USA har minskat demokratin i världen

Supermakter har en tendens att lägga sig i andra länders angelägenheter, t.ex. genom att intervenera med militärmakt. En ny studie* finner att sådana interventioner i regel inte har gynnat demokrati i de länder som har invaderats, och det spelar ingen roll om supermakten i fråga själv var demokrati eller diktatur:

We find that superpower interventions are followed by significant declines in democracy, and that the substantive effects are large. Perhaps surprisingly, once endogeneity is addressed, US and Soviet interventions have equally detrimental effects on the subsequent level of democracy; both decrease democracy by about 33%. Our findings thus suggest that one should not expect significant differences in the adverse institutional consequences of superpower interventions based on whether the intervening superpower is a democracy or a dictatorship.”

Ytterligare något som talar för försiktighet med amerikanska militära ingripanden framöver. Pågående experiment i Afghanistan och Irak får utvisa om utifrån införda demokratiseringar i nutid kan bli beständiga. Och, därmed, om John McCains demokratiseringsplaner har framtiden för sig.

_____________________________

*Easterly, William, Satyanath, Shanker och Berger, Daniel (2008). ”Superpower Interventions and their Consequences for Democracy: An Empirical Investigation.” Brookings Global Economy & Development Working Paper nr. 17.

Sluta röka med pastor Popoff

Äntligen en kur mot rökning som fungerar. Prisa herren!

Religiösa friskolor är ett problem

Religiösa människor älskar att lägga rabarber på barn. Som Ordspråksboken 22:6 säger:

Led den unge in på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal.

Det blir ett samhälleligt problem när offentliga medel används för att ituta barn religiösa läror som står i strid med vetenskaplighet. Ett typexempel på det tas upp i recensioner i SvD och DN av Per Kornhalls nya bok Skapelsekonspirationen. Kornhall var under 17 år med i Livets Ord och undervisade i biologi på dess skola. I boken klargörs hur kristna försöker smyga in skapelseberättelsen i biologiundervisningen.

Men kan inte offentliga medel till religiösa skolor accepteras, när nu Skolverket inspekterar och övervakar? Det tycks som om de religiösa skolorna är duktiga på att dölja vissa delar av sin undervisning. Från SvD:

Per Kornhall, om någon, vet hur det går till. Myndigheternas inspektioner kan man alltid kringgå. Ja, detta blir snarast en helig plikt eftersom målet är ‘oändligt gott’. Bibeltron leder ju till himlen; biologiska förklaringar till helvetet. Därför är snart sagt alla medel tillåtna.

Det är dags att på allvar ifrågasätta om religiösa skolor ska kunna vara friskolor. I alla fall verkar kraven, både på inspektion och på försäkran om vetenskaplighet, behöva skärpas.

Se vad Richard Dawkins och Jerry Coyne har att säga om det farliga i att lära ut kristna sagor i biologin.

Det är svårt med språk

Ronald Reagan:

The first time I traveled in France, it was with an English couple, and though they lived just twenty miles away across the Channel, they didn’t know one word of French. We were coming to a town for lunch, and I tried to remember some French from high school. I mentally figured out how to ask about lunch — it was gendarme. Well, I rolled down the window of the car and said, ”Pardon, monsieur, j’ai grand faim. Où est le meilleur café?” And he told me where the best café was. As we started on, my friend who was driving said, ”What did he say?” And I said, ”I haven’t the slightest idea. I memorized the questions, never the answers.”

Så väl jag känner igen mig! Jag läste både franska och spanska i skolan och vågar nästan aldrig ställa frågor på de språken längre av rädsla för att inte förstå svaren. (Detsamma gäller för övrigt i Danmark, där jag därför föredrar att prata engelska. Där är det extra pinsamt att inte förstå.)

Orättvisa hyror

När det gäller hyror menar personer som bor i hyresrätter i Stockholms innerstad att det är orättvist att de, likt t.ex. bostadsrättsinnehavarna i huset brevid, ska betala ett marknadspris för sitt boende. De vill ha fortsatt artificiellt låg hyra och struntar i de samhällsekonomiska kostnader som systemet ger upphov till.

Nu visar en ny studie från Fastighetsägarna att hyresnivåerna är snarlika i Stockholms innerstad och i de betydligt mindre attraktiva ytterområdena:

Detta är förstås helt i linje med hur systemet är tänkt att fungera, men att påstå att det är rättvist känns minst sagt ansträngt. Då känns det modesta förslag till anpassning av hyrorna till efterfrågan som en utredning nyligen presenterade mycket rättvisare.

Studien visar också att andelen av disponibel inkomst som går till hyran är betydligt högre i ytterområdena. Medan en hyresgäst på Östermalm betalar 18 procent av sin inkomst till hyra, betalar en hyresgäst på Järvafältet 32 procent:

Rättvist? Se även Jonas Vlachos om hyresregleringens effekt på segregation.

På vårpromenad

Detta är er bloggare Nonicoclolasos på vårpromenad i ett soligt Stockholm tidigare idag. I bakgrunden ses det nya Clarion Hotel Sign. (Klicka för större bild.)

Skrämmande syn på strejkbrytare

På senare tid har jag stött på en politisk attityd och retorik som jag trodde var utdöd. Så här skriver Petter:

[P]å min lista kommer svartfot överst av de saker man kan göra under sitt liv som i samma sekund fråntar en all värdighet och hederlighet.”

Och så här skriver Nicklas:

Strejkbrytaren är en opålitlig, gemen liten varelse som tror sig stå över resten av arbetarklassen eller ha behov som särskiljer sig från restens. Genom att svika sina kamrater och hugga kniven i ryggen på dem, genom att bevisa för dem att deras kamp betyder noll och ingenting och jobba under konflikt visar strejkbrytaren sitt rätta jag. … Också tackar de smutsiga kräken för allt de fått gratis genom att göra på det här viset. … Och i en strid kan det bli offer. Särskilt för små skadeinsekter som strejkbrytare. … Det finns inga godtagbara skäl för att bli strejkbrytare. Och det finns inga godtagbara skäl för kamraterna att inte förakta och frysa ut en sådan när konflikten är över. Han eller hon har visat att han pissar på er. Varför ska inte ni pissa på honom?”

Vad ska man säga? Vilket hat. Vilken aggression. Vilket försök att med språk och handling förnedra politiska och fackliga motståndare.

Det som upprör mig är dock inte bara den svulstiga och nedvärderande retoriken utan också hållningen i sak. Jag anser att människor ska ha rätt att strejka — men också att inte strejka. De som väljer att arbeta när andra, vars organisation av ”kamrater” man inte tillhör, inte arbetar ska inte trakasseras för det. Ingen är skyldig att offra egna förmåner för andras ekonomiska vinning.

Inte fler än 30

Ledaren för Liberaldemokraterna i Storbritannien, Nick Clegg, fick nyligen frågan hur många sexpartner han hade haft. Hans svar:

No more than 30… a lot less than that.

Detta gav stor uppmärksamhet i media, där den allmänna reaktionen var förundran över detta höga antal.

Men varför spelar det någon roll hur många sexpartner någon har haft? Det kan förstås vara intressant för en potentiell partner att känna till en persons praxis på det sexuella området. Likaså kan det vara intressant som skvaller betraktat — vem kittlas inte lite av sexuell information om andra? Men grundfrågan tycker jag ändå är om det är relevant för att bedöma en person professionellt. Det har jag mycket svårt att se.

Rationell syn på klimathotet

Klimathotet framställs i media som akut och överhängande, värt att bekämpa till varje pris. Att det är värt att bekämpa torde de flesta hålla med om, men att noga fundera igenom vilka åtgärder som är mest effektiva verkar sällsynt. Ett undantag: professor William Nordhaus.

I sin nya bok A Question of Balance: Weighing the Options of Global Warming påpekar han att de långtgående förslag som har presenterats är oerhört kostsamma och att det finns överlägsna alternativ. En recension i New York Review of Books sammanfattar Nordhaus rangordning av alternativen:

(1) Avoid the ambitious proposals. (2) Develop the science and technology for a low-cost backstop. (3) Negotiate an international treaty coming as close as possible to the optimal policy, in case the low-cost backstop fails. (4) Avoid an international treaty making the Kyoto Protocol policy permanent.

Med ”low-cost backstop” avser Nordhaus bl.a. utvecklingen av genetiskt modifierade träd, som ”äter” koldioxid. Innovativt tänkande, vilket särskilt behövs i frågor där ett hysteriskt tonläge ofta kväser nytänkande.

Se ett tidigare inlägg om överdriven klimatoro.

Skönhet och musik

Skönhet verkar ha viss betydelse för vilka politiker som får flest röster. Inte så att man väljer parti och ideologi utifrån utseende, men givet parti och ideologi kan utseende fälla avgörandet. Gäller samma sak i musiktävlingar?

Jag skulle tro det. I ESComröstningen igår fann jag fem låtar ungefär lika bra, och av dessa röstade jag på den ryska pga. Dima Bilans läckra utseende.

Låt mig, i samma anda, anföra en teori om varför det gick så dåligt för Sverige: de två hidösa manliga körsångarna!

Liv och rörelse

Damon Soule, Eye Note Nothing (n.a.), 35,6 x 27,9 cm:

Den åldrige McCain

Ett av de starkaste argumenten mot John McCain är hans höga ålder. Klarar en så gammal man av världens mest krävande jobb, kroppsligt och mentalt?

Även om McCain kommer att vara fysiskt frisk under mandatperioden, vilket är långt ifrån säkert, finns stor risk för långsammare tankeförmåga. Det finns rent allmänt något i ett gammalt sinnelag som jag finner motbjudande. När McCain lyfter fram sin ”erfarenhet” tänker jag på att hans världsbild formades för mycket länge sedan och att han sannolikt inte har förmåga att tänka nytt och flexibelt. De flesta äldre som jag har kommit i kontakt med tror att de är så intressanta — de har ju ”erfarenhet”. Det är ett annat sätt att säga att man repeterar det som man kom fram till för femtio år sedan. Om och om igen. Ad nauseam.

Ingen förnekar att viss erfarenhet är bra — därför måste man vara 35 år för att kunna bli USA:s president. Men personer som har lagom mycket erfarenhet behöver inte tala om erfarenhet som tillgång — det gör bara de som har för mycket därav.

Se tidigare inlägg om ungdomens primat och åldrandets tragik.

Uppdatering: PJ tycks inte hålla med.

Mer elitism i Sverige

Nyligen kritiserade Madeleine Onne kvaliteten på Kungliga Svenska Balettskolans avgångselever. Alltför många som inte är tillräckligt bra har tagits in och förespeglats att de kommer att kunna bli balettdansare. Vad detta illustrerar är att alla elever inte är lika bra på allting. Vi måste våga erkänna att talang varierar, inte bara på dansens eller sportens område, där det idag finns elitutbildningar, utan också på teoretiska områden. Därför finner jag elitskolor i matematik vara en utmärkt idé. Ytterligare ett bra beslut av nuvarande regering.

Socialdemokraterna säger dock nej, ty deras credo tycks vara att alla är lika bra på allting. Då behövs inga specialsatsningar. Men detta är ett önsketänkande som drabbar dem med potential att utveckla en stor talang. (Det märkliga är dock att elitsatsningar accepteras på det idrottsliga området!)

Socialdemokraterna skulle behöva ta till sig lite tankar från Adam Smith och David Ricardo. Från Smith: insikten att arbetsdelning och arbetsspecialisering ger större färdigheter och en bättre välståndsutveckling. Från Ricardo: insikten att alla är relativt bra på något, och att om man satsar på det man är relativt bra på vinner både man själv och andra på det.

Argument för demokrati

Trots att man kan finna demokratin bristfällig i många avseenden — bl.a. förefaller väljarna okunniga om mycket (se t.ex. här, här och här) — finns det starka argument till dess försvar. Statsvetarna Peter Santesson-Wilson och Gissur Ó. Erlingsson påpekar t.ex. att allmän rösträtt utgör ett skydd mot förtryck och att förlorare i ett demokratiskt system accepterar sin lott, istället för att bli våldsamma.

Ytterligare stöd för demokrati ges i en ny studie*. I ett experiment finner forskarna att människor är betydligt mer benägna att samarbeta med varandra om spelets regler beslutas demokratiskt, jämfört med om de införs exogent. Studien är dessutom klurigt utförd, eftersom den kontrollerar för selektionseffekter (att de som deltar i det demokratiska beslutet är mer samarbetsinriktade till att börja med).

Så institutioner spelar roll. Att få vara delaktig i beslutsfattandet, om än imperfekt och utan stora möjligheter att påverka som individ, påverkar människors syn på varandra, på samvaro och på samarbete. Till det bättre.

________________________________

*Dal Bó, Pedro, Foster, Andrew och Putterman, Louis (2008). ”Institutions and Behavior: Experimental Evidence on the Effects of Democracy.” NBER Working Paper nr. 13999.

Ögongodis inför helgen

Kerry Degman, varken mer eller mindre! (Klicka för större bilder.)

Är du libertarian?

I svensk politisk debatt används ofta begreppet ”nyliberal”, men i regel som skällsord utan djupare koppling till politisk filosofi. Vissa vänsterdebattörer etiketterar friskt sådana de ogillar som nyliberaler, oavsett om det rör sig om fascister, konservativa eller liberaler som är aningen mer frihetliga än folkpartiet.

Jag förstår begreppet som synonymt med libertarian. Professor Daniel Klein försöker, i ett kort bidrag till International Encyclopedia of the Social Sciences, klargöra vad libertarianismen handlar om:

From the customs of liberal society and the writings of John Locke (1632–1704), David Hume (1711–1776), Adam Smith (1723–1790), and myriad others, there emerged an ideological sensibility dubious of government activism, leery of collectivist urges, and resistant of nationalistic sentiments. It learned to accept commercial society and cosmopolitanism, and even celebrate them. It maintains a presumption of individual liberty.

Själv kallar jag mig inte libertarian eller nyliberal, mestadels därför att jag inte delar de flesta libertarianers filosofiska utgångspunkter. Jag avfärdar idéer om ”naturliga”, ”mänskliga” eller ”objektiva” rättigheter och är i grunden nihilistiskt, hedonistiskt och konsekvensetiskt orienterad. Men i policyfrågor ligger jag ofta nära libertarianer: på nästan alla områden är jag positivt inställd till en mer begränsad statsmakt än den vi ser idag.

Leijonborg helt fel ute

Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg ska låta utreda hur imamer ska kunna utbildas inom ramen för svenskt skol- eller högskoleväsende. Ett mycket märkligt tilltag, men i och för sig inte förvånande, med tanke på att universiteten fortfarande rymmer teologiska fakulteter. Om skattemedel avsätts för att utbilda präster, varför inte också imamer? Hursomhelst vore det riktiga att lägga ned all offentlig religiös utbildning istället för att utvidga utbildningen av torgförare av vidskepelse.

Nu använder sig Leijonborg av argumentet att imamerna kommer att bli mer moderata och demokratiskt sinnade om de får ta del av offentlig, svensk undervisning. För det första finner jag det märkligt att starta utbildningar för att påverka en specifik grupps politiska uppfattningar. För det andra betvivlar jag starkt att utbildningen kommer att ha avsedd effekt. De imamer som redan är moderata kommer säkert att dominera utbildningen; de som är mer fundamentalistiskt sinnade kommer att hålla sig borta eller att motstå svenska statens försök att ändra deras världsbild.

Detta är en utredning som aldrig borde ha tillsatts.

Läs mer om vad en imam är här. Se ett tidigare inlägg om att terrorister i regel inte är fattiga och lågutbildade här.

Alliansen får konkurrens

Jag är imponerad av Alliansen: över dess tillkomst, dess lansering och dess sammanhållning. Men mest imponerad är jag över att den, i form av en koalitionsregering, har lyckats så väl med de offentliga finanserna. Forskning visar nämligen att koalitionsregeringar i regel har varit förknippade med en försämrad, eller mindre framgångsrikt hanterad, offentlig ekonomi. Några exempel:

  • De har svårare att förbli inom sina budgetramar efter en negativ ekonomisk chock, de har högre budgetunderskott och statsskulden växer snabbare (de Haan m fl 1999, Volkerink och de Haan 2001).
  • De förmår med lägre sannolikhet implementera framgångsrik budgetkonsolidering (Alesina m fl 1998).
  • Ju mer fragmenterad regeringen är, desto längre tid tar det för skattestrukturen ocn inflationstakten att återgå till det önskade utseendet efter en ekonomisk chock (Ashworth och Heyndels 2001, Veiga 2000).

Detta kan förklaras med att koalitioner bygger på förhandlingar mellan partier, där varje parti måste kunna visa väljarna att just de fyller en funktion, och att koalitionsregeringar är mindre handlingskraftiga, eftersom fler partier måste komma överens.

Nu utmanas den framgångsrika Alliansen av de tre vänsterpartierna. Jag predikterar att de kommer att få svårare att enas om en regeringspolitik — socialdemokraterna är inte vana att i förväg förhandla om politikens innehåll och vänsterpartiet består fortfarande i hög grad av kommunister, med en politisk agenda som många socialdemokrater och miljöpartister har svårt för. Men framförallt befarar jag att en vänsterkoalition, om de enas och om de vinner, kommer att ha svårt att bedriva en ansvarsfull finanspolitik. Den tidigare associeringen mellan borgerliga koalitionsregeringar och budgetunderskott kan komma att förbytas i en associering mellan socialistiska koalitionsregeringar och budgetunderskott.

Dans utan handling

Ikväll såg jag och Anders dansföreställningen Breaking Boundaries, med avgångselever från Kungliga Svenska Balettskolan och Balettakademin. Mycket imponerande insatser. Det som slog mig är att jag framförallt uppskattar ”atomistisk dans”, dvs. dans utan handling och anknytning, dans som är ren från kulturell kontext och som bara manifesterar teknik, rörelse, känsla. Dansens syfte, enligt denna syn, är inte att jag ska känna igen mig och bekräftas utan att jag ska få en direkt upplevelse av dansen som sådan.

Dans med handling kan jag tycka om, men då i regel trots handlingen, inte på grund av den. Ett bra exempel är John Neumeiers balett Peer Gynt, som har (en bekant) handling men som framför allt innehåller enormt starka rörelser och rörelsemönster som i sig ger (åtminstone mig) enorm livsglädje.

Denna syn går helt på tvärs mot vad som skulle kunna kallas en konservativ kultursyn, där kulturen ses som ett redskap för att förmedla en kulturell samhörighet och distinkta, traditionella budskap. Sådant avvisar jag: det distraherar och förstör den rena konstupplevelsen.

Se ett tidigare inlägg om min konstsyn.

På bilden: Caroline Cavallo i William Forsythes In the Middle, Somewhat Elevated. En koreografi för en ny tid! (Foto: Martin Mydtskov Rønne.)

Varför översätts vissa ortnamn?

Vet du vad endonymer och exonymer är? Det visste inte jag heller, tills för några veckor sedan, då jag upplystes av min gode vän Henrik Jordahl. Han och jag diskuterade med en gemensam finsk vän hur det kommer sig att vissa utländska ortnamn bibehåller sina namn på originalspråket också i andra språk, medan vissa ortnamn ändras. Å ena sidan säger vi London och Paris, å andra sidan säger vi Köpenhamn (inte København) och Bryssel (inte Bruxelles). De förra är endonymer, de senare är exonymer. Endonymer är ortnamn som inte byter namn i andra språk; exonymer är ortnamn som skiljer sig från dem som används i originalspråket. Jag föredrar ökad användning av endonymer.

Det är dock fortfarande oklart för mig varför vissa namn översätts medan andra bibehålls. Liksom varför tidigare översättningar (såsom Syd-Karolina) ibland överges. Teorier?

(Källa: Wikipedia.)

Ifrågasätt enkel majoritet

Det finns i de flesta demokratier en tendens att betrakta den enkla majoritetsregeln som helig. När (N/2)+1 av N ledamöter i en politisk församling röstar för ett förslag anses det reflektera folkviljan (eller något snarlikt begrepp). Men är denna regels helighet önskvärd?

James Buchanan och Gordon Tullock svarar nekande. I The Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy argumenterar de för att den optimala politiska beslutsregeln bara undantagsvis sammanfaller med den enkla majoritetsregeln. Den optimala regeln är den som minimerar summan av två kostnader:

  • externa kostnader (C), dvs. kostnader av att beslut som man själv ogillar fattas;
  • beslutskostnader (D), dvs. kostnader för att komma fram till ett kollektivt beslut.

De externa kostnaderna är lägre ju mer inklusiv beslutsregeln här — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de noll, eftersom inget kollektivt beslut kan fattas som någon ogillar. Beslutskostnaderna är högre ju mer inklusiv beslutsregeln är — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de extremt höga, eftersom alla måste vara överens och eftersom vissa alltid kan trilskas för att få förmånliga villkor. Lägger man ihop dessa båda kostnader får man kurvan i detta diagram:

Den optimala beslutsregeln är den som kräver att K/N av den beslutande församlingen röstar för ett förslag. Och det är som sagt osannolikt att detta uppfylls av den enkla majoritetsregeln. Den bör ifrågasättas mer än den gör. Intressant nog kom även den svenska nationalekonomen Knut Wicksell till den slutsatsen, vilket Buchanan bl.a. lyfter fram här.

