Lägg ned tv-gudstjänsterna

Det är mycket märkligt att Sveriges Television fortfarande regelbundet upplåter tid och plats åt religiös förkunnelse. Präster och pastorer får utan kritisk analys eller allsidig belysning framföra sitt i sak falska budskap. Nedläggning av tv-gudstjänstverksamheten rekommenderas pronto.

Ayn Rand om arvssynden

Jag är ingen beundrare av Ayn Rand. Men en sak jag har fastnat för är hennes kritik, framförd i ett tal av John Galt i romanen Atlas Shrugged, av den extremt stötande och bisarra kristna idén om arvssynd.*

Innan jag presenterar kritiken är det på sin plats att klargöra vad som menas med arvssynd. Så här säger Catechism of the Catholic Church:

Following St. Paul, the Church has always taught that the overwhelming misery which oppresses men and their inclination towards evil and death cannot be understood apart from their connection with Adam’s sin and the fact that he has transmitted to us a sin with which we are all born afflicted, a sin which is the ‘death of the soul’. Because of this certainty of faith, the Church baptizes for the remission of sins even tiny infants who have not committed personal sin.

Men Ayn Rand ger alltså svar på tal. Ett utdrag:

The name of this monstrous absurdity is Original Sin. A sin without volition is a slap at morality and an insolent contradiction in terms: that which is outside the possibility of choice is outside the province of morality. If man is evil by birth, he has no will, no power to change it; if he has no will, he can be neither good nor evil; a robot is amoral. To hold, as man’s sin, a fact not open to his choice is a mockery of morality. To hold man’s nature as his sin is a mockery of nature. To punish him for a crime he committed before he was born is a mockery of justice. To hold him guilty in a matter where no innocence exists is a mockery of reason. To destroy morality, nature, justice and reason by means of a single concept is a feat of evil hardly to be matched. Yet that is the root of your code. … They call it a morality of mercy and a doctrine of love for man.

De kallar den det, ja. Men vi vet bättre — och förkastar denna religion.

______________________________

*Jag har tidigare skrivit om begreppet synd mer allmänt samt om en av Rands talanger.

Sexuella övergrepp av präster

Det hävdas alltsomoftast att religion behövs för moralens skull. Att det inte stämmer är allmänt känt — i själva verket är religiös etik ofta destruktiv och omoralisk. Att religiösa företrädare dessutom personligen beter sig destruktivt och omoraliskt understryker poängen. Som exempel kan nämnas det stora antal incidenter där ungdomspastorer har begått sexuella övergrepp av olika slag.

Och de omfattande övergreppen av katolska präster, vilka har sopats under mattan i många år av deras överordnade, är en sann indikation på att religion på intet sätt garanterar en god moralisk praktik. Påven säger nu följande:

Jag skäms mycket och ska göra allt för att hindra att det upprepas.

Det var ju bra och det kan man ju hoppas. (Denna kampanj, där kyrkan söker ”riktiga män”, är säkert effektiv.) En utmärkt sak i sammanhanget är att påven noga skiljer på homosexualitet, som han också normalt annars bekämpar med näbbar och klor, och sexuella övergrepp.*

___________________

*Om vikten av att skilja på dessa ting, se professor Gregory Hereks klargörande text ”Facts about Homosexuality and Child Molestation”.

Påven och George Bush

Påven är på besök i USA. Faktum är att i några av de frågor som skiljer påven och president Bush åt, är jag mer överens med den förre:

While the pope and Bush differ on such major issues on the Iraq war, capital punishment and the U.S. embargo against Cuba, they do find common ground in opposing abortion, gay marriage and stem cell research.

Men framförallt är det förstås trevligt att de kan enas i några frågor (kvinnofientlighet, stigmatisering av homosexuella och motverkande av medicinskt framåtskridande för att minska lidande). En annan viktig fråga rör rockmusik. Hur Bush ser på denna syndiga musikform vet jag inte, men påven har en sund inställning. Som kardinal varnade han, i The Spirit of the Liturgy, för rock & roll och beskrev den som

the expression of elemental passions.

Och sådana måste givetvis motverkas. Leve Benedikt XVI!*

_______________________

*Detta är den form av hans namn Katolska kyrkan i Sverige nyttjar.

Bota homosexualitet?

Jeff Williamson är en ung man vars föräldrar skickade honom till en kristen terapeut som skulle ”bota” hans homosexualitet. Hans berättelse är intressant:

Jeff är uppenbarligen en stark och intelligent kille, som kunde stå emot de destruktiva försöken att ”bota” honom. Andra har det tuffare. Jag känner flera som har hemska erfarenheter, och i regel pga. kristna föräldrar.

Peter Santesson-Wilson diskuterar huruvida man ska bry sig om de få kristna som finns kvar i vårt sekulariserade samhälle. Fenomen som dessa, när kristna aktivt bidrar till att försöka förhindra kärlek och intimitet mellan personer av samma kön och faktiskt till att förstöra unga människors liv, stimulerar mig att inte bara vara ateist utan också anti-teist.

Läs gärna Johan Hiltons undercover-reportage från ett möte med den svenska versionen av den s.k. ex-gay- rörelsen samt ett tidigare inlägg om att byta sexuell läggning genom terapi.

Råd till föräldrar

Jag surfade in på denna sida med citat av Frank Zappa. De visade sig vara riktigt uppiggande! Ett av mina favoritcitat:

My best advice to anyone who wants to raise a happy, mentally healthy child is: Keep him or her as far away from a church as you can.

Myt om religion

Vissa, som nyligen tidskriften Axess, hävdar att religionen är på väg tillbaka efter 1900-talets sekularisering. Som jag tidigare har påpekat tycks det inte stämma, varken i västvärlden i stort eller inom ramen för Svenska kyrkan. Nu kommer nya siffror som visar att andelen av befolkningen som är medlemmar i en frikyrka har minskat med 7,4 procent under perioden 2000–2005. Kristendomen är, tack och lov, inte på väg tillbaka i vår del av världen.

Uppdatering: Även kristna värderingar, t.ex. om homoadoption och embryonal stamcellsforskning, verkar delas av allt färre. Se även här om detta.

Kristen etik och Downs syndrom

Är det etiskt riktigt att erbjuda gravida test för att se om fostret har Downs syndrom? Självklart, säger jag; nej, säger katolikerna. Effekten av att erbjuda testet är tydlig:

I Danmark erbjuds kub till alla gravida kvinnor sedan några år. Där har antalet barn som föds med Downs syndrom halverats.

Jag ser detta som positivt, då det ger full valfrihet till föräldrarna. Ingen behöver ta testet och ingen behöver genomgå abort, även om testet indikerar Downs syndrom. Men de föräldrar som vill ta testet och genomgå abort får det. Varför ska inte de få bestämma? Kristen etik styrs av en idé om livskvantitet, inte av en omsorg om livskvalitet, och är stötande. Se vidare Peter Singers resonemang om abort på foster med skador.

Uppdatering: Notera språkbruket i Dagens ledare: testet ”riskerar att minimera antalet barn med Downs syndrom.” [Fetstil tillagd.] Det vissa ser som en risk ser andra som en möjlighet.

Skepsis mot frimurarna

Många verkar fascineras av frimurarorden. Jag skulle aldrig få för mig att försöka bli frimurare, av flera skäl.

  • Svenska frimurare måste vara kristna, och jag förkastar kristendomen. Utomlands krävs i regel bara något slags gudtro, tro på en Supreme Being eller en Great Architect of the Universe, och någon sådan tro har inte jag. (Dock finns det vissa som accepterar ateister.)
  • Frimurare framhåller sig som goda genom frekvent tal om välgörenhet, och grupper som känner behov av att framhålla sig som goda är jag misstänksam mot.
  • Medlemskap innefattar hemlighetsmakeri baserat på eder, löften och hot. Sådant finner jag principiellt förkastligt.
  • Medlemskap innefattar också utstuderade ritualer, och sådana finner jag puerila.
  • Rent allmänt tycker jag att frimurarorden, likt de flesta andra organisationer, andas kollektivism, vilket jag (rent psykologiskt) ogillar.
  • Stilen är högborgerlig, och jag känner mig inte komfortabel med den.

Intressant nog ogillar Katolska kyrkan också frimurarorden:

[T]he Church’s negative judgment in regard to Masonic association remains unchanged since their principles have always been considered irreconcilable with the doctrine of the Church and therefore membership in them remains forbidden. The faithful who enroll in Masonic associations are in a state of grave sin and may not receive Holy Communion.

Nu ogillar jag förvisso Katolska kyrkan mer än frimurarorden, så de får gärna bekämpa varandra, vad mig anbelangar.

