de begår i sitt propagerande för ”avhållsamhet och trohet” är att de (präglade av sin kristna moralsyn) enbart ser på kostnadssidan av sexuell frihet och negligerar intäktssidan.* Nedlåtande etiketterar de sådan frihet som ett uttryck för ”kortsiktig njutning eller förströelse”. Men en kostnads-intäktsanalys måste, om den ska tas på allvar, beakta den nytta sexuell frihet ger för dem som utövar den. Mot denna nytta måste sedan kostnadssidan vägas. Det duger inte att enbart fokusera på kostnadssidan, vilket sker i artikeln.

För att ta en liknelse: Att köra bil medför kostnader (t.ex. risken för olyckor) och intäkter (t.ex. möjligheten att snabbt och fritt förflytta sig). Om man enbart fokuserade på kostnaderna skulle det vara riktigt att i skolor och på annat håll uppmana alla att sluta köra bil. Det medför ju så stora kostnader! Men den slutsatsen följer förstås inte av en korrekt utförd kostnads-intäktsanalys.

Med detta sagt, är det inte riktigt att försöka minska de kostnader som sexuellt överförbara sjukdomar för med sig? Givetvis. Men detta kan göras på olika sätt. Kondomanvändning är en metod som bibehåller den nytta människor som har fler sexpartner upplever, samtidigt som riskerna för smitta, dvs. kostnaderna, faller.** Som artikeln i British Journal of Medicine, som författarna citerar, uttrycker det:

”The data are clear, however. Other than abstinence, which is difficult to achieve, condoms are the most effective means of stopping the spread of sexually transmitted infections. We need to focus on ensuring consistent and correct condom use rather than denigrating condoms as being less than perfect.”

För att få ned könssjukdomar skulle man alltså kunna försöka att öka kondomanvändningen, t.ex. genom att öka tillgängligheten och genom handfasta instruktioner i skolan, samt att ge utökad faktabaserad undervisning om könssjukdomar och hur de sprids. Även om resultaten aldrig blir ”perfekta”.

Frågan är hur försök att få ungdomar att ha färre sexpartner skulle ge ett bättre resultat.*** Det jag tycker kan förmedlas i skolundervisning är att fler partner ökar riskerna, vilket är faktiskt korrekt, men jag motsätter mig den normativa instruktionen, att fler sexpartner bör undvikas.**** Det är en individuell kalkyl, att väga kostnader mot intäkter, och skolan eller staten bör inte ta ställning till den, utöver att sprida information.

Så medan författarnas syfte vad gäller minskad smittspridning är lovvärt, lyser deras normativa agenda igenom. De struntar i de positiva effekter av sexuell frihet som många upplever och vill att skola eller stat ska förmedla en kristen syn på sex och samlevnad.

_____________________________

*Se min analys i ”The Cardinal Error of Paternalism”.
**Som när man minskar risken för skador i trafiken genom att installera bilbälte och krockkudde samt vajrar mellan vägbanor.
***Författarna nämner av någon anledningen inte att artikeln i Science som talar sig varm för att försöka minska antalet sexpartner inte diskuterar spridning av könssjukdomar i allmänhet utan spridningen i den allmänna, heterosexuella befolkningen av hiv i fattiga länder i Afrika. Artikeln betonar att där smittspridning sker på annat sätt, som i Thailand, har kondomfokuseringen haft god effekt. Läs mer om hur ”more sex is safer sex”.
****Även om jag kraftigt tvivlar på att ett sådant normativt budskap skulle påverka människors beteende. Tvärtom kanske det gör det än mer spännande för många ungdomar att ha flera partner.

Niclas Berggren 14:00 den 18 June 2008

Talar kvinnor mer än män?

Många har fått för sig att kvinnor är mer pratglada än män. Stämmer det?

”Women and men both use on average about 16,000 words per day, with very large individual differences around this mean. … We therefore conclude, on the basis of available empirical evidence, that the widespread and highly publicized stereotype about female talkativeness is unfounded.”*

__________________________________________

*Mehl, Matthias R. m. fl. (2007). ”Are Women Really More Talkative Than Men?” Science, 307: 82. 6 juli.

Niclas Berggren 8:44 den 17 June 2008

Homosexuella hjärnor

Forskningsresultat från Karolinska Insti tut e t tyder på att olika sexuell läggning beror på skillnader i hjärnan:

”Brain scans have provided the most compelling evidence yet that being gay or straight is a biologically fixed trait. The scans reveal that in gay people, key structures of the brain governing emotion, mood, anxiety and aggressiveness resemble those in straight people of the opposite sex. The differences are likely to have been forged in the womb or in early infancy.”*

Sören Andersson från RFSL har givetvis helt rätt när han säger:

”Det är inte viktigt om homo- och bisexualitet är medfödd eller inte. Vi ska inte behöva legitimera vår sexualitet för att behandlas lika i samhället.”

