Astor Piazzollas ”Libertango” är storslagen musik; om man inte förmår dansa tango kan man bara lyssna och njuta. Staccato!
Årsarkiv: 2009
Hormoners ekonomiska betydelse
Spelar det roll för ekonomiskt beteende och synsätt om man är man eller kvinna? Det finns tecken på det. Frågan är vad sådana skillnader beror på. En ny studie av en grupp svenska forskare, ”A Randomized Trial of the Effect of Estrogen and Testosterone on Economic Behavior”, undersöker om hormoner kan förklara saken. Så tycks inte vara fallet:
Existing correlative evidence suggests that sex hormones may affect economic behavior such as risk taking and reciprocal fairness. To test this hypothesis we conducted a double-blind randomized study. Two-hundred healthy postmenopausal women aged 50–65 years were randomly allocated to 4 weeks of treatment with estrogen, testosterone, or placebo. At the end of the treatment period, the subjects participated in a series of economic experiments that measure altruism, reciprocal fairness, trust, trustworthiness, and risk attitudes. There was no significant effect of estrogen or testosterone on any of the studied behaviors.
Detta är förenligt med tidigare forskning, som har funnit stöd för att könsskillnader i risktagande förefaller bero på miljömässiga faktorer.
Tror alla på statlig stimulans?
Svensk ekonomi erhåller mycket finanspolitisk stimulans, och mer blir det i och med nya bidrag på 17 miljarder kr till kommuner och landsting. (Som väntat klagar Thomas Östros på att mer inte ges. Frågan är varför han bara vill fördubbla och inte tre- eller fyrdubbla regeringens satsning?) Nå, det kan vara värt att påminna sig att inte alla delar den så utbredda, nästan religiösa tron på det saliggörande i att öka de statliga utgiftssatsningarna. Så här sa ekonomipristagaren Robert Lucas häromdagen:
Now, would a fiscal stimulus somehow get us out of this bind, or add another weapon that would help in this problem? I’ve already said I think what the Fed is now doing is going to be enough to get a reasonably quick recovery committed. But, could we do even better with fiscal stimulus? I just don’t see this at all. If the government builds a bridge, and then the Fed prints up some money to pay the bridge builders, that’s just a monetary policy. We don’t need the bridge to do that. We can print up the same amount of money and buy anything with it. So, the only part of the stimulus package that’s stimulating is the monetary part. … But, if we do build the bridge by taking tax money away from somebody else, and using that to pay the bridge builder — the guys who work on the bridge — then it’s just a wash. It has no first-starter effect. There’s no reason to expect any stimulation. And, in some sense, there’s nothing to apply a multiplier to. … You apply a multiplier to the bridge builders, then you’ve got to apply the same multiplier with a minus sign to the people you taxed to build the bridge. And then taxing them later isn’t going to help, we know that.
Se även ”De som tror att det vet” samt två tidigare inlägg om Robert Lucas: ”Är omfördelning viktig?” samt ”Minskar staten orättvisorna?”
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, AB, Sydsv1, Sydsv2, VA
Vad menas med demokrati?
Gustaf Arrhenius ger i ”Defining Democratic Decision Making” en definition av vad ett demokratiskt beslut är:
(1) The majority prefers A to B iff the majority of individuals intended to vote in favour of A and their choice was uncoerced.
(2) A decision method is democratic if it satisfies the following four conditions:
(A) If the majority prefers a1 in the choice among the alternatives a1, a2, … an (n ≥ 2), then the collective decision is a1.
(B) If the majority had preferred a2 or … or an, then the collective choice would have been a2 or … or an.
(C) Anonymity.
(D) Doesn’t pick an alternative that is both a Condorcet and plurality loser.
(3) A decision is democratic if it is taken with a democratic decision method.
Det som kan behöva förklaras är (C) och (D). Med anonymitet menas här att beslutsmetoden inte ger någon väljare en särskild position (den svenska lotteririksdagen på 1970-talet är i linje med detta villkor); med Condorcet-förlorare avses ett alternativ som skulle förlora i en parvis omröstning mot varje annat alternativ; och med pluralitetsförlorare avses det alternativ som får lägst antal röster i ett val mellan tre eller fler alternativ.
Ser du några svagheter med definitionen?
Se även de tidigare inläggen ”Ständigt denna jury” och ”Teorem och konst” samt ”When Can a Plurality Winner Be a Condorcet Loser?”.
Porrmoralism drabbar äldre
Att barnporr ska vara olaglig håller så gott som alla med om. Men ska man lägga restriktioner på vuxna människors medverkan i erotiska bild- eller filmsammanhang? I Massachusetts föreslås det nu bli olagligt med åldrings- och handikapporr. Den som i visuellt material avsett att väcka lust har med någon naken som är 60 år eller äldre eller handikappad kan komma att dömas till tio års fängelse. Den nuvarande lagen förbjuder barnporr men föreslås utökas med de understrukna delarna:
Whoever, either with knowledge that a person is a child under eighteen years of age, an elder or a person with a disability, or while in possession of such facts that he should have reason to know that such person is a child under eighteen years of age, an elder or a person with a disability and with lascivious intent, hires, coerces, solicits or entices, employs, procures, uses, causes, encourages, or knowingly permits such child, elder or person with a disability to pose or be exhibited in a state of nudity, for the purpose of representation or reproduction in any visual material, shall be punished by imprisonment in the state prison for a term of not less than ten nor more than twenty years, or by a fine of not less than ten thousand nor more than fifty thousand dollars, or by both such fine and imprisonment.
Lagförslaget avser också privata bilder och filmer. Långtifrån alla brinner för frihet i The Land of the Free.
Staten som jobbskapare
I dessa tider tycks tilltron till statens förmåga att använda knappa resurser väl och skapa nya jobb total. Jag förhåller mig, liksom professor Barro och professor Sala-i-Martin, mer skeptisk. Nu läser jag i The Economist att den spanska regeringen har satsat stort för att skapa gröna jobb. Hur har det gått?
Gabriel Calzada Álvarez, a professor at King Juan Carlos University in Madrid, has tried to use empirical data to estimate how Spain’s subsidies for renewables, which so impressed Mr Obama, will affect employment. He calculates that the subsidies for existing renewable-electricity plants, which the government has promised to pay for 25 years, will cost €29 billion. Those subsidies, in turn, have created 50,200 jobs, according to data from the European Commission. That equates to a subsidy of over €570,000 per job. Spain’s private sector, on the other hand, creates a job for every €260,000 or so invested, by Mr Calzada’s reckoning. So if the government had left the €29 billion in the hands of the private sector, it would have created 113,000 jobs with it—2.2 times as many. In other words, the government, Mr Calzada finds, is destroying 2.2 ordinary jobs for every green one it creates.
Just gröna jobb förhöll jag mig skeptisk till redan 1998.
Friare flöde av kapital ökar välståndet
Få studier har funnit någon positiv effekt av liberaliserade kapitalmarknader på långsiktig ekonomisk tillväxt. Är liberaliseringarna därmed att betrakta som misslyckanden? Nej, menar Peter Blair Henry i ”Capital Account Liberalization: Theory, Evidence, and Speculation” (preliminär gratisversion här), publicerad i Journal of Economic Literature:
There is little evidence that economic growth and capital account openness are positively correlated across countries. But there is lots of evidence that opening the capital account leads countries to temporarily invest more and grow faster than they did when their capital accounts were closed.
Henry menar alltså att den teoretiskt förväntade effekten av en liberalisering är att höja tillväxttaken på kort sikt och välståndet på längre sikt och att studier som enbart tittar på långsiktig tillväxt missar denna välstånds-
höjande effekt, som emellertid beläggs i en del nyare empiriska studier.
Media: AB
Stor musikalisk humor
Får man skoja med Richard Wagner? Paul Hindemith gör det i alla fall, i verket med den fantastiska titeln Overture to “The Flying Dutchman” as It Is Performed by a Terrible Health Resort Band at 7 am at the Village Fountain:
Jämför gärna med originalouvertyren till Der fliegende Holländer, som kan avlyssnas här.
Varför skaffar män fina bilar?
Antagligen därför att kvinnor finner dem mer attraktiva då. En sådan effekt dokumenteras i en ny studie, ”Effect of Manipulated Prestige-Car Ownership on Both Sex Attractiveness Ratings”, som är accepterad för publicering i British Journal of Psychology:
The present study experimentally manipulated status by seating the same target model (male and female matched for attractiveness) expressing identical facial expressions and posture in either a ‘high status’ (Silver Bentley Continental GT) or a ‘neutral status’ (Red Ford Fiesta ST) motor-car. A between-subjects design was used whereby the above photographic images were presented to male and female participants for attractiveness rating. Results showed that the male target model was rated as significantly more attractive on a rating scale of 1-10 when presented to female participants in the high compared to the neutral status context.
Däremot fann inte män kvinnor i fina bilar mer attraktiva pga. det. Så varför skaffar kvinnor fina bilar?
Har du orubbliga åsikter?
I Ferdydurke av Witold Gombrowicz (s. 81-82) får du i så fall lite råd:
Ty — men jag vet uppriktigt sagt inte om tiden är mogen för att berätta detta — det är ett felaktigt antagande att människan bör vara absolut, det vill säga orubblig i sina åsikter, kategorisk i sina uttalanden, klar i sina ideologier, bestämd i sin smak, ansvarig för sina ord och gärningar, utkristalliserad och exakt i sitt sätt att leva. Granska närmare detta antagandes chimära natur! Vårt element är den eviga omognaden. Det vi idag tänker, känner och säger kommer oundvikligen att verka löjligt för våra barnbarn. Därför skulle det absolut vara bättre om vi förekommer detta redan nu och behandlar dem som om de vore dumma redan idag. …
Och i stället för att vråla och skrika: ”Jag tror på detta — jag känner detta — sådan är jag — detta står jag för”, så kommer vi ödmjukt att säga: ”Det finns hos mig en tanke — en känsla — en övertygelse — jag är ett instrument för den ena eller andra handlingen, framställningen eller vad det vara månde…”
Ja, vore det inte absolut bättre om människor vore mindre absoluta? Särskilt om vi påminner oss Russells insikt, att de som är mest absoluta ofta är de minst insiktsfulla.
Irans ambassadör går inte tillräckligt långt
Irans ambassadör i Turkiet gör sitt bästa för att undvika att skaka hand med kvinnor:
Jag har stor sympati för ambassadörens agerande — handskakning är en ohälsosam tradition som bör avskaffas. Mitt problem med honom är att han inte går tillräckligt långt — han skakar ju faktiskt hand med män. Därför kan han bara betraktas som en halv förebild. Kim Jong-Il är härvidlag att föredra. Han dissar all handskakning.
De ögonen, de ögonen
Edvard Munch, Synden (1902), 69,5 x 40,0 cm:
Ska McDonald’s få göra tv-reklam?
Snabbmatsföretag försöker locka kunder via tv-reklam. En ny studie, ”Fast-Food Restaurant Advertising on Television and Its Influence on Childhood Obesity”, publicerad i Journal of Law and Economics, finner att effekten av sådan reklam på barnfetma är ganska stor:
A ban on these advertisements would reduce the number of overweight children ages 3–11 in a fixed population by 18 percent and would reduce the number of overweight adolescents ages 12–18 by 14 percent.
Det som kan tala för ett förbud är att barn har svårt att fatta välinformerade beslut och att deras fetma kommer att försämra deras livskvalitet. Men det finns också argument mot ett förbud:
[T]here may be negative consequences to banning or restricting truthful food advertising. As the public becomes more educated on the importance of weight control to health, there may be increased pressure on marketers to compete on calorie content; food ad restrictions could inhibit such competition.
Är måhända McDonald’s fruktpåsar och ”tallriksmodell” en effekt av sådan konkurrens? Nå, oavsett hur man gör med förbud förefaller resultatet, att det finns en koppling mellan tv-reklam och barnfetma, viktigt för föräldrar att beakta. De har, som jag ser det, det primära ansvaret. De hjälps nog av att barn numera ser mindre på tv och att det, via digital-tv-boxar, smidigt går att hoppa över reklam.
Vad tycker du?
Se även de tidigare inläggen ”Tjocka simtränare”, ”Feta och rökare en vinst”, ”Fetma i USA”, ”Bör fetma bekämpas?”, ”Smittsam fetma” och ”Kan en fettskatt orsaka mer fetma?”
Är bostadspriserna för höga?
På dn.se återfinns en webbenkät, där resultatet just nu är:
Men vad innebär det att säga att bostadspriserna är ”för höga”? Jag kan tänka mig tre tolkningar:
- Man accepterar marknadsbestämningen av bostadspriserna och accepterar gällande priser men anser dem för höga för att själv vilja eller kunna köpa. Med denna tolkning värderar 82 procent helt enkelt inte boende i Stockholms innerstad tillräckligt högt för att köpa bostad där, eller så har de inte tillräckligt med resurser för sådana köp.
- Man accepterar marknadsbestämningen av bostadspriserna men har en önskan om att de gällande priserna ska gå ner så att man själva ska vilja och kunna köpa. Eftersom marknadsbestämningen av bostadspriserna accepteras handlar denna önskan om lägre priser om en förhoppning om att utbudet stiger eller att efterfrågan sjunker, med lägre priser som resultat.