En frisk fläkt

tommy.jpg

Tommy Körberg om den pastor som polisanmälde honom för att ha ”kränkt” kristna:

Det är inte första gången det här sker. Jag är irriterad på dumskallar. Vad trodde idioten? Det finns ingen åklagare som vill ta i det.”

Jag undrar vad Tommy skulle säga om Tuve Skånberg. Och om Dagens uppmaning till förbön.

Katolska skolor stör mig

praster.jpg

Jag har på kort tid sett två filmer som utspelar sig på katolska internatskolor, och de fyllde mig båda med fasa. Jag får avsmak för dessa präster och deras ständiga försöka att styra, kontrollera och domdera, ibland med subtila, ibland med brutala metoder. Att se hur de gottade sig i ungdomarnas biktbekännelser, som grundar sig i att dessa som barn har itutats att det finns ”synder” som behöver ”bekännas”, var upprörande. Föräldrar som skickar sina barn till sådana skolor bör skämmas.

Allmänt sett ser jag tre problem med religiösa skolor:

  1. Risken för ovetenskaplighet i själva undervisningen, som undervisning i intelligent design kreationism.
  2. Risken för att en religiöst grundad, destruktiv etik lärs ut.
  3. Risken för att elever rent allmänt förleds att ta till sig religiösa trosföreställningar vidskeplighet.

Är det inte dags att ifrågasätta offentligt stöd till religiösa skolor?

Religion pga. rädsla

Bertrand Russell påpekar att rädsla är den primära grunden för religion. Han får nu stöd av Dagens chefredaktör:

En viktig drivkraft för att återvända till tron är rädslan för framtiden. I Sverige och över hela Europa försvinner tryggheten när välfärdssystemen krackelerer. Människor vill ha något att hålla fast vid.

Detta resonemang är intressant då det i all sin korthet rymmer fyra teser:

  1. Ökad rädsla → ökad religiositet.
  2. Minskad välfärdsstat → ökad religiositet.
  3. Välfärdssystemen krackelerar.
  4. Religiositeten ökar.

Min uppfattning är att samband 1 är korrekt; att samband 2 kan vara det, men jag är inte alls övertygad; att påstående 3 är fel (välfärdssystemen krackelerar inte); och att påstående 4 är fel, om man med religiositet avser klassisk kristendom och om man talar om Västeuropa.

Intressant nog menar James Buchanan, som brukar ha rätt om det mesta, att samband 2 är korrekt.* Fast han hävdar istället att välfärdsstaten har ökat i omfattning och att det bidrar till att förklara minskad religiositet. (I den mån detta stämmer är det för övrigt i mitt tycke ett starkt argument för en stor välfärdsstat.) Med tanke på att punkt 3 och 4 ovan nog är felaktiga, förefaller Buchanan (föga förvånande) mer insiktsfull än Dagens chefredaktör.

_____________________________

*Buchanan, James M. (2005). ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum.Public Choice 124(1–2): 19–31.

Kärleksbudskap?

Bruno W. Frandell, teolog, om helvetet:

Det är inte orättvist om människan döms till evig skilsmässa från Gud, om hon väljer att inte ta emot nåden i Kristus. Egentligen förtjänar alla människor att gå förlorade.*

En fin religion, den kristna, eller hur?

Uppdatering: Danska teologer verkar mer sympatiska än Bruno.

_____________________________

*Apropå att ”välja” trosuppfattning, se gärna min lilla essä ”A Note on the Concept of Belief”.

Döden kan befria

Fallet Chantale Sébire illustrerar det inhumana i att förbjuda aktiv dödshjälp. Fortfarande sitter lagstiftning och människors tänkande fast i en förlegad kristen etik, som säger att livet är ”okränkbart” och ”heligt”. För mig är livet inget självändamål. Som Phaedra sjunger i Brittens kantat med samma namn:

Oenone, I want to die. Death will give me freedom; oh it’s nothing not to live; death to the unhappy’s no catastrophe!

Se även vad Peter Singer har att säga om saken.

Judar till helvetet

Att judar nu i påsk reageraren ny kristen bön om deras omvändelse är inte förvånande. Ty grunden är den fasansfulla och frånstötande kristna läran om att alla som inte bekänner Jesus som herre – man må vara jude, buddhist eller ateist – straffas för evigt i helvetet. Detta handlar inte om antisemitism, som vissa rabbiner antyder, utan om en allmän människofientlighet. Som tur är handlar det bara om vidskepelse, och för de av oss som inser det är det inget att ta på allvar. Men judar tror ju liksom kristna på Jahve, så för dem blir det lite allvarligare.

Uppdatering: Danska kristna verkar vara på väg att avskaffa (eller omtolka) helvetestron. De har nog insett att det är en bisarr och frånstötande lära.

Pastor mot yttrandefrihet

Tommy Körberg har polisanmälts av en pastor i Jönköping:

Det var i ett ‘mellansnack’ som Körberg började tala om Gud. Han sade sig ha förståelse ör att människor ropade till Gud i nöd, men att tro att man kan få svar är ‘schizofrent’. … – Jag är van vid hårda tag, men har lärt mig att man inte kränker troende människor, säger han [pastorn].

Denna händelse illustrerar en oroväckande tendens, att olika grupper känner sig ”kränkta” av kritik emot dem och att de vill använda rättsystemet för att straffa dem som ”kränker”. I ett fritt samhälle får man stå ut med att ens läror ifrågasätts och ibland t.o.m. hånas. Nu tror jag inte att Tommy Körberg kommer att befinnas ha sagt något brottsligt; men det finns kristna som vill skärpa lagstiftningen. Oroväckande var ordet.

Själv vill jag inte begränsa yttrandefriheten ytterligare utan gå motsatt väg och avskaffa lagen om hets mot folkgrupp, som redan idag kriminaliserar hets mot religiösa. Så här lyder början av Brottsbalken 16 kap. 8 §:

Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter.” [Fetstil tillagd.]

Uppdatering: Det blir inget åtal mot Tommy Körberg.

Insiktsfull författare

clarke.jpg

Science fiction-författaren Arthur C. Clarke är död. (Jag skriver dock inte ”R.I.P.”) Science fiction är en litterär genre som aldrig har tilltalat mig det minsta. Det gör däremot Clarkes personliga insikter. Av ett antal citat av honom gillar jag detta bäst:

The greatest tragedy in mankind’s entire history may be the hijacking of morality by religion.

Se mer om kristendomens bristfälliga etik här.

Den välsignade fotbollen

Biskopen i Lund har, tillsammans med en rabbin och en imam, ”välsignat” Malmö FF:s elitlag inför kommande säsong. Oförargligt, måhända, men jag kan inte undgå att irriteras över tilltaget, av två skäl.

  1. ”Välsignelse” bygger på vidskepelse, dvs. idén att en gud existerar och att denne bryr sig om det aktuella fotbollslaget. Så medan allsmäktige och allgode Jahve/Allah inte bryr sig om tortyr-, tsunami- eller jordbävningsoffer ska han alltså bry sig om fotboll; och det är just MFF han ska bry sig om. Osammanhängande? Bisarrt? Ja.
  2. Som spelare skulle jag se det som en förolämpning att diverse prelater pådyvlas laget som helhet. Om nu gudomlig ”välsignelse” efterfrågas, varför inte låta det ske på individuell basis? Det kan finnas spelare av annan eller ingen religion, och de bör inte utsättas för ”välsignelse”. Individuell irrationalitet är rent allmänt bättre än kollektiv irrationalitet.

Se tidigare inlägg om religion och sport här och här.

Katolska kyrkans rädsla

En av Bertrand Russells teser är att religion har sin primära grogrund i rädsla:

Undoubtedly the most important source of religion is fear; this can be seen in the present day, since anything that causes alarm is apt to turn people’s thoughts to God.

Det tror jag är korrekt. Men det är inte bara de enskilda människorna som är rädda för världen som den är – det är också Katolska kyrkan som institution. I dess fall rör rädslan kunskap. I över fyrahundra år, från 1559 till 1966, förbjöd denna kyrka sina medlemmar att läsa ett stort antal böcker som ansågs förkunna omoral eller teologiska felaktigheter. Listan hade det tjusiga namnet Index Librorum Prohibitorum.

Bland de författare som drabbades av detta förbud kan nämnas Jeremy Bentham, Daniel Defoe, Graham Greene, Thomas Hobbes, David Hume, Immanuel Kant, John Locke, John Stuart Mill, Blaise Pascal, Jean-Jacques Rousseau, Jean-Paul Sartre, Baruch de Spinoza, Emanuel Swedenborg, Voltaire och Émile Zola. Vissa ateister, t.ex.  Nietzsche och Schopenhauer, stod inte med på listan, eftersom deras verk genom att vara kätterska (dvs. genom att explicit motsäga katolska dogmer) ipso facto var förbjudna.

