En rektor förvägrar en pojke tillträde till skolbespisningen pga. hängbyxor. Upprörande! Hängbyxor som är så fina, i alla fall på sötisar.
Författararkiv: Niclas Berggren
Insiktsfull författare
Science fiction-författaren Arthur C. Clarke är död. (Jag skriver dock inte ”R.I.P.”) Science fiction är en litterär genre som aldrig har tilltalat mig det minsta. Det gör däremot Clarkes personliga insikter. Av ett antal citat av honom gillar jag detta bäst:
The greatest tragedy in mankind’s entire history may be the hijacking of morality by religion.
Se mer om kristendomens bristfälliga etik här.
Skeptisk till bojkotter
LUF:s förbundsordförande Frida Johansson Metso skräder inte orden (i P1 Morgon):
Stefan Holm är en god människa och goda människor åker inte till diktaturer och hoppar runt i idrottsarenor som tidigare har varit arenor där människor slaktas.”
I skarp kontrast motsätter jag mig såväl ekonomiska som kulturella, politiska och idrottsliga bojkotter av länder. Trots att t.ex. Kina, Nordkorea och Kuba har avskyvärda politiska system anser jag att bojkotter mot dessa länder icke desto mindre bör undvikas, eftersom dessa med stor sannolikhet riskerar att vara kontraproduktiva. (Det är inte säkert att en bojkott mot Kina ens är genomförbar.) Om man istället låter människor i dessa länder få olika slags kontakt med människor från demokratier tror jag att chanserna för goda reformer förstärks. Statsminister Reinfeldt gör alltså helt rätt som åker till Kina, som planerat.
En ny uppsats av Casey Mulligan och Kevin Tsui förklarar teoretiskt hur handelssanktioner som syftar till att stimulera demokrati faktiskt kan få motsatt effekt (s 25):
If we are right that dictators are not leviathans, foreign policies designed to punish them may have the unintended consequences of postponing regime change and lowering citizens’ incomes. The fact that the value of governing is limited by competition, and not the technology of tax collection, means that dictators are not 100% marginal claimants on government revenues and pass on their punishments, at least in part, to citizens and competitors.”
Se också denna uppsats, som ger empiriskt stöd för tesen att handel och öppenhet stimulerar demokratisering.
Uppdatering: För ett (för svenska mediakonsumenter) annorlunda perspektiv på Tibetkonflikten, rekommenderar jag även denna text av Blogge Bloggelito.
Recept på en lyckad dejt
Trimma ögonbrynen, nacke och näshår
Ansa könshårsbehåringen
Bortsa bort mjäll
Underhåll naglarna.”
Själv dejtar jag dock inte, eftersom jag har förkastat den romantiska kärleken.
Ny sport att följa
Jag tror att jag ska börja intressera mig för en ny sport: surfning!
Kristdemokratisk barmhärtighet
Två tidigare riksdagsledamöter för kristdemokraterna, ”professor” Tuve Skånberg och advokat Rolf Åbjörnsson, fortsätter idag den högstämda kristdemokratiska retoriken (som jag tidigare har betecknat som tecken på hybris) mot en könsneutral äktenskapsbalk. Helt i linje med tidigare uttalanden.
Så här uttalade sig Skånberg i Ystads Allehanda den 16 augusti 1993:
Och just därför säger kds nej till homoäktenskap, incest även mellan vuxna, och månggifte i olika former. Samhället får inte sanktionera dessa samlevnadsformer – dels för dess egen sammanhållning, styrka och fortlevnad, men främst för individernas egen lycka och välgång, och för det uppväxande släktet. De är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier.”
Och så här sa Åbjörnsson i Svenska Dagbladet den 21 juli 1998:
Vi tror på ett samhälle grundat i naturliga förhållanden. Sedan får man på ett barmhärtigt sätt hantera dem som är avvikande, men det kommer aldrig att bli norm. En viss restriktiv hållning till att i alla lägen leva ut sitt personliga sexualliv får man nog vara öppen för.”
Tredje rikets orgier, minsann! Men man får vara tacksam för den barmhärtighet de båda herrarna vill utsträcka numera. Tidigare motsatte de sig med näbbar och klor partnerskapslagen. Nu vill de behålla den och göra den mer tilltalande, bl.a. genom att ta bort ordet ”registrerat” före partnerskap. Mycket barmhärtigt. Men likabehandling, nej, där går gränsen.
Uppdatering: Det kan tyckas som ett smidigt sätt att lösa konflikten i regeringen, att fyra eller fler riksdagsledamöter från Alliansens partier röstar med oppositionens förslag den 16 april. Men jag skulle ändå föredra att regeringen får lägga en proposition i höst, nu när statsministern har aviserat en sådan. Först om en sådan blir urvattnad skulle jag rekommendera att Alliansledamöter röstar med oppositionen.
Studenter som särintresse
Jag är inte främmande för att studenters ekonomiska situation behöver förbättras på olika sätt, kanske genom att regeln som begränsar studiemedlen i förhållande till inkomst av tjänst tas bort. Men jag är stark motståndare till Mats Odells nya förslag, att studentbostäder helt ska slippa fastighetsskatt:
I hägnet av en konjunkturavmattning finns det ett utrymme. Om vi ska klara de stora utmaningar vi har framför oss, den demografiska utmaningen och utanförskapet, måste vi satsa på kunskap.”
Jo, att satsa på kunskap är bra. Om det är det man vill göra vore det bästa att, som Anna Ekström föreslår, ta bort värnskatten, och kanske också den statliga inkomstskatten, vilket bl.a. skulle öka utbildningspremien.
Nå, huvudproblemet med Odells nya förslag är att det skulle göra skattesystemet mindre generellt (medan ovan nämnda förslag skulle göra skattesystemet mer generellt). Jag är, påverkad som jag är av Buchanans generalitetsprincip, skeptisk till särbehandlingar. Börjar man med sådana finns inget slut – det ena särintresset efter det andra vill ha specialregler, vilket riskerar att skapa ett osammanhängande, orättvist och ineffektivt skattesystem.
Stalin som ung
Jag bedriver, tillsammans med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, forskning om skönhetens betydelse för framgång i politiska val. Det har jag rapporterat om tidigare. Häromdagen såg jag en bok som fick mig att tappa hakan. Därpå fanns ett foto av Josef Stalin som ung. Oh mama! Kanske bidrar skönhet till politisk framgång även i diktaturer?
Men Stalin var inte bara vacker som ung utan även kristen. Bertrand Russell skriver följande i ”Religion and Morals”:
I do not believe that a decay of dogmatic belief can do anything but good. I admit at once that new systems of dogma, such as those of the Nazis and the Communists, are even worse than the old systems, but they could never have acquired a hold over men’s minds if orthodox dogmatic habits has not been instilled in youth. Stalin’s lanugage is full of reminiscences of the theological seminary in which he received his training. What the world needs is not dogma but an attitude of scientific inquiry combined with a belief that the torture of millions is not desirable, whether inflicted by Stalin or by a Deity imagined in the likeness of the believer. [Fetstil tillagd.]
Att man är vacker gör en nog varken till kristen eller kommunist; men kanske bidrar skönhet till framgång även i ett kommunistiskt system (som trots allt består av människor). Och kanske bidrar, som Russell föreslår, en kristen, dogmatisk mentalitet till en öppenhet för kommunism och nazism.*
_____________________
*Jfr. med Blogge Bloggelitos analys.
Skatteåterbäringen
Intaxication: Euphoria at getting a tax refund, which lasts until you realize it was your money to start with.
Amerikansk omoral
Varje svensk USA-resenär som ska stanna högst 90 dagar måste fylla i det gröna formuläret I-94W. Min medresenär Anders noterade denna gång en intressant formulering som jag tidigare inte hade tänkt på. En av frågorna på baksidan, som man ska besvara genom att kryssa i rutan ”Yes” eller rutan ”No”, lyder:
Have you ever been arrested or convicted for an offense or crime involving moral turpitude or a violation related to a controlled substance; or have been arrested or convicted for two or more offenses for which the aggregate sentance to confinement was five years or more; or have been a controlled substance trafficker; or are you seeking entry to engage in criminal or immoral activities?” [Fetstil tillagd.]
Vad menas med ”immoral activities”? Enligt vems definition? Och varför ska man inte få ägna sig åt omoraliska aktiviteter, så länge de är lagliga? (Notera att det står ”criminal or immoral activities”.)
Hur minska njurbristen?
I gårdagens avsnitt av Nip/Tuck behövde narkosläkaren Liz en njure för att slippa dialys. Det är tyvärr långa köer för att få en njurtransplantation, såväl i Sverige som i USA. Jag har tidigare argumenterat för att handel med njurar bör tillåtas, och kalkyler av bl.a. professor Gary Becker tyder på att ett jämviktspris skulle ligga på knappt 100 000 kr. Men de flesta finner tyvärr en sådan organmarknad oacceptabel. Om en sådan inte tillåts, vad kan göras? Två idéer:
- Tillåt handel med avlidnas njurar. Idag går många användbara njurar till spillo, och ett monetärt incitament skulle göra många njurar tillgängliga för transplantation.
- Inför ett ”ge inget-få inget”-system, där de som har indikerat på ett donationskort e.d. att de är villiga att donera själva får företräde till donation.
Läs mer av professor Alex Tabarrok i denna fråga och anmäl dig genast till Donationsregistret.
Frihandel som stridsfråga
Professor Greg Mankiw har en utmärkt artikel i gårdagens New York Times i vilken han analyserar de tre presidentkandidaternas syn på frihandel. Detta är en viktig fråga för mig och för varje person som bryr sig om välståndsutveckling. Mankiw skriver:
As the economy continues to weaken from problems in the housing and credit markets, you can expect to hear more about foreigners stealing American jobs, regardless of the true merits of the case. This shift of public opinion toward economic isolationism may well become a political problem for John McCain. Compared with those of either of his possible Democratic rivals, his track record shows him to be a more unequivocal free trader.”
Mankiw konstaterar alltså att McCain* är den mest frihandelsvänliga av kandidaterna men också att Clintons och Obamas oroväckande retorik mot frihandelsavtalet NAFTA kanske inte ska tas på så stort allvar. De säger vad de tror att väljarna vill höra men kan komma att välja en mindre protektionistisk linje om de kommer till makten.
________________________
*McCain har dock även han en del negativa sidor.
Strejt för en dag
Som regelbundna läsare av denna blogg har kunnat konstatera är det manlig skönhet som fascinerar mig. Nu undrar Blogge Bloggelito om jag inte finner någon kvinna attraktiv.* Jodå, låt mig ange två, båda intressant nog med judisk bakgrund.
Som nummer ett vill jag lyfta fram Natalie Portman (נטלי פורטמן på hebreiska). Hon porträtterades nyligen i New York Times och kallas The Screen Goddess.
Som nummer två anger jag matlagningsexperten Nigella Lawson, som har kallats The Domestic Goddess.
Men som alltid är fallet när gudar och gudinnor är inblandade väljer jag att hålla mig på säkert avstånd och nöjer mig med att observera. Men gudinnorna, till skillnad från gudarna, fångar inte riktigt mitt intresse, trots allt. Frågan är hur regelmässiga beundrare av kvinnlig skönhet, såsom strejta män och lesbiska, ser på Natalie och Nigella. Do you like?
Se även Aqurettes svar.
____________________________
*Mer exakt undrar han vilken kvinna jag skulle välja att ha sex med, om jag kunde välja fritt, men jag väljer att tolka frågan lite mildare.
Musiksmaken är subjektiv
Förvisso är jag elitist, men enbart i kunskapsfrågor, inte i smakfrågor. Därför finner jag det otidsenligt med en jury i Melodifestivalen. Med det sagt tycker jag ändå att Charlotte Perrelli är en värdig vinnare.
Jag vill dock tipsa om något jag anser ännu bättre, nämligen Dmitrij Sjostakovitjs 11:e symfoni. Lyssna här på ett utdrag ur den kraftfulla fjärde satsen (utan att hänga upp dig på den skräckinjagande dirigenten):
Prada sprider skönhet
Ofta kritiseras reklam i svensk debatt. Den sägs bl.a. sprida ouppnåeliga utseendeideal som trycker ned vanliga människor. Jag ger inte mycket för detta påstående. Tvärtom blir jag ofta upplyft av reklam. Företag som Prada borde hyllas för att de sprider skönhet, som i sin senaste reklamkampanj, ur vilken bilden nedan är hämtad. Gnällspikarna borde läsa lite Paglia.
Företagsstöd fungerar dåligt
Mona Sahlin fortsätter en socialdemokratisk tradition när hon föreslår statliga bidrag till nya företag i orter där sysselsättningsutvecklingen har varit dålig:
När gamla jobb försvinner måste nya komma till. På orter som genomgår strukturomvandling, där omställningen är snabb, är det särskilt viktigt att företag inte vilar på idéer som skulle kunna utvecklas och bli kommersiella. Det nya programmet ska underlätta för sådana företag att ta vara på idéerna, skapa nya jobb eller nya företag och bidra till livskraft på orten.”
Jag förhåller mig skeptisk till detta nya program. Den teoretiska grunden till min skepticism består i en insikt om att även om marknadsekonomin har vissa problem har statliga satsningar det också.
Dels föreligger ett kunskapsproblem, som särskilt Hayek har lyft fram, och som säger att det är svårt för centralt placerade politiker och tjänstemän att veta vilka branscher och företag som kommer att vara lyckosamma i marknadsekonomin, vilket gör riktade satsningar mycket osäkra. Dels föreligger ett incitamentsproblem, som särskilt Buchanan har lyft fram, och som säger att politiker och tjänstemän ofta har incitament att använda statliga satsningar för egen vinning snarare än för att gynna samhället i stort.
Men det finns också empiriska indikationer på att det är svårt att lyckas med riktade företagsstöd. Se t.ex. Fredrik Bergströms doktorsavhandling Essays on the Political Economy of Industrial Policy samt Magnus Henrekson och Dan Johanssons nya forskningsöversikt om de företag som ger störst sysselsättningstillväxt.
Se också dr Lundbäcks kommentar till Sahlins debattartikel.
Trist sport
Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med bandy. Det verkar vara en hemmagjord variant av ishockey, som är en internationell, mer maskulin och mer brutal sport. I vilket fall: Edsbyn vann visst SM-guld i bandy idag. Och jag måste tillstå att det faktiskt finns ett och annat som skulle kunna få mig att titta lite mer på bandy framöver. Det finns t.ex. duktiga spelare som Patrik Nilsson (vars Sandviken emellertid förlorade idag).
Homo men inte gay
I senaste avsnittet av Nip/Tuck fick man se huvudpersonerna Christian och Sean i en poolscen. Se ett kort utdrag (tyvärr med tysk dubbning):
Miljön runt poolen, Seans attityd och texten i bakgrundssången ”I Like the Boys” talar samma språk: det är en spänd tillvaro att vara man i en strikt manlig, homosexuell kontext. Man observeras och värderas hela tiden; ett visst slags perfektionistiskt skönhetsideal råder; och icke synliga talanger kommer inte till sin rätt. Det kan leda till den attityd som sångtexten uttrycker:
People say I’m gay
I just say no way.
Dvs. man är homosexuell men inte gay, i betydelsen del av en explicit “gaykultur”. Vilket påminner mig om ett annat citat, som fångar det faktum att många homosexuella attraheras mest av maskulina, strejta killar:
The only inconvenience about preferring men is that most of the recruiting has to be done among gays.
Detta kan antagligen förklara en “maskulin” trend bland många homosexuella män (även om vissa går till överdrift). Det gäller att signalera att man är macho för att bli attraktiv. Då blir man ju nästan hetero.
Att ifrågasätta traditioner
Göran Skytte går till storms mot finansministern, som i Sydsvenskan pekar på att vissa könsspecifika traditioner kan inverka menligt på flickors möjligheter i det svenska samhället. Anders Borg skriver:
Redan små barn möts av olika förväntningar och tilldelas olika roller. Det allvarliga i detta ligger inte i att flickrummen målas rosa och pojkarna får riddarrustningar, utan i allt annat som följer med på köpet. Det bekymmersamma med könsrollerna visar sig i att kvinnor har svårt att få de högavlönade jobben och i den ojämna resurs- och förmögenhetsfördelningen. De kulturella, sociala och strukturella mönster vi vant oss vid är betydligt svårare att ändra än skattesatser och budgetposter. Det ställer våra trygga traditioner på ända och tvingar oss att tänka om. Det ansvaret går inte att delegera till vare sig politiker eller näringslivstoppar utan måste tas av var och en.”
Skytte upprörs av detta och skriver:
Det låter ju som i vilket velourkollektiv som helst på 60- och 70-talet. Barn är viljelösa offer för det gammalmodiga könssamhällets förtryckare. Vad väntar härnäst? Lag om momsbefriade dockor till pojkar? Skattesubventionering av leksaksbrandbilar till flickor? Hela vänsterstolleriet i repris? … Förlåt en borgare. När blev det till exempel fel med ‘trygga traditioner’? När blev det ‘tvingande’ för borgerlig politik att ställa just ‘trygga traditioner’ på ända? När blev det en borgerlig politisk livsuppgift att störta till exempel ‘kulturella… mönster vi vant oss vid’ i gruset?”
Själv tycker jag att finansministern hamnar ganska rätt mellan å ena sidan radikalfeminister, som vill omdana hela samhället i enlighet med abstrakta och syntetiska modeller, och å andra sidan konservativa, som motsätter sig allt ifrågasättande av traditioner. Problemet med de förra är att de helt negligerar att det kan finnas genuina individuella preferenser för en livsform som avviker från ”matematisk” jämställdhet. Problemet med de senare är att de negligerar att kultur och sociala strukturer kan förhindra att genuina individuella preferenser realiseras genom (omedveten) inlärning och genom upprätthållande av olika sociala sanktioner.
Det är bra och viktigt att vissa traditioner ifrågasätts, och enligt min mening gäller detta också könsrollstänkandet. För att ta exemplet dockor. Medan en radikalfeminist kanske vill pådyvla pojkar dockor, och medan en konservativ kanske vill pådyvla pojkar brandbilar, menar jag att en pojke bör få välja själv. Det ska inte problematiseras på något vis om han väljer det ena eller det andra.
Se ett tidigare inlägg på liknande tema.
Den välsignade fotbollen
Biskopen i Lund har, tillsammans med en rabbin och en imam, ”välsignat” Malmö FF:s elitlag inför kommande säsong. Oförargligt, måhända, men jag kan inte undgå att irriteras över tilltaget, av två skäl.
-
”Välsignelse” bygger på vidskepelse, dvs. idén att en gud existerar och att denne bryr sig om det aktuella fotbollslaget. Så medan allsmäktige och allgode Jahve/Allah inte bryr sig om tortyr-, tsunami- eller jordbävningsoffer ska han alltså bry sig om fotboll; och det är just MFF han ska bry sig om. Osammanhängande? Bisarrt? Ja.
-
Som spelare skulle jag se det som en förolämpning att diverse prelater pådyvlas laget som helhet. Om nu gudomlig ”välsignelse” efterfrågas, varför inte låta det ske på individuell basis? Det kan finnas spelare av annan eller ingen religion, och de bör inte utsättas för ”välsignelse”. Individuell irrationalitet är rent allmänt bättre än kollektiv irrationalitet.
OS blir tråkigare nu
Andy Roddick meddelar att han inte deltar i OS i Beijing eftersom han vill träna inför US Open istället. Aj, aj.
Kultbesök
Måhända såg du, precis som jag, på tv-serien Dallas som ung? J.R. var min absoluta favorit i serien. Nå, i tisdags besökte jag Southfork, familjen Ewings ranch. Här kan jag beskådas bredvid den berömda poolen, i vilken Bobby motionssimmade och i vilken J.R. hoppade ned med John Ross när huset brann.
Utrotningshotade djur
Många människor verkar bry sig om utrotningshotade djur. Det gör inte jag, i den meningen att jag inte bryr mig om ifall en viss djurart dör ut. Vad finns det för skäl att bry sig om det? Djurarter kommer och djurarter går. Men de som bryr sig verkar motivera det på ett av två sätt.
Man kan å ena sidan tänka sig att man bryr sig om alla, eller i alla fall vissa, djurarter därför att deras existens ger glädje till människor. Att t.ex. svenskar tycker om att veta att snöleoparder fortfarande existerar anses motivera skyddsåtgärder för dessa djur. Detta synsätt har jag principiell förståelse för, men jag anser det svagt för att motivera kollektiva insatser. Om människor som känner sådan glädje vill satsa resurser för att rädda djurarter får de gärna göra det för mig, men jag vill inte göra det.*
Man kan å andra sidan anse att varje djurarts existens har ett absolut egenvärde, helt oavsett vad människor har för glädje därav. Den senare synen återges i The Economist:
Richard Damania, an economist with the World Bank, says that the reason for saving the snow leopard, say, has nothing to do with market values but reflects intrinsic values, in a similar way to opposition to slavery.
Detta synsätt har jag inte principiell förståelse för. Faktum är att jag inte förstår vad som avses med det. Har varje enskilt djur ett absolut egenvärde? Varje art? Varifrån kommer detta egenvärde? Vem har bestämt att det finns ett sådant? Mystiska gudar? Och är detta egenvärde sådant att det är en moralisk plikt att upprätthålla det, helt oavsett kostnader?
Jag gissar avslutningsvis att de flesta som värnar om varje djurarts fortsatta existens gör det av emotionella skäl och att mer principiella grunder, av de två slag jag kortfattat har nämnt ovan, mest används som rationaliseringar. Detta tror jag eftersom ingen av de två grunderna är särskilt övertygande. Men jag är öppen för ytterligare, goda argument, om sådana finns. Varför ska alla utrotningshotade djurarter bevaras?
__________________________
*En i mitt tycke konstig sak med denna syn är att den verkar diskontinuerlig. Dvs. en djurarts existens värderas mycket högt, men om det finns 100 eller 10 000 exemplar av djurarten när den väl inte är utrotningshotad verkar spela mindre roll. Är det inte bättre ju fler exemplar det finns av alla de djurarter som man anser inte bör försvinna? Bör inte ”djurartsbevararna” verka för att maximera antalet djur av de arter de vill bevara? Om inte, hur kommer de fram till det optimala antalet?
Freud om homosexualitet
I ett berömt brev till en amerikansk mor* skrev Sigmund Freud 1935:
Homosexuality is assuredly no advantage, but it is nothing to be ashamed of, no vice, no degradation, it cannot be classified as an illness; we consider it to be a variation of the sexual function produced by a certain arrest of sexual development. Many highly respectable individuals of ancient and modern times have been homosexuals, several of the greatest men among them (Plato, Michelangelo, Leonardo da Vinci, etc.). It is a great injustice to persecute homosexuality as a crime, and cruelty too.”
Se även ett tidigare inlägg.
_______________________
*Återgivet i American Journal of Psychiatry (1951, 107: 786).
Rättsstatens ekonomiska betydelse
Institutionell ekonomi är den gren av nationalekonomi och ekonomisk historia som studerar reglers ekonomiska betydelse. Den fick ett uppsving i och med att Douglass C. North fick Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1993. De regler som har fått störst uppmärksamhet i forskningen på senare år är de juridiska. Hur rättsstaten utformas verkar ha stor betydelse för hur ett lands ekonomi fungerar.
The Economist diskuterar förtjänstfullt denna forskning och visar ett diagram av Världsbankens Daniel Kaufmann, som på basis av tre studier påvisar ett positivt samband mellan rättsstatens kvalitet och välstånd:
Tidningen skriver, angående rättsstatens kvalitet och ekonomisk tillväxt:
He [Kaufmann] argues that rule-of-law improvements tend to help growth; that few countries have sustained gains in growth without improving their rule of law; and that places that have grown without such improvement have subsequently lurched backwards (Argentina used to be one of the ten richest countries in the world). The real puzzle is to explain the exceptions: why crony capitalism has flourished in parts of fast-growing Asia or Kremlin banditry in Russia. The answer, he says, is that, without a rule of law, well-connected crooks can grab an unfair share of the spoils of growth, especially if these include windfall gains from oil and raw materials.”
Min uppfattning är att denna forskning ger viktiga insikter för de länder vars välståndsutveckling hittills har varit dålig och för hur redan rika länder utformar stöd till dem. En institutionell inriktning förefaller central.
Kortbyxor är inne
Sonia Rykiels nya alster – randigt är tjusigt! Men kortbyxor i kombination med kavaj? Jag tvekar.
Upplevelse utöver det vanliga
Jag är gripen och rörd. Idag besökte jag The Rothko Chapel i Houston, som består av ett rum med åtta konstverk av Mark Rothko. En mycket stark upplevelse. Till skillnad från många av Rothkos tidigare verk är dessa mörka. De berör på djupet. Mer än så kan och vill jag inte säga (jag tar avstånd från intellektualisering av konst). Se själva ovan. Men låt mig i alla fall citera David Anfam:
Simply put, the chapel is a place apart. It calls for a different form of attention, a more hypnotic gaze than we are accustomed to exert.”
Se ett tidigare inlägg som delvis rör Rothko.
Egenintresse i politiken
James Mill (far till John Stuart Mill) skrev 1820 ”Essay on Government” för Encyclopedia Britannica. Däri skriver han bl.a. följande om politikers motivation:
There can be no doubt that if power is granted to a body of men, called representatives, they, like any other men, will use their power, not for the advantage of the community, but for their own advantage, if they can.
En föregångare till den ekonomiska analysen av politik!
Vi är alla sodomiter
Andrew Sullivan noterar följande i sin viktiga essä ”Unnatural Law: We Are All Sodomites Now”:
It’s worth noting, then, that from the very beginning sodomy and homosexuality were two categorically separate things. The correct definition of sodomy – then and now – is simply non-procreative sex, whether practiced by heterosexuals or homosexuals. It includes oral sex, masturbation, mutual masturbation, contraceptive sex, coitus interruptus, and anal sex – any sex in which semen does not find its way into a uterus.
Och med denna förståelse av begreppet inser man att den ökade acceptansen av homosexuella relationer och handlingar – vilket också inkluderar avskaffandet av sodomilagar runtom i världen, i Sverige 1944 och i USA så sent som 2003 – sannolikt hänger samman med en bredare samhällsutveckling där också synen på heterosexuella handlingar har genomgått en stor förändring.* Fortplantning ses sedan länge inte av breda folklager som ett nödvändigt krav för att en sexuell handling ska vara acceptabel; och preventivmedel har möjliggjort sex utan avkomma som en praktisk möjlighet.
Sullivan, som i uppsatsen främst kritiserar Katolska kyrkans ”naturrättsliga” syn på sex, skriver också:
As a simple empirical matter, we are all sodomites now, but only homosexuals bear the burden of the legal and social stigma. Some studies have found that some 90 to 95 percent of heterosexual couples engage in oral sex in their relationships, similar numbers use contraception, and a smaller but still significant number practice anal sex. We don’t talk about this much because we respect the privacy of intimacy. The morality of sex in today’s West is rightly one in which few public moral judgments are made about any sexual experiences that are private, adult, and consensual. Within these parameters, non-procreative sex is simply the norm.
Det påminner mig om en kalkyl jag gjorde för några år sedan. Antag att en genomsnittlig man ejakulerar tre gånger i veckan från 15 till 75 års ålder. Det ger 9360 ejakulationer. Antag vidare att en genomsnittlig man har två barn och att det krävs 50 ejakulationer för att producera ett barn, dvs. att 100 krävs för två barn. Då kvarstår 9260 ejakulationer som varken har syftat till eller har lett till avkomma, vilket ger en andel på 98,9 procent. Vi är, som sagt, alla sodomiter nu. Och det är i sanning inget att beklaga.
___________________________
*Men alla gillar inte utvecklingen. Särskilt inte kristna.
Kroppen som konstverk
Vilka linjer! Vilken kroppskontroll! Vilken suverän estetik! En dansare i Houston Ballet (som jag beskådade i söndags) visar ett utdrag ur ur William Forsythes neoklassiska balett The Vertiginous Thrill of Exactitude.
Se ett tidigare inlägg på samma tema.
Kapitalism och välfärd
Min duktiga kollega Andreas Bergh intervjuas i Svt24 med anledning av sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten. Tag gärna en titt!
Är kvinnor i näringslivet bra?
Givetvis ska kvinnor finnas med i näringslivet på lika villkor som män. Att den kvinnliga förvärvsfrekvensen har ökat kraftigt i Sverige under senare decennier och att andelen kvinnor ökar också på högre nivå, i ledningsgrupper och styrelser, ser jag som mycket positivt. Emellertid påstås i debatten numera saker på skakig grund, t.ex. att andelen kvinnor i styrelser är positivt relaterad till lönsamhet.
Här får man skilja på fakta och egna värderingar. Att man, som jag, av en rad skäl finner kvinnor vara en tillgång är en sak. Att hävda att man har vetenskapligt stöd för att deras andel i styrelser ökar lönsamheten är en annan. Sådant stöd finns inte i den existerande forskningen. Se vad mina vänner och kollegor Henrik Jordahl och Daniel Waldenström efter en forskningsgenomgång har att säga om saken, i en artikel i Axess och i en intervju i Veckans Affärer. Ur den förra artikeln:
Forskningen ger alltså inget stöd för att företag med en jämnare könsfördelning i sina styrelser skulle vara mer – eller för den delen mindre – lönsamma än andra företag. Trots detta har flera representanter för den politiska sfären, med vissa statliga myndigheter i spetsen, valt att driva en annan linje.
Namn på minoriteter
Jag tillhör dem som inte säger negerboll. Om det är så att vissa upplever det som förnedrande att begreppet neger används, då ser jag det som en lätt sak för mig att undvika att använda det, även om jag personligen inte skulle mena något negativt med det. Chokladboll låter dessutom godare.
Men Eugene Volokh argumenterar för att det är överdrivet att kräva att nya och ”politiskt korrekta” namn ska användas för olika minoriteter, i alla fall så länge de gamla namnen inte uppenbart bygger på en explicit nedvärdering. Det kan ligga en del i det. Det kanske är så att minoriteter ska undvika att leta orsaker att känna sig kränkta hela tiden; och det kanske är så att majoriteten ska anstränga sig lite att inte använda ord som kan uppfattas som nedvärderande. Lite avslappnad attityd och hänsyn från båda sidor, med andra ord.
Så om jag säger zigenare istället för rom, handikappad istället för funktionshindrad eller dvärg istället för vertikalt utmanad, kanske inte det är hela världen. I synnerhet som jag inte uppfattar något av dessa ord som negativt värdeladdade i sig. Däremot vidhåller jag det olämpliga i att använda ordet neger. Det har en sinister historia.
Skyskrapor ger lycka
Just nu befinner jag mig i Houston, Texas, där jag kan beskåda denna skyline:
När ska Stockholm börja närma sig en riktig storstads utseende?
Uppdatering: Centern föreslår faktiskt ett höghusbygge!
Katolska kyrkans rädsla
En av Bertrand Russells teser är att religion har sin primära grogrund i rädsla:
Undoubtedly the most important source of religion is fear; this can be seen in the present day, since anything that causes alarm is apt to turn people’s thoughts to God.
Det tror jag är korrekt. Men det är inte bara de enskilda människorna som är rädda för världen som den är – det är också Katolska kyrkan som institution. I dess fall rör rädslan kunskap. I över fyrahundra år, från 1559 till 1966, förbjöd denna kyrka sina medlemmar att läsa ett stort antal böcker som ansågs förkunna omoral eller teologiska felaktigheter. Listan hade det tjusiga namnet Index Librorum Prohibitorum.
Bland de författare som drabbades av detta förbud kan nämnas Jeremy Bentham, Daniel Defoe, Graham Greene, Thomas Hobbes, David Hume, Immanuel Kant, John Locke, John Stuart Mill, Blaise Pascal, Jean-Jacques Rousseau, Jean-Paul Sartre, Baruch de Spinoza, Emanuel Swedenborg, Voltaire och Émile Zola. Vissa ateister, t.ex. Nietzsche och Schopenhauer, stod inte med på listan, eftersom deras verk genom att vara kätterska (dvs. genom att explicit motsäga katolska dogmer) ipso facto var förbjudna.
Var skulle västvärlden som vi förstår den idag befinna sig utan tankar från de författare som fanns med på denna förbudslista? Tanken svindlar. Katolska kyrkans handlande är en stor skamfläck i den västerländska historien, särskilt med tanke på den makt denna kyrka har haft, både över enskilda och över stater. Att, som vissa gör, framställa den Katolska kyrkan som en lämplig källa för etisk vägledning är upprörande. Som tur är lyckades kyrkan inte förhindra kunskap och argumentation att spridas.
Det otäcka är att det finns kristna idag som försöker begränsa yttrandefriheten när det gäller kritik av religion.
Konst med kraft
Barnett Newman, Twelfth Station (1965), 198,1 x 152,4 cm, National Gallery of Art:
Det paternalistiska felslutet
Häromkvällen åt jag middag på utmärkta Nalens restaurang med mina vänner och kollegor Andreas, Henrik och Daniel. Vi kom att samtala en del om paternalism och när det är berättigat att staten går in och försöker ställa livet till rätta. Vi var inte helt eniga om gränsdragningen (ska proffsboxning vara förbjudet?). I vilket fall är artikeln ”Paternalism and Psychology” av professor Ed Glaeser högeligen relevant för varje sådan diskussion.* Abstract:
Does bounded rationality make paternalism more attractive? This Essay argues that errors will be larger when suppliers have stronger incentives or lower costs of persuasion and when consumers have weaker incentives to learn the truth. These comparative statics suggest that bounded rationality will often increase the costs of government decisionmaking relative to private decisionmaking, because consumers have better incentives to overcome errors than government decisionmakers, consumers have stronger incentives to choose well when they are purchasing than when they are voting, and it is more costly to change the beliefs of millions of consumers than a handful of bureaucrats. As such, recognizing the limits of human cognition may strengthen the case for limited government.
Dvs. bara för att vanliga människor ibland beter sig irrationellt och är okunniga är det inte i sig ett tillräckligt skäl för att förespråka politiska ingrepp av typen fettskatt och förbud mot proffsboxning, av åtminstone fyra skäl.
- Även om individer har vissa irrationella sidor kan marknadsinstitutioner och interaktion inom ramen för dessa i vissa fall leda till utfall som om individerna vore rationella (se Bergstrom [2003, s 194 ff]**).
- Även politiken har sina imperfektioner. Att ignorera det är att göra sig skyldig till ett felslut, ibland kallat nirvana-felslutet.***
- Även om politikens imperfektioner efter noggrann analys befinns mindre än vanliga människors, vilket i sig är långtifrån självklart, kan man anse att det är viktigt för mänsklig mognad och för ansvarstagande att människor ska få göra sina egna misstag – och att lära av dem.
- Därutöver räcker det inte att beakta olika beteendens kostnader (som man försöker komma åt genom regleringar, beskattning eller förbud) – beteendenas intäkter (i vid mening) måste vägas mot dessa i varje rationell analys.
_______________________
*Glaeser, Edward L. (2006). ”Paternalism and Psychology.” University of Chicago Law Review 73(1): 133–156.
**Bergstrom, Ted (2003). ”Vernon Smith’s Insomnia and the Dawn of Economics as an Experimental Science.” Scandinavian Journal of Economics 105(2): 181–205.
***Begreppet ‘‘nirvana fallacy’’ användes först av Demsetz (1969) för att beskriva jämförelsen av verkliga marknader med idealiserade politiska beslutsarenor utan imperfektioner. Ett sådant resonemang underlåter att beakta att staten också är imperfekt och att den kanske allokerar resurser mindre effektivt än imperfekta marknader. Referens:
Demsetz, Harold (1969). ”Information and Efficiency: Another Viewpoint.” Journal of Law and Economics 12(1): 1–22.
Storslagen bok
Min gode vän Karl insisterade 2003 på att jag skulle läsa Witold Gombrowicz. Jag tvekade till en början, då jag aldrig hade hört talas om denne polske författare. Men efter några sidor av Pornografi var jag fast. Gombrowicz är en mästare! Han är särskilt skicklig i studiet av människans inre drivkrafter. Hans förmåga att se bortom konventioner och form – eller kanske snarare att sätta in konventioner och form i ett sammanhang där de utmanas och attackeras – och att avskalat och ärligt porträttera attraktion, besatthet och omognad är enastående.
I nyss nämnda bok får man följa två äldre män som blir totalt fixerade vid en tonårspojke och en tonårsflicka, som de försöker fösa samman erotiskt. De spekulerar, de förleder, de intrigerar – och de smyger i buskarna, fulla av förvridna analyser och fantasier. De kan inte motstå ungdomens kraft och vill forma världen i enlighet med sin starka vision om hur attraktion ska se ut.
Jag känner till viss del igen mig själv i männen. Precis som dem älskar jag att analysera och ifrågasätta dogmer och normer (utan att förkasta dessa företeelser på ett principiellt plan), att låta mig uppfyllas av fascination över skönhet och ungdom* och att se livet som ett spel. Men till skillnad från dem är jag mer en utomstående obeservatör än en aktör.
_____________________
*Fascinationen över ungdom och skönhet yttrar sig i boken bl.a. i att en av männen inte kan undgå att tänka, då han ser tonårspojken, som vore han världens medelpunkt, som tränger sig på, som det inte går att värja sig mot:
(the boy, the boy).
Ingen inkomstskatt
I Texas, där jag nu befinner mig, finns ingen delstatlig inkomstskatt alls (även om federal inkomstskatt självklart måste erläggas). Statsminister Reinfeldt står inte för samma radikala syn som i Texas men indikerar i alla fall en vilja till fortsatta skattesänkningar. Frågan är dock om det inte vore mer gynnsamt för såväl arbetskraftsutbudet som tillväxten att ta bort värnskatten* eller att höja gränsen för att betala statlig inkomstskatt, snarare än att ytterligare förstärka jobbskatteavdraget.
________________________
*Apropå värnskatten påminde mig just min vän och kollega Henrik om Milton Friedmans kända uttalande:
Nothing is so permanent as a temporary government program.”
Lag och moral
Sambandet mellan lag och moral är komplicerat och omstritt.* Vissa, som kristdemokraterna Henrik G. Ehrenberg och Dag Kihlström, menar att lagen ibland bör uttrycka vissa moraliska uppfattningar av rent symboliska skäl – lagen sägs ha en ”normerande” roll. Jag ställer mig mycket tveksam till denna syn.
Jakob Heidbrink, juris doktor i Jönköping, för ett mer ingående resonemang om saken och skriver:
Lagar skall vara allvarligt menade och stiftas i medvetenhet om att de utgör en reglering av statens våldsmonopol. Lagar måste, för att vara verksamma, kunna tillämpas. För att kunna tillämpas i ett demokratiskt samhälle måste lagarna vara tydligt utformade och rättssäkra. På alltför många områden där samhällsdebatten blir upprörd – och det gäller för närvarande framför allt sexualbrotten och diskriminering – eftersätts dessa krav. Vi riskerar respekten för lagstiftningen och faktiskt också funktionsdugligheten i det juridiska systemet om vi fortsätter att stifta tämligen innehållslösa lagar som inte kan tillämpas på något juridiskt förnuftigt sätt.”
_____________________________
*Två lästips:
Hart, H.L.A. (1958). ”Positivism and the Separation of Law and Morals.” Harvard Law Review 71(4): 593–629.
Kramer, Matthew H. (1999). In Defense of Legal Positivism: Law Without Trimmings. Oxford: Oxford University Press.
Adam Smith om fusk
Adam Smith i Lectures on Jurisprudence (1978/1762, s 538):
A dealer is afraid of losing his character, and is scrupulous in observing every engagement. When a person makes perhaps 20 contracts in a day, he cannot gain so much by endeavouring to impose on his neighbours, as the very appearance of a cheat would make him lose. Where people seldom deal with one another, we find that they are somewhat disposed to cheat, because they can gain more by a smart trick than they can lose by the injury which it does their character.”
Måhända har en och annan ICA-handlare tagit lärdom. Det kostar att fuska i en marknadsekonomi, i alla fall om man strävar efter långsiktiga relationer med kunder.
Vilken kvinna!
Denna dag måste jag förstås bjuda på kvinnlig fägring och skönsång, närmare bestämt i form av Mireille Mathieu, som framför ”Viens chanter pour le bon dieu”:
(Förresten, ser inte de två inledande sångarna lite lätt homo-gay ut? Apropå att kunna se på någon vilken läggning denne har.)
Rapport från kvinnodagen
I år befinner jag mig i Texas på Internationella kvinnodagen, och jag noterar inte att den firas här. Förra året var jag dock i Stockholm och hejdades, på väg till simningen, av något slags demonstration. Den befolkades av riktiga charmtroll (med betoning på troll), som bl.a. skanderade:
– Inga torskar på våra gator!
[”Våra” gator? Är Stockholms gator privata? OK, inga problem. Torskarna kan ju gå på ”sina” eller ”mina” eller ”horornas” gator i så fall.]
– Vi vill ha sex, sex, sex timmas arbetsdag!
[Snälla ni, deltidsarbete finns redan. Men ville ni inte förbjuda det? Och vad gäller sex är jag allvarligt rädd för att ingen kommer att vilja ha det med er.]
– Om du möter en våldtäktsman, vad gör du då? Slår, slår, slår ihjäl!
[Ja, fram för dödsstraff administrerat av mobbar av uppretade kvinnor. En utmärkt idé!]
Jag fick nästan lust att ansluta mig, men av någon märklig anledning lockade simningen mer.
Se förresten Tiina Rosenbergs tips för denna dag.
Lämna dem som inte röstar ifred
So the next time a friend of yours tells you he’s not voting, don’t try to change his mind. It’s a good bet that if he’s not voting, he’s not been following the election closely anyway.
Barn och djävul
Nathan Mabry, Process Art (Eat Your Heart Out…) (2007), 213,4 x 91,4 x 61,0 cm, brons:
Gay for pay
Se detta inslag från MTV:s True Life, om den heterosexuelle killen Aaron James som spelar in gayporr enbart för pengarnas skull. Tydligen ger det fem gånger så hög ersättning som inspelning av heteroporr. Ett intressant fenomen, hursomhelst.
Anställningsskydd ger arbetslöshet
Magnus Henrekson och Per Skedinger skriver i Dagens Industri idag om effekterna av ett starkt anställningsskydd:
En tydlig slutsats av forskningen är att en arbetsmarknad präglad av omfattande regleringar sänker sysselsättningsgraden för ungdomar och invandrare, precis de grupper som regeringen säger sig vara mest angelägen om att värna. … Mindre överraskande men av betydelse är att ett starkt anställningsskydd enligt flertalet studier bidrar till minskad produktivitet.
Denna artikel, eller snarare Per Skedingers nya forskningsöversikt, Effekter av anställningsskydd – vad säger forskningen?, som ligger till grund för den, är obligatorisk läsning.* Nå, detta är onekligen något för hrr Borg och Littorin att bita i. Och vad säger LO?
Uppdatering: Se Thomas Gürs kommentar.
___________________
*Låt vara att jag tar DI:s rubrik med en nypa salt – det är osannolikt att just LAS håller en miljon människor utanför arbetsmarknaden – men den har säkerligen inte de två artikelförfattarna hittat på.
Gratis är magiskt
Dan Ariely, professor i behavioral economics vid MIT, bedriver spännande forskning. I en ny studie* finner han och två medförfattare att människor reagerar irrationellt på gratiserbjudanden. De gör att vi är villiga att köa och försaka tid som är värd mer än vad produkterna kostar till normalpris. Utdrag ur abstract:
When faced with a choice of selecting one of several available products (or possibly buying nothing), according to standard theoretical perspectives, people will choose the option with the highest cost–benefit difference. However, we propose that decisions about free (zero price) products differ, in that people do not simply subtract costs from benefits but instead they perceive the benefits associated with free products as higher. We test this proposal by contrasting demand for two products across conditions that maintain the price difference between the goods, but vary the prices such that the cheaper good in the set is priced at either a low positive or zero price. In contrast with a standard cost–benefit perspective, in the zero-price condition, dramatically more participants choose the cheaper option, whereas dramatically fewer participants choose the more expensive option. Thus, people appear to act as if zero pricing of a good not only decreases its cost, but also adds to its benefits.”
Så tänk en extra gång när du får ett gratiserbjudande härnäst.
Här kan du läsa mer om Dan Arielys forskning om hur människor tenderar att värdesätta valfrihet och att delta i många aktiviteter, även när detta medför betydande kostnader. Ibland är det bra att stänga en del dörrar.
____________________
*Shampanier, Kristina, Mazar, Nina och Ariely, Dan (2007). ”Zero as a Special Price: The True Value of Free Products.” Marketing Science 26(6): 742–757.
Brev till hotell
Jag besöker Köpenhamn två till tre gånger per år.* Jag bor då regelmässigt på Radisson SAS Royal Hotel. Efter mitt förra besök skrev jag följande brev till hotellet:
Dear Sir/Madam,
I am a regular guest at the Radisson SAS Royal Hotel in Copenhagen and enjoy the hotel very much. However, I would like to let it be known that I dislike the presence of bibles in the hotel rooms. It disturbs me as a non-believer that the hotel is not neutral with regard to religious beliefs and has decided to provide religious (and no other) literature in the rooms. Hopefully, you will remove the bibles in the future.
Sincerely,
Niclas Berggren
Stockholm, Sweden
Jag fick ett trevligt svar, att de skulle se till att inte ha bibel på de rum jag bokar framöver. Emellertid var det mer principen som störde mig – att de tillhandahåller religiösa propaganda – men man kan inte få allt.
________________________
*Se mitt restaurangtips!
Debatt om religion
Ikväll, onsdagen den 5 mars kl 19, drabbar Humanisternas ordförande Christer Sturmark samman med Livets Ords Ulf Ekman i en debatt om ateism och kristen tro. Man kan se debatten live eller senare på Livets Ords hemsida samt i Svt. Läs mer om detaljerna här.
Obama leder fortfarande
Påminnelse! Trots att Hillary Clinton vann i bl.a. Ohio och Texas igår leder fortfarande Barack Obama kampen om att bli det demokratiska partiets presidentkandidat. Det nämns mest i förbigående i nyhetsrapporteringen (t.ex. här, här och här).
Missbruk av ordet censur
På senare tid har två felaktiga påståenden om censur framförts:
- I samband med utställningen A History of Sex i Alingsås.
- I samband med nedtagandet av en affisch i ett kommunalt hus i Linköping.
Censur innebär att den offentliga makten helt förbjuder en viss uppfattning att yttras. Så har inte skett eller förslagits ske i någotdera av fallen. I Alingsås rörde det sig om huruvida kommunen skulle stödja en viss utställning. Att i en verklighet med begränsade resurser välja att inte stödja en viss utställning är inte censur utan ett nödvändigt förhållningssätt.* I Linköping handlade det om vilken standard kommunen ville upprätthålla i en av sina byggnader. I ingetdera fallet handlade det om att kommunen föreslogs tillämpa eller tillämpade censur. En privat finansiär hade kunnat stödja nakenutställningen; och affischen hade kunnat sättas upp på privat egendom eller utomhus.
Sedan kan jag ha synpunkter på a) om kommuner ska stödja konst överhuvudtaget och b) vilken standard eller smak kommuner ska följa. I fråga a) anser jag det vara tveksamt; i fråga b) tycker jag att både kd i Alingsås och tjänstemannen i Linköping står för icke tilltalande uppfattningar. Men det är inte principiellt fel att de har uppfattningar. Och det är definitivt inte ett uttryck för (en vilja till) censur.
Uppdatering: Att läsare meddelar en tidning att de inte tycker om publiceringen av affischen från Linköping är heller inte (krav på) censur – så länge krav inte reses på att staten ska förbjuda publicering av affischen.
_______________________
*Se Laila Freivalds kommentar i ett fall där indraget stöd till en tidskrift felaktigt liknades vid censur.
Universums tillkomst
Den dominerande teorin om universums tillkomst är numera inflationsteorin, som innefattar Big Bang, ett expanderande universum och en accelererande expansionstakt. Men Fokus rapporterar om två professorer i teoretisk fysik vid Princeton University, Paul Steinhardt och Neil Turok, som lanserar en alternativ teori om ett cykliskt universum i boken Endless Universe – Beyond the Big Bang. Från bokbeskrivningen:
According to this theory, the Big Bang was not the beginning of time but the bridge to a past filled with endlessly repeating cycles of evolution, each accompanied by the creation of new matter and the formation of new galaxies, stars, and planets.
En intressant implikation av denna teori är att tillvaron faktiskt inte har någon början: den har i en fundamental mening alltid funnits. Det kosmologiska gudsargumentet (som för övrigt är ett typexempel på att postulera säker kunskap när ingen kunskap finns) faller därför t.ex. platt till marken.
Två sportnyheter
Cristiano Ronaldo gjorde sitt 30:e mål för säsongen i Manchester United, då laget slog Lyon.
Och Rafael Nadal tog sig vidare i tennisturneringen i Dubai.
Duktiga pojkar, det där! Mitt sportintresse är fortsatt starkt.
Hjärnstimulans
Ryan Molenkamp, 17 Place (Detail) (2007), 86,4 x 177,8 cm:
Ekonomer för höjd bensinskatt
Som Robert Östling påpekar är de flesta ekonomer positivt inställda till åtgärder som får ekonomiska aktörer att ta full hänsyn till de intäkter och kostnader (i vid mening) som de orsakar.* Det är därför många nationalekonomer förespråkar trängselskatt. Utan ett pris på att orsaka trängsel blir det ”för mycket” trängsel. I samma anda har professor Greg Mankiw startat Pigou-klubben.** Dess medlemmar förespråkar höjd skatt på bensin för att minska miljöproblemen. Helt i linje med Klimatberedningen, som presenterade sitt betänkande idag.
Själv är jag principiellt positiv till höjd bensinskatt, men frågan är hur man i praktiken hittar den optimala nivån. Det kräver bl.a. kunskap om miljöproblemens omfattning, att både kostnader och intäkter av t.ex. koldioxidutsläpp beaktas samt kunskap om effekterna av olika skattenivåer på konsumenternas beteende. Min egen förståelse av kunskapsläget är sådant att en ytterligare höjning nog är bra, all things considered, men att det är svårt att veta hur stor den bör vara.
Uppdatering: Just pga. nyss nämnda osäkerhet verkar det minst sagt fånigt med en politisk strid om huruvida koldioxidutsläppen ska minska med 40 eller 38 procent. PJ Anders Linder samt DN:s ledarsida kommenterar klokt och sansat.
_____________________
*Men se Andreas Berghs inlägg om att det tycks mer miljövänligt att flyga till Gotland än att åka färja. (Så skönt att höra för en båtsjuk människa!)
**Pigou var en engelsk ekonom som förespråkade användandet av skatter för att korrigera negativa externaliteter. Här presenteras ett antal medlemmar i Pigou-klubben, och här kan du lyssna på en podcast med Mankiw.
Depressioners positiva sidor
Psykiatern Paul Keedwell menar i ”Upsides of Being Down” att de flesta tenderar att underskatta depressioners positiva sidor. Dels finns det tillstånd som rymmer stora nedgångar men också stora uppgånger (bipolär sjukdom).* Dels kan även unipolära tillstånd, med enbart nedgångar, rymma positiva sidor:
To explain why depression has not been ‘bred out’ through Darwinian natural selection, theories have suggested that rather than being a defect, depression could be a defence against the chronic stress that misguided people can put themselves under. It is possible that depression defends us against the tendency to deny our true needs by chasing unobtainable goals and helps to bring these needs into sharper focus. More specifically, the proposed benefits are as follows: removal from a stressful situation, introspection, problem solving, the development of a new perspective, and reintegrating this with the community upon recovery.”
I vilket fall tycks det mig viktigt att se på depression på ett avslappnat sätt – forna tiders hysch hysch och skamkänslor hör inte hemma i en modern, upplyst tid. I de fall där medicinering och terapi behövs ska det givetvis erbjudas, men det utesluter inte ett erkännande av att allt inte behöver vara becksvart.
______________________
*Jag rekommenderar Stephen Frys högintressanta program om bipolär sjukdom, som sändes i två delar på BBC. Se delar ur programmet på YouTube. Se videoklipp om sjukdomen här.
Sexuella hierarkier
Jag fann denna figur över sexuella hierarkier intressant. Den är skapad av Gayle Rubin.* I den inre cirkeln återfinns de sexuella preferenser och handlingar som är accepterade av ”samhället”; i den yttre återfinns de som förkastas och stigmatiseras. Stämmer den inte ganska bra?
Jag finner det viktigt att anlysera vem som bestämmer vad som hamnar i den inre och vad som hamnar i den yttre cirkeln. Vem har makten över våra tankar och attityder? Först när det är identifierat går det att klargöra hur dessa tankar och attityder (kan) förändras.
Låt mig genast peka ut religionen som den traditionella makthavaren på detta område. Attityderna hos gamla män som levde för tusentals år sedan och vars uppfattningar formulerades i ”heliga skrifter” har av någon märklig anledning satt sin prägel på tänkande runt sexualitet. Som tur är har deras auktoritet alltmer kommit att ifrågasättas och förkastas.**
Den relevanta frågan att ställa är: Vilka blir de sociala konsekvenserna av att acceptera en viss preferens och handling? Om dessa befinns goda finns ingen anledning alls att stigmatisera, tvärtom. Jag välkomnar en utveckling där mer och mer flyttas till den inre cirkeln, eftersom jag tror att mycket har förpassats till den yttre av dogmatiska och otidsenliga skäl.***
_______________________
*Rubin, Gayle (1984). ”Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality.” I Vance, Carole (red) Pleasure and Danger. London: Routledge. Den svenska översättningen av figuren återfinns på s 86 i Ambjörnsson, Fanny (2006). Vad är queer? Stockholm: Natur & Kultur.
**Är måhända vissa typer av feminister den nya tidens auktoriteter på området?
***Man kan möjligen ifrågasätta strävandet efter att ”normaliseras” och att flytta in i den inre cirkeln. Är det egentligen så eftersträvansvärt? Varför över huvud taget bry sig om vad ”samhället” tycker? Är man stark tycker jag att man kan tänka så. Men många blir olyckliga av att förklaras ”onormala” eller ”onaturliga”. Därför tycker jag trots allt att ”normalisering” är av vikt i de fall de sociala konsekvenserna kan bedömas goda.
Jag diggar sport
Jag tror att jag ska börja titta lite mer på tennis.
Värme uppskattas
Det rapporteras att denna vinter har varit rekordvarm. Eftersom jag avskyr kyla och snö är detta något jag hälsar med stor tillfredsställelse. Bryan Caplan påpekar att många människor tycks dela min preferens för ett varmare klimat. En intressant fråga är: Bör denna preferens tillmätas vikt när klimatpåverkan analyseras? Jag har svårt att se varför den inte skulle det. En kostnads-intäktsanalys får inte negligera intäktssidan.
Skojig nationalekonom
Joseph Schumpeter brukade roa sina amerikanska studenter med följande anekdot:
As a young man, I had three ambitions in life: to become the world’s greatest economist, the world’s greatest lover, and the world’s greatest horseman. I never became the world’s greatest horseman.*
Schumpeter var dock inte bara skojig utan bidrog på ett högkvalitativt och innovativt sätt till samhällsvetenskapen genom sin teori om entreprenörskap och kreativ förstörelse, genom sin elitistiska demokratiteori och genom sitt digra arbete inom doktrinhistoria (där han bl.a. hävdar att Adam Smith inte hade originella tankar). The Theory of Economic Development är, enligt min Schumpeterkunniga kollega Dan, hans bästa bok. En ny och omtalad biografi har också kommit ut.
________________________
*Källa: Schumpeter, Joseph A. (1991). The Economics and Sociology of Capitalism. Richard Swedberg (red). Princeton, NJ: Princeton University Press.
Nytt system för helgdagar
I DN Ekonomi (27/2) stod det att Sverige toppar helgdagsligan i Europa: tillsammans med Portugal har vi 16 helgdagar per år (utöver söndagar). Rumänien har blott åtta. Jag skulle vilja reformera systemet med helgdagar.*
Jag förordar en privatisering. Det skulle innebära att staten inte proklamerar några helgdagar alls (inte heller söndagar) utan låter arbetstagare och arbetsgivare komma överens om ledigheten. Därigenom uppnås åtminstone två fördelar:
- Antalet lediga dagar blir flexibelt. Vissa kanske fördrar att arbeta mer, och då kan de förhandla sig till ett arbetsintensivt avtal (mot högre lön). Andra, som prioriterar ledighet, kan förhandla sig till fler lediga dagar (mot lägre lön).
- Staten tar inte ställning för att vissa dagar är ”värda” att vara lediga dagar. Nu säger staten att det inte ska arbetas under diverse kristna högtider, under en politisk högtid och under en nationalistisk högtid. Jag anser det otillständigt att staten sänder sådana signaler: den bör vara neutral till dessa fenomen (även om jag vet att det är svårt för staten att undvika att vara nationalistisk).
Som en second-best-lösning skulle jag förespråka att staten bestämmer antalet helgdagar men inte specificerar några särskilda helgdagar. Staten bestämmer då att alla ska vara lediga x dagar, men arbetsgivare och arbetstagare får komma överens om när dessa ska äga rum.
_________________________
Helgdagarna regleras i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Sverige har från och med 2005 två borgerliga helgdagar, första maj respektive Sveriges nationaldag. Övriga helgdagar, däribland alla söndagar, är kyrkliga helgdagar som har sitt ursprung i kristendomen.
Musik binder samman
Arirang är inte bara min koreanska favoritrestaurang i Stockholm (testa för allt i världen deras bibimbap!) utan också en koreansk folksång. Den spelades av New York Philharmonic Orchestra under dess första besök i Nordkorea. Orkestern mottogs mycket väl, vilket illustrerar den universella kraften i väl utförd konstverksamhet.
Jag är emot bojkotter av diktaturstater, såväl på det ekonomiska som på det sportsliga och kulturella området. Utbyte, emotionell beröring, kontakt, upplevelsen av gemensamma intressen – allt det torde förstärka viljan till mänsklig gemenskap över nationsgränser och politiska system och, i längden, viljan till demokratisering och politisk enhet. I synnerhet den rena konstupplevelsen har potential att förena, oavsett kontext och kultur.
Höghus i Seattle
Det är att beklaga att byggnader av det här slaget, som nu planeras att byggas i Seattle, inte står att finna i Stockholm. (Malmö verkar mer storslaget i sitt tänkande.)
Två risker med politiken
Kloka insikter hos John Stuart Mill i Considerations on Representative Government (1861):
The positive evils and dangers of the representative, as of every other form of government, may be reduced to two heads: first, general ignorance and incapacity, or, to speak more moderately, insufficient mental qualifications, in the controlling body; secondly, the danger of its being under the influence of interests not identical with the general welfare of the community.
Lagprövning i Sverige
En fråga som Grundlagsutredningen analyserar är lagprövning, med vilket avses en möjlighet för domstol att pröva lagars överensstämmelse med grundlagen.* I Sverige finns en sådan möjlighet, men den är kraftigt begränsad genom det s.k. uppenbarhetsrekvisitet (Regeringsformen 11 kap 14 §):
Finner domstol eller annat offentligt organ att en föreskrift står i strid med bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning eller att stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid dess tillkomst, får föreskriften icke tillämpas. Har riksdagen eller regeringen beslutat föreskriften, skall tillämpning dock underlåtas endast om felet är uppenbart.”
Nu visar det sig att fem av sju partier förespråkar förstärkt lagprövning. Jag är både lite förvånad och lite besviken över socialdemokraternas motstånd – förvånad därför att partiets företrädare i den tidigare Demokratiutredningen förespråkade ett avskaffande av uppenbarhetsrekvisitet och besviken därför att jag anser det principiellt viktigt att grundlagen tas på allvar. Kan man hoppas på att socialdemokraterna (och vänsterpartiet) körs över? Eller att socialdemokraterna ger med sig om de får något i utbyte, t.ex. minskat inslag av proportionalitet i valsystemet?
_________________________
*För mer fördjupning rekommenderar jag denna expertgruppsrapport till Grundlagsutredningen, som innehåller en diskussion av olika alternativ att förändra lagprövningen, alltifrån ett avskaffat uppenbarhetsrekvisit till inrättandet av en författningsdomstol, samt Löser juridiken demokratins problem?, en rapport till Demokratiutredningen med tre forskares argumentation i frågan. Se även detta tidigare inlägg om grundlagens ekonomiska konsekvenser.
Sötisdansare
Melodifestivalens fjärde deltävling gick av stapeln i afton. Linda Bengtzings blonde dansare får man som tur är se mer av. Linda själv såg ut som Posh Spice. A replica!
Livet nära döden
Filmen Le temps qui reste (Tiden som återstår), regisserad av François Ozon, är en juvel. Den handlar om den unge modefotografen Romain, som får veta att han bara har en kort tid kvar att leva. Frågan är hur han hanterar denna nya kunskap. Vem ska han berätta för? Ska han acceptera behandling? Ska han leva annorlunda den tid han har kvar? På bilden tröstas han av sin mormor. (Finns så eleganta äldre kvinnor utanför Frankrike?)
Själv tycker jag att det är frustrerande att inte veta hur länge livet varar. Skulle det vara en kort tid skulle jag nog leva ganska annorlunda än jag gör nu.
Etanol – en miljöfara?
Är man bekant med public choice frågar man sig ofta om politiska beslut är resultatet av intressegruppers påverkan. Jag undrar om inte detta perspektiv kan förklara en hel del av vurmandet för etanol. Ty det tycks som om detta drivmedel inte, allt beaktat, är särskilt miljövänligt. En ny studie av Steven Polasky (som förutom att vara professor vid University of Minnesota också är fellow vid svenska Beijerinstitutet) och en medarbetare, som publiceras i Science, tyder snarast på motsatsen:
Turning native ecosystems into ‘farms’ for biofuel crops causes major carbon emissions that worsen the global warming that biofuels are meant to mitigate.”
Tidigare amerikanska studier har gett liknande resultat – se detta varnande inlägg av professor Bengt Kriström m.fl.
Vi subventionerar miljöbilar med stora belopp; de flesta av dessa använder etanol; och en stor del av etanolen i Sverige kommer från andra länder, särskilt Brasilien, där miljöpåverkan är relativt stor och negativ. När man sedan ser vem som är Maud Olofssons rådgivare går tankarna till public choice-perspektivet igen. Som Bengt Kriström m.fl. skriver:
Jordbrukets och omvandlingsindustrins lobbyister har framgångsrikt etablerat en grön myt.”
Miljöfrågan är politiskt känslig – ingen tung politiker har mig veterligt ifrågasatt om det är klokt att stimulera fram en massivt ökad etanolkonsumtion. Antagligen beror det på att ingen vill uppfattas som ointresserad av miljöfrågor. Men om etanol inte ger upphov till bra nettokonsekvenser är det dags att, likt SLU-forskaren Torbjörn Rydberg, fråga sig om det inte finns bättre sätt att värna miljön.*
_______________________________
*Se även Tyler Cowens fundering om ökad bränslesnålhet och lägre kostnader för drivmedel som är mindre miljöskadliga än olja och bensin, men icke desto mindre miljöskadliga, inte kommer att öka de totala miljöproblemen av bilkörning. (Själv cyklar jag.)
Gladpop från 1963
”It’s My Party” med Lesley Gore:
Fara med barnaga
Som tur är finns det en lag mot barnaga i Sverige (Föräldrabalken 6 kap. 1 §):
Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.
Föräldrar har alltså inte rätt att göra vad de vill med sina barn. Men det finns, inte minst i religiösa kretsar, personer som trots det förespråkar aga, i enlighet med bibeln. Så här tycks t.ex. Livets Ords Ulf Ekman ha sagt vid ett besök i USA 1988:
We are facing a trial, and its coming up in December, for instigation to child abuse. Ha, ha, ha. Because you see, in Sweden you are not allowed to spank your kids, so we spank them anyway. You ask my son, he is here, he will tell you. So if the government tells us: You cannot do what’s in this Word, we tell them: ”We’re sorry, we will obey you, but not when it is contradicting to the Word.” So we told them that, and they got very upset. And we just enjoyed it.
Nu visar en studie att barnaga kan ge en oförutsedd bieffekt som Ulf Ekman et alii kanske inte är så förtjusta i:
Researchers have uncovered another damaging consequence of spanking: risky sexual behaviors, or even sexual deviancy, when the child grows up.
Beauté
Gaspard Ulliel, tout simplement!
Vad är naturligt?
Det dröjer sig kvar ett tänkande i etiska frågor som jag starkt ogillar, nämligen att naturlighet är ett nödvändigt villkor för att ett fenomen ska vara moralisk godtagbart. ”Nej, det där är onaturligt” anförs ibland, och implikationen är att det som kommenteras är moraliskt tveksamt.
Men som Eugene Volokh klargör är detta ett icke övertygande argument. Först och främst är det oklart vad som avses med ”onaturligt”. Avses ”finns inte i naturen”? Avses ”är ett resultat av medveten design”? Avses ”görs inte av de flesta människor i ett naturtillstånd”? Avses ”görs inte av de flesta människor idag”? Avses ”bidrar inte till fortplantning”? Eller avses något annat?
Även om begreppet definieras är frågan varför det har normativ tyngd. Är implicerar inte bör. Den som anför argumentet måste förklara hur det ”onaturliga” motverkar något exogent specificerat mål. Men om så sker är frågan vad begreppet ”onaturligt” tillför, ty för en konsekvensetiker är det faktum att ett positivt värderat mål motverkas i sig ett tillräckligt skäl för att anse något icke önskvärt (såvida inte något annat positivt mål gynnas ännu mer därigenom).
När ny reproduktionsteknik, som konstgjord befruktning, diskuteras dyker alltsomoftast påståenden om ”onaturligt” upp. Dagen beskriver hur två personer av samma kön i framtiden sannolikt kommer att kunna skaffa barn med varandra. Är det ”onaturligt”? På vilket sätt då? Och även om det är onaturligt i någon specificerad mening, varför ska vi anse detta ord ha normativ tyngd? Det enda som spelar roll, anser jag, är en bedömning av samlad lycka. Om tekniken möjliggör för fler att få barn förefaller detta, a priori, en god sak, givet att barn bidrar till lycka och givet att det är bättre för ett barn att finnas till än att inte finnas till alls.
Konst för den universella människan
Barnett Newman, Onement VI (1953):
Varifrån kommer moral?
Vissa hävdar att religion är nödvändig eftersom människor annars inte upplever att det finns moraliska regler som de behöver följa. Utan religion följer moralisk anarki, tycks tanken vara. Andra menar att människor upplever att det finns moraliska regler och att dessa förklaras bäst av existensen av en gud.
Harvard-forskaren Marc Hauser analyserar tvärtom frågan om moralens uppkomst på ett vetenskapligt sätt. Han menar att alla människor har en moralisk grammatik, ungefär som alla har en språkfunktion i hjärnan, och att denna är evolutionärt utvecklad. Hans forskargrupp har bl.a. funnit följande:
For example, in a large sample of moral dilemmas that involve questions concerning the permissibility of harming other individuals, we have found no significant differences in the pattern of moral judgments between people who are religious and people who are atheists.
Se Marc Hausers bok Moral Minds: How Nature Designed Our Universal Sense of Right and Wrong.
Det kristdemokratiska problemet
Kristdemokraterna är regeringens svaga punkt, på åtminstone tre sätt.
- Opinionsmässigt: Nu ligger kd på 3,0 procent, enligt den senaste opinionsmätningen. I och med fyraprocentspärren vore det rätt många bortkastade röster, som regeringen definitivt behöver för att kunna bli omvald 2010.
- Inkompetens: Försäljningen av statliga företag, som en kd-minister har ansvar för, har kantats av problem, vilket har skadat regeringens och kristdemokraternas förtroende.
- Obsoleta värderingar: Kd inbillar sig att deras atavistiska krist-moralistiska profil har framtiden för sig, men i själva verket visar statsvetare vid Göteborgs universitet att den typen av värderingar omfattas av trendmässigt färre svenskar. Det hybrisartade motståndet mot en könsneutral äktenskapsbalk illustrerar felbedömningen.
Kd är nu lika stora/små som Sverigedemokraterna.
Så vad göra? Det vore inte idealiskt med en ”kamrat fyra procent”-lösning, som under vpk:s dagar, när socialdemokrater stödröstade på kommunisterna. Detta pga. punkt 3 ovan: det är bättre med borgerliga väljare i de andra partierna än borgerliga väljare i kd. Om kd kunde attrahera fler väljare från vänsterblocket vore det prima – kanske skulle det kunna funka för en del småbarnsföräldrar som gillar vårdnadsbidrag o.d. Men det allra bästa vore att de återstående kd-sympatisörerna helt övergav sitt parti och övergick till andra borgerliga partier. Det skulle också kunna leda till att borgerligheten attraherar vissa på vänstersidan som finner de obsoleta värderingarna (punkt 3 ovan) frånstötande.
Estetisk kroppskontroll
På Kungliga Operan finns mycket skickliga och vackra dansare. På denna bild av Mats Bäcker från The Grey Area, med koreografi av David Dawson, ses Nikolaus Fotiadis och Nicole Rhodes. Vilka linjer! (Klicka här för större bild.)
Intelligens och tillväxt
Vad bestämmer den ekonomiska tillväxten i ett land? Många menar att humankapitalet spelar en viktig roll, men trots det har ett antal empiriska studier, där humankapital mäts med hjälp av utbildningens omfattning, svårt att finna stöd för den tesen.*
På senare år har det föreslagits att utbildningens omfattning är ett dåligt mått på humankapital och att intelligens är ett bättre mått. Och mycket riktigt tycks effekten av intelligens på tillväxt positiv. Jones och Schneider sammanfattar sin studie** på följande sätt:
Human capital plays an important role in the theory of economic growth, but it has been difficult to measure this abstract concept. We survey the psychological literature on cross-cultural IQ tests and conclude that intelligence tests provide one useful measure of human capital. Using a new database of national average IQ, we show that in growth regressions that include only robust control variables, IQ is statistically significant in 99.8% of these 1330 regressions, easily passing a Bayesian model-averaging robustness test. A 1 point increase in a nation’s average IQ is associated with a persistent 0.11% annual increase in GDP per capita.
Weede och Kämpf finner i sin studie*** samma kvalitativa resultat:
Standard indicators of human capital endowment — like literacy, school enrollment ratios or years of schooling — suffer from a number of defects. They are crude. Mostly, they refer to input rather than output measures of human capital formation. Occasionally, they produce implausible effects. They are not robustly significant determinants of growth. Here, they are replaced by average intelligence. This variable consistently outperforms the other human capital indicators in spite of suffering from severe defects of its own. The immediate impact of institutional improvements, i.e., more government tolerance of private enterprise or economic freedom, on growth it is in the same order of magnitude as intelligence effects are.
__________________________
*Se t.ex. s 138 ff i Temple, John (1999). ”The New Growth Evidence.” Journal of Economic Literature 37(1): 112–156.
**Jones, Garett och Schneider, W. Joel (2006). ”Intelligence, Human Capital, and Economic Growth: A Bayesian Averaging of Classical Estimates (BACE) Approach.” Journal of Economic Growth 11(1): 71–93.
***Weede, Erich och Kämpf, Sebastian (2002). ”The Impact of Intelligence and Institutional Improvements on Economic Growth.” Kyklos 55(3): 361–380.
Moral i Texas
Följande lag, som har förbjudit försäljning av sexleksaker i Texas, har ogiltigförklarats av en federal domstol:
A person commits an offense if, knowing its content and character, he promotes or possesses with intent to promote any obscene material or obscene device.” (Penal Code sec. 43.23.)
Vad nu? Vem ska hädanefter upprätthålla moral och anständighet i Texas?
Sluta le
Är det bara jag som känner obehag inför människor som ler mycket och ständigt? Jag har fått för mig att de antingen är imbecilla eller skumma. Imbecilla torde le mycket därför att de tror att tillvaron är skojig och glädjefylld. De skumma torde le mycket för att dölja det mörker som finns under ytan.
Så trots att jag är svag för Dolly Parton kan jag inte hålla med om hennes ofta uttalade devis:
If you see someone without a smile, give them yours.
Le gärna, lite smått och då och då. Mer än så kan aldrig vara bra.
Form, inte färg
John McLaughlin, JMD–3 (1962):
Tre sorters ateister
Man kan skilja på tre sorters ateister:
- Pro-teistiska ateister: de som är i avsaknad av gudstro men som betraktar gudstro som något positivt.
- Indifferenta ateister: de som är i avsaknad av gudstro men som varken ser gudstro som något positivt eller något negativt.
- Anti-teistiska ateister: de som är i avsaknad av gudstro och som betraktar gudstro som något negativt.
Man behöver alltså inte vara anti-teist bara för att man är ateist. Själv är dock det, av de två skäl Bertrand Russell anger:
The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.
Medborgarlön bör tas på allvar
Bland svenska statsvetare tycks det finnas förespråkare av medborgarlön.* Bland nationalekonomer har däremot idén i huvudsak förbigåtts med tystnad. Andreas Bergh är ett undantag, och han spekulerar om att tystnaden kan bero på att ”dårfinkar” associeras med förslag på detta område. Nu tar en annan nationalekonom, Mattias Lundbäck, bladet från munnen och erkänner ett visst intresse för medborgarlön, som vanligt med insiktsfull utgångspunkt i olika effektivitetsaspekter.
Jag vill dock särskilt lyfta fram ett tänkande hos James Buchanan. Han förespråkar en generalitetsprincip för politiken, med vilket avses att alla politiska beslut måste behandla alla medborgare lika.** Utgångspunkten är en viss förståelse av hur den politiska processen fungerar. Om det anses vara ett problem att olika särintressen regelmässigt får genomslag för just sina krav i politiken, inte sällan på andras bekostnad, kan det ses som tilltalande att konstitutionellt begränsa möjligheten till olikabehandling.
Buchanan menar att en implikation av en generalitetsprincip är proportionella skatter och ett demograntsystem på bidragsområdet (dvs. ett system med en årlig klumpsummeöverföring, lika stor i kronor för alla). Kombinationen innebär ett mått av omfördelning, eftersom personer med högre inkomster betalar mer i skatt i kronor än personer med lägre inkomster och eftersom bidraget är lika stort för alla.
Även en klassisk liberal som Buchanan förespråkar alltså ett slags medborgarlön. Det är dags att sluta behandla förslaget som ett ”dårfinksförslag”. (Därmed inte sagt att jag förespråkar det.***)
____________________________
*T.ex. Per Jansson och Simon Birnbaum.
**Se Buchanan, James M. och Congleton, Roger D. (1998). Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy. Cambridge: Cambridge University Press.
***Jag har själv bl.a. pekat på att det kan bli kostsamt om nivån är för hög: se Berggren, Niclas (2000). ”Implementing Generality while Reducing the Risk for Fiscal Explosion.” Constitutional Political Economy 11(4): 353–369.
Död pga religion
En 14-åring dog pga. en destruktiv, religiös etik:
Olga Lindberg förlorade sitt barnbarn Dennis i leukemi. Nu driver hon en enmanskampanj mot Jehovas vittne [sic] som lärde honom att blodtransfusion skulle innebära bannlysning från kyrkan och evig förtappelse*.
Läs mer om det problematiska med kristen etik, med Jehovas vittnens syn i blodfrågan som exempel, här.
_____________________
*Det bör påpekas att Jehovas vittnen inte tror på helvetet:
The Bible, on the other hand, tells us that the dead are unconscious; they are in a condition best compared to sleep. (Ecclesiastes 9:5; John 11:11-14). Thus, we need not worry about what happens to us after death, any more than we worry when we see someone sleeping soundly.
Ur denna sömntillvaro kommer sedan de flesta sanna efterföljare till Jehova att uppväckas till evigt liv på jorden och 144 000 till evigt liv i himlen. Resten av oss sover för alltid.
Dags för konsekventa regler?
Har pingströrelsens ledare Sten-Gunnar Hedin måhända läst denna blogg?
I förhållande till idealbilden ser jag homosexualitet som avvikande, precis som skilsmässa, omgifte, samboförhållanden med mera. I de senare fallen är vi mer tillåtande nuförtiden, det är själavårdsärenden snarare än församlingsärenden numera, och jag tycker att vi borde ha ett rejält samtal kring om inte det också borde gälla kring homosexualitet.”
En annan pastor, Stanley Sjöberg, är också mer öppen för homosexuella medlemmar än tidigare. Men vad är det för villkor han ställer?
Jo, det finns en gräns. För mig går den vid att brottas med sin egen situation, att vilja leva rätt men inte klara av det, jämfört med att säga: ‘jag har rätt och Bibeln har fel’.”
Det är alltså OK att vara medlem om man lever i något slags hat till sin egen läggning och försöker bekämpa den kärlek och attraktion man känner. En psykiskt osund tillvaro, skulle jag säga. Det är för övrigt intressant att Sjöberg inte överväger möjligheten att han själv har fel om vad bibeln säger om homosexualitet.
Ska toalettsitsen fällas ned?
Det finns en implicit norm att man bör fälla ned toalettsitsen efter sig. Jag har just läst några analyser som har övertygat mig om att denna norm, som vi kan kalla alltid ned, bör förskjutas till förmån för normen ändra vid behov. Lämna alltså toalettsitsen som den är när du går därifrån hädanefter (eller se till att förhandla fram en sådan norm), så får nästa besökare ändra vid behov.
Gil Milbauers analys visar följande:
So, it seems that CWN [ändra vid behov] is superior to AD [alltid ned] with respect to both seat-adjustment effort, and a more equitable sharing of the seat-adjustment burden. AD [alltid ned] imposes the entire burden on the males, and the burden is higher than what CWN [ändra vid behov] divides between the genders.
Och Richard Harter kommer fram till detta:
It is readily seen that … that the joint total cost is optimized by strategy J [ändra vid behov].
Han menar dock att detta kriterium är suspekt eftersom det gynnar män; men Glen Whitman kommenterar och menar att förhandlingar kommer att kunna leda till att ändra vid behov accepteras av alla till slut, så att optimum råder:
As Ronald Coase observed, we can reach efficient outcomes through voluntary transactions so long as the parties are free to bargain. In this case, let’s suppose Richard’s equitable solution defines the initial allocation of duties. Then both parties can be made better off if they switch to the CWN [ändra vid behov] rule and the man gives the woman some form of compensation – perhaps more frequent gifts, extra foot rubs, or straight-up cash payments.
Hotar globaliseringen välfärdsstaten?
Ibland hävdas att den ekonomiska integrationen i världen, ofta kallad globaliseringen, underminerar välfärdsstaten. Tanken är att konkurrens om skattebaser leder till att skattesatserna sänks, vilket leder till sänkta välfärdsutgifter. Men har denna effekt kunnat konstateras?
Min kollega Andreas Bergh har förtjänstfullt sammanfattat och diskuterat forskningen om hur globaliseringen och institutionell konkurrens påverkar välfärdsstaten i detta bidrag till Globaliseringsrådet. Bl.a. presenterar han denna tabell (s 18), som visar att välfärdsutgifterna är fortsatt relativt höga:
Globaliseringen tycks i vilket fall inte omöjliggöra ambitiösa offentliga välfärdssatsningar. Denna slutsats finner också stöd i ny forskning* som undersöker om sammansättningen av de offentliga utgifterna har ändrats till följd av globaliseringen (s 284):
Our econometric analyzes did not reveal any robust globalization-induced effects. We therefore conclude that globalization has not affected the composition of government expenditures. There are three potential explanations for this result. First, taking a Public Choice perspective, the efficiency and compensation effects might neutralize each other, implying that the marginal increase in political support deriving from extending the size and scope of compensation programs is offset by the marginal loss in political support associated with raising the requisite additional funds. Second, the effects of globalization might be blurred by potential indirect effects between different expenditure categories. And third, the effects of globalization might be exaggerated in the popular discussion and might simply not exist.”
_______________________________
*Dreher, Axel, Sturm, Jan-Egbert och Ursprung, Heinrich W. (2008). ”The Impact of Globalization on the Composition of Government Expenditures: Evidence from Panel Data.” Public Choice 134(3–4): 263–292.
Kommersiell skönhet
Ett reklamfoto som skakar om; av Steven Meisel; för Dsquared2.
Fler begravs borgerligt
Nu bekräftas tidigare indikationer på att borgerlig begravning blir alltmer poppis:
På tio år har de borgerliga begravningarna fyrfaldigats i Sverige, uppger TT. 7.500 av de 92.000 som avled förra året begravdes borgerligt.”
Detta är en utveckling att välkomna. Människor gör sig alltmer av med religiösa föreställningar och ser livet och döden för vad de är. (Själv vill jag dock inte ha någon begravning alls.)
Schopenhauer om fri vilja
Arthur Schopenhauer deltog 1839 i en uppsatstävling om den fria viljan anordnad av Det Kongelige Norske Videnskabers Selskab. I sitt bidrag ”On the Freedom of the Will” förnekar Schopenhauer existensen av fri vilja:
I can do what I will: I can, if I will, give everything I have to the poor and thus become poor myself — if I will! But I cannot will this, because the opposing motives have much too much power over me for me to be able to. On the other hand, if I had a different character, even to the extent that I were a saint, then I would be able to will it. But then I could not keep from willing it, and hence I would have to do so. … [A]s little as a ball on a billiard table can move before receiving an impact, so little can a man get up from his chair before being drawn or driven by a motive. But then his getting up is as necessary and inevitable as the rolling of a ball after the impact. And to expect that anyone will do something to which absolutely no interest impels them is the same as to expect that a piece of wood shall move toward me without being pulled by a string.
Se ett tidigare inlägg om den fria viljan.
Konst för en ny tid
Franz Kline, Painting Number 2 (1954):
Egendom och frihet
Igår kväll såg jag den finska filmen Hymypoika (Young Gods). Inte hade jag väntat mig att i den få James Buchanans syn på egendom koncist sammanfattad. En boupptecknare sa nämligen (översatt):
Property is freedom.
Detta stämmer väl överens med Buchanans uppfattning såsom den uttrycks i Property as a Guarantor of Liberty. Privat egendom kan motiveras både av effektivitetsskäl och därför att individer tenderar att eftersträva frihet.* I boken betonar han just det senare, att privat egendom ger oberoende och autonomi, vilket han ser som ekvivalent med frihet. Ju mer man äger, desto större blir den egna beslutssfären och ju mindre blir beroendet av andra. Buchanan betonar att marknadssamhället ofta faktiskt innebär beroende av andra och i den meningen beskuren frihet (s 240–241):
Private property protects the liberties of persons by providing viable exit from, or avoidance of entry into, potentially exploitative economic relationships. … As we observe them to behave, individuals place a positive value on the liberty of the withdrawal from the market nexus that private ownership makes possible, and this evaluation will persist regardless of the degree of competition in particular markets.
Här finns en spänning. Det finns inslag i marknader som minskar oberoende och autonomi, men marknader ger också upphov till ett högre allmänt välstånd än autarki, vilket i sig ger nytta och vilket också indirekt kan bidra till ökat oberoende och autonomi. Idealet torde vara ett deltagande i marknadssamhället och ett stort eget ägande att falla tillbaka på vid behov. Kanske är detta vad som avses med ”fuck you money”.
________________________
*För en översikt av forskningen om sambandet mellan skydd av privat ägande och ekonomisk tillväxt, se detta bokkapitel av Daniel Waldenström.
Tips inför museibesök
Se Tyler Cowens avslappnande råd om hur man ska bete sig och tänka för att få ut mer av besök på museer*. En viktig sak:
A key general principle is to stop self-deceiving and admit to yourself that you don’t just love ”art for art’s sake.” You also like art for the role it plays in your life, for its signaling value, and for how it complements other things you value, such as relationships and your self-image.
Själv finner jag de flesta museer synnerligen tråkiga och har i stort sett slutat att besöka dem (undantag: museer med modern konst och United States Holocaust Memorial Museum). Tidigare besökte jag i hög grad museer för att det var ”fint” och för att imponera på andra. Numera bryr jag mig mindre om vad andra tycker om mig, därav min begränsade besökslust.
__________________________
Skall böjningsformer av museum skrivas med accent?
Nej, eftersom grundformen museum skrivs utan accent skall också böjningsformerna skrivas utan accent: museet, museer, museerna. Detsamma gäller förleden musei- i sammansättningar, t.ex. museichef.
De gamlas krav
Merete Mazzarella skriver om de svåra val som måste göras när gamla människor blir allt äldre:
Men det finns fall där den ena människans behov inte kan uppfyllas utan att någon annans måste åsidosättas. Om 85-åriga herr X önskar att bli vårdad i hemmet av sin dotter är det uppenbart att det han uppfattar som sina behov utgör ett hot mot dotterns autonomi.
Dvs. en konflikt uppstår mellan den yngre och den äldre, där jag själv sympatiserar med den yngre. Ingen kan kräva uppoffring av familj och vänner. Därför är jag stor vän av vårdande boendeformer där professionell personal tar hand om dem som inte förmår att ta hand om sig själva, och jag är glad över att bo i ett land där sådana finns och ses som naturliga. I andra delar av världen ligger omsorgsbördan på familjen. En hemsk ordning.
Vidare citeras gerontologen D. Callahan:
Åldrande och död är oundvikliga och det måste finnas gränser för hur mycket av allmänna medel som satsas på att bekämpa dem. Vad gäller hälsovård måste ett samhälles första uppgift vara att se till att de unga får möjlighet att bli gamla. Den uppgiften måste alltid prioriteras framom uppgiften att med stora utgifter hjälpa de redan gamla att bli ännu äldre.
Jag håller helt med, inspirerad som jag är av Witold Gombrowicz syn på åldrandets tragik och dödshus.
Sodom och Gomorra
Bibeln innehåller en berättelse om hur städerna Sodom och Gomorra förstördes av Jahve.* Pet Shop Boys har en relativt ny låt som heter just ”The Sodom and Gomorrah Show”. Man kan ansluta sig till denna show, men ett anslutande rymmer både fröjder och faror. I låten får en ung man följande fråga och information:
Are you gonna go
to the Sodom and Gomorrah Show?
It’s got everything you need for your complete
entertainment and instruction.
Sun, sex, sin, divine intervention,
death and destruction.
The Sodom and Gomorrah Show
is a once-in-a-lifetime production.
_______________________
*John Boswell argumenterar i Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality (University of Chicago Press, 1980, s 92 ff) för att berättelsen inte handlar om homosexualitet utan mer sannolikt om våldtäkt och ogästvänlighet. I vilket fall har ortsnamnet Sodom sedermera givit upphov till ordet sodomi.
Att veta utan att veta
Jag förundras över en tendens hos många människor att postulera säker kunskap när ingen kunskap finns. Ett exempel ges av frågan om ”liv efter döden”, där vissa har fått för sig att mycket specifika teorier måste vara sanna utan att någon av dem kan visas vara sann.
En besvärande omständighet, förutom frånvaron av bevis, är att dessa exakta uppfattningar i regel är oförenliga med varandra. Vissa hävdar med emfas att man återföds i någon form. Andra hävdar att man upphör att existera men att man väcks till liv vid ett senare datum. Ytterligare andra påstår att man kommer till en skärseld. Andra att man direkt kommer till himmel eller helvete.*
I själva verket tyder all vår kunskap om hur levande organismer fungerar på att all mental existens upphör vid dödens inträde. Den naturliga utgångspunkten är att så länge det inte läggs fram bevis, är det klokt att avstå från att förfäkta en bestämd uppfattning av magisk art och att utgå från en naturalistisk förståelse.** Så länge inget annat kan bevisas är utgångspunkten att när man dör upphör man att existera, och det som återstår, i form av en kropp, förruttnar sakta men säkert.
Som David Hume uttrycker det i ”On the Immortality of the Soul”:
The weakness of the body and that of the mind in infancy are exactly proportioned; their vigour in manhood, their sympathetic disorder in sickness, their common gradual decay in old age. The step further seems unavoidable; their common dissolution in death.
Bertrand Russell håller med (i ”Soul and Body” i Religion and Science, s 143):
But in the present state of psychology and physiology, belief in immortality can, at any rate, claim no support from science, and such arguments as are possible on the subject point to the probable extinction of personality at death.
Ett rationellt förhållningssätt är alltså minst sagt svårförenligt med tvärsäkra påståenden om att det finns ”liv efter döden”.
_______________________
*Doktriner av detta slag kan förklaras som påhitt av religiösa företrädare för att vinna makt. Om de lyckas få folk att tro att saker och ting kommer att hända efter döden beroende på agerandet här och nu, kan de föreslå olika sätt på vilka engagemang i deras religiösa organisationer förbättrar utfallet efter döden. Denna typ av analys utvecklas t.ex. i Ekelund, R., Hébert, R. och Tollison, R. (1992). ”The Economics of Sin and Redemption: Purgatory as a Market-Pull Innovation?” Journal of Economic Behavior & Organization 19(1): 1–15.
**Det går också att vetenskapligt fastslå inte bara hur det finns ett utbud av teorier om liv efter döden (se föregående not) utan också hur det finns en efterfrågan. Svaren torde finnas i psykologin. Å ena sidan tycks många ha svårt att acceptera sig själva som tidsbegränsade och som en oviktig del av historiens förlopp. ”Om jag inte lever vidare är jag ju inte så viktig som jag anser att jag borde vara”. Å andra sidan längtar nog många efter en problemfri tillvaro och tänker sig själva i en sådan efter döden. Det gör livet mer uthärdligt här. Stämningen fångas väl av texten till Elvis låt ”If I Can Dream”.
Att synas eller inte
Det slog mig när jag tittade på Melodifestivalen igår att det inte alltid är bra att medverka, synas, noteras. Att medverka, synas, noteras kan gynna en själv och det man företräder om det man framför är bra, men endast då. Tag som exempel Eskobar, som kom sist i tävlingen efter ett dåligt framträdande med falsksång. Bandets ”varumärke” måste anses allvarligt skadat. Det hade säkerligen varit bättre för dem att inte delta i tävlingen.
Denna lärdom tycker jag även att forskare bör ta till sig. Vissa verkar brinna för att medverka, synas, noteras – vilket kan gynna en själv och det man företräder om det som sägs baseras på fakta och vetenskaplig analys. Men det inger knappast respekt, varken för den egna personen eller för forskarsamhället som kollektiv, när en forskare qua forskare kommentarar allt mellan himmel och jord. Less is oftentimes more. Dock är det förstås inte heller bra när personer som baserar det de säger på fakta och vetenskaplig analys håller tyst. Denna lilla fyrfältare illustrerar min syn på saken:
Problemet är, som jag ser det, att dagens situation präglas av de två rutorna märkta ”dåligt” i alltför hög grad, i linje med vad Bertrand Russell har observerat.
Att spela människa
Men människa skapas ju utifrån och är därmed till sitt väsen ickeautentisk – hon är aldrig sig själv, eftersom hon definieras genom den form som uppstår mellan människor. Hennes ”jag” är avgränsat av denna ”mellanmänsklighet”. En evig skådespelare, men en naturlig sådan, eftersom det konstlade är medfött hos henne, det utgör ett drag i hennes mänsklighet – att vara människa betyder att spela människa – att vara människa är att ”bete sig” som en människa utan att vara det på djupet – att vara människa är att deklamera mänsklighet.
Skön energi
Texas är nu den delstat i USA där vindkraft används mest. Som oljeproducenten Boone Pickens uttrycker det:
I have the same feelings about wind as I had about the best oil field I ever found.
Som framgår av bilden ovan är vindkraft det estetiskt mest tilltalande sättet att alstra energi.
Intimiderande intelligens
Jag finner det aningen påfrestande att umgås med mycket intelligenta personer. Känslan fångas i följande citat av Bertrand Russell, som ansåg John Maynard Keynes vara den mest intelligenta person han hade träffat på:
Every time I argued with Keynes, I felt that I took my life in my hands, and I seldom emerged without feeling something of a fool.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.