- Man ifrågasätter marknadsbestämningen av bostadspriserna och anser att de bör sänkas genom politiska beslut så att man själv ska vilja och kunna köpa. Det handlar då om att införa en prisreglering, kanske av samma typ som idag gäller för hyresrätter.
Jag har inga problem med 1 och 2, men om ja-respondenterna avser 3 blir jag orolig. De samhällsekonomiska kostnaderna av politiskt beslutade, lågt satta priser är välkända. Kanske bör dn.se:s läsare lyssna lite mer på experter i denna fråga. Om de inte redan har gjort det och avser 1 eller 2, alltså.
Vacker ex-politiker
Gustav Fridolin, helt enkelt.
(Fotograf: Fredrik Funck)
Ska man bry sig om experter?
Ja, det anser jag och det anser Bertrand Russell. I ”On the Value of Scepticism” förklarar han sin syn:
(1) that when the experts are agreed, the opposite opinion cannot be held to be certain;
(2) that when they are not agreed, no opinion can be regarded as certain by a non-expert; and
(3) that when they all hold that no sufficient grounds for a positive opinion exist, the ordinary man would do well to suspend his judgment.
Men hur många håller med? Tyvärr tror sig ”vanligt folk” på många områden veta väldigt mycket mer än de vet.
Se även det tidigare inlägget ”Vetenskap och att tänka själv”.
Kan en fettskatt orsaka mer fetma?
Av och till föreslår paternalister att en fettskatt ska införas och att intäkterna ska användas för att subventionera nyttig mat. En ny analys, ”Junk-Food, Home Cooking, Physical Activity and Obesity: The Effect of the Fat Tax and the Thin Subsidy”, accepterad för publicering i Journal of Public Economics, finner att en sådan reform inte alls med säkerhet minskar fetman:
Assuming that healthy meals are cooked at home with purchased ingredients and time input, the paper examines the effects on obesity of a tax on junk-food meals and a subsidy to cooking ingredients, distinguishing between a weight-conscious and a non-weight conscious individual, and between a weight-conscious individual who is physically active and physically inactive. The results show that for a non-weight conscious individual a fat tax will unambiguously reduce obesity, whereas a thin subsidy may increase obesity. However, for a weight-conscious individual, particularly one who is physically active, even a fat tax may increase obesity, as it may reduce not just the consumption of junk-food, but also the time devoted to physical activity.
Se där. Även om man anser att staten ska bekämpa fetma, vilket är långtifrån självklart*, är det inte alls säkert att fettskatt och smalsubvention är verksamma metoder. Det är lätt att bli för partiell i sin konsekvensanalys och inte beakta vidare beteendejusteringar och att dessa kan skilja sig åt för olika grupper.
_________________
*Se det tidigare inlägget ”Bör fetma bekämpas?”, Gary Beckers ”Taxing Fat” samt Henrik Jordahls ”Imorgon paternalism?”.
Är prygelkritik islamofobi?
Du kan se en video av en flicka som pryglas på The Guardians hemsida. Det är svårt att inte finna detta straff för umgänge med en man extremt upprörande. Men vad säger Andreas Malm, aktuell med boken Hatet mot muslimer? Har man rätt att kritisera talibanernas av islam inspirerade rättstillämpning?
Se även det tidigare inlägget ”Är jag islamofob?”
Media: Dagen, DN, SvD1, SvD2
I delo med rättvisan
Min kollega Johan visade mig igår en annons i DN. Är det något jag inte skulle vilja läsa på morgonen, vore det en uppmaning av detta slag från det amerikanska rättsväsendet (om den var riktad till mig, alltså):
Hur vanligt är det att utländska domstolar annonserar på detta sätt i svenska tidningar? Med ”tredskodom” avses förresten följande:
Tredskodom kallas i svensk rätt en dom som avkunnas mot den part som efter kallelse till rättegångsförhandling ändå inte infunnit sig till förhandlingen. Tredskodom kan också i vissa fall meddelas om part inte lämnar in skriftligt yttrande i tid. Reglerna om tredskodom återfinns i 44 kap rättegångsbalken. … Uteblir part från förhandling kan tredskodom meddelas. Innebörden av tredskodomen är då att kärandens yrkande fastställs, det vill säga att den part som uteblir förlorar målet.
Tips: Johan Eklund
Ger oberoende centralbank prisstabilitet?
Martin Flodén presenterar den numera etablerade bilden av att oberoende centralbanker har medfört låg inflation. En ny studie av Sven-Olov Daunfeldt och Xavier de Luna, ”Central Bank Independence and Price Stability: Evidence from OECD-Countries”, publicerad i Oxford Economic Papers, indikerar att denna slutsats kanske kan ifrågasättas:
In this paper, we use a non-parametric regression method to compare the transition process from high to low inflation with the implementation dates of central bank independence reforms. In most countries, price stability is achieved before more independence is given to the central bank. Moreover, for those countries which have implemented a central bank independence reform under a high inflation regime, no evidence is found that the reforms have actually led to price stability. This suggests that the credibility of a low inflation goal can be achieved without institutional reforms which grant the central bank more independence from the political policymakers.
Om centralbankers oberoende inte har varit en central faktor bakom den lägre inflationen, blir den intressanta forskningsfrågan vilka andra faktorer som har varit avgörande.
Sverige stimulerar redan ekonomin
När oppositionen tar till orda får man lätt intryck av att Sverige inte stimulerar sin ekonomi alls. Men se detta diagram från DI:s ledarsida idag:
Se även det tidigare inlägget ”En motsträvig regering”, Andreas Berghs inlägg ”Behövs det överhuvudtaget diskretionär finanspolitik i Sverige?” samt Mattias Lundbäcks inlägg ”Let the real överbryggningspolitik step forward”.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2, AB3
En motsträvig regering
Jag är imponerad av att regeringen håller sig lugn. Inte därför att det är fel att stimulera ekonomin. Inte därför att det är fel att försöka skapa nya jobb. Utan därför att vi inte vet om det går att göra det med stora stimulanspaket. Den politiska logiken dikterar att politiker ska visa handlingskraft. Satsa mer. Miljarder hit, miljarder dit. Det kan låta bra, men om vi inte vet om pengarna gör nytta, och om vi återigen riskerar att skaffa oss en enorm statsskuld som ska betalas tillbaka framöver, är det påkallat med lugn och noggrann analys. Thomas Östros anklagar regeringen för passivitet — som om detta vore något negativt.
Über-keynesianen Brad DeLong citerar tunga ekonomer som delar regeringens skepsis (DeLong gör det förstås inte själv). Thomas Östros, här har du expertis:
William Poole, former president of the Federal Reserve Bank of St Louis, believes that: ”Government spending can’t lead the way to sustained recovery, because its stimulating effect will be offset by anticipated higher taxes and the need to finance the deficit.” …
Robert Barro, Harvard University, said of the Obama fiscal stimulus proposal: ”This is probably the worst bill that has been put forward since the 1930s. I don’t know what to say. I mean it’s wasting a tremendous amount of money. It has some simplistic theory that I don’t think will work … I don’t think it will expand the economy … It’s more along the lines of throwing money at people … I think it’s garbage.” …
John Cochrane, University of Chicago, said: ”It’s not part of what anybody has taught graduate students since the 1960s … They are fairy tales that have been proved false. It is very comforting in times of stress to go back to the fairy tales we heard as children but it doesn’t make them less false.”
Edward Prescott, Arizona State University, who won a Nobel prize for economics in 2004 for his study on business cycles, made this contribution: ”Massive government spending likely lengthened the economic struggles each time. Economists in the field are deeply divided on the issue of federal stimulus … I don’t know why Obama said all economists agree on this. They don’t. If you go down to the third-tier schools, yes, but they’re not the people advancing the science.”
Eugene Fama, University of Chicago, stated: ”Bail-outs and stimulus plans are funded by issuing more government debt. (The money must come from somewhere!) The added debt absorbs savings that would otherwise go to private investment. In the end, despite the existence of idle resources, bail-outs and stimulus plans do not add to current resources in use. They just move resources from one use to another.”
Keiichiro Kobayashi varnar, mot bakgrund av de japanska erfarenheterna, för att tro att krisen löses med stimulansåtgärder:
Bad debt is the root of the crisis. Fiscal stimulus may help economies for a couple of years but once the “painkilling” effect wears off, US and European economies will plunge back into crisis. The crisis won’t be over until the nonperforming assets are off the balance sheets of US and European banks.
Professor Luigi Zingales identifierar, efter att ha påpekat att krisen inte beror på underkonsumtion utan på brist på tillit och att den därför inte heller löses med massiva, ofinansierade utgiftsökningar, den politiska attraktionen i förslag om stora utgiftsökningar:
Keynesianism has conquered the hearts and minds of politicians and ordinary people alike because it provides a theoretical justification for irresponsible behaviour. Medical science has established that one or two glasses of wine per day are good for your long-term health, but no doctor would recommend a recovering alcoholic to follow this prescription. Unfortunately, Keynesian economists do exactly this. They tell politicians, who are addicted to spending our money, that government expenditures are good.
Motsträvighet kan vara bra. Frågan är om väljarna fortsätter att inse det.
Se tidigare inlägg om krisen här (bläddra ner).
Media: PJ, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, VA, Affärsvärlden
En stor dag
Riksdagen har idag med stor majoritet fattat beslut om att Äktenskapsbalken ska göras könsneutral. Det låter så kliniskt och tekniskt, men Andrew Sullivan uttrycker vad det i grunden handlar om:
When people talk about gay marriage, they miss the point. This isn’t about gay marriage. It’s about marriage. It’s about family. It’s about love. It isn’t about religion. It’s about civil marriage licenses. Churches can and should have the right to say no to marriage for gays in their congregations, just as Catholics say no to divorce, but divorce is still a civil option. These family values are not options for a happy and stable life. They are necessities. Putting gay relationships in some other category — civil unions, domestic partnerships, whatever — may alleviate real human needs, but by their very euphemism, by their very separateness, they actually build a wall between gay people and their families. They put back the barrier many of us have spent a lifetime trying to erase.
Riksdagen har idag rivit en barriär. Det är inte längre partnerskap — separate but equal — som gäller. Precis som Mary McBride och Leslie Klutz (på bilden) får nu homosexuella par i Sverige ingå äktenskap precis som alla andra. Det är stort. Det borde även kristna tycka.
Se även de tidigare inläggen ”I nöd och lust” och ”Komplicerad syn på äktenskapet”.
Media: AB1, AB2, SvD, Dagen1, Dagen2, DN, Sydsvenskan
Ger sex lycka?
Hur ser förhållandet mellan sex och lycka ut? I studien ”Money, Sex and Happiness: An Empirical Study” av David Blanchflower och Andrew Oswald, publicerad i Scandinavian Journal of Economics, får vi reda på en del om det. Det kanske inte helt förvånande huvudresultatet:
Frequency of sexual activity is shown to be positively associated with happiness. The effect of sex on happiness is statistically well-determined, monotonic and large.
Några mer detaljerade resultat:
(i) The median American has sexual intercourse two to three times a month (among people under 40 years of age, the median amount of sex is once a week). Approximately 7% of the population report having sex at least four times a week.
(ii) A third of American women over the age of 40 report they did not have sexual intercourse in the previous year. The figure for men is 15%.
(iii) Homosexual and bisexual people make up 2% to 3% of the United States population.
(iv) There is some evidence that sex has disproportionately strong effects on the happiness of highly educated people.
(v) The happiness-maximizing number of sexual partners in the previous year is 1.
(vi) Homosexuality has no statistically significant effects on happiness.
(vii) Married people have more sex than those who are single, divorced, widowed or separated.
(viii) Highly educated females have fewer sexual partners.
(ix) Income has no clear effect. Money buys neither more sexual partners nor more sex.
Resultat (iv) var väntat. Det som överraskade mig bland övriga resultat var hur sällan median-amerikanen har sex (resultat i), att monogami verkar optimalt för lycka (resultat v) och att högre inkomst inte tycks öka den sexuella verksamheten (resultat ix). Resultaten ska, som i alla tvärsnittsstudier, tolkas med försiktighet, t.ex. med avseende på kausalitet. Är det kanske så, att ju lyckligare man är, desto mer sex kan och vill man ha?
Förluster ogillas mer än vinster gillas
Beteendeekonomer har upptäckt att människor i regel är förlustaverta:
One of behavioral economics’ seminal insights is that people value gains differently than losses. Most of us are loss averse, which means we prefer to avoid a loss more than we enjoy the satisfaction of a seemingly equivalent gain (ie. losing $100 hurts more than winning $100 despite the identical value of the money involved).
Detta insåg dock redan Adam Smith. I The Theory of Moral Sentiments (VI.I.7) skriver han:
We suffer more, it has already been observed, when we fall from a better to a worse situation, than we ever enjoy when we rise from a worse to a better. Security, therefore, is the first and the principal object of prudence. It is averse to expose our health, our fortune, our rank, or reputation, to any sort of hazard. It is rather cautious than enterprising, and more anxious to preserve the advantages which we already possess, than forward to prompt us to the acquisition of still greater advantages.
Som Predikaren 1:9 uttrycker det:
Det finns ingenting nytt under solen.
Vilken ansiktsdel tittar vi först på?
Ögonen, trodde jag, men det var fel:
When you’re trying to recognize a face, the first thing you look at is the nose—whether you know it or not. … The researchers speculate that glancing at the center of the face makes it easiest to take in enough information about the whole face to enable recognition.
