Niclas Berggren 7:18 den 9 April 2008

Avskaffad värnskatt utan kostnad

Det finns goda argument, av såväl rättvise-, generalitets- och effektivitetskaraktär, för varför värnskatten bör avskaffas:

Många finner det orättvist att betala mer än hälften av en löneökning i skatt; andra finner det orättvist att vissa ska betala en högre andel av sin inkomst i skatt än andra.*
Buchanans generalitetsprincip säger att likabehandling är eftersträvansvärt, vilket implicerar proportionell beskattning, därför att det politiska systemet annars riskerar att degenerera till att tillfredsställa olika särintressen på allmänintressets bekostnad.
Personer med högre inkomster tenderar att arbeta mindre, och utbildning tenderar att löna sig mindre, med värnskatten på plats, vilket kan förvänta dämpa välståndsutvecklingen.

Som nämns i DN idag har Bertil Holmund (Uppsala universitet) och Martin Söderström (Konjunkturinsti-
tutet) beräknat att en avskaffad värnskatt sannolikt är självfinansierad. Dvs. fler fördelar uppnås, enligt ovan, genom ett avskaffande utan att skatteintäkterna minskar. Deras studie återfinns här och sammanfattas på följande vis:

Recent research on the behavioral effects of income taxes has to a large extent focused on the elasticity of taxable income with respect to the net-of-tax rate, i.e., one minus the marginal tax rate. We offer new evidence on this matter by making use of a large panel of Swedish tax payers over the period 1991-2002. Changes in statutory tax rates as well as discretionary changes in tax bracket thresholds provide exogenous variations in tax rates that can be used to identify income responses. We estimate dynamic income models which allow us to distinguish between short-run and long-run effects in a straightforward fashion. The estimates of the long-run elasticity of income with respect to the net-of-tax rate typically hover in a range between 0.20 and 0.30. The short-run elasticities are in general smaller but less precisely estimated. We use the estimates to simulate the fiscal consequences of a tax reform that reduces the top marginal tax rate by five percentage points. Such a reform turns out to have negligible effects on tax revenues and may even yield a fiscal surplus.

Vad väntar regeringen på? Jag hoppas att de inte avvaktar av rädsla för socialdemokratiska angrepp om att en reform av detta slag skulle vara ”orättvis”. Sådana påståenden kan framgångsrikt tillbakavisas. Se även PJ Anders Linders kommentar .

Uppdatering: Regeringen tar förvisso inte bort värnskatten men utlovar nya inkomstskattesänkninga r . Gott så. Särskilt framstår argumentationen som kraftfull gentemot den handfallna och skattehöjande oppositionen .

_______________________________

*Begreppet orättvisa är normativt och därmed inte heller möjligt att fastställa vetenskapligt. Vissa anser det förstås rättvist med en progressiv och hög inkomstbeskattning, men poängen här är att detta är en subjektiv värdering som inte delas av alla, bl.a. inte av mig.

Niclas Berggren 19:27 den 7 April 2008

Lyckliga studenter

Vad påverkar studenters lycka? En tysk studie indikerar följande:

Att studera juridik är förknippat med högre lycka, att studera sociologi är förknippat med lägre lycka och att studera ekonomi är varken förknippat med högre eller lägre lycka.
Goda chanser att få jobb är förknippat med högre lycka.
Hög inkomst är förknippat med högre lycka.

Inte helt överraskande resultat, förutom detta med att studenter inte tycks bli lyckligare av att studera ekonomi. Kan det bero på att företags- och nationalekonomi har klumpats samman, att all case-undervisning gör företagsekonomistudenterna mindre lyckliga och att detta raderar ut den högre lycka som studier i nationalekonomi säkerligen ger?

Niclas Berggren 15:28 den 7 April 2008

Glassbilen och kyrkklockor

En professor i Göteborg vill förbjuda Glassbilen att spela sin käcka melodi:

Jag vill göra en jämförelse med berömda vattendroppen, en tortyrmetod som bygger på att vatten droppar ned på ens huvud under en längre tid. Upprepning kan bryta ned en person helt och hållet. Hemglass bygger hela sin försäljning på den här melodin.

Melodin kan alltså ses som en negativ externalitet – för vissa. I professorns fall som en extremt negativ externalitet. Men för andra fyller melodin en konsumentupplysande funktion, och för dem vore ett förbud icke önskvärt, liksom givetvis inte heller för Glassbilen själv.

Är det rimligt att införa ett förbud bara för att en enstaka person ogillar ett fenomen? I så fall förespråkar jag ett förbud mot att ringa i kyrkklockor. Jämfört med deras oljud är Glassbilens melodi skön och inbjudande; och den kyrkliga förkunnelsen är långt mer ohälsosam än lite glass.

Niclas Berggren 7:26 den 7 April 2008

Reformer i Polen

Jag besökte Polen för första gången i december och imponerades av den ekonomiska dynamik jag kunde observera. I DI idag rapporteras om den nya regeringens ambitiösa ekonomiska reformprogram:

Ett halvår efter regeringsskiftet startar en ny privatiseringsvåg i Polen. Regeringen planerar också att införa en enhetsskatt som i stora delar av övriga Centraleuropa.”

På privatiseringssidan håller sig även vår regering väl framme; men jag hoppas, efter det viktiga jobbskatteavdraget, att progressiviteten nu ska kunna minskas i den svenska inkomstskatteskalan.

Niclas Berggren 7:44 den 6 April 2008

Skatter har en kostnad

Hur påverkar skatternas storlek ekonomin? Frågan är omtvistad bland ekonomer. Christina Romer och David Romer visar i ett metodologiskt innovativt bidrag till den vetenskapliga diskussionen, att skatteförändringar har stora effekter. En exogen ökning av skatternas andel av BNP med 1 procentenhet minskar real BNP med 2–3 procent. Och effekten är bestående.

Deras abstract beskriver forskningsansatsen:

This paper investigates the impact of changes in the level of taxation on economic activity. We use the narrative record – presidential speeches, executive-branch documents, and Congressional reports – to identify the size, timing, and principal motivation for all major postwar tax policy actions. This narrative analysis allows us to separate revenue changes resulting from legislation from changes occurring for other reasons. It also allows us to further separate legislated changes into those taken for reasons related to prospective economic conditions, such as countercyclical actions and tax changes tied to changes in government spending, and those taken for more exogenous reasons, such as to reduce an inherited budget deficit or to promote long-run growth. We then examine the behavior of output following these more exogenous legislated changes.

Man kan notera att skattetrycket i Sverige är fallande.

Niclas Berggren 6:44 den 2 April 2008

Konstitutionellt grundad ojämlikhet

Lars Feld och Jan Schnellenbach studerar sambandet mellan politiska institutioner och ojämlikhet. De fokuserar på följande institutioner:

direktdemokrati kontra representativ demokrati,
presidentstyre kontra parlamentarism,
majoritetsval kontra proportionella val samt
enhetsstat kontra federalism.

De finner bl.a. följande:

Summing up, our analysis suggests that the occurrence of Director’s Law heavily depends on the constitutional and political system prevailing in the different countries. A redistribution from the rich to the middle income classes and perhaps also to the poor becomes more probable in representative democracies which are either organized as unitary states, or federations allowing for low levels of sub-central fiscal autonomy, constituting their executive in the way of parliamentary systems. Given the empirical ambiguity of the effect of plurality rule, Director’s Law is thus probably not only a problem for continental European countries. It might as well occur in the UK, as in Germany, the Netherlands or Italy.”

Det är alltså inte bara så att politiska institutioner tycks påverka mer allmänna ekonomiska variabler – även graden och typen av omfördelning verkar samvariera med konstitutionens utformning. Den sittande Grundlagsutredningen förtjänar följaktligen mer uppmärksamhet.

Låt mig avslutningsvis presentera en del av Feld och Schnellenbachs tabell 2, som anger Ginikoefficienter beräknade utifrån marknadsinkomst respektive disponibel inkomst.

Dels fann jag det intressant att Sverige faktiskt är något mindre jämlikt än genomsnittet i marknadsinkomster; dels fann jag det intressant hur mycket inkomstomfördelning faktiskt jämnar ut inkomster, särskilt i länder som Sverige.

Niclas Berggren 19:57 den 1 April 2008

Vad är ett liv värt?

21 miljoner kr.

I alla fall är det vad nationalekonomerna Lars Hultkrantz och Mikael Svensson uppskattar värdet på ett statistiskt liv till.* Ett exempel förklarar detta begrepp. Om varje person i en befolkning på 100 000 är villig att betala 210 kr för en åtgärd som kommer att minska risken för dödsfall med 0,00001, t.ex. satsning på en maskin på ett sjukhus eller på räcken längs en motorväg, är den sammanlagda betalningsviljan 21 000 000 kr för en riskreduktion som i statistisk mening kommer att rädda ett liv. Detta ska inte tolkas som värdet på en faktisk person (för vilken dödlighetsrisken ändras från ett till noll) utan är tänkt att användas för att ange värdet på små minskningar i risken för dödsfall. Att satsa 100 miljoner kr per räddat statistiskt liv vore alltså ett slöseri med knappa resurser. Ett liv är i den meningen inte, som vissa ibland hävdar, ”ovärderligt” eller värt ”oändligt mycket”.

