Niclas Berggren 8:55 den 11 March 2009

Utmanande ateism

Professorn i psykologi vid Harvard University Steven Pinker ger sin syn på Jerry Coynes artikel om religion och vetenskap:

Jerry Coyne applies rigorous standards of logic and evidence to the claims of religion and to the attempts to reconcile it with science. Many scientists who share his atheism still believe that he is somehow being rude or uncouth for pressing the point. But he is right to do so. Knowledge is a continuous fabric, in which ideas are connected to other ideas. Reason-free zones, in which people can assert arbitrary beliefs safe from ordinary standards of evaluation, can only corrupt this fabric, just as a contradiction can corrupt a system of logic, allowing falsehoods to proliferate through it.

Just så. Många av oss ifrågasätter den vanliga inställningen att religion ska ”respekteras” även om man inte delar dess trossatser.

Se även det tidigare inlägget ”Slut på tålamodet”.

Niclas Berggren 9:01 den 5 March 2009

Är universum finjusterat?

Katoliken Roland Poirier Martinsson hävdade nyligen att det finns ett ”vetenskapligt bevis” för att en gudomlig skapare ligger bakom universum. Bevis var ordet. Ty:

Om smällen varit något svagare skulle all materia snart ha återvänt till gravitationens centrum. Om universum expanderat med något större kraft skulle stjärnorna aldrig ha bildats.

Professor Adams

Jag har i ett tidigare inlägg påpekat att Martinsson inte är inläst på den senaste filosofiska litteraturen, måhända därför att den kommer till en annorlunda slutsats än han. Nu kan jag även konstatera att han inte är inläst på den senaste fysiklitteraturen. Professor Fred Adams analys i ”Stars in Other Universes”, publicerad i Journal of Cosmology and Astroparticle Physics, ger nämligen inte heller stöd för Martinssons ”vetenskapliga bevis”. New Scientist rapporterar:

The idea that certain aspects of our universe make it uniquely suited to life has never been properly tested, says Fred Adams of the University of Michigan in Ann Arbor. ”You hear people say our universe is fine-tuned for life, that stars are rare and couldn’t form if certain things were different,” he says. ”The truth is, no one has done the calculations.” Adams has now rectified that situation and found that it is not unusual for stars to form that can support life. … Adams reckons his results … suggest that the ”specialness” of our universe could well be an illusion.

Oj då.

Niclas Berggren 11:47 den 2 March 2009

De religiösa barnen

En artikel i Intelligent Life Magazine, ”Faith Equals Fertility”, påpekar två saker som jag finner nedslående:

Människor tenderar att ha samma religiösa synsätt som sina föräldrar.
Religiösa människor får i genomsnitt fler barn.

Angående den första punkten:

[T]he huddling of the faithful is mainly explained by the fact that religion runs in families. If you have a religion, it is probably the same one as your parents. Earlier this year a survey by the Pew Forum on Religion and Public Life found that nearly three-quarters of American adults professed the religion in which they were raised.

Religion tycks alltså inte härröra från rationell analys utan från propaganda från tidiga år. (Det förstod Jesus.)

Angående den andra punkten:

Like other demographers, Eric Kaufmann expects western Europe to become markedly more religious in the course of the 21st century, as a result of the relatively low fertility of unbelievers and immigration from more pious places. Not only do denominations with traditionalist values tend to have higher birth rates than their more liberal co-religionists, but countries that are relatively secularised usually reproduce more slowly than countries that are more religious.

Vad göra? Vågar man hoppas på att fler barn frigör sig från sin bakgrund och tar till sig argument för ateism?

Niclas Berggren 11:35 den 27 February 2009

Ska man respektera religion?

Professor Simon Blackburn frågar sig vad som förtjänar vår respekt och inleder med en personlig upplevelse:

blackburn1

Some years ago, without realizing what it might mean, I accepted a dinner invitation from a Jewish colleague for dinner on Friday night. I should say that my colleague had never appeared particularly orthodox, and he would have known that I am an atheist. However, in the course of the meal, some kind of observance was put in train, and it turned out I was expected to play along—put on a hat, or some such. I demurred, saying that I felt uncomfortable doing something that might be the expression of some belief that I do not hold, or of joining a “fellowship” with which I felt no special community, and with which I would not have any particular fellow-feeling beyond whatever I feel for human beings in general. I was assured that what it would signify, if I went through with the observance, was not that I shared the world views or beliefs of my host, or wished myself to identify uniquely with some particular small subset of humanity, but only that I respected his beliefs, or perhaps his stance. I replied that in that case, equally, I could not in conscience do what was required. The evening was strained after that. But, I argued to myself, why should I “respect” belief systems that I do not share?

Detta är en svår fråga. Blackburn skiljer på olika grader av respekt, från ”tjock” till ”tunn”, där den förra sorten innebär att man beundrar och där den senare sorten innebär att man fördrar. Man kan tänka sig att man respekterar någons religiösa praktik i den senare meningen utan att göra det i den förra. I synnerhet om den person som utövar praktiken respekteras av oss i tjockare mening i andra avseenden. Som han uttrycker det:

We can respect, in the minimal sense of tolerating, those who hold false beliefs. We can pass by on the other side. We need not be concerned to change them, and in a liberal society we do not seek to suppress them or silence them. But once we are convinced that a belief is false, or even just that it is irrational, we cannot respect in any thicker sense those who hold it—not on account of their holding it. We may respect them for all sorts of other qualities, but not that one. We would prefer them to change their minds.

Jag har i samband med barndop uttryckt uppfattningen att man även som ateist skulle kunna tänkas delta i ceremonin trots att man anser den, pga. det tankegods som ligger bakom, hemsk. Men det är inte självklart. Genom att delta kan man sända en signal som uppfattas som tjockare respekt, vilket kan stärka ceremonins ställning i vår kultur, vilket vore olyckligt. Ja, detta är en del av att leva i ett mindre homogent samhälle — man stöter på personer, uppfattningar och fenomen som avviker från den egna synen på saker och ting, och man måste förhålla sig till dem på något sätt. Ibland avvisande eller, för att bevara harmoni, med indifferens.

Niclas Berggren 15:44 den 24 February 2009

Debatt om gud

En sak jag gillar med USA att där ofta förekommer offentliga debatter av olika slag. Jag har just tittat på en sådan på temat ”What’s So Great about God? Atheism versus Religion” mellan ateisten Christopher Hitchens och katoliken Dinesh D’Souza. Debatten, som ägde rum på University of Colorado den 26 januari i år, rör flera av de grundläggande argumenten för och emot kristendomen, men det som gör den riktigt sevärd är enligt min mening Hitchens retoriska begåvning och eleganta slagfärdighet.

Niclas Berggren 16:26 den 21 February 2009

Året Runt sprider nonsens

Jag läser min mors Året Runt och konstataterar ännu en gång att denna tidning förkunnar vidskeplighet. I artikeln ”Ibland måste jag stänga av kontakten med andarna” talar Ewa Olsson, ”medium”, om hur hon kände till tsunamikatastrofen två veckor innan den inträffade och hur hennes döde morfar Kalle tar kontak med henne:

Först känner jag alltid en stalldoft, morfar var bonde, och det gör mig alltid lika glad för då vet jag att morfar har något att säga mig.

Contra denna tidning, och andra som tror på existensen av en ”själ” som lever vidare efter döden, vill jag låta professor Steven Pinker på Harvard komma till tals:

No feature of consciousness has ever been discovered that does not depend 100% on neurophysiology. Stimulate the brain with chemicals or an electrical current, and the person’s experience changes; let a person’s experience vary, and you can measure the changes in chemistry or electrophysiology. When a brain is damaged, the person’s mental life is diminished accordingly, and when the brain’s activity ceases, the mind goes out of existence – Wallace’s séances notwithstanding, no one has found a way to communicate with the dead. The very existence of a subjective correlate of brain activity may not be understood (if it’s an intellectually coherent problem at all, which some would deny), but positing a “soul” simply renames the problem with no insight, and leaves the perfect correlation between consciousness and neurophysiology unexplained.

När kommer en intervju med Pinker i Året Runt? När får lurendrejaren Ewa Olsson svar på tal?

Niclas Berggren 7:29 den 19 February 2009

Kristen hycklare

Pastorn och kd-politikern Tuve Skånberg prisar yttrandefriheten:

I debatten om religion, politik och sexualitet så kommer saker att sägas som enskilda kan bli ledsna av. Då är inte lösningen att ropa på polis, fängelse och lagar som förbjuder vissa åsikter. Det offentliga samtalet dör om det införs åsikts- och yttrandeförbud.

Så bra. Så fint. Men vem var det nu som la fram en motion i riksdagen med följande förslag:

Denna norska lagstiftning, i synnerhet med dess ord om att inte ”på ett kränkande och sårande sätt visa ringaktning för någon trosbekännelse”, skulle kunna vara en god modell för att utforma en modern lag mot religionskränkning även i Sverige, som kunde garantera medborgarna i ett pluralistiskt samhälle skydd mot kränkning av sin religion.

Straffet för att ringakta religion i Norge: upp till sex månaders fängelse. Ska vi kalla Tuve för hycklare eller ska vi kalla honom för hycklare?

Niclas Berggren 20:37 den 16 February 2009

Svaga argument mot dödshjälp

Ett gäng kristna läkare (knutna till det av pastorn, kd-politikern och yttrandefrihetsmotståndaren Tuve Skånberg ledda Claphaminstitutet) motsätter sig möjligheten att få laglig hjälp att dö vid dödlig sjukdom och svårt lidande. Det finns mycket att säga om artikeln, men låt mig här stanna vid två saker.

För det första, beakta dessa olika fall, som samtliga rör den dödssjuke och svårt plågade Adam:

Han ber om hjälp att dö och får en dödande injektion av sin läkare.
Han ber om hjälp att dö och får ett piller av sin läkare, som han själv sedan tar med dödlig utgång.
Han ber om palliativ sedering, varpå han sövs ner och näringstillförseln avlutas av läkaren, med dödlig utgång.
Han ber om att hans livsuppehållande behandling ska avslutas av sin läkare, som också avslutar behandlingen, med dödlig utgång.
Han ber om smärtstillande medel som, för att smärtan ska lindras tillräckligt, dödar honom.

James Rachels

I vilket eller vilka fall beter sig Adam och läkaren moraliskt riktigt? Enligt min uppfattning i samtliga fall. Vad svarar de kristna läkarna? Att de avvisar 1 och 2 är klart, men i övrigt är det oklart vad de tycker. Jag gissar att de anser att agerandet är moraliskt riktigt i fall 3-5. Men om agerande som medvetet leder till döden accepteras i vissa fall, varför inte i samtliga fall? Läkarna påstår att ”[d]en avgörande frågan handlar om avsiktlighet” — men dels är jag övertygad om att avsiktlighet de facto förekommer i fall 3-5 också och dels är detta en moralisk irrelevant distinktion i vilket fall. Som filosofen James Rachels uttrycker det i artikeln ”Active and Passive Euthanasia”, publicerad i New England Journal of Medicine:

[T]he bare difference between killing and letting die does not, in itself, make a moral difference. If a doctor lets a patient die, for humane reasons, he is in the same moral position as if he had given the patient a lethal injection for humane reasons. … The AMA policy statement isolates the crucial issue very well; the crucial issue is ”the intentional termination of the life of one human being by another.” But after identifying this issue, and forbidding ”mercy killing,” the statement goes on to deny that the cessation of treatment is the intentional termination of a life. This is where the mistake comes in, for what is the cessation of treatment, in these circumstances, if it is not ”the intentional termination of the life of one human being by another?” Of course it is exactly that, and if it were not, there would be no point to it.

Filosofen Peter Singer anser också att distinktionen är moraliskt irrelevant (och lokaliserar tänkandet i biblisk etik). Han utvecklar argumentationen i Practical Ethics:

Reflecting on these cases leads us to the conclusion that there is no intrinsic moral difference between killing and allowing to die. That is, there is no difference which depends solely on the distinction between an act and an omission. … Allowing to die — sometimes called ”passive euthanasia” — is already accepted as a humane and proper course of action in certain cases. If there is no intrinsic moral difference between killing and allowing to die, active euthanasia should also be accepted as humane and proper in certain circumstances.

Vi ser här alltså att de kristna läkarnas argumentation bygger på en premiss som många av oss förkastar, varför vi inte heller accepterar deras motstånd mot fall 1 och 2 ovan.

För det andra skriver de:

Författaren drar slutsatsen att det [dödshjälpsmotståndet] kan bero på att läkarna inom palliativ vård ”är alltför medvetna om en dödslängtans skiftande karaktär, märker hur sådana önskningar försvinner när vård ges som möter patientens verkliga önskemål, och har själva ofta sett med egna ögon hur diagnoser och prognoser i början varit grova misstag”. … Vi instämmer i professor Finleys avslutande ord ”Döden är oåterkallelig och total … Det är därför lagändring avseende avsiktligt dödande är så ödesdiger”.

Det som antyds här är att människor ofta ångrar uttalanden om att de vill dö. Så är det förstås, precis som vi ångrar oss om allt möjligt vi uttalar oss om och gör. Är då detta ett bra argument mot dödshjälp? Det anser jag inte. Rent allmänt finner jag ånger vara en svag grund för att motsätta sig valfrihet — men är det någon valsituation där jag finner möjlig ånger irrelevant är det i fråga om beslut om döden. Skälet? Är man död kan man inte ångra sig och bryr sig inte om att man skulle ha kunnat ångra sig om man hade levt vidare för att fundera en gång till på saken.

Jag är således inte imponerad. Det är jag däremot av Statens medicinsk-etiska råd!

Se tidigare inlägg: ”Friheten att dö”, ”Ja till eutanasti”, ”Liv och död”, ”Legalisera aktiv dödshjälp”, ”Dödshjälp och Göran Persson”, ”Döden kan befria”, ”Dödshjälp när så önskas”, ”Hjälp att dö bör tillåtas”, ”Liv till varje pris”, ”Dödshjälp i Nederländerna”, ”Obefogad religiös alarmism”, ”Att dö för andras skull”, ”JK om dödshjälp”, ”Det rör på sig i dödshjälpsfrågan”, ”Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden”, ”Rationell syn på självmord”

Niclas Berggren 17:18 den 15 February 2009

Graden av okunskap varierar

I fråga om evolution varierar kunskaperna. Så här ser det ut i olika länder:

En viktig anledning till att jag trivs med att bo i Sverige är vår placering i detta diagram och den rationella syn på världen som den implicerar.

Så här ser det ut i USA, beroende på religiös tillhörighet:

evolution_religiosa

Beklämmande siffror, förstås, särskilt vad gäller muslimer och protestantiska kristna av de mer evangeliska och fundamentalistiska slagen. Min gode vän Anders förundrades över att nästan vart tionde Jehovas vittne erkänner evolutionen. Hur kan det komma sig? De måste rimligen hålla det hemligt, annars skulle de säkert uteslutas. Läs deras text ”Går det att förena evolutionsteorin och Bibeln?”.

Uppdatering: Även i Sverige pågår en debatt om evolutionen mellan kristna och vetenskapsmän.

Tips: Andrew Sullivan

Niclas Berggren 14:16 den 12 February 2009

Religiositet i världen

I ny statistik från Gallup visas graden av religiositet i olika länder i världen, baserat på hur stor andel av befolkningen som säger att religionen är viktig i det dagliga livet. En världskarta illustrerar:

De mest och minst religiösa länderna är dessa:

Vissa lovprisar religionen och ser den som såväl nödvändig som tillräcklig för moral, frihet och välstånd. Själv är jag inte så säker och känner mig mer tveksam till denna tes efter att ha noterat vilka de mest och minst religiösa länderna är.