Se även det tidigare inlägget ”Betydelsen av ögonkontakt”.
Kritik av det egna landet
Herbert Spencer klargör att han icke kan ställa sig bakom devisen ”Our country, right or wrong!”. Dvs. han förnekar att det finns något skäl att stödja det land man råkar tillhöra bara för att man råkar tillhöra det, utan hänsynstagande till vad man anser vara rätt och fel. Som han uttrycker det:
Suppose it is doing something which, by the hypothesis, is admitted to be wrong. What is then the implication of the cry? The right is on the side of those who oppose us; the wrong is on our side. How in that case is to be expressed the so-called patriotic wish? Evidently the words must stand – “Down with the right, up with the wrong!” Now in other relations this combination of aims implies the acme of wickedness.
Jag håller helt med. Det hela får mig att tänka på när socialdemokraterna attackerade Carl Bildt en gång i tiden för att han utomlands kritiserade socialdemokratisk politik. Men det Sverige står för är bara bra om det harmonierar med ens värderingar.
Se det tidigare inlägget ”Vad är patriotism?”.
Ny utvärdering av bistånd
Förmår bistånd skapa ekonomisk tillväxt? Andreas Bergh rapporterar om en ny metatstudie som drar en negativ slutsats. Ytterligare en ny studie, ”Aid and Growth: What Does the Cross-Country Evidence Really Show?”, publicerad i Review of Economics and Statistics, kommer fram till samma sak:
We examine the effects of aid on growth in cross-sectional and panel data—after correcting for the possible bias that poorer (or stronger) growth may draw aid contributions to recipient countries. Even after this correction, we find little robust evidence of a positive (or negative) relationship between aid inflows into a country and its economic growth. We also find no evidence that aid works better in better policy or geographical environments, or that certain forms of aid work better than others. Our findings suggest that for aid to be effective in the future, the aid apparatus will have to be rethought.
En viktig policyrekommendation på slutet för den som bryr sig om ekonomisk utveckling för världens fattiga.
Lugn och ro
Clyfford Still, J No. 2 (1957), 287,0 x 393,7 cm:
Är vackra smartare?
Ja, så tycks det vara, enligt den evolutionära psykologen Satoshi Kanazawa. Han visar bl.a. detta diagram:
Han har också, i artikeln ”Why Beautiful People Are More Intelligent”, utvecklat en teori om varför det finns en positiv koppling mellan skönhet och intelligens. Den bygger på fyra antaganden:
(1) Men who are more intelligent are more likely to attain higher status than men who are less intelligent. (2) Higher-status men are more likely to mate with more beautiful women than lower-status men. (3) Intelligence is heritable. (4) Beauty is heritable.
Ett spännande men måhända kontroversiellt forskningsfält, detta. Forskningen verkar visa att åt den som har skall varda givet.
Se även det tidigare inlägget ”Vackra kvinnors intelligens”.
Att få det bättre än andra
Joseph Schumpeter identifierar i A Theory of Economic Development entreprenören som en ekonomis primus motor. Det är han som introducerar innovationer och genererar ekonomisk utveckling. Men medan politiker och samhällsdebattörer hyllar entreprenören, lyser han faktiskt fortfarande med sin frånvaro i mycket nationalekonomisk forskning.* Ett exempel på att en analys som inte beaktar entreprenörens roll kan leda till tveksamma policyrekommendationer ges i Robert Franks artikel ”Positional Externalities Cause Large and Preventable Welfare Losses” (preliminär gratisversion här).
I artikeln diskuterar Frank s.k. positionella varor, som utmärks av att deras värde uppstår i relation till hur mycket man har av dem i förhållande till andra människor. Det är inte den absoluta utan den relativa konsumtionen som ger nytta. Detta gör att människor tenderar att ”kapprusta” i jakt på status: man vill ha större och och dyrare bil hela tiden, inte för att man egentligen behöver eller värdesätter dessa saker i sig utan därför att man enbart är lycklig om man har mer och finare saker än andra. Detta skapar välfärdsförluster, i det att för mycket positionella varor konsumeras på bekostnad av andra varor, däribland fritid. För att hålla jämna steg, och helst gå förbi, grannarna arbetar man för mycket och köper för mycket saker bara för att få status, och får dessutom andra att lägga resurser på att delta i denna tävlan.**
Ekonomer som beaktar relativ konsumtion nämner ofta att progressiv beskattning skulle kunna vara ett sätt att minska de välfärdskostnader som de anser att statusjakten ger upphov till. Ett exempel:
The fact that income is found to be more positional than leisure may imply higher and/or more progressive optimal income taxes …
Will Wilkinson påpekar ett problem med denna typ av policyrekommendation:
But as Gary Becker and Kevin Murphy point out in Social Economics, echoing Nisbett and Ross, the expected payoff to entrepreneurial risk is so low that in the absence of positional competition, we would get very little of it. Entrepreneurial risk-taking is the source of innovation, which is the source of increasing productivity and wealth. So a society lacking this kind of status-seeking animal spirit might not grow at all, unless it was capable of successfully importing and deploying the innovations of more ambitiously inventive societies.
Det Frank och andra beskriver kanske inte är ett minus- eller nollsummespel utan ett plussummespel — om entreprenörer också drivs av omsorg om relativ position. I den mån de genom beskattning*** ges incitament att konsumera fritid istället för att generera ekonomisk utveckling genom innovationer, innefattar beskattningen kostnader i form av uteblivna positiva externaliteter, en effekt som måste integreras i analysen. Entreprenörer bidrar inte bara med (enligt Frank m.fl.) ”ineffektiva” förfiningar av existerande produkter och tjänster; de bidrar till att nya produkter och tjänster överhuvudtaget kommer till. Det inkluderar icke-positionella varor och tjänster som gör mänskligheten gott. Det är alltså, bl.a. mot denna bakgrund, inte självklart att progressiv beskattning pga. positionella varor är välfärdshöjande.****
__________________
*För en dokumentation, se Dan Johanssons artikel ”Entreprenören i läroboken”.
**Se vad Jesper Roine, Jonas Vlachos och Robert Östling skriver om detta fenomen.
***Även en mer konventionell analys utan entreprenörer är tveksam till om positionella varor implicerar ökad progressivitet i inkomstbeskattningen.
****För en mer djup- och vittgående kritik av Frank, se ”Assume the Positional: Comment on Robert Frank” samt hans svar.
Vinteroutfit
Jonathan Waud visar hur man bör se ut under den kalla årstiden. Handskarna är fantastiska.
Hayeks ekonomiska insikter
År 1974 fick F. A. Hayek Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han är en av de samhällsvetare som har påverkat mitt eget tänkande mycket.* Nu finns hans antologi Individualism and Economic Order på nätet. Jag vill särskilt rekommendera tre kapitel som jag anser väl fångar hans ekonomiska tänkande:
II. Economics and Knowledge.
IV. The Use of Knowledge in Society.
V. The Meaning of Competition.
Så här skriver han t.ex. i ”The Use of Knowledge in Society” (s. 77—78), först publicerad i American Economic Review:
The peculiar character of the problem of a rational economic order is determined precisely by the fact that the knowledge of the circumstances of which we must make use never exists in concentrated or integrated form but solely as the dispersed bits of incomplete and frequently contradictory knowledge which all the separate individuals possess. The economic problem of society is thus not merely a problem of how to allocate ”given” resources—if ”given” is taken to mean given to a single mind which deliberately solves the problem set by these ”data.” It is rather a problem of how to secure the best use of resources known to any of the members of society, for ends whose relative importance only these individuals know. Or, to put it briefly, it is a problem of the utilization of knowledge which is not given to anyone in its totality.
Denna centrala analys av en marknadsekonomis relativt effektiva användning av kunskap saknas i hög grad i nationalekonomins huvudfåra men har långtgående implikationer för vår förståelse av grunderna för att skapa välstånd.
_____________________
*Även om jag på vissa punkter förhåller mig kritisk till Hayeks tänkande: se t.ex. mina artiklar ”Legal Positivism and Property Rights: A Critique of Hayek and Peczenik” och ”Choosing One’s Own Informal Institutions: On Hayek’s Critique of Keynes’s Immoralism”.
Rakar frisören sig själv?
Bertrand Russell är en smartis. Därför lyckades han identifiera Russellparadoxen. Den är abstrakt men kan illustreras med hjälp av den mer konkreta frisörparadoxen:
Suppose there is a town with just one male barber; and that every man in the town keeps himself clean-shaven: some by shaving themselves, some by attending the barber. It seems reasonable to imagine that the barber obeys the following rule: He shaves all and only those men in town who do not shave themselves.
Under this scenario, we can ask the following question: Does the barber shave himself?
Asking this, however, we discover that the situation presented is in fact impossible:
• If the barber does not shave himself, he must abide by the rule and shave himself.
• If he does shave himself, according to the rule he will not shave himself.
Så vad säger du: Rakar frisören sig själv?
Att döda flugor
Är döden värre än ett liv i lidande? Det tycker inte Leszczuk i Witold Gombrowicz bok De besatta (s. 283):
Han började äta, men sedan sköt han ifrån sig tallriken. Hans blick fixerades vid ett föremål som låg på fönsterbrädan intill honom. Det var ett flugpapper. Ett dussin flugor kämpade för sina liv på det klibbiga arket. I en sista desperat kraftansträngning försökte de få loss ett flugben samtidigt som det andra benet sjönk allt djupare ner i klistret. Ett ark fyllt med små, utmattde väsen och deras hopplösa dödskamp.
”Ta bort det”, ropade Leszczuk.
”Flugpappret? Vad ska jag göra av det?” frågade Kotlak förvånat.
”Vad som helst! Bara ni tar bort det! Skynda på!”
Värdshusvärden stirrade oförstående, men tog pappret och flyttade det till nästa fönster. I samma ögonblick hände något oväntat. Leszczuk reste sig hastigt, gick fram till flugpappret och började döda flugorna med fingret, en efter en, en efter en. Bönderna reste sig från sina bänkar och följde det hela förvånat med blicken. Värdshusvärden frågade:
”Dödar ni flugorna, min herre?”
”De ska inte behöva lida”, svarade Leszczuk med en dov och märklig röst.
De ska inte behöva lida. En utmärkt föresats för djur. Varför inte också för de djur som kallas människor?
Se även det tidigare inlägget ”Vilka skalbaggar ska vi bry oss om?”
Uppiggande ragtime
Av Paul Hindemith, ”Ragtime” ur Suite ”1922” (op. 26). Här framförd av Anna Gourari:
Den hotfulla kärleken
Lord Alfred Douglas
Lord Alfred Douglas skrev om ”the love that dare not speak its name”. Men hur kan kärlek mellan två personer av samma kön upplevas som hotfull? Michel Foucault resonerar på följande sätt:
One of the concessions one makes to others is not to present homosexuality as anything but a kind of immediate pleasure, of two young men meeting in the street, seducing each other with a look, grabbing each other’s asses and getting each other off in a quarter of an hour. There you have a kind of neat image of homosexuality without any possibility of generating unease, and for two reasons: it responds to a reassuring canon of beauty, and it cancels everything that can be troubling in affection, tenderness, friendship, fidelity, camaraderie, and companionship, things that our rather sanitized society can’t allow a place for without fearing the formation of new alliances and the tying together of unforeseen lines of force. I think that’s what makes homosexuality ”disturbing”: the homosexual mode of life, much more than the sexual act itself. To imagine a sexual act that doesn’t conform to law or nature is not what disturbs people. But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.*
Kanske är dessa tankegångar den verkliga förklaringen till att vissa motsätter sig en könsneutral äktenskapsbalk. Att tillåta homosexuella handlingar är en sak; att på vilka villkor släppa in homosexuella i det sociala livet, i familjer och vänkretsar, i kyrkor och rådhus, en helt annan. Som sagt:
But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.
_________________
* Från ”Friendship as a Way of Life”, i Ethics: Subjectivity and Truth (s. 136—137).
Hjärnan ger irrationalitet
Keynes menade att många är drabbade av en money illusion, med vilket avses att människor i ekonomiska situationer tenderar att göra olika bedömningar beroende på om belopp uttrycks i nominella eller reala termer. Att denna typ av illusion förekommer är belagt i modern forskning (se t.ex. här och här). En möjlig effekt är att de flesta kontrakt skrivs i nominella termer; en annan att människor i löneförhandlingar kanske nöjer sig med en mindre nominell ökning eftersom de inte beaktar inflationen (se här för en vidare konsekvensanalys).
En ny studie, ”The Medial Prefrontal Cortex Exhibits Money Illusion”, visar att roten till illusionen återfinns i hjärnan:
We used fMRI to investigate whether the brain’s reward circuitry exhibits money illusion. Subjects received prizes in 2 different experimental conditions that were identical in real economic terms, but differed in nominal terms. Thus, in the absence of money illusion there should be no differences in activation in reward-related brain areas. In contrast, we found that areas of the ventromedial prefrontal cortex (vmPFC), which have been previously associated with the processing of anticipatory and experienced rewards, and the valuation of goods, exhibited money illusion.
Jag finner det spännande att ekonomisk, psykologisk och neurovetenskaplig forskning alltmer överlappar varandra och hjälper oss att bättre förstå grunderna för mänskligt handlande.