_______________________

*Hultkrantz, Lars och Svensson, Mikael (2008). ”Värdet av liv.” Ekonomisk Debatt 36(2): 5–16.

Niclas Berggren 8:04 den 31 March 2008

Medias betydelse i politiken

Jag är väldigt förtjust i Bryan Caplans bok The Myth of the Rational Voter: Why Democracies Choose Bad Policies. Huvudargumentet säger att politik bestäms i ett spel mellan politiker och väljare, där väljarna är rationellt irrationella och därför benägna att stödja politiska åtgärder som ofta är kontraproduktiva och rent allmänt ekonomiskt suboptimala. Mot bakgrund av denna förståelse av hur politiken fungerar är en ny studie om medias betydelse intressant. I vilken mån formas väljarnas uppfattning om verkligheten av media, och hur påverkas i sin tur det politiska beslutsfattandet? James Snyder Jr. och David Strömberg finner följande i ”Press Coverage and Political Accountability”:

In this paper we estimate the impact of press coverage on citizen knowledge, politicians’ actions, and policy. We find that a poor fit between newspaper markets and political districts reduces press coverage of politics. We use variation in this fit due to redistricting to identify the effects of reduced coverage. Exploring the links in the causal chain of media effects – voter information, politicians’ actions and policy – we find statistically significant and substantively important effects. Voters living in areas with less coverage of their U.S. House representative are less likely to recall their representative’s name, and less able to describe and rate them. Congressmen who are less covered by the local press work less for their constituencies: they are less likely to stand witness before congressional hearings, to serve on constituency-oriented committees (perhaps), and to vote against the party line. Finally, this congressional behavior affects policy. Federal spending is lower in areas where there is less press coverage of the local members of congress.”

Det verkar alltså som om med låg mediaexponering följer större okunskap hos väljarna, ett allvarligare principal-agent-problem och mindre offentliga förmåner. Tre reflexioner:

Jag undrar om den totala nivån på de offentliga utgifter som kommer olika regioner till del påverkas av graden av mediaexponering eller om det endast är fördelningen som berörs. I det förra fallet skulle, om sådana utgifter ses som icke önskvärda, låg mediaexponering kunna vara bra (och denna effekt får då vägas mot ”orättvisan” i en sned fördelning).
Gäller detsamma i Sverige eller, mer allmänt, i proportionella valsystem? Kanske kan medias betydelse ha ökat, och kanske vara i linje med de amerikanska resultaten, i och med personval?
Vad implicerar resultaten för rationalitet i politiken? Även om väljare tar del av olika media, hur påverkas det politiska beslutsfattande om de primärt förlitar sig på lågkvalitativa nyhetsförmedlare som Aftonbladet, Expressen och Rapport?

Niclas Berggren 7:12 den 28 March 2008

Är ofinansierade förslag etiska?

En arbetsgrupp inom kd vill reformera boende beskattningen ytterligare, bl.a. på följande sätt:

Den införda räntebeläggningen på uppskov bör avskaffas, särskilt gäller det räntebeläggning på uppskov beviljade före reformens ikraftträdande.”

Det som inte framgår, i allt tal om etik, är hur en sådan reform skulle finansieras. En sak som jag finner tilltalande med den reform som nu har genomförts är att den finansieras inom bostadssektorn, dvs. andra, mer skadliga skatter behöver inte höjas för att ersätta den tidigare fastighetsskatten. Angående den genomförda reformens finansiering, se följande tabell i regeringens lagrådsremiss (s 115):

Kd tycks nu föreslå en ofinansierad sänkning av fastighetsbeskattningen, vilket jag motsätter mig. Vill man tas på allvar tycker jag att man måste precisera hur den dryga miljard som förslaget ovan innebär i minskade skatteintäkter ska tas in på annat sätt. Ett tänkbart förslag vore att höjda den kommunala fastighetsavgiften med ca 10 procent. Eller föreslår kd ett sänkt skattetryck? Det har jag i och för sig inget emot, men då finns det betydligt mer angelägna skatter att sänka än boendeskatter (vilket också moderaterna tycks anse).

Uppdatering: DN påpekar också det problematiska med ständigt nya och disparata utspel från Allianspartierna.

Niclas Berggren 19:10 den 26 March 2008

Ska staten rädda banker?

Mats Odell är positiv till att staten ska rädda banker i kris, liksom DN. John McCain håller inte med:

It is not the duty of government to bail out and reward those who act irresponsibly, whether they are big banks or small borrowers.

Har den senare månne Daniel Waldenström som rådgivare?

Niclas Berggren 8:00 den 26 March 2008

Barn som negativ externalitet

Visst kan barn ha sin charm, särskilt de som återfinns i den egna familjen. Men i många sammanhang utgör barn en negativ externalitet. Som varje nybörjarstudent i nationalekonomi vet leder en sådan till en för stor förekomst av aktiviteten i fråga. Subventioner av barn leder därför till en förvärrad situation, eftersom sådana ökar förekomsten av barn i olika sammanhang där dessa minskar andras nytta. Jag har upplevt detta vid ett flertal tillfällen, t.ex. på flygplan och nu senast på en balettföreställning i Houston. Pratande och skrikande barn är helt enkelt enormt störande när man vill sova eller koncentrera sig på konst. Barnbiljetter bör därför vara dyrare än vuxenbiljetter, inte billigare.

Andra sätt att minska problemen är att erbjuda barnfria hotell eller avdelningar på flygplan där barn är portförbjudna. Jag ska åka i en sådan till Thailand kommande vinter.

Niclas Berggren 7:46 den 25 March 2008

En fördel med pengar

En studie publicerad i Journal of Health Economics finner att pengar stimulerar det mentala välmåendet. Abstract:

One of the famous questions in social science is whether money makes people happy. We offer new evidence by using longitudinal data on a random sample of Britons who receive medium-sized lottery wins of between £1000 and £120,000 (that is, up to approximately US$ 200,000). When compared to two control groups – one with no wins and the other with small wins – these individuals go on eventually to exhibit significantly better psychological health. Two years after a lottery win, the average measured improvement in mental wellbeing is 1.4 GHQ points.”*

Mitt problem i sammanhanget är att jag inte satsar pengar på spel eftersom jag finner dem irrationella. Detta eftersom den förväntade inkomsten understiger kostnaden, med riskinställning beaktad. Men jag kanske har underskattat den förväntade inkomsten (i vid mening)…

_____________________________

*GHQ står för General Health Questionnaire, och psykisk hälsa mäts på en 36-gradig skala.

Niclas Berggren 7:42 den 25 March 2008

Behåll generella barnbidrag

I grunden är jag tveksam till barnbidrag som företeelse – det tycks mig som om barnfamiljer får alldeles för mycket i bidrag och subventioner – men om ett sådant bidrag ska finnas förespråkar jag ett generellt system. Med det menar jag att det utgår lika för alla barnfamiljer, utan inkomstprövning.

Centern föreslår nu en omläggning, där höginkomsttagare inte längre ska erhålla detta bidrag. Det kan tyckas ”rättvist” vid första påseende, men i själva verket skulle en sådan reform vrida välfärdssystemet ytterligare i icke-generell riktning. Påverkad som jag är av Buchanans generalitetsprincip är jag tveksam till en sådan utveckling. Gör man ytterligare avsteg från likabehandling kommer, predikterar jag, som ett brev på posten än fler krav på att vissa grupper ska gynnas särskilt. Det riskerar att skapa ett osammanhängande, ineffektivt, kostsamt och orättvist system, som helhet betraktat.

Det är en av Buchanans poänger, att man inte kan studera ett förslag i isolering och att man inte enbart kan titta på ett slags konsekvenser, om de totala och långsiktiga konsekvenserna ska förstås. Man måste också beakta den politiska dynamiken, givet egenintresserade aktörer, och hur systemet som helhet utvecklas.

Se tidigare inlägg om generalitet här och här.

Uppdatering: Den kloke dr Bergh påpekar, och SvD:s ledarsida upprepar, att centerns förslag ger upphov till obehagliga marginaleffekter. Docent Schultz ger dock centern sitt stöd. Det gör dock inte övriga Allianspartier.

Niclas Berggren 17:45 den 24 March 2008

Varför görs centralbanker oberoende?

