Dagens fråga på hbt-sajten QX.se:
Jag undrar vad befolkningen i stort anser. Min syn är att de som önskar betala för sex ska få göra det, om transaktionerna sker under frivilliga former.
Årsarkiv: 2008
Mästaren i Paris
Varför föll Hillary?
Hillary har gett upp. Men varför besegrades hon? Christine Todd Whitman, tidigare republikansk guvernör i New Jersey, menar att kvinnor i amerikansk politik fortfarande bedöms ofördelaktigt:
When Mrs. Clinton made points forcefully, people called her shrill, not bold and determined. When Mitt Romney teared up, he was described as compassionate, while she was labeled weak.”
Men givetvis finns det andra förklaringar än kön: se 13 expertkommentarer om varför Hillary föll i dagens New York Times.
Expert som vet sina gränser
Jag läste nu på morgonen en intervju med Michel Foucault.* Han fick en fråga, varpå följande yttrades:
M.F. On this question I have absolutely nothing to say. ‘No comment.’
J.O’H. Does this mean that you think the question is unanswerable, or bogus, or does it simply not interest you?
M.F. No, none of these. I just don’t believe in talking about things that go beyond my expertise. It’s not my problem, and I don’t like talking about things that are not really the object of my work. On this question I have only an opinion; since it is only an opinion, it is without interest.
J.O’H. But opinions can be interesting, don’t you agree?
M.F. Sure, I could offer my opinion, but this would only make sense if everybody and anybody’s opinions were also being consulted. I don’t want to make use of a position of authority while I’m being interviewed to traffic in opinions.”
Jag imponerades mycket av denna återhållsamhet och demonstration av vishet — att vara medveten om sin egen begränsning och att låta denna medvetenhet styra ens yttranden.
______________________________
*Intervjun utfördes av James O’Higgins, och citatet är från s. 142 i Foucault, Michel (1994). Ethics: Subjectivity and Truth. New York: The New Press.
Ord som etsar sig fast
Jag har fastnat för ordet delo, ett substantiv som betyder tvist, träta. Är det inte underbart? Som i ”komma i delo med rättvisan”.
Homos i grannskapet
Det finns fortfarande rätt många som inte vill ha homosexuella grannar:
Men en färsk studie finner att husägare troligen inte behöver vara rädda för homosexuella grannar — i alla fall inte av ekonomiska skäl:
The results show that not only is the correlation between the spatial concentration of same-sex couples and housing values signi cant and robust, but, also, housing values are higher in a city where the proportion of same-sex couples was higher a decade ago. Therefore, we tentatively conclude that same-sex couples make better communities. The results are consistent with the intrinsic preference theory that the intrinsic artistic tastes of gay people motivate them contribute to nicer neighborhoods everywhere and all the time.
Everywhere and all the time — glöm inte det!
Lektion om moral från oväntat håll
Psykopater kan lära oss något viktigt om moral. Närmare bestämt att moraliska bedömningar grundas i känslor, inte i förnuftsmässigt resonerande.
Detta är vad professor Shaun Nichols argumenterar för i en innovativ analys. Han går igenom forskning om psykopater för att identifiera vad det är som gör att de inte delar de flesta människors moraliska bedömningar och därför ofta skadar andra:
Recent research indicates that there is a salient psychological difference between psychopaths and the other groups, but it’s not a difference in rational capacities. Rather, it’s a difference in affective response.
Att psykopater gör annorlunda moraliska bedömningar beror alltså inte på att de har en oförmåga att resonera på rätt sätt och inte heller på att de inte kan sätta sig in i andras situation — i själva verket är det något de är mycket skickliga på, vilket används för manipulation.
Slutsatsen är att de som försöker hävda att en objektiv moral existerar och att den rationellt kan identifieras åtminstone i den senare delen tycks ha fel. Vi har olika moraliska värderingar därför att våra känslor ser olika ut, inte därför att vi har tänkt olika hårt och djupt. Om vi är oeniga om vad som är rätt och fel implicerar det, enligt A. J. Ayer, att den konflikten inte går att lösa med argument.
Kinesiskt nytänkande
Idag stod följande att läsa i DI:
Tolv intellektuella har skrivit en petition som föreslår att revolutionsledaren Mao Zedongs porträtt på sedlarna byts ut mot bilden av hedervärda historiska personligheter som poeten Qu Yuan, som vågade trotsa kejsaren år 278 före vår tideräkning.
Denna mening beredde mig dubbel glädje. Dels för att personer i Kina ifrågasätter Maos dominans, dels för att skribenten skriver ”före vår tideräkning” – ett modernt, rationellt sätt att ange årtal.
Lycka i Spanien
Fyrkantskonst
Kazimir Malevich, Suprematist Elements: Squares (1923), 50,2 x 36,2 cm:
Njut av mat och dryck
Lev längre genom att dricka rödvin. Minska på samma sätt risken att få ledgångsreumatism. Och ät ute på restaurang utan att bli fet. Ibland är nyheterna goda!
Kosmopolit på nationaldagen
De flesta helgdagar bereder mig ideologiska problem. Är de inte religiösa så är de socialistiska eller, som idag, nationalistiska.
Ty jag identifierar mig som kosmopolit, likt den antike filosofen Diogenes, som proklamerade:
Jag är en världsmedborgare.
Professor Martha Nussbaum beskriver stoikernas tilltalande syn:
Diogenes knew that the invitation to think as a world citizen was, in a sense, an invitation to be an exile from the comfort of patriotism and its easy sentiments, to see our own ways of life from the point of view of justice and the good. The accident of where one is born is just that, an accident; any human being might have been born in any nation. Recognizing this, his Stoic successors held, we should not allow differences of nationality or class or ethnic membership or even gender to erect barriers between us and our fellow human beings. We should recognize humanity wherever it occurs, and give its fundamental ingredients, reason and moral capacity, our first allegiance and respect.
Just så! Förutom att vara tilltalande på filosofiska grunder harmonierar denna typ av kosmopolitiska syn även väl med min psykologiska konstitution. Jag har starkt atomistiska drag och välkomnar den exil från gruppen som Nussbaum talar om — men jag inser också att tanken därpå skrämmer många. Jag kan i vilket fall inte undvika att se tendensen till kollektivistisk identifikation som ett slags svaghet, som ett sätt att dämpa rädslan för att stå själv i världen. Tyvärr leder denna rädsla och åtföljande kollektivstiska identifikation ofta till obehagliga konsekvenser: förminskandet av det icke-svenska och en strävan att gynna ”det egna” och att missgynna ”det andra”, såväl i kulturella som i ekonomiska frågor.
Jag dissar därför med lätthet nationaldagen, lyssnandes till Sjostakovitjs 11:e symfoni! Ingen nationalsång här inte.
Tuffare tider i välfärdsstaten
Regeringen stramar upp socialförsäkringssystemen.* Oavsett vad man tycker om förändringarna, är det intressant att de genomförs, mot bakgrund av Assar Lindbecks analys:
However, in the same way that the combination of specific benefits and general financing, strengthened by the recursiveness of the spending process, all help to explain the expansion of the welfare state, the same factors also help to explain why it is politically difficult to reverse the process. An unwinding of welfare-state spending could be expected to be particularly difficult in societies where a large share of the electorate is financed by the public sector (i.e., is tax-financed rather than market-financed).”**
Och följdriktigt ser vi en reaktion — regeringens väljarstöd imponerar i dagsläget inte. Frågan är då hur man ska förklara att regeringen genomför alla dessa förändringar. Några alternativa förklaringar:
- Regeringen förstår att förändringarna kostar röster, men genomför dem ändå för att de gynnar allmänintresset. (Bye bye, teorin om röstmaximering!)
- Regeringen förstår att förändringarna kostar röster, men tror att kostnaden är kortsiktig och att den bättre fungerande ekonomin (särskilt ökad sysselsättning och bättre statsfinanser) välkomnas av de allra flesta i god tid till valet 2010.
- Regeringen förstår inte att förändringarna kostar röster. I så fall kanske reglerna mjukas upp och ersättningsnivåerna höjs i budgeten 2010.
- Förändringarna kostar inte röster, vilket regeringen inser. Röstfallet kan bero på andra faktorer.
Själv tror jag mest på alternativ 2.
_______________________
*Se dr Lundbäcks blogg för frekventa, detaljerade och underfundiga beskrivningar av regeringens reformarbete.
**Lindbeck, Assar (1995). ”Hazardous Welfare-State Dynamics.” American Economic Review, 85(2): 9—15.
Obama leder över McCain
Nu har Barack Obama besegrat Hillary Clinton, men en formidabel motståndare återstår i form av John McCain. Det ser dock i nuläget lovande ut för Obama, även om mycket kan hända fram till den 4 november. Denna karta är baserad på den senaste opinionsmätningen i respektive delstat. Obama leder med 287 mot 227 elektorsröster! Det är dött löpp i delstater med sammanlagt 24 elektorsröster, men även om McCain skulle tillräknas alla dessa leder Obama ändå. Notera att ju rödare en delstat är, desto starkare är stödet för republikanerna. Demokraternas färg är blå.
Den hotfulla evolutionsteorin
John Derbyshire förklarar varför evolutionsteorin skrämmer och förargar såväl religiösa människor som postmodernistiska akademiker inom humaniora. Medan de förra vill se människan som Jahves eller Allahs speciella skapelse (God rules!), vill de senare se människan som ett blankt blad, helt formbar och möjlig att socialt konstruera (Culture rules!). Men som Derbyshire påpekar:
Only one view of human nature can be correct. Either we are the ensouled favorites of an omniscient deity; or we are biology and nothing else; or we are biological vehicles for a perfectly plastic uniform essence whose every trait is a consequence of the world immediately around us. The first option, in current American society, is largely the property of the political Right; the third, of the political Left. The middle option has no true political home, any more than Pythagoras’ Theorem has. Like Pythagoras’ Theorem, it is much the most useful of the three, and very likely true. Unlike the theorem, though, it tells us things about ourselves we cannot bear to hear. For that reason, it will probably never have wide acceptance.”
Darwins förståelse av tillvaron är revolutionär (Biology rules!). Den kullkastar dogmer av flera slag. Jag uppfattar det som att den biologiska revolutionen har lyckats relativt väl i Sverige, något vi kan glädja oss åt. Och visar detta inte att den stora allmänhet som elitister ofta klagar på, ibland förmår acceptera också radikalt nya och annorlunda synsätt på tillvaron? I alla fall i länder där sinnet inte är förblindat av religion eller stora doser postmodernism.
Språkmästaren
Igitur har, tack och lov och pris, återigen fattat pennan (så att säga):
Man blir blå. Man sitter länge på väg dit man inte vill vara. Och blir blå. Man väljer, säger hon. Det ska vara en tröst. Eller uppmuntran. Det är, i själva verket, en ointressant självklarhet. Utan substans. Eller förankring i detta, just detta. Så man blir blå. Och tänker på doften av vatten och förunderliga saker som görs under namn som ‘val’ och ‘ånger’.”
Vad mer finns att tillägga?
Skatter och egenföretagande
Få har analyserat hur skatter påverkar utbudet av entreprenörer. Åsa Hansson gör just det i en ny studie*. Hon finner att både genomsnitts- och marginalskattesatser är negativt relaterade till sannolikheten att bli egenföretagare. Dessutom är förmögenhet positivt relaterad till denna sannolikhet. Utdrag ur resultattabell:
Borde inte dessa resultat stämma socialdemokraterna till eftertanke, nu när de flörtar hej vilt med entreprenörerna? Medan regeringen har sänkt inkomstskatten och tagit bort förmögenhetsskatten talar socialdemokraterna om att höja och återinföra. Man tvivlar, mot bakgrund av Åsas resultat, åtminstone på att detta skulle stimulera företagarverksamhet i vårt land.