Mot dubbelt radavstånd
Professor Eugene Volokh dissar med rätta användandet av dubbelt radavstånd i uppsatser:
1. Double-spacing makes printouts bulkier, for those of us who still read longish articles on paper (especially when traveling).
2. Double-spacing wastes paper.
3. Single-spacing means more text on a page, so it’s more likely that several related paragraphs will be kept together, so that one can return to the previous one if necessary with just one glance.
4. More text is of course not an unalloyed good; absence of white space can make the reader’s eyes glaze over. But my sense is that the best place to put white space is in wider margins or possibly blank lines between paragraphs — blank lines between each line don’t help, either psychologically or for comprehension.
5. The one advantage of double spacing is that it makes it easier to make detailed line edits. But very few readers of your draft are likely to want to make detailed line edits. At most they’ll want to leave a few notes to themselves, and the margins will likely more than suffice for that.
Ska vi enas om att sluta med dubbelt radavstånd?
Indoktrinering i skolan
Igår såg jag en fantastisk iscensättning av Witold Gombrowicz roman Ferdydurke på Turteatern. Boken har ett filosofiskt djup och handlar om spänningen mellan det genuina och det socialt påtvingade, mellan det okonstlade och det poserande, mellan spontan ungdom och kuvad mognad. Uppfostran, utbildning och försök att bringa civilisation har också en kostnad. Vi indoktrineras att tänka på ett visst sätt, att präglas av Formen. Ett exempel från en lektion i en polsk skola (s. 39—40):
Låt mig alltså se, fortsatte han strängt och tittade på schemat, vad skulle vi göra i dag? Jovisst ja, förklara och påvisa varför den store skalden Slowacki väcker vår kärlek, beundran och hänförelse. … Varför? Jo, därför, mina herrar, att Slowacki var en stor skald. Walkiewicz, tala nu om varför! Säg efter, Walkiewicz! Varför finns denna förtrollning, denna kärlek, dessa tårar, denna hänförelse, denna magi? Varför slitas våra hjärtan? Varför Walkiewicz? …
—Därför att han var en stor skald, magistern, sa Walkiewicz.
Gossarna karvade i bänklocken med sina pennknivar och rullade ihop små bollar av papper som de stoppade ner i bläckhörnen. Läraren suckade, tappade andan, såg på sin klocka och fortsatte som följer:
—Han var en stor skald, glöm inte att han var en stor skald. Varför känner vi kärlek, beundran, förtjusning? Därför att han var en stor skald, en stor skald. Försök nu få in detta ordentligt i era förstockade träskallar, och säg efter mig: Julius Slowacki var en stor skald, en stor skald, vi älskar Julius Slowacki och hans dikter tjusar oss därför att han var en stor skald — och därför att hans strofer äger en odödlig skönhet som väcker vår djupaste beundran.
Ja, så gick undervisningen till. Saker fastslogs. Men det imponerade inte på alla:
Denna framställningsnivå gick en av gossarna på nerverna. När han inte stod ut längre utbrast han:
—Men om han inte rör mig det minsta då? Om han helt enkelt inte intresserar mig? Om jag inte kan läsa två rader av honom utan att somna… Gud hjälpe mig, magistern, men hur skulle jag kunna falla i hänryckning om jag inte faller i hänryckning?
Hans ögon höll nästan på att tränga ut ur sina hålor. Han satte sig igen, som om han överväldigats av vad han just hade sagt. Hans barnsliga bekännelse fick läraren att kippa efter luft.
—Håll mun, Kotecki, för Guds skull, sa han. Du försöker få mig på fall, Kotecki. Det blir underbetyg för Kotecki. Han vet inte vad han talar om.
Kotecki: Men magistern, jag förstår inte. Jag förstår inte hur jag skulle kunna falla i hänryckning om jag inte faller i hänryckning.
Läraren: Men Kotecki, hur skulle du kunna undgå att falla i hänryckning då jag redan tusentals gånger förklarat för dig att du faller i hänryckning?
Kotecki: Magistern har förklarat det, men jag faller inte i hänryckning.
Så fortsätter meningsutbytet. Friska fläktar! Bort med förljugenheten! Ungdomens vilja till autonomi i tänkandet inger hopp! Allt var inte bättre förr i skolan.
Alla dessa gudar
Antag att n gudar har påståtts existera av någon människa. Det ger oss en radvektor A={A1, A2, …, An} av tänkbara gudar. Där återfinns bl.a. Jahve, Allah, Tor, Shiva, Zeus, Ra, Ganesha, Inti och Jupiter. För de människor som inte ingår i den ateistiska skara som säger att det inte finns skäl att tro att någon av gudarna i A existerar, blir frågan hur det kommer sig att det i regel är så, att enbart en religions gud eller gudar tros existera. Eftersom ingen med full säkerhet kan bevisa att någon gud existerar eller inte existerar, borde varje troende åsätta sannolikheter p1, p2, … , pn, där 0<pi<1 för varje gud i:s existens. Varje gud borde tillbes och åtlydas i enlighet med den vikt som sannolikhetsfördelningen ger. Om det finns 1000 gudar för vilka sannolikheten för existens är större än noll, bör dessa 1000 var och en ges visst utrymme i den religiösa människans liv, i proportion till sannolikheten för att de existerar (och kanske i proportion till vilka straff som påstås följa av att inte tillbe och åtlyda respektive gud). Varför ser vi inga religiösa som resonerar och beter sig på detta vis?
Perfekta brottslingar
Saved by their indistinguishable DNA, identical twins suspected in a massive jewelry heist have been set free. Neither could be exclusively linked to the DNA evidence.
Premiär för Ekonomiklubben
När jag gick i gymnasiet blev jag på allvar intresserad av ekonomi, bl.a. genom inspiration från radioprogrammet Ekonomiska klubben. Där diskuterade olika ekonomer den aktuella utvecklingen. Programmet lades senare ned, men nu återanvänds programidén på Axess tv, i form av Ekonomiklubben. Det är Martin Ådahl som leder Villy Bergström, Cecilia Hermansson och min kollega Andreas Bergh i diskussioner på torsdagar kl 21.00. Premiär ikväll!
Teorem och konst
Har du hört talas om Arrows omöjlighetsteorem? Om inte bör du — inte minst om du är en typisk svensk samhällsvetare — bekanta dig med det. Som docent Karl Wärneryd klargör visar teoremet
… att det inte finns någon kollektiv beslutsregel som inte kan kritiseras utifrån något rimligt kriterium. … Den slutsats man bör dra … är snarare att det är meningslöst att ens tala om något sådant som ”folkviljan”, eller vänta sig att någon kollektiv beslutsprocess skall ge uttryck för den.
(Att tala om staten som ”vi” ter sig, även mot denna bakgrund, minst sagt mystiskt.)
Professor Holler
Nå, jag nämner detta för att jag har tillbringat dagen med professor Manfred Holler från Hamburgs universitet. Han gav ett forskarseminarium om ”Machiavelli’s Possibility Theorem”, som handlade om hur Arrows teorem kan bistå oss i förståelsen av Machiavellis furste. Ty ett av de kriterier som Arrow ställer upp är icke-diktatur, att den sociala välfärdsfunktionen inte baseras på en individs preferenser. En diktator — kanske i form av en prins — möjliggör en kollektiv rangordning på basis av individuella preferenser (även om vi kan ogilla sättet den fastställs på).
Jag träffade Manfred Holler för första gången på en vetenskaplig konferens i Berlin för ett antal år sedan, då jag kommenterade hans bokkapitel ”Artists, Secrets, and CIA’s Cultural Policy”. Det var i och med det som jag fick upp ögonen för den konstriktning jag tycker allra bäst om, abstrakt expressionism, och som ofta förevisas på denna blogg. Kapitlet handlar om hur CIA (i hemlighet) spred denna konstform i världen:
[I]ndividualism was one of the cornerstones of Abstract Expressionism and a major reason why this art was supported as an alternative to the “collectivistic art of socialism”.
Tjurfäktningens kärna
Francis Bacon, Second Version of Study for Bullfight No. 1 (1969), 200,0 x 147,7 cm:
Betalt för att träna
Många nationalekonomer anser numera, påverkade som de är av behavioral economics, att människor ofta fattar irrationella beslut och att monetära incitament inte utgör någon självklar lösning, eftersom de riskerar att underminera ”intern” motivation. De menar att människor inte alltid gör det som ligger i deras eget intresse och att det är svårt att få dem att göra det genom att belöna ”rätt” beteende med pengar. Nu visar en ny studie, ”Incentives to Exercise”, att det går att påverkar motionsvanor med pengar:
We investigate the effect of paying people a non-trivial amount of money to attend an exercise facility a number of times during a one-month period. In two separate studies, we find that doing so leads to a large and significant increase in the average post-intervention attendance level relative to the control group. … Thus, even though personal incentives to exercise are already in place, it appears that providing financial incentive to attend the gym regularly for a month serves as a catalyst to get some people past the threshold of actually getting started with an exercise regimen. We argue that there is scope for financial intervention in habit formation, particularly in the area of health.
Nu förutser jag förvisso vad beteendeekonomerna kommer att säga: ”OK, men då måste den offentliga sektorn [alla goda gåvors källa] träda in och betala ut pengar till folk så att de börjar motionera”. För egen del skulle jag först fundera på privata lösningar: Ligger det inte i företagens intresse att betala de anställda (mer) för att motionera? Bör vi inte ge våra nära och kära monetära incitament att börja träna? Etc.
Mitt främst incitament för att träna är att jag samtidigt, varje gång, har förmånen att titta på en simklubb som tränar nedanför mitt löpband. Estetiken framför mina ögon lockar mig att springa — men visst finns det en money-metric equivalent som också skulle kunna stimulera mig.
Se ett tidigare inlägg: ”Belöning i skolan”
Väljer man sin vilja?
Albert Einstein tycks, som jag, inspirerad av Arthur Schopenhauers syn på den fria viljan. Så här skriver Einstein i Ideas and Opinions:
I do not at all believe in human freedom in the philosophical sense. Everybody acts not only under external compulsion but also in accordance with inner necessity. Schopenhauer’s saying ”A man can do what he wants, but not want what he wants,” has been a very real inspiration to me since my youth; it has been a continual consolation in the face of life’s hardships, my own and others’, and an unfailing well-spring of tolerance.
Schopenhauer-citatet sätter fingret på det centrala. Visst kan vi höja fingret om vi vill, men valde vi att vilja det? Med andra ord: Är vi orsaken till vår egen vilja, causa sui? Om inte, har vi inte fri vilja.
Det dunkelt sagda
Albert Camus varnar för en viss typ av personer, i ”The Myth of Sisyphus” (s. 84):
Beware of those who say: ”I know this too well to be able to express it.” For if they cannot do so, this is because they don’t know it or because out of laziness they stopped at the outer crust.
Men hur ser han bollen?
Jag ser nu andra säsongen av Friday Night Lights, en tv-serie om den lilla staden Dillon, Texas, på dvd. Jag kan starkt rekommendera serien. En av stjärnorna i det lokala fotbollslaget är Tim Riggins, spelad av Taylor Kitsch. Oh mama!
Är alla egoister?
I dessa tider av bonusar och finanskris kritiseras ofta affärsmän för girighet och själviskhet. Men är de mer själviska än du, jag och Wanja Lundby-Wedin? Knappast, om man ska tro filosofen Hugh LaFollette. Han menar att en version av idén om psykologisk egoism är korrekt:
The embedded insight in psychological egoism is this: a person will continually engage in an activity only if it has the effect of satisfying what she perceives to be in her self-interest.
Om denna insikt är korrekt följer åtminstone två saker:
- Motiv och konsekvenser är två olika saker, och moraliska utvärderingar av ett beteende bör fokusera på de senare, inte de förra. Om alla motiveras av egoism, men om handlingar med egoistiska motiv kan innefatta mer eller mindre goda konsekvenser, är det konsekvenserna som är det viktiga. För mer om detta, se det tidigare inlägget ”Girighet kan vara bra”.
- Ska man påverka människors agerande är det i regel inte tillräckligt att klaga på deras egoism utan att, i den mån det är möjligt, försöka påverka dem så att ett visst agerande, som man anser eftersträvansvärt, uppfattas som i linje med det egna intresset. Om sådana uppfattningar ska kunna internaliseras bör de nog förmedlas redan på barnstadiet. Men även utan internalisering kan omfattningen av beteenden med oönskade konsekvenser påverkas, t.ex. genom olika bestraffningsmekanismer (såväl legala som sociala).
Om det föreligger problem med bonusar etc. beror det alltså inte, enligt detta sätt att se på saken, på själviskhet utan på att de inte ger upphov till bra, eller att de ger upphov till dåliga, konsekvenser. Även kritik mot bonusar kan tänkas ha sin grund i själviskhet.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, Sydsv1, Sydsv2, AB1, AB2, Dagen1, Dagen2, Dagen3
Barn bör inte komma för tätt
I alla fall inte om man vill gynna barns senare prestationer (i termer av längd på skolgången, slutbetyg i högstadiet och om de läser vidare på högskolenivå). Detta visar ny, metodologiskt innovativ forskning av Per Pettersson-Lidbom och Peter Skogman Thoursie, ”Does Child Spacing Affect Children’s Outcomes? Evidence from a Swedish Reform”.
