Varför tror de flesta människor att vi har fri vilja, dvs. att vi skulle kunna agera på annat sätt än vi faktiskt gör? Professorn i moralpsykologi Shaun Nichols presenterar i ”How Can Psychology Contribute to the Free Will Debate?” bl.a. två i mitt tycke intressanta teorier.

Den första teorin säger att vi tror att vi har fri vilja därför att i) vi anser att vi bör gör vissa, men inte andra, saker, vilket ii) förutsätter att vi kan handla på olika sätt. Nichols skriver:

There is plenty of evidence that even young children think that people ought to behave in certain ways … If children apply some notion of obligation that carries the Kantian implication could have done otherwise (in an indeterminist sense), then the child has the essential ingredients for coming to believe that decisions are not determined.”

Den andra teorin säger att vi lär oss tänka i termer av möjligheter, vilket får oss att tro att en fri vilja existerar. Ofta uttrycker sig föräldrar som om barn har möjlighet att hålla i sig eller att inte hålla i sig för att få dem att undvika att ramla. Det låter då som om de faktiskt i genuin mening kan välja. Nichols skriver:

In short, when we alert our children to risks and opportunities, deterministic explanation is pretty much the last thing on our minds. Or theirs. In this light, it should not be surprising if our notion of possibility fails to be nuanced in a compatibilist fashion.”

Denna forskning illustrerar att våra föreställningar om världen inte behöver följa av en intellektuell övetygelse utan att de kan ha sin grund i olika psykologiska mekanismer. Att tro att fri vilja existerar är inte detsamma som att fri vilja existerar eller att det finns filosofiska argument som fastslår det.