_____________________________
*Hansson, Åsa (2008). ”Income Taxes and the Probability to Become Self-Employed: The Case of Sweden.” Ratio Working Paper nr. 122.
Mot de intellektuella
Professor Rick Hills kallar sig antiintellektuell, med följande motivering:
In my experience, intellectuals (as a class) are ideologically intolerant, easily offended by ordinary humor, and pretentious in their prejudices, which they disguise as universal truths. … Moreover, I find a direct relationship between the academic obscurity of self-consciously ‘intellectual’ writer’s prose and the willingness of that writer to justify the unjustifiable. It takes the convoluted abstractions of a Carl Schmitt or a Heidegger to offer apologetics for Hitler; a Sartre, to temporize about Stalin; a Foucault, to defend Khomeini.
Dvs. intellektuella tenderar att använda sig av obskyr prosa, tänkt att vara obegriplig, tänkt att därigenom imponera, som i sin tur, genom att imponera och genom att vara vag, kan användas för att rättfärdiga groteska politiska praktiker. Den kan alternativt leda till frånvaro av politisk handling, till ett slags passivitet. Ordmassan blir det viktiga, inte engagemanget i det verkliga livet.
Detta knyter an till Gombrowicz syn, att man inte bör ta ”stora tänkare” på fullt allvar — och att de kanske inte alltid tar sig själva på fullt allvar. Distans och dekonstruktion av det dekonstruerande rekommenderas!
Hills tar upp en viktig aspekt:
Intellectuals spray polysyllables like squid ink, to evade the democratic decencies of conversation.
Detta ser jag som ett allvarligt problem. När offentliga diskurser präglas av satir, av ironi, av icke-penetrerbara stömmar av ord, kan argument inte riktigt stötas och blötas mot varandra. Det blir mer en uppvisning, ett försök att med fyndigheter kväsa dem som tycker annorlunda. Jag förespråkar en mer popperiansk syn på offentlig debatt, präglad av respekt, klarhet och rationalitet.
Uppdatering: Eric Posner ger en läsvärd kommentar.
Cool frisyr
Brott och straff
Om straff inte hade någon effekt på brottslighet, varken genom inlåsning av skurkar, genom behandling av skurkar, eller genom en avskräckande effekt, skulle jag då vara för straff? Nej, eftersom det enda kvarvarande motivet för straff vore vedergällning, ett motiv som jag förkastar på filosofisk grund.
Mina två kommentatorer Peter och Jakob (se länk i föregående stycke) menar, om jag förstår dem rätt, att straff de facto inte har någon effekt på brottslighet och att det enda skälet till straff därför är vedergällning eller, rättare sagt, att allmänheten vill ha vedergällning och att vi därför, för att undvika mobb-rättvisa, måste straffa brottslingar ändå.
Men stämmer detta verkligen? Jag förhåller mig mycket tveksam. Det finns ett antal empiriska studier som indikerar en negativ relation mellan straff och brottslighet. Professor Alex Tabarrok sammanfattar:
We now know that the average citizen was right and the criminologists and sociologists who argued that ‘deterrence doesn’t work’ were wrong. Deterrence works. New consensus is based on better, more credible, more convincing empirical techniques.
Några exempel på studier som visar att straff har en avskräckande effekt:
- En studie finner att ungdomsbrottsligheten i USA ökade kraftigt under ett par decennier och att sänkta straff, och den minskade avskräckande effekt detta medförde, kan förklara ca 60 procent av denna ökning.
- En studie finner att ökat antal poliser (vilket implicerar en högre sannolikhet att åka fast) samt en ökning av fängelsepopulationen bidrog till minskad brottslighet i USA.
- En studie finner stöd för att straff har en avskräckande effekt i Californien.
- En studie finner att både straffets längd och implementeringssannolikhet avskräcker brottslighet (i synnerhet implementeringssannolikheten).
- En studie finner att fängelselivets hårdhet inverkar negativt på brottslighet i USA.
- En studie finner likaså att straffets längd och sannolikheten att fångas minskar egendomsbrottsligheten i Australien.
- En studie finner att straff har en avskräckande effekt på brottslighet i Australien.
- En studie finner att antalet poliser har en negativ effekt på brottslighetens omfattning i Washington, D.C.
- En studie finner att våld bland fotbollshuliganer i Stockholm påverkas negativt av antalet poliser.
Dessa studier indikerar att tvärsäkra påståenden om att straff (deras längd och implementeringssannolikhet) inte har en preventiv effekt och en reducerande effekt på brottslighet inte är helt trovärdiga. Det gör att straff går att försvara utan att hänvisa till hämndbegär.
Middag med professor Voigt
Ikväll dinerade jag med min gode vän professor Stefan Voigt å Restaurang 1900, Mat-Niklas restaurang i Stockholm. Den svenska stilen på mat och lokal imponerade. Jag åt gotländsk vit sparris, hönsägg, rostat vete, kajplök, citronkräm; grillad grisnacke, rotsellri, morötter, persilja, kålrot; samt 1900´s praliner, choklad i olika smaker.
Stefans forskning fokuserar på institutioners betydelse för hur samhällen fungerar i olika avseenden. Vad sägs t.ex. om denna studie, som finner att länder med majoritetsvalsystem har lägre offentliga utgifter, lägre intressegruppsverksamhet men också lägre arbetsproduktivitet än länder med proportionella valsystem? Eller om denna studie, som finner att ekonomisk tillväxt inte är relaterad till domstolars juridiskt reglerade oberoende men positivt relaterad till domstolars faktiska oberoende?
Personliga bilskyltar
I ett av de roligaste Seinfeld-avsnitten får Kramer felaktigt någon annans personliga registreringsskyltar till bilen.
[At the motor vehicle bureau]
Kramer: Yeah, I’m here to pick up my new plates. My name is Kramer. Cosmo Kramer.
Clerk: Kramer. [checks computer] All right.
Kramer: All righty.
Clerk: Sign right here, please. [hands over clipboard]
Kramer: [signs it] Okay. [the clerk hands him a manila envelope]. Thanks. [opens up the envelope] Assman? Oh, no, these don’t belong to me. I’m not the Assman. I think there’s been a mistake.
Clerk: What’s your name again?
Kramer: Cosmo Kramer.
Clerk: [checks computer again] Cosmo Kramer. You are the Assman.
Kramer: No! I’m not the Assman.
Clerk: Well, as far as the state of New York is concerned, you are.
[Failing to clear up the mistake, Kramer drives off with the new plates attached]
Skyltarna visade sig sedermera tillhöra en proktolog.
Inspiration från bibeln
Vissa har fått för sig att bibeln är ett moraliskt rättesnöre. 3 Mos. 20:13:
Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
Mladen Obradović, chef för den serbiska, högerextrema rörelsen Obraz:
Homosexualitet är ett sjukt beteende. Helt enkelt vidrigt! Det står till och med i bibeln.
Vilket i praktiken bl.a. yttrar sig på följande vis:
Deltagare i Pridefestivalen tågar genom gatorna i Belgrad. I händerna har de färgglada luftballonger. Plötsligt flyger stenar genom luften. Kortsnaggade unga grabbar med tunga kängor, somliga svepta i dödsskalleflaggor, går till attack.
– En stor dag för Serbien, säger Mladen Obradovic.
Djärv konst utmanar
Jag föraktar lite smått en konventionell syn på konst. Inte främst för dess innehåll — jag accepterar, i enlighet med devisen att var och en blir salig på sin fason, att andra tycker om lättsmälta, melodiska kompositioner och tavlor med harar i snö, gråtande barn eller fartyg på böljan den blå — utan för dess intolerans. Den förkastar allt vid vilket den inte är van. Dess förespråkare säger ofta och utan eftertanke: ”Men det där är ju inte konst! Bort det!”
Jo jo. Men Witold Gombrowicz står för något annat (Dagboken 1—3, s. 288):
Alltså kan och måste konsten även rubba verkligheten, sönderdela den i dess beståndsdelar och av dem bygga nya absurda världar — ett godtycke bakom vilket det finns en fördold lag, rubbandet av meningen har sin mening, det vanvett som förstör vår yttre mening leder oss till vår inre mening. Och drömmen blottlägger idiotin i kravet från somliga alltför klassicistiska sinnen att konsten måste vara ‘klar’. Klarhet? Konstens klarhet är nattens och inte dagens. Konstens klarhet är som ljuset från en ficklampa, det röjer ett föremål i mörkret och försänker resten i ett ännu bottenlösare mörker. Utanför sin ljuskägla ska den vara mörk som Pythisans tal, ha beslöjat ansikte, vara halvkväden, skifta i betydelsernas mångfald, nå längre än varje enskild betydelse. Klassisk klarhet? De gamla grekernas klarhet? Om ni tycker det är klart så är ni blinda. Gå och se på den mest klassiska Venus mitt på blanka eftermiddagen med oförvillad blick och ni upptäcker den svartaste natt.
Via Gustav Bonds finner jag en särskilt lämplig illustration av rikedomen i en icke-konventionell konst (och konstsyn): John Cages verk 4’33 för full symfoniorkester:
Kan hämndbegäret inte tämjas?
Apropå Mattias Flink och dubbelmord. Den klurige Jakob Heidbrink framför ett argument som får mig att skruva på mig:
Det som vi dock i vilket fall som helst behöver är en debatt om hur vi hanterar offrens hämndbegär, eller med andra ord hur vid hanterar vedergällningsfunktionen i straffet. Om vi fortsätter att låtsas som om den funktionen inte hade något värde, skulle jag inte bli förvånad om vi snart skulle få se lynchmord.
Jakob tycks mena att eftersom det ligger i människans natur att vilja hämnas på någon som beter sig illa, bör lagstiftaren ta hänsyn till detta, vilket implicerar strängare straff, allt annat lika. Men om man som jag anser att människan inte har en fri vilja och att hon därför inte kan hållas moraliskt ansvarig för någon handling, skulle det innebära en kapitulation inför en i grunden primitiv känsla. Som Richard Dawkins uttrycker det:
Retribution as a moral principle is incompatible with a scientific view of human behaviour. As scientists, we believe that human brains, though they may not work in the same way as man-made computers, are as surely governed by the laws of physics.
Så det ligger något djupt otillfredsställande i att acceptera vedergällning som grund för straff.
Men detta kanske är en förhastad slutsats. Ty även determinister som jag accepterar straff för att hålla brottslingar borta från ”vanligt folk” och för att avskräcka från brott. Om straff accepteras av de skälen trots att brottslingar inte är moraliskt ansvariga, varför kan inte straff accepteras utifrån en allmän önskan om vedergällning? Jag tvekar av två skäl.
i) Jag är inte säker på att konsekvenserna är positiva. Jag tror nämligen att det kan vara farligt att bejaka primitiva känslor. Efter att ha läst Njals saga inser jag att ett samhälle som accepterar vedergällning kan råka riktigt illa ut.
ii) Jag tror inte att hämndbegär är helt opåverkbart. I detta ges jag stöd av Joshua Greene och Jonathan Cohen, som i artikeln ”For the Law, Neuroscience Changes Nothing and Everything” skriver:
New neuroscience will change the law, not by undermining its current assumptions, but by transforming people’s moral intuitions about free will and responsibility. This change in moral outlook will result not from the discovery of crucial new facts or clever new arguments, but from a new appreciation of old arguments, bolstered by vivid new illustrations provided by cognitive neuroscience. We foresee, and recommend, a shift away from punishment aimed at retribution in favour of a more progressive, consequentialist approach to the criminal law.