De undersöker vad som hände när en regel i föräldra-
försäkringen infördes 1980, som stipulerar att en kvinna får behålla 90 procents ersättning utan att återvända till arbetsmarknaden om barn nummer två kommer inom 24 månader. De jämför effekterna för svensk- och utlandsfödda mödrar, då dessa deltar i arbetsmarknaden i olika grad:
We find that the rule caused a reduction in spacing among native-born mothers as compared to the foreign-born mothers. For individuals born by native-born mothers, the reform also caused decrease in a number of educational outcomes (years of schooling, post-secondary educational attainment and final grades in compulsory school). Thus, our instrumental variable estimates show that the effect of spacing children closer has a negative impact on children’s future outcomes. We also find evidence that girls are more negatively affected than boys of being closely spaced.
Orsakerna till dessa negativa effekter av tätare barnfödslar kan, menar forskarna, vara att föräldrarna får mindre tid per barn och att ekonomin blir mer ansträngd. Detta kan ses som ett exempel på en oavsedd konsekvens av ett politiskt regelverk och att incitament spelar roll. Är en lösning att göra regelverket mer flexibelt? Hur, i så fall?
Orsak till avskedet?
Pär Nuder, den 1 maj 2000, till Vänsterpartiet:
Därför säger vi socialdemokrater i dag på 2000-talets första 1 maj: Vill ni fortsätta att samarbeta med socialdemokratin efter nästa års val måste ni en gång för alla mönstra ut kommunismen och kommunisterna. Ni måste städa upp i garderoben, vädra ut och göra rent hus. Vi socialdemokrater vill inte och tänker inte samarbeta med några kommunister i det nya seklet.
Det budskapet kanske inte passar de rödgröna numera?
Religiösa vill leva längre
The Economist uppmärksammar en ny studie, ”Religious Coping and Use of Intensive Life-Prolonging Care Near Death in Patients With Advanced Cancer”, publicerad i Journal of the American Medical Association, som visar att de mest religiösa vill förlänga livet strax före döden i högre grad än icke-religiösa:
The correlation was strong. More than 11% of those with the highest scores underwent mechanical ventilation; less than 4% of those with the lowest did so. For resuscitation the figures were 7% and 2%.
Lite märkligt, kan man tycka, eftersom religiösa (i alla fall av det kristna slaget) borde se fram emot en perfekt tillvaro efter döden och längta till densamma. Många av dem kanske i själva verket är meta-ateister?
Trick för att få tjejer
Man kan kyssa pojkar av olika skäl:
Från texten:
I kissed a boy, they liked it.
Got all the honeys in the club excited.
Om denna strategi funkar, beror det på att vissa flickor blir tända på att se två pojkar kyssas eller på att ”förbjuden frukt smakar bäst”?
Se även det tidigare inlägget ”Kristen kärlek har sina gränser”.
Varför Alliansen vinner i kärnkraftsfrågan
Vi har på kort tid sett två förskjutningar i svensk politik i kärnkraftsfrågan. Alliansen har rört sig i en mer kärnkraftsvänlig riktning i och med förespråkandet av en möjlighet att bygga nya kärnkraftverk för att ersätta de gamla. De rödgröna har också rört sig i en mer kärnkraftsvänlig riktning i och med förespråkandet av en avvecklingstakt som tar hänsyn till effekter på sysselsättningen. Man kan säga att Socialdemokraterna har fått med sig Miljöpartiet och Vänsterpartiet på att ”avveckla kärnkraften, men med förnuft”, Linje 2:s gamla slogan från folkomröstningen.
Nå, hur kommer detta att påverka stödet för respektive partigrupp? Det beror förstås på många faktorer, inte minst hur väljarnas preferenser är fördelade, men jag vågar mig här på att prediktera att Alliansen är den stora vinnaren på frågan även efter de två förskjutningar som har ägt rum. Låt oss ta en titt på följande analytiska figur:
Linjens skala är grad av kärnkraftsvänlighet. Ju längre till höger, desto kärnkraftsvänligare. Vi ser i figuren de två förskjutningarna: De rödgröna har enats om att gå från ”avveckla” till ”avveckla med förnuft”, medan Alliansen har enats om att gå från ”avveckla med förnuft” till ”ersätt existerande”. Det som gör att jag ser Alliansen som vinnare i termer av väljarstöd är min bedömning av hur väljarnas preferenser är fördelade, vilket visas av den heldragna fördelningskurvan. Om den är korrekt ritad är medianväljaren mer kärnkraftsvänlig än Alliansen även efter deras förskjutning, vilket gör att den stora massan väljare, såväl till vänster som till höger om Alliansens nya position, finner Alliansens hållning bättre än de rödgrönas, även efter de rödgrönas förskjutning.
Man kan här fråga sig varför såväl de rödgröna som Alliansen båda befinner sig till vänster om medianväljaren. Det kan jag inte helt säkert förklara, men jag misstänker att det föreligger en diskrepans mellan mer röstmaximerande partiledningar och mer ideologiska partimedlemmar, som har egna uppfattningar i frågan och som inte vill kompromissa (alltför mycket).
Detta illusterar hur enkel politisk-ekonomisk teori kan användas för att bättre förstå praktisk politik. Läs gärna mer om medianväljarteoremet!
Uppdatering: Läs även klargörandena i denna utvecklande kommentar.
Se det tidigare inlägget ”Kärnkraftens förbisedda styrka”.
Media: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, Sydsvenskan, AB
Olika syn på matematik
En gren av vetenskapsfilosofin kallas matematikens filosofi och berör matematikens karaktär och grunder. Jag har just läst ett bokkapitel* som sammanfattar hur huvudfåran i matematikens filosofi tänker och som också ger en kritik och förslag på ett annat synsätt. Jag misstänker att fler än jag kan finna de 13 kontrasteringarna upplysande och stimulerande:
| Huvudfårans synsätt | Celluccis alternativa synsätt |
|---|---|
| 1. [T]he reflection on mathematics is the task of a specialized discipline, the philosophy of mathematics, starting with Frege, characterized by its own problems and methods, and in a sense “the easiest part of philosophy”. | 1′. [E]ntrusting reflection on mathematics to a specialized discipline poses serious limitations, because one cannot assume that philosophical problems occur in mathematics in an especially pure, or especially simplified, form. |
| 2. [T]he main problem in the philosophy of mathematics is the justification of mathematics. | 2′. [T]he main problem in the reflection on mathematics is discovery. |
| 3. [A]nother important problem in the philosophy of mathematics is the existence of mathematical objects. | 3′. [T]he problem of the existence of mathematical objects is irrelevant to mathematics because, as Locke pointed out, “all the discourses of the mathematicians about the squaring of a circle” – or any other geometrical figure – “concern not the existence of any of those figures”, and their proofs “are the same whether there be any square or circle existing the world, or no”. |
| 4. [T]he philosophy of mathematics does not add to mathematics. | 4′. [T]he reflection on mathematics is relevant to the progress of mathematics. |
| 5. [T]he philosophy of mathematics does not require any detailed knowledge of mathematics, because its main aim – the justification of mathematics through a clarification of its foundations – does not require any detailed knowledge of the edifice built up on such foundations. | 5′. [T]he reflection on mathematics does in fact require detailed knowledge of mathematics. |
| 6. [M]athematics is theorem proving because it “is a collection of proofs”. | 6′. [M]athematics is problem solving. |
| 7. [T]he method of mathematics is the axiomatic method. | 7′. [T]he method of mathematics is the analytic method, a method which, unlike the axiomatic method, does not start from axioms which are given once and for all and are used to prove any theorem, nor does it proceed forwards from axioms to theorems, but proceeds backwards from problems to hypotheses. |
| 8. [T]he logic of mathematics is deductive logic. | 8′. [T]he logic of mathematics is not deductive logic but a broader logic, dealing with non-deductive (inductive, analogical, metaphorical, metonymical, etc.) inferences in addition to deductive inferences. |
| 9. [M]athematical discovery is an irrational process based on intuition, not on logic. | 9′. [M]athematics is a rational activity at any stage, including the most important one: discovery. |
| 10. [I]n addition to mathematical discovery, mathematical justification too is based on intuition. | 10′. [J]ustification is not based on intuition but on the fact that the hypotheses used in mathematics are plausible, i.e., compatible with the existing knowledge, in the sense that, if one compares the reasons for and against the hypotheses, the reasons for prevail. |
| 11. [M]athematics is a body of truths – indeed a body of absolutely certain and hence irrefutable truths. | 11′. [M]athematics is a body of knowledge but contains no truths. |
| 12. [T]he question of the applicability of mathematics to the physical sciences is inessential for the philosophy of mathematics. | 12′. [T]he question of the applicability of mathematics to the physical sciences is important for the reflection on mathematics. |
| 13. [M]athematics is based only on conceptual thought. | 13′. [M]athematics is based not only on conceptual thought but also on perception, which plays an important role in it, for example, in diagrams. |
Alla punkterna utvecklas i bokkapitlet. Slutsats:
The arguments sketched above provide reasons for rejecting the dominant view. In short, the rejection is motivated by the fact that the dominant view does not explain how mathematical problems arise and are solved. Rather, it presents mathematics as an artificial construction, which does not reflect its important aspects, and omits those features which make mathematics a vital discipline. Thus the dominant view does not account for the richness, multifariousness, dynamism and flexibility of mathematical experience.
Övertygas du av Celluccis argumentation? Själv är jag osäker men fann den i vilket fall riktigt underhållande.
____________________
*Cellucci, Carlo (2006). ”‘Introduction’ to Filosofia e matematica.” I Hirsch, Reuben (red.), 18 Unconventional Essays on the Nature of Mathematics. Berlin: Springer.
Träna vid förkylning?
Jag har alltid fått höra att man inte ska ägna sig åt fysisk träning när man är förkyld. Är det ett bra råd? Vårdguiden rekommenderar att man inte ska träna vid förkylning. Dr. Lina Martinsson ger uttryck för samma syn:
Grundregeln är att man inte ska träna om man har feber eller någon form av förkylningssymptom. Om man har varit förkyld men fortfarande dras med till exempel lätt hosta, kan det vara okej att träna om man tar det lite lugnare.
Men i USA verkar inställningen mer positiv till motion i samband med förkylning, så länge man inte har feber eller några symptom nedanför halsen, t.ex. i lungorna, musklerna eller lymfkörtlarna. Som en artikel i New York Times uttrycker det:
Exercising does not appear either to reduce or aggravate the symptoms of a cold.
Ökad välfärd med utländsk företagskontroll
Ibland framställs utländsk ekonomisk närvaro i utvecklingsländer som exploaterande och destruktiv. I ”Foreign Know-How, Firm Control, and the Income of Developing Countries” (preliminär gratisversion här), publicerad i Quarterly Journal of Economics, ges stöd för att så inte alltid är fallet:
Management know-how shapes the productivity of firms and can be reallocated across countries as managers acquire control of factors of production abroad. We construct a quantitative model to investigate the aggregate consequences of the international reallocation of management know-how. Using aggregate data, we infer the relative scarcity of this form of know-how in a sample of developing countries. We find that developing countries gain, on average, 12% in output and 5% in welfare (with wide variation across countries) when they eliminate policy barriers to foreign control of domestic factors of production.
Stark estetisk upplevelse
Idag hade jag förmånen att beskåda medlemmar i Kungliga Baletten då de värmde upp och repeterade inför Pär Isbergs helt nya balett Ringaren i Notre-Dame. I 3,5 timmar satt jag på en smal träbänk och tittade — and I loved it! Faktum är att övningen bjöd på en av de starkaste estetiska upplevelserna i mitt liv. Bl.a. Nikolaus Fotiadis, Joakim Adeberg och Nadja Sellrup återfanns i gruppen vi fick se.
Två små fönster i balettsalen
Några reflexioner som slog mig då jag satt på träbänken:
- Balettdansare imponerar mer på mig än nästan någon annan yrkesgrupp. De tränar verkligen hårt men måste kombinera styrka och teknik med en dramatisk förmåga.
- Balettdansare är i regel mycket vackra. Idag fascinerades jag särskilt av två.
- Vid uppvärmning och repetition deltar en pianist. Intressant med en så arbetskraftsintensiv verksamhet i ett land med höga arbetskraftskostnader.
- Är balettpianister andra rangens pianister (likt fysiker som inte klarar fysiken och blir matematiska nationalekonomer?), eller finns det en särskild talang som gör dem lämpade som just balettpianister (såsom särskild taktbegåvning)?
- Att vara balettdansare kräver även intelligens och minne. Hur de kan minnas alla instruktioner och rörelser förstår jag inte riktigt.
- Balettvärlden är internationell: språkligt dominerar engelska och franska även här i Stockholm, och dansarna kommer från många olika länder.
- Balettvärlden är elitistisk: endast de bästa tillåts delta. Varför är detta kontroversiellt inom många andra områden?
- Det är intressant att se att en koreografi utvecklas när den övas in: dansarna får komma med synpunkter och förslag och gör det i hög grad.
- Musiken till Ringaren av Notre-Dame, av Stefan Nilsson, verkar riktigt bra, att döma av de utdrag på piano vi fick höra idag.
- Likt manliga simmare är manliga balettdansare i regel släta. Hur är det med kausaliteten?