Men resultaten är ickedestomindre intressanta och värdefulla, anser jag, av åtminstone två skäl. Dels kan de bidra till att minska den känsla av skuld vissa föräldrar med homosexuella barn känner, i den mån dessa tror att homosexualitet beror på dem och deras sätt att interagera med barnen. (Se ett smakprov ur en ny dokumentär om föräldrar med homosexuella barn.) Dels undermineras försök att ”bota” homosexualitet med ”terapi”, eftersom sådana försök just utgår från suspekta teorier om att homosexualitet beror på hur föräldrar och barn har interagerat.

__________________________

*Studien, som är publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, återfinns här.

Niclas Berggren 8:40 den 15 June 2008

Orättvisan försvinner med Amy och Beth

Ett av de mest populära orden i svensk politik är orättvisa. Men detta begrepp är mer svårfångat än den politiska retoriken låtsas om. En ny studie visar att människors upplevelse av orättvisa varierar med graden av konkretion.

Beakta först ett abstrakt fall:

Suppose that some people make more money than others solely because they have genetic advantages. Please tell us whether you agree with the following statement:
– It is fair that those genetically-advantaged people make more money than others.

Beakta sedan ett konkret fall:

Suppose that Amy and Beth both want to be professional jazz singers. They both practice singing equally hard. Although jazz singing is the greatest natural talent of both Amy and Beth, Beth’s vocal range and articulation is naturally better than Amy’s because of differences in their genetics. Solely as a result of this genetic advantage, Beth’s singing is much more impressive. As a result, Beth attracts bigger audiences and hence gets more money than Amy. Please tell us whether you agree with the following statement:
– It is fair that Beth makes more money than Amy.

Människor tycker i regel inte att det på ett abstrakt plan är rättvist att vissa tjänar mer pengar på grund av en genetisk fördel – men de anser samma sak rättvis om man uttrycker omständigheterna i form av ett konkret exempel.

Givet detta resultat, hur påverkbara är t.ex. väljare av rättviseretorik? Det kanske mest beror på hur denna retorik utformas, närmare bestämt på hur konkret den är. Och frågan är hur pålitliga inställningar till abstrakta och aggregerade rättvisekriterier som inkomstfördelning är.

Niclas Berggren 9:32 den 13 June 2008

Rättvis fotboll

Ärkebiskopen och en annan biskop vill att vi enbart ska köpa rättvisemärkta fotbollar:

”Arbetsgivare föredrar att exploatera barn för att det anses legitimt att betala dem lägre lön, och därmed öka vinsten.”

Jovisst, men det finns ett litet problem. De barn som tillverkar fotbollar som inte är rättvisemärkta kommer med största sannolikhet att få det sämre, vilket jag har påpekat, med stöd i forskning, här och här. Detta dilemma ignorerar biskoparna.

Se även dr Vlachos och dr Santesson-Wilson i denna fråga.

Niclas Berggren 9:55 den 11 June 2008

Hjärnforskning och fri vilja

Är inte ett nödvändigt villkor för fri vilja att vi i vår hjärna överväger olika alternativ och medvetet väljer det vi tycker bäst om? I så fall tycks ny hjärnforskning kunna underminera tron på en fri vilja:

”There has been a long controversy as to whether subjectively ‘free’ decisions are determined by brain activity ahead of time. We found that the outcome of a decision can be encoded in brain activity of prefrontal and parietal cortex up to 10 s before it enters awareness. This delay presumably reflects the operation of a network of high-level control areas that begin to prepare an upcoming decision long before it enters awareness.”*

Det finns förstås filosofiska argument för varför vi inte har en fri vilja (se t.ex. Strawson, Schopenhauer, Russell, Bergström och Dawkins), och även om ovan refererade experiment indikerar (och kanske är tillräckligt för att fastslå) att de filosofiska argumenten är korrekta, är experimentets resultat inte nödvändigt för att etablera den slutsatsen. Ty även om beslut fattas när vi är medvetna om dem är det fortfarande så att vi inte kan fatta några andra beslut än dem vi faktiskt fattar, eftersom ingen är orsak till sig själv. Att vi inte är medvetna om hela den kausala kedja som får oss att välja det ena framför det andra är i sig inte ett argument för att en sådan kausal kedja inte existerar. Genom filosofisk analys kan vi inse att en sådan kedja existerar och att våra psykologiska inklinationer nog inte är särskilt pålitliga.