Dvs. jag hoppas och tror att människor kan påverkas så att de inte okritiskt accepterar sina egna hämndbegär.
Avslutningsvis: Om hämndbegär ska accepteras (okritiskt) som grund för straff, vad händer om detta är extremt? Säg att folket kräver tortyr? Om inte det ska accepteras, vem ska avgöra vilka hämndbegär som lagstiftaren ska ta hänsyn till? Och om en avgränsning accepteras, varför inte helt strunta i hämndbegär?
Uppdatering: Jakob Heidbrink resonerar vidare utifrån ett krav på högre straff från en vänsterpartist. Och Jonas Vlachos kommer med en som vanligt tänkvärd kommentar.
Uttal av årtal
Hur bör man uttala ”2010”?
- Tjugohundratio?
- Tvåtusentio?
- Tjugotio?
Jag har noterat att statsministern väljer alternativ 3. De flesta verkar välja alternativ 2. Själv väljer jag alternativ 1, i enlighet med etablerade språkråd:
Tvåtusentalet är perioden från år 2000 till 3000. Tjugohundratalet är tiden från år 2000 till 2100. Vi skiljer mellan tusenårsperioder och de tio sekler de består av. Detta språkbruk är förutsättningen för att kunna dela upp även tvåtusentalet i tjugohundratalet, tjugoetthundratalet, tjugotvåhundratalet som vi gör med nittonhundratalet, artonhundratalet.
Styr eliter eller folket?
Ekonomisk politik ändras väldigt lite när diktaturer blir demokratier.* Hur kan det förklaras? Enligt Daron Acemoglu och James Robinson är en möjlig förklaring att eliter lyckas upprätthålla makt, även när de rent legalt inte har samma maktställning längre.** Demokratiska ledare kan helt enkelt finna det i sitt intresse att gynna eliter istället för medborgarna, och vad väljarna röstar på i val spelar mycket liten roll för vad som beslutas i de lagstiftande församlingarna.
En annan förklaring ges av Ludwig von Mises, som tvärtom menar att såväl diktatorer som demokratiska ledare måste tillfredsställa befolkningen om de ska kunna sitta kvar vid makten. Det är inte eliter utan demos som styr, oavsett politiskt system. Bryan Caplan och Edward Stringham belyser den teorin ytterligare i en kritik av public choice-teorin, som likt Acemoglu och Robinson brukar se politiken som starkt influerad av intressegrupper.
Vilken teori stämmer bäst överens med verkligheten? Är det eliter eller folket som egentligen styr i demokratier och diktaturer? You tell me.
___________________
*Mulligan, Casey B., Gil, Ricard och Sala-i-Martin, Xavier (2004). ”Do Democracies Have Different Public Policies Than Nondemocracies?” Journal of Economic Perspectives, 18(1): 51—74.
**Acemoglu, Daron och Robinson, James A. (2008). ”Persistence of Power, Elites, and Institutions.” American Economic Review, 98(1): 267—293.
Mobbning skadar och sarjar
Yves Saint Laurent är död. Jag fastnade för följande:
Det var genom sitt mode Laurent syntes offentligt. Själv framträdde han mycket sällan. Bakgrunden var att han på grund av sin homosexuella läggning mobbades svårt i skolan, något som gjorde honom både fysiskt och psykiskt sjuk.”
Mobbning är en synnerligen destruktiv företeelse, som enligt min mening inte bekämpas med tillräcklig kraft. Att förnedras för något man är skadar djupt och sätter sin prägel. Just som homosexuell är man inte sällan extra ensam. När andra utsatta har ett starkt stöd i sin familj, som ofta delar det som utgör grunden för mobbningen, har man som ung homosexuell i regel inte vågat berätta för sin familj om sin läggning av rädsla att förkastas även av dem. Resultatet kan bli så djupa sår att inte all framgång i världen, som Yves Saint Laurent förvisso fick uppleva, hjälper.
Karl Lagerfeld är en annan homosexuell modeskapare som har gjort ett starkt intryck på mig.
Nyanser i vitt
Kazimir Malevich, Suprematist Composition: White on White (1918), 79,4 x 79,4 cm:
Den fria viljans psykologi
Varför tror de flesta människor att vi har fri vilja, dvs. att vi skulle kunna agera på annat sätt än vi faktiskt gör? Professorn i moralpsykologi Shaun Nichols presenterar i ”How Can Psychology Contribute to the Free Will Debate?” bl.a. två i mitt tycke intressanta teorier.
Den första teorin säger att vi tror att vi har fri vilja därför att i) vi anser att vi bör gör vissa, men inte andra, saker, vilket ii) förutsätter att vi kan handla på olika sätt. Nichols skriver:
There is plenty of evidence that even young children think that people ought to behave in certain ways … If children apply some notion of obligation that carries the Kantian implication could have done otherwise (in an indeterminist sense), then the child has the essential ingredients for coming to believe that decisions are not determined.”
Den andra teorin säger att vi lär oss tänka i termer av möjligheter, vilket får oss att tro att en fri vilja existerar. Ofta uttrycker sig föräldrar som om barn har möjlighet att hålla i sig eller att inte hålla i sig för att få dem att undvika att ramla. Det låter då som om de faktiskt i genuin mening kan välja. Nichols skriver:
In short, when we alert our children to risks and opportunities, deterministic explanation is pretty much the last thing on our minds. Or theirs. In this light, it should not be surprising if our notion of possibility fails to be nuanced in a compatibilist fashion.”
Denna forskning illustrerar att våra föreställningar om världen inte behöver följa av en intellektuell övetygelse utan att de kan ha sin grund i olika psykologiska mekanismer. Att tro att fri vilja existerar är inte detsamma som att fri vilja existerar eller att det finns filosofiska argument som fastslår det.
Singel, gammal och ful
Dale Carpenter har hittat det hittills tyngsta argumentet mot könsneutrala äktenskap:
It used to be that if you were over 40 and unmarried, people thought you were gay. If gay marriage becomes acceptable, now, if you’re over 40 and unmarried, people will think it’s because you’re unattractive!
Rationell syn på självmord
Sverige har inte en särskilt hög självmordsfrekvens, enligt OECD:
Men alla förfasas av självmord. Det är fullt förståeligt i de fall den som tar livet av sig har efterlevande som bryr sig. Men utöver det, finns det något egentligt skäl att alltid och utan undantag betrakta självmord som ett utslag av psykisk obalans eller irrationalitet? Jag har svårt att se det. Om någon efter noggrant övervägande inte finner det önskvärt att leva, bör det i sig inte beklagas om denne väljer att avsluta livet. Om efterlevande finns med i bilden kompliceras frågan, som sagt, men det är inte a priori självklart att ens det gör ett självmord beklagansvärt.
Detta stämmer väl överens med David Humes syn:
That Suicide may often be consistent with interest and with our duty to ourselves, no one can question, who allows, that age, sickness, or misfortune may render life a burthen, and make it worse even than annihilation.
Och nej, jag har själv inga som helst planer på självmord. Men det tycks mig att synen på döden är lätt hysterisk i vår kultur. Som Phaedra konstaterar:
Death to the unhappy’s no catastrophe!
I linje med detta konstaterande förespråkar Gombrowicz inrättandet av dödshus.
Skön vårkväll
Kvällen tillbringades tillsammans med dr Bergh och dr Santesson-Wilson (stackars dr Erlingsson tvangs frånvara pga. sjukdom) å Nalens restaurang. Vit sparris med luftigt citronsmör och forellrom; stekt majskyckling fylld med murklor från Dala Järna, potatisrulle med primörgrönsaker samt örtsallad; Nalens chokladtårta; därtill ett australiensiskt shiraz-vin. Mums! Konversation om reciprocitet som element i vänskap, prissättning av flyttjänster och hetero- kontra homosexuell parbildning.
En bedårande kvinna
Vid en militärparad 1987, när Margaret Thatcher var premiärminister, utspelade sig följande dialog mellan hennes assistent och make:
”Doesn’t the PM look fabulous today?”
”Crawf, she’s looked fabulous for the last 35 years.”
Och hon ser fortfarande bedårande ut, varför hon återfinns i julinumret av Vogue, fotograferad av Mario Testino. Som så ofta har hon en blåfärgad klänning: hon undviker alltid rött, eftersom det är socialismens färg.
Eftertänksam skönhet
Ifrågasätt stora tänkare
Jag har tidigare konstaterat att enkla människor har sin charm. Likaså har avancerade människor sina brister, vilket kan vara särskilt viktigt att påpeka, då dessa alltsomoftast har en uppblåst självbild och dessutom inflytande. Witold Gombrowicz tar i Dagboken 1—3 (s. 291) ned dem på jorden:
Kulturens historia visar ett enfalden är förnuftets tvillingsyster, den växer ymnigast, inte i den jungfruliga okunskapens mull utan på den åker som doktorerna och professorerna plöjer i sitt anletes svett. De stora absurditeterna uttänks inte av dem vilkas förnuft kretsar kring vardagliga spörsmål. Det är inte förvånande att det är just de intensivaste tänkarna som har producerat de största dumheterna …”
Det gäller alltså att ha distans också till ”stora tänkare” och att ha ett skeptiskt sinnelag. Måhända utmärks en riktigt avancerad människa bl.a. av en insikt om sina egna och andras tillkortakommanden och av en förmåga att inte ta livet (inklusive sig själv) på fullt allvar. Gombrowicz igen:
För egen del kan jag inte tänka mig att Sokrates, Spinoza eller Kant var i grunden och uteslutande allvarsamma personer. Jag vill påstå att ett överdrivet allvar är betingat av en överdriven brist på allvar.”
Bibeln om kvinnliga präster
Katolska kyrkan vägrar att ordinera kvinnliga präster, i enlighet med bibeln (1 Kor. 14:34—35):
Gud är inte oordningens Gud utan fridens. Liksom överallt i de heligas församlingar skall kvinnorna tiga vid sammankomsterna: de har inte lov att tala utan skall underordna sig, som också lagen säger. Om de vill ha reda på något skall de fråga sina män när de har kommit hem, för det passar sig inte för en kvinna att tala vid sammankomsten.
Visst är denna syn befängd, otidsenlig och nedvärderande mot kvinnor — men den är konsekvent. Andra kristna grupper, däremot, har kvinnliga präster i strid med bibeln men hänvisar ändå till bibeln som ett absolut rättesnöre i andra frågor. Sådana kristna bör man ställa mot väggen: Är det försvarbart att välja och vraka bland de bibliska förmaningarna? Och hur kan ni, med någon som helst trovärdighet, kritisera andra som bryter mot en viss biblisk förmaning? Är inte det rimliga att sluta anföra bibeln som absolut rättesnöre?
Se ett tidigare inlägg om Runar på samma tema.
Dissar du damidrott?
Om man inte intresserar sig för damidrott, beror det på att man värderar kvinnor lägre än män enbart pga. kön? Inte nödvändigtvis. Jag kan tänka mig andra orsaker:
- Människor vill se på de sportutövare som är bäst, och män presterar oftast bättre än kvinnor. Av samma skäl föredrar de flesta att se landskamper snarare än matcher mellan lag från Norrköping och Jönköping. Om detta stämmer borde sporter där skillnaderna i prestation är relativt små vara mer populära.
- Sportintresse kan styras av estetik, och i den mån idrottande kvinnor inte befinns attraktiva kan det förklara ett svalt intresse. Om detta stämmer borde sporter med attraktiva kvinnor ha fler intresserade fans än sporter med mindre attraktiva kvinnor.