Var skulle västvärlden som vi förstår den idag befinna sig utan tankar från de författare som fanns med på denna förbudslista? Tanken svindlar. Katolska kyrkans handlande är en stor skamfläck i den västerländska historien, särskilt med tanke på den makt denna kyrka har haft, både över enskilda och över stater. Att, som vissa gör, framställa den Katolska kyrkan som en lämplig källa för etisk vägledning är upprörande. Som tur är lyckades kyrkan inte förhindra kunskap och argumentation att spridas.

Det otäcka är att det finns kristna idag som försöker begränsa yttrandefriheten när det gäller kritik av religion.

Brev till hotell

royal.jpg

Jag besöker Köpenhamn två till tre gånger per år.* Jag bor då regelmässigt på Radisson SAS Royal Hotel. Efter mitt förra besök skrev jag följande brev till hotellet:

Dear Sir/Madam,

I am a regular guest at the Radisson SAS Royal Hotel in Copenhagen and enjoy the hotel very much. However, I would like to let it be known that I dislike the presence of bibles in the hotel rooms. It disturbs me as a non-believer that the hotel is not neutral with regard to religious beliefs and has decided to provide religious (and no other) literature in the rooms. Hopefully, you will remove the bibles in the future.

Sincerely,
Niclas Berggren
Stockholm, Sweden

Jag fick ett trevligt svar, att de skulle se till att inte ha bibel på de rum jag bokar framöver. Emellertid var det mer principen som störde mig – att de tillhandahåller religiösa propaganda – men man kan inte få allt.

________________________

*Se mitt restaurangtips!

Debatt om religion

sturmark.pngekman.gif

Ikväll, onsdagen den 5 mars kl 19, drabbar Humanisternas ordförande Christer Sturmark samman med Livets Ords Ulf Ekman i en debatt om ateism och kristen tro. Man kan se debatten live eller senare på Livets Ords hemsida samt i Svt. Läs mer om detaljerna här.

Död pga religion

En 14-åring dog pga. en destruktiv, religiös etik:

Olga Lindberg förlorade sitt barnbarn Dennis i leukemi. Nu driver hon en enmanskampanj mot Jehovas vittne [sic] som lärde honom att blodtransfusion skulle innebära bannlysning från kyrkan och evig förtappelse*.

Läs mer om det problematiska med kristen etik, med Jehovas vittnens syn i blodfrågan som exempel, här.

_____________________

*Det bör påpekas att Jehovas vittnen inte tror på helvetet:

The Bible, on the other hand, tells us that the dead are unconscious; they are in a condition best compared to sleep. (Ecclesiastes 9:5; John 11:11-14). Thus, we need not worry about what happens to us after death, any more than we worry when we see someone sleeping soundly.

Ur denna sömntillvaro kommer sedan de flesta sanna efterföljare till Jehova att uppväckas till evigt liv på jorden och 144 000 till evigt liv i himlen. Resten av oss sover för alltid.

Dags för konsekventa regler?

Har pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin måhända läst denna blogg?

I förhållande till idealbilden ser jag homosexualitet som avvikande, precis som skilsmässa, omgifte, samboförhållanden med mera. I de senare fallen är vi mer tillåtande nuförtiden, det är själavårdsärenden snarare än församlingsärenden numera, och jag tycker att vi borde ha ett rejält samtal kring om inte det också borde gälla kring homosexualitet.”

En annan pastor, Stanley Sjöberg, är också mer öppen för homosexuella medlemmar än tidigare. Men vad är det för villkor han ställer?

Jo, det finns en gräns. För mig går den vid att brottas med sin egen situation, att vilja leva rätt men inte klara av det, jämfört med att säga: ‘jag har rätt och Bibeln har fel’.”

Det är alltså OK att vara medlem om man lever i något slags hat till sin egen läggning och försöker bekämpa den kärlek och attraktion man känner. En psykiskt osund tillvaro, skulle jag säga. Det är för övrigt intressant att Sjöberg inte överväger möjligheten att han själv har fel om vad bibeln säger om homosexualitet.

Kristen sexualmoral

Jag tar bestämt avstånd från kristendomens strikta syn på sex, såsom den kommer till uttryck i filmen från denna församling:

(Tack till Joakim N. för tipset.)

Grunden för religion

Lord Russell i ”Why I Am Not a Christian”:

Religion is based, I think, primarily and mainly upon fear. It is partly the terror of the unknown and partly, as I have said, the wish to feel that you have a kind of elder brother who will stand by you in all your troubles and disputes. Fear is the basis of the whole thing – fear of the mysterious, fear of defeat, fear of death. Fear is the parent of cruelty, and therefore it is no wonder if cruelty and religion have gone hand-in-hand. It is because fear is at the basis of those two things.

Nyttig stamcellsforskning

Rapport berättar om hur stamcellsforskningen ger konkreta resultat:

Ett forskarlag vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge är bland de första i världen att behandla foster som lider av den ovanliga skelettsjukdomen osteogenesis imperfecta. Den drabbade har ett så skört skelett att en hostattack kan spräcka revbenen. De värst drabbade kan få 20-30 benbrott per år, uppger SVT:s Rapport. Forskarna behandlar sjukdomen genom att stamceller från en vävnadsbank tillförs fostret. … Stamcellerna tas från en vävnadsbank som rymmer donerade aborterade foster.”

Jag finner denna utveckling fantastisk. Men man bör inte glömma att det finns grupper som motsätter sig embryonal stamcellsforskning och aborter – t.ex. Katolska kyrkan. Den destruktiva etik denna kyrka företräder behöver tillbakavisas. Hade den fått sin vilja igenom skulle personer med osteogenesis imperfecta inte kunna botas. Redan födda, medvetna människors välmående väger lätt; omedvetna embryon och foster är däremot heliga.

Ideologisk bojkott

Carola och Andreas är visst favoriter i kvällens deltävling i Melodifestivalen.

duo.jpg

Att den förra har en märklig syn på tillvaron har tidigare konstaterats, men detta citat om deras låt förstärker det intrycket:

Jag har överlåtit den till Gud och han får ta den så långt han vill.

Skulle Jahve bry sig om Carolas poplåt? Han bryr sig inte om svälten i Afrika eller att en massa människor dog i tromber i den amerikanska södern, så allsmäktig han är, men Carolas låt bryr han sig visst om. Vilken god gud!

Och Andreas säger:

Jag tror på en universell kärlek som man kan hitta i Bibeln, men även i andra religiösa skrifter.

Universell kärlek? Bibeln är full av exempel på när Jahve själv dödar och uppmanar andra att döda dem han ogillar, inklusive oskyldiga som råkar tillhöra en viss folkstam. Han säger också att alla de som inte bekänner Jesus som herre ska straffas i evighet. Kärlek? Universell?

Nej, det finns som tur är andra som kan få min röst i afton.

Uppdatering: Gud ville visst inte riktigt.

Rawls och värdegrunden

Kristdemokraten Elisabet Lann har skrivit ett inlägg på ledarsidan i Smålandsposten:

När regeringen med Nyamko Sabuni i spetsen initierar en dialog om förstärkt värdegrund är det respekten för demokrati som lyfts fram. Genom att beteckna vissa värden och ståndpunkter som demokratiska behöver man inte gå djupare i argumentationen om de där värderingarna som ofta har sitt ursprung i religionen. Istället får religionen representera hoten mot demokratin. Den görs synonym med intolerans, inskränkthet och fanatism.

Jag har tre reflexioner.

1. Lann har rätt i att demokrati utgör en diffus värdegrund, men det torde vara ofrånkomligt. Själva begreppet ”värdegrund” är nämligen ytterst oklart. Vad är alternativet till att utgå från demokrati? Ofta föreslås deviser som alla människors lika värde, mänskliga rättigheter etc., vars betydelse är minst lika diffus. Frågan är: behövs en gemensam värdegrund?

2. Om man nu anser att en gemensam värdegrund behövs föreslår Lann religionen som utgångspunkt. Ett katastrofalt förslag! Kristen etik har många defekter och är direkt olämplig som riktmärke. Dessutom identifierar sig allt färre som kristna, vilket Lann själv noterar, vilket gör att en kristen etik skulle vara svår att enas om. Tvärtom tenderar distinkt kristen etik att uppfattas just som inskränkt, vilket inte alls är en bra utgångspunkt för ett gemensamt synsätt.