_______________________________________

*Se även denna populära sammanfattning. Tack till Pekka för länktips.

Niclas Berggren 18:21 den 10 June 2008

Den ideologiska nationalekonomin

Robert Östling menar att nationalekonomin har ideologiska inslag. Jag tror personligen att värderingar spelar viss roll i all forskning, inte minst i valet av problem att studera, i valet av metod och i valet av vilka resultat som ska presenteras. Som Gunnar Myrdal hävdar i Objectivity in Social Research finns det ingen samhällsvetenskaplig forskare som i djupaste mening kan vara helt objektiv. Men genom den vetenskapliga metoden hoppas och tror jag att det mesta av det som kallas nationalekonomisk forskning ändå i huvudsak är av positivt slag, i Milton Friedmans mening.

I den mån nationalekonomer är ideologiska tycks Robert mena att de primärt är liberala. Så kan det nog vara i genomsnitt, men en intressant sak rör hur nationalekonomer grupperar sig. Personer med värderingar till vänster tenderar att bejaka ”beteendeekonomi” och teorier om marknadsimperfektion (vilket personer till höger oftast inte gör), medan personer med värderingar till höger tenderar att bejaka teorier om politikimperfektion och den österrikiska skolan (även om det finns undantag).

Men är det så att nationalekonomiska teorier påverkar ideologiska uppfattningar eller är det så att personer med vissa ideologiska uppfattningar väljar att bejaka vissa nationalekonomiska teorier? Om det förra gäller förefaller det intressant att studera hur studenter, doktorander och forskare kommer i kontakt med de teorier som påverkar deras ideologi. Är det deras lärare som är ideologiska och presenterar ett urval av teorier för dem? Vad förklarar i så fall lärarnas ideologi? Etc. Om det senare gäller, vilket jag tror, kanske den nationalekonomiska diskursen skulle tjäna på det Myrdal rekommenderar: att vi är öppna om vilka värderingar vi har qua forskare?

Niclas Berggren 17:12 den 7 June 2008

Homos i grannskapet

Det finns fortfarande rätt många som inte vill ha homosexuella grannar:

Men en färsk studie finner att husägare troligen inte behöver vara rädda för homosexuella grannar — i alla fall inte av ekonomiska skäl:

The results show that not only is the correlation between the spatial concentration of same-sex couples and housing values signicant and robust, but, also, housing values are higher in a city where the proportion of same-sex couples was higher a decade ago. Therefore, we tentatively conclude that same-sex couples make better communities. The results are consistent with the intrinsic preference theory that the intrinsic artistic tastes of gay people motivate them contribute to nicer neighborhoods everywhere and all the time.

Everywhere and all the time — glöm inte det!

Niclas Berggren 8:35 den 7 June 2008

Lektion om moral från oväntat håll

Psykopater kan lära oss något viktigt om moral. Närmare bestämt att moraliska bedömningar grundas i känslor, inte i förnuftsmässigt resonerande.

Detta är vad professor Shaun Nichols argumenterar för i en innovativ analys. Han går igenom forskning om psykopater för att identifiera vad det är som gör att de inte delar de flesta människors moraliska bedömningar och därför ofta skadar andra:

Recent research indicates that there is a salient psychological difference between psychopaths and the other groups, but it’s not a difference in rational capacities. Rather, it’s a difference in affective response.

Att psykopater gör annorlunda moraliska bedömningar beror alltså inte på att de har en oförmåga att resonera på rätt sätt och inte heller på att de inte kan sätta sig in i andras situation — i själva verket är det något de är mycket skickliga på, vilket används för manipulation.

Slutsatsen är att de som försöker hävda att en objektiv moral existerar och att den rationellt kan identifieras åtminstone i den senare delen tycks ha fel. Vi har olika moraliska värderingar därför att våra känslor ser olika ut, inte därför att vi har tänkt olika hårt och djupt. Om vi är oeniga om vad som är rätt och fel implicerar det, enligt A. J. Ayer, att den konflikten inte går att lösa med argument.

Niclas Berggren 7:42 den 6 June 2008

Njut av mat och dryck

Lev längre genom att dricka rödvin. Minska på samma sätt risken att få ledgångsreumatism. Och ät ute på restaurang utan att bli fet. Ibland är nyheterna goda!