- Sättet att utöva sport kan skilja sig åt. Damfotboll kan t.ex. se annorlunda ut, rent spelmässigt, än herrfotboll, och man kan tilltalas mer av den manliga spelstilen. Om detta stämmer borde damidrotter där spelstilen ligger lika männens vara mer populära än andra damidrotter.
Detta torde gå att testa. Men det kanske finns fler teorier?
(Denna diskussion har i hög grad stimulerats av mina kvinno- och damidrottsälskande kollegor Carl Magnus och Per, som dock inte är ansvariga för någon formulering eller åsikt här.)
Louis Vuitton under attack
Innehavare av lyxprodukter gillar inte när dessa kopieras hej vilt och säljs för en spottstyver på den lokala marknaden. Lyxprodukter ger först och främst nytta genom att vara exklusiva och otillgängliga. När vem som helst bär dem (eller kopior som vanligt folk inte förmår skilja från originalen) förtar det glädjen med inköpen. Det leder i sin tur till minskad försäljning av slika produkter, varför det är fullt begripligt varför företag som Louis Vuitton försöker motverka kopior av sina produkter.
Men att avbilda en av deras väskor på en t-shirt och affisch avsedda att generera pengar till Darfur, det ser jag inte som problematiskt. I detta håller jag med professor Johnson:
The obvious point is that Louis Vuitton must be out of their corporate minds. Even if they could claim that Plesner’s graphic depicts their product (which she, plausibly to my mind, denies) and if they could show that she somehow violated copyright (in what clearly is a parody), what sort of publicity do they think they are going to generate?”
Att sedan denna t-shirt och affisch inte kommer att hjälpa Darfur särskilt mycket, dels därför att huvudorsaken till lidandet är en fundamental, politisk konflikt och dels därför att bistånd och gåvor sällan löser fattigdomsproblem, är en annan sak. Besök gärna den danska konstnärens hemsida. Tack till modeoraklet Gissur för tipset!
Djurens lycka
Igår kväll lyssnade jag till professor Peter Singer, som kontrasterade religiös och sekulär etik. Bl.a. kom han in på en av sina favoritfrågor, hur människor behandlar djur. Han citerade Jeremy Bentham:
… the question is not, Can they reason? nor, Can they talk? but, Can they suffer? Why should the law refuse its protection to any sensitive being?
Jag har, som jag har påpekat tidigare, stor sympati för detta synsätt, men jag är inte säker på att Singers slutsats, att man bör bli vegetarian eller vegan, följer. Det är inte i sig fel att döda, men det är fel att skapa lidande. Därför kan jag tänka mig sträng lagstiftning — betydligt strängare än dagens svenska — som tillförsäkrar djur en riktigt god tid, så länge de lever. Det inkluderar den allra sista tiden före slakt, där många djur idag verkar behandlas illa även i vårt land. Förutom att detta skulle öka djurens lycka verkar en djurintressebaserad hantering i vissa avseenden även bra för oss människor.
Motstånd mot en sådan utveckling kan vara av religiöst slag: att människan tillhör den särskilt utvalda arten homo sapiens som har rätt att förfoga över djuren som hon vill. Eller så kan motstånd grundas i egoism, vana och lättja. Men finns det bra argument mot en djurvänligare linje?
Upprörande namn på färger
Innan du målar om därhemma, notera noga dessa subtila omdömen från en ung inredningsexpert.
(Via Andrew Sullivan.)
Samma politik i demokrati och diktatur
Spelar det någon roll om man lever i demokrati eller diktatur? Nationalekonomen Ludwig von Mises har ett intressant svar: den förda politiken är snarlik eller identisk om man byter från demokrati till diktatur eller vice versa (men demokrati är att föredra, eftersom det systemet rymmer en fredlig, icke-våldsam metod för maktskiften).
Men stämmer det att politiken är densamma i ett givet land oavsett om demokrati eller diktatur råder? von Mises ansåg att makthavare alltid måste ta hänsyn till allmänhetens uppfattningar, annars riskerar de att tas ifrån makten. Detta sker i en demokrati genom val och i diktaturer genom revolutioner. Men i båda fallen finns mekanismer för att majoritetens vilja ska prägla vilken politik som förs.
Bryan Caplan granskar detta argument närmare* och finner att slutsatsen håller rätt bra men att von Mises överskattar möjligheten att göra sig av med diktatorer. Detta eftersom det finns ett collective action-problem: att vilja ha en revolution ger inte automatiskt individen incitament att försöka genomföra en. Därutöver finns kostnader att byta system. Detta gör det osannolikt att diktatorer måste följa allmänhetens uppfattningar för att sitta kvar.
Enligt Caplan finns det tre mekanismer, till skillnad från den von Mises anför, som kan förklara varför förd politik inte skiljer sig mycket mellan demokrati och diktatur:
- Stationära banditer: Diktatorer gynnas av att det går bra för landet de styr, och därför har de intresse av att ta hänsyn till människors uppfattningar.
- Delade preferenser: Diktatorer tycker ganska lika människor i allmänhet.
- Omvänd kausalitet: Människor föredrar pga. status quo bias den politik de är vana vid.
Så von Mises hade rätt intuition, menar Caplan: det finns en samstämmighet mellan människors uppfattningar och förd politik i såväl demokrati och diktatur, men inte i så hög grad av det skäl von Mises trodde.
_______________________________________
*Caplan, Bryan (2008). ”Mises’ Democracy-Dictatorship Equivalence Theorem: A Critique.” Review of Austrian Economics, 21(1): 45—59.
Gammal och ny sexualmoral
När jag såg rubriken ”Ge Sverige ny sexualmoral” i SvD idag förväntade jag mig ett sedvanligt konservativt klagande på att människor njuter av sexuella övningar med varandra på sätt som avviker från missionärsställningen mellan gift man och kvinna. Men tvärtom innehöll artikeln idel kloka synpunkter: ett bejakande av sexuell frihet men en betoning av att detta bör ske under ansvar, dvs. med användning av preventivmedel. (Såvida syftet inte är att alstra barn, förstås, men det är det ju oftast inte.)
Ställ detta i kontrast till den medeltida kristna synen på sex. Då gällde det att hålla fast vid en gammal sexualmoral, annars…! Eller vad sägs om dessa förbud mot omoraliska aktiviteter, med åtföljande tidsbestämda straff (i form av abstinens, vatten och bröd)?
- Sex med kvinnan ovanpå: tre år
- Sex från sidan, sittande, stående eller bakifrån: 40 dagar
- Ömsesidig onani: 30 dagar
- Ejakulation mellan benen: 40 dagar
- Analsex: tre år (med vuxen), två år (med pojke), sju år (om regelbunden), tio år (med präst)
Den nya sexualmoral som efterfrågas i SvD idag torde vara att föredra.
En lektion i nationalekonomi
DI rapporterar idag att det höga bensinpriset har lett till minskad bensinkonsumtion och att efterfrågan på andra drivmedel har ökat:
Färsk statistik visar samtidigt att försäljningen av bensin minskar i Sverige. Under april sjönk bensinförsäljningen med cirka 4,5 procent parallellt med att försäljningsvolymerna för etanol, E85, fortsätter att rusa i höjden.”
Tänk att man får en liten lektion i nationalekonomi vid frukostläsningen! Dels att efterfrågekurvan är nedåtlutande (dvs. ett ökat pris minskar efterfrågan) och att det finns korspriselasticiteter (dvs. ett ändrat pris på en vara leder till ändrad efterfrågan på en annan vara).
Många nationalekonomer välkomnar ett högre bensinpris, kanske för att det så fint illustrerar nationalekonomiska begrepp in action.
Uppdatering: Se även Greg Mankiw och Jonas Vlachos om detta.
Något som ger livet mening
Chriss Pagani, Abstract Black & White #3 (2008), 91,4 x 127 cm:
Religion och jordbävningar
Är det inte konstigt hur religiösa människor förhåller sig till jordbävningar och andra naturkatastrofer som orsakar enormt mycket död och lidande? Kristna kan delas in i två grupper: de som ser sådana katastrofer som hemska och de som ser dem som initierade av Jahve och, därmed, per definition goda. Båda grupperna förfärar mig.
Den första gruppen menar väl men är intellektuellt ogenomtänkt. Dessa kristna tror på en allgod, allsmäktig och allvetande gud men gör allt för att förtränga det faktum att sådana händelser indikerar att en sådan gud inte existerar. Ofta talas det om att det som har hänt är ett ”mysterium” men att vi måste tro på Jahve ändå. Denna typ av blind tro inger inte respekt.
Den andra gruppen menar inte väl: den godtar vilka grymheter som helst i religionens namn och dyrkar alltså inte en god gud. Att små barn dör i drivor bekommer dem inte — det är Jahves rättvisa straff. Så här sa t.ex. Åke Green i sin famösa predikan:
Vad är det som säger att vi inte kan få en jordbävning som gör att hundratusentals människor kan dö i ett ögonblick? Vad är det som säger att vi inte kan få monsunregn som fördränker tusentals människor i vårt land? Vad är det som säger att inte andra katastrofer kan nå fram till Skandinavien? … Gud kan vända på det, så att inbyggarna i vårt land kan få uppleva precis det här, de kan utspys ur landet på grund utav att man har lämnat Gud.
Men även buddhister är obehagliga. Blogge påpekar att buddhisten Sharon Stone förklarar jordbävningen i Kina, inklusive alla barn som plågades och dog, med ”karma”:
Och så händer den här jordbävningen och allt annat händer. Och jag börjar fundera, handlar det om karma? När man inte är snäll drabbas man av dåliga saker.
Se hur nära religionerna ligger varandra! Det som förenar är en oförmåga att se verkligheten som den är, som rent naturlig, med vissa inslag som vi gillar och andra inslag som vi inte gillar. Nej, istället postuleras att det finns något slags kraft bakom det som sker i naturen, precis som våra förfäder trodde att Tor slog med hammaren när det åskade. Så primitivt, så puerilt — och så grymt.
Objektiv moral är överskattad
Bryan Caplan menar att han inte har någon större nytta av principer i sitt liv:
1. If you’re dealing with reasonable people, Principle rarely comes up because reasonable people can amicably reach good outcomes on a case-by-case basis.
2. If you’re dealing with unreasonable people, Principle is of little help, because unreasonable people … usually stubbornly hew to their own bizarre principles.
Detta får mig att tänka på att många har en övertro på objektiv moral. En vanlig föreställning är att man endast kan påverka andra människor att bete sig ”rätt” genom att hänvisa till en sådan moral. Men Caplans andra punkt är relevant för att visa att detta torde vara en felaktig föreställning.
Ty om man stöter på någon som har en annan moralisk uppfattning än en själv är sannolikheten stor att denne inte alls är intresserad av att ändra uppfattning bara för att man själv tycker det. Antag att man då drämmer till med ”Men min moraluppfattning är objektivt riktig”. Hjälper det? Antingen anser den andre att det finns en objektiv moral eller så anser han att en sådan moral inte finns.
- Om han anser att en objektiv moral finns får man anta att han anser att hans egen moraluppfattning är objektivt riktig, varför andras försök att ändra den avvisas. Man skulle kunna tänka sig att två personer som tror att en objektiv moral skulle kunna lösa en moralisk konflikt, men så tycks inte vara fallet. Ty även om en objektiv moral anses existera finns det epistemologiska problem med att fastställa vilken den objektiva moralen är. Om enighet inte föreligger om hur den förmodat objektiva moralen kan fastställas är tro på objektiv moral inte till hjälp för att påverka beteende.
- Om han anser att en objektiv moral inte finns imponeras han förstås inte av att någon påstår att hans moraluppfattning är objektivt felaktig.