Poplåt som fastnar

Den nya svenska artisten Alfred Olsson har en poplåt som jag hör i mitt inre såväl natt som dag. Det är en låt som fastnar, annorlunda uttryckt (vilket är mycket ovanligt för min del, vad gäller svenska poplåtar). Den heter ”Varit där” och kan avlyssnas på Alfreds MySpace-sida: klicka på låtens titel längst ned i boxen uppe till höger. (Det är alltså inte den låt som börjar spelas när man kommer in på sidan.) Inte minst den första textraden tilltalar en akademiker:

Du har en hjärna, som du har använt precis varje dag.

Du skall många gudar hava

Jag förkastar det första budordet (2 Mos. 20:3):

Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

Istället för Jahve har jag två gudar: Zlatan och Cristiano Ronaldo. De är mycket mer tilltalande! Och duktiga, som när Cristiano ikväll gjorde Manchester Uniteds enda ordinarie mål. Se hur kraftfull, rentav allsmäktig, han ser ut:

Nytt förbud från Vatikanen

Den alltid så charmiga Vatikanen har nu slagit fast att personer med ”starka homosexuella tendenser” inte får bli präster, munkar eller nunnor. Ty:

Sådana personer befinner sig i en situation som allvarligt hindrar dem från att relatera till kvinnor och män på rätt sätt.”

De vet så mycket, de där prästerna i Rom.

Tage Erlander och jordbrukslobbyn

Peter Santesson-Wilson citerar Tage Erlander:

I en demokrati får det inte finnas spärrar, som omöjliggör att folkviljan kan förverkligas snabbt och effektivt.”

Vilken naiv syn på politiken! Vilken simplistisk förståelse av begreppet folkvilja! En fara, som jag ser det, med denna demokratiuppfattning, är att intressegruppers inflytande negligeras eller ses som ofarligt. Om det konstitutionella systemet utformas utan spärrar kan en enkel majoritet mycket lätt fatta beslut som inte ligger i de flesta människors intresse. David Brooks lyfter fram den aspekten i en analys av amerikansk jordbrukspolitik:

In 1965, Mancur Olson wrote a classic book called ‘The Logic of Collective Action,’ which pointed out that large, amorphous groups are often less powerful politically than small, organized ones. … The $307 billion farm bill that rolled through Congress is a perfect example of the pattern. Farm net income is up 56 percent over the past two years, yet the farm bill plows subsidies into agribusinesses, thoroughbred breeders and the rest. The growers of nearly every crop will get more money.”

Dvs. konsumenterna påverkas var och en i liten grad av jordbruksstöd, vilket ger dem små incitament att motverka stödet, och de har dessutom stora svårigheter att organisera sig, om de nu skulle vilja det. Bönderna påverkas däremot var och en i hög grad av jordbruksstöd, vilket ger dem starka incitament att påverka politiker, och de har dessutom, genom gruppens litenhet och väldefinierade karaktär, lätt att organisera sig. Inte heller EU:s jordbrukspolitik kan förstås på annat sätt än som resultatet av intressegruppers verksamhet. Folkviljan lyser med sin frånvaro.

Etisk kunskap finns inte

Eftersom en objektiv moral inte existerar går det förstås heller inte att införskaffa kunskap om vad som ytterst är rätt och fel att göra. Men som Bertrand Russell utvecklar behöver vi ändå inhämta kunskap för att klargöra hur givna mål (enligt vår egen uppfattning) bäst uppnås:

When I speak of knowledge as an ingredient of the good life, I am not thinking of ethical knowledge but of scientific knowledge and knowledge of particular facts. I do not think there is, strictly speaking, such a thing as ethical knowledge. If we desire to achieve some end, knowledge may show us the means, and this knowledge may loosely pass as ethical. But I do not believe that we can decide what sort of conduct is right or wrong except by reference to its probable consequences. Given an end to be achieved, it is a question for science to discover how to achieve it. All moral rules must be tested by examining whether they tend to realize ends that we desire. I say ends that we desire, not ends that we ought to desire. What we ‘ought’ to desire is merely what someone else wishes us to desire.*

____________________________________

*Russell, Bertrand (1957). ”What I Believe.” I Why I Am Not a Christian and Other Essays on Religion and Related Subjects. London: George Allen & Unwin: 60.

Kvinnliga väljare påverkar politiken

En ny studie* indikerar att kvinnlig rösträtt och kvinnligt valdeltagande påverkar politikens utformning. Sociala utgifter som andel av BNP ökade på kort sikt med 0,6—1,2 procentenheter när kvinnor fick rösträtt (i Belgien, Danmark, Frankrike, Norge, Storbritannien och Sverige), och på lång sikt med tre till åtta gånger så mycket. Givetvis kontrollerar studien för en rad andra tänkbara påverkansfaktorer.

I diagrammet visas hur sociala utgifter som andel av BNP utvecklas före och efter kvinnor fick rösträtt (år 0):

En vidare fråga — evig, svårbesvarad och kontroversiell — är hur det kommer sig att kvinnor och män i genomsnitt tycks ha ganska olika politiska preferenser. Är kvinnor ”mjuka” och män ”hårda” eller vad?

_____________________________

*Aidt, Toke S. och Dallal, Bianca (2008). ”Female Voting Power: The Contribution of Women’s Suffrage to the Growth of Social Spending in Western Europe (1869—1960)”. Public Choice, 134(3—4): 391—417.

Konst med vetenskaplig touche

Greg Lamarche, Outflow Blue (n.a.), 26,7 x 20,3 cm:

Värre än Iran

Jag tror inte jag förlägger min semester till Gambia i år:

Gambian President Yahya Jammeh says he will ”cut off the head” of any homosexual caught in his country.

Skolavslutning i kyrkan?

Skolavslutningen i Östhammar kommer inte att hållas i kyrkan i år. Skolområdeschefen motiverar beslutet:

Vi vill förebygga att elever känner sig kränkta eller diskriminerade. Det råder skolplikt och skolavslutningen ingår i undervisningen, vilket innebär att alla elever ska kunna vara med.

I grunden sympatiserar jag med denna syn. De som vill tillgodogöra sig religiösa lokaler och ceremonier, under ledning av prelater, är fria att göra det på sin fritid. Den offentliga skolan ska vara religiöst neutral, och ingen elev ska genom att skolan väljer en religiös inramning få signaler om att kristendomen är något särskilt rätt, riktigt eller viktigt.

Skolverket klargör emellertid följande:

Utformas skolavslutningen så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och inte på religiösa inslag kan skolavslutning i kyrkan anses vara försvarligt. Möjlighet finns till befrielse i undantagsfall.

Jag tycker, med viss tvekan, att detta är en acceptabel ordning. Det centrala är att inget religiöst budskap förmedlas, att ceremonin leds av skolans företrädare, inte av en präst, och att de som inte vill delta i en ceremoni i en kyrka ska kunna slippa det. Jämför med Richard Dawkins syn på julfirande.

Tillägg: Alf Svensson är upprörd.

Drick inte öl

Jag dricker inte öl. Min känsliga tunga kommer inte så bra överens med dryckens beskhet. Men därutöver finns det något i öldrickarmentaliteten som inte passar ihop med min introverta personlighet. Här ligger jag nära Nietzsches syn, såsom den beskrivs av H.L. Mencken:

The days of his youth — of his carefree, merry gamboling — were over. Hereafter he was all solemnity and all seriousness. ”From these early experiences,” says his sister, ”there remained with him a life-long aversion to smoking, beer-drinking and the whole biergemütlichkeit …” He maintained that people who drank beer and smoked pipes were absolutely incapable of understanding him. Such people, he thought lacked the delicacy and clearness of perception necessary to grasp profound and subtle propositions.

Denna syn påminner mig om min vän Ralfs grund för helnykterhet.

Bred konstitutionell förnyelse

Jag blev positivt överraskad av beskedet att samtliga allianspartier och miljöpartier är eniga om en rad viktiga grundlagsreformer. Konstitutionella frågor är sorgligt nedvärderade i vårt land, och det är i sig inspirerande att de nu kommer i fokus. Att dessutom innehållet i det som nu föreslås är i linje med vad jag själv anser önskvärt gör inte saken sämre:

  • Lagprövning genom en nyinrättad författningsdomstol.
  • Tydliggörande av vanliga domstolars ställning och oberoende genom ett särskilt kapitel i grundlagen.
  • Stärkt inslag av personval genom att spärrarna helt slopas.
  • Automatisk prövning av regeringen i riksdagen efter val.
  • Skilda valdagar för riksdagsval och lokalval.
  • Avlägsnande av konstitutionella hinder för trängselskatter.
  • Möjlighet till kommunala extraval samt stärkta inslag av folkomröstningar.

Jag är för allt detta men saknar bl.a. följande:

  • Minskad proportionalitet i valsystemet (jag är för majoritetsval).
  • Tvåkammarriksdag.
  • Modernisering av Successionsordningen (monarkin i sig borde också ifrågasättas, men det har Grundlagsutredningen inte fått göra).
  • Borttagande av floskelformuleringar om vissa positiva rättigheter som nu återfinns i Regeringsformen.

Skulle de idag framlagda reformerna genomföras skulle man nog nästan kunna tala om en konstitutionell revolution. Tyvärr finns en tradition av att låta socialdemokraterna ha vetorätt i konstitutionella frågor, så vi får se var Grundlagsutredningen landar till slut. Att så många är öppna för förändring är dock mycket uppiggande.

Uppdatering: Se även Jakob Heidbrinks, PJ:s och DN:s kommentarer.

Regler för discodans

Nicholas Espinoza och Johan Holmström formulerar kloka regler för discodans i DIEGO (nr 4/2008, s 57), bl.a.:

Luftgitarr är inte tillåtet. Att trumma på ett imaginärt trumset kan accepteras, men det bör ske sparsamt. Det är inte heller tillåtet att dansa malplacerade danser såsom bugg, kosackdans eller tango till vanlig musik. Förbudet inkluderar egentligen all form av pardans, utom när det gäller gamla människor. De får dansa vilken gammal dans de vill, precis när som helst. Det är ändå ingen som bryr sig.”

En begåvad och vacker gud

Jag är nog inte ateist längre. Se hur han svävar. Det är Zlatan som nu har blivit gud i Italien efter sin starka insats i en fotbollsmatch. Så trevligt. Jag föredrar Zlatan som gud framför alla av mig kända alternativ (Jahve, Allah, Zeus, Tor och Ganesha inkluderade). Om jag ska be till någon gud på min dödsbädd får det bli till Zlatan.

Väljarnas bristande rationalitet

Forskning tyder på att ekonomiska aktörer inte är helt rationella. Men det är inte politiska aktörer heller — vilket kan vara viktigt inte minst för marknadsekonomins kritiker att ha i åtanke. Justin Wolfers finner i en ny studie att väljare tenderar att belöna eller bestraffa sittande politiker på basis av händelser som de inte har kunnat påverka:

More sophisticated tests reveal that voters in oil-producing states tend to re-elect incumbent governors during oil price rises, and vote them out of office when the oil price drops. Similarly, voters in pro-cyclical states are consistently fooled into re-electing incumbents during national booms, only to dump them during national recessions. Consistent with an emerging behavioral literature, this suggests that voters make systematic attribution errors and are best characterized as quasi-rational.

Varför ordet äktenskap är viktigt

Frågan om en könsneutral äktenskapsbalk handlar i hög grad om ett ord. Äktenskap. I dagens Sverige har homosexuella par (med något litet undantag) redan samma rättig- och skyldigheter på samlevnadens område som heterosexuella par. Den nu föreslagna reformen handlar därför i hög grad om ett ord. Äktenskap. Så varför bråka om det? Jo, därför att ord har betydelse. De kan sända normativa signaler. De kan inkludera eller exkludera. Andrew Sullivan förklarar:

When people talk about gay marriage, they miss the point. This isn’t about gay marriage. It’s about marriage. It’s about family. It’s about love. It isn’t about religion. It’s about civil marriage licenses. Churches can and should have the right to say no to marriage for gays in their congregations, just as Catholics say no to divorce, but divorce is still a civil option. These family values are not options for a happy and stable life. They are necessities. Putting gay relationships in some other category — civil unions, domestic partnerships, whatever — may alleviate real human needs, but by their very euphemism, by their very separateness, they actually build a wall between gay people and their families. They put back the barrier many of us have spent a lifetime trying to erase.

I Norge har de förstått.

Det som yttras på dödsbädden

När jag nyligen såg om tv-serien Brideshead Revisited berördes jag illa av det sista avsnittet, i vilket Lord Marchmain ligger för döden. Inte för att jag tycker döden i sig är läskig, utan därför att han så intensivt drevs, av sin religiösa familj, att bekänna sina synder. Prästen tillkallades gång på gång för den sista smörjelsen. Och till slut gav den tidigare anti-religiöse lorden upp och gjorde något som kunde tolkas som ett korstecken. Smörjelsen genomfördes.*

Apropå denna scen är Nietzsches syn på dödsbäddsbekännelser (uttryckt i Menschliches allzu Menschliches) av stort intresse:

The way in which a man thinks of death, in the full bloom of his life and strength, is certainly a good index of his general character and habits of mind, but at the hour of death itself his attitude is of little importance or significance. The exhaustion of the last hours — especially when an old man is dying — the irregular or insufficient nourishment of the brain, the occasional spasms of severe physical pain, the horror and novelty of the whole situation, the atavistic return of early impressions and superstitions, and the feeling that death is a thing unutterably vast and important and that bridges of an awful kind are about to be crossed — all of these things make it irrational to accept a man’s attitude at death as an indication of his character during life. Moreover, it is not true that a dying man is more honest than a man in full vigor. On the contrary, almost every dying man is led, by the solemnity of those at his bedside, and by their restrained or flowing torrents of tears, to conscious or unconscious conceit and make-believe. He becomes, in brief, an actor in a comedy.

______________________

*Se vidare Tor Billgrens analys av katolicismens plats i Brideshead Revisited.

Ansikte som är svårt att sluta titta på

Sean O’Pry, mina damer och herrar:

Skattesänkningarna märks inte

Gunnar Örn påpekar något intressant och viktigt: att välfärdsstaten verkar präglas av asymmetrisk information.

Å ena sidan tenderar väljarna att inte notera skatteförändringar, vilket kan bero på en medveten strategi från politikernas sida, att skatter ska uppfattas så skonsamt som möjligt. Å andra sidan tenderar väljarna att notera bidragsförändringar, vilket också kan bero på en medveten strategi, att bidrag ska uppfattas tydligt. Skatter utgör ju kostnader och bidrag intäkter för väljarna, och politikerna kan antas vilja maximera sina röstetal genom att utforma systemen så att det positiva märks och så att det negativa inte märks.

Om denna asymmetri är korrekt har en regering som sänker skatter och sänker bidrag problem. Om få noterar de stora skattesänkningarna (vet du hur mycket du har fått i jobbskatteavdrag?*), och om många noterar bidrags- och ersättningssänkningarna (hjälpta därtill av media och oppostion), är kanske inte dåliga opinionssiffror särskilt förvånande. Klarar Anders Borg av att tydliggöra skattesänkningarna i god tid före valet 2010? Det räcker inte med bra politik. Bra pedagogik är därutöver ett måste.

Se ett tidigare inlägg om osynliga skatter.

___________________________

*På moderaternas hemsida kan man, uppe till höger, klicka för att räkna ut hur stort jobbskatteavdraget är. Men hur många väljare hittar dit?

Runar bryter mot bibeln

Runar Sögaard ska nu gifta om sig. Det intressanta med det tycker jag är att det sker i strid med bibelns regler:

  • Mark. 10:11-12: ”Han sa då till dem: När en man skiljer sig från sin hustru för att gifta sig med en annan kvinna, begår han äktenskapsbrott. Och om en hustru flyttar ifrån sin man och gifter om sig är det hon som begår äktenskapsbrott.”
  • 1 Kor. 7:10-11: ”Till er som är gifta har jag en befallning, inte bara ett önskemål. Det är inte en order från mig, Herren själv har befallt det. En hustru får inte lämna sin man! Men om hon ändå gör det måste hon antingen leva ogift eller gå tillbaka till honom. Inte heller får en man skilja sig från sin hustru.”

Observera att en äktenskapsbrytare inte ska få ärva Guds rike (1 Kor. 6:9-10).

Det är intressant med personer som anser att vissa regler (särskilt sådana som inte berör dem själva, t.ex. mot homosexuella handlingar) måste följas till varje pris, medan andra fritt kan ignoreras. Inger det respekt?

För ett utvecklat argument, se gärna min lilla text ”Ett argument för kristet bejakande av homosexualitet”.

Nytt från Dolly-fronten

Min favoritlåt från Dolly Partons nya skiva Backwoods Barbie heter ”The Lonesomes”. Den 13 juni ska jag på konsert med henne på Stockholms stadion. Jag hoppas att hon framför denna låt där:

Första genmodifierade embryot

Det första genmodifierade mänskliga embryot har sett dagens ljus, med potentiellt viktiga, positiva konsekvenser:

The technology could potentially be used to correct genes which cause diseases such as cystic fibrosis, haemophilia and even cancer. In theory, any gene that has been identified could be added to embryos.”

Utmärkt! Men som så ofta försöker kristna, utifrån sin destruktiva moral, blockera forskning av detta slag, eftersom de ser embryot som ett ”okränkbart” liv. Att man kan minska mänskligt lidande genom att använda embryon som i vilket fall inte skulle leva vidare bryr de sig icke om.

De heliga barnen

Det går inte, utan att straffas hårt, att ifrågasätta de enorma belopp som barnfamiljer erhåller från oss andra i bidrag, ersättning och subventioner. Därför är det kanske inte förvånande att både Aftonbladet och SvD idag ställer följande läsarfråga med två svarsalterantiv i samband med att socialdemokraterna föreslår förlängd föräldraledighet:

Vad föredrar du? o Vårdnadsbidrag o Förlängd föräldraledighet”

Mitt svarsalternativ — ”ingetdera” — lyser helt med sin frånvaro. Det är som om de flesta är okunniga om att barn inte ger lycka. Och dessutom verkar få inse sambandet mellan att staten subventionerar och att staten lägger sig i. De som klagar på det senare borde klaga på det förra.

Ungdom och skönhet hör ihop

Witold Gombrowicz, sanningssägare:

Därför är det viktigt, ja mycket viktigt, att vi aldrig inom oss bryter med den människoålder där skönheten blir åtkomlig — det vill säga ungdomen. All skönhet som förvärvas i mogen ålder kommer alltid att vara en ofullständig skönhet, lida brist på ungdomlighet. Därför är den unga skönheten en naken skönhet, den enda som inte behöver skämmas för sig.

(Från Dagboken.)

Ronald Reagan var rolig

Den 18 juni 1981 hälsade president Reagan på en man vid en träff med svarta borgmästare och sa:

How are you, Mr. Mayor? I’m glad to meet you. How are things in your city?”

Problemet var bara att mannen inte var någon borgmästare utan Samuel Pierce, Reagans egen bostadsminister.

Läs mer om Reagans presidentbibliotek.

Musikens plats i livet

Jag har ofta förundrats över hur viktig musik verkar vara för många människor. De lyssnar närhelst de får tillfälle och verkar genuint intresserade av melodier, texter och artister. Raymond Geuss skriver om filosofen Richard (“Dick”) Rorty:

We could also find no common ground in aesthetics because of my own obsession with the philosophy of music. Dick seemed not only, as I have mentioned, to be deeply unmusical, like Freud, but he sometimes seemed even slightly irritated by the very existence of music and certainly by the thought that someone could take it sufficiently seriously to try to think about it in a sustained and systematic way.”

Jag befinner mig någonstans mitt emellan musikälskarna och Rorty. Dvs. jag uppskattar musik då och då, men jag känner inget behov av att lyssna hela tiden (fem gånger i veckan räcker bra). Och jag undrar ibland om min uppskattning av musik inte är mer intellektuell än emotionell.

Mekanikkonst

Katina Huston, Mechanical Repeat (2008), 91,4 x 91,4 cm:

Modern äktenskapssyn i Kalifornien

USA:s folkrikaste delstat har inom kort könsneutral äktenskapslagstiftning, efter beslut i dess högsta domstol:

[T]o the extent the current California statutory provisions limit marriage to opposite-sex couples, these statutes are unconstitutional.

Den republikanske guvernörens kommentar:

I respect the Court’s decision and as Governor, I will uphold its ruling. Also, as I have said in the past, I will not support an amendment to the constitution that would overturn this state Supreme Court ruling.

Arnold och de nya moderaterna har ett och annat gemensamt. Och tiden springer ifrån påvar, kristdemokrater och andra bakåtsträvare.

Tennisens baksida

Andy Roddick deltog i en turnering i Rom häromveckan:

Kristen bioetik ger lidande

Professor Steven Pinkers superba artikel ”The Stupidity of Dignity” rekommenderas. Däri granskas hur the President’s Council on Bioethics har tagits över av katolska filosofer och hur de använder begreppet ”värdighet” för att blockera forskning och utveckling som kan minska mänskligt lidande. Den nuvarande påven använde sig för övrigt just av det:

I ett samhälle som ser sex som en drog måste både kärlekens idé och den enskilda människans värdighet försvaras.

Detta begrepp får berättigad och stark kritik av Pinker (han kallar det ”a mess”), och hans slutsats om den kristna moralen sätter fingret på det väsentliga:

Worst of all, theocon bioethics flaunts a callousness toward the billions of non-geriatric people, born and unborn, whose lives or health could be saved by biomedical advances. Even if progress were delayed a mere decade by moratoria, red tape, and funding taboos (to say nothing of the threat of criminal prosecution), millions of people with degenerative diseases and failing organs would needlessly suffer and die. And that would be the biggest affront to human dignity of all.

Man kan bara glädja sig åt att prelaterna inte har kunnat ta över Statens medicinsk-etiska råd. Sverige har sina fördelar.

Nej till obligatorisk a-kassa

Regeringens utredare föreslår idag obligatoriskt medlemskap i a-kassan även för den miljon arbetstagare som idag står utanför. SvD argumenterar mot förslaget, och jag instämmer. Varför tvinga människor att betala 5 000 kr per år när de har visat att de inte vill? Knappast ett valvinnande förslag. Och inte heller ett förslag som gynnar arbetslinjen. Risken för en negativ effekt på sysselsättningen är påtaglig, i det att höjd skatt (vilket är vad förslaget de facto innebär) och höjd ersättning vid arbetslöshet samverkar till att försvaga drivkraften att arbeta för de berörda.

Men ett möjligt argument för förslaget skulle kunna vara att förmåner erhålls utan att man betalar för dem som utanförstående. Men det stämmer inte. Arbetslöshetsersättningen består av två delar: en grundersättning, som redan idag är obligatorisk, som betalas via arbetsgivaravgiften och som ungefär ligger på socialbidragsnivå, och en frivillig ersättning, som ger betydligt mer. Är man inte medlem får man inte den högre ersättningen. Den finansieras å andra sidan till stor del via skattsedeln, inte avgifter, så där kan man tala om att åka snålskjuts på andra.

Nej, vad detta nog handlar om är att Sven-Otto Littorin vill ha mer pengar till systemet från personer som a) ska betala mycket (motsvarande avgiften i den dyraste a-kassan) och b) sannolikt inte kommer att bli arbetslösa och kosta systemet något. En viktig orsak till att jag själv har valt att lämna Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa är just en bedömning att sannolikheten för arbetslöshet är mycket låg och en risk jag är villig att ta. Det beslutet bör jag ha fortsatt rätt att fatta.

Det kan finnas hopp. Statsministern tvekar. Och som finansministern sa i Ekots lördagsintervju härförleden:

Jag har aldrig varit en stark tillskyndare av att vi ska ha en obligatorisk a-kassa. Vi har diskuterat fram och tillbaka och nu landade vi i att vi skulle driva det förslaget. Men visar det sig tekniskt komplicerat och framför allt om det har dåliga effekter på sysselsättningen så får vi naturligtvis lyssna på den kritiken.

Här återfinns förslaget.

En märklig gud

Kristnas sätt att beskriva hur de uppfattar Jahve upphör aldrig att förvåna:

Och katoliken Danny Saucedo är noga med att ge Gud äran.
– Gud har ju skrivit låtarna.
Han passar också på att tydliggöra både sin tro och att han känner sig lyckligt lottad.
– Jag är ju troende, och att ha fått den röst jag har är en välsignelse, säger Danny.”

Ja, kära nån. Jahve bryr sig alltså inte om jordbävningar och cykloner och allt det lidande dessa medför — men han engagerar sig i skrivandet av poplåtar och i att ge vissa en bättre sångröst än andra. Prisad vare Jahve!

Historiskt låg arbetslöshet

AMS rapporterar:

I slutet av april var 2,9 procent av arbetskraften, eller 132 000 personer inskrivna som arbetslösa vid landets arbetsförmedlingar. Det är en minskning på ett år med 0,7 procentenheter, eller 34 000 personer. Nivån är den lägsta sedan våren 1991. … För ungdomar, mellan 18 och 24 år, uppgick arbetslösheten till drygt 22 000 personer, vilket är 7 000 färre än förra året.”

Arbetslösheten har alltså på ett år sjunkit med 20 procent och ungdomsarbetslösheten med 24 procent. Även om inte hela förbättringen beror på den förda ekonomiska politiken, torde den ha hjälpt till. Det borde väljarna belöna.

Har du haft en bögfantasi?

Ja, den frågan fick kronprins Frederik av en högstadielelev häromdagen då han besökte Island. Först hörde han inte vad eleven sa (“bøssefantasi”), så till slut ställdes frågan på engelska. Svaret blev ”probably not.” Den isländska presidentfrun frågade eleven var han hade lärt sig ordet ”gay” — om han hade slagit upp det i en ordbok! Ja, tänk. Men kronprinsen verkade ta frågan med ro. Ta en titt:

Flytande moral

I Doktor Glas formulerar Hjalmar Söderberg åtskilliga filosofiska uppfattningar som, vad jag förstår, var chockerande då boken kom ut 1905. En del av dessa uppfattningar är nog fortfarande kontroversiella, men jag finner många av dem uppfriskande och tilltalande.

Här följer ett mycket intressant utdrag där doktorn resonerar, helt korrekt, anser jag, kring moralens karaktär:

Käre vän, moralen befinner sig, det vet du likaväl som jag, i flytande tillstånd. Den har undergått märkbara förändringar till och med på de ilsnabba ögonblick som vi två ha levat i världen. Moralen, det är den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den. Moralen det är andras åsikter om det rätta. Men här var det ju fråga om min! Det är sant, i en mängd fall, kanske i de allra flesta och oftast förekommande, stämmer min åsikt om det rätta någorlunda överens med de andras, med ‘moralen’; och i en mängd andra fall finner jag divergensen mellan mitt jag och moralen icke vara värd de risker som en avvikelse kan draga med sig, och underordnar mig därför. På så sätt blir moralen för mig medvetet vad den i praktiken är för alla och envar, ehuru icke alla veta av det: – icke en fast och över allting bindande lag, men en i vardagslag brukbar modus vivendi i det ständiga krigstillståndet mellan jaget och världen. Jag vet och erkänner, att den gängse moralen så väl som den borgerliga lagen i sina stora allmänna grunddrag uttrycker en rättsuppfattning, som är frukten av oöverskådliga tiders från släkte till släkte ärvda, långsamt ökade och ändrade erfarenhet om de nödvändigaste villkoren för människors sammanlevnad med varandra. Jag vet, att i stort sett dessa lagar någorlunda allmänt måste respekteras, om livet alls skall kunna levas här på jorden av varelser sådana som vi, varelser, otänkbara inom varje annan ram än samhällsorganisationens och uppfödda med alla dess växlande rätter, bibliotek och museer, polis och vattenledning, ljus på gatorna, natthämtning, vaktparad, predikningar, operabalett och så vidare. Men jag vet också, att de människor som det har varit något bevänt med aldrig ha tagit dessa lagar pedantiskt. Moralen hör till husgerådet, inte till gudarna. Den skall begagnas; den skall inte härska. Och den skall begagnas med urskillning, ‘med ett litet saltkorn’. Det är klokt att ta seden dit man kommer; det är enfaldigt att göra det med övertygelse. Jag är en resande i världen; jag ser på människornas seder och tar upp vad jag har bruk för. Och moral kommer av ‘mores’, seder; den vilar helt och hållet på seden, bruket; den har ingen annan grund.

Vackra får oss att ge mer

Stephen Dubner skriver:

In a narrow but very compelling piece of research, John List argued that if you are trying to solicit donations door-to-door, the single best thing you can do to get large donations is to be an attractive blond woman.”

Så intressant. Helt i linje med detta avvisar jag själv regelmässigt alla som försöker stoppa mig på gatan för att be om donationer och stöd — om det inte är en sötis som försöker stoppa mig. Då stannar jag gärna och låtsas lyssna en stund. Kanske ger jag t.o.m. en slant. Och en gång släppte jag in två söta mormonska missionärer, inte för att höra dem tala om Mormons bok, utan för att njuta av deras utseende.

Snyggast i EM-truppen

EM-truppen i fotboll är utsedd. Vad jag har kunnat se har dock den viktigaste frågan inte analyserats i media: Vilka är de tre hetaste spelarna? Svaret ges nedan.

  1. Markus Rosenberg
  2. Anders Svensson
  3. Sebastian Larsson

Sex mellan gammal och ung

De senaste dagarna har detta med sexuell myndighetsålder diskuterats. RFSU påpekar att många ungdomsmottagningar har svårt att förklara reglerna för ungdomar:

Det finns också en osäkerhet om man ska avråda en 16-åring från att ha sex med en 14-åring eftersom den nuvarande lagen säger att en person under 15 år inte kan samtycka till sexuella handlingar. Men lagen anger tydligt att det inte ska ses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, så som i fallet med en 14-åring och en 16-åring.

Professor Eugene Volokh ställer en intressant fråga i detta sammanhang:

Many states have lower ages of consent for sex among minors than for sex between adults and minors. Thus, two 16-year-olds having sex may be legal, but not a 30-year-old having sex with a 16-year-old. I share the intuition behind this distinction, but I wonder whether my intuition is right. For instance, I would think that quite a few 16-year-old girls who are interested in sex would rather be involved with 30-year-old men than with other 16-year-olds; the 30-year-olds are more likely to know what they’re doing both sexually and romantically, plus are more likely to be much more emotionally mature as well as interesting to talk to.

Jag tror att han har en poäng. Istället för att sätta upp hinder av detta slag bör en sexuell myndighetsålder gälla på lika sätt oavsett eventuella åldersskillnader parterna emellan. Det finns inget skäl a priori att tro att en ung person får det bättre eller sämre av att ha sex med en jämnårig jämfört med att ha sex med en äldre person.

Se ett inlägg på detta tema från Jakob Heidbrink.

Einstein om religion

Albert Einstein i ett hittills okänt brev, som auktioneras ut på torsdag:

The word god is for me nothing more than the expression and product of human weaknesses, the Bible a collection of honourable, but still primitive legends which are nevertheless pretty childish. No interpretation no matter how subtle can (for me) change this. … For me the Jewish religion like all others is an incarnation of the most childish superstitions.

Moderiktiga domare

I Storbritannien har domare länge haft hästhårsperuk och svarta dräkter. Men nu stundar nya tider! En modern domardräkt börjar användas till hösten i civil- och familjerättsliga mål — se bild på the Lord Chief Justice, Lord Phillips of Worth Matravers. Det jag möjligen ogillar med den aktuella dräkten är att den i vissa avseenden påminner om en prästrock.

Kan inte Grundlagsutredningen föreslå särskilda dräkter också för svenska domare, i alla fall för justitie- och regeringsråd? (Jag undrar om sådana användes förr i tiden.) Det vore stiligt och respektingivande — men också symboliskt riktigt om förslaget, vilket jag hoppas, kombineras med förslag om förstärkt lagprövning.

Väljarnas okunnighet varierar

Det finns empiriska belägg för att väljare är relativt okunniga. En studie* visar dock att de politiska institutionernas utformning kan påverka graden av okunnighet. Både inom EU och inom Schweiz tycks t.ex. graden av direktdemokrati positivt relaterad till väljarnas kunnighet:

Using survey data from the European Union and Switzerland, we present empirical evidence that citizens are politically better informed when they have more extended political participation rights. The results corroborate theoretical arguments and circumstantial evidence that voter information should be treated as endogenously determined by political institutions.”

T.ex. kunde väljarna mer om EU i de länder där det ordnades folkomröstning om Maastricht-avtalet. Detta kan bero på både efterfråge- och utbudsfaktorer. Efterfrågan på information kan vara större i en kontext där väljare diskuterar en fråga med varandra (information blir då närmast en privat vara); och utbudet kan vara större när politikerna ska försöka förklara och argumentera direkt till väljarna i en specifik fråga.

Jag skulle, bl.a. mot bakgrund av denna studies resultat, gärna se en uppgradering av folkomröstningsinstitutet i Sverige, såväl på nationell som på lokal nivå. Men givetvis finns också kostnader med direktdemokrati** som gör att den även framgent bör användas med urskiljning.

______________________________

*Benz, Mattias och Stutzer, Alois (2004). ”Are Voters Better Informed When They Have a Larger Say in Politics? – Evidence for the European Union and Switzerland.Public Choice, 119(1—2): 31—59.
**Se t.ex. Brennan, Geoffrey och Hamlin, Alan (2000). Democratic Devices and Desires. Cambridge: Cambridge University Press.

Denna blogg på engelska

Google erbjuder nu automatisk översättning från svenska till diverse andra språk. Du kan t.ex. läsa denna blogg på engelska!

Kärlek i Köpenhamn

I fredags såg jag dansverket The Ungentle Guest i nya Operahuset i Köpenhamn, en stark koreografi av Constantine Baecher. En aspekt i det intresserade mig särskilt: hur kärleken kan vara destruktiv. I detta fall började en stark, äldre man att vurma för en mystisk besökare, en ung man (visade det sig) som efter ett tag blommade ut som söt och lockande. Den äldre blev besatt. Men under ytan lurade faran. Dödlig sådan. Det gäller att se upp och tänka nyktert. Distans till romantisk kärlek — och att inte tränga sig på andra, så att de känner sig kontrollerade och trängda — är något att nogsamt överväga. (Foto: David Amzallag.)

Maria Callas liv uppbär vissa likheter med detta scenario.

Ska man satsa på dyra viner?

Vilket vin ska man dricka? Det frågan slipper man när man beställer vinpaket på formel B, men i många andra sammanhang måste man fatta beslut.

Det verkar vara ett bra tips att välja dyra viner (särskilt om man bjuder andra och om de känner till att vinerna är dyra):

The researchers scanned the brains of 21 volunteer wine novices as they administered tiny tastes of wine, measuring sensations in the medial orbitofrontal cortex, the part of the brain where flavor responses apparently register. The subjects were told only the price of the wines. Without their knowledge, they tasted one wine twice, and were given two different prices for that wine. Invariably they preferred the one they thought was more expensive.”

Här är hursomhelst tre kriterier att utgå ifrån vid vinköp.

Uppdatering: Johan Almenberg tipsar om ytterligare en ny studie, som publiceras i juninumret av Journal of Wine Economics (!), som också nämns i NYT-artikeln ovan och som finner följande:

Individuals who are unaware of the price do not derive more enjoyment from more expensive wine. In a sample of more than 6,000 blind tastings, we find that the correlation between price and overall rating is small and negative, suggesting that individuals on average enjoy more expensive wines slightly less. For individuals with wine training, however, we find indications of a positive relationship between price and enjoyment.”

Så en alternativ strategi för att få nöjda gäster är att köpa billiga viner och att servera dessa ur karaff. I alla fall om gästerna inte är vinexperter.

Uppdatering II: Se även dr Waldenström och dr Vlachos om hur nationalekonomer analyserar viner.

Energikick för en måndag

John Ferren, Greenock (1958), 139,7 x 175,3 cm:

Människan har inget ansvar

En kolumnist i SvD hävdar idag följande:

Människan har ett val, även under de svåraste förhållanden, och den som frånkänner människor förmåga till ansvar tar också ifrån dem något av deras mänsklighet. Inte konstigt då att det talas om Anders Eklund och Josef Fritzl som monster. Vi borde hellre betrakta dem som människor, som har valt sina handlingar. Även om det är en plågsam tanke.

Det finns bara ett litet problem med resonemanget. Människan har inte ett val — något som t.ex. Schopenhauer, Russell, Bergström och Dawkins har påpekat. Och har människan inte ett val så har människan heller inget ansvar.

Men resonemanget rymmer inte bara felaktigheter. Det är helt riktigt att man inte ska betrakta Eklund och Fritzl som monster (à la Göran Skytte). Tvärtom kan deras handlingar principiellt förstås vetenskapligt: handlingarna är ett resultat av arv och miljö i kombination och kunde inte inte ha hänt, givet faktiskt arv och faktisk miljö. De betedde sig såsom deras impulser bjöd dem. Våra impulser är sedan sådana att vi finner handlingarna extremt upprörande, och därför vill vi straffa ”de onda”.

Så ska man inte straffa? Jo, det ska man, vilket Dawkins utvecklar på länken ovan, men inte därför att mördarna är onda, därför att de har förtjänat det eller för att de är ansvariga för sina handlingar. Utan därför att det blir ett bättre, lyckligare och mer välmående samhälle om personer som upprör oss hålls borta från andra, om de genom behandling kan fås att bete sig ”bättre” framöver och om andra avskräcks genom deras straff.

Man kan alltså se på frågan om ansvar på två nivåer. I egentlig mening har ingen ansvar, men som SvD-kolumnisten kan vi betrakta dem som ansvariga. Det är en fiktion, men en nyttig sådan.

Att leda eller låta sig ledas

Enligt en ny SIFO-undersökning om vilka verktyg som är mest effektiva för att minska arbetslösheten kommer vissa av regeringens genomförda åtgärder, såsom sänkt ersättningsnivå och höjd avgift till a-kassan, långt ned. Sven-Erik Österberg (s) kommenterar:

För oss var det naturligtvis överväldigande att de främsta förslagen ligger så nära vår egen politik. Det visar att vi är på rätt väg.”

Om vi bortser från att tolkningen är tveksam — ty de förslag som är mest populära (utbildning och samverkan mellan politik och näringsliv) förespråkas av båda blocken — uppkommer den intressanta frågan: Ska politiker leda eller låta sig ledas? Antag att forskning visar att åtgärd x minskar arbetslösheten och att vanligt folk inte känner till det, vilket gör åtgärden impopulär för stunden. Politiker som vill minska arbetslösheten kan då genomföra åtgärd x eller följa vanligt folks uppfattning. I vilket av de två fallen är politiker ”på rätt väg”?

I slutändan tror jag, eller hoppas jag i alla fall, att resultaten räknas (och forskning antyder antyder att så kan vara fallet). Om åtgärd x verkligen minskar arbetslösheten är det den sänkta arbetslösheten, inte åtgärd x, som kommer att stå i fokus, och de politiker som struntar i kortsiktig populism kommer att belönas. De är på rätt väg.

Gudomlig måltid

Lördagskvällen tillbringades, i sällskap med mina nära vänner Anders och Magnus, på Restaurant formel B i Köpenhamn. En upplevelse utöver det vanliga (som alltid). Detta inmundigades:

På bilden visas piggvaren (klicka för större bild):

Den söta kyparen sedan! En s.k. höjdarkväll.

Gudomlig omoral

Professor Steven Pinker:

It is true that science in the narrow sense cannot show what is right or wrong. But neither can appeals to God. It’s not just that the traditional Judeo-Christian God endorsed genocide, slavery, rape, and the death penalty for trivial insults. It’s that morality cannot be grounded in divine decree, not even in principle. Why did God deem some acts moral and others immoral? If he had no reason but divine whim, why should we take his commandments seriously? If he did have reasons, then why not appeal to those reasons directly?

Exakt. Att framhålla Jahve som moralisk förebild är stötande.

Oemotståndlig naturupplevelse

Abercrombie & Fitch lockar t.o.m. mig, som tar avstånd från natur, till skogen:

Det finns ingen ondska

Göran Skytte får fortsatt utrymme i SvD. Den religiösa världsbilden förkunnas ohämmat:

Därmed står vi också handfallna när vi ställs inför rent djävliga händelser: Mordet på Engla. Den till det yttre gode medborgaren Fritzl i Amstetten. Modern i en sydtysk borgerlig idyll som dränkte tre nyfödda barn, slog in dem i plastpåsar och lade dem i frysen. Under lång tid har man försökt förklara sådant enbart med psykologi, beteendevetenskap, sociologi. Det blir allt tydligare att sådana förklaringsmodeller inte längre räcker till. Vi kan inte längre – inte ens i vårt skyddade välfärdssamhälle – bortse från att ondska är en realitet. Också personlig ondska är en realitet.”

Dvs. vetenskapliga förklaringar förkastas till förmån för ett metafysiskt begrepp, ”ondska”. Visst kan man använda begreppet som ett koncist sätt att uttrycka ”mänskligt beteende som jag blir starkt emotionellt upprörd av”, vilket är något som i sig kan förstås och analyseras vetenskapligt. Men Skytte föreslår det som ett alternativ till vetenskapliga förklaringar. Det finns något bortom orsak och verkan, något religiöst-andligt, som han kallar ”ondska”. Detta är ren obfuskation, inget annat. Metafysik. Och inget som hör hemma på SvD:s i övrigt utmärkta ledarsida.

Se förresten Richard Dawkins syn på ”ondskefullt” beteende. 

Ska man springa ute eller inne?

En s.k. trade-off: man förbränner ca 5 procent mer kalorier genom att springa utomhus, men risken för skador är mindre på löpband.

För mig är det löpband som gäller. Dock av andra skäl än nyss nämnda — närmare bestämt för att man slipper djur och natur och för att man kan titta på simpojkar medan man springer. Å, vad lätt det går då!

Sluta sälj cigaretter

ICA funderar på att sluta sälja cigaretter. Gör slag i saken, säger jag. Som läsare av denna blogg vet tar jag avstånd från många former av statlig paternalism, men det är viktigt att klargöra att motstånd mot förbud av fenomen x inte med automatik innebär att man tycker att fenomen x är bra. Som Richard Thaler och Cass Sunstein klargör i en ny bok kan man, som kontrast till statlig interventionism, tänka sig en rad situationer där människors val kan (och bör) påverkas medvetet av andra människor i situationer av frivillig interaktion. Näringsidkare kan t.ex. tänkas försöka påverka kunders livsstil genom att inte föra visa varor i sitt sortiment. Detta är principiellt förenligt med privat äganderätt och ett fritt samhälle, som jag förstår begreppen.

Frågan blir då vad som ska anses vara ”bra” försök att påverka andras val. Som jag ser det kan inte den frågan besvaras objektivt, utan det handlar om subjektiva värderingar (precis som frågan om vilka ordningsregler som är bra). Jag råkar ogilla cigaretter och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Andra kanske råkar ogillar icke rättvisemärkta varor och finner det bra om de frivilligt görs mindre tillgängliga. Det har de rätt att anse att verka för, men jag har också rätt att bojkotta den typen av affär. Det är så en experimentell marknadsekonomi fungerar.

Avslutningsvis kan jag nämna att det har blossat upp en debatt om det begrepp Thaler och Sunstein använder för frivilliga försök att försöka påverka andra människors val, libertarian paternalism. Se en kritik av professor Daniel Klein (med svar från Sunstein och svar från Klein), en annan kritik av professor Gregory Mitchell (med svar från Sunstein och Thaler) samt en kommentar av professor Gary Becker. Själv ogillar jag just begreppet libertariansk paternalism (och föredrar föreslagna alternativ, t.ex. mjuk paternalism eller frivillig paternalism), men jag har inget principiellt emot fenomenet.

Att få välja kyckling

Hur ofta hör man inte klagomål på marknadsekonomin, såväl från vänstersympatisörer som ”beteendeekonomer”, som säger att den erbjuder för stor valfrihet?

Från vissa på vänsterkanten anförs att marknadsekonomin är ineffektiv, eftersom den tillåter flera sorter av allting. Det vore bättre, menar de, att tillverka en tandkräm för att slippa marknadsföringskostnader samt för att kunna dra fördel av stordriftsfördelar i produktionen. Därför ligger det i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.

Från vissa beteendeekonomer anförs att människor dels inte orkar med att välja och dels att de, när de väljer, ofta väljer irrationellt pga. olika kognitiva imperfektioner. Därför kan det vara i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.

Nå, nu när det visar sig att det bara finns en sorts kyckling att köpa i Sverige verkar konsumenterna bli rejält upprörda. Det verkar som om de faktiskt värdesätter valfrihet. Men hur ska de som vurmar för begränsad valfrihet ha det? Ska de köra över människors preferenser på kycklingområdet? På elbolagsområdet? På PPM-området? På kaffeområdet? (Det finns många alternativ på Espresso House!)

En hedonist har talat

Samuel Baulder:

Alla djur, utom människan, vet mycket väl att livets huvudsakliga mening är att njuta av det.”

Affär för rättvisa?

En ny affär i Stockholm säljer rättvisemärkta produkter. Där ska jag inte ska handla (trots att jag bor granne med den). Skälet: Sannolikt förbättras inte de fattigas situation av ”rättvis handel”; däremot får jag betala mer. Not a good deal.

Överdriven klimatoro

En av tre svenskar oroar sig inte för klimathotet, visar en ny undersökning. De kanske har läst vad professor Richard Tol har att säga? T.ex. detta:

We must do something and should now begin, that’s where I agree with Stern. But there is no risk of damage that would force us to act injudiciously. We’ve got enough time to look for the economically most effective options rather than dash into ‘actionism’ which then becomes very expensive.

Musik ger familjelycka

En fin visa kan få den bästa familj att bli ännu lyckligare:

Tioårsjubileum

Idag är det tio år sedan jag promoverades vid Handelshögskolan i Stockholm och mottog ring, hatt och diplom av min promotor, professor Ingolf Ståhl. Allt avhandlades på latin! Så här såg jag ut på den tiden. Oj, oj… det var tider, det.

Ska staten inte köpa privata företag?

Fackförbundet SEKO har beställt en opinionsmätning som visar att svenska folket inte vill privatisera vissa statligt ägda företag (t.ex. Posten, Apoteket och Vattenfall). Givetvis kan dessa svar ifrågasättas på flera grunder — t.ex. vad gäller frågornas utformning och de svarandes kunskap om effekter av statligt kontra privat ägande.

Men här vill jag sätta fokus på ett annat problem med svaren, nämligen att de antagligen i hög grad har att göra med status quo bias. Dvs. de svarande är vana vid att dessa företag ägs av staten och känner sig emotionellt tilltalade av det just därför att de är vana vid det. Att så är fallet tycker jag indikeras av att få som motsätter sig privatiseringar förespråkar statliga uppköp av företag. Just den mix av statlig och privat ägande som råkar finnas just nu vill man ha kvar. Men om de argument som framförs mot privatisering är korrekta, vore det prima om staten ägde fler företag. Det faktum att den slutsatsen inte dras indikerar att den verkliga orsaken till privatiseringsmotståndet istället troligen är status quo bias.

Och en sådan grund är sällan rationell. Nationalekonomer inom ”behavioral economics” talar ofta om behovet av paternalistiska ingrepp för att hjälpa människor präglade av denna bias att fatta mer rationella beslut. Men politiken som metod för att hjälpa är kanske inte helt lyckosam, när väljarna lider av samma bias. Och politikerna själva lider antagligen också av den. I vilket fall kan de endogent förväntas styras av väljarnas bias.

Summa summarum: SEKO:s propaganda, liksom politisk retorik om att värna ”våra gemensamma tillgångar”, bör tas med en stor nypa salt, om inte statliga uppköp av privata företag också förespråkas. Det senare torde vara ett nödvändigt villkor för att privatiseringsmotståndet ska kunna respekteras. (Det är dock inte ett tillräckligt villkor.)

Pojkar som vill vara flickor

Jag läste just ett gripande reportage om två små pojkar som vill vara (som) flickor — och om hur respektive föräldrar hanterar detta väldigt olika. Ett föräldrapar tar bort pojkens ”tjejleksaker”. Mamman talar:

‘It’s really hard for him. He’ll disappear and close a door, and we’ll find him playing with dolls and Polly Pockets and … the stuff that he’s drawn to,’ she says. In particular, there is one typically girl thing — now banned — that her son absolutely cannot resist. ‘He really struggles with the color pink. He really struggles with the color pink.’”

Den pojken mår uppenbart dåligt. Det andra föräldraparet är accepterande:

[W]e were asking, like, ‘How’s Jonah doing? Does [he] have problems with other kids?’ and the teacher was like, ‘God, I gotta tell you, you know, Jonah is one of the most popular kids. Kids love [him], they want to play with [him], [he’s] fun, and it’s because [he’s] so comfortable with [himself] that [he] makes other people comfortable,’ Joel recalls. It was shortly after that that Joel and Pam started referring to their son Jonah as ‘she.’”

Båda föräldraparen har konsulterat psykologer. Så mycket skada, och så mycket nytta, sådana kan göra, beroende på värderingar och utgångspunkter. Man har verkligen ett ansvar som förälder att enbart acceptera råd och terapi som gynnar ens barns välmående.

Se ett tidigare inlägg på detta tema samt två filmtips.

Värnplikt som fängelse

Witold Gombrowicz, mer insiktsfull än de flesta, avslöjar vad värnplikt handlar om:

En tjugoårig pojke som inte har gjort sig skyldig till något brott sätts i ett koncentrationsläger som är värre än ett fängelse. … Ett eller ett par av de vackraste åren måste de skänka Fanjunkaren. Med lite tur kommer de ur det hela utan värre skavanker (ersättning utgår inte för eventuella skador). Det oundvikliga i detta stålbad förpestar deras ungdomstid redan långt före det ödesdigra datumet. … Vad skulle hända om det stiftades en lag som sade att var och en som fyllt låt oss säga fyrtio måste sitta i fängelse i ett år? En proteststorm som omedelbart skulle leda till revolution. Och ‘colimba’? Tja, folk har vant sig vid det genom århundradena. Och förresten, den åldern… En ålder som är full av fysisk förmåga men ännu barnslig, som gör allt lättare, öppnar möjligheter… många liv samlas i en enda officersnäve, som i handen på en halvgud!

Se även vad professor Poutvaara och professor Wagener har att säga om saken.

Bisexuella dvärgchimpanser

Professor Franz de Waal svarar på läsarfrågor:

Q: Do promiscuous gay men and bonobos have anything in common?

A: Bonobos often engage in sex with same-sex partners, but they’re not gay in that they also have sex with the opposite sex. They’re ‘bi.’ They seek sex often for social reasons, to reduce tensions, and to form friendships. I am not sure that this also applies to human gay promiscuity, or whether the latter is purely pleasure-oriented.”

Socialdemokratisk rättvisa?

Dr Waldenström, förmögenhetsforskare:

Igår rapporterade TV4-nyheterna om den ökade förmögenhetskoncen-
trationen i Sverige. … Socialdemokraternas Thomas Östros var upprörd och hävdade att socialdemokratin under sin regeringstid försökte aktivt att hålla emot denna utveckling. Men stämmer verkligen det? Nej, faktiskt inte.”

Socialdemokraternas hyckleri återfinns inte bara på förmögenhetssidan. Det gäller även försäljning av statliga företag samt i fråga om inkomstojämlikhet. Vad gäller den senare, notera i diagrammet hur denna ojämlikhet ökade under socialdemokraternas senaste tolvåriga maktinnehav:

Thomas Östros pinsamma rättviseretorik kan och bör avslöjas.

Skäl att se film

Jag ska hålla ögonen öppna för filmer där Zach Roerig finns med.

Kistor krossas

Jag tycker att människor beter sig konstigt när döden kommer på tal. Man planerar begravningar, man vill ha gravstenar, man vill bli omnämnd i tidningen — som om något av detta spelar roll när man är död. Jag avvisar allt detta för egen del. Min gissning är att många fasar inför att bli bortglömda, för då känns livet nu meningslöst. Därför vill man iscensätta allt det teatraliska. Jag håller inte med. Livets grad av mening beror inte på att man blir ihågkommen utan på att man, medan man lever, upplever lycka.

Men ceremonier och teater kanske spelar roll för de efterlevande? Ja, kanske det, men de borde också se lite mer avslappnat på det hela. Vad spelar det t.ex. för roll hur en kista behandlas när den är gravsatt? Den kommer ändå att ruttna bort, liksom dess innehåll. Att tala om ”oetisk” behandling av kistor finner jag bisarrt. Det konstiga är att folk alls vill ha kistor och begravningar.

Peter Singer till Stockholm

Evenemangstips! Professor Peter Singer kommer till Stockholm torsdagen den 29 maj. Han ska tala över ämnet ”Ethical Aspects of the Difference between Secular and Religious Approaches”. Som de flesta nog känner till är Peter Singer inte bara känd som moralfilosof utan också som ateist.

Läs mer om hans besök här. Jag planerar att närvara.

Se även Peter Singers hemsida och en intervju, utförd av Henrik Ahlenius.

Ett ord är fött

Du har väl inte missat detta jubileum?

One hundred and forty years ago today, on May 6, 1868, the word homosexuality was invented.

Orsakar fattigdom terrorism?

Ett vanligt påstående är att fattigdom orsakar terrorism. Det finns skäl att ifrågasätta det. En anekdotisk indikation på att påståendet är felaktigt ges i DN, som rapporterar att stödet för Hamas är stort bland studenter. Det finns dock även vetenskapliga studier att tillgå.

En studie* finner följande:

Perhaps surprisingly, our review of the evidence provides little reason for optimism that a reduction in poverty or an increase in educational attainment would meaningfully reduce international terrorism. Any connection between poverty, education and terrorism is indirect, complicated and probably quite weak.”

En annan studie** kommer till en liknande slutsats och pekar på grad av politisk frihet och geografi som förklaringsfaktorer:

The empirical results reported here show that terrorist risk is not significantly higher for poorer countries, once the effects of other country-specific characteristics, such as the level of political freedom, are taken into account.”

En tredje studie kommer till samma slutsats.

______________________________

*Krueger, Alan B. och Maleckova, Jitka (2003). ”Education, Poverty And Terrorism: Is There A Causal Connection?Journal of Economic Perspectives, 17(4): 119-144.
**Abadie, Alberto (2004). ”Poverty, Political Freedom, and the Roots of Terrorism.American Economic Review, 96(2): 50-56. (WP-version.)

Missgynnas pensionärer?

Alf Svensson har talat. Denna gång om pensionärerna, som han vill ska få sänkt skatt.

En av regeringens paradfrågor är att göra det mer lönsamt att arbeta. Genom ett särskilt jobbskatteavdrag har inkomstskatten för en vanlig löntagare sänkts med ungefär 1000 kronor i månaden. Det upplägget får nu underkänt av Alf Svensson, som anser att även de gamla ‘naturligtvis’ borde ha fått sänkt skatt.”

Alf Svensson är förstås inte okunnig om att jobbavdraget omfattar pensionärerna — och att det är högre för dem! Inte heller är han omedveten om att den högre sysselsättningen, som utgör grunden för vad som kan betalas till pensionärerna, leder till att den genomsnittliga pensionen ökar med 4000 kr i år och 6000 kr nästa år. Ändå väljer han en populistisk retorik. Och hans motivering lyder:

Men man ska inte göra det här för att vinna valet, utan utifrån människovärde, säger Alf Svensson.”

När politik börjar styras av notoriskt luddiga begrepp som ”människovärde” blir jag orolig. Jag föredrar Anders Borgs pragmatiska och forskningsbaserade konsekvensanalys. Jobbavdraget är bra för att det stimulerar till arbete (inte minst för låginkomsttagare), vilket i sin tur bidrar till högre pensioner. Är inte det ”människovärdigt”?

Bör skattekonkurrens stoppas?

Larry Summers tycker inte att det är bra när länder konkurrerar med varandra om skattebaser. Men hans professorskollega vid Harvard, Greg Mankiw, påpekar att den ståndpunkten grundas i ett visst slags värdering:

On the other hand, if you think that the main job of government is to facilitate voluntary exchange by protecting property rights, rather than re-slicing the economic pie as it sees fit, then tax competition is a good check against excessive interventionism. In other words, are you more worried about too little government or too much?

Personligen är jag oroad över för mycket stat och välkomnar konkurrens mellan stater om institutioners utformning.

Se gärna, apropå detta ämne, min och några kollegors rapport till Globaliseringsrådet, Sverige i den institutionella konkurrensen. Andreas Bergh skriver om välfärdsstaten och jag och Gissur Erlingsson skriver om demokratin.

Naturbegåvning

Jag blev just tårögd då jag såg David Archuleta sjunga i American Idol:

Blir du upprörd av offentliga kyssar?

Hur ska man se på offentliga ömhetsbevis? Är det acceptabelt när två personer kysser varandra på offentlig plats? Det tycker jag, men det är uppenbart att andra har en mer restriktiv syn. Två färska exempel illustrerar det. Tv-programmet 20/20 lät två män kyssa varandra på en parkbänk i Birmingham, Alabama. Någon ringde polisen. Och när Aaron Chandler kysste sin pojkvän på ett dansgolv på Cayman Islands blev han arresterad.

Mer principiellt ser jag så här på ordningsregler. Det finns inget objektivt rätt och fel — alla har sin subjektiva uppfattning om vad som är passande och opassande. När offentliga ordningsregler utformas tenderar de att reflektera ”de flestas” subjektiva smak. När jag själv ogillar de rådande reglerna tycker jag att det är bra när folk bryter mot dem, trots att vissa tar anstöt av det. Get used to it, säger jag, brutalt men sanningsenligt.

Exemplet badkläder tycker jag väl illustrerar frågan. För hundra år sedan ansågs det oanständigt att inte skyla större delen av kroppen när man badade. Dagens bikinimode skulle ha väckt stor anstöt i Sverige på den tiden, precis som t.ex. många muslimer tar anstöt av icke-skylda kvinnor idag. Som jag ser det var det utmärkt att utmana dåtidens regler — och ”de flestas” smak har anpassat sig. Nu vill vissa kvinnor besöka badhus med bara bröst. Get used to it, säger jag, brutalt men sanningsenligt. Exemplet hängbyxor kan också nämnas här. Vissa ogillar dem, jag älskar dem (varför jag också ogillar regler som förbjuder dem).

Därmed inte sagt att inte jag har uppfattningar om vissa beteenden som olämpliga. Nedskräpning är ett sådant exempel. Men återigen: min uppfattning är subjektiv, och jag kan bara hoppas att de flesta håller med mig. Dels innebär ett sådant medhållande att de flesta andra själva inte skräpar ner, dels är de antagligen, som jag, för regler (och straff vid regelöverträdelse) som ger incitament för dem som inte håller med att inte skräpa ned.

Utlokalisering av myndigheter

Att förflytta myndigheter från Stockholm till mindre orter anser jag allmänt vara galenskap. Men i vissa fall kanske det inte är så dumt. Pga. personal- och omställningsproblem kan t.ex. Statens folkhälsoinstitut, som flyttas till Östersund, tänkas bli lamslaget under lång tid framöver. Det är alltså den myndighet som förespråkar fettskatt och uttalar sig konstigt om läkemedel.

Uppdatering: Ett alternativ till utlokalisering är nedläggning.

Manlig dominans bland nationalekonomer

I en färsk artikel dokumenterar de svenska nationalekonomerna Christina Jonung och Ann-Charlotte Ståhlberg att den manliga dominansen är ovanligt stor i den akademiska nationalekonomin. Abstract:

Despite an increasing number of women entering the economics profession during recent decades, it is still dominated by men. This paper summarizes the situation in academic economics in Australia, Canada, Great Britain, the United States, and Sweden (substantial appendices detail the situation in Sweden, not previously been available in English). Women constitute about a third of the PhD graduates in each country, but their share of the economics full professors is still between 5 and 9 percent. Compared to other academic fields, economics has the greatest gender discrepancy in career attainment. We discuss various reasons for the under-representation of women, and call for continued efforts to increase the presence of women.

Läs kommentarer av Ann Mari May, Deirdre McCloskey, Catherine Hakim, John Johnson och Garett Jones.

Imponerande dans

Min favoritbalett bland de klassiska verken är Don Quijote, baserad på den kända boken med samma namn. Det jag främst tycker om är den färg- och livsglada inramningen, den medryckande musiken av Léon Minkus och den stundtals tekniskt krävande koreografin.

Se Mikhail Baryshnikov och Cynthia Harvey dansa de två ledande rollerna Basilio och Kitri i ett utdrag från American Ballet Theatre 1983. Notera särskilt Harveys piruetter [vid 0.48] och Baryshnikovs diton [vid 1.53]!

Är ånger ett tecken på irrationalitet?

När jag läste om ett lågkvalitativt tv-program slog det mig att ett uttalande av en deltagare utgör en bra utgångspunkt för en kort diskussion om irrationalitet:

Jag visste inte att det skulle bli så här. Med facit i hand så skulle jag absolut inte ha gjort det.

Dvs. hon fick ett erbjudande om att delta i ett tv-program. Hon valde frivilligt att tacka ja men ångrade sig ex post.

Har hon betett sig irrationellt? Det beror på hur man definierar begreppet. Om rationalitet innebär att man väljer de medel som bäst uppnår ett givet mål tycks svaret jakande. Om hennes mål är lycka trodde hon antagligen först att medverkan skulle öka hennes lycka, men de facto minskade den.

Men man kan modifiera definitionen av rationalitet, så att begreppet innebär att man väljer de medel som bäst uppnår ett givet mål givet en viss grad av information. Den aktuella kvinnan gjorde en bedömning av de förväntade effekterna av medverkan, men det visade sig att de var felaktiga. Var hon därför irrationell? Det beror på, återigen.

Å ena sidan kan man säga att om hon använde all möjlig information, och om hon gjorde en sannolikhetsbedömning på grundval av den som sedan visade sig felaktig, var hon rationell, trots allt. Hon gjorde den bästa möjliga bedömningen. Å andra sidan kan man säga att om hon använde mindre än all möjlig information, var hon irrationell. Dvs. mer information fanns att skaffa, men hon valde att inte göra det. Hade hon gjort det hade hon haft större chans att inse att lyckoeffekten av medverkan skulle bli negativ. Men kanske är även denna slutsats förhastad. Ty även om mer information fanns att skaffa skulle en rationell kalkyl kunna ge vid handen att ett annat användande av begränsade resurser gav större lycka, såväl ex ante som ex post, än om dessa hade använts för att samla mer information. Att samla information är nämligen kostsamt.

Nu känner jag inte kvinnan i fråga, så jag kan inte bedöma hur hon fattade sitt beslut att medverka i detta undermåliga program. Men det tycks mig inte alls orimligt att anse beslutet rationellt.

Varför är detta resonemang intressant? Främst, tycker jag, därför att många reflexmässigt tar ånger som intäkt för att människor är irrationella beslutsfattare, vilket inte alls är säkert. Och om det inte är säkert försvagas många argument för paternalism, regleringar och förbud, som ska ”hjälpa” människor att fatta bra beslut. Men även om det vore så att ånger tveklöst implicerade irrationalitet följer inte att paternalism, regleringar och förbud är önskvärda. Att inse det är tecken på förmåga till rationellt tänkande.

Uppdatering: Robert Östling tar upp ett område där man skulle kunna tänka sig att vissa ångrar sig: arbetsmängden. Men implicerar ånger på ålderns höst att arbetsbesluten tidigare i livet var irrationella? Det är jag långt ifrån övertygad om. Varför ska jag-som-gammal få sätta sig till doms över jag-som-ung?