Niclas Berggren 16:52 den 4 June 2008

Skatter och egenföretagande

Få har analyserat hur skatter påverkar utbudet av entreprenörer. Åsa Hansson gör just det i en ny studie*. Hon finner att både genomsnitts- och marginalskattesatser är negativt relaterade till sannolikheten att bli egenföretagare. Dessutom är förmögenhet positivt relaterad till denna sannolikhet. Utdrag ur resultattabell:

Borde inte dessa resultat stämma socialdemokraterna till eftertanke, nu när de flörtar hej vilt med entreprenörerna? Medan regeringen har sänkt inkomstskatten och tagit bort förmögenhetsskatten talar socialdemokraterna om att höja och återinföra. Man tvivlar, mot bakgrund av Åsas resultat, åtminstone på att detta skulle stimulera företagarverksamhet i vårt land.

_____________________________

*Hansson, Åsa (2008). ”Income Taxes and the Probability to Become Self-Employed: The Case of Sweden.” Ratio Working Paper nr. 122.

Niclas Berggren 22:40 den 3 June 2008

Brott och straff

Om straff inte hade någon effekt på brottslighet, varken genom inlåsning av skurkar, genom behandling av skurkar, eller genom en avskräckande effekt, skulle jag då vara för straff? Nej, eftersom det enda kvarvarande motivet för straff vore vedergällning, ett motiv som jag förkastar på filosofisk grund.

Mina två kommentatorer Peter och Jakob (se länk i föregående stycke) menar, om jag förstår dem rätt, att straff de facto inte har någon effekt på brottslighet och att det enda skälet till straff därför är vedergällning eller, rättare sagt, att allmänheten vill ha vedergällning och att vi därför, för att undvika mobb-rättvisa, måste straffa brottslingar ändå.

Men stämmer detta verkligen? Jag förhåller mig mycket tveksam. Det finns ett antal empiriska studier som indikerar en negativ relation mellan straff och brottslighet. Professor Alex Tabarrok sammanfattar:

We now know that the average citizen was right and the criminologists and sociologists who argued that ‘deterrence doesn’t work’ were wrong. Deterrence works. New consensus is based on better, more credible, more convincing empirical techniques.

Några exempel på studier som visar att straff har en avskräckande effekt:

En studie finner att ungdomsbrottsligheten i USA ökade kraftigt under ett par decennier och att sänkta straff, och den minskade avskräckande effekt detta medförde, kan förklara ca 60 procent av denna ökning.
En studie finner att ökat antal poliser (vilket implicerar en högre sannolikhet att åka fast) samt en ökning av fängelsepopulationen bidrog till minskad brottslighet i USA.
En studie finner stöd för att straff har en avskräckande effekt i Californien.
En studie finner att både straffets längd och implementeringssannolikhet avskräcker brottslighet (i synnerhet implementeringssannolikheten).
En studie finner att fängelselivets hårdhet inverkar negativt på brottslighet i USA.
En studie finner likaså att straffets längd och sannolikheten att fångas minskar egendomsbrottsligheten i Australien.
En studie finner att straff har en avskräckande effekt på brottslighet i Australien.
En studie finner att antalet poliser har en negativ effekt på brottslighetens omfattning i Washington, D.C.
En studie finner att våld bland fotbollshuliganer i Stockholm påverkas negativt av antalet poliser.

Dessa studier indikerar att tvärsäkra påståenden om att straff (deras längd och implementeringssannolikhet) inte har en preventiv effekt och en reducerande effekt på brottslighet inte är helt trovärdiga. Det gör att straff går att försvara utan att hänvisa till hämndbegär.

Niclas Berggren 21:50 den 3 June 2008

Middag med professor Voigt

Ikväll dinerade jag med min gode vän professor Stefan Voigt å Restaurang 1900, Mat-Niklas restaurang i Stockholm. Den svenska stilen på mat och lokal imponerade. Jag åt gotländsk vit sparris, hönsägg, rostat vete, kajplök, citronkräm; grillad grisnacke, rotsellri, morötter, persilja, kålrot; samt 1900´s praliner, choklad i olika smaker.

Stefans forskning fokuserar på institutioners betydelse för hur samhällen fungerar i olika avseenden. Vad sägs t.ex. om denna studie, som finner att länder med majoritetsvalsystem har lägre offentliga utgifter, lägre intressegruppsverksamhet men också lägre arbetsproduktivitet än länder med proportionella valsystem? Eller om denna studie, som finner att ekonomisk tillväxt inte är relaterad till domstolars juridiskt reglerade oberoende men positivt relaterad till domstolars faktiska oberoende?

Niclas Berggren 14:35 den 2 June 2008

Styr eliter eller folket?