En ny uppsats av Sven-Olov Daunfeldt m.fl. undersöker hur det kommer sig att politiker har valt att göra centralbanker relativt oberoende. Som författarna konstaterar kan det tyckas överraskande, i synnerhet om man betraktar politiker som röstmaximerare. Varför avsäga sig makt? Kanske för att öka kreditvärdigheten när landet har en utlandsskuld. Kanske för att binda framtida makthavare. Kanske för att politiker inser att penningpolitisk ”fine-tuning” är en svår eller näst intill omöjlig konst. Nå, detta är vad författarna gör och finner:

It is something of a puzzle that politicians around the world have chosen to give up power to independent central banks, thereby reducing their possibilities to fine-tune the economy. In this paper the determinants of central bank independence (CBI) reforms are studied using a new data set on the possible event of such reforms in 119 countries. According to the data, as much as 81 countries had implemented CBI-reforms during the study period. The results indicate, moreover, that policymakers are more likely to delegate power to independent central banks when the foreign debt is relatively high. In non-OECD ountries, the likelihood of a CBI-reform also seem to increase when policymakers face a high probability of getting replaced.

Om effekterna av en oberoende centralbank, främst lägre inflationstakt, se denna översikt av Berger m.fl.

Niclas Berggren 4:51 den 20 March 2008

Pengar och lycka

J.R. Ewing:

Don’t be so glum, Lucy; rich folks are always happy.

J.R. tycks ha rätt i att det finns ett samband mellan inkomst och lycka – se detta nya diagram från Angus Deaton:

Men visar inte lyckoforskningen att det enbart är relativ och inte absolut inkomst som påverkar lyckan, i alla fall över en viss nivå? Nej, inte om man jämför mellan länder, enligt Deatons resultat och enligt en studie utförd av Veenhoven och Hagerty (2006), vars abstract lyder:

The ”Easterlin paradox” holds that economic growth does not add to the quality-of-life and that this appears in the fact that average happiness in nations has not risen in the last few decades. The latest trend data show otherwise. Average happiness has increased slightly in rich nations and considerably in the few poor nations for which data are available. Since longevity has also increased, the average number of happy life years has increased at an unprecedented rate since the 1950s.

Dvs. även absolut inkomst tycks positivt relaterad till lycka.

Niclas Berggren 8:46 den 19 March 2008

Skeptisk till bojkotter

LUF:s förbundsordförande Frida Johansson Metso skräder inte orden (i P1 Morgon):

Stefan Holm är en god människa och goda människor åker inte till diktaturer och hoppar runt i idrottsarenor som tidigare har varit arenor där människor slaktas.”

I skarp kontrast motsätter jag mig såväl ekonomiska som kulturella, politiska och idrottsliga bojkotter av länder. Trots att t.ex. Kina, Nordkorea och Kuba har avskyvärda politiska system anser jag att bojkotter mot dessa länder icke desto mindre bör undvikas, eftersom dessa med stor sannolikhet riskerar att vara kontraproduktiva. (Det är inte säkert att en bojkott mot Kina ens är genomförbar.) Om man istället låter människor i dessa länder få olika slags kontakt med människor från demokratier tror jag att chanserna för goda reformer förstärks. Statsminister Reinfeldt gör alltså helt rätt som åker till Kina, som planerat.

En ny uppsats av Casey Mulligan och Kevin Tsui förklarar teoretiskt hur handelssanktioner som syftar till att stimulera demokrati faktiskt kan få motsatt effekt (s 25):

If we are right that dictators are not leviathans, foreign policies designed to punish them may have the unintended consequences of postponing regime change and lowering citizens’ incomes. The fact that the value of governing is limited by competition, and not the technology of tax collection, means that dictators are not 100% marginal claimants on government revenues and pass on their punishments, at least in part, to citizens and competitors.”

Se också denna uppsats, som ger empiriskt stöd för tesen att handel och öppenhet stimulerar demokratisering.

Uppdatering: För ett (för svenska mediakonsumenter) annorlunda perspektiv på Tibetkonflikten, rekommenderar jag även denna text av Blogge Bloggelito.

Niclas Berggren 9:38 den 18 March 2008

Studenter som särintresse

Jag är inte främmande för att studenters ekonomiska situation behöver förbättras på olika sätt, kanske genom att regeln som begränsar studiemedlen i förhållande till inkomst av tjänst tas bort. Men jag är stark motståndare till Mats Odells nya förslag, att studentbostäder helt ska slippa fastighetsskatt:

I hägnet av en konjunkturavmattning finns det ett utrymme. Om vi ska klara de stora utmaningar vi har framför oss, den demografiska utmaningen och utanförskapet, måste vi satsa på kunskap.”

Jo, att satsa på kunskap är bra. Om det är det man vill göra vore det bästa att, som Anna Ekström föreslår, ta bort värnskatten, och kanske också den statliga inkomstskatten, vilket bl.a. skulle öka utbildningspremien.

Nå, huvudproblemet med Odells nya förslag är att det skulle göra skattesystemet mindre generellt (medan ovan nämnda förslag skulle göra skattesystemet mer generellt). Jag är, påverkad som jag är av Buchanans generalitetsprincip, skeptisk till särbehandlingar. Börjar man med sådana finns inget slut – det ena särintresset efter det andra vill ha specialregler, vilket riskerar att skapa ett osammanhängande, orättvist och ineffektivt skattesystem.

Niclas Berggren 11:07 den 16 March 2008

Företagsstöd fungerar dåligt

Mona Sahlin fortsätter en socialdemokratisk tradition när hon föreslår statliga bidrag till nya företag i orter där sysselsättningsutvecklingen har varit dålig:

När gamla jobb försvinner måste nya komma till. På orter som genomgår strukturomvandling, där omställningen är snabb, är det särskilt viktigt att företag inte vilar på idéer som skulle kunna utvecklas och bli kommersiella. Det nya programmet ska underlätta för sådana företag att ta vara på idéerna, skapa nya jobb eller nya företag och bidra till livskraft på orten.”

Jag förhåller mig skeptisk till detta nya program. Den teoretiska grunden till min skepticism består i en insikt om att även om marknadsekonomin har vissa problem har statliga satsningar det också.

Dels föreligger ett kunskapsproblem, som särskilt Hayek har lyft fram, och som säger att det är svårt för centralt placerade politiker och tjänstemän att veta vilka branscher och företag som kommer att vara lyckosamma i marknadsekonomin, vilket gör riktade satsningar mycket osäkra. Dels föreligger ett incitamentsproblem, som särskilt Buchanan har lyft fram, och som säger att politiker och tjänstemän ofta har incitament att använda statliga satsningar för egen vinning snarare än för att gynna samhället i stort.

Men det finns också empiriska indikationer på att det är svårt att lyckas med riktade företagsstöd. Se t.ex. Fredrik Bergströms doktorsavhandling Essays on the Political Economy of Industrial Policy samt Magnus Henrekson och Dan Johanssons nya forskningsöversikt om de företag som ger störst sysselsättningstillväxt.

Se också dr Lundbäcks kommentar till Sahlins debattartikel.

Niclas Berggren 8:26 den 14 March 2008

Rättsstatens ekonomiska betydelse

Institutionell ekonomi är den gren av nationalekonomi och ekonomisk historia som studerar reglers ekonomiska betydelse. Den fick ett uppsving i och med att Douglass C. North fick Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1993. De regler som har fått störst uppmärksamhet i forskningen på senare år är de juridiska. Hur rättsstaten utformas verkar ha stor betydelse för hur ett lands ekonomi fungerar.

The Economist diskuterar förtjänstfullt denna forskning och visar ett diagram av Världsbankens Daniel Kaufmann, som på basis av tre studier påvisar ett positivt samband mellan rättsstatens kvalitet och välstånd:

Tidningen skriver, angående rättsstatens kvalitet och ekonomisk tillväxt:

He [Kaufmann] argues that rule-of-law improvements tend to help growth; that few countries have sustained gains in growth without improving their rule of law; and that places that have grown without such improvement have subsequently lurched backwards (Argentina used to be one of the ten richest countries in the world). The real puzzle is to explain the exceptions: why crony capitalism has flourished in parts of fast-growing Asia or Kremlin banditry in Russia. The answer, he says, is that, without a rule of law, well-connected crooks can grab an unfair share of the spoils of growth, especially if these include windfall gains from oil and raw materials.”

Min uppfattning är att denna forskning ger viktiga insikter för de länder vars välståndsutveckling hittills har varit dålig och för hur redan rika länder utformar stöd till dem. En institutionell inriktning förefaller central.

Niclas Berggren 0:40 den 13 March 2008

Egenintresse i politiken

James Mill (far till John Stuart Mill) skrev 1820 ”Essay on Government” för Encyclopedia Britannica. Däri skriver han bl.a. följande om politikers motivation:

There can be no doubt that if power is granted to a body of men, called representatives, they, like any other men, will use their power, not for the advantage of the community, but for their own advantage, if they can.

En föregångare till den ekonomiska analysen av politik!

Niclas Berggren 3:39 den 12 March 2008

Kapitalism och välfärd

Min duktiga kollega Andreas Bergh intervjuas i Svt24 med anledning av sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten. Tag gärna en titt!