3. Ett betydligt bättre förslag presenteras av John Rawls i Political Liberalism. Givet etisk pluralism föreslår han (i föreläsning IV) en overlapping consensus om just politiska rättigheter och demokrati, som alla kan enas om oberoende av bl.a. syn på religion och som tillåter människor att i den privata sfären tillämpa kompletterande etiska synsätt (s 134):

Thus, to see how a well-ordered society can be unified and stable, we introduce another basic idea of political liberalism to go with the idea of a political conception of justice, namely, the idea of an overlapping consensus of reasonable comprehensive doctrines. In such a consensus, the reasonable doctrines endorse the political conception, each from its own point of view. Social unity is based on a consensus on the political conception; and stability is possible when the doctrines making up the consensus are affirmed by society’s politically active citizens and the requirements of justice are not too much in conflict with citizens’ essential interests as formed and encouraged by their social arrangements.

Detta är alltså en ”minimalistisk” uppfattning om vad medborgare bör och skulle kunna enas om, inte alls den typ av helhetssystem av religiös art, som t.o.m. ska kunna trösta medborgarna vid kriser och problem, som Lann drömmer om. Lämna tröstandet till det civila samhället och inrikta värdegrundstänkandet på en tunn demokratiidé. Nyamko Sabuni tänker rawlsianskt, tycks det, och rätt i denna fråga.

Indoktrinering från föräldrar

Vissa kristna är bekymrade över att alltför få barn till kristna följer i föräldrarnas fotspår:

Undersökningar visar att föräldrarna har två-tre gånger större betydelse än kyrkan för barnens andliga utveckling. … Ett bra tillfälle att knyta en starkare kontakt är när barnen får sin första egna Bibel, förklarar Mark. Det kan betyda oerhört mycket om föräldrarna vid det tillfället skriver en personlig hälsning på insidan av pärmen om vad Bibeln har betytt för dem i deras eget liv. Det kan vara första gången som barnet på djupet inser vad Bibeln betyder för mamma eller pappa.

Men som Richard Dawkins påpekar är problemet det motsatta, att religiös tro påförs barn:

For parents to influence their children’s opinions and beliefs is inevitable and proper. But to tie labels to young children, which in effect presume and presuppose the success of that parental influence, is wicked and indefensible.

Barn till muslimer kallas (och blir oftast) muslimer, barn till hinduer kallas (och blir oftast) hinduer och barn till katoliker kallas (och blir oftast) katoliker. Dvs. religiös tro är uppenbarligen inte en fråga om att granska och jämföra alternativ utan att indoktrineras av föräldrar. Barn har svårt att värja sig när vuxna auktoriteter säger saker:

With so many mindbytes to be downloaded, so many mental codons to be replicated, it is no wonder that child brains are gullible, open to almost any suggestion, vulnerable to subversion, easy prey to Moonies, Scientologists and nuns. Like immune-deficient patients, children are wide open to mental infections that adults might brush off without effort.

Vad sägs om den radikala idén att inte dra in barn i religiösa sammanhang utan att låta dem ta ställning i en ålder då de förmår utvärdera religioner på ett rationellt och självständigt sätt?

Se ett tidigare inlägg om kristendomens, av Jesus inspirerade, strävan att påverka barn.

Uppdatering: En förskola som finansieras med offentliga medel vill att barnen ska be bordsbön. Sådant bör inte tillåtas, apropå indoktrinering; men jag finner det även moraliskt klandervärt att i hemmiljö lära barn att be bordsbön.

Konflikt mellan religion och vetenskap

Ibland påstås att det inte föreligger någon konflikt mellan religion och vetenskap, eftersom religionen uttalar sig om annat än det vetenskapen behandlar. Stephen Jay Gould uttrycker den synen då han säger:

The lack of conflict between science and religion arises from a lack of overlap between their respective domains of professional expertise — science in the empirical constitution of the universe, and religion in the search for proper ethical values and the spiritual meaning of our lives.

Men stämmer det? Det tycks mig som om religionen faktiskt uttalar sig om en hel del som kan analyseras vetenskapligt (och dessutom finner jag det synnerligen magstarkt att framhålla religionen som en förebild när det gäller att formulera etik, men det är en annan sak).

När jag idag läste om den katolske präst som startar ett demonutdrivningscenter med stöd från Vatikanen, slog det mig att detta handlar om en religiös tolkning av psykisk sjukdom och mänskligt beteende som inte passar in i den religiösa mallen. När en människa mår dåligt och beter sig underligt är förstås frågan hur det kan förklaras. Istället för att söka verkliga orsaker på ett vetenskapligt sätt tolkas det som resultatet av andeväsen:

”My remedy is based on spiritual means, which cannot be replaced by any pharmaceutical remedies,” said Trojanowski, the priest who is overseeing plans for the new exorcism center. ”I do not stop at the level of just treating symptoms. I’m very much interested in the soul of a person. As a priest, I keep asking questions a doctor will never ask.”

Prästen tolkar t.ex. en kvinnas önskan att lämna sin man som ett tecken på demonpåverkan! ”I’m very much interested in the soul of a person”, jo jo. Man ryser av obehag inför dessa charlataner.

Läs ett tidigare inlägg på temat exorcism.

Avskeda skolprästerna

Varför i hela friden finns det skolpräster? De bör genast avskedas, varhelst de förekommer. Sköra barn och ungdomar bör inte utsättas för torgförare av vidskepelse och atavistiska moraluppfattningar, särskilt inte i offentliga skolor, som ska stå för kunskap, upplysning, respekt för alla elever samt neutralitet i religiösa spörsmål.

Uppdatering: Se insändare (längst ned till höger) i SvD.

Nedgång för Svenska kyrkan

Färsk statistik ger vid handen att nedgången för Svenska kyrkan fortsätter:

kyrkan.jpg

En mycket glädjande utveckling, som kan vara väl värd att påminna sig när vissa talar om “religionens återkomst”. Om du ännu inte har gått ur Svenska kyrkan, kan du läsa mer om hur det går till här.

Kristna, judar och evigt straff

Konservativa rabbiner är upprörda över att påven har godkänt en ny bön:

Let us pray for the Jews. May the Lord Our God enlighten their hearts so that they may acknowledge Jesus Christ, the savior of all men.

Visst förstår jag deras upprördhet – eftersom bönens underliggande premiss är att var och en som inte erkänner Jesus som herre kommer att drabbas av Jahves eviga straff (en tillvaro i helvetet). Det är därför kristna ser det som angeläget att alla ska ansluta sig till deras tro. Och det är bl.a. det som gör kristendomen så osmaklig, synen att alla icke-kristna förtjänar ett evigt straff, såväl judar som ateister. Utan Jesus, ingen frälsning. (Som om man kunde välja vad man tror och inte tror!)

Det som kanske gör judar mer upprörda än andra är att de tror på Jahve (och kanske liv efter döden) de också, medan vi som inte tror att Jahve existerar och förkastar tanken på ”liv efter döden” inte kan ta idéerna om evigt straff och helvete på allvar. De är osmakliga fantasier, men trots allt bara fantasier.

De stora frågorna

I ett avsnitt nyligen av BBC:s program The Big Questions deltog bl.a. Richard Dawkins och Lord Carey (tidigare ärkebiskop av Canterbury) i diskussionen av tre frågor:

  1. Bör hädelse även fortsatt vara ett brott?*
  2. Kan vi leva utan att ljuga?
  3. Bör religion bara vara för vuxna?

Programmet kan ses här.

Häromdagen hade jag en animerad diskussion på lunchen med några kollegor om fråga 3, där jag hävdade att det är rimligt att sätta gränser, i synnerhet moraliska men också i vissa fall lagliga, för vad föräldrar i religionens namn ska få utsätta barn för.

_______________________

*Det finns även svenska kristna som vill att hädelse ska vara brottsligt!

Halvsanningar om Flew

flew.jpg

Dagen påstår att Antony Flew, tidigare känd som ateist, på ålderns höst har upptäckt ”en allsmäktig Gud”. Detta är en sanning med modifikation. Två saker behöver klargöras.

För det första ger Flew inte uttryck för en tro på ”en allsmäktig Gud” utan mer för en tro på att det finns något slags skapare eller yttersta orsak, dvs. deism.

För det andra är Flew uppenbarligen inte bara gammal vid det här laget utan också, tycks det, allmänt förvirrad. Det framkommer med tydlighet i denna artikel från New York Times, som (kanske inte helt förvånande) går på djupet på ett annat sätt än Dagen:

But as I discovered, a conversation with him confuses more than it clarifies. With his powers in decline, Antony Flew, a man who devoted his life to rational argument, has become a mere symbol, a trophy in a battle fought by people whose agendas he does not fully understand.

Ännu mer djuplodande information ges av Richard Carrier.