Ekonomisk politik ändras väldigt lite när diktaturer blir demokratier.* Hur kan det förklaras? Enligt Daron Acemoglu och James Robinson är en möjlig förklaring att eliter lyckas upprätthålla makt, även när de rent legalt inte har samma maktställning längre.** Demokratiska ledare kan helt enkelt finna det i sitt intresse att gynna eliter istället för medborgarna, och vad väljarna röstar på i val spelar mycket liten roll för vad som beslutas i de lagstiftande församlingarna.

En annan förklaring ges av Ludwig von Mises, som tvärtom menar att såväl diktatorer som demokratiska ledare måste tillfredsställa befolkningen om de ska kunna sitta kvar vid makten. Det är inte eliter utan demos som styr, oavsett politiskt system. Bryan Caplan och Edward Stringham belyser den teorin ytterligare i en kritik av public choice-teorin, som likt Acemoglu och Robinson brukar se politiken som starkt influerad av intressegrupper.

Vilken teori stämmer bäst överens med verkligheten? Är det eliter eller folket som egentligen styr i demokratier och diktaturer? You tell me.

___________________
*Mulligan, Casey B., Gil, Ricard och Sala-i-Martin, Xavier (2004). ”Do Democracies Have Different Public Policies Than Nondemocracies?” Journal of Economic Perspectives, 18(1): 51—74.
**Acemoglu, Daron och Robinson, James A. (2008). ”Persistence of Power, Elites, and Institutions.” American Economic Review, 98(1): 267—293.

Niclas Berggren 17:48 den 1 June 2008

Den fria viljans psykologi

Varför tror de flesta människor att vi har fri vilja, dvs. att vi skulle kunna agera på annat sätt än vi faktiskt gör? Professorn i moralpsykologi Shaun Nichols presenterar i ”How Can Psychology Contribute to the Free Will Debate?” bl.a. två i mitt tycke intressanta teorier.

Den första teorin säger att vi tror att vi har fri vilja därför att i) vi anser att vi bör gör vissa, men inte andra, saker, vilket ii) förutsätter att vi kan handla på olika sätt. Nichols skriver:

There is plenty of evidence that even young children think that people ought to behave in certain ways … If children apply some notion of obligation that carries the Kantian implication could have done otherwise (in an indeterminist sense), then the child has the essential ingredients for coming to believe that decisions are not determined.”

Den andra teorin säger att vi lär oss tänka i termer av möjligheter, vilket får oss att tro att en fri vilja existerar. Ofta uttrycker sig föräldrar som om barn har möjlighet att hålla i sig eller att inte hålla i sig för att få dem att undvika att ramla. Det låter då som om de faktiskt i genuin mening kan välja. Nichols skriver:

In short, when we alert our children to risks and opportunities, deterministic explanation is pretty much the last thing on our minds. Or theirs. In this light, it should not be surprising if our notion of possibility fails to be nuanced in a compatibilist fashion.”

Denna forskning illustrerar att våra föreställningar om världen inte behöver följa av en intellektuell övetygelse utan att de kan ha sin grund i olika psykologiska mekanismer. Att tro att fri vilja existerar är inte detsamma som att fri vilja existerar eller att det finns filosofiska argument som fastslår det.

Niclas Berggren 12:47 den 29 May 2008

Samma politik i demokrati och diktatur

Spelar det någon roll om man lever i demokrati eller diktatur? Nationalekonomen Ludwig von Mises har ett intressant svar: den förda politiken är snarlik eller identisk om man byter från demokrati till diktatur eller vice versa (men demokrati är att föredra, eftersom det systemet rymmer en fredlig, icke-våldsam metod för maktskiften).

Men stämmer det att politiken är densamma i ett givet land oavsett om demokrati eller diktatur råder? von Mises ansåg att makthavare alltid måste ta hänsyn till allmänhetens uppfattningar, annars riskerar de att tas ifrån makten. Detta sker i en demokrati genom val och i diktaturer genom revolutioner. Men i båda fallen finns mekanismer för att majoritetens vilja ska prägla vilken politik som förs.

Bryan Caplan granskar detta argument närmare* och finner att slutsatsen håller rätt bra men att von Mises överskattar möjligheten att göra sig av med diktatorer. Detta eftersom det finns ett collective action-problem: att vilja ha en revolution ger inte automatiskt individen incitament att försöka genomföra en. Därutöver finns kostnader att byta system. Detta gör det osannolikt att diktatorer måste följa allmänhetens uppfattningar för att sitta kvar.

Enligt Caplan finns det tre mekanismer, till skillnad från den von Mises anför, som kan förklara varför förd politik inte skiljer sig mycket mellan demokrati och diktatur:

Stationära banditer: Diktatorer gynnas av att det går bra för landet de styr, och därför har de intresse av att ta hänsyn till människors uppfattningar.
Delade preferenser: Diktatorer tycker ganska lika människor i allmänhet.
Omvänd kausalitet: Människor föredrar pga. status quo bias den politik de är vana vid.