Niclas Berggren 3:05 den 10 March 2008

Det paternalistiska felslutet

Häromkvällen åt jag middag på utmärkta Nalens restaurang med mina vänner och kollegor Andreas, Henrik och Daniel. Vi kom att samtala en del om paternalism och när det är berättigat att staten går in och försöker ställa livet till rätta. Vi var inte helt eniga om gränsdragningen (ska proffsboxning vara förbjudet?). I vilket fall är artikeln ”Paternalism and Psychology” av professor Ed Glaeser högeligen relevant för varje sådan diskussion.* Abstract:

Does bounded rationality make paternalism more attractive? This Essay argues that errors will be larger when suppliers have stronger incentives or lower costs of persuasion and when consumers have weaker incentives to learn the truth. These comparative statics suggest that bounded rationality will often increase the costs of government decisionmaking relative to private decisionmaking, because consumers have better incentives to overcome errors than government decisionmakers, consumers have stronger incentives to choose well when they are purchasing than when they are voting, and it is more costly to change the beliefs of millions of consumers than a handful of bureaucrats. As such, recognizing the limits of human cognition may strengthen the case for limited government.

Dvs. bara för att vanliga människor ibland beter sig irrationellt och är okunniga är det inte i sig ett tillräckligt skäl för att förespråka politiska ingrepp av typen fettskatt och förbud mot proffsboxning, av åtminstone fyra skäl.

Även om individer har vissa irrationella sidor kan marknadsinstitutioner och interaktion inom ramen för dessa i vissa fall leda till utfall som om individerna vore rationella (se Bergstrom [2003, s 194 ff]**).
Även politiken har sina imperfektioner. Att ignorera det är att göra sig skyldig till ett felslut, ibland kallat nirvana-felslutet.***
Även om politikens imperfektioner efter noggrann analys befinns mindre än vanliga människors, vilket i sig är långtifrån självklart, kan man anse att det är viktigt för mänsklig mognad och för ansvarstagande att människor ska få göra sina egna misstag – och att lära av dem.
Därutöver räcker det inte att beakta olika beteendens kostnader (som man försöker komma åt genom regleringar, beskattning eller förbud) – beteendenas intäkter (i vid mening) måste vägas mot dessa i varje rationell analys.

_______________________

*Glaeser, Edward L. (2006). ”Paternalism and Psychology.” University of Chicago Law Review 73(1): 133–156.
**Bergstrom, Ted (2003). ”Vernon Smith’s Insomnia and the Dawn of Economics as an Experimental Science.” Scandinavian Journal of Economics 105(2): 181–205.
***Begreppet ‘‘nirvana fallacy’’ användes först av Demsetz (1969) för att beskriva jämförelsen av verkliga marknader med idealiserade politiska beslutsarenor utan imperfektioner. Ett sådant resonemang underlåter att beakta att staten också är imperfekt och att den kanske allokerar resurser mindre effektivt än imperfekta marknader. Referens:
Demsetz, Harold (1969). ”Information and Efficiency: Another Viewpoint.” Journal of Law and Economics 12(1): 1–22.

Niclas Berggren 6:02 den 6 March 2008

Anställningsskydd ger arbetslöshet

Magnus Henrekson och Per Skedinger skriver i Dagens Industri idag om effekterna av ett starkt anställningsskydd:

En tydlig slutsats av forskningen är att en arbetsmarknad präglad av omfattande regleringar sänker sysselsättningsgraden för ungdomar och invandrare, precis de grupper som regeringen säger sig vara mest angelägen om att värna. … Mindre överraskande men av betydelse är att ett starkt anställningsskydd enligt flertalet studier bidrar till minskad produktivitet.

Denna artikel, eller snarare Per Skedingers nya forskningsöversikt, Effekter av anställningsskydd – vad säger forskningen?, som ligger till grund för den, är obligatorisk läsning.* Nå, detta är onekligen något för hrr Borg och Littorin att bita i. Och vad säger LO?

Uppdatering: Se Thomas Gürs kommentar.

___________________

*Låt vara att jag tar DI:s rubrik med en nypa salt – det är osannolikt att just LAS håller en miljon människor utanför arbetsmarknaden – men den har säkerligen inte de två artikelförfattarna hittat på.

Niclas Berggren 5:12 den 6 March 2008

Gratis är magiskt

Dan Ariely, professor i behavioral economics vid MIT, bedriver spännande forskning. I en ny studie* finner han och två medförfattare att människor reagerar irrationellt på gratiserbjudanden. De gör att vi är villiga att köa och försaka tid som är värd mer än vad produkterna kostar till normalpris. Utdrag ur abstract:

When faced with a choice of selecting one of several available products (or possibly buying nothing), according to standard theoretical perspectives, people will choose the option with the highest cost–benefit difference. However, we propose that decisions about free (zero price) products differ, in that people do not simply subtract costs from benefits but instead they perceive the benefits associated with free products as higher. We test this proposal by contrasting demand for two products across conditions that maintain the price difference between the goods, but vary the prices such that the cheaper good in the set is priced at either a low positive or zero price. In contrast with a standard cost–benefit perspective, in the zero-price condition, dramatically more participants choose the cheaper option, whereas dramatically fewer participants choose the more expensive option. Thus, people appear to act as if zero pricing of a good not only decreases its cost, but also adds to its benefits.”

Så tänk en extra gång när du får ett gratiserbjudande härnäst.

Här kan du läsa mer om Dan Arielys forskning om hur människor tenderar att värdesätta valfrihet och att delta i många aktiviteter, även när detta medför betydande kostnader. Ibland är det bra att stänga en del dörrar.

____________________

*Shampanier, Kristina, Mazar, Nina och Ariely, Dan (2007). ”Zero as a Special Price: The True Value of Free Products.” Marketing Science 26(6): 742–757.

Niclas Berggren 14:48 den 4 March 2008

Ekonomer för höjd bensinskatt

Som Robert Östling påpekar är de flesta ekonomer positivt inställda till åtgärder som får ekonomiska aktörer att ta full hänsyn till de intäkter och kostnader (i vid mening) som de orsakar.* Det är därför många nationalekonomer förespråkar trängselskatt. Utan ett pris på att orsaka trängsel blir det ”för mycket” trängsel. I samma anda har professor Greg Mankiw startat Pigou-klubben.** Dess medlemmar förespråkar höjd skatt på bensin för att minska miljöproblemen. Helt i linje med Klimatberedningen, som presenterade sitt betänkande idag.

Själv är jag principiellt positiv till höjd bensinskatt, men frågan är hur man i praktiken hittar den optimala nivån. Det kräver bl.a. kunskap om miljöproblemens omfattning, att både kostnader och intäkter av t.ex. koldioxidutsläpp beaktas samt kunskap om effekterna av olika skattenivåer på konsumenternas beteende. Min egen förståelse av kunskapsläget är sådant att en ytterligare höjning nog är bra, all things considered, men att det är svårt att veta hur stor den bör vara.

Uppdatering: Just pga. nyss nämnda osäkerhet verkar det minst sagt fånigt med en politisk strid om huruvida koldioxidutsläppen ska minska med 40 eller 38 procent. PJ Anders Linder samt DN:s ledarsida kommenterar klokt och sansat.

_____________________

*Men se Andreas Berghs inlägg om att det tycks mer miljövänligt att flyga till Gotland än att åka färja. (Så skönt att höra för en båtsjuk människa!)
**Pigou var en engelsk ekonom som förespråkade användandet av skatter för att korrigera negativa externaliteter. Här presenteras ett antal medlemmar i Pigou-klubben, och här kan du lyssna på en podcast med Mankiw.

Niclas Berggren 8:23 den 3 March 2008

Skojig nationalekonom

Joseph Schumpeter brukade roa sina amerikanska studenter med följande anekdot:

As a young man, I had three ambitions in life: to become the world’s greatest economist, the world’s greatest lover, and the world’s greatest horseman. I never became the world’s greatest horseman.*

Schumpeter var dock inte bara skojig utan bidrog på ett högkvalitativt och innovativt sätt till samhällsvetenskapen genom sin teori om entreprenörskap och kreativ förstörelse, genom sin elitistiska demokratiteori och genom sitt digra arbete inom doktrinhistoria (där han bl.a. hävdar att Adam Smith inte hade originella tankar). The Theory of Economic Development är, enligt min Schumpeterkunniga kollega Dan, hans bästa bok. En ny och omtalad biografi har också kommit ut.

________________________

*Källa: Schumpeter, Joseph A. (1991). The Economics and Sociology of Capitalism. Richard Swedberg (red). Princeton, NJ: Princeton University Press.

Niclas Berggren 10:51 den 1 March 2008

Etanol – en miljöfara?