Media: Dagen1, Dagen 2

Niclas Berggren 14:02 den 10 February 2009

Tio moderna myter

Professorn i filosofi vid Cambridge University Simon Blackburn går i en artikel i Times Higher Education igenom tio moderna myter. Mina tre (här nedkortade) favoriter:

2. The myth of religious belief
People say they believe in life after death but still grieve when people die.

7. The myth of culture
What is usually known as culture is a set of symbols enabling people on the inside to recognise and dislike those on the outside.

8. The myth of equal respect
[D]iscrimination is a virtuous activity and elites are to be admired.

Jag förhåller mig dock tveksam till hans nummer 4, The myth of the scientist, och hans nummer 9, The myth of choice and competition. Jag gillar, hyllar och tror på vetenskapsmannen och konkurrens. Har jag gått på mytbildning, eller vad?

Niclas Berggren 14:11 den 8 February 2009

Gud är en uppfinning

Kirilov i Fjodor Dostojevskijs Onda andar, citerad av Albert Camus i ”The Myth of Sisyphus” (s. 108):

Man simply invented God in order not to kill himself. That is the summary of universal history down to this moment.

Niclas Berggren 9:53 den 6 February 2009

Smart men religiös

Professorn i filosofi Daniel Dennett listar åtta möjliga förklaringar till varför vissa smarta människor är och förblir religiösa:

(1) The fallacy of sunk costs: ”I’ve already invested fifty years of my life in this position, and it would be excruciatingly embarrassing to acknowledge my error. In fairness to myself, I was entrapped in this view when I was too young to know better, and I’ve never been able to find a face-saving exit strategy.”

(2) Err on the side of prudence: ”I can conjure up enough uncertainty about these issues to excuse myself from drawing the invited conclusions, which might be mistaken, after all, and could, I suppose, do some harm to somebody. Where it doesn’t itch, don’t scratch!”

(3) Religion for art’s sake: ”The only cost-effective way to preserve the great music, literature, and art of the world’s religions is to encourage all people to support these magnificent living museums with their weekly offerings.”

(4) What would my mother think? ”People whom I hold dear, and who depend on me emotionally, would be heartbroken to learn of my defection. I’m going to carry this white lie to the grave, or at least until my parents are safely in their graves and my children and loved ones give me clear signs of being able to take such a confession with equanimity.”

(5) Credal calisthenics: ”It keeps me modest, and fosters a desirable habit of moral reflection that helps me do the right thing ‘without even thinking’. It’s a method of self-purification that keeps me morally fit.”

(6) We must fend off moral chaos: ”I myself don’t need God to tell me how to live, but some people really do. Religious belief puts the fear of God into some who would otherwise behave reprehensibly.”

(7) Don’t make waves: ”I have more than enough substantive controversies that I would rather spend my energies on. Why discard alliances, make enemies, lose the affection of powerful friends and associates by raining on their parade?”

(8) Dumbo’s magic feather: ”Religious belief is a moral prosthesis: it strengthens the resolve and courage of many who want to be good but don’t have the true grit they need. If I recant, I contribute to the dissolution of an aspect of the world that they truly depend on. I have no right to take away their crutch.”

Att vara religiös av de här skälen tycks mig tragiskt. En intressant fråga är hur många religiösa som i huvudsak låter sig styras av något av dem. Det lär vi dock aldrig få svar på, eftersom det ingår som en del i detta spel att låtsas tro — kanske även inför sig själv — även om man inte gör det.

Se tidigare inlägg: ”Tror religiösa verkligen på gud?”, ”Intelligens och gudstro”, ”Är religion och vetenskap förenliga?”

Niclas Berggren 18:03 den 1 February 2009

Analytisk ateism

Professor Aaron Sloman förespråkar analytisk ateism. Vad menas med det?

The claim that TS [the theistic position] is incoherent and incapable of being either true or false in any possible universe, e.g. because some of the content of the theistic claims undermine requirements for the claims to be meaningful.

Dvs. uppfattningen är inte att det inte finns en gud utan att själva begreppet gud är osammanhängande. Således kan frågan om en guds existens inte analyseras vidare, lika lite som en fyrkantig cirkels existens kan analyseras vidare. Det jag tycker om med denna ansats är att den börjar med att ställa kravet på teisten att definiera vad som menas med ”gud”. Analysen kanske sedan inte kommer längre än så.

Niclas Berggren 8:02 den 31 January 2009

Barndop är jättereaktionärt

Göran Skytte citerar med starkt ogillande kulturkritikern Ulrika Milles, som sa följande i P1 (lyssna):

En ung man som döper sin dotter i kyrkan och allting är försoning och harmoni… Det är jättereaktionärt. Obegripligt.

Visst har Göran rätt i att de flesta svenskar inte håller med om detta — de ser barndopet som en mysig familjecermoni — men faktum är att kulturkritikern har en poäng. Om man sätter sig in i barndopets grund, och inte låter sig nöja med mysigheten, finner man att den är hemsk. Som tur är döps allt färre barn i Sverige.

Niclas Berggren 23:32 den 30 January 2009

Hon bad som en galning

Pastor Linda Graaf bad som en galning för sin dotter, den i Let’s Dance tidigare medverkande Magdalena Graaf, efter en hjärnblödning. En adekvat beskrivning, tycks det mig, eller vad sägs om en kvinna som på fullt allvar talar om ett öga på följande vis:

Nå, den sjukdomsdrabbade själv tycks mer benägen att förlita sig på världslig helandekonst.

Se även det tidigare inlägget ”Han blir kallad dåre”.

Niclas Berggren 19:35 den 28 January 2009

Är religion och vetenskap förenliga?

Professorn i biologi vid University of Chicago Jerry Coyne besvarar frågan så här:

It would appear, then, that one cannot be coherently religious and scientific at the same time. That alleged synthesis requires that with one part of your brain you accept only those things that are tested and supported by agreed-upon evidence, logic, and reason, while with the other part of your brain you accept things that are unsupportable or even falsified. In other words, the price of philosophical harmony is cognitive dissonance. Accepting both science and conventional faith leaves you with a double standard: rational on the origin of blood clotting, irrational on the Resurrection; rational on dinosaurs, irrational on virgin births.

Men, invänder någon, finns det inte vetenskapsmän som är teister? Jovisst:

True, there are religious scientists and Darwinian churchgoers. But this does not mean that faith and science are compatible, except in the trivial sense that both attitudes can be simultaneously embraced by a single human mind. (It is like saying that marriage and adultery are compatible because some married people are adulterers.)

Niclas Berggren 14:56 den 26 January 2009

Vetenskapligt bevis för guds existens?

På julafton lät katoliken Roland Poirier Martinsson publicera ett slags högtravande plädering för kristendomen. Bl.a. hävdade han följande:

Naturen är ordnad på ett sätt som tycks kräva en tanke. Sådant är också det teleologiska (av grek. telos, mål) gudsbevisets anspråk: att det fanns ett mål med Skapelsen, att den inte var slumpmässig, av det enkla skäl att slumpen inte på allvar kan antas ge upphov till den perfektion som präglade den stora smällen. … Att resultatet blev så utomordentligt välkalibrerat (om ”målet” var att ge upphov till ett hyfsat stabilt universum som bar inom sig livets och medvetandets uppkomst) kan vetenskapligt inte förklaras med annat än vår smala lycka.

Detta är ett av de populäraste argumenten för att något slags gud existerar och brukar kallas the fine-tuning argument. Enligt Poirier Martinsson utgör det ett ”vetenskapligt bevis”. Not so fast. Uppenbarligen har denne man inte riktigt hängt med i den filosofiska litteraturen på området. Låt mig lyfta fram Wai-hung Wongs artikel ”The Cosmic Lottery”, som är accepterad för publicering i International Journal for Philosophy of Religion. Han klargör där att Porier Martinsson och hans kreationistiska vänner har fel:

One version of the argument for design relies on the assumption that the apparent fine-tuning of the universe for the existence of life requires an explanation. I argue that the assumption is false. Philosophers who argue for the assumption usually appeal to analogies, such as the one in which a person was to draw a particular straw among a very large number of straws in order not to be killed. Philosophers on the other side appeal to analogies like the case of winning a lottery. I analyze the two analogies and explain why the lottery analogy is the right one to use. In the light of such an analysis, we can see that although the cosmic feature of being life-permitting is rare, it does not allow life-permitting possible universes to stand out because there are other rare cosmic features that other possible universes have.

Dvs. det krävs ingen särskild förklaring till varför ett universum som tillåter mänskligt liv existerar. Inte mer än till att någon råkade ut för den ytterst osannolika händelsen att vinna högvinsten i ett lotteri. Talet om ”vetenskapligt bevis” ter sig mot bakgrund av Wongs analys snarast löjeväckande.

Niclas Berggren 7:02 den 23 January 2009

De halvt dolda

Jag hade inte tänkt skriva något om Jonas Gardells dramaserie De halvt dolda, vars fyra delar nu har visats i Svt, av rädsla att låta patetisk. Men jag kan inte låta bli. Serien har berört mig på djupet. Dels för att dess teman ligger mig nära — frikyrkans märkliga värld (med dess legalism, konformism, hyckleri och sångskatt) och homosexualitet (både det egna uppvaknandet och andras aversion) — och dels för att den visar på livets bräcklighet och på lidandets realitet. Den pekar också på att vi i hög grad formas av vår sociala kontext. Att negligeras eller att bli slagen som barn sätter sina spår. Linus negligerades av en alkoholiserad mor och blev våldsam. Ragnar misshandlades fysiskt och psykiskt av sin far, missionären, och blev själv sträng. Att vara förälder utgör ett stort ansvar.

Gardell skriver på sin blogg:

Var och en av oss är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner.

Ja. Just därför att livet är bräckligt och präglat av lidande tycker jag om att försöka se det som en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Detta synsätt utesluter inte att man fokuserar på och försöker förmera livets många glädjeämnen, som också återfinns i serien: ungdomlig skönhet, attraktion, närhet, vänskap, konst. Eftersom dimman försvinner gäller det att leva livet fullt ut medan man har det.

Det enda jag inte tyckte om var det vanliga problemet med svenska skådespelare som låter tillgjorda. Den enda som inte gjorde det var alkoholistmamman Anette, briljant spelad av Ia Langhammer. Sötast var Henrik, spelad av Kristoffer Berglund (i grönt på bilden ovan).

Niclas Berggren 12:32 den 21 January 2009

Barn som räddar liv

En gripande historia om en familjs lidande och hopp återfinns i DN idag. Lille Felix är svårt sjuk:

Enda sättet att rädda honom är genom transplantation av blodstamceller från ett friskt syskon med samma vävnadstyp – och denna måste ske innan sjukdomen brutit ut. Med lagen som trädde i kraft den 1 juli 2006 är detta möjligt eftersom den tillåter gentest av provrörsbefruktade embryon för sjukdomsanlag och vävnadstyp vilket i sin tur möjliggör transplantation.

Här förklaras metoden (som kallas PGD/HLA) på ett enkelt sätt. Jag finner det utmärkt att den numera tillåts i Sverige. Men kristna motarbetar den, inspirerade av en destruktiv etik. Kritiken handlar främst om att flera embryon tas fram och att de som inte har exakt samma vävnadstyp kasseras. Frågan är varför det ska anses fel att kassera embryon rent allmänt och särskilt i fall där detta kan leda till att ett litet barns liv kan räddas. Felix föräldrar har enligt min uppfattning i grunden helt rätt:

Etiska föreställningar ska väl inte få styra ett barns rätt till liv?

Niclas Berggren 7:00 den 7 January 2009

Ska bistånd kanaliseras via kristna organisationer?

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder

Sverige såväl som andra europeiska länder och inte minst USA ger stora summor pengar till kristna organisationer för att bedriva biståndsarbete i utvecklingsländer. Detta tillvägagångssätt har naturligtvis både för- och nackdelar. Ett argument för detta sätt att organisera bistånd är att de kristna organisationerna ofta redan har en lokal organisation på plats i mottagarlandet. Men vad innebär det för mottagarna att biståndet kanaliseras via kristna organisationer?

Många mottagarländer är religiöst heterogena och då kan man fråga sig om de resurser som förmedlas gynnar även de som har annan religiös uppfatttning än den som biståndsorganisationen representerar. Niklas Bengtsson visar i sin studie Do Protestant Aid Organizations Aid Protestants Only? Evidence Using Longitudinal Data from Tanzania att ett biståndsprogram som syftar till att öka utbildningsnivån hos barn i Tanzania och som bedrivs av protestantiska organisationer (sponsrade av västerländska biståndsmyndigheter) i Tanzania gynnar protestantiska barn i mycket större utsträckning än katolska barn. Bland de protestantiska barnen uppskattas läskunnigheten ha ökat med 15 till 20 procent enheter till följd av av biståndsprogramet, medan ingen mätbar effekt kunnat säkerställas bland de katolska barnen. I slutorden skriver Niklas:

We have found that a faith-based partner organization does indeed use foreign aid funds to increase the living standards of the poor, but that its services mainly benefit its followers. In a way, this result is not surprising. The Evangelical Lutheran Church of Tanzania is just that – a church – and it is not difficult to imagine that non-adherents may feel reluctant to participate in its activities. Nor is it implausible that its personnel have less contact with households of different faith. The magnitude of the difference in aid impact is noteworthy, however. In particular, Lutheran assistance does not seem to reach Catholic children at all. This is a concern, because it appears as though most private and public foreign aid in Africa is channeled through evangelical groups. Moreover, policymakers appear to expect that faith organizations will be able and willing to reach everyone.

Resultaten kanske inte är djupt förvånande men enligt min mening visar det tydligt på en problematik med att offentliga biståndsorgan ger pengar till religiösa organisationer. Dessutom visar det på ännu ett sätt hur svenska staten inte lyckats separera sig från kyrkan.

Niclas Berggren 6:51 den 1 January 2009

Gud och bakterier

Bakteriell flagell

Det är en vådlig strategi för teister att påstå att en gud måste finnas eftersom det finns komplexa fenomen som vetenskapen inte kan förklara. Hittar man en klocka på stranden, påstod William Paley för drygt 200 år sedan, måste det finnas en klocktillverkare. Samma sak med naturen, menade han. Men därefter kom Darwin:

The old argument of design in nature, as given by Paley, which formerly seemed to me so conclusive, fails, now that the law of natural selection has been discovered.*

Vetenskapen utvecklas, och det vi inte vet idag kan vi i många fall veta imorgon. En som borde ha känt till detta är Michael Behe, en katolsk biokemist som 1996 publicerade boken Darwin’s Black Box, i vilken han bl.a. hävdade att bakteriella flageller inte kan ha utvecklats evolutionärt och att det därför måste finnas en gudomlig Skapare. Nu rapporterar New Scientist om ny forskning:

Thanks to all the recent work, the big picture of flagellum evolution is much clearer than it was just a few years ago, and getting better all the time. ”This work is just getting started,” says Matzke. Ultimately, though, it is unrealistic to hope to unravel every twist and turn of the bacterial flagellum’s 3-billion-year-plus evolutionary journey. ”That is impossible,” says Doolittle. But he argues that the scientific imperative is not to reconstruct the entire process but simply to prove that the evolution of the flagellum is plausible using well-established natural processes.