Så von Mises hade rätt intuition, menar Caplan: det finns en samstämmighet mellan människors uppfattningar och förd politik i såväl demokrati och diktatur, men inte i så hög grad av det skäl von Mises trodde.

_______________________________________

*Caplan, Bryan (2008). ”Mises’ Democracy-Dictatorship Equivalence Theorem: A Critique.” Review of Austrian Economics, 21(1): 45—59.

Niclas Berggren 16:32 den 27 May 2008

Varför tjänar långa mer?

Långa personer tjänar mer. Men vad beror det på? En studie* som snart publiceras ger ett enkelt svar:

On average, taller people earn more because they are smarter. As early as age 3 — before schooling has had a chance to play a role — and throughout childhood, taller children perform significantly better on cognitive tests. … [W]e find that the height premium in adult earnings can be explained by childhood scores on cognitive tests.”

Själv är jag 187 cm lång. IQ kan ni ju gissa er till. ;-)

____________________________

*Case, Anne och Paxson, Christina (2008). ”Stature and Status: Height, Ability, and Labor Market Outcomes.” Journal of Political Economy, kommande. Tips från Steven Dubner.

Niclas Berggren 9:44 den 25 May 2008

Rationell syn på klimathotet

Klimathotet framställs i media som akut och överhängande, värt att bekämpa till varje pris. Att det är värt att bekämpa torde de flesta hålla med om, men att noga fundera igenom vilka åtgärder som är mest effektiva verkar sällsynt. Ett undantag: professor William Nordhaus.

I sin nya bok A Question of Balance: Weighing the Options of Global Warming påpekar han att de långtgående förslag som har presenterats är oerhört kostsamma och att det finns överlägsna alternativ. En recension i New York Review of Books sammanfattar Nordhaus rangordning av alternativen:

(1) Avoid the ambitious proposals. (2) Develop the science and technology for a low-cost backstop. (3) Negotiate an international treaty coming as close as possible to the optimal policy, in case the low-cost backstop fails. (4) Avoid an international treaty making the Kyoto Protocol policy permanent.

Med ”low-cost backstop” avser Nordhaus bl.a. utvecklingen av genetiskt modifierade träd, som ”äter” koldioxid. Innovativt tänkande, vilket särskilt behövs i frågor där ett hysteriskt tonläge ofta kväser nytänkande.

Se ett tidigare inlägg om överdriven klimatoro.

Niclas Berggren 9:53 den 24 May 2008

Argument för demokrati

Trots att man kan finna demokratin bristfällig i många avseenden — bl.a. förefaller väljarna okunniga om mycket (se t.ex. här, här och här) — finns det starka argument till dess försvar. Statsvetarna Peter Santesson-Wilson och Gissur Ó. Erlingsson påpekar t.ex. att allmän rösträtt utgör ett skydd mot förtryck och att förlorare i ett demokratiskt system accepterar sin lott, istället för att bli våldsamma.

Ytterligare stöd för demokrati ges i en ny studie*. I ett experiment finner forskarna att människor är betydligt mer benägna att samarbeta med varandra om spelets regler beslutas demokratiskt, jämfört med om de införs exogent. Studien är dessutom klurigt utförd, eftersom den kontrollerar för selektionseffekter (att de som deltar i det demokratiska beslutet är mer samarbetsinriktade till att börja med).

Så institutioner spelar roll. Att få vara delaktig i beslutsfattandet, om än imperfekt och utan stora möjligheter att påverka som individ, påverkar människors syn på varandra, på samvaro och på samarbete. Till det bättre.

________________________________

*Dal Bó, Pedro, Foster, Andrew och Putterman, Louis (2008). ”Institutions and Behavior: Experimental Evidence on the Effects of Democracy.” NBER Working Paper nr. 13999.

Niclas Berggren 8:32 den 23 May 2008

Alliansen får konkurrens

Jag är imponerad av Alliansen: över dess tillkomst, dess lansering och dess sammanhållning. Men mest imponerad är jag över att den, i form av en koalitionsregering, har lyckats så väl med de offentliga finanserna. Forskning visar nämligen att koalitionsregeringar i regel har varit förknippade med en försämrad, eller mindre framgångsrikt hanterad, offentlig ekonomi. Några exempel:

De har svårare att förbli inom sina budgetramar efter en negativ ekonomisk chock, de har högre budgetunderskott och statsskulden växer snabbare (de Haan m fl 1999, Volkerink och de Haan 2001).
De förmår med lägre sannolikhet implementera framgångsrik budgetkonsolidering (Alesina m fl 1998).
Ju mer fragmenterad regeringen är, desto längre tid tar det för skattestrukturen ocn inflationstakten att återgå till det önskade utseendet efter en ekonomisk chock (Ashworth och Heyndels 2001, Veiga 2000).