Är man bekant med public choice frågar man sig ofta om politiska beslut är resultatet av intressegruppers påverkan. Jag undrar om inte detta perspektiv kan förklara en hel del av vurmandet för etanol. Ty det tycks som om detta drivmedel inte, allt beaktat, är särskilt miljövänligt. En ny studie av Steven Polasky (som förutom att vara professor vid University of Minnesota också är fellow vid svenska Beijerinstitutet) och en medarbetare, som publiceras i Science, tyder snarast på motsatsen:

Turning native ecosystems into ‘farms’ for biofuel crops causes major carbon emissions that worsen the global warming that biofuels are meant to mitigate.”

Tidigare amerikanska studier har gett liknande resultat – se detta varnande inlägg av professor Bengt Kriström m.fl.

Vi subventionerar miljöbilar med stora belopp; de flesta av dessa använder etanol; och en stor del av etanolen i Sverige kommer från andra länder, särskilt Brasilien, där miljöpåverkan är relativt stor och negativ. När man sedan ser vem som är Maud Olofssons rådgivare går tankarna till public choice-perspektivet igen. Som Bengt Kriström m.fl. skriver:

Jordbrukets och omvandlingsindustrins lobbyister har framgångsrikt etablerat en grön myt.”

Miljöfrågan är politiskt känslig – ingen tung politiker har mig veterligt ifrågasatt om det är klokt att stimulera fram en massivt ökad etanolkonsumtion. Antagligen beror det på att ingen vill uppfattas som ointresserad av miljöfrågor. Men om etanol inte ger upphov till bra nettokonsekvenser är det dags att, likt SLU-forskaren Torbjörn Rydberg, fråga sig om det inte finns bättre sätt att värna miljön.*

_______________________________

*Se även Tyler Cowens fundering om ökad bränslesnålhet och lägre kostnader för drivmedel som är mindre miljöskadliga än olja och bensin, men icke desto mindre miljöskadliga, inte kommer att öka de totala miljöproblemen av bilkörning. (Själv cyklar jag.)

Niclas Berggren 8:37 den 28 February 2008

Intelligens och tillväxt

Vad bestämmer den ekonomiska tillväxten i ett land? Många menar att humankapitalet spelar en viktig roll, men trots det har ett antal empiriska studier, där humankapital mäts med hjälp av utbildningens omfattning, svårt att finna stöd för den tesen.*

På senare år har det föreslagits att utbildningens omfattning är ett dåligt mått på humankapital och att intelligens är ett bättre mått. Och mycket riktigt tycks effekten av intelligens på tillväxt positiv. Jones och Schneider sammanfattar sin studie** på följande sätt:

Human capital plays an important role in the theory of economic growth, but it has been difficult to measure this abstract concept. We survey the psychological literature on cross-cultural IQ tests and conclude that intelligence tests provide one useful measure of human capital. Using a new database of national average IQ, we show that in growth regressions that include only robust control variables, IQ is statistically significant in 99.8% of these 1330 regressions, easily passing a Bayesian model-averaging robustness test. A 1 point increase in a nation’s average IQ is associated with a persistent 0.11% annual increase in GDP per capita.

Weede och Kämpf finner i sin studie*** samma kvalitativa resultat:

Standard indicators of human capital endowment — like literacy, school enrollment ratios or years of schooling — suffer from a number of defects. They are crude. Mostly, they refer to input rather than output measures of human capital formation. Occasionally, they produce implausible effects. They are not robustly significant determinants of growth. Here, they are replaced by average intelligence. This variable consistently outperforms the other human capital indicators in spite of suffering from severe defects of its own. The immediate impact of institutional improvements, i.e., more government tolerance of private enterprise or economic freedom, on growth it is in the same order of magnitude as intelligence effects are.

__________________________

*Se t.ex. s 138 ff i Temple, John (1999). ”The New Growth Evidence.” Journal of Economic Literature 37(1): 112–156.
**Jones, Garett och Schneider, W. Joel (2006). ”Intelligence, Human Capital, and Economic Growth: A Bayesian Averaging of Classical Estimates (BACE) Approach.” Journal of Economic Growth 11(1): 71–93.
***Weede, Erich och Kämpf, Sebastian (2002). ”The Impact of Intelligence and Institutional Improvements on Economic Growth.” Kyklos 55(3): 361–380.

Niclas Berggren 7:55 den 27 February 2008

Medborgarlön bör tas på allvar

Bland svenska statsvetare tycks det finnas förespråkare av medborgarlön.* Bland nationalekonomer har däremot idén i huvudsak förbigåtts med tystnad. Andreas Bergh är ett undantag, och han spekulerar om att tystnaden kan bero på att ”dårfinkar” associeras med förslag på detta område. Nu tar en annan nationalekonom, Mattias Lundbäck, bladet från munnen och erkänner ett visst intresse för medborgarlön, som vanligt med insiktsfull utgångspunkt i olika effektivitetsaspekter.

Jag vill dock särskilt lyfta fram ett tänkande hos James Buchanan. Han förespråkar en generalitetsprincip för politiken, med vilket avses att alla politiska beslut måste behandla alla medborgare lika.** Utgångspunkten är en viss förståelse av hur den politiska processen fungerar. Om det anses vara ett problem att olika särintressen regelmässigt får genomslag för just sina krav i politiken, inte sällan på andras bekostnad, kan det ses som tilltalande att konstitutionellt begränsa möjligheten till olikabehandling.

Buchanan menar att en implikation av en generalitetsprincip är proportionella skatter och ett demograntsystem på bidragsområdet (dvs. ett system med en årlig klumpsummeöverföring, lika stor i kronor för alla). Kombinationen innebär ett mått av omfördelning, eftersom personer med högre inkomster betalar mer i skatt i kronor än personer med lägre inkomster och eftersom bidraget är lika stort för alla.

Även en klassisk liberal som Buchanan förespråkar alltså ett slags medborgarlön. Det är dags att sluta behandla förslaget som ett ”dårfinksförslag”. (Därmed inte sagt att jag förespråkar det.***)

____________________________

*T.ex. Per Jansson och Simon Birnbaum.

**Se Buchanan, James M. och Congleton, Roger D. (1998). Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy. Cambridge: Cambridge University Press.

***Jag har själv bl.a. pekat på att det kan bli kostsamt om nivån är för hög: se Berggren, Niclas (2000). ”Implementing Generality while Reducing the Risk for Fiscal Explosion.” Constitutional Political Economy 11(4): 353–369.

Niclas Berggren 12:12 den 26 February 2008

Hotar globaliseringen välfärdsstaten?

Ibland hävdas att den ekonomiska integrationen i världen, ofta kallad globaliseringen, underminerar välfärdsstaten. Tanken är att konkurrens om skattebaser leder till att skattesatserna sänks, vilket leder till sänkta välfärdsutgifter. Men har denna effekt kunnat konstateras?

Min kollega Andreas Bergh har förtjänstfullt sammanfattat och diskuterat forskningen om hur globaliseringen och institutionell konkurrens påverkar välfärdsstaten i detta bidrag till Globaliseringsrådet. Bl.a. presenterar han denna tabell (s 18), som visar att välfärdsutgifterna är fortsatt relativt höga:

Globaliseringen tycks i vilket fall inte omöjliggöra ambitiösa offentliga välfärdssatsningar. Denna slutsats finner också stöd i ny forskning* som undersöker om sammansättningen av de offentliga utgifterna har ändrats till följd av globaliseringen (s 284):

Our econometric analyzes did not reveal any robust globalization-induced effects. We therefore conclude that globalization has not affected the composition of government expenditures. There are three potential explanations for this result. First, taking a Public Choice perspective, the efficiency and compensation effects might neutralize each other, implying that the marginal increase in political support deriving from extending the size and scope of compensation programs is offset by the marginal loss in political support associated with raising the requisite additional funds. Second, the effects of globalization might be blurred by potential indirect effects between different expenditure categories. And third, the effects of globalization might be exaggerated in the popular discussion and might simply not exist.”

_______________________________

*Dreher, Axel, Sturm, Jan-Egbert och Ursprung, Heinrich W. (2008). ”The Impact of Globalization on the Composition of Government Expenditures: Evidence from Panel Data.” Public Choice 134(3–4): 263–292.

Niclas Berggren 7:32 den 22 February 2008

Den nationalistiska nationalekonomin

Nationalekonomin har ett underligt namn. Varför fokusera på nationen när ekonomiska spörsmål studeras? Som tur är har den akademiska nationalekonomin idag inte särskilt nationalistiska drag, men det nationalistiska perspektivet lever kvar i mycket av den ekonomisk-politiska diskussionen. På ett sätt är det inte så konstigt, eftersom ekonomisk politik i regel utformas på nationell nivå.