Det spelar alltså ingen roll om man påstår moralen vara objektiv eller subjektiv. Som Bertrand Russell klargör i sin Nobelföreläsning är moraluppfattningar i själva verket av emotionell karaktär, och ska man påverka dem, oavsett om de kallas objektiva eller subjektiva, måste man påverka personens man vänder sig till grundläggande känslor inför det de moraliska uppfattningarna berör:
All human activity is prompted by desire. There is a wholly fallacious theory, advanced by some earnest moralists, to the effect that it is possible to resist desire in the interest of duty and moral principle. I say this is fallacious, not because no man ever acts from a sense of duty, but because duty has no hold on him unless he desires to be dutiful.
Det är alltså inte bara så att en objektiv moral inte existerar. Den skulle inte hjälpa till att lösa moraliska konflikter ens om den existerade, eftersom det inte skulle gå att fastställa vilken den är.
Carin, Mikael, Göran och Cristiano
Idag återfanns fyra av mina favoriter i nyhetsflödet:
- Carin Jämtin (s) är upprörd över att det är kö till hyreslägenheter i Stockholm. Om hon hade den mest grundläggande förståelse av begreppet marknadsklarering skulle hon inse att problemet är det system hon själv stöder, med ett pris som är satt under jämviktspriset. Det ger alltid köer. Att det byggs fler bostadsrätter har inte mycket med saken att göra, eftersom grundfrågan är vilka incitament bostadsföretagen har. Med artificiellt låg hyra lönar sig hyreslägenheter sämre. Läs mer här.
- Mikael Oscarsson (kd) slår in öppna dörrar när han argumenterar för skolavslutning i kyrkan. Han påpekar att det inte är förbjudet, men det har, mig veterligt, ingen heller hävdat. Frågan är om det är lämpligt och, i så fall, under vilka former. Läs mer här.
- Göran Hägglund (kd) kan tänka sig en könsneutral samlevnadslagstiftning, som det verkar, bara ordet äktenskap tas bort. Alltid något. Jag har ingen särskild förkärlek för ordet äktenskap — det viktiga för mig är att samlevnadslagstiftningen inte gör vare sig materiell eller begreppslig skillnad på par av samma kön och par av olika kön. Det som talar emot förslaget är dock att det kan ses som en politisk eftergift till religiösa grupper som vill behålla en exkluderande tolkning av begreppet äktenskap. Och det skälet får mig att avvisa förslaget. Kör över kd! Läs mer här och här.
- Och slutligen: hur kan man klandra någon för att inte kunna motstå Cristiano Ronaldo? Läs mer här.
Varför tjänar långa mer?
Långa personer tjänar mer. Men vad beror det på? En studie* som snart publiceras ger ett enkelt svar:
On average, taller people earn more because they are smarter. As early as age 3 — before schooling has had a chance to play a role — and throughout childhood, taller children perform significantly better on cognitive tests. … [W]e find that the height premium in adult earnings can be explained by childhood scores on cognitive tests.”
Själv är jag 187 cm lång. IQ kan ni ju gissa er till. ;-)
____________________________
*Case, Anne och Paxson, Christina (2008). ”Stature and Status: Height, Ability, and Labor Market Outcomes.” Journal of Political Economy, kommande. Tips från Steven Dubner.
Ständigt dessa präster
Ture Sventon brukar säga:
Ständigt denna Vessla!
Jag säger: Ständigt dessa präster!
Jag blir upprörd när präster ges officiell status av den offentliga makten. Det hör inte hemma i en modern, upplyst demokrati, att staten favoriserar religion av något slag. Inte nog med att det fortfarande finns skolpräster i offentliga, svenska skolor. Därutöver finns det fältpräster, dvs. präster som verkar i det militära, och sjukhuspräster, som verkar i sjukvården. Staten betalar också utbildningen av Svenska kyrkans präster, och kyrkan har fått stora förmögenheter samt statens speciella hjälp med att samla in sina medlemsavgifter. Allt detta är inget annat än skandalöst.
Men även i det civila samhället nästlar sig präster in på alla möjliga områden. Nu ska ”idrottskaplaner” påverka idrottsutövare runtom i vårt land. Och inför fotbolls-EM dyker förstås en ”supporterpräst” upp som gubben i lådan!*
Att prästerna försöker tränga sig på är kanske inget att förvånas över. Men att bejaka dessa försök, från statens, landstings, kommuners och frivilliga organisationers sida, är klandervärt.
_____________________________
*Se tidigare inlägg i frågan om sport och religion här, här och här.
Rugby kräver muskler
Och skrämmande tatueringar kanske hjälper de också. Sonny Bill Williams:
USA har minskat demokratin i världen
Supermakter har en tendens att lägga sig i andra länders angelägenheter, t.ex. genom att intervenera med militärmakt. En ny studie* finner att sådana interventioner i regel inte har gynnat demokrati i de länder som har invaderats, och det spelar ingen roll om supermakten i fråga själv var demokrati eller diktatur:
We find that superpower interventions are followed by significant declines in democracy, and that the substantive effects are large. Perhaps surprisingly, once endogeneity is addressed, US and Soviet interventions have equally detrimental effects on the subsequent level of democracy; both decrease democracy by about 33%. Our findings thus suggest that one should not expect significant differences in the adverse institutional consequences of superpower interventions based on whether the intervening superpower is a democracy or a dictatorship.”
Ytterligare något som talar för försiktighet med amerikanska militära ingripanden framöver. Pågående experiment i Afghanistan och Irak får utvisa om utifrån införda demokratiseringar i nutid kan bli beständiga. Och, därmed, om John McCains demokratiseringsplaner har framtiden för sig.
_____________________________
*Easterly, William, Satyanath, Shanker och Berger, Daniel (2008). ”Superpower Interventions and their Consequences for Democracy: An Empirical Investigation.” Brookings Global Economy & Development Working Paper nr. 17.
Sluta röka med pastor Popoff
Äntligen en kur mot rökning som fungerar. Prisa herren!
Religiösa friskolor är ett problem
Religiösa människor älskar att lägga rabarber på barn. Som Ordspråksboken 22:6 säger:
Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.
Det blir ett samhälleligt problem när offentliga medel används för att ituta barn religiösa läror som står i strid med vetenskaplighet. Ett typexempel på det tas upp i recensioner i SvD och DN av Per Kornhalls nya bok Skapelsekonspirationen. Kornhall var under 17 år med i Livets Ord och undervisade i biologi på dess skola. I boken klargörs hur kristna försöker smyga in skapelseberättelsen i biologiundervisningen.
Men kan inte offentliga medel till religiösa skolor accepteras, när nu Skolverket inspekterar och övervakar? Det tycks som om de religiösa skolorna är duktiga på att dölja vissa delar av sin undervisning. Från SvD:
Per Kornhall, om någon, vet hur det går till. Myndigheternas inspektioner kan man alltid kringgå. Ja, detta blir snarast en helig plikt eftersom målet är ‘oändligt gott’. Bibeltron leder ju till himlen; biologiska förklaringar till helvetet. Därför är snart sagt alla medel tillåtna.
Det är dags att på allvar ifrågasätta om religiösa skolor ska kunna vara friskolor. I alla fall verkar kraven, både på inspektion och på försäkran om vetenskaplighet, behöva skärpas.
Se vad Richard Dawkins och Jerry Coyne har att säga om det farliga i att lära ut kristna sagor i biologin.
Det är svårt med språk
The first time I traveled in France, it was with an English couple, and though they lived just twenty miles away across the Channel, they didn’t know one word of French. We were coming to a town for lunch, and I tried to remember some French from high school. I mentally figured out how to ask about lunch — it was gendarme. Well, I rolled down the window of the car and said, ”Pardon, monsieur, j’ai grand faim. Où est le meilleur café?” And he told me where the best café was. As we started on, my friend who was driving said, ”What did he say?” And I said, ”I haven’t the slightest idea. I memorized the questions, never the answers.”
Så väl jag känner igen mig! Jag läste både franska och spanska i skolan och vågar nästan aldrig ställa frågor på de språken längre av rädsla för att inte förstå svaren. (Detsamma gäller för övrigt i Danmark, där jag därför föredrar att prata engelska. Där är det extra pinsamt att inte förstå.)
Orättvisa hyror
När det gäller hyror menar personer som bor i hyresrätter i Stockholms innerstad att det är orättvist att de, likt t.ex. bostadsrättsinnehavarna i huset brevid, ska betala ett marknadspris för sitt boende. De vill ha fortsatt artificiellt låg hyra och struntar i de samhällsekonomiska kostnader som systemet ger upphov till.
Nu visar en ny studie från Fastighetsägarna att hyresnivåerna är snarlika i Stockholms innerstad och i de betydligt mindre attraktiva ytterområdena:
Detta är förstås helt i linje med hur systemet är tänkt att fungera, men att påstå att det är rättvist känns minst sagt ansträngt. Då känns det modesta förslag till anpassning av hyrorna till efterfrågan som en utredning nyligen presenterade mycket rättvisare.
Studien visar också att andelen av disponibel inkomst som går till hyran är betydligt högre i ytterområdena. Medan en hyresgäst på Östermalm betalar 18 procent av sin inkomst till hyra, betalar en hyresgäst på Järvafältet 32 procent:
Rättvist? Se även Jonas Vlachos om hyresregleringens effekt på segregation.
På vårpromenad
Detta är er bloggare Nonicoclolasos på vårpromenad i ett soligt Stockholm tidigare idag. I bakgrunden ses det nya Clarion Hotel Sign. (Klicka för större bild.)
Skrämmande syn på strejkbrytare
På senare tid har jag stött på en politisk attityd och retorik som jag trodde var utdöd. Så här skriver Petter:
[P]å min lista kommer svartfot överst av de saker man kan göra under sitt liv som i samma sekund fråntar en all värdighet och hederlighet.”
Och så här skriver Nicklas:
Strejkbrytaren är en opålitlig, gemen liten varelse som tror sig stå över resten av arbetarklassen eller ha behov som särskiljer sig från restens. Genom att svika sina kamrater och hugga kniven i ryggen på dem, genom att bevisa för dem att deras kamp betyder noll och ingenting och jobba under konflikt visar strejkbrytaren sitt rätta jag. … Också tackar de smutsiga kräken för allt de fått gratis genom att göra på det här viset. … Och i en strid kan det bli offer. Särskilt för små skadeinsekter som strejkbrytare. … Det finns inga godtagbara skäl för att bli strejkbrytare. Och det finns inga godtagbara skäl för kamraterna att inte förakta och frysa ut en sådan när konflikten är över. Han eller hon har visat att han pissar på er. Varför ska inte ni pissa på honom?”
Vad ska man säga? Vilket hat. Vilken aggression. Vilket försök att med språk och handling förnedra politiska och fackliga motståndare.
Det som upprör mig är dock inte bara den svulstiga och nedvärderande retoriken utan också hållningen i sak. Jag anser att människor ska ha rätt att strejka — men också att inte strejka. De som väljer att arbeta när andra, vars organisation av ”kamrater” man inte tillhör, inte arbetar ska inte trakasseras för det. Ingen är skyldig att offra egna förmåner för andras ekonomiska vinning.
Inte fler än 30
Ledaren för Liberaldemokraterna i Storbritannien, Nick Clegg, fick nyligen frågan hur många sexpartner han hade haft. Hans svar:
No more than 30… a lot less than that.
Detta gav stor uppmärksamhet i media, där den allmänna reaktionen var förundran över detta höga antal.
Men varför spelar det någon roll hur många sexpartner någon har haft? Det kan förstås vara intressant för en potentiell partner att känna till en persons praxis på det sexuella området. Likaså kan det vara intressant som skvaller betraktat — vem kittlas inte lite av sexuell information om andra? Men grundfrågan tycker jag ändå är om det är relevant för att bedöma en person professionellt. Det har jag mycket svårt att se.