Detta kan förklaras med att koalitioner bygger på förhandlingar mellan partier, där varje parti måste kunna visa väljarna att just de fyller en funktion, och att koalitionsregeringar är mindre handlingskraftiga, eftersom fler partier måste komma överens.

Nu utman as den framgångs rika Allians en av de tre vänsterpartierna. Jag predikterar att de kommer att få svårare att enas om en regeringspolitik — socialdemokraterna är inte vana att i förväg förhandla om politikens innehåll och vänsterpartiet består fortfarande i hög grad av kommunister, med en politisk agenda som många socialdemokrater och miljöpartister har svårt för. Men framförallt befarar jag att en vänsterkoalition, om de enas och om de vinner, kommer att ha svårt att bedriva en ansvarsfull finanspolitik. Den tidigare associeringen mellan borgerliga koalitionsregeringar och budgetunderskott kan komma att förbytas i en associering mellan socialistiska koalitionsregeringar och budgetunderskott.

Niclas Berggren 8:09 den 22 May 2008

Ifrågasätt enkel majoritet

Det finns i de flesta demokratier en tendens att betrakta den enkla majoritetsregeln som helig. När (N/2)+1 av N ledamöter i en politisk församling röstar för ett förslag anses det reflektera folkviljan (eller något snarlikt begrepp). Men är denna regels helighet önskvärd?

James Buchanan och Gordon Tullock svarar nekande. I The Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy argumenterar de för att den optimala politiska beslutsregeln bara undantagsvis sammanfaller med den enkla majoritetsregeln. Den optimala regeln är den som minimerar summan av två kostnader:

externa kostnader (C), dvs. kostnader av att beslut som man själv ogillar fattas;
beslutskostnader (D), dvs. kostnader för att komma fram till ett kollektivt beslut.

De externa kostnaderna är lägre ju mer inklusiv beslutsregeln här — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de noll, eftersom inget kollektivt beslut kan fattas som någon ogillar. Beslutskostnaderna är högre ju mer inklusiv beslutsregeln är — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de extremt höga, eftersom alla måste vara överens och eftersom vissa alltid kan trilskas för att få förmånliga villkor. Lägger man ihop dessa båda kostnader får man kurvan i detta diagram:

Den optimala beslutsregeln är den som kräver att K/N av den beslutande församlingen röstar för ett förslag. Och det är som sagt osannolikt att detta uppfylls av den enkla majoritetsregeln. Den bör ifrågasättas mer än den gör. Intressant nog kom även den svenska nationalekonomen Knut Wicksell till den slutsatsen, vilket Buchanan bl.a. lyfter fram här.

Niclas Berggren 15:50 den 21 May 2008

Tage Erlander och jordbrukslobbyn

Peter Santesson-Wilson citerar Tage Erlander:

I en demokrati får det inte finnas spärrar, som omöjliggör att folkviljan kan förverkligas snabbt och effektivt.”

Vilken naiv syn på politiken! Vilken simplistisk förståelse av begreppet folkvilja! En fara, som jag ser det, med denna demokratiuppfattning, är att intressegruppers inflytande negligeras eller ses som ofarligt. Om det konstitutionella systemet utformas utan spärrar kan en enkel majoritet mycket lätt fatta beslut som inte ligger i de flesta människors intresse. David Brooks lyfter fram den aspekten i en analys av amerikansk jordbrukspolitik:

In 1965, Mancur Olson wrote a classic book called ‘The Logic of Collective Action,’ which pointed out that large, amorphous groups are often less powerful politically than small, organized ones. … The $307 billion farm bill that rolled through Congress is a perfect example of the pattern. Farm net income is up 56 percent over the past two years, yet the farm bill plows subsidies into agribusinesses, thoroughbred breeders and the rest. The growers of nearly every crop will get more money.”

Dvs. konsumenterna påverkas var och en i liten grad av jordbruksstöd, vilket ger dem små incitament att motverka stödet, och de har dessutom stora svårigheter att organisera sig, om de nu skulle vilja det. Bönderna påverkas däremot var och en i hög grad av jordbruksstöd, vilket ger dem starka incitament att påverka politiker, och de har dessutom, genom gruppens litenhet och väldefinierade karaktär, lätt att organisera sig. Inte heller EU:s jordbrukspolitik kan förstås på annat sätt än som resultatet av intressegruppers verksamhet. Folkviljan lyser med sin frånvaro.

