Igitur har, tack och lov och pris, återigen fattat pennan (så att säga):
Man blir blå. Man sitter länge på väg dit man inte vill vara. Och blir blå. Man väljer, säger hon. Det ska vara en tröst. Eller uppmuntran. Det är, i själva verket, en ointressant självklarhet. Utan substans. Eller förankring i detta, just detta. Så man blir blå. Och tänker på doften av vatten och förunderliga saker som görs under namn som ‘val’ och ‘ånger’.”
Vad mer finns att tillägga?
Dale Carpenter har hittat det hittills tyngsta argumentet mot könsneutrala äktenskap:
It used to be that if you were over 40 and unmarried, people thought you were gay. If gay marriage becomes acceptable, now, if you’re over 40 and unmarried, people will think it’s because you’re unattractive!
Vid en militärparad 1987, när Margaret Thatcher var premiärminister, utspelade sig följande dialog mellan hennes assistent och make:
”Doesn’t the PM look fabulous today?”
”Crawf, she’s looked fabulous for the last 35 years.”
Och hon ser fortfarande bedårande ut, varför hon återfinns i julinumret av Vogue, fotograferad av Mario Testino. Som så ofta har hon en blåfärgad klänning: hon undviker alltid rött, eftersom det är socialismens färg.
Om man inte intresserar sig för damidrott, beror det på att man värderar kvinnor lägre än män enbart pga. kön? Inte nödvändigtvis. Jag kan tänka mig andra orsaker:
Detta torde gå att testa. Men det kanske finns fler teorier?
(Denna diskussion har i hög grad stimulerats av mina kvinno- och damidrottsälskande kollegor Carl Magnus och Per, som dock inte är ansvariga för någon formulering eller åsikt här.)
Idag återfanns fyra av mina favoriter i nyhetsflödet:
Och skrämmande tatueringar kanske hjälper de också. Sonny Bill Williams:
Skönhet verkar ha viss betydelse för vilka politiker som får flest röster. Inte så att man väljer parti och ideologi utifrån utseende, men givet parti och ideologi kan utseende fälla avgörandet. Gäller samma sak i musiktävlingar?
Jag skulle tro det. I ESC–omröstningen igår fann jag fem låtar ungefär lika bra, och av dessa röstade jag på den ryska pga. Dima Bilans läckra utseende.
Låt mig, i samma anda, anföra en teori om varför det gick så dåligt för Sverige: de två hidösa manliga körsångarna!
Kerry Degman, varken mer eller mindre! (Klicka för större bilder.)
Jag förkastar det första budordet (2 Mos. 20:3):
Du skall inga andra gudar hava jämte mig.
Istället för Jahve har jag två gudar: Zlatan och Cristiano Ronaldo. De är mycket mer tilltalande! Och duktiga, som när Cristiano ikväll gjorde Manchester Uniteds enda ordinarie mål. Se hur kraftfull, rentav allsmäktig, han ser ut:
Jag är nog inte ateist längre. Se hur han svävar. Det är Zlatan som nu har blivit gud i Italien efter sin starka insats i en fotbollsmatch. Så trevligt. Jag föredrar Zlatan som gud framför alla av mig kända alternativ (Jahve, Allah, Zeus, Tor och Ganesha inkluderade). Om jag ska be till någon gud på min dödsbädd får det bli till Zlatan.
Sean O’Pry, mina damer och herrar:
Witold Gombrowicz, sanningssägare:
Därför är det viktigt, ja mycket viktigt, att vi aldrig inom oss bryter med den människoålder där skönheten blir åtkomlig — det vill säga ungdomen. All skönhet som förvärvas i mogen ålder kommer alltid att vara en ofullständig skönhet, lida brist på ungdomlighet. Därför är den unga skönheten en naken skönhet, den enda som inte behöver skämmas för sig.
(Från Dagboken.)
Andy Roddick deltog i en turnering i Rom häromveckan:
In a narrow but very compelling piece of research, John List argued that if you are trying to solicit donations door-to-door, the single best thing you can do to get large donations is to be an attractive blond woman.”
Så intressant. Helt i linje med detta avvisar jag själv regelmässigt alla som försöker stoppa mig på gatan för att be om donationer och stöd — om det inte är en sötis som försöker stoppa mig. Då stannar jag gärna och låtsas lyssna en stund. Kanske ger jag t.o.m. en slant. Och en gång släppte jag in två söta mormonska missionärer, inte för att höra dem tala om Mormons bok, utan för att njuta av deras utseende.
En s.k. trade-off: man förbränner ca 5 procent mer kalorier genom att springa utomhus, men risken för skador är mindre på löpband.
För mig är det löpband som gäller. Dock av andra skäl än nyss nämnda — närmare bestämt för att man slipper djur och natur och för att man kan titta på simpojkar medan man springer. Å, vad lätt det går då!