Rationell syn på klimathotet
Klimathotet framställs i media som akut och överhängande, värt att bekämpa till varje pris. Att det är värt att bekämpa torde de flesta hålla med om, men att noga fundera igenom vilka åtgärder som är mest effektiva verkar sällsynt. Ett undantag: professor William Nordhaus.
I sin nya bok A Question of Balance: Weighing the Options of Global Warming påpekar han att de långtgående förslag som har presenterats är oerhört kostsamma och att det finns överlägsna alternativ. En recension i New York Review of Books sammanfattar Nordhaus rangordning av alternativen:
(1) Avoid the ambitious proposals. (2) Develop the science and technology for a low-cost backstop. (3) Negotiate an international treaty coming as close as possible to the optimal policy, in case the low-cost backstop fails. (4) Avoid an international treaty making the Kyoto Protocol policy permanent.
Med ”low-cost backstop” avser Nordhaus bl.a. utvecklingen av genetiskt modifierade träd, som ”äter” koldioxid. Innovativt tänkande, vilket särskilt behövs i frågor där ett hysteriskt tonläge ofta kväser nytänkande.
Se ett tidigare inlägg om överdriven klimatoro.
Skönhet och musik
Skönhet verkar ha viss betydelse för vilka politiker som får flest röster. Inte så att man väljer parti och ideologi utifrån utseende, men givet parti och ideologi kan utseende fälla avgörandet. Gäller samma sak i musiktävlingar?
Jag skulle tro det. I ESC–omröstningen igår fann jag fem låtar ungefär lika bra, och av dessa röstade jag på den ryska pga. Dima Bilans läckra utseende.
Låt mig, i samma anda, anföra en teori om varför det gick så dåligt för Sverige: de två hidösa manliga körsångarna!
Liv och rörelse
Damon Soule, Eye Note Nothing (n.a.), 35,6 x 27,9 cm:
Den åldrige McCain
Ett av de starkaste argumenten mot John McCain är hans höga ålder. Klarar en så gammal man av världens mest krävande jobb, kroppsligt och mentalt?
Även om McCain kommer att vara fysiskt frisk under mandatperioden, vilket är långt ifrån säkert, finns stor risk för långsammare tankeförmåga. Det finns rent allmänt något i ett gammalt sinnelag som jag finner motbjudande. När McCain lyfter fram sin ”erfarenhet” tänker jag på att hans världsbild formades för mycket länge sedan och att han sannolikt inte har förmåga att tänka nytt och flexibelt. De flesta äldre som jag har kommit i kontakt med tror att de är så intressanta — de har ju ”erfarenhet”. Det är ett annat sätt att säga att man repeterar det som man kom fram till för femtio år sedan. Om och om igen. Ad nauseam.
Ingen förnekar att viss erfarenhet är bra — därför måste man vara 35 år för att kunna bli USA:s president. Men personer som har lagom mycket erfarenhet behöver inte tala om erfarenhet som tillgång — det gör bara de som har för mycket därav.
Se tidigare inlägg om ungdomens primat och åldrandets tragik.
Uppdatering: PJ tycks inte hålla med.
Mer elitism i Sverige
Nyligen kritiserade Madeleine Onne kvaliteten på Kungliga Svenska Balettskolans avgångselever. Alltför många som inte är tillräckligt bra har tagits in och förespeglats att de kommer att kunna bli balettdansare. Vad detta illustrerar är att alla elever inte är lika bra på allting. Vi måste våga erkänna att talang varierar, inte bara på dansens eller sportens område, där det idag finns elitutbildningar, utan också på teoretiska områden. Därför finner jag elitskolor i matematik vara en utmärkt idé. Ytterligare ett bra beslut av nuvarande regering.
Socialdemokraterna säger dock nej, ty deras credo tycks vara att alla är lika bra på allting. Då behövs inga specialsatsningar. Men detta är ett önsketänkande som drabbar dem med potential att utveckla en stor talang. (Det märkliga är dock att elitsatsningar accepteras på det idrottsliga området!)
Socialdemokraterna skulle behöva ta till sig lite tankar från Adam Smith och David Ricardo. Från Smith: insikten att arbetsdelning och arbetsspecialisering ger större färdigheter och en bättre välståndsutveckling. Från Ricardo: insikten att alla är relativt bra på något, och att om man satsar på det man är relativt bra på vinner både man själv och andra på det.
Argument för demokrati
Trots att man kan finna demokratin bristfällig i många avseenden — bl.a. förefaller väljarna okunniga om mycket (se t.ex. här, här och här) — finns det starka argument till dess försvar. Statsvetarna Peter Santesson-Wilson och Gissur Ó. Erlingsson påpekar t.ex. att allmän rösträtt utgör ett skydd mot förtryck och att förlorare i ett demokratiskt system accepterar sin lott, istället för att bli våldsamma.
Ytterligare stöd för demokrati ges i en ny studie*. I ett experiment finner forskarna att människor är betydligt mer benägna att samarbeta med varandra om spelets regler beslutas demokratiskt, jämfört med om de införs exogent. Studien är dessutom klurigt utförd, eftersom den kontrollerar för selektionseffekter (att de som deltar i det demokratiska beslutet är mer samarbetsinriktade till att börja med).
Så institutioner spelar roll. Att få vara delaktig i beslutsfattandet, om än imperfekt och utan stora möjligheter att påverka som individ, påverkar människors syn på varandra, på samvaro och på samarbete. Till det bättre.
________________________________
*Dal Bó, Pedro, Foster, Andrew och Putterman, Louis (2008). ”Institutions and Behavior: Experimental Evidence on the Effects of Democracy.” NBER Working Paper nr. 13999.
Ögongodis inför helgen
Kerry Degman, varken mer eller mindre! (Klicka för större bilder.)
Är du libertarian?
I svensk politisk debatt används ofta begreppet ”nyliberal”, men i regel som skällsord utan djupare koppling till politisk filosofi. Vissa vänsterdebattörer etiketterar friskt sådana de ogillar som nyliberaler, oavsett om det rör sig om fascister, konservativa eller liberaler som är aningen mer frihetliga än folkpartiet.
Jag förstår begreppet som synonymt med libertarian. Professor Daniel Klein försöker, i ett kort bidrag till International Encyclopedia of the Social Sciences, klargöra vad libertarianismen handlar om:
From the customs of liberal society and the writings of John Locke (1632–1704), David Hume (1711–1776), Adam Smith (1723–1790), and myriad others, there emerged an ideological sensibility dubious of government activism, leery of collectivist urges, and resistant of nationalistic sentiments. It learned to accept commercial society and cosmopolitanism, and even celebrate them. It maintains a presumption of individual liberty.
Själv kallar jag mig inte libertarian eller nyliberal, mestadels därför att jag inte delar de flesta libertarianers filosofiska utgångspunkter. Jag avfärdar idéer om ”naturliga”, ”mänskliga” eller ”objektiva” rättigheter och är i grunden nihilistiskt, hedonistiskt och konsekvensetiskt orienterad. Men i policyfrågor ligger jag ofta nära libertarianer: på nästan alla områden är jag positivt inställd till en mer begränsad statsmakt än den vi ser idag.
Leijonborg helt fel ute
Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg ska låta utreda hur imamer ska kunna utbildas inom ramen för svenskt skol- eller högskoleväsende. Ett mycket märkligt tilltag, men i och för sig inte förvånande, med tanke på att universiteten fortfarande rymmer teologiska fakulteter. Om skattemedel avsätts för att utbilda präster, varför inte också imamer? Hursomhelst vore det riktiga att lägga ned all offentlig religiös utbildning istället för att utvidga utbildningen av torgförare av vidskepelse.
Nu använder sig Leijonborg av argumentet att imamerna kommer att bli mer moderata och demokratiskt sinnade om de får ta del av offentlig, svensk undervisning. För det första finner jag det märkligt att starta utbildningar för att påverka en specifik grupps politiska uppfattningar. För det andra betvivlar jag starkt att utbildningen kommer att ha avsedd effekt. De imamer som redan är moderata kommer säkert att dominera utbildningen; de som är mer fundamentalistiskt sinnade kommer att hålla sig borta eller att motstå svenska statens försök att ändra deras världsbild.
Detta är en utredning som aldrig borde ha tillsatts.
Läs mer om vad en imam är här. Se ett tidigare inlägg om att terrorister i regel inte är fattiga och lågutbildade här.
Alliansen får konkurrens
Jag är imponerad av Alliansen: över dess tillkomst, dess lansering och dess sammanhållning. Men mest imponerad är jag över att den, i form av en koalitionsregering, har lyckats så väl med de offentliga finanserna. Forskning visar nämligen att koalitionsregeringar i regel har varit förknippade med en försämrad, eller mindre framgångsrikt hanterad, offentlig ekonomi. Några exempel:
- De har svårare att förbli inom sina budgetramar efter en negativ ekonomisk chock, de har högre budgetunderskott och statsskulden växer snabbare (de Haan m fl 1999, Volkerink och de Haan 2001).
- De förmår med lägre sannolikhet implementera framgångsrik budgetkonsolidering (Alesina m fl 1998).
- Ju mer fragmenterad regeringen är, desto längre tid tar det för skattestrukturen ocn inflationstakten att återgå till det önskade utseendet efter en ekonomisk chock (Ashworth och Heyndels 2001, Veiga 2000).
Detta kan förklaras med att koalitioner bygger på förhandlingar mellan partier, där varje parti måste kunna visa väljarna att just de fyller en funktion, och att koalitionsregeringar är mindre handlingskraftiga, eftersom fler partier måste komma överens.
Nu utmanas den framgångsrika Alliansen av de tre vänsterpartierna. Jag predikterar att de kommer att få svårare att enas om en regeringspolitik — socialdemokraterna är inte vana att i förväg förhandla om politikens innehåll och vänsterpartiet består fortfarande i hög grad av kommunister, med en politisk agenda som många socialdemokrater och miljöpartister har svårt för. Men framförallt befarar jag att en vänsterkoalition, om de enas och om de vinner, kommer att ha svårt att bedriva en ansvarsfull finanspolitik. Den tidigare associeringen mellan borgerliga koalitionsregeringar och budgetunderskott kan komma att förbytas i en associering mellan socialistiska koalitionsregeringar och budgetunderskott.
Dans utan handling
Ikväll såg jag och Anders dansföreställningen Breaking Boundaries, med avgångselever från Kungliga Svenska Balettskolan och Balettakademin. Mycket imponerande insatser. Det som slog mig är att jag framförallt uppskattar ”atomistisk dans”, dvs. dans utan handling och anknytning, dans som är ren från kulturell kontext och som bara manifesterar teknik, rörelse, känsla. Dansens syfte, enligt denna syn, är inte att jag ska känna igen mig och bekräftas utan att jag ska få en direkt upplevelse av dansen som sådan.
Dans med handling kan jag tycka om, men då i regel trots handlingen, inte på grund av den. Ett bra exempel är John Neumeiers balett Peer Gynt, som har (en bekant) handling men som framför allt innehåller enormt starka rörelser och rörelsemönster som i sig ger (åtminstone mig) enorm livsglädje.
Denna syn går helt på tvärs mot vad som skulle kunna kallas en konservativ kultursyn, där kulturen ses som ett redskap för att förmedla en kulturell samhörighet och distinkta, traditionella budskap. Sådant avvisar jag: det distraherar och förstör den rena konstupplevelsen.
Se ett tidigare inlägg om min konstsyn.
På bilden: Caroline Cavallo i William Forsythes In the Middle, Somewhat Elevated. En koreografi för en ny tid! (Foto: Martin Mydtskov Rønne.)
Varför översätts vissa ortnamn?
Vet du vad endonymer och exonymer är? Det visste inte jag heller, tills för några veckor sedan, då jag upplystes av min gode vän Henrik Jordahl. Han och jag diskuterade med en gemensam finsk vän hur det kommer sig att vissa utländska ortnamn bibehåller sina namn på originalspråket också i andra språk, medan vissa ortnamn ändras. Å ena sidan säger vi London och Paris, å andra sidan säger vi Köpenhamn (inte København) och Bryssel (inte Bruxelles). De förra är endonymer, de senare är exonymer. Endonymer är ortnamn som inte byter namn i andra språk; exonymer är ortnamn som skiljer sig från dem som används i originalspråket. Jag föredrar ökad användning av endonymer.
Det är dock fortfarande oklart för mig varför vissa namn översätts medan andra bibehålls. Liksom varför tidigare översättningar (såsom Syd-Karolina) ibland överges. Teorier?
(Källa: Wikipedia.)
Ifrågasätt enkel majoritet
Det finns i de flesta demokratier en tendens att betrakta den enkla majoritetsregeln som helig. När (N/2)+1 av N ledamöter i en politisk församling röstar för ett förslag anses det reflektera folkviljan (eller något snarlikt begrepp). Men är denna regels helighet önskvärd?
James Buchanan och Gordon Tullock svarar nekande. I The Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy argumenterar de för att den optimala politiska beslutsregeln bara undantagsvis sammanfaller med den enkla majoritetsregeln. Den optimala regeln är den som minimerar summan av två kostnader:
- externa kostnader (C), dvs. kostnader av att beslut som man själv ogillar fattas;
- beslutskostnader (D), dvs. kostnader för att komma fram till ett kollektivt beslut.
De externa kostnaderna är lägre ju mer inklusiv beslutsregeln här — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de noll, eftersom inget kollektivt beslut kan fattas som någon ogillar. Beslutskostnaderna är högre ju mer inklusiv beslutsregeln är — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de extremt höga, eftersom alla måste vara överens och eftersom vissa alltid kan trilskas för att få förmånliga villkor. Lägger man ihop dessa båda kostnader får man kurvan i detta diagram:
Den optimala beslutsregeln är den som kräver att K/N av den beslutande församlingen röstar för ett förslag. Och det är som sagt osannolikt att detta uppfylls av den enkla majoritetsregeln. Den bör ifrågasättas mer än den gör. Intressant nog kom även den svenska nationalekonomen Knut Wicksell till den slutsatsen, vilket Buchanan bl.a. lyfter fram här.
Poplåt som fastnar
Den nya svenska artisten Alfred Olsson har en poplåt som jag hör i mitt inre såväl natt som dag. Det är en låt som fastnar, annorlunda uttryckt (vilket är mycket ovanligt för min del, vad gäller svenska poplåtar). Den heter ”Varit där” och kan avlyssnas på Alfreds MySpace-sida: klicka på låtens titel längst ned i boxen uppe till höger. (Det är alltså inte den låt som börjar spelas när man kommer in på sidan.) Inte minst den första textraden tilltalar en akademiker:
Du har en hjärna, som du har använt precis varje dag.
Du skall många gudar hava
Jag förkastar det första budordet (2 Mos. 20:3):
Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Istället för Jahve har jag två gudar: Zlatan och Cristiano Ronaldo. De är mycket mer tilltalande! Och duktiga, som när Cristiano ikväll gjorde Manchester Uniteds enda ordinarie mål. Se hur kraftfull, rentav allsmäktig, han ser ut:
Nytt förbud från Vatikanen
Den alltid så charmiga Vatikanen har nu slagit fast att personer med ”starka homosexuella tendenser” inte får bli präster, munkar eller nunnor. Ty:
Sådana personer befinner sig i en situation som allvarligt hindrar dem från att relatera till kvinnor och män på rätt sätt.”
De vet så mycket, de där prästerna i Rom.
Tage Erlander och jordbrukslobbyn
Peter Santesson-Wilson citerar Tage Erlander:
I en demokrati får det inte finnas spärrar, som omöjliggör att folkviljan kan förverkligas snabbt och effektivt.”
Vilken naiv syn på politiken! Vilken simplistisk förståelse av begreppet folkvilja! En fara, som jag ser det, med denna demokratiuppfattning, är att intressegruppers inflytande negligeras eller ses som ofarligt. Om det konstitutionella systemet utformas utan spärrar kan en enkel majoritet mycket lätt fatta beslut som inte ligger i de flesta människors intresse. David Brooks lyfter fram den aspekten i en analys av amerikansk jordbrukspolitik:
In 1965, Mancur Olson wrote a classic book called ‘The Logic of Collective Action,’ which pointed out that large, amorphous groups are often less powerful politically than small, organized ones. … The $307 billion farm bill that rolled through Congress is a perfect example of the pattern. Farm net income is up 56 percent over the past two years, yet the farm bill plows subsidies into agribusinesses, thoroughbred breeders and the rest. The growers of nearly every crop will get more money.”
Dvs. konsumenterna påverkas var och en i liten grad av jordbruksstöd, vilket ger dem små incitament att motverka stödet, och de har dessutom stora svårigheter att organisera sig, om de nu skulle vilja det. Bönderna påverkas däremot var och en i hög grad av jordbruksstöd, vilket ger dem starka incitament att påverka politiker, och de har dessutom, genom gruppens litenhet och väldefinierade karaktär, lätt att organisera sig. Inte heller EU:s jordbrukspolitik kan förstås på annat sätt än som resultatet av intressegruppers verksamhet. Folkviljan lyser med sin frånvaro.
Etisk kunskap finns inte
Eftersom en objektiv moral inte existerar går det förstås heller inte att införskaffa kunskap om vad som ytterst är rätt och fel att göra. Men som Bertrand Russell utvecklar behöver vi ändå inhämta kunskap för att klargöra hur givna mål (enligt vår egen uppfattning) bäst uppnås:
When I speak of knowledge as an ingredient of the good life, I am not thinking of ethical knowledge but of scientific knowledge and knowledge of particular facts. I do not think there is, strictly speaking, such a thing as ethical knowledge. If we desire to achieve some end, knowledge may show us the means, and this knowledge may loosely pass as ethical. But I do not believe that we can decide what sort of conduct is right or wrong except by reference to its probable consequences. Given an end to be achieved, it is a question for science to discover how to achieve it. All moral rules must be tested by examining whether they tend to realize ends that we desire. I say ends that we desire, not ends that we ought to desire. What we ‘ought’ to desire is merely what someone else wishes us to desire.*
____________________________________
*Russell, Bertrand (1957). ”What I Believe.” I Why I Am Not a Christian and Other Essays on Religion and Related Subjects. London: George Allen & Unwin: 60.
Kvinnliga väljare påverkar politiken
En ny studie* indikerar att kvinnlig rösträtt och kvinnligt valdeltagande påverkar politikens utformning. Sociala utgifter som andel av BNP ökade på kort sikt med 0,6—1,2 procentenheter när kvinnor fick rösträtt (i Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Storbritannien och Sverige), och på lång sikt med tre till åtta gånger så mycket. Givetvis kontrollerar studien för en rad andra tänkbara påverkansfaktorer.
I diagrammet visas hur sociala utgifter som andel av BNP utvecklas före och efter kvinnor fick rösträtt (år 0):
En vidare fråga — evig, svårbesvarad och kontroversiell — är hur det kommer sig att kvinnor och män i genomsnitt tycks ha ganska olika politiska preferenser. Är kvinnor ”mjuka” och män ”hårda” eller vad?
_____________________________
*Aidt, Toke S. och Dallal, Bianca (2008). ”Female Voting Power: The Contribution of Women’s Suffrage to the Growth of Social Spending in Western Europe (1869—1960)”. Public Choice, 134(3—4): 391—417.
Konst med vetenskaplig touche
Greg Lamarche, Outflow Blue (n.a.), 26,7 x 20,3 cm:
Värre än Iran
Jag tror inte jag förlägger min semester till Gambia i år:
Gambian President Yahya Jammeh says he will ”cut off the head” of any homosexual caught in his country.
Skolavslutning i kyrkan?
Skolavslutningen i Östhammar kommer inte att hållas i kyrkan i år. Skolområdeschefen motiverar beslutet:
Vi vill förebygga att elever känner sig kränkta eller diskriminerade. Det råder skolplikt och skolavslutningen ingår i undervisningen, vilket innebär att alla elever ska kunna vara med.
I grunden sympatiserar jag med denna syn. De som vill tillgodogöra sig religiösa lokaler och ceremonier, under ledning av prelater, är fria att göra det på sin fritid. Den offentliga skolan ska vara religiöst neutral, och ingen elev ska genom att skolan väljer en religiös inramning få signaler om att kristendomen är något särskilt rätt, riktigt eller viktigt.
Skolverket klargör emellertid följande:
Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt. Möjlighet finns till befrielse i undantagsfall.
Jag tycker, med viss tvekan, att detta är en acceptabel ordning. Det centrala är att inget religiöst budskap förmedlas, att ceremonin leds av skolans företrädare, inte av en präst, och att de som inte vill delta i en ceremoni i en kyrka ska kunna slippa det. Jämför med Richard Dawkins syn på julfirande.
Tillägg: Alf Svensson är upprörd.
Drick inte öl
Jag dricker inte öl. Min känsliga tunga kommer inte så bra överens med dryckens beskhet. Men därutöver finns det något i öldrickarmentaliteten som inte passar ihop med min introverta personlighet. Här ligger jag nära Nietzsches syn, såsom den beskrivs av H.L. Mencken:
The days of his youth — of his carefree, merry gamboling — were over. Hereafter he was all solemnity and all seriousness. ”From these early experiences,” says his sister, ”there remained with him a life-long aversion to smoking, beer-drinking and the whole biergemütlichkeit …” He maintained that people who drank beer and smoked pipes were absolutely incapable of understanding him. Such people, he thought lacked the delicacy and clearness of perception necessary to grasp profound and subtle propositions.
Denna syn påminner mig om min vän Ralfs grund för helnykterhet.
Bred konstitutionell förnyelse
Jag blev positivt överraskad av beskedet att samtliga allianspartier och miljöpartier är eniga om en rad viktiga grundlagsreformer. Konstitutionella frågor är sorgligt nedvärderade i vårt land, och det är i sig inspirerande att de nu kommer i fokus. Att dessutom innehållet i det som nu föreslås är i linje med vad jag själv anser önskvärt gör inte saken sämre:
- Lagprövning genom en nyinrättad författningsdomstol.
- Tydliggörande av vanliga domstolars ställning och oberoende genom ett särskilt kapitel i grundlagen.
- Stärkt inslag av personval genom att spärrarna helt slopas.
- Automatisk prövning av regeringen i riksdagen efter val.
- Skilda valdagar för riksdagsval och lokalval.
- Avlägsnande av konstitutionella hinder för trängselskatter.
- Möjlighet till kommunala extraval samt stärkta inslag av folkomröstningar.
Jag är för allt detta men saknar bl.a. följande:
- Minskad proportionalitet i valsystemet (jag är för majoritetsval).
- Tvåkammarriksdag.
- Modernisering av Successionsordningen (monarkin i sig borde också ifrågasättas, men det har Grundlagsutredningen inte fått göra).
- Borttagande av floskelformuleringar om vissa positiva rättigheter som nu återfinns i Regeringsformen.
Skulle de idag framlagda reformerna genomföras skulle man nog nästan kunna tala om en konstitutionell revolution. Tyvärr finns en tradition av att låta socialdemokraterna ha vetorätt i konstitutionella frågor, så vi får se var Grundlagsutredningen landar till slut. Att så många är öppna för förändring är dock mycket uppiggande.