Niclas Berggren 8:39 den 21 May 2008

Kvinnliga väljare påverkar politiken

En ny studie* indikerar att kvinnlig rösträtt och kvinnligt valdeltagande påverkar politikens utformning. Sociala utgifter som andel av BNP ökade på kort sikt med 0,6—1,2 procentenheter när kvinnor fick rösträtt (i Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Storbritannien och Sverige), och på lång sikt med tre till åtta gånger så mycket. Givetvis kontrollerar studien för en rad andra tänkbara påverkansfaktorer.

I diagrammet visas hur sociala utgifter som andel av BNP utvecklas före och efter kvinnor fick rösträtt (år 0):

En vidare fråga — evig, svårbesvarad och kontroversiell — är hur det kommer sig att kvinnor och män i genomsnitt tycks ha ganska olika politiska preferenser. Är kvinnor ”mjuka” och män ”hårda” eller vad?

_____________________________

*Aidt, Toke S. och Dallal, Bianca (2008). ”Female Voting Power: The Contribution of Women’s Suffrage to the Growth of Social Spending in Western Europe (1869—1960)”. Public Choice, 134(3—4): 391—417.

Niclas Berggren 9:28 den 19 May 2008

Väljarnas bristande rationalitet

Forskning tyder på att ekonomiska aktörer inte är helt rationella. Men det är inte politiska aktörer heller — vilket kan vara viktigt inte minst för marknadsekonomins kritiker att ha i åtanke. Justin Wolfers finner i en ny studie att väljare tenderar att belöna eller bestraffa sittande politiker på basis av händelser som de inte har kunnat påverka:

More sophisticated tests reveal that voters in oil-producing states tend to re-elect incumbent governors during oil price rises, and vote them out of office when the oil price drops. Similarly, voters in pro-cyclical states are consistently fooled into re-electing incumbents during national booms, only to dump them during national recessions. Consistent with an emerging behavioral literature, this suggests that voters make systematic attribution errors and are best characterized as quasi-rational.

Niclas Berggren 9:10 den 17 May 2008

Första genmodifierade embryot

Det första genmodifierade mänskliga embryot har sett dagens ljus, med potentiellt viktiga, positiva konsekvenser:

The technology could potentially be used to correct genes which cause diseases such as cystic fibrosis, haemophilia and even cancer. In theory, any gene that has been identified could be added to embryos.”

Utmärkt! Men som så ofta försöker kristna, utifrån sin destruktiva moral, blockera forskning av detta slag, eftersom de ser embryot som ett ”okränkbart” liv. Att man kan minska mänskligt lidande genom att använda embryon som i vilket fall inte skulle leva vidare bryr de sig icke om.

Niclas Berggren 9:45 den 13 May 2008

Väljarnas okunnighet varierar

Det finns empiriska belägg för att väljare är relativt okunniga. En studie* visar dock att de politiska institutionernas utformning kan påverka graden av okunnighet. Både inom EU och inom Schweiz tycks t.ex. graden av direktdemokrati positivt relaterad till väljarnas kunnighet:

Using survey data from the European Union and Switzerland, we present empirical evidence that citizens are politically better informed when they have more extended political participation rights. The results corroborate theoretical arguments and circumstantial evidence that voter information should be treated as endogenously determined by political institutions.”

T.ex. kunde väljarna mer om EU i de länder där det ordnades folkomröstning om Maastricht-avtalet. Detta kan bero på både efterfråge- och utbudsfaktorer. Efterfrågan på information kan vara större i en kontext där väljare diskuterar en fråga med varandra (information blir då närmast en privat vara); och utbudet kan vara större när politikerna ska försöka förklara och argumentera direkt till väljarna i en specifik fråga.

Jag skulle, bl.a. mot bakgrund av denna studies resultat, gärna se en uppgradering av folkomröstningsinstitutet i Sverige, såväl på nationell som på lokal nivå. Men givetvis finns också kostnader med direktdemokrati** som gör att den även framgent bör användas med urskiljning.

______________________________

*Benz, Mattias och Stutzer, Alois (2004). ”Are Voters Better Informed When They Have a Larger Say in Politics? – Evidence for the European Union and Switzerland.” Public Choice, 119(1—2): 31—59.
**Se t.ex. Brennan, Geoffrey och Hamlin, Alan (2000). Democratic Devices and Desires. Cambridge: Cambridge University Press.

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: