Låtsasmusikanter i Paris

Under en rundvandring i Paris i söndags noterade jag vid två tillfällen gatumusikanter som låtsades spela dragspel och som i själva verket hade musiken inspelad. De bad icke desto mindre om pengar. Det verkade inte gå så bra. Men hur kommer det sig att människor är mindre villiga att ge när musiken som framförs är inspelad? ”Musikanternas” materiella behov är ju desamma (ja, kanske är de ännu större, eftersom människor är mindre benägna att ge dem pengar), och musiken som framförs är bättre. Viljan att donera borde vara minst lika stor vid playback.

Apropå dragspel: min gode vän Karl tipsar om ”Säkkijärven polkka”!