Den hotfulla evolutionsteorin

John Derbyshire förklarar varför evolutionsteorin skrämmer och förargar såväl religiösa människor som postmodernistiska akademiker inom humaniora. Medan de förra vill se människan som Jahves eller Allahs speciella skapelse (God rules!), vill de senare se människan som ett blankt blad, helt formbar och möjlig att socialt konstruera (Culture rules!). Men som Derbyshire påpekar:

Only one view of human nature can be correct. Either we are the ensouled favorites of an omniscient deity; or we are biology and nothing else; or we are biological vehicles for a perfectly plastic uniform essence whose every trait is a consequence of the world immediately around us. The first option, in current American society, is largely the property of the political Right; the third, of the political Left. The middle option has no true political home, any more than Pythagoras’ Theorem has. Like Pythagoras’ Theorem, it is much the most useful of the three, and very likely true. Unlike the theorem, though, it tells us things about ourselves we cannot bear to hear. For that reason, it will probably never have wide acceptance.”

Darwins förståelse av tillvaron är revolutionär (Biology rules!). Den kullkastar dogmer av flera slag. Jag uppfattar det som att den biologiska revolutionen har lyckats relativt väl i Sverige, något vi kan glädja oss åt. Och visar detta inte att den stora allmänhet som elitister ofta klagar på, ibland förmår acceptera också radikalt nya och annorlunda synsätt på tillvaron? I alla fall i länder där sinnet inte är förblindat av religion eller stora doser postmodernism.