Tror alla på statlig stimulans?

Svensk ekonomi erhåller mycket finanspolitisk stimulans, och mer blir det i och med nya bidrag på 17 miljarder kr till kommuner och landsting. (Som väntat klagar Thomas Östros på att mer inte ges. Frågan är varför han bara vill fördubbla och inte tre- eller fyrdubbla regeringens satsning?) Nå, det kan vara värt att påminna sig att inte alla delar den så utbredda, nästan religiösa tron på det saliggörande i att öka de statliga utgiftssatsningarna. Så här sa ekonomipristagaren Robert Lucas häromdagen:

lucas_robert

Now, would a fiscal stimulus somehow get us out of this bind, or add another weapon that would help in this problem? I’ve already said I think what the Fed is now doing is going to be enough to get a reasonably quick recovery committed. But, could we do even better with fiscal stimulus? I just don’t see this at all. If the government builds a bridge, and then the Fed prints up some money to pay the bridge builders, that’s just a monetary policy. We don’t need the bridge to do that. We can print up the same amount of money and buy anything with it. So, the only part of the stimulus package that’s stimulating is the monetary part. … But, if we do build the bridge by taking tax money away from somebody else, and using that to pay the bridge builder — the guys who work on the bridge — then it’s just a wash. It has no first-starter effect. There’s no reason to expect any stimulation. And, in some sense, there’s nothing to apply a multiplier to. … You apply a multiplier to the bridge builders, then you’ve got to apply the same multiplier with a minus sign to the people you taxed to build the bridge. And then taxing them later isn’t going to help, we know that.

Se även ”De som tror att det vet” samt två tidigare inlägg om Robert Lucas: ”Är omfördelning viktig?” samt ”Minskar staten orättvisorna?”
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5DN1, DN2, DN3, DN4AB, Sydsv1, Sydsv2, VA

30 reaktioner på ”Tror alla på statlig stimulans?

  1. Det finns sedan länge sådan verksamhet i Sverige. Det kallas skyddade verkstäder och drivs av Samhall.

  2. Nonicoclolasos, hur ställer du dig till följande:

    Ekonomer kommer ju ofta med, eller förväntas (i mitt tycke alltför) ofta komma med, s.k. ”policyrekommendationer”. Dessa är i allmänhet helt ointressanta att läsa, särskilt i de fall de förekommer i slutet av vetenskapliga artiklar. Alternativt förväntas ekonomer i allmänhet ha åsikter/rekommendationer om ekonomisk politik; det ingår ju liksom i själva idén med att vara nationalekonom.

    Lucas m fl står ju för en syn som i princip går ut på att inga statliga åtgärder egentligen hjälper. Lucas och hans kompisar har dragit antagandena om rationella förväntningar ganska (i.e. väldigt) långt, åtminstone i mitt tycke. Lucas råd, som du citerar, blir alltså att inte göra någonting. Allt är så bra/dåligt som det någonsin kan bli. Givet all tillgänglig information, som enligt Lucas et al. inte behöver vara ”perfekt”, beter sig alla aktörer rationellt.

    Jaha. Blir då inte ditt och andra ekonomers värv ett ganska meningslöst sådant? Vad ska man då med ekonomer till? Vidare: du, liksom många andra av dina kolleger, brukar ju ofta ha åsikter av typen ”vill vi ha A så måste vi göra B”, samt komma med mer eller mindre normerande rekommendationer. Varför då stödja sig mot just Lucas, vad gäller misstron mot statliga stimulansåtgärder?

    /Acke

  3. Att staten ger kommuner och landsting en massa pengar är väl inte för att politikerna tror att krisen ska försvinna eller avta pga detta, utan för att de tror att krisen gör att kommunerna och landstingen inte klarar den verksamhet som staten ålagt dem, om de inte får extra pengar?

  4. So let me try this one more time.

    Here’s what we agree on: if consumers have perfect foresight, live forever, have perfect access to capital markets, etc., then they will take into account the expected future burden of taxes to pay for government spending. If the government introduces a new program that will spend $100 billion a year forever, then taxes must ultimately go up by the present-value equivalent of $100 billion forever. Assume that consumers want to reduce consumption by the same amount every year to offset this tax burden; then consumer spending will fall by $100 billion per year to compensate, wiping out any expansionary effect of the government spending.