Jag ska hålla ögonen öppna för filmer där Zach Roerig finns med.
Jacqueline Bisset är en kvinna i min smak. Vilken självsäkerhet, stil och elegans hon utstrålar! Nu senast har hon spelat James i Nip/Tuck — en osedvanligt osmaklig person, lite av urtypen för den helt amoraliska människan, som inte accepterar några moraliska restriktioner.
Men mitt i all hänsynslöshet som den rollen innefattade strålade Jacqueline, som den stjärna hon är. Hennes engelska accent, och hennes flytande franska, bidrog till att skapa en mystisk karaktär. Hon var en främmande fågel i Miami, men sannolikt hade hon varit en främmande fågel överallt. En kosmopolit, hemma överallt och ingenstans. Briljant och dominerande i kraft av sin skönhet och sin karismatiska personlighet.
Nota bene: skönhet kan existera även i en person som är 64 år gammal.
Jag är full av beundran.
Det gäller att kalka händerna innan man hoppar upp på den svårbearbetade barren:
Efter en hård rugbymatch smakar förstås en baguette utmärkt! Här ses de franska spelarna Vincent Clerc och Aurélien Rougerie. Som synes på Auréliens knä är rugby en brutal sport.
Rafael Nadal och Novak Djokovic har klätt upp sig för att gå på casino i Monte Carlo. Se mer här.
Ikväll studerade jag två simpojkar i simhallen. De gick självsäkert, medvetna om sin skönhet, skrattandes. De utstrålade en sådan naturlig, okonstlad livsglädje, att jag fann mig helt fascinerad. Som Bertrand Russell framhåller i The Conquest of Happiness är zest — att vara nyfiken på det mesta, att känna genuin fascination över tillvaron, att ha förmåga att njuta och känna uppskattning — något som i högsta grad ger lycka i livet. Dessa pojkar var levande exempel på personer med zest — och de gav i sin tur mig zest!
Russell beskriver i boken vad det handlar om med exemplet barn:
Young children are interested in everything that they see and hear; the world is full of surprises to them, and they are perpetually engaged with ardour in the pursuit of knowledge, not, of course, of scholastic knowledge, but of the sort that consists in acquiring familiarity with the objects that attract their attention.
Motsatsen till denna sinnesstämning är kanske att vara blasé. Personer som är det sprider inte lycka omkring sig, och dem undviker jag helst.
Skönhet på en barr:
I Fassbinders film Querelle säger speakern följande om huvudpersonen:
Querelle’s inner harmony was indestructible because it was sealed in that heaven of heavens where beauty united with beauty.
Skönhet har stor kraft, vilket även Gustav von Aschenbach fick erfara.
Hockeyintresserad som jag är kom jag igår, när HV71 vann SM-guld, att fundera på vad detta namn egentligen står för. Svaret är att föreningen bildades 1971 som en sammanslagning av de mindre klubbarna Husqvarna IF och Vätterstads IK.
Här är HV:s back Nichlas Torp (f 1989), som på klubbens hemsida svarar följande på frågan vilka hans svagheter är:
Kan bli för het.
Skönhet är en tillgång för politiker — men också på arbetsmarknaden. Det är numera väl dokumenterat att vackra människor tjänar mer än andra, allt annat lika. Men kan man göra något åt hur man uppfattas, t.ex. genom att köpa vissa typer av kläder och genom att använda smink?
Jodå. I studien ”Dressed for Success — Does Primping Pay?” visas att kinesiska kvinnor som lägger pengar på kläder och smink uppfattas som vackrare. Det ger i sin tur också högre lön. Men av de ökade utgifterna på skönhetsbefrämjande produkter fås enbart ca 15 procent tillbaka i form av högre lön. Närmare bestämt är relationen mellan investeringar i dessa produkter och löneökningar icke-linjär, vilket visas i detta diagram:
Författarna skriver:
At the mean level of spending (88 yuan), each additional yuan spend on beauty increases earnings by 13 cents. At the 90th percentile (200 yuan), the marginal effect on earnings is 14.5 cents, while at the maximum level of spending the marginal effect is reduced to 1.3 cents. The simulations make it absolutely clear that spending on beauty items generates only a small payoff in the form of higher wages.
Ska då dessa utgifter ses som i hög grad bortkastade? Nej, det vore en förhastad slutsats. Fina kläder och smink kan ju ses som ren konsumtion eller ge andra fördelar än hög lön.
Danilo Ikodinović är en serbisk vattenpolospelare, som var med och vann silvermedalj i OS 2004. Kanske en ny sport att följa närmare?
Darin är tillbaka! Han sågs på klubben Solidaritet i Stockholm häromsistens. Så skönt, vi är många som har undrat vart han hade tagit vägen. Första gången jag såg honom blev jag lite kär:
Här har vi Tysklands förbundskansler Angela Merkel, på invigningen av den nya Operan i Oslo häromdagen. Norges statsminister verkar dock kunna hålla ögonen i styr.