På ett mer övergripande plan är det så, att även om vetenskapen inte har eller kommer att ha en aning om hur ett fenomen har uppstått (vilket vi i och för sig inte med någon säkerhet kan veta att den inte kommer att ha), är det i vilket fall inget argument för att en gud existerar. Det är bara ett konstaterande, att vi inte känner till vissa saker. Som John Stuart Mill skrev i sin självbiografi (enligt Bertrand Russell i ”Why I Am Not a Christian”):

My father taught me that the question ”Who made me?” cannot be answered, since it immediately suggests the further question ”Who made god?”

Dvs. att postulera en gud utgör ingen förklaring. Tvärtom, eftersom en gud vore ett mycket komplext och svårförklarat fenomen i sig och ger upphov till fler frågor än det besvarar. Att påstå att en gud måste finnas eftersom vi inte vet hur något har uppkommit är i själva verket att lägga sig platt och att säga att vi vet att vi inte kan veta mer. Men hur kan vi veta att vi inte kan veta mer? William Paley trodde att han visste — och hade fel. Michael Behe likaså.

__________________

*S. 87 i Darwin, Charles (1958). The Autobiography of Charles Darwin 1809-1882. London: Collins.

Fördjupning:

Pallen, Mark J. och Matzke, Nicholas J. (2006). ”From the Origin of Species to the Origin of Bacterial Flagella”. Nature Reviews Microbiology 4(10): 784—790.
Dawkins, Richard (1986). The Blind Watchmaker. New York: W. W. Norton, Inc. Tv-inslag om bokens analys.
TalkOrigins djupgranskning av Michael Behe och ”intelligent design”.
Nobelpristagaren i fysik Steven Weinbergs essä ”A Designer Universe?”.

Tidigare inlägg: ”Intelligent design i skolor?”

Niclas Berggren 11:59 den 30 December 2008

Brott att bryta mot könsnormer

Häromdagen väckte påven uppmärksamhet när han varnade för överträdelser av den ”naturliga” könsordningen. Han bekräftade därigenom välkänd katolsk fientlighet, såväl i retorik och lära som i försök att påverka lagstfitning, mot homo- och transsexuella. Michel Foucault berättar att sådan fientlighet har förekommit förr:

This concerns the case of Marie Le Marcis. Born in 1581 and baptized as a girl, she eventually adopted men’s dress, took the first name of Marin, and undertook to marry a widow, Jeanne Le Febvre. Arrested, she was given a death sentence on May 4, 1601, for ”the crime of sodomy.” The report by the doctor Jacques Duval saved her from being burned at the stake. She was sentenced to remain a girl.*

och

Anne Grandjean, born in 1732 at Grenoble, dressed as a man and married Françoise Lambert at Chambéry, on June 24, 1761. Informed against and accused, she was summoned before the court of Lyon, where she was first sentenced to the iron collor and banishment for desecrating the marriage tie. A judgment from the Tournelle, on January 10, 1765, cleared her of the accusation but ordered her to change back to women’s dress.*

Glädjande nog är respekt och förståelse för personer som Marin och Anne större nuförtiden, i alla fall utanför kyrkans väggar.

*S. 56 i ”The Abnormals”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Tidigare inlägg: ”Respekt för transsexuella”, ”Gen för transsexualism”, ”Facisten i Rom”

Niclas Berggren 12:13 den 29 December 2008

Bör man säga ”god jul”?

Hur bör man som icke-kristen se på en tillönskan om en ”god jul”? Eugene Volokh, som inte är kristen, välkomnar en sådan hälsning:

I don’t celebrate Christmas as a religious holiday, but so what? If you wish me a Merry Christmas, is it really reasonable for me to interpret this as a wish that I have a deep relationship with Jesus on this day?

Snarare irriterar han sig på folk som istället önskar honom ”god helg”. Eric Posner ställer sig frågan varför en mer allmänt hållen hälsning skapar irritation och påpekar att irritationen kanske är förhastad i vissa fall:

The answer is that more generic greetings … reflect social distance …

Eugene Volokh bekräftar denna tolkning:

It strikes me that a certain amount of emotional immediacy was lost in the change from Merry Christmas to Happy Holidays.

Ilya Somin avrundar med en vettig slutsats:

Non-Christians shouldn’t take offense because some casual acquiantance wishes them ”Merry Christmas.” It’s pretty unlikely that this is a serious attempt at conversion or an effort to put down atheism or non-Christian religions. By the same token, Christians and political conservatives shouldn’t take offense if someone says ”Happy Holidays.” It’s fairly certain that this isn’t an effort to denigrate Christmas; nor is it PC hypersensitivity.

Jag måste erkänna att jag som anti-teist och som förespråkare av en rekonstruktion av förståelsen av julen spontant har lite svårt för julhälsningar — särskilt på engelska, där ”Christ” ingår i julens namn — men trots allt tycker jag om julen som en tid att umgås med nära och kära och tycker gott att vi kan önska varandra ”god jul”! Jag blir dock inte irriterad om någon istället önskar mig ”god helg”. Det bör inte du heller bli. Som Ilya Somin påpekar bör vi inte bli för känsliga.

Niclas Berggren 17:38 den 28 December 2008

Skilsmässor i kristna led

Kristen äktenskapsetik är mycket strikt. De kristna makarna Linda och Benjamin tar den, trots problem, på allvar:

”We’re afraid that if we get a divorce, He’ll never forgive us,” said Benjamin, 37, who admitted that he and Linda had recently started arguing in their car with the radio on so that God wouldn’t hear them.

Andra kristna är inte lika noga med att följa de bibliska moralreglerna — inte ens de som kallar sig bibeltroende:

[F]undamentalists are as likely to get divorced as the rest of the population.

Trots en högstämd retorik i den offentliga debatten, t.ex. när det gäller könsneutrala äktenskap och bioetik, går det tydligen bra för kristna att välja och vraka bland gamla regler när de själva är berörda. Då inger Linda och Benjamin mer respekt. De följer förvisso en absurd regel, men de hycklar i alla fall inte.

Se de tidigare inläggen ”Runar bryter mot bibeln” och ”Ska skilsmässa tillåtas?”

Niclas Berggren 18:14 den 27 December 2008

Tro utan argument

En underbar essä i Boston Review, ”God: Philosophers Weigh In”, om grunderna för religiös tro, rekommenderas varmt! Jag gillade särskilt dessa två konstateranden:

[A]mong contemporary philosophers, the seriously religious are a small minority.

samt

The funny thing about arguments for the existence of God is that, if they succeed, they were never needed in the first place.

Niclas Berggren 8:09 den 27 December 2008

Vad är en familj?

Jag tillbringar, precis som Tomas Gür, julhelgen med min älskade familj. Men vad är egentligen en familj? Jag gillar Gürs sätt att se på begreppet:

Men i ett samhällsperspektiv är familjens avgörande egenskap inte de biologiska banden, utan att den i sin inre funktion är en (liten) gemenskap för individerna som ingår i den, och att den utåt utgör en skyddsvall mot den stora världen. Med detta synsätt innefattar familjen bland andra också barnlösa par, adopterade barn, syskon, halvsyskon och styvsyskon, ensamma föräldrar, styvföräldrar, medlemmar från äldre generationer, avlägsna släktingar eller mycket nära vänner ingående i den närmaste kretsen, och givetvis även samkönade par med eller utan barn.

Jag diskuterade för några år sedan hur begreppet ska förstås med katoliken och den dåvarande kristdemokraten Lars F. Eklund:

”En kritik av kristdemokratisk familjesyn” — mitt första inlägg
”Stenkastning i glashus” — replik av Eklund
”Rasera medeltida moralbyggen” — replik av mig

Eklund skulle inte gilla Gürs öppna syn på vad en familj är.

Det gör säkerligen inte heller en annan kristen, pastor Donald Wildmon, som har iscensatt en bojkott av soppföretaget Campbell, för att de i reklam visar ett barn med två mammor:

“Not only did the ads cost Campbell’s a chunk of money,” writes AFA Chairman Donald Wildmon in an email alert, “but they also sent a message that homosexual parents constitute a family and are worthy of support.”

Den kristna kärleken in action. Som i Sverige, där vi uppmanas att bojkotta Björn Borg pga. denna reklamfilm:

Det jag tycker om med Gürs inlägg är att han inser att familjen är värdefull, oavsett hur den ter sig. Den senare insikten saknas på vissa håll.

Niclas Berggren 12:00 den 24 December 2008

Kristendomens konstruktion av fri vilja

I Götzendämmerung skriver Friedrich Nietzsche:

Today we no longer have any tolerance for the idea of ”free will”: we see it only too clearly for what it really is — the foulest of all theological fictions, intended to make mankind ”responsible” in a religious sense — that is, dependent upon priests. … And there is in our eyes no more radical opposition than that of the theologians, who continue to infect the innocence of becoming by means of the concepts of a ”moral world-order,” ”guilt,” and ”punishment.” Christianity is religion for the executioner.

Ja, utan fiktionen om fri vilja krackelerar den kristna religionen. Utan fri vilja ingen skuld; utan skuld inget helvetesstraff; utan helvetesstraff inget behov av fräslning och Jesus som offerlamm. Dags för dekonstruktion! Och varför inte börja på julafton?

Se de tidigare inläggen ”Människan har inget ansvar” och ”Kan hämndbegäret inte tämjas?” samt “Det förkastliga begreppet synd”, “Ayn Rand om arvssynden”, “Barndopets hemska grund” och “Jesus är en domare”.

Niclas Berggren 10:29 den 23 December 2008

Fascisten i Rom

Nej, det är inte Mussolini :

Det är lika viktigt att ”rädda mänskligheten” från homosexualitet som att rädda jordens regnskogar.

Inte för att man hade annat att förvänta från en som säger sig dyrka Jahve.

Niclas Berggren 14:49 den 19 December 2008

Bevisar Big Bang att Gud finns?

Ett av de vanligaste argumenten för att Gud finns är det kosmologiska gudsargumentet. En vanlig variant säger att allt som börjar existera har en orsak; att universum började existera; att universum därför har en orsak; och att den mest sannolika orsaken är en Gud. Men i en ny artikel* ifrågasätts den koppling som ofta görs mellan Big Bang (då universum sägs ha börjat existera) och Guds existens, bl.a. genom att föreställningen att universum hade en början problematiseras:

The cosmic singularity provides negligible evidence for creation in the finite past, and hence theism. A physical theory might have no metric or multiple metrics, so a ”beginning” must involve a first moment, not just finite age. Whether one dismisses singularities or takes them seriously, physics licenses no first moment. The analogy between the Big Bang and stellar gravitational collapse indicates that a Creator is required in the first case only if a Destroyer is needed in the second. The need for and progress in quantum gravity and the underdetermination of theories by data make it difficult to take singularities seriously. The singularity exemplifies the sort of gap that is likely to be closed by scientific progress, obviating special divine action. The apparent irrelevance of cardinality to practices of counting infinite sets in classical field theory and Fourier analysis is noted.

Det tycks som om grunden för en teistisk hållning är fortsatt svag.**

____________________

*Pitts, J. Brian (2008). ”Why the Big Bang Singularity Does Not Help the Kalam Cosmological Argument for Theism.” British Journal for the Philosophy of Science, 59(4): 675—708.
**Se ytterligare kritik av detta gudsargument av filosofen Wes Morriston: ”A Critique of the Kalam Cosmological Argument” och ”Causes and Beginnings in the Kalam Argument”.

Niclas Berggren 12:53 den 17 December 2008

JK om dödshjälp

Justitiekansler Göran Lambertz i Expressen:

I dag har en människa inte rätt att själv välja att avsluta sitt liv. Starkast kritik till förslaget om en ändring i lagstiftningens syn på aktiv dödshjälp, eutanasi, kommer från religiöst håll. Jag har stor förståelse för att frågan om dödshjälp väcker starka känslor. Men personligen tycker jag inte att religionen ska få påverka den sortens avvägningar överhuvudtaget. Då har religionen tagit ett alltför stort kliv in i även icke-religiösa människors liv.

Så sant. Det är religionen, med dess dogmatiska sats om livet som ”okränkbart”, som tränger sig på och förlänger lidande för människor som önskar få hjälp med att dö.

Se en ny bok där bl.a. Lambertz intervjuas om religion. Media: Expressen, SvD

Niclas Berggren 13:16 den 12 December 2008

Ska man lova att avhålla sig från sex?

I USA är det poppis för ungdomar att lova sexuell avhållsamhet. Håller de vad de lovar? En ny studie* rapporterar tre resultat:

Sådana ungdomar har ofta sex före äktenskapet.
De har dock mindre ofta sex före äktenskapet än ungdomar som inte har lovat avhållsamhet.
De som har sex före äktenskapet har det oftare än andra ungdomar med den person som de senare gifter sig med.

Finns det något icke-religiöst skäl att lova avhållsamhet? Ett möjligt sådant skulle vara att risken att få en sexuellt överförbar sjukdom minskar. Men så tycks inte vara fallet, enligt en annan studie**:

Pledgers are consistently less likely to be exposed to risk factors across a wide range of indicators, but their STD infection rate does not differ from nonpledgers. Possible explanations are that pledgers are less likely than others to use condoms at sexual debut and to be tested and diagnosed with STDs. Conclusions: Adopting virginity pledges as intervention may not be the optimal approach to preventing STD acquisition among young adults.

Själv är jag allmänt skeptisk till att utställa löften. Det kanske fler borde vara. Faktum är att många som har lovat avhållsamhet förnekar sina löften ex post, enligt en tredje studie***:

Rosenbaum found that 52 percent of those who said they had signed virginity pledges recanted them within a year. Additionally, 73 percent of those who told the first survey that they had taken a pledge but later had sex denied making such a promise when they were surveyed a second time.

_________________

*Uecker, Jeremy E. (2008). ”Religion, Pledging, and the Premarital Sexual Behavior of Married Young Adults.” Journal of Marriage and Family, 70(3): 728—744.
**Brückner, Hanna och Bearman, Peter (2005). ”After the Promise: The STD Consequences of Adolescent Virginity Pledges.” Journal of Adolescent Health, 36(4): 271-278.
***Rosenbaum, Janet E. (2006). ”Reborn a Virgin: Adolescents’ Retracting of Virginity Pledges and Sexual Histories.” American Journal of Public Health, 96(6): 1098—1103.

Niclas Berggren 11:34 den 7 December 2008

Traditionen och äktenskapet

Jayne Svenungsson påpekar det problematiska i att hänvisa till den kristna traditionen när man söker stöd för dagens syn på samlevnad. Från Under strecket:

Det argument som genomgående framförs är att män och kvinnor, enligt traditionell kristen syn, är skapade till skilda men komplementära roller grundade i deras potential till biologiskt faderskap respektive moderskap. Innan sista ordet sägs i denna diskussion kan det vara värt att uppmärksamma att denna syn är av tämligen ungt datum. Som historikern Jane Shaw påminner om i ett av de mer tankeväckande bidragen var det först i och med reformationen som äktenskapet alls upphöjdes till gudagivet ideal. Det högsta idealet för det kristna livet var dessförinnan celibatet. För att finna idén om mannens och kvinnans biologiskt grundade komplementära funktioner får man gå ännu längre fram i historien. Först under 1700-talet växer föreställningen om en radikal biologisk skillnad mellan könen successivt fram.

