Pojkar som vill vara flickor

Jag läste just ett gripande reportage om två små pojkar som vill vara (som) flickor — och om hur respektive föräldrar hanterar detta väldigt olika. Ett föräldrapar tar bort pojkens ”tjejleksaker”. Mamman talar:

‘It’s really hard for him. He’ll disappear and close a door, and we’ll find him playing with dolls and Polly Pockets and … the stuff that he’s drawn to,’ she says. In particular, there is one typically girl thing — now banned — that her son absolutely cannot resist. ‘He really struggles with the color pink. He really struggles with the color pink.’”

Den pojken mår uppenbart dåligt. Det andra föräldraparet är accepterande:

[W]e were asking, like, ‘How’s Jonah doing? Does [he] have problems with other kids?’ and the teacher was like, ‘God, I gotta tell you, you know, Jonah is one of the most popular kids. Kids love [him], they want to play with [him], [he’s] fun, and it’s because [he’s] so comfortable with [himself] that [he] makes other people comfortable,’ Joel recalls. It was shortly after that that Joel and Pam started referring to their son Jonah as ‘she.’”

Båda föräldraparen har konsulterat psykologer. Så mycket skada, och så mycket nytta, sådana kan göra, beroende på värderingar och utgångspunkter. Man har verkligen ett ansvar som förälder att enbart acceptera råd och terapi som gynnar ens barns välmående.

Se ett tidigare inlägg på detta tema samt två filmtips.