Och här har vi ishockeymålvakten Henrik Lundqvist från en intressant vinkel.
Målrekord för Cristiano Ronaldo, som väntas utses till den bästa fotbollsspelaren i England i år igen. Självklart ska han ha bra betalt.
Idag är ordningen återställd: Reinfeldt klär sig åter i kostym.
Dessutom säger han ett och annat bra. T.o.m. Mona verkar nöjd.
Men skulle det inte ha varit roligt, och skulle det inte ha blivit succé, om statsministern igår hade gått ur planet i Maodräkt? Se dessa tjusiga, moderna tolkningar av Sui Jianguo:
Robin Söderling spelar bra i Argentina. Det kanske beror på att han har tränat sin kropp en hel del?
Som läsare av denna blogg vet värderar jag mänsklig skönhet högt. Det tycks fler göra. En studie* av advokaters inkomster visar att ju vackrare de är, desto mer tjänar de:
We use longitudinal data on a large sample of graduates from one law school and measure beauty by rating matriculation photographs. (1) Better-looking attorneys who graduated in the 1970s earned more than others after 5 years of practice, an effect that grew with experience. (2) Attorneys in the private sector are better-looking than those in the public sector, differences that rise with age.”
Hur kommer det sig att vackra advokater tjänar mer än andra? Tre hypoteser framförs:
First, other things being equal, those who hire and promote lawyers may prefer to be surrounded by better-looking colleagues and subordinates. Second, there may be true consumer discrimination, with consumers (clients) preferring better-looking lawyers solely because of the enjoyment of spending time with them, even though their looks do not produce better settlements or judgments. Finally, consumers (clients) may prefer a better-looking lawyer because the lawyer’s beauty is itself productive for the consumer.”
Den första hypotesen förkastas, eftersom skönhet inte ger högre avkastning om man är anställd jämfört med om man är egenföretagare. Alltså är det kundernas preferenser som gör att arbetsgivarna finner det lönsamt att ge vackra anställda högre lön. Studien lyckas inte klargöra om kunderna föredrar vackra advokater därför att de tycker om att omge sig med vackra människor eller därför att de (korrekt) tror att vackra advokater har större framgång i domstolar. Dessa orsaker utesluter förvisso inte varandra.
Beauty pwns!
__________________________
*Biddle, J. E. och Hamermesh, D. S. (1998). ”Beauty, Productivity, and Discrimination: Lawyers’ Looks and Lucre.” Journal of Labor Economics 16(1): 172–201.
Edilson Nascimento är en 20-årig modell från Brasilien. Han upptäcktes på en judotävling. Det kanske är en sport man borde ta en närmare titt på?
Rugby är en synnerligen brutal sport. Men man kanske skulle börja följa den? Will Chambers är en ny rugbystjärna i Australien:
Den nye världsrekordhållaren i simning, Alain Bernard, simmade under EM i en dräkt av typen Speedo LZR Racer, vilket har kritiserats av vissa. De menar att dräkten ger honom en fördel jämfört med dem som simmar i traditionella badbyxor, som Alain bär på bilden till vänster. Själv tycker jag att det är självklart att simmare ska få använda simdräkter om de vill. (Av rent estetiska skäl hoppas jag dock att många simmare väljer badbyxor.)
För övrigt ser jag ingen principiell skillnad mellan att använda bättre skor som löpare, att använda en bättre simdräkt som simmare och att använda dopningspreparat (i alla fall sådana som inte medför hälsofara). Läs mer om min syn på dopning här.
Hon är väldigt tjusig, Demi Moore. Kan det bero på blodiglarna?
Det gäller att, som David Beckham och hans medspelare, försöka skydda sig mot den farliga fotbollen. Jag fann själv detta hårda, stora objekt skrämmande då jag under skoltiden tvangs ägna mig åt denna sport.
Se en bild till på Beckham. Men hans 100:e landskamp gick inte så bra.
Det är väldigt poppis att gå till ett gym och träna numera. Men varför går man dit? Enligt en studie är rädsla för att bli oattraktiv en viktigare orsak än förhoppningen att bli attraktiv. Detta stämmer väl in på mig. Jag springer på löpband fyra gånger i veckan och förbränner därigenom ca 450 kcal per gång. Huvudskälet är rädsla för att bli tjock runt magen, vilket jag finner ytterst oattraktivt.
Ett annat tungt skäl för mig är också att observera vackra människor, såsom de ständigt tränande simmarna i bassängen nedanför löpbandet. Även om de flesta som tränar inte har som främsta mål att bli attraktiva, är många icke desto mindre det.*
___________________
*Som på bilden ovan, ett reklamfoto från Wide Eye. Möjligen hade dock killarna på bilden faktiskt som ambition att bli attraktiva, inte bara att undvika att se oattraktiva ut.
