Varför så få rättsekonomer i Sverige?

Som doktorand tog jag en kurs i rättsekonomi (law and economics på engelska) på Stockholms universitet, med de utmärkta professorerna Rober Cooter och Alvin Klevorick som lärare. Ett stimulerande ämne som, vågar jag påstå, ger juridiken ett nytt slags analytisk precision.

Jag slogs redan då av att det finns mycket få, om ens några, forskare som kan sägas vara verksamma inom detta hybridämne i Sverige – i alla fall nu när Ingemar Ståhl är professor emeritus. Kanske kan professorerna i nationalekonomi Per-Olof Bjuggren och Göran Skog sägas ägna sig en del åt rättsekonomi; men mig veterligt finns det ingen på en juridisk fakultet som gör det. Hur kommer det sig?

En ny studie av Oren Gazal-Ayal tyder på att det beror på vilka incitament som ges i ämnena juridik och nationalekonomi i olika länder. Vad krävs för att avancera och göra karriär i svensk juridik? Belönas nydanande teoretiska ansatser? Krävs att analysen handlar om Sverige? Sådant torde spela roll. Utdrag ur abstract:

The hypothesis of this paper is that academic incentives are a major factor in the level of participation in L&E scholarship. This ”incentives hypothesis” is presented and then examined empirically with data gathered from the list of authors in L&E journals and the list of participants in L&E conferences. The data generally support the hypothesis. In legal academia, the incentives to focus research on L&E topics are the strongest in Israel, weaker in North America, and weakest in Europe. In fact, the data reveal that lawyers’ authorship of L&E papers weighted by population is about ten times higher in Israel than in North America; while in Europe it is almost five times lower than in North America. By comparison, the weighted participation level of economists – who face relatively similar academic environments across countries – in L&E research is not significantly different across countries.”

_____________________________

Gazal-Ayal, O. (2007). ”Economic Analysis of Law in North America, Europe and Israel.” Review of Law & Economics 3(2): Article 11.