    But suppose that the increase in government spending is temporary, not permanent — that it will increase spending by $100 billion per year for only 1 or 2 years, not forever. This clearly implies a lower future tax burden than $100 billion a year forever, and therefore implies a fall in consumer spending of less than $100 billion per year. So the spending program IS expansionary in this case, EVEN IF you have full Ricardian equivalence.

    Is that explanation clear enough to get through? Is there anybody out there?

    – Krugman

  5. Acke: Många och djupa spörsmål, som jag inte har tid att besvara just nu. Jag kanske återkommer i senare inlägg. Låt mig dock påpeka att Lucas inte säger att man inte ska göra någonting: tvärtom förespråkar han en expansiv penningpolitik och menar att den ger betydligt bättre utdelning än finanspolitisk expansion.

    David: Jo, det är inte en orimlig tolkning, som jag ser det, så kanske ska just denna satsning inte ses som en del av stimulansåtgärder i allmänhet. Samtidigt innebär satsningen ett ökat budgetunderskott, som kommer att behöva betalas av en vacker dag genom högre beskattning. Frågan är vad den insikten har för effekt på människors arbets-, konsumtions- och sparbeslut.

    Peter: Frågan är i vilken mån det är rimligt att se en expansion av statliga utgifter som tillfällig. Är det mer troligt att skatterna går upp eller att utgifterna går ner framöver? I den mån andra, liksom jag, tror det förra, förefaller Krugmans resonemang svagt, vilket ju också Lucas tycker. Harvards Robert Barro har också skattat multiplikatorns storlek i fredstid och finner den ligga nära noll. (Allmänt sett ser vi här en kamp mellan två olika synsätt på hur en ekonomi och hur politiken fungerar. På ena sidan finns bl.a. Krugman och DeLong; på den andra bl.a. Lucas, Barro, Prescott och Becker.)

  6. Självklart måste man förr eller senare (ju förr desto bättre) betala för den offentliga verksamheten, och för att kunna göra detta måste man skära ner på något annat, nämligen privat konsumtion.

    Men om man inte gillar detta faktum så är det ju för att man föredrar privat konsumtion framför offentlig verksamhet, och då ska man ju permanent skära ner på den offentliga verksamheten, inte bara göra det när det råkar vara kris.

    Att införa en massa offentlig verksamhet när det är högkonjunktur och sedan skära ner på den igen när det är lågkonjunktur bara måste ju vara ekonomisk ineffektivt.

  7. ”Är det mer troligt att skatterna går upp eller att utgifterna går ner framöver?”

    Vad avser du med framöver? Vilket är perspektivet?

  8. David: Det mest intressanta i det du tar upp tycker jag är spänningen mellan krisåtgärder och det man föredrar i ”normala fall”. T.ex. påverkas min avoga inställning till krisåtgärder av att jag tror att de kommer att påverka ekonomi och politik på ett sätt jag ogillar ”i normala fall” under mycket lång tid.

    Peter: Krugman talar ju om ett par år av expansion, sedan kontraktion, i de offentliga utgifterna. Jag tror, med min förståelse av den politiska processen, att det antagandet är helt orealistiskt. Istället kommer skatter att behöva höjas inom några år (vilket kanske ändå är att vänta pga. den demografiska förändringen, men detta gör saken värre).

  9. Peter: Det är just de senare årens positiva utveckling jag värnar om. Jag är rädd för att den omintetgörs av en stor finanspolitisk expansion. Visst, inget är skrivet i sten, och det kan hända att vi får en ansvarstagande regering som inriktar sig på budgetkonsolidering framöver med utgiftsnedskärningar som viktig ingrediens. Jag är orolig för att så inte blir fallet. (Notera för övrigt också att mycket av effekterna på budgetsaldot beror på automatiska stabilisatorer: det är främst därför vi har en så hög stimulansgrad i Sverige nu och kommande år; och i högkonjunktur förstärks budgetsaldot automatiskt på motsvarande sätt. Det förstärker mig i min skepsis mot alltför stor diskretionär expansion.)