Två fält
Georg Guðni, Untitled (2009), 95,0 x 200,0 cm:
Utställning på Galleri Lars Bohman i Stockholm t.o.m. den 19 april.
Narkos och medvetande
Vad händer vid narkos? Intressant nog verkar det något oklart, enligt en artikel i Discover:
“How
anesthesia works has been a mystery since the discovery of anesthesia itself,” writes Michael Alkire, an anesthesiologist at the University of California at Irvine School of Medicine, in the new Encyclopedia of Consciousness.
I artikeln klargörs t.ex. att det är svårt för narkospersonal att veta när en person är medvetslös och därmed utan förmåga att känna smärta. Metoder som att tala med patienten och att be henne göra saker på kommando är inte helt säkra för att klargöra om hon är djupt sövd.
Vad forskarna letar efter är ett sätt att mäta medvetande-
grad. Professor Giulio Tononi har utvecklat en teori om medvetande som utgör möjlig grund för att göra sådana mätningar:
Although the brain may become less active under anesthesia, it usually doesn’t shut down completely (if it did, we would die). In fact, when scientists played a tone into the ears of an anesthetized cat, its cortex still produced strong bursts of electricity. But its responses were different from those of a waking cat. In an anesthetized cat, the brain responds the same way to any sound, with a noisy crackle of neurons. In a waking cat, the response is complex: One brain region after another responds as the animal processes the sound, and different sounds produce different responses. It’s as if the waking brain produces a unique melody, whereas the anesthetized brain can produce only a blast of sound or no sound at all.
Tononi suggests that this change happens because anesthesia interferes with the brain’s mass transit system. Individual parts of the cortex can still respond to a stimulus. But the brain can’t move these signals around to other parts to create a single unified experience.
Det gäller att på operationsbordet undersöka om stimuli får ”masskommunikationssystemet” i hjärnan att sätta igång eller om bara enskilda delar reagerar separat. I det senare fallet kan man börja skära.
Pianokraft
Prokofievs Toccata i D-moll (op. 11) lämnar nog få oberörda.
Är staten vi?
Ludvig XIV hävdade:
Staten, det är jag.
Pengarna är och förblir alltså våra, vare sig det är vi själva eller statskassan som förvaltar över dem. … Staten bör därför ses som vi snarare än de.
Det förra må ha varit korrekt; det senare anser jag inte vara det, av åtminstone två skäl.
1. Politiker och tjänstemän har egna intressen. Det tycks mig som om Eva Mörk förutsätter att politiker och tjänstemän alltid fattar beslut i enlighet med la volonté générale — men visar inte hennes egen forskning (se t.ex. här, här och här) att så inte är fallet? I själva verket föreligger ofta ett principal-agent-problem mellan väljare och politiker och mellan politiker och tjänstemän, som kan leda till att en delgrupp väljare eller intressegrupper gynnas av politiska beslut på bekostnad av andra. Därför kan man, som jag ser det, inte automatiskt och per definition se politiska beslut som varandes i linje med det allmänna bästa. Staten är inte vi — staten är politiker och tjänstemän som ibland, men långtifrån alltid, gynnar alla medborgare.
2. Enkel majoritetsregel möjliggör minoritetsförtryck. Även utan ett principal-agent-problem skulle ett politiskt system där beslut tas med enkel majoritetsregel kunna innefatta avvikelser från det allmänna bästa, eftersom en majoritet väljare kan vilja ha beslut fattade som kraftigt missgynnar, förtrycker eller exploaterar en minoritet. Detta analyseras noga av James Buchanan och Gordon Tullock i The Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy samt av James Buchanan och Roger Congleton i Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy. Staten är inte vi ens utan egna intressen hos politiker och tjänstemän — staten är politiker och tjänstemän som ibland, men långtifrån alltid, gynnar alla medborgare.
Även om 1 inte skulle stämma argumenterar Geoffrey Brennan och James Buchanan, i kapitel 4 av The Reason of Rules: Constitutional Political Economy, för att man bör anta det när man kontemplerar utformningen av de politiska institutionerna, för att minimera risken för att politiska beslut inte är i linje med det allmänna bästa:
Using the Homo economicus behavior model in constitutional analysis, and justifying this use on analytic rather than empirical grounds, is a procedure we have borrowed from the classical political economist-philosophers in their analysis of political institutions. And we can, perhaps, do no better in this connection than appeal to David Hume: ”In constraining any system of government and fixing the several checks and controls of the constitution, every man ought to be supposed a knave and to have no other end, in all his actions, than private interest.”
Staten kan alltså fås att komma närmare ”vi” med en viss konstitutionell utformning, men att påstå att staten är ”vi”, i synnerhet under enkel majoritetsregel, tycks mig mycket, mycket märkligt.
Se det tidigare inlägget ”Ifrågasätt enkel majoritet”.
Sportteologi
Nicola Legrottaglie och en annan man
Katoliken och fotbollsspelaren Nicola Legrottaglie har kommit ut med en bok:
Homosexualitet är på modet nu. För många är det ett sätt att protestera på. Bibeln berättar att homosexualitet inte är bra. Därför uppmanar jag homosexuella, både kvinnor och män, att läsa Bibeln, skriver han.
En skarp analys — visst är det så att homosexualitet är ett mode och ett sätt att protestera på istället för en icke-vald sexuell läggning som folk numera, inte minst pga. kyrkans försvagade position, vågar berätta om för andra — och ett kärleksbudskap som imponerar. Påven är säkert nöjd med sin undersåte.
Se de tidigare inläggen ”Sport, skönhet och dumhet”, ”Fascisten i Rom”, och ”Jesus är en domare”.
Media: SvD
Lockande skivomslag
Varning för perfektionism
Det är nu dags för en liten skola om perfektionism, utifrån artikeln ”Perfectionism and Psychopathology”, publicerad i Clinical Psychology Review. Skolan är kort och koncis (och inte alls perfekt).
Först, vad är en perfektionist? Denna definition anges:
[T]he setting of excessively high standards for performance accompanied by overly critical self-evaluation.
Vad orsakar perfektionism? Föräldrar! Närmare bestämt:
1. Overtly critical and demanding parents;
2. Parental expectations and standards of performance are excessively high and criticism is indirect;
3. Parental approval is absent, inconsistent or conditional; and
4. Perfectionistic parents acting as models for perfectionistic attitudes and behaviors.
Tänk på det om du är förälder. Ty även om existerande mått är imperfekta, finns det vissa tecken på att perfektionism är förknippat med psykopatologi:
The data give some indication that high personal standards (the subscale closest to the construct of perfectionism) are specifically elevated in patients with eating disorders, along with some indications that it may predispose people to eating disorders, depression, and fatigue. Within studies, the degree of psychopathology is correlated with existing measures. In particular, the research shows that beliefs about other people’s high standards for the self are associated with a broad range of psychopathology.
Livet består av mycket press, såväl från andra som från en själv (påverkad som man kan vara av föräldrarna). Visst kan det ibland få oss att prestera mer, men det kan också ge mycket olycka.
Bristfälligt gudsbevis
Katoliken Roland Poirier Martinsson har hävdat att han har presenterat ett ”vetenskapligt bevis” för att en gudomlig skapare ligger bakom universum. Jag har utifrån färsk forskning i filosofi och fysik påpekat att han på intet sätt har presenterat ett sådant bevis. Därtill kan nu läggas ”Problems with the Argument from Fine Tuning”, i vilken de tre filosoferna Mark Colyvan, Jay Garfield och Graham Priest granskar detta argument:
1. The boundary conditions and laws of physics could not have been too different from the way they actually are if the Universe is to contain (carbon-based) life.
2. The Universe does contain (carbon-based) life.
Hence:
3. The Universe as we find it is improbable.
4. The best explanation for this improbable fact is that the Universe was created by some intelligence.
Hence:
5. A Universe-creating intelligence exists.
De visar, i en sannolikhetsteoretisk analys, att 3 inte följer av 1 och 2:
[E]ven granting the fine tuning of the universe, it does not follow that the universe is improbable, thus no explanation of the fine tuning, theistic or otherwise, is required.
Läs den korta men kraftfulla anlysen i sin helhet, om du nu mot all förmodan ännu inte är övertygad om felaktigheten i Poirier Martinssons påstående.
Att se andra fuska
Att se andra fuska påverkar ens egen benägenhet att fuska, enligt professor Dan Ariely. Om man ser någon från den egna gruppen fuska, blir man själv mer benägen att fuska. Fuskaren sänder då ett budskap om att det är acceptabelt att fuska om man tillhör denna grupp. Om man ser någon från en annan grupp, som man inte identifierar sig med, fuska, blir man själv mindre benägen att fuska. Då påminns man istället om en norm om ärlighet och moraliskt beteende. Se honom tala om detta vid 10.35:
Detta påminner mig om professor Assar Lindbecks analys av hur ett spritt överutnyttjande av socialförsäkringssystemen kan uppkomma som ett resultat av att vissa börjar överutnyttja dem:
Then came the welfare state, which contributed to separate income from work to a considerable extent, in particular for low-income groups. To begin with, the effects on labor supply seem to have been quite small. One possible reason is that social norms inherited from the past mitigated potential disincentives on work. In a number of papers, I have hypothesized that after a while, some “entrepreneurial” individual found out that it was possible to survive, and even to consume nearly as much as before without working, at least for a period of time. And when some individuals started to exploit the benefit systems, we may hypothesize that others followed suit, since it became less stigmatizing to exploit the systems when others also did so. Thus, I hypothesize that “norm drift” has in fact taken place in recent decades (Lindbeck, 1995; Lindbeck, Nyberg, Weibull, 1999; Lindbeck and Nyberg, 2006).
Hårt arbete på barren
Trött av konst
Jag har tidigare återgivit tips inför museibesök. Sådana besök kan vara ansträngande. Från Witold Gombrowicz roman De besatta (s. 94):
Efter ett tag kom en dåsighet över honom, mängden konst var ansträngande. Professorn var väl förtrogen med denna känsla av övermått som ofta kom över honom på konstmuseer och han visste att det inte var lönt att kämpa emot den. Det var dags att gå och lägga sig.
Jag hoppas att ingen finner mängden konst på denna blogg ansträngande. Trots allt dyker den bara upp i cirka vart 15:e inlägg.
Namnordningen på valsedlar
Borde inte namnen på valsedlar placeras i slumpmässig ordning i ett system med personval? Det finns forskning som visar att ordningen på namnen påverkar hur stor röstandel någon får — särskilt att de som står överst gynnas av det (se t.ex. här och här). Ny forskning, ”Who Misvotes? The Effect of Differential Cognition Costs on Election Outcomes”, visar också att kandidater som står nära kända kandidater ökar sina röstandelar enbart pga. detta:
We find that minor candidates’ vote shares almost double when their names are adjacent to the names of major candidates. All else equal, vote share gains are larger in precincts with higher percentages of poorly educated, poor, or third-party voters.
Nu kan förstås någon hävda att partierna bör ha rätt att favorisera vissa kandidater på bekostnad av andra och placera dem högt och nära kända kandidater. Kanske. Men vore det inte mer logiskt, i så fall, att förespråka ett avskaffande av personvalet?
Ordlistor på nätet
Nu finns Svenska Akademiens ordlista på nätet. Vid behov av engelsk ordupplysning konsulterar jag Dictionary.com. Finns andra bra ordlistor på nätet?
Var euron ett misstag?
Paul Krugman undrar om det var så klokt att införa en gemensam valuta inom EU:
In the past, Spain would have sought improved competitiveness by devaluing its currency. But now it’s on the euro — and the only way forward seems to be a grinding process of wage cuts. This process would have been difficult in the best of times; it will be almost inconceivably painful if, as seems all too likely, the European economy as a whole is depressed and tending toward deflation for years to come. Does all this mean that Europe was wrong to let itself become so tightly integrated? Does it mean, in particular, that the creation of the euro was a mistake? Maybe.
Det är också min syn: det är osäkert hur det går. Det skapar onekligen spänningar med en gemensam penningpolitik för regioner med mycket olika ekonomiska förhållanden. Man kan även jämföra Danmark, som har bundit sin krona till euron, med Sverige, vars valuta deprecierar, vilket underlättar för svensk exportindustri i dessa tider av allmän nedgång.
Tips: Panu Poutvaara
Rationalitet och prokrastinering
Jag har just läst ”Procrastination and the Extended Will”, en fascinerande filosofisk text om viljesvaghet och prokrastinering.* Två saker är särskilt tänkvärda i detta bokkapitel.
För det första fördjupar texten diskussionen om rationalitet och klargör att vi faktiskt i hög grad beter oss som om vi vore rationella, trots att experiment visar att vi i många avseenden inte är det. Som författarna uttrycker det:
What experimental game theorists may have demonstrated is not that people are systematically irrational, but that human rationality is heavily scaffolded. Remove the scaffolding, and we don’t do very well. People are able to get on because they “offload” an enormous amount of practical reasoning onto their environment. As a result, when they are put in novel or unfamiliar environments, they perform very poorly even on apparently simple tasks.
