Edita Gruberova i tredje delen av Mozarts ”Exsultate, jubilate” går inte av för hackor. Vilken teknik. Halleluja!
Författararkiv: Niclas Berggren
Är skattesänkningar dålig konjunkturpolitik?
Torbjörn Becker hävdar att så är fallet:
Skattesänkningar är däremot inte ett bra alternativ för att minska osäkerheten. … I värsta fall kan skattesäkningar leda till minskad konsumtion om allmänhetens eller marknadens förtroende för statens finanser, pensioner etc minskar i ett läge där det redan råder stor osäkerhet om vår ekonomiska framtid.
Greg Mankiw tycks inte hålla med:
In particular, empirical studies that do not impose the restrictions of Keynesian theory suggest that you might get more bang for the buck with tax cuts than spending hikes.
IMF kommer till samma slutsats:
The output responses … indicate that, overall, revenue-based stimulus measures seem to be more effective in boosting real GDP than expenditure-based measures, particularly in the medium term and in advanced economies.
Ny forskning av Andrew Mulford och Harald Uhlig gör Beckers tes än mer tveksam:
We construct the impulse responses to three linear combinations of these fiscal shocks, corresponding to the three scenarios of deficit-spending, deficit-financed tax cuts and a balanced budget spending expansion. We apply the method to US quarterly data from 1955-2000. We find that deficit-financed tax cuts work best among these three scenarios to improve GDP, with a maximal present value multiplier of five dollars of total additional GDP per each dollar of the total cut in government revenue five years after the shock.
Jag ser följaktligen fram emot regeringens stora skattesänkningar vid årsskiftet, inte bara för egen del utan också för den stackars konjunkturens del.
Rika möter fattiga
En riktigt intressant ny experimentell studie, ”Rich Meet Poor — An International Fairness Experiment”, undersöker vad som bestämmer rikas gåvor till fattiga. Det visar sig att det främst avgörs av två faktorer — rikas rättvisesyn (att de anser att de har förtjänat att behålla det mesta av sina tillgångar) och deras bedömning av behoven:
First, we find that entitlements considerations are crucial in explaining the distributive behavior of rich participants in the experiment. On average, the rich participants kept 68.1 percent of the total income for themselves when they met poor participants, and, based on the estimation of a choice model, we show that much of this appears to have been motivated by entitlements considerations. Moreover, entitlements considerations are also essential in explaining the pattern of transfers from rich to poor; namely, on average, rich participants transfered much more income to the productive poor than to the unproductive poor. Second, needs considerations matter. When we remove the needs motive from the estimated choice model, the predicted amount transferred from the rich to the poor decreases by a third.
Det första resultatet knyter an till tidigare forskning som visar att uppfattningar om rättvisa ofta beaktar hur utfall uppkommer och inte bara utfallens fördelning. Glädjande nog visar experimentet att de rika är moraliska kosmopoliter, dvs. de gynnar inte sina egna landsmän bara för att dessa råkar komma från samma land. De är med andra ord inte välfärdsnationalister. Till dessa beaktanden kan man tänka sig att rika finner de kanaler genom vilka gåvor överförs ineffektiva, men det är inte något som detta experiment studerar.
Media: DN, Aftonbladet
Ljus i tunneln?
Från Dagens Industri (16/12 2008, s 12):
Bruttonationalprodukten i de 30 OECD-länderna, där även Sverige ingår, väntas krympa med 0,5—1,0 procent nästa år. Men 2010 lyfter det till en snittillväxt på 2 procent, tror OECD:s generalsekreterare Angel Guerria. Prognosen pekar på en djupare nedgång nästa år än de siffror som OECD presenterade i november, medan lyftet 2010 nu ser ut att bli starkare än vad organisationens bedömare trodde för några veckor sedan.
Drömmens verklighet
Edward Avedisian, Dreaming Figure (1978), 101,6 x 69,2 cm:
En subvention som märks
Idag märkte jag personligen av regeringens tandvårdsreform. Se mitt kvitto från tandläkaren:
Jag får alltså 150 kr i rabatt per år för att gå till tandläkaren. Yngre och äldre får 300 kr per år. Särskilt intressant är att denna rabatt klart anges på kvittot — tandvårdskonsumenterna lär lägga märke till reformen (och inte drabbas av fiskal illusion).
Reformer som gynnar plånboken kan påverka röstandet, så kanske kan tandvårdsreformen öka stödet för regeringen. Enda problemet är att väljare tycks vara prospektiva, dvs. reagera på löften och inte på faktiskt införda förslag. Men kanske är väljarna mer retrospektiva om förslag de gillar genomförs utan tidigare löften? För såvitt jag minns lovades ingen tandvårdsreform av Alliansen 2006.
Se även inläggen ”Fina tänder ger högre lön” och ”Lördagspromenad i Stockholm”.
Leder abort till depression?
Det hävdas ibland att valet att göra abort försämrar kvinnors mentala hälsa. Nu visar en översiktsartikel* att detta är en förhastad slutsats:
A clear trend emerges from this systematic review: the highest quality studies had findings that were mostly neutral, suggesting few, if any, differences between women who had abortions and their respective comparison groups in terms of mental health sequelae. Conversely, studies with the most flawed methodology found negative mental health sequelae of abortion.
För egen del anser jag det irrelevant för frågan om aborter ska tillåtas eller inte om kvinnor efter en abort mår sämre än andra kvinnor: man kan vilja genomgå en abort även om man mår dåligt av det. Alternativet kan anses värre. Men nu tycks kvinnor inte må sämre av att göra abort.
Tips: Orsakverkan
__________________________
*Charles, Vignetta E., Polis, Chelsea B., Sridhara, Srinivas K. och Blum, Robert W. (2008). ”Abortion and Long-Term Mental Health Outcomes: A Systematic Review of the Evidence.” Contraception, 78(6): 436—450.
Ett miljövänligt förslag i kristider
Professor Greg Mankiw har ett förslag för att dämpa krisen:
How about an immediate and permanent reduction in the payroll tax, financed by a gradual, permanent, and substantial increase in the gasoline tax? Make the two tax changes equal in present value, so while the package results in a short-run budget deficit, there is no long-term budget impact. Call it the create-jobs, save-the-environment, reduce-traffic-congestion, budget-neutral tax shift.
Men miljöomsorgen — och budgetomsorgen — får förstås stå tillbaka nu när bilindustrin till varje pris ska konserveras på nuvarande nivå. Inte minst av de rödgröna.
Media: Aftonbladet, DN1, DN2, SvD1, SvD2
Att dö för andras skull
Ibland hävdas det att en rätt att få hjälp att dö leder till att personer som egentligen inte vill dö kommer att begära sådan hjälp. Som i SvD idag:
Den krypande känslan av att man kanske är en börda för sina närmaste och dessutom ligger samhället till last lindras knappast av att samma samhälle erbjuder hjälp med självmord. … Och vi har båda erfarenheter av personer i den trängre vänkretsen som till nära och kära i skymundan, efter olyckan, fällt kommentarer som ”det hade varit bättre om han fått dö”.
Själv tror jag att en sådan effekt är extremt osannolik, särskilt om man beaktar det noggranna regelverk som omger system med hjälp att dö i t.ex. Nederländerna och Oregon och särskilt om man beaktar att en tanke om ”det hade varit bättre om han fått dö” är mycket långt ifrån aktiva övertalningsförsök som syftar till att förmå någon att begära hjälp att begå självmord. Jag skulle tro att ytterst få, om ens några, skulle ta upp en sådan diskussion med en svårt sjuk nära anhörig, än mindre på ett så insisterande sätt att den svårt sjuke låter sig övertalas.
Men antag att en och annan person i ett system med rätt att få hjälp att dö låter sig övertalas, att begäran att få hjälp att dö av läkarna uppfattas som frivillig och att denna hjälp därför ges. Är detta ett allvarligt problem? Inte nödvändigtvis. Ty om någon begär att få hjälp att dö som ett resultat av påtryckningar, är det orimligt att se detta som en genuin preferens? Allt beaktat vill personen trots allt dö. Han behöver inte lyda andra, och väljer han att göra det kan man undra varför inte det ska ses som ett frivilligt och därmed giltigt val. (Är inte denna tolkning av begreppet frivillighet influerad av existentialismen?)
I vilket fall ser jag sannolikheten för att personer får hjälp att dö pga. påtryckningar som minimal, varför även personer som starkt ogillar dödshjälp på den grunden borde kunna acceptera ett system med dödshjälp, av nederländsk eller oregonsk typ.
När ska man dricka champagne?
Lily Bollinger i Daily Mail (17 oktober 1961):
I drink my champagne when I’m happy and when I’m sad. Sometimes I drink it when I’m alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I’m not hungry and drink it when I am. Otherwise I never touch it — unless I’m thirsty.
Tips: Henrik Jordahl
Privata elbolag blev mer effektiva än offentliga
Ska produktion av el skötas av staten eller av privata bolag? Den rimliga hållningen bör, enligt min uppfattning, baseras på en utvärdering av konsekvenserna. En studie* visar att privata elbolag i USA har ökat sin tekniska effektivitet mer än offentliga elbolag över tid, i synnerhet i de fall där regleringarna av de förra gjordes mer marknadskonforma:
Our estimates of input demand suggest that publicly owned plants, whose owners were largely insulated from these reforms, experienced the smallest efficiency gains, while investor-owned plants in states that restructured their wholesale electricity markets improved the most. The results suggest modest medium-term efficiency benefits from replacing regulated monopoly with a market-based industry structure.
Följande figur illustrerar hur produktionskostnaderna (exklusive bränslekostnader) har utvecklats från avregleringen i början av 1990-talet för offentliga elbolag (”MUNI”) och för privata elbolag (”IOU”) i delstater med och utan mer marknadskonform reglering:
I samtliga fall får man mer och mer el för varje satsad resursenhet, men effekten är störst för de privata bolag som mötte en mer marknadsinriktad reglering.
___________________
*Fabrizio, Kira R., Rose, Nancy L. och Wolfram, Catherine D. (2007). ”Do Markets Reduce Costs? Assessing the Impact of Regulatory Restructuring on US Electric Generation Efficiency.” American Economic Review, 97(4): 1250—1277. (Gratisversion här.)
Dags för tiokamp
Jag tror bestämt att jag måste börja följa sporten tiokamp. Björn Barrefors (f 1987) tävlar i den:
Ett annat skäl är sportens fascinerande poängsystem.
På intellektuella äventyr i Uppsala
Dr Elinder
Gårdagen tillbringades i lärdomsstaden, där min gode vän och kollega Mikael Elinder disputerade med den äran. Mickes utmärkta avhandling heter Essays on Voting, Cognitive Dissonance, and Trust. Läsning anbefalles! De fyra kapitlen kan kort beskrivas på följande vis:
- ”Selfish and Prospective”: Om hur politik kan användas för att locka väljare med löften om materiella fördelar. Huvudexempel: löftet om maxtaxa på dagis, som ökade stödet för vänsterblocket med 13,5 procentenheter i gruppen småbarnsföräldrar i valet 1998.
- ”Local Economies and General Elections”: Om hur tillväxt och arbetslöshet på regional och lokal nivå påverkar den sittande regeringens röstandelar i svenska val. Om regional tillväxttakt ökar eller om regional arbetslöshet minskar med 1 procentenhet, ökar stödet för regeringen med 0,6 respektive 1 procentenhet.
- ”Correcting Mistakes”: Om hur personer som har röstat på ett parti inte bara genom att ha röstat på det blir mer positivt inställda till det. Det finns inte tecken på att väljare, på basis av kognitiv dissonans, avfärdar negativ information bara för att denna information gäller ett parti de tidigare har röstat på.
- ”Trust and Growth”: Om att socialt kapital i form av tillit människor emellan är positivt för ekonomisk tillväxt, även om förhållandet inte är robust under 1990-talet.
Mickes arbete tydliggör inte bara att nationalekonomisk forskning kan vara ytterst relevant för att förstå viktiga samhällsfrågor inom politik och ekonomi bättre; han visar också att analytisk skärpa och metodologisk kompetens står att finna i denna forskning. Det var en s.k. höjdardag i Uppsala igår. (Festen å Kalmar nation gjorde förstås sitt till.)
Tidigare inlägg: ”De själviska väljarna”
Lucia kan orsaka glasolyckor
Idag är det Lucia, vilket förstås innefattar härlig musik. Min favorit-Lucia kommer från Lammermoor. Lyssna här på Mado Robin i rollen som denna galna Lucia. Men ställ för guds skull undan glasen först, ty det sägs att hennes slutton är den högsta ton som finns inspelad.
Övergångsställen har blivit farligare
Motormännen har gjort en undersökning:
Sedan den 1 maj 2000 är det lag på att bilister ska lämna företräde åt gående på obevakade övergångsställen. Men därefter har antalet skadade fotgängare ökat med över 10 procent. Motormännens förklaring är att många gående missuppfattat lagen och tror att det bara är att gå rakt ut på de svartvita ränderna.
Det är dags för denna utopist-idealistiska lag att avskaffas.
Tidigare inlägg: ”Livsfarlig trafiklag”, ”Utopist eller realist?” och ”Lag med negativa effekter”.
Media: SvD
Tiina lägger in sitt veto
Professor Tiina Rosenberg (från DiEGO nr 9/2008, s 65):
Om tre av fyra medarbetare sa ja till att gå ut och jaga smådjur med jaktgevär på kickoffen, skulle du lägga in ditt veto då?
Ja under inga omständigheter att det skulle kunna ske! Det är oetiskt att ägna sig åt jakt som ett nöje för storstadsmänniskor.
Se mitt tidigare inlägg ”Den barbariska älgjakten”.
Ska man lova att avhålla sig från sex?
I USA är det poppis för ungdomar att lova sexuell avhållsamhet. Håller de vad de lovar? En ny studie* rapporterar tre resultat:
- Sådana ungdomar har ofta sex före äktenskapet.
- De har dock mindre ofta sex före äktenskapet än ungdomar som inte har lovat avhållsamhet.
- De som har sex före äktenskapet har det oftare än andra ungdomar med den person som de senare gifter sig med.
Finns det något icke-religiöst skäl att lova avhållsamhet? Ett möjligt sådant skulle vara att risken att få en sexuellt överförbar sjukdom minskar. Men så tycks inte vara fallet, enligt en annan studie**:
Pledgers are consistently less likely to be exposed to risk factors across a wide range of indicators, but their STD infection rate does not differ from nonpledgers. Possible explanations are that pledgers are less likely than others to use condoms at sexual debut and to be tested and diagnosed with STDs. Conclusions: Adopting virginity pledges as intervention may not be the optimal approach to preventing STD acquisition among young adults.
Själv är jag allmänt skeptisk till att utställa löften. Det kanske fler borde vara. Faktum är att många som har lovat avhållsamhet förnekar sina löften ex post, enligt en tredje studie***:
Rosenbaum found that 52 percent of those who said they had signed virginity pledges recanted them within a year. Additionally, 73 percent of those who told the first survey that they had taken a pledge but later had sex denied making such a promise when they were surveyed a second time.
_________________
*Uecker, Jeremy E. (2008). ”Religion, Pledging, and the Premarital Sexual Behavior of Married Young Adults.” Journal of Marriage and Family, 70(3): 728—744.
**Brückner, Hanna och Bearman, Peter (2005). ”After the Promise: The STD Consequences of Adolescent Virginity Pledges.” Journal of Adolescent Health, 36(4): 271-278.
***Rosenbaum, Janet E. (2006). ”Reborn a Virgin: Adolescents’ Retracting of Virginity Pledges and Sexual Histories.” American Journal of Public Health, 96(6): 1098—1103.
Mammor som dödar nyfödda barn
Det är tydligen inte helt ovanligt med mödrar som dödar sina barn samma dag som de föds. Professor Steven Pinker menar att detta beteende har evolutionära rötter:
Martin Daly and Margo Wilson, both psychologists, argue that a capacity for neonaticide is built into the biological design of our parental emotions. Mammals are extreme among animals in the amount of time, energy and food they invest in their young, and humans are extreme among mammals. Parental investment is a limited resource, and mammalian mothers must ”decide” whether to allot it to their newborn or to their current and future offspring. If a newborn is sickly, or if its survival is not promising, they may cut their losses and favor the healthiest in the litter or try again later on.
En intressant sak är att varken juridik eller moral i regel ser dessa dåd som grund för hårda straff och fördömanden. Som om de flesta anser att det inte är lika allvarligt att döda ett nyfött barn som ett äldre barn eller en vuxen:
Prosecutors sometimes don’t prosecute; juries rarely convict; those found guilty almost never go to jail. Barbara Kirwin, a forensic psychologist, reports that in nearly 300 cases of women charged with neonaticide in the United States and Britain, no woman spent more than a night in jail. In Europe, the laws of several countries prescribed less-severe penalties for neonaticide than for adult homicides.
Är det inte så att de flesta människors moraliska intuitioner är sådana, att de ser visst dödande som mindre allvarligt än annat? Väldigt få ser det som fel att döda embryon; få ser det som fel att döda foster; och vissa ser det inte ens som fel att döda nyfödda.* I alla fall inte som lika fel som att döda äldre barn eller vuxna, vilket återspeglar sig i ovan nämnda rättspraxis.
________________________
*Två exempel: professor Peter Singer (se avsnittet ”Justifying Infanticide and Non-Voluntary Euthanasia” i detta utdrag ur Practical Ethics) och professor Michael Tooley i Abortion and Infanticide.
Vad stöd till bilindustrin handlar om
Professor Daniel Hamermesh om stödet till den amerikanska bilindustrin:
Let’s face it — the bailout is purely political, pushed by troglodyte companies and their unions of high-paid workers, and helped by their agents — elected representatives from the many states in which auto production occurs. Once again, as was true with the Chrysler bailout of the late 1970’s, the taxpayer will take a beating.
När en person som i övrigt ser statens roll i ekonomin som stor och viktig förhåller sig skeptisk till denna typ av krispaket, då finns det anledning att ta kritiken på visst allvar. Jag tror att hans analys stämmer väl in på det svenska stödpaketet också. Var det inte så att regeringen inte kunde stå emot alla krav? Den politiska kostnaden skulle ha blivit för hög. Nu kan den ekonomiska kostnaden bli hög istället.
Se även vad Jonas Vlachos och Peter Santesson-Wilson skriver i denna fråga samt mina tidigare inlägg ”Är regeringen för passiv?”, ”Keynesian utan tvekan”, ”Ska staten köpa Volvo?” och ”De som tror att det vet”.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, Dagen, Sydsvenskan, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4
Varför jag är för ett utvidgat EU
F. A. Hayek
Turkiet bör också få komma in på sikt. Skälet anges av F. A. Hayek:
Planning, or central direction of economic acticity, presupposes the existence of common ideals and common values; and the degree to which planning can be carried is limited to the extent to which agreement on such a common scale of values can be obtained or enforced. It is clear that such agreement will be limited in inverse proportion to the homogeneity and similarity of outlook and tradition possessed by the inhabitants of an area. Although, in the national state, the submission of the will of the majority will be facilitated by the myth of nationality, it must be clear that people will be reluctant to submit to any interference in their daily affairs when the majority which directs the government is composed of people of different nationalities and different traditions.*
Dvs. om man eftersträvar ett EU som inte agerar i särskilt många frågor och inte tar över alltmer av nationernas sysslor, tror jag att många medlemmar med olika värderingar och bakgrunder är bra, som ett slags tröghetsmekanism. Rent allmänt visar resonemanget på att fenomen som brukar framhållas som otvetydigt positiva, som en vilja till samarbete och tillit mellan människor, också kan ha en negativ sida: tycker alla lika finns det ofta ingen som säger stopp och belägg.
__________________________
*Hayek, F. A. (1948). ”The Economic Conditions of Interstate Federalism.” I Individualism and Economic Order. Chicago: University of Chicago Press: 264.
Statliga verk hör hemma i Stockholm
Äntligen några som delar min syn! Nationalekonomerna Martin Andersson och Per Thulin skriver i Dagens Industri idag:
En politik som motverkar flyttströmmarna från landets glesbygd till storstadsområdena kan vara kontraproduktiv. Det gäller till exempel utflyttningen av statliga verk från storstadsregionerna till andra delar av landet.
Slutsatsen grundas på skriften Globalisering, arbetskraftens rörlighet och produktivitet, skriven för Globaliseringsrådet.
Låt a-kasseavgiften öka (och minska)
Mitt grundtänkande om krisen — att system med ekonomiska nedgångar inte är så dåliga som många tror i nedgångens stund, om man beaktar att nedgångar är kopplade till uppgångar (både före och efter) som de facto sammantaget ger en bättre ekonomisk utveckling över tid än system utan svängningar — kan appliceras på frågan om a-kasseavgift. Sture Nordh klagar på att denna avgift ökar när arbetslösheten ökar. Man kan här skilja på två modeller:
- Avgiften är lika i alla branscher och oberoende av arbetslöshetsnivå.
- Avgiften varierar med bransch och arbetslöshetsnivå.
Sture tycks förespråka (1), men när man jämför (1) och (2) bör åtminstone två saker beaktas.
Primo: Systemet bör utvärderas över hela konjunkturcykeln, inte bara i kristider. Med (1) kan därför avgiften förväntas bli lägre i kristider men högre i goda tider jämfört med (2). Det problematiska med (1) blir att när människor rimligen behöver gå med i a-kassan, dvs. i goda tider, innan nästa nedgång kommer, är avgiften högre än med (2). När krisen väl är här är avgiften lägre med (1), men då är det i många fall för sent att gå med (antingen är man redan arbetslös eller så dröjer det närmare ett år innan man kan börja få a-kassa). Så även om den genomsnittliga avgiften över tid är densamma med (1) och (2), en aspekt som försvinner i Sture Nordhs alarmistiska påpekande att avgiften stiger just nu (den föll i våras), förefaller (2) mer lämplig.
Secundo: Genom att tillåta variation uppnås en direkt koppling mellan avgiftens storlek och arbetslöshetsnivån, vilket kan leda till lägre arbetslöshet. Om man med (2) driver upp lönenivån i en bransch, och om detta leder till ökad arbetslöshet, får man också betala för det i termer av ökade avgifter, vilket kan dämpa kraven på nominella löneökningar. System (2) kan alltså förväntas innefatta ett större samhällsekonomiskt ansvarstagande i löneförhandlingarna.
Jag är på det hela taget inte imponerad av Sture Nordhs argumentation.
Media: DN, SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet
Ricky Martins barn
Artisten Ricky Martin (vars framträdande på Allsång på Skansen man ju minns) har blivit pappa:
Hur har detta skett? Jo, genom surrogatmödraskap. Jag har tidigare argumenterat för att frågan bör utredas i Sverige. Min grundinställning är tentativt positiv; än mer tydligt positiva är ett moderat landstingsråd i Stockholm och Föreningen för surrogatmödraskap. Se också denna artikel i New York Times Magazine, skriven av en kvinna som fick hjälp av en annan kvinnas livmoder.
Hur avslutar du dina mejl?
DiEGO har en nyttig genomgång av 13 sätt att avsluta ett mejl. Jag tror att jag ska avsluta med ”Ödmjukast” eller ”Vänligen” hädanefter. Jag vill uppfattas som sträng och uppfordrande! :-)
Fina tänder ger högre lön
Göran Persson brukade under sin tid tala om tandhälsan som en klassfråga. Han hade rätt, i alla fall när det gäller kvinnor, enligt en ny studie:
We find that women who resided in communities with fluoridated water during childhood earn approximately 4% more than women who did not, but we find no effect of fluoridation for men. Furthermore, the effect is almost exclusively concentrated amongst women from families of low socioeconomic status. We find little evidence to support occupational sorting, statistical discrimination, and productivity as potential channels of these effects, suggesting consumer and employer discrimination are the likely driving factors whereby oral health affects earning.
Rent allmänt antyder resultatet att det är viktigt att sköta om sina tänder (du glömmer väl inte att använda tandtråd?) och att regeringens nya tandvårdssubventioner borde vara särskilt gynnsamma för kvinnor med relativt låga inkomster.
Tillägg: Ekonomistas har tidigare skrivit om denna studie, kom jag just på. Det ringde en liten klocka…
Spår av förtätad personlighet
Robert Horvitz, Personal Domain of Freedom and Ecstacy No. 3 (1973), 50,8 x 50,8 cm:
Låtsasmusikanter i Paris
Under en rundvandring i Paris i söndags noterade jag vid två tillfällen gatumusikanter som låtsades spela dragspel och som i själva verket hade musiken inspelad. De bad icke desto mindre om pengar. Det verkade inte gå så bra. Men hur kommer det sig att människor är mindre villiga att ge när musiken som framförs är inspelad? ”Musikanternas” materiella behov är ju desamma (ja, kanske är de ännu större, eftersom människor är mindre benägna att ge dem pengar), och musiken som framförs är bättre. Viljan att donera borde vara minst lika stor vid playback.
Apropå dragspel: min gode vän Karl tipsar om ”Säkkijärven polkka”!
Första intrycket är viktigt
Det sägs att det är viktigt att göra ett gott första intryck. Det kan nog stämma, i alla fall att döma av en studie av bl.a. universitetslärare. Testpersoner fick se tysta, korta videofilmer av föreläsare, och föreläsarna betygsattes därefter utifrån i vilken mån de ansågs ha vissa egenskaper och hur vackra de var. Likaså undersöktes olika kroppsrörelser, t.ex. hur mycket de skrattade eller rynkade pannan. Resultaten jämfördes sedan med studentutvärderingar i slutet av terminen:
The overall result of this study was quite remarkable: On the basis of observations of video clips just half a minute in length, complete strangers were able to predict quite accurately the ratings of teachers by students who had interacted with them over the course of a whole semester! Furthermore, these predictions retained their accuracy after we adjusted for physical appearance of the teachers, indicating that the judges were picking up very subtle nonverbal cues.
Uppfattade egenskaper som aktivism, självförtroende och entusiasm var relaterade till goda studentomdömen, medan det var negativt att hålla på att vrida händerna eller pilla på ett föremål. Föreläsare behöver tänka på betydligt mer än att kunna sitt ämne, även om man hoppas att också sådant kunnande spelar roll för studenternas syn.
Se ett tidigare inlägg om studentutvärderingar.
Effektiv karriärkvinna
Här slösas inte med tiden! Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, i DiEGO (9/2008, s 65):
Äter du inte lunch?
Nej, jag tar några halstabletter och äter ordentlig middag på kvällen i stället.
Ungefär som Angela Channing och järnladyn, som knappast hade tid att sova.
Nästan perfekt
Hundar ogillar orättvisa
Inte bara människor och apor blir sura när andra får mer för en given uppgift, rapporterar New York Times:
[A] dog may stop obeying a command if it sees that another dog is getting a better deal.