Uppdatering: Se även Jakob Heidbrinks, PJ:s och DN:s kommentarer.
Regler för discodans
Nicholas Espinoza och Johan Holmström formulerar kloka regler för discodans i DIEGO (nr 4/2008, s 57), bl.a.:
Luftgitarr är inte tillåtet. Att trumma på ett imaginärt trumset kan accepteras, men det bör ske sparsamt. Det är inte heller tillåtet att dansa malplacerade danser såsom bugg, kosackdans eller tango till vanlig musik. Förbudet inkluderar egentligen all form av pardans, utom när det gäller gamla människor. De får dansa vilken gammal dans de vill, precis när som helst. Det är ändå ingen som bryr sig.”
En begåvad och vacker gud
Jag är nog inte ateist längre. Se hur han svävar. Det är Zlatan som nu har blivit gud i Italien efter sin starka insats i en fotbollsmatch. Så trevligt. Jag föredrar Zlatan som gud framför alla av mig kända alternativ (Jahve, Allah, Zeus, Tor och Ganesha inkluderade). Om jag ska be till någon gud på min dödsbädd får det bli till Zlatan.
Väljarnas bristande rationalitet
Forskning tyder på att ekonomiska aktörer inte är helt rationella. Men det är inte politiska aktörer heller — vilket kan vara viktigt inte minst för marknadsekonomins kritiker att ha i åtanke. Justin Wolfers finner i en ny studie att väljare tenderar att belöna eller bestraffa sittande politiker på basis av händelser som de inte har kunnat påverka:
More sophisticated tests reveal that voters in oil-producing states tend to re-elect incumbent governors during oil price rises, and vote them out of office when the oil price drops. Similarly, voters in pro-cyclical states are consistently fooled into re-electing incumbents during national booms, only to dump them during national recessions. Consistent with an emerging behavioral literature, this suggests that voters make systematic attribution errors and are best characterized as quasi-rational.
Varför ordet äktenskap är viktigt
Frågan om en könsneutral äktenskapsbalk handlar i hög grad om ett ord. Äktenskap. I dagens Sverige har homosexuella par (med något litet undantag) redan samma rättig- och skyldigheter på samlevnadens område som heterosexuella par. Den nu föreslagna reformen handlar därför i hög grad om ett ord. Äktenskap. Så varför bråka om det? Jo, därför att ord har betydelse. De kan sända normativa signaler. De kan inkludera eller exkludera. Andrew Sullivan förklarar:
When people talk about gay marriage, they miss the point. This isn’t about gay marriage. It’s about marriage. It’s about family. It’s about love. It isn’t about religion. It’s about civil marriage licenses. Churches can and should have the right to say no to marriage for gays in their congregations, just as Catholics say no to divorce, but divorce is still a civil option. These family values are not options for a happy and stable life. They are necessities. Putting gay relationships in some other category — civil unions, domestic partnerships, whatever — may alleviate real human needs, but by their very euphemism, by their very separateness, they actually build a wall between gay people and their families. They put back the barrier many of us have spent a lifetime trying to erase.
I Norge har de förstått.
Det som yttras på dödsbädden
När jag nyligen såg om tv-serien Brideshead Revisited berördes jag illa av det sista avsnittet, i vilket Lord Marchmain ligger för döden. Inte för att jag tycker döden i sig är läskig, utan därför att han så intensivt drevs, av sin religiösa familj, att bekänna sina synder. Prästen tillkallades gång på gång för den sista smörjelsen. Och till slut gav den tidigare anti-religiöse lorden upp och gjorde något som kunde tolkas som ett korstecken. Smörjelsen genomfördes.*
Apropå denna scen är Nietzsches syn på dödsbäddsbekännelser (uttryckt i Menschliches allzu Menschliches) av stort intresse:
The way in which a man thinks of death, in the full bloom of his life and strength, is certainly a good index of his general character and habits of mind, but at the hour of death itself his attitude is of little importance or significance. The exhaustion of the last hours — especially when an old man is dying — the irregular or insufficient nourishment of the brain, the occasional spasms of severe physical pain, the horror and novelty of the whole situation, the atavistic return of early impressions and superstitions, and the feeling that death is a thing unutterably vast and important and that bridges of an awful kind are about to be crossed — all of these things make it irrational to accept a man’s attitude at death as an indication of his character during life. Moreover, it is not true that a dying man is more honest than a man in full vigor. On the contrary, almost every dying man is led, by the solemnity of those at his bedside, and by their restrained or flowing torrents of tears, to conscious or unconscious conceit and make-believe. He becomes, in brief, an actor in a comedy.
______________________
*Se vidare Tor Billgrens analys av katolicismens plats i Brideshead Revisited.
Ansikte som är svårt att sluta titta på
Sean O’Pry, mina damer och herrar:
Skattesänkningarna märks inte
Gunnar Örn påpekar något intressant och viktigt: att välfärdsstaten verkar präglas av asymmetrisk information.
Å ena sidan tenderar väljarna att inte notera skatteförändringar, vilket kan bero på en medveten strategi från politikernas sida, att skatter ska uppfattas så skonsamt som möjligt. Å andra sidan tenderar väljarna att notera bidragsförändringar, vilket också kan bero på en medveten strategi, att bidrag ska uppfattas tydligt. Skatter utgör ju kostnader och bidrag intäkter för väljarna, och politikerna kan antas vilja maximera sina röstetal genom att utforma systemen så att det positiva märks och så att det negativa inte märks.
Om denna asymmetri är korrekt har en regering som sänker skatter och sänker bidrag problem. Om få noterar de stora skattesänkningarna (vet du hur mycket du har fått i jobbskatteavdrag?*), och om många noterar bidrags- och ersättningssänkningarna (hjälpta därtill av media och oppostion), är kanske inte dåliga opinionssiffror särskilt förvånande. Klarar Anders Borg av att tydliggöra skattesänkningarna i god tid före valet 2010? Det räcker inte med bra politik. Bra pedagogik är därutöver ett måste.
Se ett tidigare inlägg om osynliga skatter.
___________________________
*På moderaternas hemsida kan man, uppe till höger, klicka för att räkna ut hur stort jobbskatteavdraget är. Men hur många väljare hittar dit?
Runar bryter mot bibeln
Runar Sögaard ska nu gifta om sig. Det intressanta med det tycker jag är att det sker i strid med bibelns regler:
- Mark. 10:11-12: ”Han sa då till dem: När en man skiljer sig från sin hustru för att gifta sig med en annan kvinna, begår han äktenskapsbrott. Och om en hustru flyttar ifrån sin man och gifter om sig är det hon som begår äktenskapsbrott.”
- 1 Kor. 7:10-11: ”Till er som är gifta har jag en befallning, inte bara ett önskemål. Det är inte en order från mig, Herren själv har befallt det. En hustru får inte lämna sin man! Men om hon ändå gör det måste hon antingen leva ogift eller gå tillbaka till honom. Inte heller får en man skilja sig från sin hustru.”
Observera att en äktenskapsbrytare inte ska få ärva Guds rike (1 Kor. 6:9-10).
Det är intressant med personer som anser att vissa regler (särskilt sådana som inte berör dem själva, t.ex. mot homosexuella handlingar) måste följas till varje pris, medan andra fritt kan ignoreras. Inger det respekt?
För ett utvecklat argument, se gärna min lilla text ”Ett argument för kristet bejakande av homosexualitet”.
Nytt från Dolly-fronten
Min favoritlåt från Dolly Partons nya skiva Backwoods Barbie heter ”The Lonesomes”. Den 13 juni ska jag på konsert med henne på Stockholms stadion. Jag hoppas att hon framför denna låt där:
Första genmodifierade embryot
Det första genmodifierade mänskliga embryot har sett dagens ljus, med potentiellt viktiga, positiva konsekvenser:
The technology could potentially be used to correct genes which cause diseases such as cystic fibrosis, haemophilia and even cancer. In theory, any gene that has been identified could be added to embryos.”
Utmärkt! Men som så ofta försöker kristna, utifrån sin destruktiva moral, blockera forskning av detta slag, eftersom de ser embryot som ett ”okränkbart” liv. Att man kan minska mänskligt lidande genom att använda embryon som i vilket fall inte skulle leva vidare bryr de sig icke om.
De heliga barnen
Det går inte, utan att straffas hårt, att ifrågasätta de enorma belopp som barnfamiljer erhåller från oss andra i bidrag, ersättning och subventioner. Därför är det kanske inte förvånande att både Aftonbladet och SvD idag ställer följande läsarfråga med två svarsalterantiv i samband med att socialdemokraterna föreslår förlängd föräldraledighet:
Vad föredrar du? o Vårdnadsbidrag o Förlängd föräldraledighet”
Mitt svarsalternativ — ”ingetdera” — lyser helt med sin frånvaro. Det är som om de flesta är okunniga om att barn inte ger lycka. Och dessutom verkar få inse sambandet mellan att staten subventionerar och att staten lägger sig i. De som klagar på det senare borde klaga på det förra.
Ungdom och skönhet hör ihop
Witold Gombrowicz, sanningssägare:
Därför är det viktigt, ja mycket viktigt, att vi aldrig inom oss bryter med den människoålder där skönheten blir åtkomlig — det vill säga ungdomen. All skönhet som förvärvas i mogen ålder kommer alltid att vara en ofullständig skönhet, lida brist på ungdomlighet. Därför är den unga skönheten en naken skönhet, den enda som inte behöver skämmas för sig.
(Från Dagboken.)
Ronald Reagan var rolig
Den 18 juni 1981 hälsade president Reagan på en man vid en träff med svarta borgmästare och sa:
How are you, Mr. Mayor? I’m glad to meet you. How are things in your city?”
Problemet var bara att mannen inte var någon borgmästare utan Samuel Pierce, Reagans egen bostadsminister.
Läs mer om Reagans presidentbibliotek.
Musikens plats i livet
Jag har ofta förundrats över hur viktig musik verkar vara för många människor. De lyssnar närhelst de får tillfälle och verkar genuint intresserade av melodier, texter och artister. Raymond Geuss skriver om filosofen Richard (“Dick”) Rorty:
We could also find no common ground in aesthetics because of my own obsession with the philosophy of music. Dick seemed not only, as I have mentioned, to be deeply unmusical, like Freud, but he sometimes seemed even slightly irritated by the very existence of music and certainly by the thought that someone could take it sufficiently seriously to try to think about it in a sustained and systematic way.”
Jag befinner mig någonstans mitt emellan musikälskarna och Rorty. Dvs. jag uppskattar musik då och då, men jag känner inget behov av att lyssna hela tiden (fem gånger i veckan räcker bra). Och jag undrar ibland om min uppskattning av musik inte är mer intellektuell än emotionell.
Mekanikkonst
Katina Huston, Mechanical Repeat (2008), 91,4 x 91,4 cm:
Modern äktenskapssyn i Kalifornien
USA:s folkrikaste delstat har inom kort könsneutral äktenskapslagstiftning, efter beslut i dess högsta domstol:
[T]o the extent the current California statutory provisions limit marriage to opposite-sex couples, these statutes are unconstitutional.
Den republikanske guvernörens kommentar:
I respect the Court’s decision and as Governor, I will uphold its ruling. Also, as I have said in the past, I will not support an amendment to the constitution that would overturn this state Supreme Court ruling.
Arnold och de nya moderaterna har ett och annat gemensamt. Och tiden springer ifrån påvar, kristdemokrater och andra bakåtsträvare.
Tennisens baksida
Andy Roddick deltog i en turnering i Rom häromveckan:
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.