Ergo är jag inte helt övertygad om att Flews övergång till deismen är någon större prestigeförlust för den ateistiska sidan; att den inte är någon prestigevinst för de kristna, därom känner jag däremot inget tvivel.

Slutligen: Dagen påstår att Flew har ”tappat tron” på ateismen. Därmed har man missförstått den ateism Flew stod för och som inte innefattar tro något utan avsaknad av tro på gudars existens. Det är en såväl logisk som substantiell skillnad på att tro att gudar inte existerar och att inte tro att gudar existerar.

Kärleksfull vädergud?

Det har stormat i södra USA. Tennessees guvernör Phil Bredsen sa igår följande, efter att ha inspekterat skadorna efter tromberna där:

The wrath of God is the only way I can describe it. I’m used to seeing roofs off houses, houses blown over. These houses were down to their foundations, stripped clean. (Min kursivering.)

Faktum är att bibeln klargör att Jahve ofta har använt sig av vädret för att straffa eller (mindre ofta) belöna människor. Några exempel:

Men givetvis gör han det enbart av kärlek. Eller så kanske han finns lika lite som andra vädergudar?

Homoäktenskap – en konservativ idé

Det finns en märklig föreställning bland vissa kristna, konservativa och kristdemokrater (i den mån dessa tre kategorier låter sig separeras) om att förespråkandet av en könsneutral äktenskapsbalk är ett uttryck för en omstörtande radikalism. Syftet tros vara att underminera äktenskapet som institution. I Sverige har kampanjen Bevara äktenskapet argumenterat på detta tema; och en liknande kampanj i England har gjort detsamma.

Detta är en total missuppfattning. Det har krönikören på SvD:s ledarsida Elise Claeson insett:

Alla som tror på kärnfamiljen bör välkomna homoäktenskap. Gifta lever längre och är friskare än ogifta, och självklart ska också bögar och flator få möjlighet till äktenskapets lycka.”

Detta argumenterade Andrew Sullivan för redan 1989, då han skrev ”Here Comes the Groom: A Conservative Case for Gay Marriage”:

Legalizing gay marriage would offer homosexuals the same deal society now offers heterosexuals: general social approval and specific legal advantages in exchange for a deeper and harder-to-extract-yourself-from commitment to another human being. Like straight marriage, it would foster social cohesion, emotional security, and economic prudence. Since there’s no reason gays should not be allowed to adopt or be foster parents, it could also help nurture children. And its introduction would not be some sort of radical break with social custom. As it has become more acceptable for gay people to acknowledge their loves publicly, more and more have committed themselves to one another for life in full view of their families and their friends. A law institutionalizing gay marriage would merely reinforce a healthy social trend.”

Likaså argumenterar Jonathan Rauch för att homoäktenskap är i linje med ett hayekianskt tänkande. Och nu tar en kommande konferens i Texas sig an frågeställningen.

Destruktiv etik

Jag har tidigare klargjort min syn, att kristen etik har en grundläggande defekt i det att den dogmatiskt utgår från en manual som skrevs av gamla män för flera tusen år sedan. Vilka skäl finns att tro att de insåg vilka etiskt relevanta bedömningar som moderna människor bör göra? Det gäller inte minst inom den medicinska etiken, där ny teknik skapar nya situationer att bedöma. Där duger det inte att envist utgå från mantran som att livet börjar vid befruktningen och är okränkbart.

Nu anklagas kristna läkare för att ha motarbetat användning av den nya preimplantatoriska genetiska diagnostiken, PGD, för att förhindra att ett barn med en dödlig sjukdom dör. Tanken i det aktuella fallet är att ta fram flera embryon och välja ut ett med samma vävnadstyp som det sjuka barnet har. När det på det sättet utvalda barnet sedan föds kan det fungera som donator av friska blodstamceller som skulle kunna rädda det äldre, redan existerande syskonet.

Grunden för denna enligt min uppfattning oetiska kristna synen är den dogmatiska uppfattningen att embryon är okränkbara liv och att ingen människa ska komma till för att fylla en funktion för andra. (Som om inte alla barn tillkommer för att fylla en funktion för föräldrarna!) Att genom provrörsbefruktning ta fram flera embryon och sortera bort sådana med icke-önskade egenskaper anses inte acceptabelt. Trots att ett sådant förfarande kan minska förekomsten av plågsamma sjukdomar och rädda liv. Här tydliggörs att det inte är mänskligt välmående utan ”heliga” principer som kommer först.

Religionens återkomst?

Tidskriften Axess har religionens återkomst som tema i sitt nya nummer. För en ateist låter detta onekligen obehagligt, men låt mig citera Pippa Norris och Ronald Inglehart i Sacred and Secular: Religion and Politics Worldwide (Cambridge University Press, 2004, s 216–217):

Societies where people’s daily lives are shaped by the threat of poverty, disease and premature death, remain as religious today as centuries earlier. These same societies are also experiencing rapid population growth. In rich nations, by contrast, the evidence demonstrates that secularization has been proceeding since at least the mid-twentieth century (and probably earlier) – but at the same time fertility rates have fallen sharply, so that in recent years population growth has stagnated and their total population is starting to shrink. The result of these combined trends is that rich societies are becoming more secular but the world as a whole is becoming more religious.

Dvs. det finns blandade tecken på religionens återkomst i världen. I fattiga länder är religionen fortsatt stark, men i rika länder fortsätter i allmänhet sekulariseringen. När skribenterna i Axess talar om religionens återkomst i vår del av världen talar de därför snarast om förhoppningar än om en beskrivning av verkligheten.

Själv motsätter jag mig religionens återkomst av två huvudsakliga skäl, väl formulerade av Lord Russell:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Religion och civilisation

Bertrand Russell är i sedvanligt god form när han i ”Has Religion Made Useful Contributions to Civilization?” inleder:

My own view on religion is that of Lucretius. I regard it as a disease born of fear and as a source of untold misery to the human race. I cannot, however, deny that it has made some contributions to civilization. It helped in early days to fix the calendar, and it caused Egyptian priests to chronicle eclipses with such care that in time they became able to predict them. These two services I am prepared to acknowledge, but I do not know of any others.

Kyrkors krav på medlemmar

Enligt HomO får, om man ska tro Dagens rapportering, inte kyrkor i Sverige neka någon person medlemskap utifrån sexuell läggning. Jag är inte jurist och vet inte om lagen verkligen säger så; men om den gör det anser jag att den bör ändras. En frivilligorganisation bör ha rätt att själv utforma kriterier för medlemskap. Att man sedan personligen kan finna sådana kriterier frånstötande är en annan sak. Gör man det och är medlem får man antingen försöka ändra kriterierna inom organisationen eller lämna den; gör man det utan att vara medlem kan man förstås också genom argument försöka påverka organisationens beslutfsfattare samt försöka påverka andra att inte stödja organisationen. Men man bör inte använda lagen, dvs. tvång, för att stipulera medlemsreglers utformning.

Å andra sidan, väljer man som organisation att ta emot offentliga bidrag finner jag det helt rimligt att staten ställer vissa strukturella krav, kanske av det slag HomO framför. Men återigen, en organisation bör, om den väljer att inte följa sådana krav, inte förbjudas, med hot om straff, att utforma sina medlemskriterier som den vill. Det räcker gott med att bidragen dras in.

Vad har Skytte att göra på SvD:s ledarsida?

skytte.jpg

Hur kommer det sig att SvD:s ledarsida gång på gång upplåter plats åt den devot kristne Göran Skytte? Är det för att det är chict och pikant med en tidigare kommunist som numera försvarar småföretag? Jag finner hans skriverier där fullkomligt malplacerade och lätt obehagliga. Ännu en av hans evangeliserande krönikor återfinns i dagens tidning. Blogge Bloggelitos kommentar är insiktsfull och vältalig och anbefalles för läsning:

Göran Skytte råkade ut för två trafikolyckor. Vid båda tillfällena räddades hans liv av att han slog skallen i en hög med biblar, men tyvärr stod hans mentala förmågor inte att rädda i fullständigt intakt skick – han ansåg sig ha fått hjälp från ovan och blev således kristen.”

Gudomlig bantning

Visst är det bra när feta personer lyckas gå ner i vikt, både av estetiska och hälsomässiga skäl. Glädjande nog kan tjocka kristna nu få hjälp av Jahve och hans personal på jorden att banta. Jodå, så är det. Den kristna bantningsrörelsen har djupa insikter:

Gud skapade inte maten med en massa salt på. Han skapade inte fläskkotletterna med såsen på. Vi måste börja njuta av maten så som Gud givit den till oss, säger Viktväktarnas representant Darlene Breaux till tidningen.

IOGT-NTO försvagas

Jag har ingen synpunkt på IOGT-NTO:s beslut att utesluta Åke Green. Denna organisation får själv bedöma om en medlem hyser åsikter som strider mot stadgar, programförklaringar och medlemsförsäkran. En positiv effekt av uteslutningen finner jag det dock vara, att många kristna nu i protest går ur organisationen. Med andra ord sker en försvagning av en organisation som inte bara uppmuntrar till personlig nykterhet, vilket jag inte har några problem med, utan som också med full kraft försöker fördyra och försvåra alkoholinköp för oss som inte är nykterister. Det senare – ett slags aggressiv paternalism – ogillar jag starkt.

Fritänkande konfirmander

Tydligen konfirmerar sig fortfarande runt 35 procent av landets 15-åringar. En ny stor undersökning av dessa konfirmander visar att hela 13 procent av dem inte tror att det finns någon gud, övernaturlig makt eller kraft och att 35 procent inte vet vad de ska tro. Sammanlagt 48 procent av dem verkar alltså vara ateister eller agnostiker.

Faktum är att bara åtta procent tror att det finns en gud i traditionell mening. Förvånansvärt tilltalande resultat! Resten tror att gud finns inom varje människa (21 procent) eller att det finns en högre kraft eller energi som finns överallt (23 procent).

Följande resultat gjorde mig dock något förbryllad:

Nio av tio säger sig inte tro på Gud i traditionell mening, men nästan hälften säger att Jesus är Guds son.

Lärs inte grundläggande logik ut i konfirmandundervisningen? Om Jahve inte existerar, hur kan han ha en son?

Lördagspromenad i Stockholm

Under en behaglig lördagspromenad i Vasastan här i Stockholm idag passade jag på att med min mobilkamera fotografera två byggnader. (Bilderna nedan kan ses i större storlek om man klickar på dem.)

Dels den i vilken min tandläkare huserar, Eastmaninstitutet, en härlig funkisbyggnad:

 dsc00095.jpg

Och dels Adolf Fredriks skola:

dsc00098.jpg

Förvisso också en tjusig byggnad på sitt sätt, men jag finner det upprörande att denna offentliga skola överst till vänster har ett kors som symbol på fasaden. Det borde snarast bytas ut mot en icke-religiös symbol. Vad sägs om en uggla?

Kristet hot mot yttrandefriheten

Tor Billgren uppmärksammar att en ny kristen tankesmedja har bildats i Sverige, Claphaminstitutet. Den leds av förre kd-riksdagsmannen och pastorn Tuve Skånberg.* Denne man la för några år sedan fram en motion i riksdagen (1999/2000:K286) i vilken han krävde att yttrandefriheten ska begränsas:

Lagen om hets mot folkgrupp har visat sig vara obrukbar för att skydda medborgarnas legitima rätt att slippa se sin tro eller trosutövning kränkt. Därför bör återigen en lag om trosfrid införas.

Särskilt framhålls den s.k. blasfemiparagrafen i norsk lagstiftning som en förebild:

§ 142. Den som i ord eller handling offentlig forhåner eller på en krenkende eller sårende måte viser ringeakt for nogen trosbekjennelse hvis utøvelse her i riket er tillatt eller noget lovlig her bestående religionssamfunds troslærdommer eller gudsdyrkelse, eller som medvirker hertil, straffes med bøter eller med hefte eller fengsel inntil 6 måneder.

Skånberg vill alltså kriminalisera ”kränkningar” av religioner. En högst oliberal man. Vi får se vad Claphaminstitutet kan tänkas komma med för djärva förslag framöver.

tuve.jpg

Uppdatering: Även ärkebiskopen av Canterbury vill förbjuda vissa typer av religionskritiska yttranden. Professor Eugene Volokh ger svar på tal här och här.

Uppdatering II: Tor Billgren rapporterar att Skånberg nu tycks något mer ödmjuk i sin titelanvändning.

___________________________________

*Skånberg titulerar sig ”professor” men är inte utnämnd till professor. Han har enbart varit gästprofessor och adjungerad professor vid några utländska lärosäten. Som professor Lars Calmfors säger:

När denne (det har hittills uteslutande varit fråga om män) sedan utnämnts till adjungerad professor brukar epitetet adjungerad snabbt glömmas bort. I stället uppträder den adjungerade professorn i olika sammanhang som vetenskapligt meriterad professor och ger därmed helt fel signal till omgivningen om sina kunskaper. Detta är ett allvarligt problem, eftersom det leder till att vetenskapligt dåligt underbyggda slutsatser ofta förs fram som ”vetenskapliga sanningar”. (s 487)

Vad har hänt med Ingela Agardh?

Ja, det undrar åtminstone jag när jag läser detta:

Så när livet spårade ner i ångestdiket hörde hon rösten som sedan skulle bli så välbekant: Ingela, du behöver inte förstå. Sin gudstjänstgemenskap har hon funnit i Katarinastiftelsen. -Jag behöver en trasigare kyrka än pingströrelsen, säger hon, och så vill jag ha nattvarden ofta och bli förlåten. (Min kursivering.)

agardh.jpg

Jag finner två saker intressanta och lätt bisarra i citatet.

1. Agardhs religiösa tro baseras inte på förståelse. (Frågan är vad den baseras på. Känslor? Infall? Uppenbarelser från ovan?) Nå, det får mig hursomhelst att tänka på följande citat av Richard Dawkins:

If you ask people why they are convinced of the truth of their religion, they don’t appeal to heredity. Put like that it sounds too obviously stupid. Nor do they appeal to evidence. There isn’t any, and nowadays the better educated admit it. No, they appeal to faith. Faith is the great cop-out, the great excuse to evade the need to think and evaluate evidence. Faith is belief in spite of, even perhaps because of, the lack of evidence. The worst thing is that the rest of us are supposed to respect it: to treat it with kid gloves.

2. Agardh vill ”bli förlåten” av en gud som hon tror ofta blir putt på henne, antagligen pga. ”syndande”, och är man inte förlåten för sina ”synder” möter man det eviga straffet (Rom. 6:20–23). Men det är viktigt att inte acceptera, utan att tvärtom aktivt förkasta, begreppet ”synd”, och därmed behovet av att bli förlåten. Det finns ingen gud; det finns därför ingen ”synd” och ingen skuld gentemot någon gud; och det finns följaktligen inget att bli förlåten av en gud för.

Ingela! Du behöver faktiskt förstå.

Blind tro

Johan Henric Kellgren:

Att tro, är det samma för de flesta människor, som att ej tänka därpå. De göra med sin Religion, som man gör med sin Mätress: man fruktar en undersökning; man blundar, och är lycklig.”

Ska skilsmässa tillåtas?

Bibeln innehåller regler för hur människor ska och inte ska leva tillsammans. Många kristna anser därför homosexuella relationer moraliskt felaktiga, eftersom de menar att bibeln förbjuder sådana, t.ex. i Rom. 1:24–32. (Denna syn kan i och för sig ifrågasättas, men låt oss anta att den är korrekt, för argumentationens skull.) Och det är inte bara så att de begränsar sig till att upprätthålla en sådan syn i sina församlingar – de försöker också påverka lagstiftningen, med syftet att staten inte ska erkänna homosexuella relationer.

Det må så vara. Men om bibeln ska utgöra rättesnöre, hur kommer det sig att dessa kristna inte på samma sätt och med samma energi motsätter sig skilsmässa, såväl i församlingarna som i lagstiftningen? Om man vill bevara äktenskapet förefaller det långt viktigare än att hindra att några tusental homosexuella får gifta sig, och dessutom minst lika angeläget, på biblisk grund.

Låt mig citera Nya Testamentet:

Matt. 5:32: ”Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

1 Kor. 7:10,11: ”Men dem som äro gifta bjuder jag – dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.

Dessa bibelord följs inte strikt av kristna idag, och personer som skiljer sig av andra skäl eller gifter om sig fördöms inte. (Det finns några undantag, som Katolska kyrkan, men mig veterligt försöker den inte påverka lagstiftningen på området.)

Många kristna förefaller alltså vara selektiva i sin bibeltolkning. Det inger inte respekt. Nästa gång du stöter på kampanjen Bevara äktenskapet, fråga vad de gör för att förbjuda skilsmässor i kristna församlingar och i svensk lag. Svaret avslöjar om de verkligen vill bevara äktenskapet (på ett sätt som kan drabba dem själva!), eller om de är ute efter att stigmatisera och exkludera homosexuella.

Gud och Romney

Mormonen Mitt Romney vann republikanernas primärval i Michigan.

romney.jpg

Ska man tolka det som att ängeln Moroni och hans uppdragsgivare Jahve stod på hans sida? Vad säger Huckabee?

Tre svaga argument om äktenskap

I morse såg jag Yvonne Andersson (kd) debattera frågan om könsneutral äktenskapsbalk med Tomas Tobé (m) (två minuter in i sändningen). Yvonne framförde som tur är inte det gamla polygamiargumentet; men hon framförde tre andra – också de mycket svaga – argument:

  1. Barnen skadas av en könsneutral äktenskapsbalk.
  2. En imam hade ringt henne och meddelat att det är fel att modernisera lagstiftningen på området.
  3. En fransk utredning förespråkar partnerskap, inte äktenskap, för homosexuella.

Varför är dessa argument svaga?

Angående 1: Som Tomas Tobé påpekade förändras den lagstiftning som rör barn inte alls av den föreslagna reformen. Frågan om adoption och insemination är redan avklarad och regleras på annat håll, med lika regler för hetero- och homosexuella par. Det är dubbelt fräckt, man skulle kunna säga omoraliskt, att argumentera som Yvonne: dels därför att frågan är faktiskt irrelevant (av nyss nämnda skäl) och dels därför att hon därigenom utan grund misstänkliggör homosexuella föräldrar. Det finns alltså inget ”barnperspektiv” att beakta i frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Angående 2: Ibland passar det visst för kristna (som Yvonne är) att åberopa muslimer. Nå, frågan rör egentligen om religiösa argument ska beaktas eller ej. Min syn är att religiösa sammanslutningar får ha vilken syn de vill i äktenskapsfrågan. Vill en präst eller imam inte viga ett homosexuellt par ska han ha rätt att vägra; precis som han idag har rätt att vägra att viga personer som är frånskilda (en poäng Teologiska institutionen vid Uppsala universitet gör i sitt remissvar). Men civilrätten ska inte präglas av religiösa uppfattningar, varken i fråga om könsneutralitet eller skilsmässa. Staten ska inte lägga synpunkter på om hetero- eller homosexuell samlevnad är finare eller bättre bara för att en imam eller präst – eller Yvonne Andersson – tycker det.

Angående 3: Varför bara titta på den franska utredningen? (Och gör man det kanske man inte, om man heter Yvonne Andersson, blir helt förtjust.) Varför inte titta på underlagen för besluten att införa könsenutral äktenskapslagstiftning i Spanien, Kanada, Belgien och Nederländerna? Och framförallt: varför inte utgå från svenska värderingar för svensk lagstiftning?

Det kan bli tufft för statsministern att leverera den utlovade propositionen, men jag är ändå optimistisk, när kd har så svaga argument.

Uppdatering: Tidningen Dagen upprepar det felaktiga barnargumentet.

Moral utan en gud

Är allt tillåtet om det inte finns någon gud? Ivan Karamazov framförde en snarlik hypotes i Dostojevskijs Bröderna Karamzov. Men som Peter Singer och Marc Hauser påpekar i ”Godless Morality” tycks det finnas universella moraliska intuitioner som inte har med religion att göra. Däremot är de förenliga med en naturalistisk förståelse av moralens ursprung:

These studies provide empirical support for the idea that, like other psychological faculties of the mind, including language and mathematics, we are endowed with a moral faculty that guides our intuitive judgments of right and wrong. These intuitions reflect the outcome of millions of years in which our ancestors have lived as social mammals, and are part of our common inheritance.

Det finns också en bok som på ett bra sätt tar itu med missuppfattningen att moral förutsätter religion: Value and Virtue in a Godless Universe av filosofen Erik Wielenberg (Cambridge University Press, 2005). Bokbeskrivning:

Suppose there is no God. This might imply that human life is meaningless, that there are no moral obligations and hence people can do whatever they want, and that the notions of virtue and vice and good and evil have no place. Erik J. Wielenberg believes this view to be mistaken and in this book he explains why. He argues that even if God does not exist, human life can have meaning, we do have moral obligations, and virtue is possible. Naturally, the author sees virtue in a Godless universe as different from virtue in a Christian universe, and he develops naturalistic accounts of humility, charity, and hope. The moral landscape in a Godless universe is different from the moral landscape in a Christian universe, but it does indeed exist. Value and Virtue in a Godless Universe is a tour of some of the central landmarks of this under-explored territory.

Successionsordningen är otidsenlig

Desperata motståndare till en könsneutral äktenskapsbalk försöker nu hävda att en sådan reform kräver en ändring av Successionsordningen, Sveriges äldsta grundlag, vilket skulle kräva två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Vilken listig förhalningstaktik, tänker de säkert.

Men jag kan inte se att Successionsordningen på något sätt behöver ändras om äktenskapsbalken blir könsneutral – tvärtom verkar det lösa problemet med att partnerskap inte nämns i denna grundlag. (Även om den skulle behöva ändras, vilket jag alltså inte anser, utgör det inget direkt argument i vilket fall – det är bara att ändra den så fort det går.) Hursomhelst verkar Successionsordningen rejält otidsenlig i flera avseenden och bör reformeras.

Den innehåller t.ex. ett obehagligt religiöst språkbruk, med uttryck som ”med Guds nåde”, ”varmed den Högste Guden nådeligen länge fördröje” och ”Vår Herres och Frälsares Jesu Kristi börd”. Ska sådana explicit kristna proklamationer återfinnas i svensk lag? Absolut inte!

Och 4 § stipulerar följande:

Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten.

Den paragrafen bör strykas. Om någon i kungafamiljen blir ateist, katolik eller hindu ska det givetvis inte påverka successionsrätten.

Egentligen tycker jag att monarkin helt ska avskaffas, men så länge den finns kvar bör dess lagliga reglering inte innehålla trosproklamationer eller krav på religiös tillhörighet. Och självklart ska en medlem i kungafamiljen, liksom andra, kunna ingå äktenskap med någon av samma kön, om kärleken slår till.

Gudomlig rikedom

Miss Bible Belt sjunger en härlig och rörande visa om hur hon i ekonomiska spörsmål helt förlitar sig på Jesus:

Kanske kan man förlita sig på Jesus, men man bör vara försiktig med att förlita sig på hans uttolkare på jorden. Dagen har i en synnerligen intressant serie granskat den nu i konkurs försatta församlingen Stockholm Karisma Center och hur dess pastorer – under ledning av Thomas Ardenfors, numera moderat fritidspolitiker i Sollentuna (!) – skrupelfritt utnyttjade anställdas, medlemmars och andras godtrogenhet:

– Ska jag skicka upp min hyra till himlen? Det är en av de frågor som 2004 riktas mot ledningen i Stockholm Karisma Center, av en anställd som inte fått någon lön. Men ledningen predikar att det är Gud som har lovat vara Karismafolkets försörjare.”

Läs del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6 av granskningen. En tragisk dokusåpa. Kanske innehåller den en och annan lärdom för dem som predikar att ”religion behövs för god moral”.

Grundproblemet med kristen etik

Bertrand Russell skriver följande i ”Education and the Modern World”:

The fundamental defect of Christian ethics consists in the fact that it labels certain classes of acts ’sins’ and others ‘virtue’ on grounds that have nothing to do with their social consequences.

Denna defekt illustreras på ett utmärkt sätt av Jehovas vittnens syn på blod och blodtransfusioner, som är förbjudna. Det är inte mänskligt liv som är det viktiga, det är inte mänskligt välmående som utgör utgångspunkten för den moraliska bedömningen. Det enda som spelar roll är att slaviskt följa (en tolkning av) bibeln, dvs. hur några män idag tolkar vad några andra män skrev ner för tusentals år sedan, oavsett konsekvenser. I sanning ett defekt sätt att ”tänka” i moraliska frågor.

Notera att detta är ett exempel – det principiella grundproblem som Russell identifierar och som illustreras av Jehovas vittnens syn i blodfrågan präglar all kristen etik, ibland med lika hemska och oetiska konsekvenser. Det är dags att klargöra att religion har mycket lite med moral, och en hel del med omoral, att göra.

Det förkastliga begreppet synd

En tidigare påve, Pius XII, sade följande i ett radiotal 1940:

Århundradets synd är förlusten av känslan av synd.

Detta uttalande är avslöjande. Katolska kyrkan vill att människor ska känna skuld över saker som det inte finns någon rationell orsak att känna skuld över, för att kunna styra och domdera och upprätthålla sin egen makt.

piusxii.jpg

Hela begreppet synd bygger i själva verket på vidskepelse. Självklart kan och ska en modern, upplyst människa inte erkänna begreppet.

Det utgår från den bisarra idén att Jahve skapade två människor, Adam och Eva, som valde att bryta mot hans regler (vilket han, som allvetande, kände till innan han skapade dem och för vilket han själv följaktligen, som allsmäktig, borde klandras; men här uppstår direkt en logisk spänning, ty hur kan någon som är allgod klandras?). Detta kallas synd.

Men inte nog med det. Katolska kyrkan lär att arvssynd existerar, dvs. alla människor föds syndiga på grund av vad Adam och Eva gjorde. (Hur en allgod gud kan straffa alla människor på grund av vad två stycken gjorde är mystiskt. Likaså är det som sagt mystiskt att han ens klandrar Adam och Eva, eftersom han är orsaken till dem och eftersom han kände till deras val på förhand.) Därför behöver alla döpas och bli frälsta, för vilket Katolska kyrkan finns. Se där, vilken smart affärsidé! Man berättar en (motsägelsefull) saga (ty givetvis existerade inte Adam och Eva) som rymmer ett problem – och man erbjuder en exklusiv lösning! Om någon väljer att säga nej till detta erbjudande hamnar denne för evigt i helvetet. ”An offer you cannot refuse,” tycks tanken vara.

Tydligen går människor på denna fasansfulla och groteska saga. Hur kan annars denna otäcka organisation finnas kvar än idag? Dess grundtankar – vari ingår begreppet synd – är förkastliga.

Ett mer utvecklat argument återfinns här.

Terapi för att byta läggning

Den s.k. ex-gay-rörelsen hävdar att det går att byta sexuell läggning, från homo- till heterosexualitet, genom terapi. (Det framgår inte om det går lika bra att byta i motsatt riktning, om nu någon skulle önska det.) En av rörelsens frontfigurer är Richard Cohen. Han tillämpar två terapeutiska metoder som sägs hjälpa:

  1. Beröringsterapi. (”It is non-sexual”, försäkrar han.)
  2. Tennisracketterapi.

I detta korta videoinslag får vi se exempel på båda. Man kan tänka sig hur effektiva de är för att göra gays strejta.

Står Jahve bakom Huckabee?

Mike Huckabee vann republikanernas interna omröstning i Iowa. Jag har tidigare påpekat att jag ogillar denna presidentkandidat; och jag blev inte mer förtjust efter hans uttalande att han anser sin kampanjs framgångar vara prov på ett gudomligt mirakel:

Utskrift:

There’s only one explanation for it, and it’s not a human one. It’s the same power that helped a little boy with two fish and five loaves feed a crowd of five thousand people. And that’s the only way that our campaign could be doing what it’s doing. And I’m not being facetious, nor am I trying to be trite. There literally are thousands of people across this country who are praying that a little will become much, and it has. And it defies all explanation. It has confounded the pundants, and I’m enjoying every minute of their trying to figure it out. And until they look at it from a … just experience beyond human, they’ll never figure it out. And that’s probably just as well. That’s honestly why it’s happening.”

Om han inte lyckas bli president, ska det tolkas som att Jahve ångrade sig?

Det finns, kära läsare, bisarra inslag i amerikansk politik.

Sport, skönhet och dumhet

Fotbollsspelaren Andreas Haddad i Expressen:

Jag går i kyrkan på storhelgerna och tror på Gud. Jag tackade honom för målen mot Göteborg. Om han inte velat att jag skulle göra dem, hade det inte blivit några.

Vilken god gud! Det är nästan så att man blir kristen på stört.

haddad.jpg

Se även min kritik av korstecken och bön i sportsammanhang.

Boken alla talar om

Den kristna förkunnaren Maria Hallman har skrivit ”boken alla talar om”. Det sägs t.o.m. att alla större universitet har den. Den måste man ju skaffa! Av reklamfilmen att döma verkar den toppen:

Lämna barnen ifred

Religiösa människor har förstått att om de ska lyckas bibehålla och sprida sina religioner måste de övertyga barnen. Dels är det lätt att övertyga barn – det ligger i deras ”biologiska natur” att inhämta kunskap och att tro på det vuxna förebilder säger till dem – och dels bibehålls det mesta av vad man lär sig som ung upp i åren.

Det är mycket riktigt få anhängare av en given religion som har anslutit sig som vuxna; istället består den stora majoriteten av anhängare och utövare av personer som som barn fick höra, av föräldrar och andra, att ”gud si och så existerar” och ”det är ytterst väsentligt att vi tror på, dyrkar, följer och lyder honom och det som bok si och så säger att han har sagt”. Det är därför det finns dop- och omskärelseceremonier för barn och ungdomar, söndagsskolor, konfirmation, bar/bat mitzva etc., och dessa gör det mer sannolikt att ett barn till muslimer blir muslim, att ett barn till kristna blir kristen etc. Det är också därför religiösa föräldrar ofta älskar religiösa daghem och skolor, där ytterligare auktoritetspersoner (i form av lärare) kan påverka barnen.

jesusbarn.jpg

Självaste Jesus förstod vikten av religiös indoktrinering i tidiga år. I Matt. 18:3 erkänner han att en barnslig, dvs. icke förnuftsbaserad, tro är att rekommendera – barn är ju så godtrogna:

Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket.

Och i Matt. 19:14 säger han:

Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.

Detta med att indoktrinera barn i religiösa frågor är i sanning ett av de mest upprörande ting som vuxna människor sysslar med. Föräldrar som utsätter barn för religiösa budskap och cermonier bör kritiseras och skämmas. Och börjar det inte bli dags att på allvar ifrågasätta offentligt stöd till religiösa friskolor?

Läs mer om hur religiösa läror sprids som virus i Richard Dawkins uppsats ”Viruses of the Mind”; se även tv-programmet ”The Virus of Faith” samt kapitel 9 i The God Delusion.

Påven på krigsstigen

Tony Blair har nu anslutit sig till Katolska kyrkan, denna bastion för rättrådighet och godhet. Han och andra katoliker är säkert glada över att påven nu trappar upp den andliga krigföringen mot djävulen. Vatikanens exorcismchef tycks i vilket fall nöjd:

Thanks be to God, we have a Pope who has decided to fight the Devil head-on.

Ja, vad ska man säga? En fantasiprodukts prelater bekämpar alltså en annan fantasiprodukts företrädare. Såväl kristendomen som satanismen bygger på den felaktiga utgångspunkten att det existerar andeväsen. Men det kanske är bra att de ägnar sin tid åt att bekämpa varandra istället för att angripa liberala synsätt i ekonomiska, sociala och etiska frågor.

exorcisten.jpg

(På bilden: Max von Sydow som Father Merrin i filmen Exorcisten.)

R.I.P.

Ofta används förkortningen ”R.I.P.” efter dödsfall. Jag ogillar det starkt. Uttrycket står för requiescat in pace eller vila i frid och utgör en kristen bön om att den avlidne ska slippa oro efter döden i väntan på domedagen. Obehaglig vidskeplighet, med andra ord. Är man död så är man död. Man existerar icke längre. Man kan då varken vila eller uppleva frid. Och domedagar existerar blott i (de läskigare) sagorna.

Jesus som politiker?

Enligt Venezuelas president var Jesus socialist. George Bush tycks snarare anse att Jesus var ärkekonservativ. Båda dessa tolkningar talar för att man ska strunta i Jesus.

Är de tio budorden bra?

Ofta hävdas att de tio budorden utgör en bra grund för etiskt handlande, även i ett modernt samhälle och även om man inte är religiös. Det håller jag och Fredrik Bendz inte med om:

In total, three of the commandments we deem absurd, four possibly OK, and three good. And only in two cases do we consider the commandments relevant for legislation. Consequently, it does not do, in our view, to advance the view that the ten commandments, as a set, are vital for the prevalence of a sound ethics.

Russell

russell.jpg

Jag tycker att Bertrand Russell är en av de största tänkarna någonsin. Tag t.ex. detta citat från ”On the Value of Scepticism”:

When there are rational grounds for an opinion, people are content to set them forth and wait for them to operate. In such cases, people do not hold their opinions with passion; they hold them calmly, and set forth their reasons quietly. The opinions that are held with passion are always those for which no good ground exists; indeed the passion is the measure of the holder’s lack of rational conviction. Opinions in politics and religion are almost always held passionately.

Eller tag detta citat från ”Education and the Modern World”:

The fundamental defect of Christian ethics consists in the fact that it labels certain classes of acts ‘sins’ and others ‘virtue’ on grounds that have nothing to do with their social consequences. An ethic not derived from superstition must decide first upon the kind of social effects which it desires to achieve and the kind which it desires to avoid. It must then decide, as far as our knowledge permits, what acts will promote the desired consequences; these acts it will praise, while those having a contrary tendency it will condemn.

Right on!