Artikeln, ”The Absence of Reward Induces Inequity Aversion in Dogs”, publicerad i PNAS, återfinns här. Delar ur abstract:
We found differences in dogs tested without food reward in the presence of a rewarded partner compared with both a baseline condition (both partners rewarded) and an asocial control situation (no reward, no partner), indicating that the presence of a rewarded partner matters. Furthermore, we showed that it was not the presence of the second dog but the fact that the partner received the food that was responsible for the change in the subjects’ behavior. In contrast to primate studies, dogs did not react to differences in the quality of food or effort.
Att behandla likar lika verkar uppfattas som en fundamental rättviseprincip.
Tips: Panu Poutvaara.
Tågdörrar i Frankrike
Jag blev så glad av de franska tågdörrarna! Närmare bestämt av att de kan öppnas med en knapptryckning lite innan tåget har stannat. Det gör att man, on the go som man är, kan hoppa ur tåget mycket snabbt och ila vidare i tillvaron. I Stockholms tunnelbana och på SJ:s tåg dröjer det tio sekunder innan det går att gå ut, vilket varje gång leder till frustration och tidsförlust. (Om man åker tåg en gång per dag blir det ca en timma per år som försvinner i väntan på långsamma dörrar.) Vive la France!
Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?
Många klagar på det marknadsekonomiska systemet i dessa kristider. Denna klagan finner jag förståelig — få tycker om kriser, särskilt inte de som drabbas av arbetslöshet eller andra ekonomiska problem. Emellertid är det enligt min mening viktigt att noga fundera på om det finns något bättre ekonomiskt system än det nuvarande. Jag ställer mig tveksam till det. Därmed inte sagt att dagens system inte går att förbättra på olika sätt, men i grunden anser jag det vara det bästa tillgängliga systemet.
Jag har berört detta tidigare, men låt mig försöka klargöra grunden för min syn ännu tydligare. Basen är följande figur:
Antag att vi har att välja på två ekonomiska system: dels det vars utveckling visas av den svängiga kurvan, dels det vars utveckling visas av den raka linjen. Det förra uppvisar relativt stor volatilitet: under vissa perioder går det upp och undra andra perioder går det ner. Nedgångsfasen skulle man kunna kallar för kriser. Detta system är dagens marknadsekonomi (som i många avseenden är ett slags blandekonomi). Det senare uppvisar istället en jämn, stigande utveckling, utan nedgångar men också med mindre uppgångar. Detta system skulle kunna vara ett system med ett stort inslag av statligt ägande och med litet risktagande, t.ex. när det gäller långivning och vilka finansiella instrument som tillåts användas.
Mitt argument är att det rationella sättet att jämföra dessa två alternativa system är att beakta
Dvs. frågan är hur de två alternativa systemen A och B låter sig jämföras över tid för en representativ individ. Jämförelsen måste beakta: den ekonomiska aktiviteten (t.ex. BNP per capita eller sysselsättning), diskonteringsräntan och riskattityder. Antag, som jag har ritat ovan, att det marknadsekonomiska systemet A ger större aggregerad ekonomisk aktivitet över tid än det mer reglerade systemet B. Detta ska jämföras i nyttotermer, och då spelar som sagt inte bara den ekonomiska aktiviteten roll utan även diskontering och riskattityd. Det kan hända att system A:s större fluktuationer reducerar nyttan för individer med förlustaversion. Men med dessa ting beaktade: om den vänstra summan är större än den högra summan är det marknadsekonomiska systemet att föredra — trots återkommande kriser. Min bedömning är att dagens system är det bästa tänkbara (även om det som sagt kan förbättras i vissa avseenden). Ja, jag är Panglossian! :-) Liksom, verkar det, professor Gary Becker:
Despite the seriousness of the present crisis, we should not forget that the past quarter century has been a great period of growth and stability for most of the world. Hundreds of millions of men, women, and children were pulled out of extreme poverty in China, India, and elsewhere by the rapid growth of their economies, due in considerable measure to the steep expansion in world trade, and the stability of the world economy. Even with two years of a rather deep world recession added in, the period since the early 1980s would look good by historical standards.
Problemet med dagens debatt är att människor har svårt att utvärdera ekonomiska system rationellt i situation y (eller för den delen i situation x). Som beteendeekonomin klargör lider många av olika typer av irrationella tankemönster. Befinner man sig mitt i en kris, eller på en topp, är det svårt att beakta att systemet tidigare såg annorlunda ut och att det med största sannolikhet ser annorlunda ut framöver.
Därför anser jag att många bedömer dagens krissituation som allvarligare än den är. Ja, vi har en kris, men vi hade en stor uppgång före krisen. Hade vi haft ett ekonomiskt system utan kris hade också uppgången före krisen, som gynnade många, varit mycket mindre. Valet står mellan den svängiga kurvan och den raka linjen, inte mellan ett utopiskt alternativ med en ständigt krisfri, stor uppgång. Vi måste ta ställning till en jämförelse av summorna i formeln ovan.
Media: DN
Konsekvensetiskt credo
Ludwig von Mises hade rätt:
In fact, however, there is nothing good or bad in and of itself. Human actions become good or bad only through the end that they serve and the consequences they entail.
Kommunistisk propaganda verkar fungera
Människor i östra Tyskland är mer positiva till en stor välfärdsstat än sina landsmän i väst:
We find that, after German reunification, East Germans are more in favor of state intervention than West Germans. This effect is especially strong for older cohorts. We further find that East Germans’ preferences converge toward those of West Germans. It will take one to two generations for preferences to converge completely.
Denna effekt står sig när man kontrollerar för diverse inkomstmått och för det faktum att tyskar i öst i högre grad tror att materiella utfall i livet huvudsakligen beror på sociala förhållanden, snarare än på individuella faktorer.
Forskarna menar att det kan bero på att tyskarna i öst blev påverkade av statlig propaganda. Detta skiljer sig i så fall från Argentina, där en begränsad möjlighet att påverka attityder med propaganda har konstaterats. Kanske var den östtyska propagandaapparaten helt enkelt större och mer effektiv än den argentinska.
Är den stora, svenska välfärdsstatens popularitet i någon mån ett resultat av propaganda?
_________________
*Alesina, Alberto och Fuchs-Schündeln, Nicola (2007). ”Goodbye Lenin (or Not?): The Effect of Communism on People.” American Economic Review, 97(4): 1507—1528.
Lyssnar Mona på Paul?
Mona Sahlin om årets ekonomipristagare:
Paul Krugman är en ekonom jag gärna lyssnar på och vars idéer jag gärna tar till mig.
Paul Krugman om stöd till bilindustrin (via Greg Mankiw):
Krugman said plans by U.S. lawmakers to bail out the Big Three automakers were a short-term solution, resulting from a ”lack of willingness to accept the failure of a large industry in the midst of an economic crisis.”
Mona Sahlin om stöd till bilindustrin:
Svensk fordonsindustri, med en tydlig framtidsinriktning, är värd att få ett bättre öde, än att slås ut därför att stater inte vågar gå in och agera.
Men Mona vet nog bättre vilken industri som hör framtiden till.
Se det tidigare inlägget ”Keynesian utan tvekan”.
Media: SvD, DN
Tiinas tunga tillvaro
Professor Tiina Rosenberg om sin uppväxt:
I vänsterrörelsen, där jag växte upp, lyssnade vi varken på Zarah, ABBA eller popmusik över huvud taget. Istället var vi allvarstyngda unga människor som satt i marxistiska läsekretsar.
Det låter inte roligt, det där.
Är sockerpappor acceptabla?
En ung kvinna låter sig finansieras i sina studier av en äldre, rik man:
From the outside, a mutually beneficial, or sugar daddy, relationship seems immoral. Maybe even the distant cousin of — dare I say it? — prostitution. But truth be told, women have used their wiles and charms to get ahead for years.
Hur ska man se på detta fenomen? Det finns många äldre som bara kan nå uppskattning via pengar, berömmelse eller makt, och för dem kan nyttan öka genom att ge någon yngre ”ett handtag”. De yngre får förstås ökade inkomster, vilket i sig torde vara positivt. Frågan är hur lagen ser på fenomenet. Skulle det, rent juridiskt, kunna ses som prostitution?
Se ett tidigare inlägg: ”Toy boy i Nip/Tuck”
Traditionen och äktenskapet
Jayne Svenungsson påpekar det problematiska i att hänvisa till den kristna traditionen när man söker stöd för dagens syn på samlevnad. Från Under strecket:
Det argument som genomgående framförs är att män och kvinnor, enligt traditionell kristen syn, är skapade till skilda men komplementära roller grundade i deras potential till biologiskt faderskap respektive moderskap. Innan sista ordet sägs i denna diskussion kan det vara värt att uppmärksamma att denna syn är av tämligen ungt datum. Som historikern Jane Shaw påminner om i ett av de mer tankeväckande bidragen var det först i och med reformationen som äktenskapet alls upphöjdes till gudagivet ideal. Det högsta idealet för det kristna livet var dessförinnan celibatet. För att finna idén om mannens och kvinnans biologiskt grundade komplementära funktioner får man gå ännu längre fram i historien. Först under 1700-talet växer föreställningen om en radikal biologisk skillnad mellan könen successivt fram.
Tidigare har jag påpekat att traditionen rymmer polygama äktenskap.
Senaste nytt från forskningsfronten
Det nya numret av tidskriften Public Choice innehåller bl.a. dessa tre spännande artiklar:
- ”Dictators, development, and the virtue of political instability”: om hur diktaturer där ledarna inte är säkra på att behålla makten bedriver mer tillväxtvänlig politik än andra diktaturer.
- ”Labor market institutions and income inequality”: om hur juridiska och faktiska regleringar av arbetsmarknaden ökar inkomstjämlikheten.
- ”Does Wal-Mart reduce social capital?”: om att Wal-Mart inte underminerar små samhällen och engagemang i det civila samhället.
Numret innehåller även en recension av två nya volymer om entreprenörskap redigerade av Robin Douhan och Magnus Henrekson och en hel del annat. Sedan påstår vissa att nationalekonomisk forskning är irrelevant och tråkig! I beg to differ.
De som tror att de vet
Morgan Johansson, krisexpert?
Det bär mig emot, men jag måste berömma Göran Skytte för dennes krönika idag. Så här skriver han om Morgan Johansson (s):
Vet han hur krisen skall lösas? Naturligtvis inte. Har han någon som helst erfarenhet av hur man löser och hanterar kriser i stora kapitalistiska företag? Naturligtvis inte. Han är en 37-årig partibroiler som hoppas att krisen för hans del skall fungera som en räkmacka till regeringsmakten och Rosenbad.
Just så. Jag har ställt mig samma fråga angående alla dem — vilket inkluderar flera professorer i nationalekonomi — som nu förespråkar enorm finanspolitisk expansion. Hur vet någon att staten bör försvaga budgetsaldot med 15 eller 25 eller 80 miljarder kr? På vilken grund krävs dessa mycket specifika utgiftsökningar? Hur vägs satsningarnas förväntade effekter mot alternativkostnaden? Det klargörs i regel inte, vilket är särskilt allvarligt när studier (se här, här, här, här och här) indikerar att finanspolitisk expansion sannolikt inte är en särskilt verksam metod för att stimulera ekonomin. Jag säger inte att ingen expansion ska äga rum, men jag finner det ytterst märkligt när människor trosvisst fastslår att ”8 miljarder kr är för lite” eller, för den delen, att ”0 kr är för lite”.
Beakta detta resonemang av nationalekonomerna Oliver Hart och Luigi Zingales:
Practically every day the government launches a massively expensive new initiative to solve the problems that the last day’s initiative did not. It is hard to discern any principles behind these actions. The lack of a coherent strategy has increased uncertainty and undermined the public’s perception of the government’s competence and trustworthiness.
Jag kommer också att tänka på F. A. Hayeks varning till samhällvetare i ”The Pretence of Knowledge”: tror många att de vet mer än de vet? Det är inte vishet.
I rött och svart
Inspirerad av Monsieur le Docteur Santesson-Wilson och av det faktum att jag nu befinner mig i Frankrike ger jag er här en av mina favoriter från tonårstiden. Njut av ”En rouge et noir” med Jeanne Mas (från 1986):
Om du inte fick nog kan du avnjuta en andra hit med Jeanne Mas: ”Johnny, Johnny”
Obefogad religiös alarmism
Frågan om dödshjälp fortsätter att engagera. Nu rycker den katolske prelaten Erwin Bischofberger ut och försvarar sin kyrkas dogmatiska inställning:
Att tillåta det förbjudna uppfattas som ett tecken på modernitet och på ett upplyst och individcentrerat samhälle. Genom sitt utspel söker Smer tyda tidens tecken. Den individpräglade andan ska slå igenom. Samhället som gemenskap ligger utanför rådets intressen. Risken för att hamna på det opportunistiska fältet, att vara tidsandan till lags, är överhängande.
Två grundfrågor infinner sig:
- Antag att det inte blir något ”opportunistiskt fält” och inget sluttande plan, dvs. att de som vill under vissa specifika villkor ska kunna få hjälp att dö och inget mer än det. Skulle Bischofberger då motsätta sig frivillig dödshjälp? Svaret är ja. Katolska kyrkans katekes är glasklar: ingen får ta liv utom Jahve. Inte heller självmord under svårt lidande accepteras, på principiella grunder. Individers autonoma val i fråga om dödshjälp kan aldrig respekteras av en katolik. Därför kan talet om ett sluttande plan främst ses som ett taktiskt drag för att försöka intimidera människor att säga nej till frivillig dödshjälp.
- Talar något för att det blir ett ”opportunistiskt fält” och ett sluttande plan, så att människor dödas mot sin vilja? Nej, det finns inget som tyder på det. Dels förekommer ofrivilligt dödande även i system som förbjuder frivillig dödshjälp*; dels omges systemen i Nederländerna och Oregon med ett noggrant regelverk, som fungerar bra.**
Regelverket i Oregon är precis som i Nederländerna noggrant preciserat, och det är värt att påminna sig om det när Bischofberger et al. sprider ohederlig alarmism. I Oregon är assisterat självmord tillåtet, inget annat, utifrån detta regelverk:
(1) An adult who is capable, is a resident of Oregon, and has been determined by the attending physician and consulting physician to be suffering from a terminal disease, and who has voluntarily expressed his or her wish to die, may make a written request for medication for the purpose of ending his or her life in a humane and dignified manner in accordance with ORS 127.800 to 127.897.
(2) No person shall qualify under the provisions of ORS 127.800 to 127.897 solely because of age or disability. [1995 c.3 s.2.01; 1999 c.423 s.2]
Statens medicinsk-etiska råd gör helt rätt som öppnar för en möjlighet att under dylika former bistå människor som, trots palliativ vård, faktiskt vill dö. Försöken att hindra utvecklingen är förkastliga, vilket Gombrowicz klargör tydligast av alla.
_______________________
*Så här skriver professor Peter Singer:
Somerville cites no evidence to support the conclusion that, judged by the criteria used in the Dutch studies, doctors end the lives of more nonconsenting patients in the Netherlands than in any other country where euthanasia is illegal. Indeed, there is considerable evidence from several studies, including one that I carried out with colleagues in Australia, to suggest exactly the opposite: where voluntary euthanasia cannot be discussed openly, doctors end the lives of more patients without obtaining the informed and considered consent of the patient. [1] [2]
Notes
1 Kuhse H, Singer P, Baume P, Clark M, Rickard M. End-of-life decisions in Australian medical practice. Med J Aust, 1997;166(4):191-6.
2 Deliens L, Mortier F, Bilsen J, Cosyns M, Vander Stichele R, Vanoverloop J, et al. End-of-life decisions in medical practice in Flanders, Belgium: a nationwide survey. Lancet, 2000;356 (9244): 1806-11.
**Se det tidigare inlägget ”Dödshjälp i Nederländerna”, med länk till en utvärdering av forskare.
Ekonomisk dadaism
Jag befinner mig på kollokvium i Frankrike, och kvällens diskussion handlade bl.a. om fascismens syn på hur en ekonomi ska organiseras. Jag fann följande karakterisering såväl adekvat som humoristisk:
The first remark to be made is that it is a task of tremendous difficulty to define clearly the essentials of Fascist Economics. Regarding the literature and the verbose documents of Fascism and National-Socialism … one might be tempted to give up the task as hopeless and to dismiss it as economic Dadaism. The anti-capitalistic programme of Communism is at least clear and unequivocal and provides a relatively well-defined basis of discussion; we know where we are and we can take our stand. Not so with Fascism. … More than any other form of political radicalism, Fascism sails along with a minimum of intellectual freight — and is proud of it. Any interpretation of Fascism which fails to give due weight to this irrationalism misses one of the most important points. (s. 86)
Från: Röpke, Wilhelm (1935). ”Fascist Economics.” Economica, 2(5): 85—100.
Dödskamp
Gilbert & George, Deatho Knocko (1982), 423,5 x 404,0 cm:
Det obehagliga begreppet synd
Lord Russell, i Unpopular Essays, om en etik som inte utgår från människors välmående utan från dogmatiska regler:
The whole conception of ‘sin’ is one I find very puzzling, doubtless owing to my sinful nature. If ‘sin’ consisted in causing needless suffering, I could understand, but on the contrary, sin often consists in avoiding needless suffering. Some years ago, in the English House of Lords, a bill was introduced to legalize euthanasia in cases of painful and incurable disease. The patient’s consent was to be necessary, as well as several medical certificates. To me, in my simplicity, it would seem natural to require the patient’s consent, but the late Archbishop of Canterbury, the English official expert on sin, explained the erroneousness of such a view. The patient’s consent turns euthanasia into suicide, and suicide is sin. Their Lordships listened to the voice of authority and rejected the bill. Consequently, to please the Archbishop — and his God, if he reports truly victims of cancer still have to endure months of wholly useless agony, unless their doctors or nurses are sufficiently humane to risk a charge of murder. I find difficulty in the conception of a God who gets pleasure from contemplating such tortures; and if there were a God capable of such wanton cruelty, I should certainly not think Him worthy of worship. But that only proves how sunk I am in moral depravity.
Se tidigare inlägg: ”Det förkastliga begreppet synd”, ”Ayn Rand om arvssynden”, ”Barndopets hemska grund”, ”Jesus är en domare”
Propaganda om privatisering
Den ekonomiska politiken i Argentina är inte helt enkel att bli klok på. Hursomhelst utgör de ibland tvära kasten en bra grund för forskning — som i fallet med privatiseringen av vattenhanteringen på 1990-talet och åternationaliseringen 2006. En ny studie* undersöker människors attityder till privatiseringen, och detta tycker jag är det mest intressanta resultatet:
[A] person’s view of the water privatization (relative to other privatizations) was 16% more negative if he/she was [sic] read a vignette with some of the negative statements about the water privatization that Argentina’s President expressed during the nationalization process. Interestingly, the effect of the vignette on households that gained water is insignificant, while it is largest (and significant) amongst households that did not gain water during the privatization. This suggests that propaganda was persuasive when it had a basis on reality.
Det är glädjande att propaganda inte lyckas så bra när den inte har grund i verkligheten. Trots allt, de som fick tillgång till vatten från privata bolag verkar, enligt en annan studie**, ha gynnats:
[W]e find that child mortality fell 8 percent in the areas that privatized their water services and that the effect was largest (26 percent) in the poorest areas.
__________________
*Di Tella, Rafael, Galiani, Sebastian och Schargrodsky, Ernesto (2008). ”Reality versus Propaganda in the Formation of Beliefs about Privatization.” NBER Working Paper nr. w14483.
**Galiani, Sebastian, Gertler, Paul och Schargrodsky, Ernesto (2005). ”Water for Life: The Impact of the Privatization of Water Services on Child Mortality.” Journal of Political Economy, 113(1): 83—120.
En varm sommardag på bryggan
Låt Maud köra BMW
Maud Olofsson kör tyskt (foto: Janerik Henriksson)
I Expressen idag (inte på nätet) rapporteras det om problemen för Volvo och SAAB. På en jättestor bild får man se hur Maud Olofsson går mot sin bil. Gudars skymning — det visar sig vara en BMW! I en liten ruta angavs att Mona Sahlin minsann kör svenskt.
Vad är detta? Primitiv ekonomisk nationalism och anti-foreign bias, inget annat. Ska man köpa bil baserat på var man råkar vara född och bo — eller ska man köpa den bil man tycker bäst om, allt beaktat? Och ska man bry sig mer om en Volvo-arbetare än en BMW-arbetare? Vad gör den förra viktigare att stödja än den senare? Om man nu alls ska köpa bil för att stödja någon.
Se tidigare inlägg: ”Mot nationalism”, ”Den nationalistiska nationalekonomin”, ”Ekonomisk nationalism”, ”Vad förklarar stöd för protektionism?”, ”Hume om ekonomisk nationalism”, ”Norge som rationell flygplansköpare”
Media: SvD
Hur ska fler unga få jobb?
Följande diagram från dagens DI visar relationen mellan ungdomsarbetslöshet och arbetslöshet i åldrarna 25-54 år i diverse OECD-länder:
Som synes är Sverige ett av två länder där ungdomsarbetslösheten är ca fyra gånger så hög som arbetslösheten i den äldre gruppen. OECD konstaterar att ungdomsarbetslösheten är en tredjedel så hög i Norge, Danmark, Island och Nederländerna, dels. pga. utbildningssystemet, dels pga. inslag på arbetsmarknaden (t.ex. höga minimilöner och diverse regleringar som gör det svårt att avskeda).
Anders Borg vidhåller att dessa inslag på arbetsmarknaden inte utgör en förklaring. Detta gör han mot bättre vetande. Inte bara OECD betonar dylika faktorer; en översikt av forskningen, gjord av docent Per Skedinger, visar samma sak. Magnus Henrekson och han sammanfattar:
En tydlig slutsats av forskningen är att en arbetsmarknad präglad av omfattande regleringar sänker sysselsättningsgraden för ungdomar och invandrare, precis de grupper som regeringen säger sig vara mest angelägen om att värna.
Media: SvD1, SvD2 (Borg kanske är rädd för att Wanja blir arg om han ifrågasätter LAS?), DN, Sydsvenskan
Politisk styrning av banker
Inte bara Johan Ehrenberg utan även en stor majoritet av Aftonbladets nätläsare vill socialisera bankerna. Frågan är om de har tänkt på att politiker kanske inte vägleds av ekonomisk rationalitet i sitt agerande. En ny studie påvisar att offentligt ägda banker i Tyskland tydligt påverkas av politisk styrning:
We find strong indications for political influence: the probability that savings banks close branches, lay-off employees or engage in merger activities is significantly reduced around elections. At the same time they tend to increase their extraordinary spendings, which include support for social and cultural events in the area, on average by over 15%. Finally, we find that savings banks extend significantly more loans to their corporate and private customers in the run-up to an election.
Ska ekonomiska beslut styras av viljan att bli omvald? Få väljare vill att någon ska förlora jobbet, men som Schumpeter förklarade är kreativ förstörelse en viktig grund för tillväxt. Att politiker uppehåller verksamhet av sysselsättningsskäl torde sällan vara ett bra sätt att använda knappa resurser. Likaså är det intressant att offentligt ägda banker är mer generösa med kreditgivningen, i alla fall nära val. Tror någon att det minskar risken för framtida kriser, att människor får låna mer pengar lättare?
Frågan om de offentliga ägda bankerna är mer eller mindre effektiva än andra banker studeras inte i denna uppsats, men följande konstateras:
An et al. (2007) show for Korea that banks with close political ties are less efficient.
Se även ett tidigare inlägg om forskning om effekter av statligt ägande.
Illusorisk rättvisa
Jag har tidigare refererat till forskning som antyder att nettoeffekten på välfärd av rättvisemärkning mycket väl kan vara negativ, eftersom de arbetare som inte är anslutna riskerar att få det sämre. Nu visar en undersökning att inte ens de arbetare som är anslutna tycks få det bättre:
De som köper rättvisemärkt hoppas att det ska göra skillnad för arbetarna. Men precis som Uppdrag gransknings resa visar är det ingen större skillnad mellan de plantager som har en rättevisemärkning och de som saknar.
Jag köper inte rättvisemärkt.
Sluta gynna Svenska kyrkan
Staten har låtit Svenska kyrkan slippa betala ca 1,5 miljarder i skatt, och mycket vill ha mer:
Avtalet om skattebefrielse för de så kallade ”prästlönetillgångarna” – det handlar om innehav av skog, mark och värdepapper – skrevs i samband med att Svenska kyrkan skildes från staten vid millennieskiftet. Avtalet ger skattefrihet under åren 2001-2010 och nu har kyrkan ansökt om att det ska förlängas.
Mycket upprörande. Varför ska staten gynna en stor och rik ägare av skog, mark och värdepapper?
Se tidigare inlägg: ”Oanständig favorisering av kyrka”.
Minskad intolerans mot homosexuella
Katolska kyrkan förnekar sig inte. Med näbbar och klor motsätter den sig att homosexuella handlingar, som i vissa länder bestraffas med döden, avkriminaliseras.
Som tur är verkar allt färre dela dess omoraliska, ondskefulla inställning. Min kollega Camilla har tagit fram följande diagram på basis av World Values Survey. Det visar hur inställningen till homosexuella förändrades under 1990-talet i olika länder. I undersökningen ombeds man att ange om man inte vill ha homosexuella som grannar, och för varje land mäts alltså den andel som svarar att de inte vill det:
Här finns de underliggande siffrorna. Det finns hopp om framtiden, trots mörkermännen i Rom.
Se tidigare inlägg: ”Svensk omoral”, ”Det är inte bara Förintelsen som förnekas i Iran” och ”Fem år av frihet”.
Samarbetar smarta mer?
Vad bestämmer om personer i en grupp samarbetar med varandra? En analys* av 36 experiment visar att intelligens har en gynnsam effekt:
Are more intelligent groups better at cooperating? A meta-study of repeated prisoner’s dilemma experiments run at numerous universities suggests that students cooperate 5% to 8% more often for every 100 point increase in the school’s average SAT score. This result survives a variety of robustness tests. Axelrod (1984) recommends that the way to create cooperation is to encourage players to be patient and perceptive; experimental evidence suggests that more intelligent groups implicitly follow this advice.
En plott ger en illustration:
För egen del fann jag detta resultat förvånande: jag trodde att smarta människor var mer egocentriska och socialt kyliga.
Se ett tidigare inlägg om hur smarta studenter i olika ämnen är. Nationalekonomer torde samarbeta väl!
___________________________
*Jones, Garett (kommande). “Are Smarter Groups More Cooperative? Evidence from Prisoner’s Dilemma Experiments, 1959-2003.” Journal of Economic Behavior and Organization.
Skatteförslagen duggar tätt
Fettskatt har jag hört talas om. Nu kommer nästa skatteförslag:
There have already been calls by Australian experts to reduce the amount of water wasted through toilet flushing with a proposed new toilet tax.
Låt mig säga så mycket, att en sådan skatt skulle behöva vara synnerligen hög för att påverka mitt spolbeteende. Jag ser vattenklosetten som ett av civilisationens kännetecken.
Ödmjuk stjärna
Cristiano Ronaldo har blivit utnämnd till Europas bäste fotbollsspelare. Han verkar inte omedveten om sin egen storhet:
Ronaldo sade själv förra veckan att han inte bara är den bäste fotbollspelaren i världen utan också den näst bäste och tredje bäste.
Media: SvD, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan
Keynesian utan tvekan
John Maynard Keynes
Mona Sahlin anklagar i DI idag regeringen för att vara för passiv:
1930-talets kris banade väg för John Maynard Keynes ekonomiska teorier. När ekonomin går in i en kris ska politiken investera i infrastruktur, utbildning och forskning för att möta nedgången. På detta sätt kan vi undvika att människor slås ut – och stå bättre rustade inför den kommande högkonjunkturen.
Professor Greg Mankiw är inte lika trosviss om keynesianismens välsignelser:
For example, here is the conclusion of Andrew Mountford and Harald Uhlig (a prominent econometrician now at the University of Chicago) in an empirical study called ”What are the Effects of Fiscal Policy Shocks?”:
Our main results are that
- a surprise deficit-financed tax cut is the best fiscal policy to stimulate the economy
- a deficit[-financed government] spending shock weakly stimulates the economy.
- government spending shocks crowd out both residential and non-residential investment without causing interest rates to rise.
These findings are not consistent with standard Keynesian theory, according to which government spending multipliers are larger than tax multipliers and crowding out occurs through increases in interest rates. An earlier, related paper by Olivier Blanchard and Roberto Perotti called ”An Empirical Characterization Of The Dynamic Effects Of Changes In Government Spending And Taxes On Output” reported similar anomalous results:
we find that both increases in taxes and increases in government spending have a strong negative effect on private investment spending. This effect is consistent with a neoclassical model with distortionary taxes, but more difficult to reconcile with Keynesian theory: while agnostic about the sign, Keynesian theory predicts opposite effects of tax and spending increases on private investment. This does not appear to be the case.
Religiös trosvisshet är inte särskilt tilltalande när det gäller ekonomisk politik (heller). Keynes bör, antyder forskningen, inte anammas okritiskt. Detsamma ansåg Hayek (som, liksom Mona Sahlins idol Paul Krugman, är ekonomipristagare).
Se tidigare inlägg: ”Är regeringen för passiv?” och ”Jag är keynesian”
Relaterat i media: DN, SvD, Sydsvenskan, VA
Johan Norberg möter David Ricardo
David Ricardo
Johan Norberg skriver följande i DI idag:
Om staten försöker stimulera sig ur krisen på bekostnad av budgetbalansen är folk inte dummare än att de flesta förstår att de kommer att få stå för notan i framtiden och då blir det ännu viktigare att spara i dagsläget.
Detta resonemang får mig att tänka på ricardiansk ekvivalens, ett resonemang som David Ricardo lanserade i Essay on the Funding System (1820) och som Robert Barro återlanserade i ”Are Government Bonds Net Wealth?” (1974); se även Barros ”The Ricardian Approach to Budget Deficits” (1989).
Tanken är att det, under vissa antaganden, inte spelar någon roll för efterfrågan i ekonomin om staten finansierar sina utgifter idag med skatter eller budgetunderskott, eftersom medborgarna inser att ett budgetunderskott idag innebär högre skatter i framtiden. En implikation är skepsis mot möjligheten att stimulera ekonomin med mer expansiv finanspolitik.
Man kan dock notera att idén om ricardiansk ekvivalens har mötts med viss skepsis, inte bara från Ricardo själv utan även från t.ex. James Buchanan och Martin Feldstein. Men se en översikt om finanspolitikens möjlighet att påverka efterfrågan, som finner visst empiriskt stöd för ricardiansk ekvivalens i människors sparbeteende.
Litografi för en strukturerad tänkare
Gary Kuehn, Untitled (1971), 56,5 x 76,5 cm:
Religiös ondska
3 Mos. 20:13:
Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.
Sjunkande skattesatser
Jag stötte på följande tre diagram över den högsta inkomst- samt den högsta bolagsskattesatsen:
Det är slående hur dessa skattesatser har gått ned de senaste decennierna. Beror det på insikter om att höga skattesatser kan försämra ekonomins funktionssätt? Eller beror det på institutionell konkurrens: att de som utgör de skattebaser som är rörligast har kunnat få politiker att ge dem bättre villkor? Eller på något annat? Samtidigt har inte skatternas andel av BNP gått ned överlag (dock i Sverige), vilket antyder att andra än höginkomsttagare och företagen har fått högre skattesatser och att skattebaserna har breddats.
(Källa.)
Kvinnor påverkar politiken
Många lägger stor vikt vid andelen kvinnor i politiska församlingar. Så här ser utvecklingen ut i riksdagen:
Frågan är om det spelar någon roll för de politiska besluten hur könsfördelningen ser ut. Svaret är att det tycks det göra. I den nya studien ”Gender Gaps in Policy Making: Evidence from Direct Democracy in Switzerland” finner Patricia Funk och Christina Gathmann följande:
In spite of increasing representation of women in politics, little is known about their impact on policies. Comparing outcomes of parliaments with different shares of female members does not identify their causal impact because of possible differences in the underlying electorate. This paper uses a unique data set on voting decisions to sheds new light on gender gaps in policy making. Our analysis focuses on Switzerland, where all citizens can directly decide on a broad range of policies in referendums and initiatives. We show that there are large gender gaps in the areas of health, environmental protection, defense spending and welfare policy which typically persist even conditional on socio-economic characteristics. We also find that female policy makers have a substantial effect on the composition of public spending, but a small effect on the overall size of government.
Två reflexioner:
- Bör man utvärdera andelen kvinnor i politiska församlingar utifrån hur politiken ändras därav? Antag att det inte blev någon politisk skillnad av fler kvinnor. Skulle då könsfördelningen vara irrelevant?
- Detta verkar göra väljarens val mer komplicerat: det är inte bara parti som spelar roll för vilken politik som förs utan också könsfördelningen på de som väljs. Det tycks som om kvinnliga politiker står till vänster om manliga politiker. Innebär det att en personröst på en kvinna i ett parti mer till höger blir ”politiskt-ideologiskt ekvivalent” med en personröst på en man i ett parti mer till vänster?
Se tidigare inlägg om varför män delade med sig av makten, kvinnors politiska påverkan, döttrars effekter på föräldrarnas politiska uppfattningar samt kvinnlig rösträtt och barns hälsa,
Den vidskepliga julen
En dansk pastor ser tomtar som sataniska:
Att pynta med jultomtar är att ägna sig åt djävulsdyrkan.
Han verkar tänka ungefär som Jehovas vittnen:
Julen och julsederna härstammar från forntida falska religioner. Detsamma gäller påsksederna, till exempel bruket av påskägg och påskharar. De första kristna firade varken jul eller påsk, och det gör inte heller sanna kristna i våra dagar.
I en kommentar menar pingstvännen Birger Thureson att denna typ av avståndstagande utgör en överdrift:
Det är säkert helt riktigt att tomten har sitt ursprung i förkristen tid och vidskepliga föreställningar. Men faktum är ju att vi införlivat många ursprungligen hedniska ting med en kultur, som kallar sig, eller åtminstone kallat sig, för kristen.
Mitt förslag är att vi generaliserar detta synsätt. Det går att acceptera seder med skumt ursprung om man omtolkar dem. Ty det är förstås inte bara tomtar och andra julseder som härstammar från ”forntida falska religioner” och ”vidskepliga föreställningar” — dessa epitet gäller också hela det kristna julbudskapet. Med detta sätt att se på saken kan vi ändå njuta av julen, som en tid att umgås med nära och kära. Vi byter innehåll och låter dess vidskepliga rötter, såväl de förkristna som de kristna, falla i glömska. Och om någon klagar på att barnen inte känner till julens ursprung — låt oss istället gratulera barnen till det och uppmuntra en modern, icke-religiös syn på julen. (Eller festivus, för dem som föredrar det.)
De sämsta och de bästa är pojkar
En ny studie, ”Global Sex Differences in Test Score Variability”, publicerad i Science, rör pojkars och flickors prestationer i skolan i 41 länder:
International testing results show greater variance in boys’ scores than in girls’ scores.
Forskarna finner bl.a. att pojkar dominerar såväl bland de fem procent bästa som bland de fem procent sämsta eleverna i matematik i nästan alla länder.
En annan ny studie, ”Culture, Gender, and Math”, publicerad i samma tidskrift, undersöker orsakerna och finner stöd för tesen att resultatet främst står att finna i kulturella faktorer — hur flickor (och pojkar) behandlas under uppväxten:
Analysis of PISA results suggests that the gender gap in math scores disappears in countries with a more gender-equal culture.
Tidigare inlägg: ”Bland de bästa matematikerna dominerar pojkar” och ”Olympiad för intelligenta”.
Relaterat i media: SvD
Skrattande död
Inställningen till den egna döden varierar. Många känner skräck och fasa; själv har jag stor sympati för den epikureanska hållningen, att den egna döden inte är något att frukta. Det hade nog även Richard Wagner. I slutet av hans strålande musikdrama Siegfried lanserar han, i duetten mellan Siegfried och Brünnhilde, det spännande begreppet Lachende Tod (libretto). Jag tolkar det som en avslappnad, ja, nästan välkomnande och kanske rentav lättsam, attityd till döden.
Hör Kirsten Flagstad och Set Svanholm utbrista ”Lachende Tod” vid cirka 10.15 och framåt:
Keps och jeans
Vad mer behövs, när man heter Anthony Faggiano?
Barnlöshet och budgetunderskott
Professor Greg Mankiw har en teori om varför vissa, utan att oroa sig, föreslår stora satsningar mot krisen trots att dessa skulle medföra ett kraftigt försämrat budgetsaldo:
Passing a larger national debt to the next generation may look attractive to those without children. (Keynes himself was childless.) But the rest of us cannot feel much comfort knowing that, in the long run, when we are dead, our children and grandchildren will be dealing with our fiscal legacy.
Stämmer denna hypotes? Den kan i vilket fall inte utgöra en fullständig förklaring, ty jag är, trots att jag är barnlös, tveksam till storslagna satsningar. Detsamma gäller Andreas Bergh. Likaså finns det väl inget som talar för att andelen barnlösa i underskottsfalangen är högre än på andra håll?
Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, Sydsvenskan
Vad menas med nyliberalism?
Ordet ”nyliberal” används ofta som allmänt skällsord i den politiska debatten. De två norska statsvetarna Dag Einar Thorsen och Amund Lie har i ”What Is Neoliberalism?” tagit en närmare titt på vad ”nyliberalism” egentligen betyder. De börjar med att bekräfta bilden av hur ordet används:
An initial mystery facing anyone who wants to study neoliberal ideology in more detail is that there does not seem to be anyone who has written about neoliberalism from a sympathetic or even neutral point of view. … Several of these works accord neoliberalism an overwhelming significance, while they at the same time seem quite happy to leave the concept of ”neoliberalism” completely undefined, claiming … that it defies definition. One might therefore easily begin to suspect that the concept has become, in some quarters at least, a generic term of deprecation describing almost any economic and political development deemed to be undesirable.
Hur menar då Thorsen och Lie att begreppet ska förstås?
Neoliberalism is, as we see it, a loosely demarcated set of political beliefs which most prominently and prototypically include the conviction that the only legitimate purpose of the state is to safeguard individual, especially commercial, liberty, as well as strong private property rights (cf. especially Mises 1962; Nozick 1974; Hayek 1979). This conviction usually issues, in turn, in a belief that the state ought to be minimal or at least drastically reduced in strength and size, and that any transgression by the state beyond its sole legitimate purpose is unacceptable (ibid.).
Jag tror att få av dem som i debatten beskylls för att vara nyliberaler är det enligt denna definition. I den liberala traditionen anser de flesta att staten bör göra mer än att upprätthålla frihet, även om de flesta anser att detta är en viktig uppgift, kanske t.o.m. den viktigaste. (Även Rawls ger frihetsprincipen högst prioritet.) Många liberaler torde också ogilla talet om ett ”legitimt” syfte. Det låter som om det finns klara, svart-vita principer som delar in statlig verksamhet i en godkänd och en icke-godkänd del. Nu är det förstås inget problem för en definition av nyliberalism att den gör få människor till nyliberaler — men för dem som använder begreppet som ett allmänt skällsord manar den till skärpning. Allt man ogillar i samtiden, t.ex. andra, dominerande former av liberalism, är inte nyliberalism.
Se vad Stanford Encyclopedia of Philosophy har att säga om ”classical liberalism” och det tidigare inlägget ”Vad är liberalism?”. För ett färskt exempel på angrepp på nyliberalismen, se Lotta Gröning.
Gud och terror
Terrorismen har fått USA och dess delstater att inrätta Offices of Homeland Security. Nu visar det sig att denna säkerhetsmyndighet i Kentucky måste tillkännage sitt beroende av ”Gud Allsmäktig” (enligt KY Code 39G.010). Detta sätt att uttrycka sig specificeras i KY Code 39A.285(3):
The safety and security of the Commonwealth cannot be achieved apart from reliance upon Almighty God …
Tre kommentarer:
- Jag ser det som mycket viktigt att stat och religion hålls åtskilda. Staten ska förhålla sig neutral till religion och ska inte proklamera att det finns (och inte heller att det inte finns) någon gud. (Apropå det borde Successsionsordningen snarast revideras.)
- Lagstiftarna i Kentucky låtsas inte om eller känner inte till teodicéproblemet. Om det funnes en allsmäktig gud till att börja med skulle inga terrordåd, med åtföljande död och plåga, äga rum. I alla fall inte om denne gud dessutom är god — men om han inte är det, varför ska man lita på honom?
- Är det inte ironiskt att terrorister ofta tror sig agera på uppdrag av en allsmäktig gud?
Lagstiftarna i Kentucky borde tas i Herrans tukt och förmaning för denna undermåliga lagstiftning.
Media: DN1, DN2, SvD, Dagen, Sydsvenskan
Livet som landshövding
Anders Björck, det japanska kejsarparet och Sveriges kung (vem har flest dekorationer?)
Ikväll såg jag den nya dokumentärfilmen om Anders Björck, H:r Landshövding. Några reflexioner:
- Landshövding är ett fånigt och pretentiöst namn på en trist statlig tjänsteman. Sysslorna verkar verkligen urtrista. Att vända papper, att sitta i möte och att bjuda på lunch dominerar dagarna.
- Icke desto mindre passar titeln Anders Björck, som är larger than life och som tycks njuta av titlar och av att umgås med kungligheter.
- Anders Björck verkar inte ha någon dator! Istället skriver han saker för hand och använder telefon och fax. Dated.
- Anders Björck är genuint underhållande, sannolikt utan att inse det. Jag småskrattade mest hela tiden (men snällt, inte alls hånfullt).
- Filmens styrka var dess estetik: filmad i svartvitt och med mycket tjusiga sekvenser, t.ex. av Anders Björck promenerandes i all oändlighet i ett korridorsystem. Filmens svaghet var att Anders Björck aldrig talade till kameran: vi fick ”bara” följa hans arbetsdagar utan att egentligen lära känna honom. Vem är H:r Landshövding, egentligen?
Pigg fransk trudelutt
Mireille Mathieu sjunger ”La musique en jeans” (text här):
Inspirateur till det franska temat: Peter Santesson-Wilson
Ska mamma få barnbidraget?
En ny studie* indikerar att mödrar som har kontroll över hushållsekonomin i familjer med sociala problem använder resurserna i barnens intressen i högre grad än fäder som har kontroll:
Results show children are far less likely to experience food insecurity when parents’ pooled income is controlled by their mother than when it is controlled by their father or even when it is jointly controlled. By examining this association between resource control and child well-being, this study suggests that child outcomes may be improved by altering control over household money, responsibility for feeding work, or both.
Det jag kom att tänka på var diskussionen om huruvida barnbidrag ska ges till båda föräldrarna eller till mödrarna (som tidigare) — och på hur den frågan principiellt kan besvaras. Kan inte två synsätt ställas mot varandra?
- ”Pengarna ska delas lika”. Detta synsätt har sin grund i deviser som ”alla människor har lika värde” eller ”alla människor ska behandlas lika”, som allmänt är problematiska eftersom det är oklart vad de betyder men som i det här fallet faktiskt kan ges en någorlunda precis mening. Hursomhelst uppkommer här ett annat problem, nämligen att likabehandling, dvs. att mödrar och fäder får halva barnbidraget var, troligen leder till att barn i familjer med sociala problem får det sämre än om mödrarna ensamma hade fått hela barnbidraget.
- ”Pengarna ska gå dit de gör störst nytta”. Detta synsätt är av mer pragmatisk, konsekvensetisk karaktär och säger att principer om likabehandling bör ignoreras i de fall där olikabehandling ger högre total nytta eller, kanske, högre nytta för de sämst ställda (enligt Rawls differensprincip).
Frågan kompliceras av att olika effekter kan uppkomma för olika socioekonomiska grupper. Antag att likabehandling i 95 procent av fallen ger samma nytta som olikabehandling. Ska likabehandling då genomföras för alla? Eller ska olikabehandling genomföras för alla? Eller ska man differentiera och likabehandla 95 procent och olikabehandla 5 procent av föräldrarna? Jag tycker att ovan nämnda studie sätter fingret på principiellt intressanta frågor om fördelningspolitik. Hur ser din lösning ut? Likabehandling eller någon form av nyttomaximering?
_______________________
*Kenney, Catherine T. (2008). ”Father Doesn’t Know Best? Parents’ Control of Money and Children’s Food Insecurity”. Journal of Marriage and Family, 70(3): 654—669.
Märklig vänskap
Jag har just blivit uppmärksammad på att det finns en sammanslutning som heter Statens Vänner. Så här presenterar sig en av de ledande medlemmarna:
Jag noterar att floskler av typen ”allas lika värde” används av fler än kristdemokrater.
Nå, jag är inte anarkist och är väl därmed en vän av staten i någon mening, men jag tror att jag avstår från att bli medlem. (Hur kan någon för övrigt vilja gå med i en sammanslutning som har P-O Edin och Anders Björck i ledningen?) Jag vill hellre använda min knappa tid till att vara vän med andra än staten. Den klarar sig nog ändå.
Barnsliga tankar om biologi och ekonomi
Barn har en tendens att tro på en skapare eller designer, visar ny forskning:
Children’s normally and naturally developing minds make them prone to believe in divine creation and intelligent design. In contrast, evolution is unnatural for human minds; relatively difficult to believe.
Det är alltså barnsligt att inte tro på evolution och att tro på religion, helt i linje med vad Jesus sa:
Om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. (Matt. 18:3)
Nå, professor Don Boudreaux gör en intressant koppling till svårigheten för många att förstå hur komplexa sociala fenomen som språk, lagar, penningväsende och marknader kan uppkomma, existera och fungera utan att någon har planerat fram dem:
Creationist views (there are several variations) differ from non-creationist views by insisting that all order ultimately is the result of some design acting upon the whole. Just as there is a compelling non-creationist view of biological beings, there is a compelling non-creationist view of social order. And while obviously different in detail, at a general level these two non-creationist theories share much with each other, not least of which is the scientific insistence that order is best explained, not by positing a creator, but by understanding the logic of an order’s emergence from small, individual acts, no one of which is “intended to” (or “intends” itself) to become part of a larger order.
De som tänker som barn tror på kreationism och ”intelligent design” samt på det konstanta behovet av en stark politisk styrning av samhället, inte minst ekonomin, i extremfallet i form av kommunism. För hur kan något fungera utan en medveten plan?
Själv är jag varken kreationist på ekonomins eller på biologins område. Jag trotsar Jesus, med andra ord, och försöker undvika att bli som barnen.
Fördjupning: F. A. Hayek använder begreppen kosmos och taxis för spontan respektive planerad ordning: han analyserar och kontrasterar dem i kapitel 2 av Law, Legislation and Liberty; Rules and Order. Carl Menger beskriver hur penningväsendet utvecklades spontant i ”On the Origins of Money”. Läs också mer om spontan ordning, i form av Norman Barrys översikt, här. AC Grayling bestrider tolkningen av den nya forskningen.
Tips: Orsakverkan
Påve i fin form
Francis Bacon, Study After Velazquez’s Portrait of Pope Innocent X (1953), 153,0 x 118,1 cm:
(Jämför gärna med Velázquez tavla.)
Vad säger forskningen om bistånd?
Moderaterna föreslår en förändrad biståndspolitik:
Vår omprövning av den gamla biståndspolitiken bottnar i tre insikter: För det första kan inte en modern politik för global utveckling stanna vid att ge bistånd. … För det andra måste biståndet användas så effektivt och resultatinriktat som möjligt. … För det tredje måste biståndets legitimitet säkras.
Vad säger då forskningen om effekterna av bistånd? I metastudien ”The Aid Effectiveness Literature: The Sad Results of 40 Years of Research” (med tabeller och figurer här), baserad på 97 olika studier och accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys, finner Hristos Doucouliagosa and Martin Paldam följande:
Our three meta-analyses of the AEL [Aid Effectiveness Literature] have failed to find evidence of a significantly positive effect of aid. Consequently, if there is an effect, it must be small. Development aid is an activity that has proved difficult to do right. Even though such a negative conclusion may cost some support for aid in the short run, it may ultimately prevent aid fatigue in the longer run. Our findings underscore the need to find more effective ways to employ development aid.
Denna slutsats är i linje med vad William Easterly kommer fram till i ”Can Foreign Aid Buy Growth?”, publicerad i Journal of Economic Perspectives:
In any case, improving quality of aid should come before increasing quantity. This step is difficult but not impossible.
Det verkar inte helt fel att fundera på en ny, mindre storleksfixerad biståndspolitik.
Hur lång ska en mandatperiod vara?
Efter senaste valet var Marita Ulvskog sur:
Det bör gå tre år mellan valen i stället för fyra. Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kräver kortare mandatperioder. Det ska inte gå att ”hålla sig undan väljarna i fyra år”, säger hon.
Så kan man resonera, men vad säger forskningen om effekten av mandatperiodens längd? Teoretiskt kan man tänka sig två motverkande effekter. Medan längre mandatperioder kan försvaga väljarnas möjlighet att utkräva ansvar, kan de också ge politiker tid och incitament att agera mer långsiktigt.
En ny studie, ”Term Length and Political Performance”, indikerar att den senare effekten dominerar:
We evaluate the effects of the duration of legislative terms on the performance of legislators. We exploit a natural experiment in the Argentine House of Representatives where term lengths were assigned randomly. Results for various objective measures of legislative output show that longer terms enhance legislative performance. … Our results highlight limits to classic theories of electoral discipline (Barro 1973, Ferejohn 1986) predicting that shorter terms, by tightening accountability, will incentivize hard work by politicians. We discuss and test possible explanations. Our results suggest that the ”accountability logic” is overcome by an ”investment logic.”*
Så vill man ha hårt arbetande politiker förefaller det oklokt att gå på Ulvskogs linje.
En ytterligare studie, ”Sources of Inefficiency in Representative Democracy”, kan dessutom anföras. Den finner att längre mandatperioder, både för exekutiv och legislatur, är positivt relaterade till de offentliga investeringarnas andel av BNP, vilket antyder att politiker tänker mer långsiktigt när de sitter längre.
Längre mandatperioder verkar alltså ha såväl politisk-demokratiska som ekonomiska effekter av positivt slag.
____________________
*”Legislative performance” mäts med följande variabler:
floor attendance (as the percentage of legislative floor sessions), committee attendance (as percentage of committee sessions), number of committee bills in which the legislator participated (as reflected on the committee bills bearing the legislator’s signature), number of times the legislator spoke on the floor (non-legislative topics are not included), the number of bills introduced by the legislator, and the number of those bills that were approved.
Röstakrobatik i den högre skolan
Man kan tycka om opera av många skäl. Ett av mina skäl är att jag intresserar mig för den rent tekniska sidan av sången. Allra mest fascinerande är de riktigt höga tonerna. Lyssna här på 14 olika inspelningar i kronologisk ordning från perioden 1960—1980, där Joan Sutherland, min favoritsångerska, presterar ”samma” höga E i La Traviata:
Mina favoriter: nr 2 (konsert i Amsterdam 1962) och nr 6 (konsert i Australien 1965). Din favorit?
Homosexualitet och evolution
Brandon Keim undrar, på basis av E. O. Wilsons arbeten på senare tid, om inte homosexualitet i evolutionär mening kan förstås på samma sätt som insekter som istället för att själva fortplanta sig ägnar sig åt att ta hand om andra:
Observed in some species of ants, bees and wasps, eusociality has perplexed researchers unable to explain — in traditionally evolutionary terms, at least — how entire insect castes could have evolved not merely to refrain from reproducing, but to care for genetically distant larva. … [C]ould non-reproducing humans, such as (most) gays and lesbians, as well as heterosexuals who choose not to have kids, actually be a manifestation of this emergent eusociality?
Jag ser frågan som intressant rent kunskapsmässigt men inte som normativt viktig. Keims teori bygger dock på inslag av gruppselektion, en omdiskuterad mekanism.
Fördjupning
Om Bert Hölldobler och E. O. Wilsons nya bok The Superorganism, se detta inlägg av Tyler Cowen.
Om den sexuella läggningens bestämningsfaktorer, se ”Is Homosexuality Inherited?” av Richard Horton, redaktör för The Lancet.
Om kritik av idén om gruppselektion, se detta inlägg av Richard Dawkins.
Om normativa argument mot barnalstring: ”Bättre att inte existera”, ”Bör nya människor skapas?” och ”Är det moraliskt godtagbart att skaffa barn?”.
Krisens obehagliga effekter
Krisen är inte rolig. Inte nog med att den drabbar många enskilda privatekonomiskt, den tycks också leda till efterfrågan på en större, mer aktiv och mer interventionistisk stat.* Som om detta inte vore nog leder krisen också till mer religiös aktivitet, i alla fall på Island:
Människor söker Gud. Det är väckelse och kris samtidigt.
Illustrerar inte detta en central del i efterfrågan på religion: att den grundas i rädsla?** När världen utvecklas på ett sätt som man inte förstår och som skrämmer vänder man sig till fiktionen om en trygghet bortom allt sus och brus. Och tror man inte på gudar (eller kanske även då) vänder man sig till den stora, trygga staten, i linje med vad ekonomipristagaren James Buchanan kallar parentalism:
The term “parental” becomes quite descriptive in its inference that the attitude here is akin to that of the child who seeks the cocoon-like protection of its parents, and who may enjoy its liberty, but only within the limits defined by the range of such protection. The mother or father will catch the child if it falls, will bandage its cuts, will excuse its behavioral excesses along all dimensions. Knowledge that these things will be done provides the child with a sense of order in its universe, with elements of predictability in uncertain aspects of the environment.
Nu vill jag ha högkonjunktur igen. Må bönerna på Wall Street och i Svenska kyrkan, jämte den finanspolitiska expansion som är att vänta, hjälpa.
________________
*Se ett tidigare inlägg: ”Naomi Klein ställd på huvudet”. Media: DN1, DN2, SvD, DI
**Se de tidigare inläggen ”Religion pga. rädsla” och ”Grunden för religion”.
Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?
Mina kollegor på Ekonomistas är förtjusta i libertariansk paternalism (se t.ex. här och här). I sin bok Nudge förespråkar Cass Sunstein och Richard Thaler att människor, präglade som de är av tendenser till att bete sig irrationellt, ska hjälpas av s.k. valarkitekter, eller planerare, att fatta bra beslut i olika frågor. Som de uttrycker det i en tidigare artikel (s 1199):
By contrast, a thoughtfully chosen default rule, steering them in sensible directions, is a blessing.
Men gör de sig inte här skyldiga till ett slags nirvana-felslut*? I en kritisk analys lyfter Christophe Salvat fram att det blir väldigt viktigt på vilken grund detta default-val görs. Kanske kan man inte lita på sitt eget val — men, frågar Salvat, kan man lita på valarkiteketernas val? Inte minst: Har de godsinta motiv? Sunstein och Thaler utgår från det, men Salvat påpekar att valarkitekterna lika väl som godsinthet kan motiveras av indifferens/slumpmässighet (som är enklare) eller ondsinthet. Att uppmuntra aktiva valarkitekter behöver alltså inte leda till för konsumenterna bra utfall, om valarkitekterna inte bryr sig om, eller t.o.m. vill motverka, konsumenternas intressen.
Sunstein och Thaler använder exemplet med en kafeteria, där innehavaren fungerar som valarkitekt när hon placerar de olika produkterna på ett visst sätt för kunderna. Salvat kommenterar (s 10):
The authors hold that the cafeteria director will necessarily pick the benevolent option. I wish here to challenge this view and demonstrate that paternalism is not unavoidable. The second option proposed by the authors (‘She could make choices at random’) is a viable choice since it does not undercut her functional status nor strip her of all credibility. When she makes this choice, she has already acted as a planner. She has fulfilled her professional responsibility. Ordering the dishes at random is not only a possible but a worthwhile choice since it is the simplest and the quickest one. The third option (‘She could choose those items that she thinks would make the customers as obese as possible’) is, for the same reason, equally possible. Once she has fulfilled her function as director of the cafeteria, she has no more reason a priori to be benevolent than to be malevolent towards her clients. Imagine, for instance, that the cafeteria director is unhappily overweight. A subjective approach to welfare, such as the one developed by Pigou on relative incomes (Pigou 2002), would conclude that her welfare does not depend on her absolute weight, but on her deviation from the mean or more simply from social pressure. One can easily imagine that thinking that her clients will get fatter makes her feel less miserable. This gives her a real incentive to highlight fat dishes when organizing her display.
Att utgå från att valarkitekter alltid eller ens i regel har andras bästa för ögonen tycks mig lika förenklat som att anta att politiska beslut alltid grundas på en omsorg om andras bästa eller att anta att människor alltid är rationella. Är måhända den tilltro Sunstein, Thaler och deras beundrare bland mina nationalekonomiska kollegor sätter till valarkitekter överdriven? Även om valarkitekter kan mer kanske de inte har incitament att förbättra andras välmående.
Se tidigare inlägg om olika varianter av paternalism här, här, här och här.
______________________
*Begreppet ‘‘nirvana fallacy’’ användes först av Demsetz (1969) för att beskriva jämförelsen av verkliga marknader med idealiserade politiska beslutsarenor utan imperfektioner. Ett sådant resonemang underlåter att beakta att staten också är imperfekt. Referens:
Demsetz, Harold (1969). “Information and Efficiency: Another Viewpoint.” Journal of Law and Economics 12(1): 1–22.
Livets essens
Valentino med sin man Giancarlo
Ikväll såg jag den underbara filmen Valentino: The Last Emperor, om den italienska modeskaparen. Vilket storslaget liv! Inget knussel här, inte. Jag fylldes särskilt av sympati när jag hörde honom säga:
I love beauty, I cannot help it.
Det kan inte jag heller.
Ärliga blå ögon
David Fair, minsann:
Rationalitet enligt Hume
David Hume
Professor Ken Binmore klargör begreppet rationalitet:
As Hume extravagantly observed, he might be criticized on many grounds if he were to prefer the destruction of the entire universe to scratching his finger, but his preference could not properly be called irrational, because (contra Kant) rationality is about means rather than ends.
Hume uttrycker denna uppfattning i A Treatise of Human Nature (s. 416):
’Tis not contrary to reason to prefer the destruction of the whole world to the scratching of my finger. … Since a passion can never, in any sense, be call’d unreasonable, but when founded on a false supposition, or when it chuses means insufficient for the design’d end, ’tis impossible, that reason and passion can ever oppose each other, or dispute for the government of the will and actions.
Den som har en värdering som vi ogillar bör vi därför inte kalla irrationell utan säga Bu! till och om.
Naomi Klein ställd på huvudet
Borde inte vänstern gilla kriser? Pga. krisen föreslås såväl socialisering av banker (se här och här) som socialisering av Volvo (se här och här); industristöd är på gång i såväl Tyskland som USA; banker tas också i vissa fall över av staten; de statliga utgifterna expanderar och budgetrestriktioner överträds; privatiseringsprogram skjuts upp; i Storbritannien höjs skatten för höginkomsttagare (se här) och i Sverige föreslås extra satsningar för låginkomsttagare (se här); och krav på nya regleringar av marknadsekonomin framförs.
Vänstern borde dessutom gilla kriser eftersom de tenderar att jämna ut inkomst- och förmögenhetsfördelningen.
Underminerar inte allt detta Naomi Kleins centrala tes, att ”nyliberaler” eftersträvar kriser för att kunna genomföra sina program? Om de gör det förefaller de irrationella.
Omoralen förklarad
The Economist rapporterar:
Physical purification, in other words, produces a more relaxed attitude to morality.
Tyler Cowen kommenterar:
Don’t wash your hands with soap and water.
Nonicoclolasos förstår inte vad Tyler menar. Själv använder han numera dagligen inte bara tvål och vatten utan dessutom alcogel. Det förklarar nog ett och annat.
Sångerska med klass
Dame Shirley Bassey i ”Spinning Wheel”:
Dödshjälp i Nederländerna
Frivillig dödshjälp ”legaliserades” i Nederländerna 2002. Hur har systemet fungerat sedan dess? Till att börja med är det viktigt att klargöra att systemet ställer upp stringenta krav för att dödshjälp ska få ges:
When dealing with a patient’s request for euthanasia, doctors must observe the following due care criteria. They must:
• be satisfied that the patient’s request is voluntary and well-considered;
• be satisfied that the patient’s suffering is unbearable and that there is no prospect of improvement;
• inform the patient of his or her situation and further prognosis;
• discuss the situation with the patient and come to the joint conclusion that there is no other reasonable solution;
• consult at least one other physician with no connection to the case, who must then see the patient and state in writing that the attending physician has satisfied the due care criteria listed in the four points above;
• exercise due medical care and attention in terminating the patient’s life or assisting in his/her suicide.
Man kan också notera följande:
Two thirds of the requests for euthanasia that are put to doctors are refused. Treatment frequently provides relief, while some patients enter the terminal stage of their illness before a decision has been reached.
Dvs. bilden av att något slags ”automatisk” självmordsfabriksverksamhet, eller att något slags ”vilda västern” i dödande, har införts är helt felaktig. Läkare prövar fall i enlighet med lagstiftningen och bistår med dödshjälp när de stringenta villkoren är uppfyllda, till de patienter som efter alla andra utvägar är prövade verkligen vill dö. Grundfrågan rör denna värdering: Ska patienters önskemål i just sådana situationer, där alla villkor ovan är uppfyllda, respekteras eller inte?
En av forskare genomförd utvärdering av hur lagen har fungerat kommer fram till denna slutsats:
All things considered, the above gives a positive picture: the law has achieved its objectives well, generally speaking. The frequency of euthanasia and assistance in suicide has decreased and the percentage of cases reported has increased; there does not seem to be any question of a slippery slope with regard to life termination, either with or without the request of the patient. Therefore, there is very little incentive for actual substantial law or policy amendments.
Det kanske är på sin plats att dödshjälpsmotståndarna tonar ned sin inflaterade retorik, som insinuerar att dödandet kommer att tillämpas utan noggrann urskiljning och sprida sig som en löpeld? Det konstruktiva är istället att, likt de nederländska forskarna bakom utvärderingen, fundera på ytterligare sätt att förbättra ett i grunden humant och värdighetsbejakande system. Med den utgångspunkten bör ett liknande system införas i Sverige, i enlighet med ett förslag från Statens medicinsk-etiska råd.
Bloggkommentar: Jakob Heidbrink
Media: Dagen1, Dagen2, Dagen3, Dagen4, SvD1, SvD2, DN
Ska staten köpa Volvo?
Rektorn för Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Rolf Wolff, förespråkar statligt ägande av svensk bilindustri. I DI idag hävdar han bl.a. följande:
Det finns ingen ekonomisk forskning som belägger att staten per definition är en dålig ägare.
På ett sätt har han rätt, ty ”per definition” är ingen en dålig ägare, inte heller staten. Men de facto kan olika ägare vara olika bra, och det finns goda teoretiska och empiriska argument för att staten är en dålig ägare av vanliga företag.
En första fråga är om rektor Wolff anser att staten skulle kunna äga alla företag utan att det påverkar ekonomins sätt att fungera negativt. I så fall tycks han ha lärt lite av den moderna ekonomiska historien. Länder med totalt statligt ägande har utvecklats betydligt sämre än andra länder.* Med andra ord finns det definitivt en gräns över vilken staten blir en dålig ägare.
Professor Shleifer
Men forskning visar att staten kan vara en dålig ägare också i marknadsekonomier. Tre exempel från professor Andrei Shleifer vid Harvard University och hans kollegor:
”State versus Private Ownership” (i Journal of Economic Perspectives):
The bottom line of this paper is simple. The 1940s case that government production is broadly desirable is no longer convincing. This case was motivated in part by such empirical observations as some successes of government control during the war, the failures of competition and regulation during the Great Depression, and the apparent success of Soviet industrialization, but also by a misunderstanding of the consequences of political control of firms, and by a substantial disregard of the importance of innovation in market economies. Today, the war and the Depression are no longer as vivid, and the communist economies have collapsed. As importantly, the quality of contracting and regulation have improved, competition has become more effective, the dangers of politicization of production have become self-evident, and the appreciation of the innovative potential of entrepreneurial firms is at a new high. For all these reasons, the benefits of reducing the role of government as a producer are becoming apparent and are beginning to be exploited.
”Government Ownership of Banks” (i Journal of Finance):
We assemble data on government ownership of banks around the world. The data show that such ownership is large and pervasive, and higher in countries with low levels of per capita income, backward financial systems, interventionist and inefficient governments, and poor protection of property rights. Higher government ownership of banks in 1970 is associated with slower subsequent financial development and lower growth of per capita income and productivity. This evidence supports ”political” theories of the effects of government ownership of firms.
”Politicians and Firms” (i Quarterly Journal of Economics):
This view of public enterprises is hard to square with a large body of empirical accounts of such firms, in market, socialist, and mixed economies (e.g., Vernon and Aharoni [1981] and Donahue [1989]). Observers of such enterprises stress two features inconsistent with the conventional view: public enterprises are highly inefficient, and their inefficiency is the result of political pressures from the politicians who control them. Examples abound.
Lägg till detta slutsatsen i ”From State to Market: A Survey of Empirical Studies of Privatization” (i Journal of Economic Literature):
Research now supports the proposition that privately owned firms are more efficient and more profitable than otherwise-comparable stateowned firms.
Låt oss slutligen fundera på följande. Om Volvo går bra finns det inget skäl att tro att inte privata ägare driver Volvo vidare. Om Volvo går dåligt skulle staten kunna driva verksamheten vidare, men då till en stor kostnad. Varför ska skattepengar gå till att upprätthålla en verksamhet som går med förlust? Har inte resurserna — såväl arbetskraften på Volvo som skattepengarna — en alternativ användning? Är det effektivt att konservera en given näringslivsstruktur? Tänk om detta tänkande hade gällt tidigare näringar som av strukturella skäl i hög grad har lagts ned i Sverige: jordbruket, skrivmaskinsfabrikerna eller varvsindustrin. Hade det gynnat svenskarnas välståndsutveckling om staten hade lagt skattepengar på att driva dem vidare i samma skala som tidigare? Jag skulle inte tro det. Så nej, staten bör inte köpa Volvo. Det finns stöd i ekonomisk forskning för att en sådan handling skulle vara ett ineffektivt användande av resurser.
Se vad dr Santesson-Wilson, dr Bergh och DN/SvD har att säga om de socialistiska tendenserna i krisdebatten samt vad dr Bergh har att säga om Wolffs kopplingar till Volvo.
______________________
*Se t.ex.
Acemoglu, Daron, Johnson, Simon och Robinson, James A. (2005). ”Institutions as a Fundamental Cause of Long-run Growth.” I Aghion, Philippe och Durlauf, Steven N. (red), Handbook of Economic Growth: Volume 1A. Amsterdam: Elsevier.
Boettke, Peter J. (2000). Calculation and Coodination: Essays on Socialism and Transitional Political Economy. London: Routledge.
Kornai, János (1992). The Socialist System: The Political Economy of Socialism. Princeton, NJ: Princeton University Press.
Pojkar med babyansikte är inte alltid änglar
Andra människors ansikten påverkar vår uppfattning om dem. Vissa har babyansikten, dvs. deras ansikten har drag som påminner om en litet barns: rund form, stora ögon, liten nästa, hög panna och smal haka. Mannen till höger har ett babyansikte, till skillnad från mannen till vänster:
Hur påverkas tonårspojkar av att ha babyansikte? Tre studier* har undersökt om de försöker kompensera för sitt mer barnlika utseende genom att bete sig tvärtemot förväntningarna:
Three studies tested the hypothesis that babyfaced adolescent boys would compensate for the undesirable expectation that they will exhibit childlike traits by behaving contrary to it. Studies 1 and 2 revealed that babyfaced boys from middle- and lower class samples, including a sample of delinquents, showed higher academic achievement than their mature-faced peers, refuting the stereotype of babyfaced people as intellectually weak. In the lower class samples, this compensation effect was moderated by IQ and socioeconomic status (SES), variables that influence the ability to overcome low expectations. Study 3 showed that babyfaceness also can produce negative compensatory behaviors. Low-SES babyfaced boys were more likely than their mature-faced peers to be delinquent, and babyfaced delinquents committed more crimes, refuting the stereotype of babyfaced people as warm, submissive, and physically weak.
Så om du möter ett bråkigt gäng med tonårspojkar, förvänta dig inte att de med babyansikten är minst farliga.
_________________________
*Zebrowitz, Leslie A., Andreoletfi, Carrie, Collins, Mary Ann, Lee, So Young och Blumenthal, Jeremy (1998). ”Bright, Bad, Babyfaced Boys: Appearance Stereotypes Do Not Always Yield Self-Fulfilling Prophecy Effects.” Journal of Personality and Social Psychology, 75(5): 1300—1320.
Filmer med implikationer för livet
Hittills har jag sett åtta av arton filmer under den pågående filmfestivalen. De har alla varit bra, och jag vill här berätta något tankeväckande ur var och en av dem.
De ofrivilliga: Påtvingat socialt umgänge — när man inte förmår frigöra sig från sociala konventioner och förväntningar — ger tristess och livsleda; den kvävande, grabbiga stämning som kan infinna sig när tuffa killar kommer samman och dricker sprit finner jag outhärdlig.
Blood Appears: Det är farligt att vara knarklangare och att umgås med knarkare; begäret efter pengar kan t.o.m. leda till att ens egen far slår en blodig. Djupt filosofiskt yttrande i filmen: ”Chance is ignorance.” (Det påminde mig om Dendrophilian.)
The Amazing Truth About Queen Raquela: Raquela är en ladyboy eller shemale eller chick with a dick från Filippinerna som drömmer om att gifta sig rikt och flytta till Paris. Men hon hamnar i en fiskfabrik på Island. Är män som dras till ladyboys bisexuella? Problemet för Raquela: få av dessa män vill ha en seriös relation.
Máncora: Svartsjuka är en farlig känsla; man bör akta sig för män som erfar den känslan, då de lätt blir aggressiva. Santi, filmens ekonomistuderande huvudperson, är attraktiv och tilltalande i sin avspända och lätt cyniska syn på livet; men han slås därför också blodig av en svartsjuk vilde.
East/West – Sex & Politics: Rysk-ortodoxa kristna och nynazister gör allt för att störa den av borgmästaren förbjudna Pride-demonstrationen. De slänger ur sig förolämpningar, slår ner folk och kastar sten. Love in action. När man ser vilket förtryck som försigkommer nära inpå är det lätt att tycka om Sverige.
Red: Skönhet betyder inte godhet: Daniel skjuter ihjäl en gammal mans hund utan orsak. Sådan grymhet verkar kunna komma från föräldrarna. Strävan efter rättvisa sitter djupt i människan och tycks ibland vara blind. Är det värt vad som helst att sätta dit en förbrytare? När inte bara Daniel skjuts ihjäl, utan också hans ännu vackrare (och sympatiska) lillebror, börjar man undra. Jag blir alltid sorgsen när skönhet försvinner.
Boogie: Äktenskapets baksida ska inte förglömmas. En trist, kontrollerande och grälsjuk hustru gör småbarnsfamiljens helgsemester till en plåga. Jag skulle inte stå ut en dag i en relation av det slaget! Vad får människor att hålla ihop när de uppenbarligen inte tycker om varandra? För att man ska leva i en relation?
Everybody Dies but Me: Tonårsflickor kan vara riktigt elaka mot varandra, såväl verbalt som fysiskt. Är det något jag skyr är det fnittrande och skvallrande tonårsflickor i grupp. När de trilskas är det dock ingen bra idé alls att slå dem, vilket en pappa och mamma tror. Det är inte heller någon bra idé att hälla i sig rödvin.
Tio filmer återstår och ska avnjutas kommande vecka!
Bort med snö och kyla
Erich Heckel, Bathers (1912—1913), 84,0 x 96,2 cm:
Jesus är en domare
Idag är det Domssöndagen, informerar mig min kalender. Tanken bakom den klargör tydligt varför kristendomen är en bisarr religion.
Kristna tror att Jahve skapade Adam och Eva och att de förstörde en perfekt tillvaro genom att göra uppror och ”synda”. Även om man bortser från det mystiska i att ett fenomen som Jahve existerar och att den plötsliga existensen av färdiga människor strider mot vetenskapen, infinner sig redan här ett problem: det var Jahve som valde hur Adam och Eva skulle fungera, reagera och agera. Han visste, som allvetande, att om han skapade dem som han sedan valde att skapa dem så skulle de äta av den förbjudna frukten — ändå valde han att skapa dem som han skapade dem. Alltså är han, i enlighet med kausallagen, ytterst ansvarig. Ändå klandrades Adam och Eva av denne ”rättvise” gud.
Men problemen är inte slut här. Kristna tror nämligen att Adam och Evas ”synd” färgade av sig på hela mänskligheten, ja, även på djuren, så att ingen därefter har kunnat undgå att ”synda”. Detta är läran om arvssynd. Människor föds alltså som ”syndare” eller i alla fall oundvikligt ”syndbenägna”. Detta har Jahve bestämt (se sektion 3.2 här). Trots det anser den ”rättevise” Jahve att denna medfödda ”synd” renderar dem ett straff i form av evig plåga i helvetet.
Men prisad vare Jahve! För att styra upp situationen — det vore ju tråkigt för honom om han skulle få spendera evigheten utan uppiggande människor i himlen — beslöt han att Jesus skulle erbjuda människorna räddning. Med förebild i djuroffer — denna fina sed! — kom han på att Jesus skulle offras. Så Jesus fick dö på korset och uppstå och — poff! — nu kan alla människor slippa att hamna i helvetet, om de ”bara” bekänner Jesus som sin herre. Trots att det egentligen är Jahve som är orsak till att människor har betett sig och beter sig på vissa, men inte andra, sätt.
Ytterligare ett problem infinner sig i vilket fall här: människan kan rätteligen inte klandras för om hon inte tror på något, eftersom hon inte väljer vad hon tror på. En del har inte hört talas om Jesus; en del har gjort det men tror ändå inte. Det spelar ingen roll för Jahve. Bekänner man inte Jesus som sin herre, trots att Adam och Eva inte kan klandras för sin handling och trots att människor inte är förtjänta av straff för något Adam och Eva gjorde, straffas man för evigt i helvetet. (Även judar.)
Ja, så lyder det kristna kärleksbudskapet, som vi påminns om på Domssöndagen. Jesus är en domare, vilket Petrus klargör:
Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. (Apg. 10:42)
Men den han borde döma är Jahve, som är alltings orsak.
Nå, när vi, som tänkande människor, tar del av den här sagan fylls vi med skratt och avsky — ty hur kan någon ta en så bisarr, osammanhängande och i grunden vämjelig historia på allvar? Antagligen tror inte särskilt många på den. Det är hursomhelst synnerligen irriterande att påminnas om den i sin kalender.
Vem skrattar ensam?
Arthur Schopenhauer ger svaret på frågan i Studies on Pessimism:
I am not surprised that some people are bored when they find themselves alone; for they cannot laugh if they are quite by themselves. The very idea of it seems folly to them.
Are we, then, to look upon laughter as merely a signal for others—a mere sign, like a word? What makes it impossible for people to laugh when they are alone is nothing but want of imagination, dullness of mind generally … The lower animals never laugh, either alone or in company. Myson, the misanthropist, was once surprised by one of these people as he was laughing to himself. Why do you laugh? he asked; there is no one with you. That is just why I am laughing, said Myson.
Jag måste erkänna att jag skrattar ensam då och då — implicerar det att jag är misantrop? Eller att jag har fantasi och ett piggt sinne?
Kärlek inom sporten
Det pågår Davis Cup-final i Argentina. Spanien vann just en dubbelmatch och leder med 2-1 inför söndagens avslutande singelspel (trots att Nadal är skadad). Här kan spanjorerna Fernando Verdasco och Feliciano López ses efter dagens vinst:
Media: SvD1, SvD2, El País, Aftonbladet, Sydsvenskan
Har äktenskapsfundamentalisterna tänkt på detta?
Är regeringen för passiv?
Thomas Östros
Thomas Östros kritiserade häromdagen regeringen för att den inte vill satsa mer än 30 miljarder på finanspolitisk expansion:
Sverige är på väg in i en mycket allvarlig ekonomisk situation. Då kan vi inte ha en regering som passivt tittar på.
Östros tror blint på att ytterligare miljardsatsningar, hastigt påkomna dessutom, är ett bra sätt att använda knappa resurser.
Professor Tyler Cowen påpekar emellertid något viktigt om vad som bidrog till att 30-talskrisen gick över:
In short, expansionary monetary policy and wartime orders from Europe, not the well-known policies of the New Deal, did the most to make the American economy climb out of the Depression. Our current downturn will end as well someday, and, as in the ’30s, the recovery will probably come for reasons that have little to do with most policy initiatives.
Men Thomas Östros läser nog inte vare sig New York Times eller denna blogg. Han lär fortsätta påstå att regeringen, med sin stora satsning på 30 miljarder kr, är för passiv, trots svagt forskningsstöd.
Tidigare inlägg: ”Den amerikanska ekonomins räddning” och ”Kan finanspolitik motverka ekonomiska nedgångar?”
Externa länkar: ”Tur att någon har läst på” (Den hälsosamme ekonomisten), PJ Anders Linder
Vänner i arbetslivet
Påverkas människors produktivitet av om deras arbetskamrater är vänner till dem eller ej? Ja, enligt en ny experimentell studie, som har utförts på en stor fruktfarm:
As workers are paid piece rates based on individual productivity, social incentives can be quantified in monetary terms and are such that — (i) workers who are more able than their friends are willing to forgo 10% of their earnings on average to conform to the norm; (ii) workers who have at least one friend who is more able than themselves are willing to increase their effort and hence productivity by 10% to meet the norm. The distribution of worker ability is such that the net effect of social incentives on the firm’s aggregate performance is positive.
Vänskap är bra på många sätt, tycks det, i det här fallet för företaget och för de arbetare som är lågproduktiva. Man får anta att vänskap även är bra för de högproduktiva, trots att de sänker sin produktivitet när de arbetar med mindre produktiva vänner. Det kanske kan ses som en revealed preference för vänskap, att de är beredda att betala för att arbeta med vänner (ett egoistiskt motiv) eller att hjälpa vännerna att bli mer produktiva (ett altruistiskt motiv).
Frågan är vad som händer med dem som inte har några vänner om vänner hela tiden paras ihop. Särskilt obehagligt borde detta vara för lågproduktiva, som varken får kamratskap eller hjälp att bli mer produktiva samtidigt som andra lågproduktiva, med vänner, får dessa ting. Ouch.
Vad är liberalism?
John Gray (foto: Nigel Stead)
Många kallar sig liberaler, men det är uppenbart att det finns många olika typer av liberalism. Professor John Gray har försökt sig på att ange fyra drag som utmärker alla liberaler, oavsett inriktning och tradition:
Common to all variants of the liberal tradition is a definite conception, distinctively modern in character, of man and society. What are the elements of this conception? It is individualist, in that it asserts the moral primacy of the person against the claims of any social collectivity: egalitarian, inasmuch as it confers on all men the same moral status and denies the relevance to legal or political order of differences in moral worth among human beings; universalist, affirming the moral unity of the human species and according a secondary importance to specific historic associations and cultural forms; and meliorist in its affirmation of the corrigibility and improvability of all social institutions and political arrangements. It is this conception of man and society which gives liberalism a definite identity which transcends its vast internal variety and complexity.*
Jag tycker att detta är en fruktbar karakterisering: liberaler av såväl Rawlsianskt, Lockeanskt som Hayekianskt snitt borde känna sig bekväma med dessa fyra kännetecken, samtidigt som icke-liberaler** nog känner sig främmande inför åtminstone ett av dem. Vad tycker du om Grays karakterisering?
Det som skiljer olika liberaler åt torde främst röra synen på hur väl relativt fria marknader förmår generera social harmoni och allmän preferenstillfredsställelse. De olika synsätten här resulterar i olika synsätt på hur den ekonomisk politiken ska utformas — vad gäller skatternas höjd och utformning, graden och typen av omfördelning av förmögenheter och inkomster samt omfattningen av statlig interventionism i ekonomin.
__________________
*Gray, John (1995). Liberalism. Minneapolis: University of Minnesota Press: xii.
**Ett exempel: unge hr Braw.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.