Trimma ögonbrynen, nacke och näshår
Ansa könshårsbehåringen
Bortsa bort mjäll
Underhåll naglarna.”
Själv dejtar jag dock inte, eftersom jag har förkastat den romantiska kärleken.
Jag tror att jag ska börja intressera mig för en ny sport: surfning!
Jag bedriver, tillsammans med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, forskning om skönhetens betydelse för framgång i politiska val. Det har jag rapporterat om tidigare. Häromdagen såg jag en bok som fick mig att tappa hakan. Därpå fanns ett foto av Josef Stalin som ung. Oh mama! Kanske bidrar skönhet till politisk framgång även i diktaturer?
Men Stalin var inte bara vacker som ung utan även kristen. Bertrand Russell skriver följande i ”Religion and Morals”:
I do not believe that a decay of dogmatic belief can do anything but good. I admit at once that new systems of dogma, such as those of the Nazis and the Communists, are even worse than the old systems, but they could never have acquired a hold over men’s minds if orthodox dogmatic habits has not been instilled in youth. Stalin’s lanugage is full of reminiscences of the theological seminary in which he received his training. What the world needs is not dogma but an attitude of scientific inquiry combined with a belief that the torture of millions is not desirable, whether inflicted by Stalin or by a Deity imagined in the likeness of the believer. [Fetstil tillagd.]
Att man är vacker gör en nog varken till kristen eller kommunist; men kanske bidrar skönhet till framgång även i ett kommunistiskt system (som trots allt består av människor). Och kanske bidrar, som Russell föreslår, en kristen, dogmatisk mentalitet till en öppenhet för kommunism och nazism.*
_____________________
*Jfr. med Blogge Bloggelitos analys.
Som regelbundna läsare av denna blogg har kunnat konstatera är det manlig skönhet som fascinerar mig. Nu undrar Blogge Bloggelito om jag inte finner någon kvinna attraktiv.* Jodå, låt mig ange två, båda intressant nog med judisk bakgrund.
Som nummer ett vill jag lyfta fram Natalie Portman (נטלי פורטמן på hebreiska). Hon porträtterades nyligen i New York Times och kallas The Screen Goddess.
Som nummer två anger jag matlagningsexperten Nigella Lawson, som har kallats The Domestic Goddess.
Men som alltid är fallet när gudar och gudinnor är inblandade väljer jag att hålla mig på säkert avstånd och nöjer mig med att observera. Men gudinnorna, till skillnad från gudarna, fångar inte riktigt mitt intresse, trots allt. Frågan är hur regelmässiga beundrare av kvinnlig skönhet, såsom strejta män och lesbiska, ser på Natalie och Nigella. Do you like?
Se även Aqurettes svar.
____________________________
*Mer exakt undrar han vilken kvinna jag skulle välja att ha sex med, om jag kunde välja fritt, men jag väljer att tolka frågan lite mildare.
Ofta kritiseras reklam i svensk debatt. Den sägs bl.a. sprida ouppnåeliga utseendeideal som trycker ned vanliga människor. Jag ger inte mycket för detta påstående. Tvärtom blir jag ofta upplyft av reklam. Företag som Prada borde hyllas för att de sprider skönhet, som i sin senaste reklamkampanj, ur vilken bilden nedan är hämtad. Gnällspikarna borde läsa lite Paglia.
Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med bandy. Det verkar vara en hemmagjord variant av ishockey, som är en internationell, mer maskulin och mer brutal sport. I vilket fall: Edsbyn vann visst SM-guld i bandy idag. Och jag måste tillstå att det faktiskt finns ett och annat som skulle kunna få mig att titta lite mer på bandy framöver. Det finns t.ex. duktiga spelare som Patrik Nilsson (vars Sandviken emellertid förlorade idag).
I senaste avsnittet av Nip/Tuck fick man se huvudpersonerna Christian och Sean i en poolscen. Se ett kort utdrag (tyvärr med tysk dubbning):
Miljön runt poolen, Seans attityd och texten i bakgrundssången ”I Like the Boys” talar samma språk: det är en spänd tillvaro att vara man i en strikt manlig, homosexuell kontext. Man observeras och värderas hela tiden; ett visst slags perfektionistiskt skönhetsideal råder; och icke synliga talanger kommer inte till sin rätt. Det kan leda till den attityd som sångtexten uttrycker:
People say I’m gay
I just say no way.
Dvs. man är homosexuell men inte gay, i betydelsen del av en explicit “gaykultur”. Vilket påminner mig om ett annat citat, som fångar det faktum att många homosexuella attraheras mest av maskulina, strejta killar:
The only inconvenience about preferring men is that most of the recruiting has to be done among gays.
Detta kan antagligen förklara en “maskulin” trend bland många homosexuella män (även om vissa går till överdrift). Det gäller att signalera att man är macho för att bli attraktiv. Då blir man ju nästan hetero.
Andy Roddick meddelar att han inte deltar i OS i Beijing eftersom han vill träna inför US Open istället. Aj, aj.
Vilka linjer! Vilken kroppskontroll! Vilken suverän estetik! En dansare i Houston Ballet (som jag beskådade i söndags) visar ett utdrag ur ur William Forsythes neoklassiska balett The Vertiginous Thrill of Exactitude.
Se ett tidigare inlägg på samma tema.
Min gode vän Karl insisterade 2003 på att jag skulle läsa Witold Gombrowicz. Jag tvekade till en början, då jag aldrig hade hört talas om denne polske författare. Men efter några sidor av Pornografi var jag fast. Gombrowicz är en mästare! Han är särskilt skicklig i studiet av människans inre drivkrafter. Hans förmåga att se bortom konventioner och form – eller kanske snarare att sätta in konventioner och form i ett sammanhang där de utmanas och attackeras – och att avskalat och ärligt porträttera attraktion, besatthet och omognad är enastående.
I nyss nämnda bok får man följa två äldre män som blir totalt fixerade vid en tonårspojke och en tonårsflicka, som de försöker fösa samman erotiskt. De spekulerar, de förleder, de intrigerar – och de smyger i buskarna, fulla av förvridna analyser och fantasier. De kan inte motstå ungdomens kraft och vill forma världen i enlighet med sin starka vision om hur attraktion ska se ut.
Jag känner till viss del igen mig själv i männen. Precis som dem älskar jag att analysera och ifrågasätta dogmer och normer (utan att förkasta dessa företeelser på ett principiellt plan), att låta mig uppfyllas av fascination över skönhet och ungdom* och att se livet som ett spel. Men till skillnad från dem är jag mer en utomstående obeservatör än en aktör.
_____________________
*Fascinationen över ungdom och skönhet yttrar sig i boken bl.a. i att en av männen inte kan undgå att tänka, då han ser tonårspojken, som vore han världens medelpunkt, som tränger sig på, som det inte går att värja sig mot:
(the boy, the boy).
Cristiano Ronaldo gjorde sitt 30:e mål för säsongen i Manchester United, då laget slog Lyon.
Och Rafael Nadal tog sig vidare i tennisturneringen i Dubai.
Duktiga pojkar, det där! Mitt sportintresse är fortsatt starkt.
Jag tror att jag ska börja titta lite mer på tennis.
Melodifestivalens fjärde deltävling gick av stapeln i afton. Linda Bengtzings blonde dansare får man som tur är se mer av. Linda själv såg ut som Posh Spice. A replica!
Gaspard Ulliel, tout simplement!
På Kungliga Operan finns mycket skickliga och vackra dansare. På denna bild av Mats Bäcker från The Grey Area, med koreografi av David Dawson, ses Nikolaus Fotiadis och Nicole Rhodes. Vilka linjer! (Klicka här för större bild.)
Ett reklamfoto som skakar om; av Steven Meisel; för Dsquared2.
Texas är nu den delstat i USA där vindkraft används mest. Som oljeproducenten Boone Pickens uttrycker det:
I have the same feelings about wind as I had about the best oil field I ever found.
Som framgår av bilden ovan är vindkraft det estetiskt mest tilltalande sättet att alstra energi.
Den underbara boken The Line of Beauty av Alan Hollinghurst är nu översatt till svenska. Jag är väldigt förtjust i slutklämmen på Aftonbladets recension:
… är det någonting man kan lära sig av Skönhetens linje så är det att det faktiskt är tillåtet att gilla saker enbart för att de är vackra.
Se ett mig kärt citat från boken och tv-serien.
Jag älskar det autonoma livet – dvs. att vara obunden och fri. Därför förkastar jag också den romantiska kärleken och relationer som grundas på den. Istället dyrkar jag skönhet varhelst och närhelst jag ser den – och kan inte tänka mig ett annat liv. Att exklusivt fokusera på en person, vars fysiska företräden dessutom eroderas med hast i takt med åldrandet, är mig främmande.
Jag har hört det sägas mer än en gång, att en ovilja att ingå i en relation handlar om ”rädsla för intimitet”. Varför inte vända på steken och hävda att de som vurmar för relationer gör det av ”rädsla för ensamhet” eller ”rädsla för frihet”?
Se även ett tidigare inlägg i samma fråga: ensamhet kan vara önskvärd.
Från Dior Homme:
I danstävlingen Prix de Lausanne tog sig svenske Joakim Adeberg till final, där han bl.a. dansade ett fantastiskt solo ur John Neumeiers balett Nijinsky. Du kan se hans kraftfulla och tekniskt kompetenta framförande genom att klicka näst längst ned på denna sida.