Detta knyter an till ekonomipristagaren Vernon Smiths konstaterande, att individer kan bete sig som om de vore rationella om den institutionella och sociala miljö i vilken de agerar fungerar på ett visst sätt. I den aktuella texten beskrivs hur vår miljö innefattar en rad stödjande metoder och mekanismer som kan ses som en integrererad del av vår kognitiva förmåga och som hjälper oss att klara av kognitiva utmaningar. I linje med detta tolkar författarna en tendens till prokrastinering, inte som tecken på en svag vilja utan som ett tecken på att det stöd som en viss kontext kan erbjuda inte finns på plats:
It is, however, unclear to what extent the average person actually relies on individual selfdiscipline to avoid or to limit procrastination. Our suspicion is that its role is greatly exaggerated. Much of the time, what looks like sheer willpower is the result of more-or-less well-orchestrated attempts by individuals to arrange their lives in such a way as to economize on willpower, by avoiding situations that call for its exercise.
För det andra ger texten en rad insikter om hur man kan förstärka den ”byggställning” som bygger upp ens kogntiva förmåga. Fyra strategier identifieras:
- Direkta psykologiska strategier (t.ex. att ställa upp fler, mer lättuppnåeliga intermediära mål).
- Självstyrningsstrategier (t.ex. att koppla ihop en jobbig syssla med något roligt).
- Miljömässiga strategier (t.ex. att installera av tidslås för användande av vissa datorprogram).
- Sociala strategier (t.ex. att lova att göra klart saker före en viss deadline).
Läsning rekommenderas varmt, för bättre förståelse av mänsklig rationalitet och av hur den kan styrkas i en själv.
_____________________________
*”A quick definition of procrastination would be to say that it occurs when:
1. an agent delays initiation of an action that is associated with some level of disutility, even though
2. the agent knows now that doing so will increase the level of disutility at the time that the act must ultimately be performed, and
3. the agent has reason to believe that she will subsequently regret having delayed the action.”
Se ett tidigare inlägg: ”Skjuter du upp saker och ting?”
Prima tvålmaskin
Jag har bacillskräck.* Därför blev jag synnerligen glad när jag, under mitt besök i Las Vegas, hittade en automatisk tvålmaskin! Den blev min för endast $43. För att få en dos tvål behöver man inte beröra apparaten: det räcker med att vifta framför en sensor. Man kan alltså tvätta sig utan att behöva beröra någon yta som har berörts av någon annan. Nu har jag installerat den i mitt badrum och känner mig mycket nöjd.
*Se tidigare inlägg: ”Leve Kim Jong-Il!”, ”Hostandets gissel”, ”Jag envisas inte”, ”Handskar i trafiken”, ”Rör mig inte”, ”Bakteriernas fiende” och ”Min nya hjälte”
Betydelsen av ögonkontakt
Många djur tolkar ögonkontakt som något negativt — som ett tecken på nära förestående aggression. (Därför undvikar jag att titta hundar i ögonen.) Så är det inte hos människan. Tvärtom är ögonkontakt viktig för social interaktion med andra människor. En färsk översiktsartikel, ”The Eye Contact Effect”, publicerad i Trends in Cognitive Sciences, belägger detta. Intressant nog kan en effekt konstateras mycket tidigt:
Several studies have revealed that sensitivity to eye contact is present even in newborns. Neuroimaging studies have also demonstrated that eye contact modulates cortical activation in infants as young as 4 months of age. This suggests that human infants are equipped with a bias to detect and orient towards faces that make eye contact with them.
Autistiska barn uppvisar mycket annorlunda mönster för ögonkontakt än andra, rapporteras också. Själv är jag inte sällan lite blyg när jag träffar nya människor och tittar dem inte alltid i ögonen. Det är nog inte bra för min kontakt med dem. Å andra sidan verkar man tänka bättre när man inte tittar andra i ögonen. Alltid något.
Tavlans titel säger allt
Kazimir Malevich, Red Square: Painterly Realism of a Peasant Woman in Two Dimensions (1915), 53,8 x 53,8 cm:
Gör nationalekonomin folk till egoister?
Jag uttryckte häromdagen sympati för Peter Singers uppmaning till oss som har det bra att bistå världens fattiga. Men jag är också nationalekonom, vilket många associerar med en fokusering på egenintresse. Och mycket riktigt: nationalekonomiska studenter och forskare tycks vara mer egoistiska än andra. Se t.ex. hur forskare i nationalekonomi är mindre benägna att ge till välgörenhet (enligt en enkät):
Och se hur studenter med nationalekonomisk inriktning är mindre benägna att samarbeta i fångarnas dilemma (enligt ett experiment):
Robert Frank och hans medförfattare drar försiktigt slutsatsen att detta beror på att nationalekonomins modeller i regel utgår från maximering av den egna nyttan och att detta sätter sina spår. Men i ”Selfish and Indoctrinated Economists?” konstaterar Bruno Frey och Alois Stutzer att de, på basis av verkligt givande bland studenter i Zürich, inte finner stöd för denna tes. Istället tycks personer som är mer egoistiska till att börja med söka sig till nationalekonomin:
Many people believe that economists in general are more selfish than other people and that this greater selfishness is due to economics education. This paper offers empirical evidence against this widely held belief. Using a unique data set on giving behaviour in connection with two social funds at the University of Zurich, it is shown that economics education does not make people act more selfishly. Rather, this natural experiment suggests that the particular behaviour of economists can be explained by a selection effect.
Samma slutsats har etablerats experimentellt. Så det kan vara svårt att få nationalekonomer att ge bort pengar, men det beror nog inte på ämnet som sådant.
Not: Till skillnad från PJ anser jag inte att avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer ska införas. (Jag är ju nationalekonom.)
Dags för enkönade skolklasser?
Kvinnor är i genomsnitt mindre villiga att ta risker än män. Tidigare forskning antyder att det kan bidra till att förklara varför relativt få kvinnor når toppen i näringslivet. Men varför är kvinnor i genomsnitt mindre riskbenägna? En ny studie, ”Gender Differences in Risky Behaviour: Does Nurture Matter?”, finner stöd för att det inte är något medfött utan att det har att göra med miljömässiga faktorer:
Single-sex environments are likely to modify students’ risk-taking preferences in economically important ways. To test this, our controlled experiment gave subjects an opportunity to choose a risky outcome − a real-stakes gamble with a higher expected monetary value than the alternative outcome with a certain payoff − and in which the sensitivity of observed risk choices to environmental factors could be explored. The results show that girls from single-sex schools are as likely to choose the real-stakes gamble as much as boys from either coed or single sex schools, and more likely than coed girls. Moreover, gender differences in preferences for risk-taking are sensitive to the gender mix of the experimental group, with girls being more likely to choose risky outcomes when assigned to all-girl groups. This suggests that observed gender differences in behaviour under uncertainty found in previous studies might reflect social learning rather than inherent gender traits.
Skolklasser med pojkar och flickor för sig är, mot denna bakgrund, värda att överväga. Frågan är dock om flickornas riskbenägenhet stannar kvar när pojkarna förr eller senare dyker upp.
Bryter jag mot reglerna?
Jag vet inte om jag vågar erkänna att jag använder handikapptoaletter i offentliga miljöer. De är stora och rymliga, de är oftast lediga och de är relativt fräscha (pga. att de inte används så ofta). Gör jag fel? Är tanken sådan, och säger reglerna, att dessa toaletter enbart ska användas av funktionshindrade? Eller får vi andra också använda dem när de är lediga? När det gäller p-platser för funktionshindrade är det väl så, att de enbart får användas av personer med särskilt tillstånd. Gäller samma sak här? Jag bara undrar.
Ständigt denna jury
Melodifestivalen får man ju inte missa. I år vann för en gångs skulle min favorit, Malena Ernman. En ständig diskussionspunkt är vilken roll juryn ska spela i tävlingen. Själv är jag tveksam till juryavgöranden i smakfrågor; däremot kan juryer fylla en funktion när vissa faktafrågor ska avgöras. Faktum är att det finns precisa analyser av detta.
Mest känd är Condorcets juryteorem, utvecklat av markisen de Condorcet:
Provided that the following five assumptions apply:
1) the jury must choose between two alternatives (one of which is correct); 2) the jury reaches its verdict by simple majority vote; 3) each juror is competent (i.e. is more likely than not to vote correctly); 4) all jurors are equally competent (have equal probabilities); and 5) each juror decides independently of all other jurors:
1. any jury comprising an odd number greater than one of jurors is more likely to select the correct alternative than any single juror and 2. this likelihood tends to a certainty as the number of jurors tends to infinity.
Ett resultat som definitivt måste betraktas som cool! Dock är antagandena ganska restriktiva, kanske särskilt antagande 5). I en ny analys, ”Optimal Jury Design For Homogeneous Juries With Correlated Votes”, från vilken definitionen ovan är hämtad, visas att när detta antagande mjukas upp, så att jurymedlemmars röster är korrelerade med varandra (vilket är rimligt när de får del av gemensam information och överlägger med varandra), förändras implikationerna. När enkel majoritetsregel används är det inte längre alls säkert att en jury fattar bättre beslut än en ensam beslutsfattare:
The above theorem shows that a single juror will outperform a jury under simple majority rule when the individual competence is low but the correlation is high. Since simple majority rule maximizes the collective competence, the single juror will outperform the jury under any conceivable voting rule. Contrary to the case of independent votes, increasing the size of a jury when the votes are correlated will not necessarily improve its competence. For positive correlation an enlargement of the jury can be detrimental up to a certain size, beyond which it becomes beneficial.
För beslut med enhällighetsregel gäller följande:
Although positive correlation improves the jury’s competence under unanimity, it cannot raise it above that of a single juror.
Är kompetensen i vissa typer av kollektiva beslut (t.ex. demokratiska sådana*) överskattade? Ja, sådant kan man komma att tänka på när man ser på Melodifestivalen. Liksom att Malena Ernman kommer att sjunga huvudrollen i Rossinis opera Askungen på Kungliga Operan senare i vår!
*Angående låg kompetens, se Bryan Caplans The Myth of the Rational Voter.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, AB1, AB2, Sydsvenskan
Blondinbella är en förebild
På frågan ”Hej Bella, du skriver aldrig om religion. Tror du på Gud?” svarar Blondinbella:
[J]ag är inte religiös, tror inte på Gud. Jag tror på mig själv istället.
Tips: Orsakverkan.
Konsten att lyssna
Michel Foucault berättar om en praktik i antikens Grekland:
In Pythagorean cultivation, disciples kept silent for five years as a pedagogical rule. They did not ask questions or speak up during the lesson, but they developed the art of listening.
Jag har en känsla av att vår kultur är högljudd och interaktiv, att lyssnandet som ideal är som bortblåst. T.o.m. på konserter och andra kulturella evenamang får man numera stå ut med att människor pratar under föreställningens gång. Tystnaden tycks för många outhärdlig. Är det tecken på oförmåga eller kanske ovilja att kontemplera? Förstår många inte att andra och annat kan ha mer att säga än man själv? Är man rädd för att tystnad ska avslöja tomhet?
Eller kan det vara så att tystnaden och lyssnandet har nackdelar? Såsom auktoritetstro och underordnande, om bara vissa är är tysta och lyssnar medan andra talar. Är reciprokt lyssnande ett möjligt modernt — demokratiskt? — ideal? Sekventiell tystnad?
Ur Ethics: Subjectivity and Truth (s. 236). Se även det tidigare inlägget ”Tystnaden som umgängesform”.
Är gamla pappor bra för barn?
90-årig pappa
Barn föds till allt äldre föräldrar. Hur påverkar det barnen? Inte så bra. Särskilt tycks äldre fäder ha negativ inverkan. Tidigare forskning visar bl.a. på en relation mellan faderns ålder vid födseln och risken för autism, schizofreni, tidig död, Alzheimers sjukdom och bipolaritet. Nu visar en ny studie, ”Advanced Paternal Age Is Associated with Impaired Neurocognitive Outcomes during Infancy and Childhood”, att en gammal pappa är relaterad till sämre kognitiva testresultat:
We report, to our knowledge for the first time, that the offspring of older fathers show impairments on a range of neurocognitive tasks during infancy and childhood. The pattern of findings was relatively consistent across ages and across neurocognitive domains, with near-linear declines found in most of the measures. … These findings persisted after adjustment for a range of socioeconomic variables and for parental mental health. In striking contrast to the findings for APA, the association between advanced maternal age and performance on neurocognitive tasks was in the opposite direction.
Detta kan, enligt forskarna, bero på försämrad spermiekvalitet och på att äldre fäder interagerar sämre med sina barn. Kanske dags att sätta fart på barnalstrandet, om du har tänkt dig ett sådant?
Hälsning från Finland
Jag befinner mig i Finland på nordisk workshop i politisk ekonomi. Här finns dock inte bara intellektuell skärpa utan även skönhet! Ett exempel är Pauli Nissinen:
Religion som vanföreställning
Det finns en psykiatrisk diagnos som på engelska kallas delusion. Jag inbillar (!) mig att den kallas vanföreställning på svenska. Definitionen lyder så här, enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders:
A false belief based on incorrect inference about external reality that is firmly sustained despite what almost everybody else believes and despite what constitutes incontrovertible and obvious proof or evidence to the contrary. The belief is not one ordinarily accepted by other members of the person’s culture or subculture.
Ett exempel på en vanföreställning ges i artikeln ”The Reliability of Three Definitions of Bizarre Delusions”:
A 27-year-old man had the delusion that the voice he heard throughout the day was that of an invisible girlfriend. His girlfriend gave him advice and told him to do things. At night she would come to him, although still invisible, and they would make love.