  10. Nonicoclolasos: med ”krisåtgärder”, menar du då ”lån, som senare måste finansieras via skatter, man tar under en kris för att hå råd med den offentliga sektorn”, eller ”lån, som senare måste finansieras via skatter, man tar under en kris för att motverka krisen”?

    Givet att du avser det förra: varför ogillar du ”krisågärder” signifikant mycket mer än ”normala” åtgärder (dvs skatt som tas för att finansiera den offentliga sektorn). Varför föredrar du:
    1. att myndigheterna tar 50% skatt från dig och spenderar på att i goda tider leverera bra offentlig service (som du inte använder), och i dåliga tider erbjuder kass offentlig service, framför
    2. att myndigheterna tar 50% skatt från dig och spenderar på att leverera medelbra offentlig service (som du inte använder) oavsett om det är goda eller dåliga tider?

    Oavsett vilket blir du ju av med 50% av din inkomst till något du inte har nytta av.

  11. David: Jag avser det senare (jag inser nu att jag genom att kommentera det nya bidraget till kommunsektorn nog kan ha gett intryck av att jag avser det förra.), och då ser inte alternativen ut så som de du anger. Då väljer vi istället mellan olika kombinationer av skatter och utgifter, där de i det ena fallet är lägre och i det andra fallet högre. En grundfråga med en finanspolitisk expansion i den meningen är om den ger ett bättre utfall än att låta bli (givet en kraftig monetär expansion). Det är här Lucas sista mening i citatet ovan och Barros forskning (se ovan) kommer in i bilden.

  12. Det råder en snäv syn på plus och minus i den här diskussionen. Man glömmer en hel del på minussidan i räkenskapen; arbetslöshet/ökad arbetsbelastning-ohälsa-missbruk, våld, kriminalitet. Och barn som växer upp i detta. Vad är det egentligen som kostar i samhället? Enligt alla siffror!
    Ska vi verkligen bara avvakta tills de starka slutligen reser sig upp och börjar anställa? Har vi verkligen råd att vänta så länge? Jag tror inte det.

  13. Är det inte skillnad på statlig stimulans och statlig stimulans även utanför kommun- och landstingssektorn?

    Min förra året avlidne far talade vid flera tillfällen om att det i lågkonjunktur var viktigt att staten stimulerade den typ av samhälleliga utgifter som vi oavsett hög- eller lågkonjunktur behövde få utförda under den närmaste 10-20 års ramen. T.ex. renovera och byta ut ledningar i VA-system där en stor del av rören som ligger redan var färdiga att byta igår; t.ex. påskynda infrastruktursatsningar som redan beslutats; t.ex. renovera bostadsbestånd som behöver renoveras och där energibesparingar kan ge vinst.

    Vad har Du för kommentar till skillnaden mellan den typen av Statliga stimulanser och Statliga stimulanser utöver underlättande av bankväsende för privata företag och enskilda individer?

  14. norah: Det finns många dimensioner att diskutera, t.ex. om stimulansförsök alls är att rekommendera; vilken relativ roll penning- och finanspolitik i så fall bör spela; i den mån finanspolitik ska ha en roll, vilken roll skattesänkningar och utgiftsökningar ska spela; och i den mån utgiftsökningar ska ha en roll, vilken typ och form av utgiftsökningar som är att föredra. Din fråga rör den alla senaste saken. Låt oss anta att vi anser att utgiftsökningar ska äga rum. Visst kan man då, givet det, diskutera vilka former som är att föredra, men man bör börja med att specificera vilket mål man vill uppnå. Är det effekter på sysselsättning? Effekter på tillväxt? Effekter på disponibel inkomst?

    Ditt fars sätt att resonera är i vilket fall tilltalande: Har vi redan bestämt oss för att göra x, y och z ”ändå” torde det vara att föredra att göra de sakerna i lågkonjunktur. Mycket av oenigheten i policydiskussionerna handlar dock om bedömningar av alla sakerna jag nyss har beskrivit, dvs. om saker vi inte har bestämt oss för att göra ”ändå”.

  15. Niklas: Låt säga att du får en gåva i form av ett statspapper som på förfallodag inbringar 10 miljoner sek till innehavaren. Detta papper är ett av många som emitterats för att stimulera ekonomin. Skulle du då inte känna dig 10 miljoner rikare?

  16. Ping: Hur stabiliserar man egentligen ekonomin? « F M S F | Presidiebloggen

  17. Camilla – Du argumenterar helt forvirrat. Niclas, liksom jag, ar skeptiska till att fiskal stimulering fungerar … alls. (detta eftersom bade empiriska och teoretiska bevis ar minst sagt bristfalliga)

    Shubila – Lagg till en extra nolla pa varenda sedel och varenda pris. Skulle du kanna dig 10 ganger rikare da?

  18. Ekonomers abstrakta k/i-analyser måste översättas till konkret tillvaro. Lite extra skatt på bourgeoisens överskott kommer densamma tillgodo. En nattöppen fritidsgård i minskar buset vilket är ekvivalent med att bourgeoisen vågar jobba övertid och åka tunnelbana hem.

  19. Holger Bergkvist var Göteborgs folkpartistiske ekonom under ett par år på 70-talet. Marknadsekonom som älskade att på partimöten förklara tidigarelagda investeringar i form av t.ex. ny simhall, idrottsanläggning och motionsspår i termer som den Du Shylock verkar efterfråga.

    Jag minns än hur Holger B utifrån antalet personer som bodde i Frölunda när han propagerade för en simanläggning där. Han räknade på antalet barn som lättare skulle kunna lära sig simma, + minskade dödstal i drunkning. Han räknade på vad bättre motion för olika åldersgrupper skulle spara i sjukvårdskostnader. O.s.v.

    Visst är det ett sympatiskt sätt att föra fram argument för eller emot investeringar. Men, går det att räkna ut i reda termer vad t.ex. en nattöppen fritidsgård, som Du Shylock nämner, innebär? Åtminstone här i Göteborg har Du komplikationen att de som bäst behövde vara på fritidsgård ändå inte går dit eller går dit sällan.
    (Frölunda kulturhus med simanläggning invigdes mars 1980).

  20. Pontus; Det råder en sund osäkerhet bland dem som kan mycket. Men en sak är säker, att arbetslösheten är toppen av ett kostnadsisberg som inte smälter på årtionden (90-talskrisen kostar ännu i form av ohälsa). Och frågan är vad som blir dyrast för oss alla? Hur stort minus innebär en slopad skattesänkning och fler pengar till äldrevården/skolan/sjukvården egentligen?

  21. Inger: Visst är det så. I teorin kan det tyckas sympatiskt och kanske t.o.m. rättfärdigas ur ett libertarianskt perspektiv. Om, och endast om, sociala insatser (fritidsgårdar, simhallar etc) visat sig bromsa gränsöverskridanden bättre än övervakning och straff samt ifall detta vore mer kostnadseffektivt. Dock kanske den ideologiska renheten kanske hindrar sådant tänk.

  22. Camilla – Om tillexempel arbetsloshetsersattningar skall forlangas, AMS-atgarder fordubblas, och anstallning i offentliga sektorn utokas, sa ar det en politisk fraga. Vilka effekter dessa projekt kommer ha pa den privata sektorn ar en ekonomisk fraga. Du verkar argumentera for den forra, medan bloggposten handlar om den senare.

  23. Nicklas: Robert Barros syn på saken är förvisso intressant. Men mer intressant är hur du ser på saken? Skulle du, Nicklas Berggren, känna dig 10 miljoner rikare om du fick ett statspapper som på förfallodag ger 10 miljoner sek till innehavaren?

    Pontus: Nej. Jag skulle inte känna mig 10 ggr rikare. Och inte heller vara det.

  24. Ping: Destruktiva förslag i miljöns namn « Ekonomistas

Kommentarer inaktiverade.