De kinesiska arrangörerna definierar skönhet för sina OS-värdinnor:
Avståndet från pannan till näsroten, från roten av näsan till nästippen, och från nästippen till hakan ska vara lika, lyder en av reglerna. En annan regel förklarar att längden av ögonen ska vara tre tiondelar av längden av hela ansiktet.”
Ett intressant jobb att arbeta fram de exakta detaljerna i dessa skönhetskriterier och att sedan utvärdera alla sökande. Vore jag inte forskare i nationalekonomi skulle jag vara sugen på ett sådant. Jag skulle personligen godta ögon vars längd är fyra tiondelar av längden av hela ansiktet.
(Tack till min kollega Carl Magnus för tipset.)
Få människor har upptäckt balettens rikedom och förmåga att beröra. Jag tror att balett för de flesta som tycker om den är en förvärvad smak. Man måste ge denna konstform tid och utrymme för att riktigt börja uppskatta den. Att observera såväl det tekniska kunnandet som dansarnas skönhet ger stor livsglädje.
På bilden: Olaf Kollmannsperger och Jurgita Dronina i Romeo och Julia. (Fotograf: Hans Nilsson, Kungliga Operan.)
Jag bedriver ju forskning om skönhetens betydelse i politiken. Apropå det uppmärksammar Aqurette ett nytt språkrör för Grön Ungdom. Check him out!
Violet, syster till Hyacinth Bucket, i ett gräl med sin make Bruce:
I hate you! Your legs are too short.
Enligt en studie är det fler än Violet som utvärderar människor utifrån benlängd. Personer med långa ben uppfattas som mer attraktiva:
The team found that regardless of the volunteers’ own body shape and leg length, people whose legs were 5% longer than average were rated as the most attractive. The next most appealing was an average leg length, or those that were 10% longer than normal. The scientists believe there are good evolutionary reasons for the preference. ”Long legs are a sign of health,” Pawlowski told New Scientist magazine.
Det finns en bild av homosexuella män som feminina, sminkade och sköra. Men det är antagligen relativt okänt att det finns en växande björnkultur bland homosexuella, med vilket avses en uppskattning av håriga, skäggiga, tjocka män, s.k. björnar. Andrew Sullivan har skrivit vad som har kommit att bli rörelsens manifest. Rörelsen vänder sig mot tidens skönhetsideal, inriktad på smalhet, muskler och släthet. Personligen har jag mycket, mycket litet till övers för björnar och björnkultur, men jag tycker att det är festligt att det finns rum för alla smaker.
Sullivan beskriver vad det handlar om:
What’s it about? In part a celebration of mature masculinity – untweaked, unshaven, full-bellied masculinity. Simultaneously, it’s an attempt to subvert a little of that masculinity. The atmosphere is almost aggressively gentle, good-humored, accepting, and friendly.
Av de tio fotbollsspelare världens kvinnor har valt ut som snyggast gillar jag två riktigt bra: David Beckham och Cristiano Ronaldo. Den senare kan beskådas nedan. (Övriga åtta skulle inte få mig att slå på tv:n.)
I filmen Rhinestone sjunger Dolly Parton, apropå en vältränad man spelad av Sylvester Stallone:
I said it oughta be illegal to have a body just like that!
Och visst förstår man de upprörda medborgarna i Virginia när Abercrombie & Fitch fortsätter att envisas med reklam av detta slag:
(Klicka inte på bilden, den blir större då.)
Det kan inte vara rätt och riktigt, helt enkelt. Sådana kroppar ska vara olagliga.
Enligt Business Week har cementteknologin utvecklats enormt. Glöm gamla tiders trögflytande sörja och gråtrista konstruktioner (även om jag är svag även för dessa):
‘Designers and architects are realizing the potential of concrete architecture, both internally and externally,’ says Steve Elliott, spokesperson for the Concrete Centre, an industry association in Camberley, England. ‘Since the ’90s, there has been a tremendous rediscovery of concrete and how it works.'”
Ett exempel ges av den moderna och urtjusiga Jubileumskyrkan i Rom:
(Foto: Marcus Engström)
Oscar Wilde:
It is better to be beautiful than to be good. But it is better to be good than to be ugly.
The History Boys är en film som jag blev starkt berörd av – ja, jag blev t.o.m. tårögd av den. Den handlar om en grupp engelska tonårspojkar i en pojkskola, deras försök att komma in på Oxford University, deras känslor för varandra och för lärarna – och den innehåller en väldigt fin sång, ”Bewitched, Bothered and Bewildered”, där den söte judiske pojken Posner sjunger om sin stora kärlek i klassen:
I’ll sing to him, each spring to him, and worship the trousers that cling to him.
Jag vill också dyrka allt som hör en skönhet till!
Abercrombie & Fitch-butiken i Virginia Beach fick böta och tvingades av polisen ta ned sitt nya reklamfoto (se ovan) efter ”klagomål från medborgarna”. (Den inflytelserike pastor Pat Robertson har sitt högkvarter i staden.) Jo, det är populärt nuförtiden att angripa sexanspelande reklam, såväl från feministiskt som från kristet-konservativt håll. Tänk vilken grav samhällsfara dessa vackra unga män och kvinnor utgör!
Uppdatering: Rättvisan tycks segra. Professor Volokh reder ut de juridiska detaljerna.
Nick i The Line of Beauty om Wani:
I just think he’s the most beautiful man I’ve ever met.
Så reagerade jag också inför en ung man en gång för 14 år sedan, och det omdömet står sig än idag.
Det är i sanning uppiggande att titta på simhopp, vilket jag har gjort denna eftermiddag. En sak som störde mig var dock den starka sportnationalism som präglar SvT:s kommentatorer. De hejar öppet på de svenska hopparna. Min uppfattning är att expertkommentatorer i sport bör vara neutrala och enbart bidra med sakutlåtanden och information (precis som jag tycker att forskare qua forskare ska sträva efter att undvika normativa uttalanden).
Francesco Dell’Uomo från Italien var en av de tävlande idag:
De viktiga frågorna avhandlas av TV 4:s tidigare kändisexpert Daniel Nyhlén:
Vart har Darin tagit vägen?
Sara, 14, KarlstadDaniel svarar:
Ja, vart har han tagit vägen? Han kanske har gått och gömt sig.
Denna eftermiddag tillbringades på stan med mina kära föräldrar. Jag noterade, en passant, två saker, en tilltalande och en repellerande.
Den tilltalande saken: Den fina killen med hängbyxor och brun hoodie som satt bredvid oss på L’Angolo (cafét på Engelbrektsplan). Jag tog ett (dåligt, eftersom jag ville vara diskret) smygfoto med mobilen:
Den repellerande saken: Att se en skylt utanför Blue Moon Bar på Birger Jarlsgatan där det angavs en minimiålder på 27 år för att komma in. Hemskt! Jag vill enbart gå till ställen där alla är maximalt 27 år.
Jag tror bestämt att jag måste se den kommande kampsportfilmen Never Back Down, där Sean Faris och Cam Gigandet slåss med varandra. Enbart pga. mitt stora intresse för mixed martial arts, förstås.
Vodpod-video är inte längre tillgängliga. from vids.myspace.com posted with vodpod
Medan jag sprang på löpband ikväll kunde jag observera tränande simhoppare. Å, vad löpningen gick lätt – jag blev helt fascinerad av dessa idrottares stora skönhet och skicklighet!
På bilden: den kanadensiske simhopparen Alexandre Despatie. Som vanligt har Peter Jihde fel: sport och skönhet hör ihop.
Nya skådespelarstjärnan Zac Efron visar upp en tilltalande klädstil:
Enkla människor är ofta tilltalande med sin naiva livsglädje och oförställdhet. Som Oscar Wilde skriver i De Profundis:
The Philistine element in life is not the failure to understand Art. Charming people such as fishermen, shepherds, ploughboys, peasants and the like know nothing about Art, and are the very salt of the earth.
Är det något jag har svårt för är det akademiker som tror att deras titlar eller prestationer gör dem intressanta. Ofta har de sysslat med fullkomligt ointressanta saker, och ofta är de pretentiösa, uppblåsta och repetitiva. Värst av allt är de av ålderdom förfallna, som tror att akademiska meriter (eller ”livserfarenhet”) kompenserar för det fysiska. I’ll pick a simple, young and beautiful person over them any day.
Uppdatering: Drew är ett bra exempel på en enkel och mycket tilltalande människa:
Min favorit i pågående Australian Open är Rafal Nadal. Han har glädjande nog just gått vidare.
Vi får hoppas att förra årets problem inte återkommer:
Jag har också ont i min berömda rumpa, säger Nadal och pekar mot ändalykten.
Gus Van Sants nya film Paranoid Park har premiär idag. Jag såg den på Filmfestivalen i november och rekommenderar den starkt. Den får högsta betyg, 5, av Helena Lindblad i DN, som så träffande skriver:
Och visst, unga hudlösa män är aldrig så romantiskt och ömsint skildrade, så vackra och liksom flytande i tillvaron med smala midjor och tunna bröstkorgar i designade slacker-kläder som i van Sants filmer. Men samtidigt är det hos van Sant som den unga samtiden sjunger, viskar, drömmer, sörjer och dör allra mest personligt och vackert just nu.”
SvD:s recensent är också mycket positiv och ger filmen betyget 5 av 6.
Se ett utdrag här.
I TV4:s morgonprogram talade sig Hillevi Larsson (s) föga förvånande varm för förslaget att kriminalisera ”könsdiskriminerande” reklam, och hennes huvudargument tycktes vara att flickor mår dåligt av sådan reklam. (Även av reklam med sexualiserade män, undrar jag?) Låt oss, trots att jag tror att det empiriska stödet är obefintligt, anta att flickor mår dåligt av reklam i vilken kvinnor sexualiseras.
Man kan då se frågan från två håll: förbjud ”könsdiskriminerande” reklam (och allt som flickor mår dåligt av?) eller försök hjälpa flickor att ha självförtroende och styrka så att de inte tar reklam och andra framställningar som får dem att må dåligt på så stort allvar. Det är det senare perspektivet som Camille Paglia torgför och som jag tycker saknas helt i debatten. Flickor ses som hjälplösa offer, och frågan är vem det gynnar.
Se gärna också min lilla text ”Valuing Human Beauty: A Philosophical Defense”.
Uppdatering: SvD:s krönikör verkar inte alls sympatisera med Paglia.
(Se tidigare inlägg om sport och skönhet.)
Witold Gombrowicz skriver i sin dagbok (s 214–215):
Men vad är då det viktiga hos ynglingen? Det är ju inte hans förnuft, inte heller hans erfarenhet, kunskaper och teknik, allt sådant som är sämre och svagare än hos en redan färdig och stadgad människa, utan just hans ungdom och bara den – den är hans trumf på hand.
(Se föregående inlägg på samma tema.)
Witold Gombrowicz skriver i sin dagbok (s 212):
… och han visste inte var den lidelsefullhet kom ifrån med vilken jag slog mot allt det ‘äldre’ och fordrade att kulturen (byggd på den högres, det äldres, det mognas överhöghet) skulle upptäcka den ström som kommer underifrån och gör det äldre avhängigt av det yngre, det högre av det lägre. Jag krävde att ‘den vuxne skulle underkastas den unge’. Jag krävde att vår strävan efter oupphörlig föryngring skulle legaliseras och att Ungdomligheten äntligen skulle erkännas som ett särskilt och autentiskt värde som förändrar vårt förhållande till andra värden.
(Se föregående inlägg på samma tema.)
I regel tilltalas jag inte särskilt mycket av modeller. De är lite för perfekta, lite för plastiga och lite för självsäkra. Men jag studsade till när jag såg denna bild. Jag finner såväl bilden som modellen enastående.
(Kläderna är emellertid inte riktigt i linje med min personliga stil, i den mån jag nu kan sägas ha en sådan.)
Witold Gombrowicz skriver i sin dagbok (s 211):
Om ungdomligheten till en början bara var ett skydd för mig mot oåtkomliga värden så framstod den snart som det enda, det högsta och absoluta värdet i livet, det enda sköna.
Jag läste i New York Review of Books för ett tag sedan att Oscar Wilde hade chockerat sina studentkamrater i Oxford genom att ha karakteriserat en kroppsdel på en idrottsutövande studentkamrat på detta vis:
His left leg is a Greek poem.
Eftersom jag i hög grad sympatiserar med Wildes uppskattning av mänsklig skönhet tänker jag ofta i liknande termer. Senast igår såg jag en hals som mycket väl skulle kunna liknas vid en grekisk dikt. Sheer beauty!
Pierre Sarkozy, musikproducenten, alltså. Presidentens ena son.
Här ses den yngre sonen, Jean, framför sin äldre bror, Pierre:
Pojkarna lär för övrigt behöva bereda sig på en ny styvmor.
The Economist skriver för andra gången om min, Henrik Jordahls och Panu Poutvaaras forskning om skönhetens betydelse i politiken:
Lo and behold, the more beautiful candidates, as ranked by people who knew nothing of Finland’s internal politics, tended to have been the more successful—though in this case, unlike Dr Hamermesh’s economic results, the effect was larger for women than for men.
Den tidigare artikeln återfinns här; och vår mest aktuella version av uppsatsen återfinns här. Abstract:
We study the role of beauty in politics using candidate photos that figured prominently in electoral campaigns. Our investigation is based on visual assessments of 1,929 Finnish political candidates from 10,011 respondents (of which 3,708 were Finnish). As Finland has a proportional electoral system with a relatively large number of female candidates, we are able to perform a systematic study of gender differences, and to compare the electoral success of non-incumbent candidates representing the same party. An increase in beauty by one standard deviation is associated with an increase of 17–20% in the number of votes for the average non-incumbent candidate. The relationship is virtually always statistically significant for female candidates, and in most specifications also for male candidates. When interpreting our results, we also evaluate alternative explanations of why beauty matters.
Inte bara Lord Henry Wotton insåg ungdomens primat. Witold Gombrowicz:
Se bara på den ålder där barnet slutat och den vuxne ännu inte riktigt har börjat, från fjorton till tjugofyra års ålder, då det är människan givet att blomstra. Det är den enda skönhetsfyllda tid som människan har. Det finns hos henne ett odödligt förråd av skönhet och behag, men – tyvärr, tyvärr! – är det förbundet med ungdomen.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.