Det slog mig att medan den 27-årige mannen som hörde en röst från en osynlig flickvän betraktas som patologisk, betraktas andra som hör en röst från en osynlig varelse de kallar gud som helt friska. Hur kommer det sig? Det intressanta i definitionen ovan är att den betonar att vanföreställning delvis definieras utifrån vad de flesta anser normalt. I vår kultur har de flesta ansett det normalt att tro på osynliga varelser som talar till dem, dock inte i form av osynliga flickvänner, varför de av psykiatrin anses helt friska. Är det inte märkligt? Psykiatrin tycks i vissa centrala avseenden vara socialt konstruerad.
Ovetenskap i politiken
Antag att politiska uppfattningar kan beskrivas med en vänster-högerskala. Antag vidare att man i politiska sakfrågor kan resonera på ett av två sätt: vetenskapligt och ovetenskapligt. Med det senare menar jag det professor Olle Häggström beskriver på följande sätt i Riktig vetenskap och dåliga imitationer (s. 139):
Motsatsen till vetenskapligt kritiskt tänkande är att i förväg ha bestämt sig för vilka slutsatser som skall uppnås, varefter man om en undersökning ger resultat som pekar i oönskad riktning helt enkelt ignorerar dessa för att istället jaga vidare efter ny evidens och då enbart ta fasta på sådant som stödjer önskad slutsats.
Min fråga är om graden av ovetenskapligt tänkande är större längs vänster-högerskalans ytterkanter än i dess mitt. Är politiskt mer extrema personer också mer ovetenskapliga? Många tycks utgå från det, men jag undrar om det stämmer. Kan man inte lika väl befinna sig i den politiska mitten på ovetenskapliga grunder? Någon kanske håller med om att man kan göra det men att det är mindre sannolikt att man gör det. Kanske därför att vetenskapen ofta inte kommer fram till entydiga resultat och att en mittenposition därför verkar mest i linje med ett oklart forskningsläge. Eller kanske därför att vetenskapen ofta kommer fram till entydiga resultat som visar att en mittenposition är mest korrekt. Visst är båda dessa förklaringar möjliga och kanske t.o.m. rimliga, men det är viktigt att inse att de inte är sanna i alla fall.
Professor William Easterly diskuterar, mot bakgrund av resonemang av detta slag, om hans försvar av relativt fria marknader är ”ideologi” och inte vetenskapligt grundat:
If you are a free market ideologue, then you will defend free markets. However, it does not follow that If you defend free markets, then you are an ideologue. My posts presented evidence for markets as a development strategy. Feel free to disagree with the evidence, but don’t jump to the “ideologue” conclusion.
Det är lätt att anklaga andra för att vara ovetenskapliga, men det duger inte att enbart titta på uppfattningar i sak (och deras placering på vänster-högerskalan) för att avgöra om någon resonerar ovetenskapligt. Man måste granska argument på deras meriter i sann vetenskaplig anda, och då kan ibland ”extrema” politiska uppfattningar befinnas vara vetenskapligt underbyggda. Tror jag.
Uppdatering: Se professor Mario Rizzos försvar av ideologi.
Ska man samla rikedomar?
Som någon klok person har sagt:
She who dies with the most jewels, is still dead.
Avskaffa zebralagen
Anders Berndtsson, förbundsdirektör i NTF, delar tydligen min kritiska syn på den lag som stipulerar att förare har väjningsplikt vid övergångssställen, enligt vad Mitt i Vasastan (10/3 2009, s. 11) rapporterar:
För tio år sedan infördes ”zebralagen”. Den innebär att bilister är skyldiga att lämna företräde åt gångtrafikanter vid övergångsställen. Men lagen fick motsatt effekt, många går numera rakt ut på övergångsstället utan att hålla utkik efter bilar.
— De invaggas i falsk trygghet. En bil behöver en sträcka för att hinna stanna, säger Anders Berntsson.
Han är med andra ord realist, inte utopist.
Lycka i USA
Inom USA varierar det subjektiva välmåendet, eller lyckan, mellan delstaterna. Utah är den lyckligaste staten. Tyder det på att man blir lycklig av att bli mormon? Eller beror lyckan på porren? Eller kanske på inkomstens storlek? Så här ser korrelationen mellan lycka och medianinkomst ut mellan USA:s delstater:
Se även det tidigare inlägget ”Fel om pengar och lycka”, Florida och Mellanders korrelationer mellan lycka och andra variabler samt Stevenson och Wolfers uppsats ”Happiness Inequality in the United States”.
Skolmassakerns etiologi
Ännu en skolmassaker har inträffat. Den får mig att tänka på Gus Van Sants film Elephant, som handlar om just en sådan. Det jag tycker om med filmen är dess äkthet:
- De medverkande är amatörer utan tidigare filmerfarenhet.
- Filmningen är rak, direkt och enkel.
- Temat är mörkt och utan lyckligt slut.
Den har mycket att säga för den som har ögon att se med. Se trailern och köp filmen:
Se även det tidigare inlägget ”Fler vapen, färre brott?” samt Daniel Waldenströms ”Är tillgång till vapen boven i dramat?”.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, Sydsvenskan, Dagen
Tvagningsdags
Max Beckman, The Bath (1930), 174,9 x 121,3 cm:
Bättre prestationer i skolan
Regeringen och andra är rätteligen oroade över prestationerna i den svenska skolan. Hur kan de förbättras? En ny studie, ”The Importance of Relative Performance Feedback Information: Evidence from a Natural Experiment Using High School Students”, antyder att elever som får kunskap om hur de presterar relativt andra presterar bättre:
For one year only, students received information that allowed them to know whether they were above (below) the class average as well as the distance from this average. We exploit a rich panel data set and find that the provision of this information led to an increase of 5% in students’ grades. Moreover, the effect was significant for the whole distribution. However, once the information was removed the effect disappeared. To rule out the concern that the effect may be driven by teachers within the school, we verify our results using national level exams (externally graded) for the same students, and the effect remains.
Eftersom människor bryr sig om sin relativa position och status utnyttjar en sådan här informationsspridning detta för att få prestationerna att öka. Detta låter värt att pröva också i den svenska skolan. Om byråkrati och regelverk sätter käppar i hjulet kanske någon friskola kan gå före?
Andra möjliga sätt att förbättra prestationerna: monetär belöning och intellektuell dopning.
Utmanande ateism
Professorn i psykologi vid Harvard University Steven Pinker ger sin syn på Jerry Coynes artikel om religion och vetenskap:
Jerry Coyne applies rigorous standards of logic and evidence to the claims of religion and to the attempts to reconcile it with science. Many scientists who share his atheism still believe that he is somehow being rude or uncouth for pressing the point. But he is right to do so. Knowledge is a continuous fabric, in which ideas are connected to other ideas. Reason-free zones, in which people can assert arbitrary beliefs safe from ordinary standards of evaluation, can only corrupt this fabric, just as a contradiction can corrupt a system of logic, allowing falsehoods to proliferate through it.
Just så. Många av oss ifrågasätter den vanliga inställningen att religion ska ”respekteras” även om man inte delar dess trossatser.
Se även det tidigare inlägget ”Slut på tålamodet”.
Dödandets moral
Antag en (helt hypotetisk) situation där en läkare avslutar en respiratorbehandling och att detta avslutande leder till döden inom fem timmar. Antag vidare att avslutandet accepteras av alla. Föreligger då någon moralisk skillnad mellan A och B?
A. Smärtstillande medel ges i sådan mängd att smärtfri medvetslöshet råder fram till dödsögonblicket om fem timmar.
B. Smärtstillande medel ges i sådan mängd att döden inträder direkt.
Jag anser inte det, och jag finner det därför bisarrt att klandra en läkare för B utan att samtidigt klandra henne för att avsluta en respiratorbehandling med dödlig utgång. Håller du med mig?
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, AB
Dubiösa hundägare
Vad är det för människor som äger kamphundar? Inte vem som helst, tycks det. En ny studie, ”Vicious Dogs: The Antisocial Behaviors and Psychological Characteristics of Owners”, finner följande:
This study examined whether vicious dog owners were different on antisocial behaviors and personality dimensions. … Findings revealed vicious dog owners reported significantly more criminal behaviors than other dog owners. Vicious dog owners were higher in sensation seeking and primary psychopathy. Study results suggest that vicious dog ownership may be a simple marker of broader social deviance.
Talar detta för ett kamphundsförbud? Inte i sig, tycker jag. Trots allt finns många kamphundsägare som sköter sina djur på ett bra sätt, och även om ägarna i genomsnitt är mer kriminella och psykologiskt instabila än andra implicerar inte det nödvändigtvis att hundarna vansköts eller utgör fara för andra. Möjligen kan munkorgsobligatorium på allmän plats övervägas, men då för att hundarna (och inte för att ägarna) är farliga.
Penningpolitik som orsak till krisen
Professorn i nationalekonomi vid New York University Mario Rizzo om krisens grundorsak:
We must remember that the current economic state of affairs was caused by the excessively low interest-rate policy followed by the Federal Reserve from about mid-2002 through the third quarter of 2006. This policy resulted in significant economic distortions or imbalances. To say that it was “caused” by the Fed’s policy is not to say that once this occurred that other problems in the financial sector did not play a significant compounding role. Yet, were it not for the unsustainable misdirection of resources that we are now calling the “housing bubble” we would not be faced with our current major problems.
Se även vad professorn i nationalekonomi vid Stanford University John Taylor har att säga om samma sak.
Besviken på Alliansen
Även om jag överlag inte vill medverka till att dissa Alliansen — tvärtom är jag nöjd med mycket av vad den har företagit sig i regeringsställning — kan man fråga sig vilka dess minst attraktiva sidor är. Om jag skulle lista tre skulle det bli:
- Införandet av FRA- och IPRED-lagarna.
- Kristdemokraternas blockering av frivillig eutanasi med ett luddigt tal om ”människovärde”.
- Värnskattens kvardröjande.
Dock utgör inte dessa punkter skäl att inte stödja Alliansen, ty inget talar mig veterligt för att de rödgröna är bättre på någon av dessa punkter. Vad gäller punkt 3 är de klart sämre. Därtill kommer alla andra politikområden, där jag inte är besviken på, utan i många fall positiv till, Alliansen.
Vad tycker du Alliansen har varit sämst på?
Smittsam fetma
Påverkas människors fetma av hur feta andra är? En ny studie, ”Imitative Obesity and Relative Utility”, antyder att så är fallet:
If human beings care about their relative weight, a form of imitative obesity can emerge (in which people subconsciously keep up with the weight of the Joneses). Using Eurobarometer data on 29 countries, this paper provides cross-sectional evidence that overweight perceptions and dieting are influenced by a person’s relative BMI, and longitudinal evidence from the German Socioeconomic Panel that well-being is influenced by relative BMI. Highly educated people see themselves as fatter – at any given actual weight – than those with low education.
Tre reflexioner:
-
Ens eget utseende påverkar uppenbarligen inte bara en själv (om någon nu trodde det) utan även andra. Om du blir fet kan det få andra att bli feta. Fetma ger alltså upphov till negativa externaliteter (även om det kanske inte är så negativt för samhällsekonomin med fetma som vissa tror).
-
Det blir ett intressant dynamiskt förlopp i ett samhälle, om några börjar bli fetare. Det får andra att bli fetare, som får andra att bli fetare, etc. Motsatt effekt uppstår om några inleder en hälsotrend. En fråga är hur dessa ”entreprenörer”, som bryter mot existerande mönster och introducerar ett nytt förlopp, fungerar. Kanske är det kändisar som sätter agendan? Om Tomas Brolin och David Beckham börjar bli pluffsiga, sätter det måhända en ond cirkel i rörelse.
-
Jag är ganska högutbildad och ser mig själv som fetare än omgivningen verkar göra. Hur får man fler att se sig som fetare än de är, förutom att sätta alla i utbildning? (Genom konst?) Det borde dämpa effekten av att ta efter andra som är (objektivt sett) fetare.
Hur presstödet fungerar
När staten erbjuder subventioner och bidrag finns en risk för att människor ändrar sitt beteende, så att det istället för att ägnas åt produktiv verksamhet ägnas åt att försöka få och behålla favörer. En strålande illustration av en sådan effekt, och av att regleringar lätt får oavsedda konsekvenser, ges i Bo Baldersons bok Statsrådets verk:
Till generaldirektör hade kallats och utnämnts Arvid Västermark, 60 år, ditintills utgivare av en av partiets större landsortstidningar. Hans främsta merit för den nya sysslan var, om jag fattat statsrådet rätt, inte administrativ duglighet eller organistatorisk talang, utan en oföränderlig upplaga på sin tidning, Arbetarkraft. (På orten hade den bara en konkurrent, Kristliga Dagbladet. Arbetarkraft ledde sedan länge upplagemässigt med ett par hundra exemplar och fick alltså inte del av det statliga presstöd, som tillkommer det organ som presterar den klenaste försäljningen. Arbetarkraft gick emellertid med kraftigt underskott och LO och Partiet tröttnade omsider att subventionera och beslöt att Arbetarkraft till varje pris måste erövra positionen som ortens minst spridda tidning. Statsrådet har berättat om den makabra upplagestrid i presstödets tidevarv som följde. Läs mer om den makabra upplagestriden genom att klicka här.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.