Tidigare har jag påpekat att traditionen rymmer polygama äktenskap.

Niclas Berggren 9:00 den 6 December 2008

Obefogad religiös alarmism

Frågan om dödshjälp fortsätter att engagera. Nu rycker den katolske prelaten Erwin Bischofberger ut och försvarar sin kyrkas dogmatiska inställning:

Att tillåta det förbjudna uppfattas som ett tecken på modernitet och på ett upplyst och individcentrerat samhälle. Genom sitt utspel söker Smer tyda tidens tecken. Den individpräglade andan ska slå igenom. Samhället som gemenskap ligger utanför rådets intressen. Risken för att hamna på det opportunistiska fältet, att vara tidsandan till lags, är överhängande.

Två grundfrågor infinner sig:

Antag att det inte blir något ”opportunistiskt fält” och inget sluttande plan, dvs. att de som vill under vissa specifika villkor ska kunna få hjälp att dö och inget mer än det. Skulle Bischofberger då motsätta sig frivillig dödshjälp? Svaret är ja. Katolska kyrkans katekes är glasklar: ingen får ta liv utom Jahve. Inte heller självmord under svårt lidande accepteras, på principiella grunder. Individers autonoma val i fråga om dödshjälp kan aldrig respekteras av en katolik. Därför kan talet om ett sluttande plan främst ses som ett taktiskt drag för att försöka intimidera människor att säga nej till frivillig dödshjälp.
Talar något för att det blir ett ”opportunistiskt fält” och ett sluttande plan, så att människor dödas mot sin vilja? Nej, det finns inget som tyder på det. Dels förekommer ofrivilligt dödande även i system som förbjuder frivillig dödshjälp*; dels omges systemen i Nederländerna och Oregon med ett noggrant regelverk, som fungerar bra.**

Regelverket i Oregon är precis som i Nederländerna noggrant preciserat, och det är värt att påminna sig om det när Bischofberger et al. sprider ohederlig alarmism. I Oregon är assisterat självmord tillåtet, inget annat, utifrån detta regelverk:

(1) An adult who is capable, is a resident of Oregon, and has been determined by the attending physician and consulting physician to be suffering from a terminal disease, and who has voluntarily expressed his or her wish to die, may make a written request for medication for the purpose of ending his or her life in a humane and dignified manner in accordance with ORS 127.800 to 127.897.

(2) No person shall qualify under the provisions of ORS 127.800 to 127.897 solely because of age or disability. [1995 c.3 s.2.01; 1999 c.423 s.2]

Statens medicinsk-etiska råd gör helt rätt som öppnar för en möjlighet att under dylika former bistå människor som, trots palliativ vård, faktiskt vill dö. Försöken att hindra utvecklingen är förkastliga, vilket Gombrowicz klargör tydligast av alla.

Media: SvD1, SvD2, DN, Dagen

_______________________
*Så här skriver professor Peter Singer:

Somerville cites no evidence to support the conclusion that, judged by the criteria used in the Dutch studies, doctors end the lives of more nonconsenting patients in the Netherlands than in any other country where euthanasia is illegal. Indeed, there is considerable evidence from several studies, including one that I carried out with colleagues in Australia, to suggest exactly the opposite: where voluntary euthanasia cannot be discussed openly, doctors end the lives of more patients without obtaining the informed and considered consent of the patient. [1] [2]

Notes
1 Kuhse H, Singer P, Baume P, Clark M, Rickard M. End-of-life decisions in Australian medical practice. Med J Aust, 1997;166(4):191-6.
2 Deliens L, Mortier F, Bilsen J, Cosyns M, Vander Stichele R, Vanoverloop J, et al. End-of-life decisions in medical practice in Flanders, Belgium: a nationwide survey. Lancet, 2000;356 (9244): 1806-11.

**Se det tidigare inlägget ”Dödshjälp i Nederländerna”, med länk till en utvärdering av forskare.

Niclas Berggren 10:33 den 5 December 2008

Det obehagliga begreppet synd

Lord Russell, i Unpopular Essays, om en etik som inte utgår från människors välmående utan från dogmatiska regler:

The whole conception of ‘sin’ is one I find very puzzling, doubtless owing to my sinful nature. If ‘sin’ consisted in causing needless suffering, I could understand, but on the contrary, sin often consists in avoiding needless suffering. Some years ago, in the English House of Lords, a bill was introduced to legalize euthanasia in cases of painful and incurable disease. The patient’s consent was to be necessary, as well as several medical certificates. To me, in my simplicity, it would seem natural to require the patient’s consent, but the late Archbishop of Canterbury, the English official expert on sin, explained the erroneousness of such a view. The patient’s consent turns euthanasia into suicide, and suicide is sin. Their Lordships listened to the voice of authority and rejected the bill. Consequently, to please the Archbishop — and his God, if he reports truly victims of cancer still have to endure months of wholly useless agony, unless their doctors or nurses are sufficiently humane to risk a charge of murder. I find difficulty in the conception of a God who gets pleasure from contemplating such tortures; and if there were a God capable of such wanton cruelty, I should certainly not think Him worthy of worship. But that only proves how sunk I am in moral depravity.

Se tidigare inlägg: ”Det förkastliga begreppet synd”, ”Ayn Rand om arvssynden”, ”Barndopets hemska grund”, ”Jesus är en domare”

Niclas Berggren 12:20 den 3 December 2008

Sluta gynna Svenska kyrkan

Staten har låtit Svenska kyrkan slippa betala ca 1,5 miljarder i skatt, och mycket vill ha mer:

Avtalet om skattebefrielse för de så kallade ”prästlönetillgångarna” – det handlar om innehav av skog, mark och värdepapper – skrevs i samband med att Svenska kyrkan skildes från staten vid millennieskiftet. Avtalet ger skattefrihet under åren 2001-2010 och nu har kyrkan ansökt om att det ska förlängas.

Mycket upprörande. Varför ska staten gynna en stor och rik ägare av skog, mark och värdepapper?

Se tidigare inlägg: ”Oanständig favorisering av kyrka”.

Niclas Berggren 11:40 den 3 December 2008

Minskad intolerans mot homosexuella

Katolska kyrkan förnekar sig inte. Med näbbar och klor motsätter den sig att homosexuella handlingar, som i vissa länder bestraffas med döden, avkriminaliseras.

Som tur är verkar allt färre dela dess omoraliska, ondskefulla inställning. Min kollega Camilla har tagit fram följande diagram på basis av World Values Survey. Det visar hur inställningen till homosexuella förändrades under 1990-talet i olika länder. I undersökningen ombeds man att ange om man inte vill ha homosexuella som grannar, och för varje land mäts alltså den andel som svarar att de inte vill det:

Här finns de underliggande siffrorna. Det finns hopp om framtiden, trots mörkermännen i Rom.

Se tidigare inlägg: ”Svensk omoral”, ”Det är inte bara Förintelsen som förnekas i Iran” och ”Fem år av frihet”.

Niclas Berggren 9:26 den 2 December 2008

Keynesian utan tvekan

John Maynard Keynes

Mona Sahlin anklagar i DI idag regeringen för att vara för passiv:

1930-talets kris banade väg för John Maynard Keynes ekonomiska teorier. När ekonomin går in i en kris ska politiken investera i infrastruktur, utbildning och forskning för att möta nedgången. På detta sätt kan vi undvika att människor slås ut – och stå bättre rustade inför den kommande högkonjunkturen.

Professor Greg Mankiw är inte lika trosviss om keynesianismens välsignelser:

For example, here is the conclusion of Andrew Mountford and Harald Uhlig (a prominent econometrician now at the University of Chicago) in an empirical study called ”What are the Effects of Fiscal Policy Shocks?”:

Our main results are that

a surprise deficit-financed tax cut is the best fiscal policy to stimulate the economy

a deficit[-financed government] spending shock weakly stimulates the economy.

government spending shocks crowd out both residential and non-residential investment without causing interest rates to rise.

These findings are not consistent with standard Keynesian theory, according to which government spending multipliers are larger than tax multipliers and crowding out occurs through increases in interest rates. An earlier, related paper by Olivier Blanchard and Roberto Perotti called ”An Empirical Characterization Of The Dynamic Effects Of Changes In Government Spending And Taxes On Output” reported similar anomalous results:

we find that both increases in taxes and increases in government spending have a strong negative effect on private investment spending. This effect is consistent with a neoclassical model with distortionary taxes, but more difficult to reconcile with Keynesian theory: while agnostic about the sign, Keynesian theory predicts opposite effects of tax and spending increases on private investment. This does not appear to be the case.

Religiös trosvisshet är inte särskilt tilltalande när det gäller ekonomisk politik (heller). Keynes bör, antyder forskningen, inte anammas okritiskt. Detsamma ansåg Hayek (som, liksom Mona Sahlins idol Paul Krugman, är ekonomipristagare).

Se tidigare inlägg: ”Är regeringen för passiv?” och ”Jag är keynesian”
Relaterat i media: DN, SvD, Sydsvenskan, VA

Niclas Berggren 16:42 den 1 December 2008

Religiös ondska

3 Mos. 20:13:

Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De skall straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.

Niclas Berggren 13:39 den 30 November 2008

Den vidskepliga julen

En dansk pastor ser tomtar som sataniska:

Att pynta med jultomtar är att ägna sig åt djävulsdyrkan.

Han verkar tänka ungefär som Jehovas vittnen:

Julen och julsederna härstammar från forntida falska religioner. Detsamma gäller påsksederna, till exempel bruket av påskägg och påskharar. De första kristna firade varken jul eller påsk, och det gör inte heller sanna kristna i våra dagar.

I en kommentar menar pingstvännen Birger Thureson att denna typ av avståndstagande utgör en överdrift:

Det är säkert helt riktigt att tomten har sitt ursprung i förkristen tid och vidskepliga föreställningar. Men faktum är ju att vi införlivat många ursprungligen hedniska ting med en kultur, som kallar sig, eller åtminstone kallat sig, för kristen.

Mitt förslag är att vi generaliserar detta synsätt. Det går att acceptera seder med skumt ursprung om man omtolkar dem. Ty det är förstås inte bara tomtar och andra julseder som härstammar från ”forntida falska religioner” och ”vidskepliga föreställningar” — dessa epitet gäller också hela det kristna julbudskapet. Med detta sätt att se på saken kan vi ändå njuta av julen, som en tid att umgås med nära och kära. Vi byter innehåll och låter dess vidskepliga rötter, såväl de förkristna som de kristna, falla i glömska. Och om någon klagar på att barnen inte känner till julens ursprung — låt oss istället gratulera barnen till det och uppmuntra en modern, icke-religiös syn på julen. (Eller festivus, för dem som föredrar det.)

Niclas Berggren 7:14 den 29 November 2008

Gud och terror

Terrorismen har fått USA och dess delstater att inrätta Offices of Homeland Security. Nu visar det sig att denna säkerhetsmyndighet i Kentucky måste tillkännage sitt beroende av ”Gud Allsmäktig” (enligt KY Code 39G.010). Detta sätt att uttrycka sig specificeras i KY Code 39A.285(3):

The safety and security of the Commonwealth cannot be achieved apart from reliance upon Almighty God …

Tre kommentarer:

Jag ser det som mycket viktigt att stat och religion hålls åtskilda. Staten ska förhålla sig neutral till religion och ska inte proklamera att det finns (och inte heller att det inte finns) någon gud. (Apropå det borde Successsionsordningen snarast revideras.)
Lagstiftarna i Kentucky låtsas inte om eller känner inte till teodicéproblemet. Om det funnes en allsmäktig gud till att börja med skulle inga terrordåd, med åtföljande död och plåga, äga rum. I alla fall inte om denne gud dessutom är god — men om han inte är det, varför ska man lita på honom?
Är det inte ironiskt att terrorister ofta tror sig agera på uppdrag av en allsmäktig gud?

Lagstiftarna i Kentucky borde tas i Herrans tukt och förmaning för denna undermåliga lagstiftning.

Media: DN1, DN2, SvD, Dagen, Sydsvenskan

Niclas Berggren 23:55 den 27 November 2008

Barnsliga tankar om biologi och ekonomi

Barn har en tendens att tro på en skapare eller designer, visar ny forskning:

Children’s normally and naturally developing minds make them prone to believe in divine creation and intelligent design. In contrast, evolution is unnatural for human minds; relatively difficult to believe.

Det är alltså barnsligt att inte tro på evolution och att tro på religion, helt i linje med vad Jesus sa:

Om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. (Matt. 18:3)

Nå, professor Don Boudreaux gör en intressant koppling till svårigheten för många att förstå hur komplexa sociala fenomen som språk, lagar, penningväsende och marknader kan uppkomma, existera och fungera utan att någon har planerat fram dem:

Creationist views (there are several variations) differ from non-creationist views by insisting that all order ultimately is the result of some design acting upon the whole. Just as there is a compelling non-creationist view of biological beings, there is a compelling non-creationist view of social order. And while obviously different in detail, at a general level these two non-creationist theories share much with each other, not least of which is the scientific insistence that order is best explained, not by positing a creator, but by understanding the logic of an order’s emergence from small, individual acts, no one of which is “intended to” (or “intends” itself) to become part of a larger order.

De som tänker som barn tror på kreationism och ”intelligent design” samt på det konstanta behovet av en stark politisk styrning av samhället, inte minst ekonomin, i extremfallet i form av kommunism. För hur kan något fungera utan en medveten plan?

Själv är jag varken kreationist på ekonomins eller på biologins område. Jag trotsar Jesus, med andra ord, och försöker undvika att bli som barnen.

Fördjupning: F. A. Hayek använder begreppen kosmos och taxis för spontan respektive planerad ordning: han analyserar och kontrasterar dem i kapitel 2 av Law, Legislation and Liberty; Rules and Order. Carl Menger beskriver hur penningväsendet utvecklades spontant i ”On the Origins of Money”. Läs också mer om spontan ordning, i form av Norman Barrys översikt, här. AC Grayling bestrider tolkningen av den nya forskningen.
Tips: Orsakverkan

Niclas Berggren 10:05 den 26 November 2008

Krisens obehagliga effekter

Krisen är inte rolig. Inte nog med att den drabbar många enskilda privatekonomiskt, den tycks också leda till efterfrågan på en större, mer aktiv och mer interventionistisk stat.* Som om detta inte vore nog leder krisen också till mer religiös aktivitet, i alla fall på Island:

Människor söker Gud. Det är väckelse och kris samtidigt.

Illustrerar inte detta en central del i efterfrågan på religion: att den grundas i rädsla?** När världen utvecklas på ett sätt som man inte förstår och som skrämmer vänder man sig till fiktionen om en trygghet bortom allt sus och brus. Och tror man inte på gudar (eller kanske även då) vänder man sig till den stora, trygga staten, i linje med vad ekonomipristagaren James Buchanan kallar parentalism:

The term “parental” becomes quite descriptive in its inference that the attitude here is akin to that of the child who seeks the cocoon-like protection of its parents, and who may enjoy its liberty, but only within the limits defined by the range of such protection. The mother or father will catch the child if it falls, will bandage its cuts, will excuse its behavioral excesses along all dimensions. Knowledge that these things will be done provides the child with a sense of order in its universe, with elements of predictability in uncertain aspects of the environment.

Nu vill jag ha högkonjunktur igen. Må bönerna på Wall Street och i Svenska kyrkan, jämte den finanspolitiska expansion som är att vänta, hjälpa.

________________

*Se ett tidigare inlägg: ”Naomi Klein ställd på huvudet”. Media: DN1, DN2, SvD, DI
**Se de tidigare inläggen ”Religion pga. rädsla” och ”Grunden för religion”.

Niclas Berggren 10:33 den 23 November 2008

Jesus är en domare

Idag är det Domssöndagen, informerar mig min kalender. Tanken bakom den klargör tydligt varför kristendomen är en bisarr religion.

Kristna tror att Jahve skapade Adam och Eva och att de förstörde en perfekt tillvaro genom att göra uppror och ”synda”. Även om man bortser från det mystiska i att ett fenomen som Jahve existerar och att den plötsliga existensen av färdiga människor strider mot vetenskapen, infinner sig redan här ett problem: det var Jahve som valde hur Adam och Eva skulle fungera, reagera och agera. Han visste, som allvetande, att om han skapade dem som han sedan valde att skapa dem så skulle de äta av den förbjudna frukten — ändå valde han att skapa dem som han skapade dem. Alltså är han, i enlighet med kausallagen, ytterst ansvarig. Ändå klandrades Adam och Eva av denne ”rättvise” gud.

Men problemen är inte slut här. Kristna tror nämligen att Adam och Evas ”synd” färgade av sig på hela mänskligheten, ja, även på djuren, så att ingen därefter har kunnat undgå att ”synda”. Detta är läran om arvssynd. Människor föds alltså som ”syndare” eller i alla fall oundvikligt ”syndbenägna”. Detta har Jahve bestämt (se sektion 3.2 här). Trots det anser den ”rättevise” Jahve att denna medfödda ”synd” renderar dem ett straff i form av evig plåga i helvetet.

Men prisad vare Jahve! För att styra upp situationen — det vore ju tråkigt för honom om han skulle få spendera evigheten utan uppiggande människor i himlen — beslöt han att Jesus skulle erbjuda människorna räddning. Med förebild i djuroffer — denna fina sed! — kom han på att Jesus skulle offras. Så Jesus fick dö på korset och uppstå och — poff! — nu kan alla människor slippa att hamna i helvetet, om de ”bara” bekänner Jesus som sin herre. Trots att det egentligen är Jahve som är orsak till att människor har betett sig och beter sig på vissa, men inte andra, sätt.

Ytterligare ett problem infinner sig i vilket fall här: människan kan rätteligen inte klandras för om hon inte tror på något, eftersom hon inte väljer vad hon tror på. En del har inte hört talas om Jesus; en del har gjort det men tror ändå inte. Det spelar ingen roll för Jahve. Bekänner man inte Jesus som sin herre, trots att Adam och Eva inte kan klandras för sin handling och trots att människor inte är förtjänta av straff för något Adam och Eva gjorde, straffas man för evigt i helvetet. (Även judar.)

Ja, så lyder det kristna kärleksbudskapet, som vi påminns om på Domssöndagen. Jesus är en domare, vilket Petrus klargör:

Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. (Apg. 10:42)

Men den han borde döma är Jahve, som är alltings orsak.

Nå, när vi, som tänkande människor, tar del av den här sagan fylls vi med skratt och avsky — ty hur kan någon ta en så bisarr, osammanhängande och i grunden vämjelig historia på allvar? Antagligen tror inte särskilt många på den. Det är hursomhelst synnerligen irriterande att påminnas om den i sin kalender.

Niclas Berggren 11:19 den 20 November 2008

Liv till varje pris

Anders Arborelius, katolsk biskop, motsätter sig inte oväntat de möjligheter till dödshjälp som Statens medicinsk-etiska råd har diskuterat:

Vi har vårt fulla människovärde i oss själva, i kraft av att vi är människor, och detta människovärde får aldrig tummas på.

Det mystiska begreppet ”människovärde” används här i ett försök att fastslå den dogmatiska slutsatsen. Varför inte tala klarspråk istället? Katolska kyrkan struntar i vad människor själva vill. Livets kvantitet står i centrum, inte livets kvalitet — detta utmärker kristen bioetik. Om någon anser att livets kvalitet är så låg, även med all den hjälp sjukvården kan ge, att döden är att föredra framför ett fortsatt lidande, vill biskopen fortsatt förvägra den personen möjligheten att få hjälp att dö. Osmakligt och människoovärdigt, vilket mer effektivt än av någon annan klargörs av Gombrowicz.

Niclas Berggren 14:01 den 18 November 2008

Pingstvänner minskar våldet

Polis med gängmedlemmar

Jag brukar ju dissa religion, men det finns fall där dess effekter är positiva. En ny studie* klargör att pingstvänner i Honduras tycks ha en våldsreducerande effekt:

Ethnographic research on Pentecostal youth in a Honduran colonia reveals the ways in which they maneuver through the violence in their community. They maintain an uneasy relationship with gang members in which they claim exemption from everyday violence because of their belief in being saved. Drawing on Pentecostalism’s doctrine of separation from community life, they exclude themselves from violent retribution by appealing to their rights to the sanctuary of the church. A call to the sanctuary of Pentecostalism also allows many gang members to escape the violence of street life. Pentecostal conversion is thus one way for young men to present a reformed persona that the larger community affirms.

Efter ett besök i Guatemala 2006 inser jag behovet av våldsreduktion i dessa länder. Överallt stod beväpnade vakter, vilket kändes olustigt, minst sagt. Det var knappt att jag vågade mig utanför hotellet.

______________________

*Wolseth, Jon (2008). ”Safety and Sanctuary: Pentecostalism and Youth Gang Violence in Honduras.” Latin American Perspectives, 35(4): 96-111.

Niclas Berggren 14:14 den 17 November 2008

Påvens frånstötande moral

Påven visar ännu en gång vad det är för moral han företräder:

Any logic of buying and selling of organs … is morally unacceptable.

Medan religionen blockerar förslag som kan lindra lidande, kommer national-
ekonomer som Gary Becker och Julio Jorge Elías (preliminär gratisversion här) med konkreta lösningar. Vilken tur att inte alla i denna värld styrs av kristen etik, som Bertrand Russell i “Education and the Modern World” karakteriserar så här:

The fundamental defect of Christian ethics consists in the fact that it labels certain classes of acts ”sins” and others ”virtue” on grounds that have nothing to do with their social consequences.

Uppdatering: I Singapore lyssnar de inte på påven.

Niclas Berggren 8:32 den 10 November 2008

Kristen grymhet mot djur

Slaktad gås

Bibelkännare vet att Jesus inte utmärkte sig som någon djurvän (t.ex. orsakade han grisars drunkningsdöd helt i onödan, enligt Lukas 8:26—39). Det finns andra kristna som är lika kallsinniga mot djur. Idag är det Mårtens afton, och en dansk kollega berättade bakgrunden till att gås äts denna dag:

Ifølge overleveringen ønskede Skt. Morten ikke at være biskop. Han gemte sig i et skur fyldt med gæs, men de skræppede op og afslørede ham. Han blev således biskop mod sit ønske og indførte samtidig 11. november som officiel gåse-slagtedag, som i Danmark er Mortensdag. Denne historie er således grunden til, at man i Danmark traditionelt spiser gås eller and Mortens aften den 10. november.

De stackars gässen klandrades alltså för att en gås en gång betedde sig på ett sätt som ett visst ”helgon” inte gillade. Mönstret känns igen i kristendomen mer allmänt. Att klandra efterlevande generationer för något en anfader har gjort är grunden för det kristna dopet, som alltså grundas på den bisarra idén om arvssynd. Gässen ska straffas, liksom människorna, för förfäders förbrytelser. I det ena fallet i slakteriet, i det andra fallet i helvetet.

En mycket obehaglig religion, den kristna. Ingen gås för mig idag, tack!

Media: SvD

Niclas Berggren 13:50 den 8 November 2008

Sluta tala om änglavakt

Jag ogillar begreppet ”änglavakt”, som många använder för att uttrycka glädje över att ha klarat sig från någon allvarlig olycka. Visst är det på sin plats att glädjas i en sådan situation — men att antyda att något slags mystiskt sagoväsen fanns på plats för att vakta just den som klarade sig är vidskepligt och fånigt, för att inte säga upprörande. Särskilt i de fall där många andra inte klarade sig. Varför tror den som klarade sig att det mystiska sagoväsendet favoriserade just denne?

Jag förespråkar ett mer rationellt språkbruk. ”Jag är oerhört glad att jag klarade mig från en allvarlig olycka, särskilt eftersom det var nära att jag inte klarade mig” är ett mycket bättre sätt att uttrycka sig än ”jag hade änglavakt”.

Niclas Berggren 9:28 den 6 November 2008

Hugger statsministern svenska folket i ryggen?

En majoritet av Californiens väljare röstade i tisdags ja till Proposition 8, vilket innebär att delstatskonstitutionen hädanefter innefattar följande diskriminerande formulering:

Only marriage between a man and a woman is valid or recognized in California.

Ett mycket nedslående valresultat.

Här hemma i Sverige är läget förstås mycket bättre: könsneutrala äktenskap kommer att införas inom kort. Eftersom regeringen inte kunde enas blir nu ordningen sådan att riksdagen får fatta beslut utan proposition. En helt acceptabel lösning rent procedurmässigt, anser jag. Alla håller dock inte med mig om detta. Har man inte förlorat all sans och balans när man, likt tidningen Dagens opinionsredaktör, utropar följande:

Ja, vilket hugg i ryggen på svenska folket att konstatera följande:

Redan till midsommar kan det ljuda bröllopsklockor över samkönade par.

Media: Aftonbladet, Dagen1, Dagen2, Dagen3, Dagen4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN1, DN2, DN3, DN4

Niclas Berggren 10:39 den 3 November 2008

Äktenskapets beskyddare

Den kristna kampanjen Bevara äktenskapet håller sig aktiv , darrande av rädsla och upprördhet inför de vedermödor som kommer att drabba vårt land när äktenskapsbalken görs könsneutral. Homos? Ingå äktenskap? No way! Där tar det kristna kärleksbudskapet slut.

Nå, kampanjen har faktiskt en förebild i gudinnan Fricka, äktenskapets beskyddare. Hon kräver räfst och rättarting när människor avviker från den sanna äktenskapsläran i Richard Wagners storslagna musikdrama Die Walküre. Och hon får sin vilja igenom: hennes man, guden Wotan, ser till att Siegmund dödas. Jag tror dock inte att Bevara äktenskapet kommer att få sin vilja igenom. Då kanske deras gud (som de kallar Jahve, inte Wotan) straffar Sverige?*

______________________

*Måhända blir straffet mildare om civiläktenskap införs istället: t.o.m. en katolsk biskop föreslår ju det!

Niclas Berggren 17:59 den 2 November 2008

Slut på tålamodet

De nya ateisterna beskylls för att vara militanta och aggressiva. Richard Dawkins kommenterar:

We’ve all been brought up with the view that religion has some kind of special privileged status. You’re not allowed to criticise it. And therefore, if you offer even a fairly mild criticism, it really does sound strident, because it violates this expectation that religion is out of bounds.

Detta stämmer väl överens med min erfarenhet. Det anses inte riktigt korrekt att kritisera religion. ”Låt dem tro om de vill,” tycks många resonera. Men Dawkins accepterar inte det synsättet, och inte jag heller. Som han uttrycker det:

But I seem – I seem to have lost patience.

Niclas Berggren 15:35 den 29 October 2008

Psykologi bakom gudstro

Varför tror människor på gud(ar)? Psykologen Dorothy Rowe ger i den nya boken What Should I Believe? följande svar, enligt en artikel i The Guardian:

She starts from the premise that our greatest fear is annihilation, not physical death, necessarily, but annihilation as a person. It is the desire to avoid this that motivates us throughout our lives. For some, religion is the answer, because it tends to suggest quite straightforwardly that life carries on after death.

Hon menar att vi alla försöker leva vidare — genom att skaffa barn, genom att skapa saker som bär vårt namn, genom minnen hos andra, kanske genom gravstenar och genom en föreställning att vi faktiskt inte dör. En implikation av detta synsätt är att religion inte har intellektuell grund utan att den fyller ett psykologiskt behov:

All this presents a bit of an obstacle for those who think that the problem of religion can be ”solved”. When the explanation for religious belief is a question of individual psychology, there’s little room for the argument that it can be educated away.

Nedslående för oss som tror på rationell argumentation. Om grunden för religion är en rädsla för icke-existens kanske vi bör börja analysera och diskutera varför icke-existens ses som något skrämmande. Konstnären Francis Bacon räddes inte att bli bortglömd:

I myself and the life I’ve lived happen to be more profoundly curious than my work. Then sometimes, when I think about it, I’d prefer everything about my life to blow up after I die and disappear.

Jag anser likaså att det är helt ointressant om något som har med mig att göra lever kvar efter min död. Varför anser andra inte det? Psykoanalys, tack! Efter sådan analys kanske intresset för religion krackelerar?

Niclas Berggren 12:00 den 25 October 2008

Mer religion i äktenskapsbalken

Könsneutrala äktenskap är p å ta pe te n, inte bara i Sverige utan även i Californien, som ordnar omröstning om sin könsneutrala äktenskapslag den 4 november. De starkaste motståndarna återfinns, här som där, bland religiösa grupperingar. Som Dagens chefredaktör uttrycker det:

Men nu brinner det i knutarna. Göran Hägglund behöver eldunderstöd. Det krävs en ännu tydligare, bredare och intensivare opinionsbildning än hittills.

Ja, visst är det viktigt, och påbjudet av den kärleksfulla kristna religionen, att hindra homos att ingå äktenskap! Men borde inte en religiös förståelse av vad äktenskapet är och medför prägla ännu mer av vår lagstiftning? Tre exempel:

Katolska kyrkan tillåter inte skilsmässa, och i sann kristen anda försökte de hindra en legal rätt till skilsmässa i Chile. Varför ska svenska staten tillåta något som tradition och bibel förbjuder?
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga tror att äktenskap varar för evigt. Det gäller att välja rätt partner! Exemplariskt nog är denna kyrka politiskt aktiv för att ta bort rätten i Californien för par av samma kön att ingå äktenskap — hur skulle det se ut om homos var kärleksfullt bundna till varandra i all evighet?
Ortodoxa judiska kvinnor måste bära peruk efter äktenskapets ingående. Jag känner tyvärr inte till någon politisk aktivism för att kräva detta av alla kvinnor.

Här är en video som visar hur hemskt det blev när det blev lagligt för par av samma kön att gifta sig i Californien.

Niclas Berggren 9:22 den 25 October 2008

Religion och magi

H. L. Mencken:

The time must come inevitably when mankind shall surmount the imbecility of religion, as it has surmounted the imbecility of religion’s ally, magic. It is impossible to imagine this world being really civilized so long as so much nonsense survives. In even its highest forms religion embraces concepts that run counter to all common sense. It can be defended only by making assumptions and adopting rules of logic that are never heard of in any other field of human thinking.

Jag är mindre säker än Mencken på att den tiden ”måste” komma, men jag hoppas lika innerligt som han, att den gör det.

Niclas Berggren 14:28 den 22 October 2008

Lättklädda politiker

På söndag är det kommunalval i Finland. Tolv av Samlingspartiets unga kandidater har producerat en kalender med lättklädda bilder för att finansiera sina valkampanjer. Utseende spelar roll i politiken, så kanske får de även fler röster nu, i den mån väljarna gillar kandidaterna. Kalendern har i vilket fall sålt bra. Kommer systerorganisationen MUF att följa efter? En del distriktsordförande skulle nog kunna bli bästsäljare i kalenderform.

Det hela påminner mig om denna mormonkalender. Den mottogs dock inte så positivt i alla läger. Utgivaren blev inte bara utesluten ur Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga utan får inte heller ut sin examen från Brigham Young University. Några liknande öden för de lättklädda kandidaterna i vårt östra grannland har jag inte noterat.

Uppdatering: Samlingspartiet gick fram i valet. Hade kalendern månne ett finger med i spelet?

Niclas Berggren 9:53 den 22 October 2008

Håll isär sport och religion

Fem distriktsidrottsförbund i ishockey, handboll, innebandy, bordtennis och fotboll erbjuder i samarbete med en frikyrka konfirmationsläger. Pastor Anders Marklund:

Vi ser idrottskonfirmation som ett väldigt bra sätt att nå ungdomar med det kristna budskapet.

Det tror jag, det: kristna älskar att influera de unga. Men hur kommer det sig att idrottsförbunden vill underlätta denna propagandaverksamhet? Jag finner det upprörande att de inte står religiöst neutrala.

Niclas Berggren 8:48 den 22 October 2008

Motvilja hindrar marknader

Hur kommer det sig att det är förbjudet i Californien att sälja hästkött för mänsklig konsumtion? Hur kommer det sig att det tidigare var förbjudet att erbjuda lån mot ränta? Och hur kommer det sig att det är förbjudet att sälja och köpa njurar?

Alvin Roths svar, i den stimulerande artikeln ”Repugnance as a Constraint on Markets”, är motvilja. Han menar att människors emotionella avsky mot ett fenomen kan försvåra eller omöjliggöra dess förekomst, och därvidlag liknar motvilja teknologiska hinder. Han beskriver debatten om organhandel så här:

The current situation in the United States involves long wait times for deceased donor kidneys by tens of thousands of patients without a live donor; difficult and costly palliative treatment by dialysis; and thousands of deaths annually while waiting. But opponents of organ sales find the prospect of a market for organs so repugnant as to be worse than the current situation. Proponents of markets are correspondingly frustrated at the failure to adopt what they see as a feasible solution that could be implemented quickly.

Problemet för en rationell diskussion är att motvilja är svår att förstå och att argumentera emot. Tre reflexioner:

Jag har svårt att begripa hur det kommer sig att människor med motvilja vill förhindra andra, som saknar denna motvilja, att agera som de vill. Varifrån kommer denna drivkraft att styra och ställa och lägga sig i?
Det människor känner motvilja mot ändras ofta över tid. Det inger visst hopp i de fall man ogillar en utbredd motvilja.
Kanske kan man, i en aktuell situation, påverka motvilja genom att vädja till känslor i första hand och anföra metodförslag som möter motvilja i andra hand. I fråga om organhandel börjar man då inte med att tala om jämviktspriset på njurmarknaden, utan man börjar, som i citatet ovan, att påpeka att dagens situation orsakar stort lidande och höga kostnader och att det finns lösningar som endast hindras av motvilja. (Man manifesterar här en motvilja mot motviljan, så att säga.)

Jag noterar slutligen återigen hur grym kristen etik är. Roth skriver:

But in an address to transplant surgeons in Rome, John Paul II (2000) warned that “any procedure which tends to commercialize human organs or to consider them as items of exchange or trade must be considered morally unacceptable, because to use the body as an ‘object’ is to violate the dignity of the human person.”

Motvilja förklädd som moral.

Niclas Berggren 17:00 den 19 October 2008

Orättvist mot djuren

H. L. Mencken:

The Belief that man is outfitted with an immortal soul, differing altogether from the engines which operate the lower animals, is ridiculously unjust to them. The difference between the smartest dog and the stupidest man—say a Tennessee Holy Roller—is really very small, and the difference between the decentest dog and the worst man is all in favor of the dog.

Niclas Berggren 15:38 den 16 October 2008

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen

Iran har klarat sig relativt väl i finanskrisens spår. Väktarrådets ordförande Ali Janati ser krisen som ”Guds straff”:

De här människorna ser resultatet av sina dåliga handlingar. Det här problemet har spridit sig till Europa nu, vilket gör oss glada. Ju olyckligare de är, desto lyckligare blir vi.

Uppdatering: Är Kanada mindre gudlöst än Europa och USA?

Niclas Berggren 11:40 den 15 October 2008

Gå ur Svenska kyrkan

Om du går ur Svenska kyrkan före den 31 oktober slipper du att betala kyrkoavgift nästa år. Dess storlek varierar beroende på vilken församling du tillhör; i S:t Johannes församling i Stockholm, där jag bor, ligger den på 0,94 procent. Om man tjänar 350000 kr per år får man genom ett utträde 3290 kr mer per år att spendera på annat.

Det ekonomiska skälet för utträde är förstås bara ett bland många. Det viktigaste för min del är att jag inte vill stödja kristendomen (som jag inte bara finner falsk utan också destruktiv) eller den vänsterinriktade ekonomiska syn som Svenska kyrkans biskopar ofta förmedlar. Men även om jag vore en övertygad kristen skulle jag gå ur, eftersom den urvattnade version av kristendom som Svenska kyrkan står för inte skulle tilltala mig.

För att gå ur måste du skriva till din pastorsexpedition och ange namn, personnummer, adressuppgifter samt skriva under. Läs mer och hitta en blankett för utträde här. Take action now!

Niclas Berggren 9:10 den 11 October 2008

Vilken veckotidning ska man satsa på?

Jag är på besök hos föräldrarna denna helg och tar tillfället i akt och läser diverse veckotidningar som min kära mor prenumererar på. En veckotidning jag verkligen inte kan rekommendera heter Året Runt. Vad återfinns i det senaste numret? Jo, bl.a. detta:

”Som hittat” — en sektion där Jane Lyzell, ett ”medium som kan hjälpa till att hitta försvunna saker eller djur”, svarar på frågor.
”Dina stjärnor” — en sektion där Monica Hortell, ”Året Runds kända astrolog”, uttalar sig om framtiden.
”Ett ord på vägen” — en sektion där Christian Braw, ”präst och författare”, propagerar för kristendomen.
”Naturlig hälsa” — en sektion där Kristina Svensson (obetitlad!) lyfter fram naturläkemedel av alla de slag.

Året Runt har alltså gott om vidskepliga inslag. Nej, tacka vet jag Svensk Damtidning, med hederligt skvaller om kungafamiljen!

Niclas Berggren 7:10 den 10 October 2008

Facket vill lägga rabarber på barnen

Barn i demonstration på 1 maj

Inte bara kyrkor* utan även facket vill fösa in barn i sina organisationer:

Tjänstemannafacket Unionen vill att barn föds in i organisationen. Genom att skapa en ordning där föräldrarna sparar åt barnens fackliga inträde kan detta bli en realitet. … Henrik Bäckstrand föreslår också att barnet eller barnbarnet ska kallas till en facklig grundkurs med inriktning på bland annat arbetsmarknadens regler och individens rättigheter och skyldigheter.

Skandalöst. Inte för att är fel att vara medlem i facket utan för att barn inte bör formas ideologiskt av sina föräldrar. Klarar facket inte av att rekrytera autonoma vuxna längre?

______________________

*Se kritik här, här och här.

Niclas Berggren 6:28 den 10 October 2008

Omskärelse och hiv

Omskärelse tycks minska risken för att bli hiv-smittad om man är heterosexuell. En ny metastudie, publicerad i The Journal of the American Medical Association (nyhetsartiklar här och här), finner emellertid att det inte finns belägg för en sådan effekt bland män som har sex med män (MSM):

Pooled analyses of available observational studies of MSM revealed insufficient evidence that male circumcision protects against HIV infection or other STIs.

Anledningen att acceptera manlig omskärelse på småbarn har blivit ytterligare försvagad.

Tips om studien i den första länken: Mikael Elinder.

Niclas Berggren 16:45 den 7 October 2008

Tror religiösa verkligen på Gud?

Professorn i filosofi Daniel Dennett noterar något intressant:

It is seldom remarked (though often observed in private, I daresay) that many, many people who profess belief in God do not really act the way people who believed in God would act; they act the way people would act who believed in believing in God. … They ask for God’s help, but do not risk anything on receiving it, for instance. They thank God for their blessings, but, following the principle that God helps those who help themselves, they proceed with the major decisions of their lives as if they were going it alone.

Those few individuals who clearly do act as if they believed in God, really believed in God, are in striking contrast: the Christian Scientists who opt for divine intervention over medical attention, for instance, or those who give all their goods to one church or another in expectation of the Apocalypse, or those who eagerly seek martyrdom.

Så är de flesta religiösa posörer? Tror de inte innerst inne? Är de i själva verket meta-ateister? Många tecken tyder på det (actions speak louder than words).

Se även ett tidigare inlägg om icke-troende kristna, som dock, till skillnad från dem Dennett talar om, inser och erkänner att de är icke-troende.

Niclas Berggren 21:16 den 6 October 2008

Afrikansk ondska

Uganda är ett repressivt land. Inte nog med att det idag är olagligt att ha sex med någon av samma kön (straffet är livstids fängelse); nu vill etik- och integritetsminister (!) Nsaba Butoro kriminalisera mera:

We want it to become law in that if someone is a homosexual or confesses to being a gay or lesbian, then he is a criminal.

Och de religiösa i landet förnekar sig inte. Landets ledande muslimske präst Sheikh Ramathan Shaban Mubajjehar har föreslagit följande:

I asked President Museveni to get us an island on Lake Victoria and we take these homosexuals and they die out there. If they die there then we shall have no more homosexuals in the country.

Positively charming.

Niclas Berggren 16:30 den 5 October 2008

Webbenkät: Är du ateist, agnostiker eller troende?

Niclas Berggren 8:15 den 4 October 2008

Kristendom eller kommersialism?

Idag är det Kanel bullens dag. Så här säger Helena Jacobsson, redaktör på Filofax, en av Sveriges ledande almanacksproducenter, i DI:

Jag vill inte säga att det är en oseriös dag, men man måste dra en gräns för hur mycket kalendarisk information man ska ta med. Vi har med våffeldagen och fettisdagen, som vi ser som gamla kära
traditioner med religiös anknytning, men än så länge har vi avstått från mer kommersiella dagar som Kanelbullens dag och Ostkakans dag.

En upprörande hållning! Jag finner det minst lika vettigt att uppmärksamma kommersiella dagar som ”gamla kära traditioner med religiös anknytning”, av två skäl.

De allra flesta gör ingen koppling mellan fettisdagen eller våffeldagen och religion, så i praktiken föreligger ingen skillnad mellan de dagarna och Kanelbullens dag. I båda fallen tycker många om att äta feta och söta bakverk i goda vänners lag.
Det är principiellt stötande att ge prioritet åt religiösa grunder för traditioner. Varför ska ett privat företag uppmärksamma bisarra idéer som att en kvinna blev gravid utan att ha haft sex med en man (våffeldagen) eller att man ska leva utan mat i fyrtio dagar (fettisdagen)? ”Gamla kära traditioner” — kiss my ass.

Se tidigare inlägg om världens godaste ostkaka, om jul utan religion och om min ateistiska protest mot en annan almanacksproducent.

Niclas Berggren 17:13 den 2 October 2008

Giftermål eller äktenskap?

Det ryktas att regeringen kommer att föreslå en könsneutral giftermålslagstiftning istället för en könsneutral äktenskapslagstift-
ning. Det handlar om att byta ord, inget annat, för att blidka kristdemokraterna.

Jag har i sak inga problem med ett sådant ordbyte. Det viktiga för mig är likabehandling, först och främst i regelverkets utformning, men också i det att samma ord används för homo- och heterosexuella par. I det senare skiljer jag mig från Stefan Karlsson, som menar att det är acceptabelt med en separat partnerskapslag. Det håller jag inte med om: ord sänder normativa signaler. Däremot har jag ingen stark uppfattning om vilket ord som bör användas. Giftermål går lika bra som äktenskap.

RFSL håller inte med, och även om jag förstår grunden för deras reaktion — det stör även mig lite att ordbytet sker för att blidka en högljudd, religiöst grundad minoritet, som vill ha monopol på uttolkningen av ordet äktenskap — tycker jag att Jakob Heidbrink har rätt. Det viktiga är inte vilket ord som används utan att samma regelverk erbjuds och att samma terminologi används. Den planerade, omdöpta reformen är att välkomna (även om civiläktenskap vore ännu bättre, vilket pastor Hedin håller med om).

Niclas Berggren 15:39 den 1 October 2008

USA står upp för yttrandefrihet

Den kristne aktivisten Tuve Skånberg vill göra det straffbart att kritisera religion i Sverige. En grupp muslimska stater försöker få FN att förespråka en sådan ordning i hela världen. Glädjande nog avvisar USA:s utrikesdepartement alla sådana förslag. Ambassadör John V. Hanford III skriver:

The United States advocates religious freedom for all faiths, which means we take a leading role in defending the religious freedom of Muslims around the world. However, it is because of this commitment that we take issue with efforts by the Organization of the Islamic Conference and its members like Pakistan and Egypt, in promoting the problematic concept of defamation of religions at the United Nations. As Secretary Rice mentioned a moment ago, this flawed concept seeks to weaken the freedoms of religion and expression by restricting the rights of individuals to share their views or criticize religions; in particular, Islam. The OIC’s approach to defamation of religions is inconsistent with international human rights law, and is an attempt to export the blasphemy laws found in several OIC countries to the international level.

Nu blir jag lite rörd. Tuve kanske fäller en tår han också, men av annan anledning.

Niclas Berggren 9:11 den 29 September 2008

Civiläktenskap nästa?

Jag är, föga förvånande, sympatiskt inställd till Åsa Regnérs resonemang i SvD idag:

Mycket talar för att regeringen kommer att förorda den utredning som i mars 2007 föreslog att alla som vill ska ha rätt att gifta sig med varandra, oavsett könstillhörighet. … En sådan lagändring är bättre än den situation vi har idag. Men den har också brister. … Därför föreslår vi nu ett annat system: ta ifrån kyrkan och andra religiösa samfund rätten att viga folk. Återför myndighetsutövningen till staten, där den hör hemma, och sluta göra skillnad på människor.

Intressant nog är även vissa kristna för ett sådant förslag, t.ex. biskop Krook och pastor Hedin. Samt vissa jurister, t.ex. dr Heidbrink.

Niclas Berggren 8:05 den 24 September 2008

Den ondskefulla darwinismen

Så här resonerar den tongivande muslimske kreationisten Harun Yahya:

And if we look at the present day, we see that all terrorists – even those who consider themselves to be Muslims – are actually Darwinists and atheists.

Även i Sverige är kreationisterna aktiva. Den kristne aktivisten Mats Selander, som har undervisat i kreationism (under namnet ”intelligent design”) på en kristen friskola, hävdar t.ex. att denna religiösa dogm krävs för att förhindra pedofili och våldtäkt.

Charles Darwin har mycket på sitt samvete, tycks det. Dagens biologi måste betraktas som syndig.

Niclas Berggren 7:36 den 21 September 2008

Bo Balderson träder fram

Ska man tro på att Bo Balderson de facto är den som har låtit sig intervjuas av SvD? I vilket fall tillhör han en av mina favoritförfattare. Dessutom får denna hans syn mig att gilla honom ännu mer:

Jag tycker illa om religion, inte minst kristendomen, med helvetespredikanten Jesus i spetsen.

Se tidigare inlägg om Baldersons härliga litterära figur adjunkt Vilhelm Persson här, här och här.

Niclas Berggren 9:20 den 19 September 2008

Friheten att dö

Witold Gombrowicz kraftfulla kritik av dem som vill hålla människan vid liv till varje pris — av dem som på vidskeplighetens grund upphöjer livet till undantagslös norm och dogm — måste läsas. (Inlägget är långt, jag vet, men om jag orkade skriva in det för hand orkar du läsa det.) Från Dagboken 1—3 (s. 462—464):

Religionerna? Å denna religion… som idag bannlyser självmordet och igår lika högljutt förbjöd smärtlindring… som i förrgår godkände slavhandel och förföljde Copernicus och Galilei… denna Kyrka som dundrade likt åskan och sedan diskret tog tillbaka, i all tysthet…, vad har ni för garantier att inte bannlysningen av självmordet om tjugo trettio år kommer att luckras upp och rinna ut i sanden. Och till dess ska vi dö som hundar i ryckningar och rosslingar — tålmodigt ska vi vänta och beströ denna väg med miljoner fasansfulla dödsvåndor, om vilka man brukar skriva i dödsrunorna: ”… efter ett långt och svårt lidande”! Nej, räkningen för denna ”interpretation” av de heliga texterna är redan på tok för hög och blodig, så det bästa vore om kyrkan avsade sig en skolastik som alltför godtyckligt nästlat sig in i livet.

Om en troende katolik vill dö en svår död så är det väl hans ensak. Men hur kommer det sig att ni ateister, eller ni som bara är löst knutna till kyrkan, inte vågar er på någonting så enkelt som att organisera er egen död? Vad är det ni ryggar för? Ni har gjort vad som måste göras för att utan svårighet kunna flytta er från det ena stället till det andra, när ni byter boplats, men när det gäller flyttningen till hinsidan, då vill ni att den ska gå till som förr i världen, enligt den urgamla metoden att kola av. Så obegripligt valhänta ni är! Och ändå vet varenda en så väl att ingen av hans närstående kommer undan dödsvåndan, om han inte möter den exceptionella lyckan av att få dö en plötslig och oväntad död; var och en ska förstöras bit för bit tills hans ansikte en dag har blivit oigenkännligt — och trots att ni vet detta och känner detta oundvikliga öde, så rör ni inte ett finger för att bespara er plågan. Vad är ni rädda för? Att för mycket folk ska slinka iväg om man gläntar för mycket på porten? Låt dem som väljer döden dö. Tvinga ingen till ett liv med dödens vedermödor — det är alltför gement.

Den utpressning som består i att på konstlad väg försvåra döendet är ett svineri som kränker den värdefullaste mänskliga friheten. Ty min högsta frihet består i att varje sekund kunna ställa mig Hamlets fråga ”att vara eller inte vara” — och obehindrat svara på den. Det liv som jag har dömts till kan trampa ner mig och skända mig med vilddjurens bestialitet, men jag besitter ett perfekt och suveränt instrument — att själv kunna ta livet av mig. Om jag vill kan jag upphöra att leva. Jag har inte bett om att få komma till världen, men det står mig åtminstone fritt att kunna gå min väg… och det är fundamentet för min frihet. Också för min värdighet (ty att leva i värdighet betyder att leva frivilligt).

Men människans fundamentala rätt till döden, som borde införas i konstitutionen, har undan för undan omärkligt dragits in — för säkerhets skull har ni ordnat det så att det ska vara så svårt som möjligt… och så hemskt som möjligt… att det ska vara svårare och hemskare än det borde vara med tanke på dagens tekniska nivå. Detta är inte bara ett uttryck för ert blinda bejakande av livet, av en rent djurisk dimension — det är framför allt ett uttryck för ett oerhört kallsinne gentemot smärtan, den smärta som ni ännu inte har upplevt, den dödskamp som ännu inte är er — det är detta enfaldiga lättsinne att tåla döendet så länge det är någon annans. Alla dessa omtankar och betänkligheter — som bygger på dogmer, nationalism, praxis — hela denna teori, hela denna praktik, spänner upp sig som en påfågelsstjärt… långt från döden. Så långt som möjligt.

Se även ett tidigare inlägg om dödshus .

Niclas Berggren 13:46 den 18 September 2008

Spänning mellan religion och vetenskap

Det finns kristna som förnekar evolutions läran, men det finns andra — t.ex. i Church of England och i Katolska kyrkan — som accepterar den. Darwin själv skrev:

It seems to me absurd to doubt that a man may be an ardent Theist & an evolutionist.*

En något mer avvaktande hållning formuleras av nobelpristagaren i fysik Steven Weinberg. Han höll tal vid Harvard tidigare i år, i vilket han menade att det finns fyra allvarliga spänningar mellan religion och vetenskap:

”[R]eligion originally gained much of its strength from the observation of mysterious phenomena—thunder, earthquakes, disease—that seemed to require the intervention of some divine being.”
”[Scientific] explanations have cast increasing doubt on the special role of man, as an actor created by God to play a starring part in a great cosmic drama of sin and salvation.”
”Around 1100, the Sufi philosopher Abu Hamid al-Ghazzali argued against the very idea of laws of nature, on the grounds that any such law would put God’s hands in chains.”
”Traditional religions generally rely on authority, whether the authority is an infallible leader, such as a prophet or a pope or an imam, or a body of sacred writings, a Bible or a Koran.”

Fastän Weinberg på detta sätt varnar för religion uppfattar jag honom som mindre hätsk än många andra ateister, mig själv inberäknad. Han erkänner att religion har vissa förtjänster, men påpekar också att många av dessa kan upplevas på annat sätt: genom sådant som humor, njutning och konst. Ett lågmält och skarpt inlägg i en evig debatt.

_________________
*Se ett tidigare inlägg om den farliga evolutionsteorin i vars kommentarfält jag, trots Darwins egen syn, anger några skäl till varför jag har svårt för att se hur kristna kan acceptera evolutionsläran.

Niclas Berggren 6:31 den 17 September 2008

Sluta gå till Storkyrkan

Storkyrkan (tom)

Riksmötet är nu öppnat. Inte utan märkliga inslag:

En gång om året visar riksdagsledamöter och regering vördnad för kungaparet och Gud. Traditionsenligt inleds riksmötets öppnande med gudstjänst i Stockholms domkyrka, Storkyrkan.

Där möttes riksdagsledamöterna av en präst som uppmanade dem att ”först söka Guds rike”. Vad är detta? Är det bara jag som anser det viktigt att staten ska vara neutral i förhållande till religion, vilket utesluter kollektiva arrangemang där kristen vidskepelse förkunnas för landets folkvalda? Vore jag riksdagsledamot skulle jag definitivt bojkotta evenemanget, men att det överhuvudtaget anordnas är anmärkningsvärt och stötande.

Niclas Berggren 11:26 den 16 September 2008

Muslimsk och kristen grymhet

Jag kommer att tänka på Pascal när jag läser om en ny lag i Iran:

Avfällighet, förolämpande av profeten samt spådom är brott som enligt lagförslaget obligatoriskt ska ge dödsstraff. I förslaget … ingår även dödsstraff för internetbrott som att etablera en hemsida där man propagerar för korruption, prostitution eller sin icke-muslimska religiösa övertygelse.

Martin Luther

Det är inte bara inom islam denna typ av grymhet återfinns. De kristna ledarna Martin Luther och John Kalvin förespråkade båda dödsstraff för hädelse. Luther undertecknade t.ex. denna text 1536:

The worldly authority is obliged to suppress and to punish public blasphemy, curse and blasphemous oath, it should as well avert and punish public wrong teaching, undue worship and heresies in their territories and among its subdue people. … Therefore this commandment teaches us as well to avert wrong public teaching and to punish the stubborn. The text of Leviticus 24 serves the same cause: One who blasphemes the name of God shall be put to death.

Man får vara glad att dagens kristna aktivister nöjer sig med att kräva fängelsestraff.

Niclas Berggren 7:46 den 14 September 2008

Skyttes konservatism

Göran Skytte förklarar i SvD i vilket avseende han är konservativ:

Skynda, men inte för fort. Det är de många som ska styra, inte extrema marginalgrupper. Allt ska inte bli som vanligt, men förändras långsamt och efter övervägda beslut.

Här nuddar Skytte vid en spänning i konservatismen, eller kanske rättare sagt mellan olika konservativa synsätt. Dels finns de, som likt Skytte, identifierar konservatismen med en försiktig eller avvisande attityd till förändring. Dels finns de som identifierar konservatism med ett politiskt-kulturellt program: de som vill att staten ska präglas av, uppmuntra till eller i alla fall inte på något sätt ta avstånd ifrån religion, monarki, hierarki och traditionalism i kultur och livsformer.

Jag finner båda varianterna osmakliga. Den första har kritiserats kraftfullt av F.A. Hayek i ”Why I Am Not a Conservative”:

Let me now state what seems to me the decisive objection to any conservatism which deserves to be called such. It is that by its very nature it cannot offer an alternative to the direction in which we are moving. It may succeed by its resistance to current tendencies in slowing down undesirable developments, but, since it does not indicate another direction, it cannot prevent their continuance.

Den andra har kritiserats på senare tid av Andrew Sullivan i The Conservative Soul, i vilken han i synnerhet nagelfar den teokratiskt orienterade amerikanska konservativa rörelsen. Den är i vissa avseenden konservativ i Skyttes mening, ty den motsätter sig politiska, sociala och kulturella reformer som utmanar en kristen moral. Men den är radikal i andra avseenden, där dagens ordning inte är i enlighet med en kristen moral. Där förespråkas inte långsam, utan omedelbar, förändring, t.ex. i abortfrågan.

Frågan är vilken typ av konservativ Skytte egentligen är. Jag skulle i huvudsak placera honom i det andra facket. Att döma av hans tidigare skriverier är det inte förändring per se han motsätter sig — han verkar t.ex. inte ha något emot en ganska radikal omläggning av den ekonomiska politiken, iväg från den socialdemokratiska modellen, eller av den allmänna synen på samlevnadsmoral — utan han ogillar den förändring som utmanar hans kristna moral, tout simplement. Han har med andra ord en agenda, inte bara en attityd.

Niclas Berggren 11:47 den 13 September 2008

Chockerande rationalism

Betrand Russell formulerar ett rationalistiskt förhållningssätt till världen:

I wish to propose a doctrine which may, I fear, appear wildly paradoxical and subversive. The doctrine in question is this: that it is undesirable to believe a proposition when there is no ground whatever for supposing it true. I must, of course, admit that if such an opinion became common it would completely transform our social life and our political system; since both are at present faultless, this must weigh against it. I am also aware (what is more serious) that it would tend to diminish the incomes of clairvoyants, bookmakers, bishops, and others who live on the irrational hopes of those who have done nothing to deserve good fortune here or hereafter.

Darra månde biskoparna!

Niclas Berggren 11:44 den 12 September 2008

Kristen kärlek

John Kalvin

Jag har tidigare uppmärksammat att den kristne aktivisten Tuve Skånberg förespråkar att staten ska bestraffa dem som hädar religion. Han är i gott kristet sällskap. Kalvin hade samma inställning men förespråkade en tuffare straffskala än Tuve. När den spanske teologen Servetus hade hädat och dömts till döden försvarade Kalvin det på följande sätt, i Defensio orthodoxae fidei:

Whoever shall maintain that wrong is done to heretics and blasphemers in punishing them makes himself an accomplice in their crime and guilty as they are. There is no question here of man’s authority; it is God who speaks, and clear it is what law he will have kept in the church, even to the end of the world. Wherefore does he demand of us a so extreme severity, if not to show us that due honor is not paid him, so long as we set not his service above every human consideration, so that we spare not kin, nor blood of any, and forget all humanity when the matter is to combat for His glory.

En kärlekens och frihetens religion, i sanning!

Uppdatering: En italiensk komiker r iskerar fängelsestraff för att ha smädat påven.

Niclas Berggren 6:56 den 10 September 2008

Den gudomliga ungdomen

Witold Gombrowicz identifierar i sin dagbok en gudinna värdig att tillbe:

Den enda skillnaden mellan mig och de ”normala” männen bestod i att jag dyrkade glansen från denna gudinna — ungdomligheten — inte bara hos den unga flickan utan också hos den unge pojken, ja den unge mannen förkroppsligade den mera fulländat än den unga kvinnan… Synden, om en sådan fanns, inskränkte sig till att jag dristade mig att beundra ungdomen oavsett kön och lösgjorde den ur Eros’ grepp — att jag hade djärvheten att ställa den unge mannen på den piedestal där de placerade den unga kvinnan.

Se tidigare inlägg om ungdomens primat här, här, här, här, här, här, här och här.

Niclas Berggren 6:24 den 7 September 2008

Icke-troende kristna

Bertrand Russell rapporterar:

There are some hopeful features about America. I was recently on a boat going to America, and a minister of religion on the boat invited me to speak to his congregation about my views on religion. I said: ”Yours must be a very broad-minded congregation”; and this minister of religion, somewhat to my surprise, replied: ”Oh, of course, I do not believe in God.” I met other ministers of religion in America who took the same line. That, I must say, somewhat surprised me; but they are, I am afraid, rather a small minority, and the great bulk of Americans are still extremely theological.

Jag vet inte riktigt hur jag ska se på denna typ av kristna. Å ena sidan är jag glad när människor inte tror på vidskepelse och när de inte förespråkar en destruktiv etik. Å andra sidan är jag glad när människor är konsekventa och står för något distinkt. Trots allt blir nog min rangordning densamma som Russells:

Icke-troende icke-kristna är att föredra framför
icke-troende kristna, som är att föredra framför
troende kristna.

Dvs. hellre kristna som inte tror på Jahve än kristna som gör det. Med andra ord: den typiske medlemmen i Svenska kyrkan är att föredra framför den typiske pingstvännen.

Niclas Berggren 8:52 den 6 September 2008

Valet mellan pest och kolera

Tomas Gür påpekar, i mitt tycke korrekt, att varken McCain—Palin eller Obama—Biden är särskilt tilltalande kandidatpar. Medan republikanerna är influerade av en kristen världsbild och etik, som rör aborter, homosexuellas situation, stamcellsforskning, om Gud står bakom krig, kreationism etc., står demokraterna bakom ökade regleringar, höjda marginalskatter och ett ökat inslag av protektionism.

Gür landar dock i att de republikanska svagheterna är mindre allvarliga, vilket jag inte alls känner mig övertygad om, av tre skäl.

Det är inte bara löjligt, som Gür hävdar, att förespråka ovan nämnda kristna synsätt: det leder till reella, negativa konsekvenser när forskning hindras och när skolor lär ut vidskepelse.
Professor Cowen klargör att en amerikansk president inte har så stort inflytande över den ekonomiska politiken och att utrikespolitiken är viktigare när man tar ställning till kandidater. Med tanke på McCains mer interventionistiska syn på det området — mot bakgrund av forskning som visar att amerikanska inblandningar inte har varit lyckosamma överlag och som underminerar den s.k. dominoteorin — tycker jag att detta talar till Obamas fördel.
Det finns skäl att tro att Obama har överdrivit sin protektioniska hållning i pimärvalskampanjen för att få stöd från facket.

Som sagt, inget av alternativen tilltalar mig särskilt mycket. Man det tycks mig som om McCain har minst lika många brister som Obama.

Niclas Berggren 15:58 den 3 September 2008

Ytterst suspekta bokköpare

Lord God Almighty! Vem vill köpa dessa böcker? Se tidigare inlägg om deras författare här, här, här, här, här, här, här och här.

Niclas Berggren 11:31 den 29 August 2008

Påven och kommunisterna

Vad har påven och Kubas kommunistledare gemensamt? De försöker, gärna med hjälp av lagens långa arm, kväsa kulturella yttringar som utgör ”hädelse” eller ”social fara”.

Påven ger t.ex. nu sitt stöd till dem som vill få ett museum för modern konst i norra Italien att ta bort detta konstverk:

"Zuerst die Füsse" av Martin Kippenberger

Samtidigt åtalas punkrockaren Gorki Aguila för att utmana ”kommunistisk moral” på Kuba.

Ja, yttrandefriheten känns hotfull när man inte kan försvara sig med rationella argument. Då måste man svartmåla, stoppa och förtrycka. Själv dissar jag såväl katolsk som kommunistisk moral på många punkter, och jag känner mig glad över att bo i ett land där sådan kritik, även i utmanande former, är tillåten*.

Se ett tidigare inlägg om en staty av Jesus med erektion.

___________________

*I Sverige argumenterar emellertid den kristne aktivisten Tuve Skånberg för att hädelse ska bli straffbart.

Niclas Berggren 10:08 den 28 August 2008

Katedraler utan präster och nunnor

Katedral i Padua

En av mina favoritförfattare*, den tidigare tory-politikern Jeffrey Archer, noterade följande i samband med sommarens semester i Italien:

However, cathedrals nowadays seem to have turned into museums. I well remember in my youth, services taking place and nuns and young priests roaming around, but now – nothing but tourists. What will it be like in fifty years?

En utveckling att hälsa med glädje! Kyrkobyggnader är ofta fina och imponerande (även om jag själv föredrar vissa typer av modern arkitektur), och det är utmärkt om själva byggnaderna ger estetisk stimulans samtidigt som religionen dör.

__________________________

*Det bästa av Jeffrey Archer är hans novellsamlingar samt hans tre självbiografier från fängelset. Rafflande läsning, alltsammans!

Niclas Berggren 8:47 den 26 August 2008

Bör inte religion tas på allvar?

Henrik Berggren skriver idag om sitt splittrade förhållande till Svenska kyrkan. Han tror inte men dras ändå till dess ritualer:

Bortom allt hokuspokus om arvsynden handlar det kristna barndopet om att den nyfödde får en persona och tas upp i gemenskapen som en unik individ.

Var och en blir förstås salig på sin fason, så om Henrik vill låta sina barn genomgå en ceremoni vars grund han själv erkänner är av hokuspokus-karaktär ska han givetvis få göra det. Men är detta en respektingivande hållning? Jag tycker inte det — av det enkla skälet att man därigenom offrar intellektuell hederlighet och respekt för sanning för en känslomässig upplevelse. Bör inte religion (och även annat) tas på mer allvar än så?

Henrik dras också till religiösa begravningsceremonier:

De borgerliga begravningar jag varit på har ofta präglats av ett slags obehaglig förvirring, en osäkerhet om själva den rituella ordningen som gör att sorgen har svårt att få fäste.

Själv tycker jag att begravningsceremonier helt kan skippas.

Vad Henrik beskriver, kort sagt, är ett psykologiskt behov av ritualer, och eftersom han inte problematiserar eller försöker dekonstruera detta behov förmår han inte riktigt värja sig mot kyrkans skådespel. Det ser jag som ett svaghetstecken.

I ett tidigare inlägg skiljer jag på på tre typer av ateister beroende på deras inställning till religion som fenomen.

Niclas Berggren 14:35 den 25 August 2008

Biologi är en syndig vetenskap

I en enkät i somras svarade 153 unga pingstvänner på vad de ansåg vara, och inte vara, synd. Ett skrämmande exempel på hur de svarade:

Är det synd att tro på evolutionsteorin i stället för Bibelns skapelseberättelse? Ja 61 procent – nej 39 procent.

Dock ansåg blott nio procent att det är synd att slå ihjäl getingar. Själv förkastar jag, till skillnad från de unga pingstvännerna, själva begreppet synd.

Niclas Berggren 12:25 den 22 August 2008

Bör avdragsrätt för gåvor införas?

Jag är tveksam till avdrags rätt för gåvor till ideella organisationer, av tre skäl:

Icke-neutralitet. Varför ska staten ange att det är bättre att använda pengar till gåvor till ideella organisationer än till annat? Om jag vill ge pengar till en vän eller köpa en cykel för pengarna ska det inte missgynnas relativt gåvogivande till ideella organisationer, anser jag.
Kostnad. Förslaget kostar pengar, dels i uteblivna skatteintäkter och dels i form av byråkrati, och alternativkostnaden, i form av att andra angelägna reformer inte kan genomföras, måste beaktas. Jag anser att en allmän skattesänkning vore att föredra.
Religionsstöd. Anledningen till att Mikael Oscarsson (kd) och andra kristdemokrater med särskild kraft driver frågan är att de vill stimulera pengagivande till religiösa organisationer. Det anser jag inte att staten ska medverka till.

Uppdatering: Se även Daniel Waldenströms analys av förslagets konsekvenser för forskning.

Niclas Berggren 10:05 den 21 August 2008

Kristen kärlek har sina gränser

Den amerikanska artisten Katy Perry sjunger följande i en ny låt:

I kissed a girl and I liked it.

Tidigare sjöng hon gospel. Hennes kristna mamma gillar inte den nya stilen:

Jag kan inte ens lyssna på den sången. Den första gången jag hörde den blev jag totalt chockad. När den spelas på radio böjer jag mitt huvud och ber.

Nej, det är i sanning chockerande med kärleksbetygelser två flickor emellan. Det tarvar bön!

Niclas Berggren 17:08 den 18 August 2008

Gud lägger sig i OS

Jamaica har vunnit guldmedalj i OS. Kristna på ön tror sig veta varför:

Gud har låtit detta ske när vi börjat känna att det inte finns något hopp för Jamaica.

Vilken god gud! Han låter vissa, men inte andra, vinna. Hur var det nu med fair play?

Niclas Berggren 10:46 den 18 August 2008

Skapa din egen moral

Religiös etik handlar om att följa regler som någon annan har skrivit ned i en helt annan tidsålder. Det är dess grundläggande defekt. Som Alexander Herzen uttrycker det i From the Other Shore:

You want a book of rules, while I think that when one reaches a certain age one ought to be ashamed of having one to use [because] the truly free man creates his own morality.

Jämför med ekonomipristagaren James Buchanans syn.

Niclas Berggren 7:58 den 14 August 2008

Moderniserad trosbekännelse

Det finns ingen Gud och Dawkins är hans profet.*

___________________

*Detta är en moderniserad variant av H. S. Nybergs ”Det finns ingen Gud och Hedenius är hans profet”, som i sin tur är en moderniserad variant av den muslimska trosbekännelsen ”Det finns ingen gud utom Gud och Muhammed är hans profet”. Och här kan du läsa ett tidigare credo.

Niclas Berggren 19:43 den 13 August 2008

Extremt långsiktiga kontrakt

Tom Cruise, känd scientolog

Ibland ingår vi riktigt långsiktiga kontrakt, t.ex. rörande bostadslån. Men inget kontrakt jag har hört talas om är längre än det elitmedlemmarna i Scientologikyrkan skriver på:

[S]ome core beliefs of Scientology are that every human being is really an immortal spiritual being known as a thetan and that the ”meat bodies” we inhabit are merely vessels we shed upon death. (Members of the elite church cadre known as Sea Org, for example, sign contracts that pledge a billion years of service throughout successive lives.)

Själv förhåller jag mig tveksam till att alls avge löften, ty hur kan jag veta vad jag-imorgon vill? Och vad jag-om-en-miljard-år vill? Man kan förstås fullfölja ett kontrakt om det finns starka incitament att respektera det, t.ex. lagliga åtgärder vid kontraktsbrott, och kanske drabbas thetanerna i fråga av något straff om de inte fullföljer sina åtaganden. Men tänk om man ångrar sig? Är man bunden att tjäna Scientologikyrkan i en miljard år? Det hela förefaller bisarrt. Särskilt mot denna bakgrund:

When a body dies, its thetan forgets the details of the former life.

Hur upprätthålls ett kontrakt som man inte minns att man ingick?

Niclas Berggren 9:48 den 13 August 2008

Religionsfria begravningsplatser

Kors på begravningsplats

I Stockholm och Tranås (min nuvarande och tidigare hemkommun) ansvarar kommunen för begravningsverksamheten; i övriga kommuner ansvarar Svenska kyrkan för densamma. Det senare finner jag vara en otidsenlig ordning som snarast borde ändras. Till dess så sker ska begravningsplatser inte utsmyckas med religiösa symboler, vilket också är synen i Nyköping:

Det är sockenrådet i Lids kyrka i Sörmland som nekats av Nyköpings kommun att sätta upp ett kors intill den nya minneslunden. Korset är en kristen symbol och att sätta upp en sådan intill minneslunden kan göra att de som har andra trosuppfattningar än den kristna inte vill använda platsen, anser begravningsombudet för Nyköpings och Oxelösunds kommun, Robert Tholén.

Detta borde vara helt självklart. För övrigt borde allmänna begravningsplatser inte heller kallas för ”kyrkogård”.

För egen del önskar jag ingen begravningsceremoni, när den dagen kommer. Jag är mer inne på kung Fahds linje.

Niclas Berggren 8:16 den 12 August 2008

Människors rädsla för frihet

I artikeln ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum” lanserar ekonomipristagaren James Buchanan tesen att människor i allmänhet ogillar mycket frihet eftersom frihet innebär att man måste ta hand om sig själv. Som barn blir man omhändertagen av mor och far, och den känslan av trygghet vill man ha kvar även som vuxen. Buchanan kallar det för parentalism:

With paternalism, we refer to the attitudes of elitists who seek to impose their own preferred values on others. With parentalism, in contrast, we refer to the attitudes of persons who seek to have values imposed upon them by other persons, by the state or by transcendental forces. … And it seems evident that many persons do not want to shoulder the final responsibility for their own actions. Many persons are, indeed, afraid to be free.

Förr tillgodosågs denna önskan om trygghet av en tro på Gud. Men eftersom vi numera håller med Nietzsche om att Gud är död måste tryggheten sökas någon annanstans — närmare bestämt i välfärdsstaten. Därför tror Buchanan inte att denna stat kommer att minska i omfattning. (Hittills har han rätt.) När väljarna av djupt liggande psykologiska skäl efterfrågar parentalism vinns inga val på att lova systemskiften som handlar om att nedmontera välfärdsstaten. Kanske har Reinfeldt läst Buchanan? (Trots vad som sägs i den politiska debatten har Sverige fortfarande ett av världens mest omfattande välfärdssystem.)

Se även vad Christian Bjørnskov och Peter Santesson-Wilson har att säga om artikeln samt ett tidigare inlägg som, med utgångspunkt i artikeln, pekar på ett dilemma för en liberal ateist.

Niclas Berggren 12:54 den 11 August 2008

OS-bön med logisk spänning

Den anglikanska kyrkan har låtit formulera en OS-bön:

Everlasting God, giver of joy and source of abundant life,
we pray for all who are involved in the Beijing Olympic Games,
and especially those who represent Great Britain:
for their safe-keeping and well-being;
and as we celebrate the skill and resolve of those who compete
we pray that, throughout the Games, there would be
a striving for excellence,
a spirit of humility and fair play,
and a respect for others,
and that all who wait on you may find their strength renewed
in Jesus Christ our Lord. Amen.

Oförarglig, kan tyckas, men notera den logiska spänningen mellan att å ena sedan be Jahve att särskilt hjälpa tävlande från Storbritannien och att å andra sidan be denne gud om fair play.

Se tidigare inlägg om religion och sport här, här och här.

Niclas Berggren 10:00 den 7 August 2008

Bör manlig omskärelse förbjudas?

Verktyg för omskärelse

Filosofen Per Bauhn har helt rätt:

Men att, som Socialstyrelsen gör, hävda föräldrarnas rätt att få sitt barn omskuret är också en värdering som bör diskuteras.

Frågan rör vad föräldrar inte ska tillåtas göra med sina barn. De flesta, däribland jag, anser det principiellt legitimt för staten att förbjuda vissa handlingar från föräldrars sida. Frågan är var gränsen ska dras. Det finns inga objektiva svar på den frågan: man kan utgå från olika värderingar och man kan göra olika bedömningar av om en viss handling är förenlig med en viss värdering.

De flesta i vårt land anser att föräldrar inte ska få slå sina barn och att de inte bör tillåtas omskära sina döttrar. Men än så länge tillåts manlig omskärelse. Själv är jag tveksam till detta tillåtande, om än inte bestämt avvisande.

Å ena sidan tycker jag att fyra faktorer talar för ett förbud:

Fysisk autonomi: föräldrar bör inte transformera ett barns kropp på ett sätt som detta barn sedan kan tänkas ogilla. T.ex. vore det fel för föräldrar att tatuera ett barn.
Hälsorisk: ingrepp av detta slag innebär alltid en risk för komplikationer.
Smärta: ingreppet är i regel smärtsamt.
Religiös autonomi: om ingreppet utgör en religiös ceremoni klassificerar man ett barn, rent fysiskt, som tillhörande en religion, vilket jag ser som mycket problematiskt.

Å andra sidan tycker jag att tre faktorer talar mot ett förbud:

Föräldrarnas värderingar: föräldrar tillåts forma ett barn på alla möjliga områden, vad gör detta annorlunda från mental påverkan att tänka på ett visst sätt?
Hälsovinst: risken för hiv-smitta minskar.
Olaglig omskärelse: om ett förbud införs kommer omskärelse ändå att genomföras, men med större hälsorisker. Man kan här jämföra med ett argument för legala aborter.

Exakt var man bör landa vet jag inte, men frågan bör diskuteras vidare.

Uppdatering: Jag har efter det att inlägget ovan skrevs tagit ställning. Se här.

Niclas Berggren 23:27 den 5 August 2008

ABBA om religion

I kvällens avsnitt av Allsång på Skansen framförde Gunilla Backman ABBA-låten ”Tack för alla sånger”. Jag fastnade — kanske inte helt oväntat — för följande textrader:

Uppdatering: Siwert Öholm går till attack mot den ateistiska allsången!

Niclas Berggren 9:48 den 5 August 2008

Jag gillar biskop Krook

Biskop Krook

Stockholms biskop stödjer en ordning med könsneutrala civiläktenskap:

”Caroline Krook välkomnar en könsneutral äktenskapslagstiftning men menar att det bästa sättet att ‘undvika problem’ vore om kyrkan självmant avsade sig vigselrätten.
– Då skulle vi undvika riskerna med eventuella splittringar och bättre hålla ihop kyrkan, säger hon.”

Jag bryr mig förstås inte om kyrkans inre liv utan finner civiläktenskap bättre än dagens system därför att jag inte anser att religiösa institutioner ska ägna sig åt myndighetsutövning. Men precis som Krook är jag en stark anhängare av könsneutralitet, oavsett om dagens system behålls eller om civiläktenskap införs.

Det allra bästa vore dock laissez-faire på äktenskapets område!

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: