Sluta tala om änglavakt

Jag ogillar begreppet ”änglavakt”, som många använder för att uttrycka glädje över att ha klarat sig från någon allvarlig olycka. Visst är det på sin plats att glädjas i en sådan situation — men att antyda att något slags mystiskt sagoväsen fanns på plats för att vakta just den som klarade sig är vidskepligt och fånigt, för att inte säga upprörande. Särskilt i de fall där många andra inte klarade sig. Varför tror den som klarade sig att det mystiska sagoväsendet favoriserade just denne?

Jag förespråkar ett mer rationellt språkbruk. ”Jag är oerhört glad att jag klarade mig från en allvarlig olycka, särskilt eftersom det var nära att jag inte klarade mig” är ett mycket bättre sätt att uttrycka sig än ”jag hade änglavakt”.