Men i ett mer normativt perspektiv är det märkligt. Det ses som självklart att svenskar ska beklaga när investeringar och arbetstillfällen ”flyttar utomlands”. Sällan ställs frågan: Varför är det bättre om ett arbetstillfälle går till en svensk än till en engelsman eller kines eller liberian? Varför bryr en godtycklig svensk sig mer om en fabriksarbetare i Torslanda, som han aldrig har träffat, än en fabriksarbetare i Liverpool, Shanghai eller Monrovia, som han heller aldrig har träffat? För att vi som tycker så råkar vara svenskar och egoistiskt bryr oss om vår folkstam? Det intressanta borde, tycker jag, vara att maximera den globala välståndsutvecklingen.

Någon kanske menar att så sker om varje land, i konkurrens med andra om knappa resurser, försöker maximera sin egen välståndsutveckling. ”Egoism ger upphov till positiva konsekvenser för ‘alla'”, är tanken. Jag tror, med tanke på institutionell konkurrens, att det kan stämma. Men om en kapitalägare i en given situation flyttar resurser från Sverige till ett annat land finner jag inte skäl att beklaga det. Om det leder till att situationen för kapitalägaren ändras, t.ex. genom en ändrad ekonomisk politik i Sverige, kanske han flyttar tillbaka sitt kapital. Då finner jag inte skäl att beklaga det.

Poängen är alltså att det i yttersta mening inte spelar någon roll var sysselsättning, investeringar och (framförallt) välstånd finns utan att dessa ting finns.

Men bör man då inte bry sig om hur det egna landets ekonomiska politik utformas? Jo, men inte för att det är bättre att det går bra för det egna landets medborgare än att det går bra för medborgare i andra länder, utan i så fall för att det kan ge upphov till ett bättre globalt ekonomiskt system präglat av institutionell konkurrens. Det är viktigt med varför man förespråkar något – atavistisk nationalism eller ”allas” välmående. Och med den senare utgångspunkten kan man också bry sig om andra länders ekonomiska politik.

Jag förespråkar alltså ett icke-nationalistiskt ekonomiskt-politiskt tänkande. Och kanske ett namnbyte på nationalekonomin!

Uppdatering: Se även vad Knut Wicksell har att säga i denna fråga.

Niclas Berggren 8:58 den 21 February 2008

Valdeltagande och omfördelning

Jag har tidigare påpekat att valdeltagande samvarierar med olika socioekonomiska utfall. Nu bekräftar en ny studie av Vincent Mahler* att valdeltagande är positivt relaterat till graden av inkomstomfördelning. Illustration:

______________________

*Mahler, Vincent A. (2008). ”Electoral Turnout and Income Redistribution by the State: Cross-National Analysis of the Developed Democracies.” European Journal of Political Research, 47(2): 161–183.

Niclas Berggren 8:18 den 20 February 2008

Fiasko för trängselskatten?

DN hävdar att trängselskatten i Stockholm har blivit ett ekonomiskt fiasko:

Men om ingenting görs blir det inget överskott förrän år 2011 visar DN:s genomgång. För projektkostnaderna under försöket blev minst dubbelt så höga, 1,8 miljarder. Det är en viktig orsak till att det inte blir några pengar över till kollektivtrafik och vägar förrän sex år efter att försöket startade.”

SvD/TT hänger på och kallar trängselskatten för ”bakslag”.

Jag skulle vilja modifiera denna slutsats något.

Det är helt klart att kostnaderna blev för höga. Men trots det är nuvärdet av projektet kraftigt positivt, vilket gör att orden ”fiasko” och ”bakslag” är helt opåkallade.
Poängen med projektet är inte primärt att generera överskott. Det är snarast att betrakta som en bonus. (Därmed inte sagt att man inte ska försöka få ett så stort överskott som möjligt – kritiken mot höga konsult- och driftskostnader är berättigad.) Målet med skatten är istället att minska trängseln, vilket ger en samhällsekonomisk vinst. Studier tyder på att trafiken har minskat med ca 20 procent. Det är en framgång, inte ett fiasko.
Ett förslag till förbättring: Höj trängselskatten med 50 procent. Det ger högre intäkter och mindre trängsel.

Om du tvekar om trängselskattens rationalitet, bör du lyssna till ett antal kloka nationalekonomer.

Uppdatering: SvD:s ledarsida fortsätter med klagolåten. Det är riktigt att såväl politiska som ekonomiska misstag har begåtts, och dem måste man lära av, men i grunden är trängselskatten en utmärkt idé, enligt min argumentation ovan. Också i Stockholm. Trots DN:s avslöjanden.

Niclas Berggren 7:48 den 20 February 2008

Den tveksamma rättvisemärkningen

En ny studie, ”On the Effects of Fair-Trade on the Welfare of the Poor”, indikerar att rättvisemärkning kan förbättra välfärden för världens fattiga men att det sannolikt inte sker. Å ena sidan förbättras i regel situationen för de odlare som ansluter sig till rättvisemärkningssystemet; å andra sidan försämras i regel situationen för de odlare som inte ansluter sig (och de är ofta fattigare). Analysen visar att om odlarnas förhandlingsstyrka är någorlunda stark medför ett system med rättvisemärkning en nettoförlust i välfärd för de fattiga. En simulering visar följande, där y-axeln anger välfärdsskillnaden mellan rättvisehandel och vanlig handel och där x-axeln mäter odlarnas förhandlingsstyrka (β):

Författarna skriver:

To sum up, we can say that our simulation suggests that fair-trade only increases the aggregated producers’ welfare as long as their bargaining power is very small. If, in reality, this condition holds true tends to be an empirical question for each region in which fair-trade organizations are active.

Se gärna också vad dr Vlachos tidigare har skrivt i frågan: här, här, här och här.

Min slutsats: Jag känner mig mycket tveksam inför att köpa rättvisemärkta produkter. Deras nettoeffekt på fattigas välfärd är oklar.

Niclas Berggren 9:10 den 18 February 2008

Kritik av behavioral economics

På senare tid har behavioral economics blivit en populär inriktning inom nationalekonomin. Tanken är att använda insikter från psykologiskt baserad forskning för att försöka förstå hur mänskligt beslutsfattande går till i verkligheten. Detta i kontrast till den traditionella inriktningen på nationalekonomin, som har tenderat att utgå från beslutsfattare som egoistiska, perfekt informerade och perfekt rationella.

Nu presenterar Steven Levitt och John List en kritik av denna nya inriktning i Science:

Perhaps the greatest challenge facing behavioral economics is demonstrating its applicability in the real world. In nearly every instance, the strongest empirical evidence in favor of behavioral anomalies emerges from the lab. Yet, there are many reasons to suspect that these laboratory findings might fail to generalize to real markets. We have recently discussed several factors, ranging from the properties of the situation — such as the nature and extent of scrutiny — to individual expectations and the type of actor involved. For example, the competitive nature of markets encourages individualistic behavior and selects for participants with those tendencies. Compared to lab behavior, therefore, the combination of market forces and experience might lessen the importance of these qualities in everyday markets.

Jag delar i mycket denna kritik, som emellertid inte är ny. Ekonomipristagaren Vernon Smith har t.ex. fört liknande resonemang.* Hans huvuidé är att även om individuella beslutsfattare präglas av olika typer av imperfektioner, kan institutioner och marknadsinteraktion minska eller eliminera dessa ”rationalitetsproblem”. Citat (s 11, s 23):

What is imperfectly understood is the precise manner in which institutions serve as social tools that reinforce, even induce, individual rationality. … Why is it that human subjects in the laboratory frequently violate the canons of rational choice when tested as isolated individuals but, in the social context of exchange, institutions serve up decisions that are consistent (as if by magic) with predictive models based on individual rationality? Experimental economists have no good answers to this question, although adaptive learning models such as those of Lucas (1987) are suggestive. … It seems evident that an important part of the answer resides in the properties of exchange institutions and how privately informed, but globally poorly informed, decision making is mediated by institutions. … I want to suggest that perhaps the structures we observe have survived because of their merit in coaxing Pareto-efficient behavior out of agents who do not know what that means.

Se också spelteoretikern Ariel Rubinsteins kritik. Hans slutsats:

For Behavioral Economics to be a revolutionary program of research rather than a passing episode, it must become more open-minded and much more critical of itself.

___________________________

* Vernon Smith (2000). “Rational Choice: The Contrast Between Economics and Psychology,” i Bargaining and Market Behavior: Essays in Experimental Economics, kap 1, s 7-24, Cambridge: Cambridge University Press.

Niclas Berggren 10:04 den 15 February 2008

Sverige klättrar i välståndsligan

Johan Schück skriver:

Sverige har tagit ett rejält kliv uppåt i OECD:s så kallade välståndsliga. På ett år har vi klättrat från fjortonde plats till en delad niondeplacering 2007.”

Det går alltså bra för Sverige, tillväxtmässigt, om man jämför med andra länder. Förvisso ska man tolka BNP/capita-jämförelser länder emellan med försiktighet – köpkraftsparitetsomräkningar är osäkra – och dessutom ligger Sverige mycket nära många andra länder. Men trots allt har Schück rätt i att ett så klaftigt kliv uppåt i ligan tyder på att en relativ förbättring har ägt rum.

Niclas Berggren 10:19 den 14 February 2008

Östros är inte seriös

Thomas Östros menar att räntehöjningen är regeringens fel, eftersom den har genomfört stora, ”ofinansierade” skattesänkningar som ”eldar på” ekonomin. En svag finanspolitik måste alltså, menar Östros, motverkas av en stark penningspolitik. Men som SvD:s ledarsida påpekar är denna tolkning orimlig:

Kraftigt minskade utgifter, kraftigt ökade inkomster, väldigt budgetöverskott: när blev det expansiv finanspolitik?”

Enligt Ekonomistyrningsverket beräknas budgetöverskottet för 2007 uppgå till drygt 103 miljarder kronor. Och:

Skatteutfallet blev 755,4 miljarder kronor jämfört med 744,5 miljarder kronor 2006.”

Skatteintäkterna har alltså ökat under 2007. Finanspolitiken har stärkts. Östros gör sig alltså snarast löjlig med sin grundlösa kritik. Vore han seriös skulle han rikta in sin kritik mot den internationella prisutvecklingen, LO:s höga löneökningar och en tidigare synnerligen expansiv riksbank istället. Men allt är regeringens fel i Östros värld. När tröttnar väljarna på den litanian?

Niclas Berggren 13:18 den 13 February 2008

Klass 9A och lärarnas roll

Igår visades första delen av Klass 9A, en dokumentärserie om en niondeklass i Malmö som under en termin tas om hand av några av Sveriges främsta lärare med syfte att förbättra elevernas prestationer. Programmet fick mig att fundera på vilken roll lärare egentligen spelar. Hur viktig är deras grad av kunnande och deras pedagogiska skicklighet?* Det ska bli intressant att följa serien och se vad lärarbytet får för effekt. En väldigt tydlig sak var att betygen spelade en viktig roll för att utvärdera och motivera eleverna, vilket jag tycker ger stöd till regeringens planer på att utöka betygsanvändningen.

Apropå lärares betydelse har lärartätheten ökat i Sverige och ligger nu på 8,3 lärare per 100 elever. Två nya studier tyder på att det kan förväntas förbättra elevers prestationer. En av studierna finner en positiv effekt för elever med lågutbildade föräldrar, och en av dem finner en allmänt positiv effekt.

Christian Andersson: ”The study also shows that the increased resources have not had a statistical significant positive effect on the average student’s achievement. This conclusion holds true when different measures of student achievement are used. Increased resources have however improved student achievement for students with low educated parents. If teacher density is increased with 10 percent students with low educated parents are expected to increase their grade point average ranking with about 0.4 percentile units.”
Peter Fredriksson och Björn Öckert: ”We find that an increase in teacher density has a positive effect on student achievement. The baseline estimate – obtained by using the grade point average as the outcome variable – implies that resource increases corresponding to the class-size reduction in the STAR-experiment (i.e., a reduction of 7 students) improves performance by 2.6 percentile ranks (or 0.08 standard deviations).”

Uppdatering: Tänkvärda ord från PJ Anders Linder i denna fråga, även om han nog, mot bakgrund av ovan nämnda forskning, underskattar betydelsen av lärartäthet. Och en sak är säker: om Maciej Zarembas skildring av hur saker och ting går till på Lärarhögskolan är korrekt, finns det skäl att oroa sig över kvaliteten på Sveriges framtida lärare.

________________________________

*Jag tror att lärarlönerna behöver höjas betydligt för att attrahera mer kompetent personal till skolan. Det kan dock bli ett svårhanterligt kostnadsproblem för kommunerna, om varje enskild lärare kostar mer och om lärartätheten ökar.

Niclas Berggren 9:40 den 13 February 2008

Sänkta marginalskatter

Greg Mankiw ställer en fråga till dem som tvivlar på marginalskatternas negativa effekter:

Have you ever turned down a money-making opportunity that you would have accepted if it paid twice as much?”

Många i Sverige besvarar säkert frågan jakande. DI har idag en utmärkt ledare som baseras på insikten att de höga marginalskatterna i Sverige har distinkt negativa effekter på medel- och höginkomsttagares arbetsutbud. Därför är det viktigt och riktigt att först och främst avskaffa värnskatten men också att höja brytpunkten där statlig inkomstskatt börjar tas ut. Som framgår av nedanstående diagram ur SNS Konjunkturrådsrapport är marginalskatten för breda grupper i Sverige synnerligen hög:

SNS beräkningar tyder på att en avskaffad värnskatt och en flyttning av brytpunkten för när statlig inkomstskatt börjar tas ut kan förväntas vara självfinansierad (s 69):

Vi har redovisat alternativa inkomstskattesänkningar som har positiva arbetsutbudseffekter också hos dem med högre inkomster. Det leder i sin tur till betydligt större skatteintäkter men ger ändå ungefär samma ökning av hushållens disponibla inkomster. … Vi har i kapitel 1 även pekat på att det finns ett ‘innanförskap’ i form av högutbildade män och kvinnor. I ett internationellt perspektiv utgör dessa en arbetstidsreserv, med betydligt lägre faktisk arbetstid än i jämförbara länder. Om dessa grupper ska lockas att arbeta mera så behövs ett komplement till jobbskatteavdraget eftersom detta, som framgår av våra beräkningar, snarare medför en minskning av arbetstiden. Ett naturligt sätt att minska progressiviteten är att ta bort eller minska den statliga skatten.”

Så vad hindrar regeringen? Inte oppositionens envisa rättviseretorik, får vi hoppas.

Niclas Berggren 9:06 den 8 February 2008

ECB har rätt

Europeiska centralbankens chef har, enligt min uppfattning, rätt inställning i frågan om finanspolitisk stimulans för att försöka pigga upp konjunkturen:

In contrast to Fed Chairman Ben Bernanke’s support of a $150-billion fiscal-stimulus bill pending in Congress, the president of the European Central Bank, Jean-Claude Trichet, today was emphatic in urging European governments to avoid such efforts at shoring up growth with tax cuts or spending increases.”

Trichet kanske har läst Romer & Romer?

Niclas Berggren 9:24 den 2 February 2008

Familjebakgrund spelar mindre roll numera

Ny forskning visar att familjebakgrundens betydelse för hur man klarar sig ekonomiskt i livet har minskat i Sverige. Den mest troliga förklaringen: längre utbildning. Som autonomist välkomnar jag denna utveckling. Det är individuella prestationer, inte ens bakgrund och uppväxt, som primärt ska avgöra hur det går för en.

Forskningen jag har i åtanke har genomförts av Anders Björklund, Markus Jäntti och Matthew Lindquist, som i ”Family Background and Income during the Rise of the Welfare State” presenterar följande diagram över korrelationen mellan bröders inkomster som vuxna för elva kohorter födda mellan 1932 och 1968 (med konfidensintervall):

Abstract:

The goal of this study is to examine trends in the importance of family background in determining adult income in Sweden. We investigate whether the association between family background and income in Sweden has changed for cohorts born 1932-1968. Our main finding is that the share of the variance in long-run income that is attributable to family background, the so-called brother correlation in income, has fallen by some 11 percentage points from 0.34 for the cohorts of brothers born in the early 1930s to below 0.23 for the cohorts born around 1950. From then on, the correlations have been more or less stable and are in line with earlier estimates. When we adjust income for the income return to years of schooling, we find constant brother correlations in income. The main effect is coming from changes in the distribution of schooling across cohorts. This finding is consistent with the hypothesis that education policies have been a key factor in equalizing life chances in Sweden.

Niclas Berggren 9:25 den 1 February 2008

Hur kan Sverige ha så bra tillväxt?

Sverige har världens högsta skattetryck men har också en god ekonomisk tillväxt. Hur går detta ihop? Domare Richard Posner har en hypotes:

To the extent that the growth in government spending is a growth in transfers rather than in government ownership of producers, the impact on economic growth and prosperity may be small, especially since the growth in transfers has coincided with the deregulation movement, which has resulted in privatization of significant areas of traditional public ownership, less regulation of the economy, and, as I mentioned, lower direct-tax rates.

Intressant nog har min kollega Andreas Bergh bedrivit forskning på området och finner stöd för att Sverige, samtidigt som staten har vuxit, har ökat sin ekonomiska frihet på andra områden genom stärkt rättsstat, avregleringar och liberaliseringar. I sin uppsats ”Explaining Welfare State Survival” visar han detta intressanta diagram (klicka på det för större storlek):

Som framgår ökade de nordiska länderna sin ekonomiska frihet på andra områden än just statens storlek från 1970 till 2000, och de ökade denna frihet mer än andra ländergrupper. Detta är, som Posner anar, sannolikt en viktig delförklaring till Sveriges goda tillväxt under senare år.

Niclas Berggren 9:02 den 31 January 2008

Adligt namn ger rikedom

De två nationalekonomerna Johan Almenberg och Anna Dreber Almenberg undersöker i en ny uppsats, ”Lady and the Trump: Status and Wealth in the Marriage Market”, om personer med adliga namn förmår öka sin förmögenhet genom att gifta sig rikt. Svensk sammanfattning:

Om status och ekonomiskt välstånd kompletterar varandra, kan man förvänta sig att individer med hög status men låg förmögenhet i hög utsträckning söker sig till individer med låg status men hög förmögenhet. Men hur mäts status? Vi använder oss av en mätbar statusmarkör, ett adligt efternamn, för att undersöka huruvida individer med dessa efternamn har högre chanser att ”gifta sig rikt”. Ett omfattande dataunderlag över svenska äktenskap under 1985–2004 visar på att så är fallet.

Så trots att adeln inte längre, tack och lov, har formella privilegier i vårt samhälle har den ändå fördel av sina högstatusnamn.

Niclas Berggren 8:57 den 28 January 2008

Thatcher mer insiktsfull än många ekonomer

Margaret Thatcher i ett tal till the Zurich Economic Society, University of Zurich, den 14 mars 1977, efter att ha citerat Joseph Schumpeter:

Continuing benefits depend upon innovation. It is innovation which lies at the heart of economic progress, and only the free economy can provide the conditions in which it will flourish.

Min kollega Dan Johansson har i en granskning av läroböckerna i nationalekonomi på forskarutbildningsnivå funnit att ord som ”entreprenör” och ”innovation” i stort sett helt lyser med sin frånvaro, och i den mån de förekommer har de en snäv och urvattnad betydelse. Det Margaret Thatcher insåg – att ekonomisk utveckling grundas i innovationer och att politikens uppgift, i den mån ekonomisk dynamik och utveckling eftersträvas, är att ge vissa grundläggande institutionella förutsättningar, inte detaljstyrda regleringar, allmänna FoU-satsningar eller specialsatsningar på ”vinnarbranscher” – har tyvärr långtifrån alla nationalekonomer greppat.

(Förvisso har forskningsfronten utvecklats på ett sätt som läroböckerna än så länge inte till fullo återspeglar, vilket särskilt visas av den framträdande roll den institutionella forskningen har fått genom forskare som Douglass North, Daron Acemoglu, Dani Rodrik, Robert Barro och Ed Glaeser.)

Niclas Berggren 10:00 den 25 January 2008

Den amerikanska ekonomins räddning?

New York Times rapporterar om ett stort finanspolitiskt stimulanspaket som president Bush och Kongressen nu tycks eniga om, omfattande 150 miljarder dollar. Jag är skeptisk till dessa åtgärder, påverkad som jag är av makarna Romers artikel ”What Ends Recessions?”. Abstract:

We analyze the contributions of monetary and fiscal policy to postwar economic recoveries. We find that the Federal Reserve typically responds to downturns with prompt and large reductions in interest rates. Discretionary fiscal policy, in contrast, rarely reacts before the trough in economic activity, and even then the responses are usually small. Simulations using multipliers from both simple regressions and a large macroeconomic model show that the interest rate falls account for nearly all of the above average growth that occurs early in recoveries.

Se också Greg Mankiws kloka kommentar.

Niclas Berggren 14:36 den 22 January 2008

Grundlagens ekonomiska betydelse

Grundlagsutredningen ska senast den 31 december i år föreslå reformer av den svenska grundlagen. Dessvärre tycks dess arbete mest mötas av gäspningar. Har du hittills varit ointresserad av grundlagsfrågor uppmanar jag dig att tänka om.

Jag är präglad av James Buchanans forskningsinriktning constitutional economics, som t.ex. presenteras i artikeln ”The Domain of Constitutional Economics”. Abstract:

Constitutional political economy is a research program that directs inquiry to the working properties of rules, and institutions within which individuals interact, and the processes through which these rules and institutions are chosen or come into being. The emphasis on the choice of constraints distinguishes this research program from conventional economics, while the emphasis on cooperative rather than conflictual interaction distinguishes the program from much of conventional political science. Methodological individualism and rational choice may be identified as elements in the hard core of the research program.”

Jag ser grundlagen som ett fundamentalt dokument, den överordnade politiska institution som i hög grad avgör hur den vardagliga politiken fungerar. Denna insikt tycks saknas i breda lager. Än mer okänt tycks vara att grundlagens utformning också påverkar ekonomins funktionssätt. I en kort forskningsöversikt utvecklar jag och en kollega hur det sker – vilket utgör ytterligare en anledning att intressera sig för grundlagsfrågor. Abstract:

Konstitutionens utformning påverkar vilken typ av politiska beslut som fattas och därmed hur ekonomin fungerar. Trots det har hittills ingen tonvikt lagts vid konstitutioners ekonomiska konsekvenser i den pågående Grundlagsutredningens arbete. I denna artikel presenteras aktuell empirisk forskning som indikerar att utformningen av grundlagen har tydliga ekonomiska effekter. Dessutom presenteras förslag på konstitutionella reformer som har potential att förbättra förutsättningarna för budgetdisciplin och ekonomisk tillväxt i Sverige, nämligen förstärkt äganderätt, ökat oberoende för domstolarna samt minskad proportionalitet i valsystemet.”

Niclas Berggren 9:45 den 12 January 2008

Fransk nationalekonomi

Greg Mankiw citerar en fransk lärobok i nationalekonomi:

Economic growth imposes a hectic form of life, producing overwork, stress, nervous depression, cardiovascular disease and, according to some, even the development of cancer.”

Fanns där inget på pluskontot?

Niclas Berggren 19:48 den 11 January 2008

Inspirerande lunchsällskap

Idag lunchade jag på den utmärkta restaurangen Zense med min gode vän och kollega Daniel Klein, professor i nationalekonomi på George Mason University. Vi talade bl.a. om presidentvalet i USA (vi är båda, trots allt, svaga för Ron Paul), regeringens Reinfeldts opinionsproblem (svenskarna tycks vara obotliga socialdemokrater), om hur barn ska uppfostras (fritt men med upplysning om olika alternativ) och om vad som gör USA tilltalande (heterogenitet och dynamik).

Ta en titt på Dans hemsida (inte minst hans ”Writings Online”) och den tidskrift han är redaktör för, Econ Journal Watch, vars syfte är att granska nationalekonomin som ämne.

Niclas Berggren 9:10 den 13 December 2007

Varför så få rättsekonomer i Sverige?

Som doktorand tog jag en kurs i rättsekonomi (law and economics på engelska) på Stockholms universitet, med de utmärkta professorerna Rober Cooter och Alvin Klevorick som lärare. Ett stimulerande ämne som, vågar jag påstå, ger juridiken ett nytt slags analytisk precision.

Jag slogs redan då av att det finns mycket få, om ens några, forskare som kan sägas vara verksamma inom detta hybridämne i Sverige – i alla fall nu när Ingemar Ståhl är professor emeritus. Kanske kan professorerna i nationalekonomi Per-Olof Bjuggren och Göran Skog sägas ägna sig en del åt rättsekonomi; men mig veterligt finns det ingen på en juridisk fakultet som gör det. Hur kommer det sig?

En ny studie av Oren Gazal-Ayal tyder på att det beror på vilka incitament som ges i ämnena juridik och nationalekonomi i olika länder. Vad krävs för att avancera och göra karriär i svensk juridik? Belönas nydanande teoretiska ansatser? Krävs att analysen handlar om Sverige? Sådant torde spela roll. Utdrag ur abstract:

The hypothesis of this paper is that academic incentives are a major factor in the level of participation in L&E scholarship. This ”incentives hypothesis” is presented and then examined empirically with data gathered from the list of authors in L&E journals and the list of participants in L&E conferences. The data generally support the hypothesis. In legal academia, the incentives to focus research on L&E topics are the strongest in Israel, weaker in North America, and weakest in Europe. In fact, the data reveal that lawyers’ authorship of L&E papers weighted by population is about ten times higher in Israel than in North America; while in Europe it is almost five times lower than in North America. By comparison, the weighted participation level of economists – who face relatively similar academic environments across countries – in L&E research is not significantly different across countries.”

_____________________________

Gazal-Ayal, O. (2007). ”Economic Analysis of Law in North America, Europe and Israel.” Review of Law & Economics 3(2): Article 11.

Niclas Berggren 15:55 den 18 November 2007

Nationalekonomi

Hur ska nationalekonomi definieras? Mitt förslag: det samhällsvetenskapliga ämne som studerar hur knappa resurser används av individuella beslutsfattare för att uppnå givna mål. Notera att denna definition inte begränsar sig till ”ekonomiska” fenomen som produktion och konsumtion av varor och tjänster. Med detta sätt att se på saken är nationalekonomi ett analytiskt angreppssätt snarare än ett ämnesmässigt fält.

Saken har förvisso diskuterats tidigare.

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: