Niclas Berggren 10:31 den 25 January 2009

Frihet kontra familj och småstad

Lorca

I en fin essä, ”Bödeln och poeten”, skriver Henrik Berggren om Spaniens tidigare diktator Francisco Franco och författaren Federico García Lorca:

De var helt olika, men deras livsöden hade en sak gemensamt. Båda formades av två av den moderna europeiska historiens mäktigaste krafter: nationen och familjen. Allt av Francos våld och förtryck syftade till att upprätthålla dessa institutioner; Lorcas poesi och dramatik försöker spränga dem. Ändå är det inte så enkelt som att Franco var för och Lorca emot familjen och nationen. I deras egna liv var det paradoxalt nog Lorca som hade det mest harmoniska förhållandet till sin egen familj och kultur medan Franco med våld försökte skapa en familjelycka och ett Spanien som aldrig funnits.

Det jag särskilt fastnade för var just beskrivningen av Lorcas relation till den lilla världen: till familjen och hembygden.

Lorcas förhållande till sin familj var också ambivalent. Å ena sidan utgjorde familjen ett skydd och stöd som han inte kunde vara utan. Den gjorde det möjligt för honom att förverkliga sitt konstnärskap, men den skyddade också hans privatliv från alltför närgången insyn. Han förde ett ambulerande, stundtals bohemiskt liv, men kunde alltid återvända till den trygga familjegemenskapen i Granada, den stad han älskade. I en värld av ogifta onklar och tanter som alltid fanns i den stora familjens krets var han bara en av många, om än ovanligt litterärt framstående.

Å andra sidan var det också nödvändigt för honom att ta sig ur dess grepp. Hans dramatik handlar i hög grad om kvävande familjegemenskap där individens frihet krossas av traditionella hedersbegrepp och kollektivism. ”I byn kan man läsa tankar på långt håll”, ”man ser tvärs genom väggarna”, ”skvallret lämnar oss aldrig i ro” – det är alla repliker från ”Bernardas hus”. Inte minst såg Lorca – kanske därför att han var homosexuell – det pris kvinnorna betalade: ”Det värsta straffet på jorden är att födas till kvinna.” Och över allt svävar blodsbanden och hedern: ”Familjen har sin heder och hedern är en börda som alla måste bära.”

Lorcas syn påminner mig mycket om min egen. Jag älskar och behöver min familj men kräver utrymme och frihet — autonomi — att forma mitt eget liv, vilket också förklarar varför jag inte vill bilda en egen familj. Det förvånar mig att så många människor så lättvindigt går in i långa relationer och annat som binder. De lever det traditionella livet, utan så mycket eget ifrågasättande. Lorcas syn fångar också väl varför jag inte kan leva i småstäder, som i den jag växte upp, och varför jag trivs i Sverige, som inte präglas av hederskultur och tvingande familjeband. Sammanhållning och gemenskap har förstås sina poänger, men bara i begränsad och villkorad form. Atomistisk sammanhållning är min melodi. Och, som det verkar, Lorcas.

Niclas Berggren 6:01 den 25 January 2009

Den farlige systemmannen

Det förra seklet präglades i många avseenden av de stora, centralstyrda ekonomisk-politiska systemen och utopiska drömmar om att kunna planera fram det ideala samhället. Tilltron till individens förmåga och respekten för dennes preferenser, liksom förståelsen av fenomenet spontan ordning, lyste på många håll med sin frånvaro. I The Theory of Moral Sentiments (VI.II.42) varnar Adam Smith för systemmannen, han som tror sig veta hur allt ska styras och ställas:

The man of system, on the contrary, is apt to be very wise in his own conceit; and is often so enamoured with the supposed beauty of his own ideal plan of government, that he cannot suffer the smallest deviation from any part of it. He goes on to establish it completely and in all its parts, without any regard either to the great interests, or to the strong prejudices which may oppose it. He seems to imagine that he can arrange the different members of a great society with as much ease as the hand arranges the different pieces upon a chess-board. He does not consider that the pieces upon the chess-board have no other principle of motion besides that which the hand impresses upon them; but that, in the great chess-board of human society, every single piece has a principle of motion of its own, altogether different from that which the legislature might chuse to impress upon it. If those two principles coincide and act in the same direction, the game of human society will go on easily and harmoniously, and is very likely to be happy and successful. If they are opposite or different, the game will go on miserably, and the society must be at all times in the highest degree of disorder.

Mycket tänkvärda ord.

Fördjupning: F. A. Hayek använder begreppen kosmos och taxis för spontan respektive planerad ordning: han analyserar och kontrasterar dem i kapitel 2 av Law, Legislation and Liberty; Rules and Order. Se också Norman Barrys översikt om spontan ordning.

Niclas Berggren 16:03 den 24 January 2009

En icke-keynesiansk professor

Jag har tidigare uppmärksammat att många nationalekonomer nu förespråkar keynesiansk stimulanspolitik — men också att det finns undantag. Ett definitivt undantag utgörs av professor Xavier Sala-í-Martin vid Columbia University i New York. Som han skriver på sin hemsida:

It is commonly agreed that Keynes came up with the idea that public works are the best way to help the economy during a recession. As a result, Keynesian economists seem to have developed a blind faith in the government in general, and in the system of public works in particular. I do not share the same faith in the government. I do not share the same faith in public works. And this may help explain why.

Hans motivering på länken är förstås vetenskapligt oantastlig.

Se ett tidigare inlägg om Sala-í-Martins forskning: ”Fattigdomen minskar pga ekonomisk tillväxt”

Niclas Berggren 12:04 den 24 January 2009

Intresse för kraftsport

Vad kan detta röra sig om för sport? Kast med stor hammare?

Niclas Berggren 8:37 den 24 January 2009

Vad menas med terrorism?

Den förre amerikanske presidenten motiverade kriget i Afghanistan och Irak med tal om terrorism. Israel motiverar likaså ingrepp i Gaza med tal om terrorism. I somras såg jag Der Baader Meinhof Komplex, en film om tysk terrorism. Vad menas egentligen med begreppet?

Filosofen Tomis Kapitan försöker klargöra saken i ett färskt bokkapitel.* Först och främst tycker jag om hans utgångspunkt:

The best course is to sketch a morally neutral definition that classifies as ”terrorist” as many widely-agreed upon cases as possible. Definitions that explicitly render terrorism illegitimate make classification contentious, and it is more informative to base moral assessment on an examination of the case rather than through apriori stipulation.

Dvs. man bör börja med att definiera begreppet värdeneutralt, och sedan kan man ta normativ ställning till det begreppet innefattar. Många i den offentliga debatten verkar göra tvärtom: de börjar med handlingar de finner förkastliga och kallar sedan dessa terrorism för att de anses förkastliga. Antagligen görs detta för att skapa en negativ värdeladdning hos åhörarna, som den som använder begreppet på det viset hoppas ska ge stöd för åtgärder mot det som kallas terrorism.**

Kapitan föreslår följande definition:

Terrorism is deliberate, politically-motivated violence, or the threat of such, directed against civilians.

Man kan här notera två saker: Att definitionen möjliggör för stater att ägna sig åt terrorism och att definitionen som sådan inte rymmer något moraliskt ställningstagande.

När så definitionen är klar kommer dock naturligt nästa fråga: Kan terrorism, i nyss angivna mening, någonsin motiveras? Kapitan själv anser det i ”Can Terrorism Be Justified?”, liksom en annan filosof, Ted Honderich, t.ex. i föreläsningen ”Palestinian Terrorism, Morality, and Germany”. Kontroversiellt, ja visst! Jag klargör inte min egen uppfattning här utan vill bara framföra att begreppet bör definieras när det används, att Kapitans definition förefaller användbar (finns förslag på alternativ?) och att det finns seriösa (om än kanske inte övertygande) argument för terrorism (på vissa sätt och i vissa fall).

Tidigare inlägg: ”Terrorismens grunder” , ”Den ondskefulla darwinismen”, ”Gud och terror”. Media: DN

____________________________

*Kapitan, Tomis (2008). ”Terror.” I Law, Stephen (red), Israel, Palestine and Terror. London: Continuum. Uppsatsversion här.
**En problematisering: Även om en definition i sig är värdeneutral förefaller det svårt att tänka sig att valet mellan alternativa värdeneutrala definitioner är värdeneutralt. Är värdeneutralitet vad gäller definitionen av terrorism därför en illusion? Jag skriver som om jag inte anser det, men jag är osäker på denna punkt.

Niclas Berggren 19:04 den 23 January 2009

Tempofylld melankoli

Sjostakovitjs Kammarsymfoni (op. 110a), 2:a satsen, har ett starkt tilltal:

Niclas Berggren 13:56 den 23 January 2009

Se upp för de farliga bestarna

Attackerad hundägare

I Bo Baldersons Statsrådets verk befinner sig adjunkt Vilhem Persson (motvilligt) på sitt årliga sommarbesök hos sin syster Margareta, hennes man (statsrådet) och deras 16 barn:

Men värst var hundarna. De gamla, små gick väl an, men den nya stora var förfärlig. Den formligen vräkte sig mot mig, och barnen uppmuntrade den med rop som: ”Ja, hälsa på morbror då!” och: ”Är jag inte gullig så säj?” och ”Att han försökte slicka dej på munnen är en instinkt, han vill att du ska kräkas upp maten åt honom.” När jag avvisade den, eller försökte avvisa den, verkade de oförstående och närmast misslynta. (Jag har märkt det där hos de flesta hundägare. Tar man inte emot deras djur som vore de ens egna, sedan länge saknade barn och ger dem fritt spelrum på ens person, säger de till varandra med dova röster att man inte är någon djurvän. Och det dömer en. Sedan är man inte ett vitten värd. För att riktigt tillfredsställa dessa hundägare ska man lägga sig ner på marken och låta bestarna gå över en hel och hållen med tassar och tunga.) Sedan den gjort ett sista desperat försök att få mig på fall genom att kasta sig mot knävecken, fick Margareta den i alla fall kopplad och barn och djur drogs bort mot bassängen, där dressyr skulle övas.

Ja, hundar och hundägare kan vara mycket påfrestande. Jag misstänker att Frankrikes ex-president håller med, apropå denna nyhetsrubrik i The Daily Mail:

Former French President Chirac hospitalised after mauling by his clinically depressed poodle.

Adjunkt Persson hade visst lite fel ändå: även de gamla, små ska man se upp för!

Se tidigare inlägg om Vilhelm Persson: ”Rökning vid middagsbordet”, ”Djur och natur” och ”Den läskiga naturen”.

Niclas Berggren 9:57 den 23 January 2009

Bör fetma bekämpas?

Fetman breder ut sig, särskilt i västvärlden. I detta diagram (från WHO:s sajt om fetma) visas andelen män och kvinnor med ett BMI över 30 i några olika länder år 2005:

I ”Is the Obesity Epidemic a Public Health Problem?”, publicerad i Journal of Economic Literature, diskuterar Thomas Philipson och Richard Posner dels varför fetman har blivit större och dels vad, om något, staten bör göra åt saken. De är tveksamma till att staten bör göra särskilt mycket:

From a normative perspective, we argue that obesity may be more a private health problem rather than a public one. The fact that a population is overweight in a medical sense does not imply that it is necessarily overweight in a Pareto sense.

Men hur kan man ifrågasätta en politik som syftar till hälsomaximering? Genom detta resonemang:

From an economic standpoint, the proper maximand is of course not health but utility, in which good health is only one argument. Rational persons constantly trade off health for competing goods, such as pleasure, income, time, and alternative consumption possibilities. Intervention that considers such trade-offs unworthy of consideration is paternalistic. … The point is not that governmental efforts to control obesity should be ruled out of bounds a priori, but that all relevant costs and benefits of such efforts should be considered.

Den del av argumentationen jag tycker bäst om är när Philipson och Posner påpekar att de flesta studier av fetmans sociala kostnader väljer att inte beakta de kostnadsbesparingar som fetma ger upphov till. (Denna metodologiska inkonsekvens återfinns också i studier som beräknar alkoholens kostnader.) Som de uttrycker det:

We are skeptical that such fiscal externalities are the true underlying concern of the public health community in promoting intervention. This is because other fiscal effects, such as higher mortality rates of obese individuals (Lawrence Garfinkel 1986), which reduce Social Security spending, are not considered seriously. An exception is B. McCormick and I. Stone (2007) who argue that the medical expenses associated with obesity have been exaggerated because of the cost savings resulting from the tendency of obese people to die earlier. … If fiscal externalities is the issue, a more extensive examination of whether obese individuals lower public spending, rather than raise it, seems warranted.

Slutligen diskuterar Philipson och Posner olika metoder för att reducera fetma, i den mån staten ska försöka göra det. De konstaterar att information i regel inte fungerar särskilt väl; däremot kan allmänt ökad utbildning ge människor incitament att hålla sig smalare:

The problem is not that disadvantaged persons cannot read labels and are unaware that obesity is bad for their health, but that uneducated persons have less of an incentive to invest in their health because their longevity and their utility from living are below average.

När det gäller fettskatt är de skeptiska:

Probably any feasible tax response to obesity would cost more to enforce than it would be worth in reducing the social costs of obesity.

Den metod de verkar sätta störst tilltro till, utöver allmän utbildning, är en reglering av reklamen, särskilt den som vänder sig till barn och ungdomar.

Artikeln problematiserar alltså den utbredda synen att fetma är ett socialt problem som ska bekämpas med politiska åtgärder, men den gör det inte på ett dogmatiskt sätt. Budskapet är att alla kostnader och intäkter ska beaktas innan sådana åtgärder vidtas och att det inte tycks finnas särskilt många verksamma åtgärder att ta till. En nykter syn som även svensk debatt behöver präglas mer av.

Se tidigare inlägg: ”Det paternalistiska felslutet”, ”Fetma i USA”, ”Feta och rökare en vinst”, ”Fett fin konst”

Niclas Berggren 7:02 den 23 January 2009

De halvt dolda

Jag hade inte tänkt skriva något om Jonas Gardells dramaserie De halvt dolda, vars fyra delar nu har visats i Svt, av rädsla att låta patetisk. Men jag kan inte låta bli. Serien har berört mig på djupet. Dels för att dess teman ligger mig nära — frikyrkans märkliga värld (med dess legalism, konformism, hyckleri och sångskatt) och homosexualitet (både det egna uppvaknandet och andras aversion) — och dels för att den visar på livets bräcklighet och på lidandets realitet. Den pekar också på att vi i hög grad formas av vår sociala kontext. Att negligeras eller att bli slagen som barn sätter sina spår. Linus negligerades av en alkoholiserad mor och blev våldsam. Ragnar misshandlades fysiskt och psykiskt av sin far, missionären, och blev själv sträng. Att vara förälder utgör ett stort ansvar.

Gardell skriver på sin blogg:

Var och en av oss är en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner.

Ja. Just därför att livet är bräckligt och präglat av lidande tycker jag om att försöka se det som en dimma som syns en kort stund och sedan försvinner. Detta synsätt utesluter inte att man fokuserar på och försöker förmera livets många glädjeämnen, som också återfinns i serien: ungdomlig skönhet, attraktion, närhet, vänskap, konst. Eftersom dimman försvinner gäller det att leva livet fullt ut medan man har det.

Det enda jag inte tyckte om var det vanliga problemet med svenska skådespelare som låter tillgjorda. Den enda som inte gjorde det var alkoholistmamman Anette, briljant spelad av Ia Langhammer. Sötast var Henrik, spelad av Kristoffer Berglund (i grönt på bilden ovan).

Niclas Berggren 18:57 den 22 January 2009

Befogad upprördhet

Niclas Berggren 12:44 den 22 January 2009

Två män med mustasch

Jag har tidigare påpekat vissa likheter mellan Alexander Bard och Friedrich Nietzsche. Idag kommer Håkan Boström på DN:s ledarsida till samma slutsats:

Bard delar inte bara sin faiblesse för yviga mustascher med den tyske övermänniskofilosofen Friedrich Nietzsche (1844-1900). Han verkar också dela mycket av dennes värderingar.

I övrigt är artikeln märklig. Dess huvudbudskap är att ”frihetens försvarare” måste ”tro på” någonting. Om Boström med ”tro på” någonting menar att man måste utgå från och verka för vissa värderingar, har han givetvis helt rätt, men vem har hävdat något annat? Vill man försvara frihet gör man med nödvändighet det därför att man anser, eller ”tror”, att frihet är ett värdefullt tillstånd, värt att försvara.

Om Boström däremot menar att dessa värderingar måste vara av ett visst metaetiskt slag, anser jag att han misstar sig. Man kan mycket väl vara nihilist och förneka existensen av såväl objektiv moral som ”mänskliga” rättigheter — och försvara frihet. Man kan också, med nihilistiska utgångspunkter, förstås försvara ofrihet. Men det kan man även göra med icke-nihilistiska utgångspunkter.

För ett utvecklat resonemang om detta, se gärna min artikel ”Does Belief in Ethical Subjectivism Pose a Challenge to Classical Liberalism?”

Niclas Berggren 9:56 den 22 January 2009

Mona och Wanja visar vägen

Wanja och Mona vet

Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin:

Vi vet att det går att investera Sverige ur jobbkrisen.

Jaha. Så betryggande att dessa två insiktsfulla damer vet det. En som inte har nått samma nivå av upplysning är New York Universitys Mario Rizzo:

This in a nutshell is also the problem with both fiscal stimulus and “forced lending.” The stimulus is likely to stimulate lines of production that are not sustainable. … The root of the policy problem is that the “Keynesian” solution takes the simple aggregate demand model too seriously. It proceeds as though sectoral imbalances don’t matter. In this view, the current situation is not a coordination problem but some kind of confidence problem that leads to a deficiency of demand in general. The theory is inadequate and thus so is the solution.

Inte heller Harvard Universitys Alberto Alesina eller University of Chicagos Luigi Zingales vet lika mycket om ekonomisk politik:

Many are concerned about what we can do to help the poor weather this crisis. Unlike during the Great Depression, we have an unemployment subsidy that protects the poor from the most severe consequences of this recession. If we want to further protect them, it is better to extend this unemployment subsidy than to invest in hasty public projects. Furthermore, tax cuts have a much better effect on job creation than highway rehabilitation.

Harvard Universitys Robert Barro måste vara lika okunnig, då han skriver:

Much more focus should be on incentives for people and businesses to invest, produce and work. On the tax side, we should avoid programs that throw money at people and emphasize instead reductions in marginal income-tax rates — especially where these rates are already high and fall on capital income. Eliminating the federal corporate income tax would be brilliant. On the spending side, the main point is that we should not be considering massive public-works programs that do not pass muster from the perspective of cost-benefit analysis.

Så synd att dessa fyra professorer inte kan läsa svenska, det språk Mona och Wanja valde för att förkunna sina insikter.

Se det tidigare inlägget ”De som tror att de vet”.

Niclas Berggren 6:52 den 22 January 2009

Singapore går före i organfrågan

I Singapore drabbas ca 1 000 personer per år av njursvikt. Blott 50 av dessa får motta en ny njure via organdonation. Resterande 95 procent får fortsätta lida, dessutom till höga sjukvårdkostnader (en genomsnittlig dialyspatient kostar ca 355 000 kr per år). För att råda bot på problemet, och för att minska svarthandel, introduceras snart monetär ersättning för organdonation i Singapore. (Ett sådant system finns idag i Iran.) En övre ersättningsgräns på ca 275 000 kr väntas. Enligt ekonomisk analys kan detta komma att eliminera bristen på organ. När följer Sverige efter?

Du som kan tänka dig att donera dina organ, glöm inte att ange att du är villig att göra det.

Igår fick min pappa besked att han måste påbörja dialys. Liksom tidigare min farmor och farbror. Även jag och min syster har samma njursjukdom. Bara som en förklaring till mitt engagemang.

Tips: Marginal Revolution

Niclas Berggren 19:34 den 21 January 2009

Tystnaden som umgängesform

Michel Foucault, tyst

Som introvert är det lätt att känna sig besvärad av det sociala trycket att prata i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Särskilt när pratet är trivialt, intetsägande och ointressant. Det var därför jag reagerade med glädje då jag stötte på Michel Foucaults plädering för tystnad (i Ethics: Subjectivity and Truth, s. 122):

I often wondered why people had to speak. Silence may be a much more interesting way of having a relationship with a person. … I’m in favor of developing silence as a cultural ethos.

Han beskriver hur han blev vän med filmskaparen Daniel Schmidt (s. 121):

[W]e discovered after a few minutes that we really had nothing to say to each other. So we stayed together from about three o’clock in the afternoon to midnight. We drank, we smoked hasch, we had dinner. And I don’t think we spoke more than twenty minutes during those ten hours. From that moment a rather long friendship started. It was for me the first time that a friendship originated in strictly silent behavior.

Tystnaden ska bli mitt nya ideal! Om jag bara kunde hitta fler att dela den umgängesformen med…

Niclas Berggren 16:09 den 21 January 2009

En nationalekonoms verk

Assar Lindbeck, Gult ansikte (1996, 1998), mått okända:

Niclas Berggren 12:32 den 21 January 2009

Barn som räddar liv

En gripande historia om en familjs lidande och hopp återfinns i DN idag. Lille Felix är svårt sjuk:

Enda sättet att rädda honom är genom transplantation av blodstamceller från ett friskt syskon med samma vävnadstyp – och denna måste ske innan sjukdomen brutit ut. Med lagen som trädde i kraft den 1 juli 2006 är detta möjligt eftersom den tillåter gentest av provrörsbefruktade embryon för sjukdomsanlag och vävnadstyp vilket i sin tur möjliggör transplantation.

Här förklaras metoden (som kallas PGD/HLA) på ett enkelt sätt. Jag finner det utmärkt att den numera tillåts i Sverige. Men kristna motarbetar den, inspirerade av en destruktiv etik. Kritiken handlar främst om att flera embryon tas fram och att de som inte har exakt samma vävnadstyp kasseras. Frågan är varför det ska anses fel att kassera embryon rent allmänt och särskilt i fall där detta kan leda till att ett litet barns liv kan räddas. Felix föräldrar har enligt min uppfattning i grunden helt rätt:

Etiska föreställningar ska väl inte få styra ett barns rätt till liv?

Niclas Berggren 8:25 den 21 January 2009

Kommunikation från Riksbanken

Riksbanken

En ny forskningsgenomgång, ”Central Bank Communication and Monetary Policy: A Survey of Theory and Evidence”, publicerad i Journal of Economic Literature, visar att centralbanker numera, i bjärt kontrast till tidigare, ägnar sig åt kommunikation och att detta i regel har goda effekter:

The key empirical question is whether communication contributes to the effectiveness of monetary policy by creating genuine news (e.g., by moving short-term interest rates in a desired way) or by reducing noise (e.g., by lowering market uncertainty). There are two main strands in the literature. The first line of research focuses on the impacts of central bank communications on financial markets. The basic idea is that, if communications steer expectations successfully, asset prices should react and policy decisions should become more predictable. Both appear to have happened. The second line of research seeks to relate differences in communication strategies across central banks or across time to differences in economic performance. For example, does announcing a numerical inflation target help anchor the public’s long-run inflation expectations? The answer seems to be a qualified yes.

Just mot bakgrund av att kommunikationsstrategierna varierar kraftigt centralbanker emellan och att det inte råder samsyn om hur sådana strategier bör utformas, välkomnar jag en diskussion om Riksbankens sätt att kommunicera. Förtjänstfulla inlägg i den diskussionen står bl.a. Martin Flodén och Sloped Curve för.

Niclas Berggren 23:13 den 20 January 2009

Är han verkligen president?

Professor Barnett påpekar att både John Roberts och Barrack Obama sa fel när den senare idag skulle sväras in som president. Detta är vad konstitutionen anger ska sägas:

I do solemnly swear (or affirm) that I will faithfully execute the office of President of the United States, and will to the best of my ability, preserve, protect and defend the Constitution of the United States.

Detta är vad som faktiskt sades:

ROBERTS: Are you prepared to take the oath, Senator?
OBAMA: I am.
ROBERTS: I, Barack Hussein Obama…
OBAMA: I, Barack…
ROBERTS: … do solemnly swear…
OBAMA: I, Barack Hussein Obama, do solemnly swear…
ROBERTS: … that I will execute the office of president to the United States faithfully…
OBAMA: … that I will execute…
ROBERTS: … faithfully the office of president of the United States…
OBAMA: … the office of president of the United States faithfully…
ROBERTS: … and will to the best of my ability…
OBAMA: … and will to the best of my ability…
ROBERTS: … preserve, protect and defend the Constitution of the United States.
OBAMA: … preserve, protect and defend the Constitution of the United States.
ROBERTS: So help you God?
OBAMA: So help me God.
ROBERTS: Congratulations, Mr. President.

På ett sätt kan det vara trösterikt att även så framgångsrika och smarta personer kan begå små misstag. Men eftersom rätt ed inte uttalades blir frågan: Är Obama verkligen president nu? Och vad skulle hända om en nyvald president på den sista frågan svarade: ”While I will certainly need help, I do not expect it from fictitious beings”? Skulle USA fördöma en ateistisk president, trots att konstitutionen uppenbarligen inte innehåller formuleringen ”So help me God”? (Ja, troligen.) Slutligen: Var inte Condoleeza Rice president för ett tag idag och därmed USA:s första svarta president?

Media: SvD1, SvD2, DN1, DN2, Dagen, Sydsvenskan, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Aftonbladet3, Aftonbladet4, Aftonbladet5

Niclas Berggren 20:02 den 20 January 2009

Den moderna flickans insikt

I den absurda romanen Ferdydurke av Witold Gombrowicz (mästaren!) återfinns en skolflicka, fröken Juvenil, som har förstått ett och annat:

För henne var ungdomen inte ens en övergångsålder, nej, för den moderna flickan var ungdomen den enda godtagbara, väsentliga och värdefulla perioden i människans liv, hon föraktade mogenheten, nej, omogenheten var snarare mogenhet för henne — hon godtog varken skägg eller mustascher, varken jungfru eller mödrar med barn — härav hennes magiska makt. (s. 130)

Se tidigare inlägg: ”Mustaschens återkomst”, ”Ungdom och skönhet hör ihop”, ”Gammal och ung”, ”Ungdomens primat” och ”Ungdom och skönhet”.

Niclas Berggren 14:18 den 20 January 2009

Ekonomi och politik hänger ihop

Felipe Calderón, Mexicos president

En ny studie av två OECD-ekonomer, ”Wall Street and Elections in Latin American Emerging Democracies”, undersöker hur de råd som investmentbanker ger till investerare påverkas av presidentval i Latinamerika 1997—2008. Två huvudresultat:

Firstly, the political cycle is a determinant variable in explaining investment banks’ recommendations. Moreover, the relationship is particularly strong before electoral contests, suggesting that investment banks’ perceptions deteriorate considerably on the eve of presidential elections. Secondly, investment banks’ outlooks depend on the signal sent by candidates concerning the credibility of future economic policies. In particular, if candidates are not committed to defending sustainable macroeconomic policies, investment banks’ downgrade sovereign debt.

Det finns undantag, som i Chile och mer allmänt för året 2006, men den allmänna bilden är alltså att bankerna håller noggrann koll på politiska förvecklingar och tar hänsyn till dem i sina rekommendationer, vilket i sin tur rimligen påverkar investerare.

Är detta bra eller dåligt? Det är svårt att säga. Å ena sidan kan detta inflytande påverka politiska kandidater att förespråka och genomföra en mindre populistisk och mer långsiktigt sund makroekonomiskt politik. Å andra sidan kan det ge upphov till större kortsiktig osäkerhet (vad händer med ekonomin om ”fel” kandidat vinner?); dessutom kan det ses som ett sätt att beskära den inhemska demokratin. Studien illustrerar i vilket fall hur nära sammankopplade politik och ekonomi är.

Niclas Berggren 9:19 den 20 January 2009

Så ska luggen ligga

Jamie Conday, med den tjusigaste frisyren:

Niclas Berggren 5:44 den 20 January 2009

Gamla vänsterspöken uppmärksammas

Samhemsförespråkare Gahrton

Min gode vän Martin Andreasson håller på sin blogg på att upprätta en tio-i-topp-lista över svenska politiska kultböcker. Jag fastnade för tre av författarna.

Först ut har vi ledamoten av vänsterpartiets programkommission Jörn Svensson, som 1974 lät publicera följande:

[I] det socialistiska Sverige [skulle det] vara olagligt att väcka fråga om inskränkning eller raserande av det beslutssystem socialismen byggt upp och om ersättande av detta med ett beslutssystem i kapitalistiska former. Varje försök att rubba folkegendomen och arbetarsjälvstyret ska vara olagligt. Något verkställande av sådana beslut ska lagligen inte kunna ske. Det ska tvärtom ankomma på den socialistiska statsmakten att med tillgängliga maktmedel bekämpa sådana försök.

Så har vi Jan Myrdal, som 1987 skrev:

Albanien skall inte få bli som Italien eller Frankrike eller Sverige … Planenligt skall de fattiga bergsbyarna och det rika låglandsområdet utvecklas till samma ekonomiska nivå; det skall icke få bli någon utarmning av utkantsområden. … Den samhällsutveckling Enver Hoxha företrädde och som Albanien hittills strävat efter stämmer alltså med de föreställningar vilka traditionellt präglat våra folkrörelser och med tankarna från William Morris och hans generation marxister.

Vi avslutar med miljöpartiets Per Gahrton, som 1972 beskrev sitt framtida drömsamhälle, med kollektiva ”samhem” och med en lätt okonventionell syn på propaganda:

Det är en moralisk plikt för samhemmen att tillse att ingen blir ”över” och att sexuell och känslomässig nöd nedbringas till det minsta möjliga. … Så snart en överväldigande majoritet i folkomröstning uttalat sig för en åsikt har regeringen möjlighet att dra igång en jättepropagandakampanj för att verkligen slå ut den nya linjen till alla så att den blir en levande verklighet och inte bara en läppbekännelse.

Så spännande att tänka sig att personer av denna kaliber kan komma att sitta i Sveriges regering nästa år!

Niclas Berggren 15:19 den 19 January 2009

Bokläsning som primär semestersyssla

Vad har jag gjort under mina två veckor vid ”The Shores of Serenity”? En av de främsta sysslorna har varit läsning av böcker, något jag oftast inte orkar eller hinner med under normala arbetsveckor. Så här såg jag ut när jag tog en paus från läsandet:

Annars ägnade jag mig alltså i hög grad åt att läsa dessa åtta böcker (i nämnd ordning):

Ethics: Subjectivity and Truth av Michel Foucault. Djupa tankar om makt, vetenskap och sanning.
Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E. Samuelsson. Homodrama i kungahuset.
Ferdydurke av Witold Gombrowicz. Absurditetens mästare i skolmiljö.
The Myth of Sisyphus and Other Essays av Albert Camus. Om mening i en meningslös tillvaro.
A Prisoner of Birth av Jeffrey Archer. Rafflande spänning: kriminalromanen när den är som bäst.
Riktig vetenskap och dåliga imitationer av Olle Häggström. Rationalitetens främste försvarare i Sverige idag?
De besatta av Witold Gombrowicz. En skräckroman för köksor (utmärkt översättning av Stefan Ingvarsson).
Statsrådets verk av Bo Balderson. Adjunkt Vilhelm Persson tvingas lösa brott — humor på hög nivå.

Så här låter jag när jag rekommenderar en av böckerna på en några sekunder lång film:

Niclas Berggren 10:07 den 19 January 2009

Är alla keynesianer nu?

För drygt 40 år sedan citerades Milton Friedman i en artikel i Time:

We are all Keynesians now.

År 2009 tycks vi vara där igen. Assar Lindbeck tar till orda:

Ett budgetunderskott i dagens läge är en viktig komponent i en ansvarsfull finanspolitik.

Hur kommer detta sig, undrar Gary Becker:

[T]here appears to have been a huge conversion of economists toward Keynesian deficit spenders, but the evidence that produced such a ”conversion” is not apparent (although maybe most economists were closet Keynesians all along).

Jag konstaterar bara att det trots allt fortfarande finns nationalekonomer som är skeptiska till talet om underskottens förlovade land — förutom Becker t.ex. även Greg Mankiw, Eugene Fama, John Cochrane och Thomas Sargent. (Kan någon svensk professor i nationalekonomi läggas till listan?) Alla är inte keynesianer nu, även om de flesta tycks vara det.

(Jag är förvisso själv keynesian, men i en mycket speciell mening.)

Niclas Berggren 7:22 den 19 January 2009

Två typer av vetenskapsmän

F. A. Hayek kontrasterar två typer av forskare*:

Masters of the subject: ”There exists a stereotype of the great scientist which, though overdrawn, is not entirely wrong. He is seen, above all, as the perfect master of his subject, the man who has at his ready command the whole theory and the important facts of his discipline and is prepared to answer at a moment’s notice all important questions relating to his field.” (s. 50)
Puzzlers: ”Alfred North Whitehead is quoted as saying that ‘muddleheadedness is a condition precedent to independent thought’. … But being forced to find their own way of expressing an accepted idea, they sometimes discover that the conventional formula conceals gaps or unjustified tacit presuppositions. They will be forced explicitly to answer questions which had been long effectively evaded by a plausible but ambiguous turn of phrase of an implicit but illegitimate assumption.” (s. 53)

Den senare typen, som i regel inte återfinns i sitt ämnes huvudfåra, som uppfattas som excentrisk och oklar och som inte alltid kan sitt ämnes alla delar och nymodigheter, tenderar oftare än den förra typen, menar Hayek, att komma på riktigt banbrytande idéer. Han nämner att hans två typer kan kopplas till Isaiah Berlins räv (som vet många [små] saker) och igelkott (som vet en [stor] sak).**

Båda sorterna fyller en viktig funktion. Jag undrar om det inte finns en tredje sort, som är vanligare än de två andra: de forskare som saknar både bredd och djup. De flesta tragglar nog på och skriver och föreläser på ett invant och förutsägbart sätt. De håller sig varken à jour med sitt ämnes utveckling eller kommer med nydanande idéer. Kanske fyller även dessa en funktion. Utan dem skulle nog universitetsutbildningen braka ihop; och genom deras existens får de mer briljanta några att jämföra sig med och känna sig extra briljanta.

_________________
*Hayek, F. A. (1978). ”Two Types of Mind.” I New Studies in Philosophy, Economics and the History of Ideas. London: Routledge.
**Berlin, Isaiah (1953). The Hedgehog and the Fox. New York: Simon & Schuster. Utdrag.

Niclas Berggren 7:16 den 19 January 2009

Back in business

Min Thailandssemester är till ända: jag har lämnat sol, värme och bad för ett gråmulet Stockholm. Men en tröst är att jag återigen kan blogga! Jag vill uttrycka min stora tacksamhet till mina två gästbloggare Mikael Elinder och Henrik Jordahl, som har bidragit med ett antal riktigt bra inlägg under min frånvaro. Det sista inlägget, vilket innefattade en bild på mig från 1997 (då dessa båda herrar knappast var födda), var skojigt. I linje med detta inläggs tema kommer jag idag, som tack för deras insats, att sända Mikael och Henrik varsin liten present som kan komma väl till pass, om inte nu, så framöver.

Välkomna att fortsätta läsa Nonicoclolasos!

Niclas Berggren 9:00 den 17 January 2009

Snyggare än dig!

Detta inlägg är spökskrivet

Niclas har ofta tagit tillfället i akt att på denna blogg betona värdet av skönhet. Skönhet är värdeskapande och kan på så vis anses vara en produktionsfaktor, eller mänsklig kvalitet, att likställa med intelligens eller fysisk styrka.

Skönhet är till viss del subjektiv men en hel del forskning tyder på att det råder stor samstämmighet om vilka personer som anses vara vackra. För att undersöka om detta stämmer genomför vi en liten webbundersökning.

Vänligen uppge vem av de tre unga männen nedan som du anser vara vackrast:

Vill du se hur andra har röstat kan du titta under ”view results”.

PS. Mikael och Henrik tackar för intresset under deras gästspel. På måndag är Niclas tillbaka!

Niclas Berggren 12:26 den 15 January 2009

Privata eller offentliga tjänster?

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Bör svenska kommuner och landsting köpa in fler eller färre tjänster från privata företag? Den politiska debatten domineras av kategoriska åsikter i båda riktningar. Den ekonomiska forskningen är mer nyanserad. Privata företag har starkare incitament att effektivisera en verksamhet eftersom de själva står för dess kostnader. Problemet med privat drift är att incitamenten att minska kostnaderna kan vara så starka att det blir frestande att skära ner verksamhetens kvalitet.

Om detta resonerar jag och Erik Lindqvist i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Vi tar bland annat upp svårigheten att mäta kvalitet, kundval, trepartsrelationer, ojämlika utfall och ideella organisationer.

Som exempel använder vi institutionsvård av ungdomar med sociala problem, som Erik har skrivit en prisbelönt uppsats om. Från ett mycket litet inslag av privata aktörer kring början av 80-talet drivs i dag över 80 procent av så kallade Hem för vård och boende (HVB) i privat regi. Privata vårdhem har i genomsnitt lägre kvalitet än offentliga, åtminstone i termer av personaltäthet, andelen utbildad personal och frekvensen av vårdsammanbrott. Den genomsnittliga vårdtiden är ett år längre i privata än i offentliga vårdhem vilket medför att totalkostnaden blir dubbelt så hög.

Den offentligt anställda personalen har å andra sidan inte något ekonomiskt incitament att fylla vårdhemmets platser och kan frestas att sortera ut ungdomar som är särskilt jobbiga att ha att göra med. Offentliga hem har relativt högre sammanbrottsfrekvens för ungdomar med allvarliga problem, och dessa ungdomar är relativt mindre brottsbenägna efter att ha vårdats i ett privat vårdhem.

Vår lätt furnumstiga slutsats är att praktiskt politik och debatt om offentligt finansierade tjänster skulle må bra av ökad pragmatism och handfast fokusering på kostnader och kvalitet.

Niclas Berggren 8:00 den 14 January 2009

Är det verkligen dåligt med syskon?

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder:

Ekonomipristagaren Gary Becker publicerade 1973 tillsammans med Gregg Lewis en uppsats* där de argumenterade för en kvantitet – kvalitet avvägning i beslutet om hur många barn man bör skaffa. Argumentet går ut på att föräldrars resurser för att ge goda förutsättningar för barn att växa upp är begränsade. Det finns därför en avvägning mellan att satsa mycket resurser på få barn eller att satsa mindre på varje, men i stället kunna skaffa fler barn.

Sedan dess har ett antal studier kunnat fastlägga att det går sämre i skolan för barn i stora familjer än i små familjer. Dessa studier lider dock i allmänhet av att man inte säkert vet om det går sämre för barnen på grund av att de har fler syskon eller på grund av andra bakomliggande faktorer. Om det är så att föräldrar som har låga inkomster, låg utbildning eller på annat sätt har mindre resurser för barnen också oftare skaffar fler barn, är det fullt möjligt att det negativa sambandet mellan familjestorlek och skolresultat inte beror på antalet syskon i sig utan på just de andra bakomliggande faktorerna.

I Hans Grönqvists och Olof Ålsunds studie Family size and child outcomes: Is there really no trade-off?, undersöker de om det finns en kausal effekt av syskonskarans storlek på skolresultat. Genom att utnyttja ett rikt registerdataset över tvillingfödslar i Sverige kan de på ett fiffigt sätt undvika att resultaten drivs av bakomliggande faktorer. Resultaten visar att det endast verkar finnas en mycket liten effekt. De skriver i slutorden:

”For example, in families with at least three children, we find that having one more sibling lowers GPA in both compulsory school and secondary school with on average 1–2 percentiles. Taken together, the evidence presented in this paper suggests that family size only plays a minor role in determining children’s outcomes although we show that the effects on intermediate outcomes are larger in low-educated families and that the impact tends to increase with family size and with birth order.”

Förutom skolresultat undersöker de också om antalet syskon har någon effekt på risken att bli arbetslös eller på arbetsinkomst, men finner inga sådana effekter.

Alltså, små eller inga effekter på skolresultat, arbetslöshet eller inkomst. Hur det ligger till med lycka kan vi däremot bara spekulera i.

*Becker, G. S. and H. G. Lewis (1973), ”On the Interaction Between the Quantity
and Quality of Children”, Journal of Political Economy, vol. 81, pp. S279–S288.

Niclas Berggren 11:32 den 13 January 2009

Argumenten mot statligt stöd till bilindustrin

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Nu börjar det brännas för Saab och Volvo verkar det som. GM:s vice ordförande Bob Lutz sågar Saab som en ”finansiell katastrof” och jämför märket med en patient som inte går att rädda. Saab ska skiljas av från GM och bli ett självständigt bolag. GM:s Europachef Carl-Peter Forster är tydlig med att Saab inte klarar sig utan statligt stöd. Expressen följer sin stolta tradition att presentera nyheter innan de har inträffat och basunerar ut att Volvo säljs till Kina, enligt ”en mycket välunderrättad källa i bilbranschen”. Näringsdepartementets statsekreterare Jöran Hägglund håller pressträff per telefon från Detroit idag klockan 16:00.

Vilka är då argumenten mot statligt stöd till bilindustrin?

Att olönsamma företag med svag efterfrågan på sina produkter drar ner verksamheten är en effektiv anpassning till nya förhållanden.
Som varvskrisen visar kan statligt stöd bli mycket dyrt utan att företag och jobb i branschen går att rädda mer än tillfälligt.
Staten kan behöva gå in som ägare, men statliga företag är i genomsnitt mindre lönsamma och produktiva än privata företag.
Politiker vet inte vilka branscher och produkter som kommer att vara lönsamma i framtiden. Risken är att de satsar på gårdagens vinnare.
Stödet skapar förväntningar om en ”mjuk budgetrestriktion”. Volvo, Saab och andra storföretag kommer att räkna med nya stödpaket om de skulle få problem i framtiden.

Det finns förstås argument för också:

Finanskrisen har skapat kortsiktiga betalningsproblem som ägarna inte klarar av att hantera.
Stödet finansierar sig självt genom minskade kostnader för arbetslöshetsersättningar.
Kunskapen hur man tillverkar personbilar riskerar att gå förlorad ”för evigt”.

Av dessa tycker jag att nr 3 är svagast eftersom det handlar mer om nostalgi än om ekonomi. Nr 2 ligger det förstås en viss, kortsiktig, ekonomi i – om bilbyggarna inte kommer att hitta nya jobb. Nr 1 ser jag som det starkaste argumentet för, men då måste man kunna belägga att Saabs och Volvos underliggande problem är av underordnad betydelse.

Själv tycker jag att argumenten mot statligt stöd med råge överväger argumenten för.

Om det finns ytterligare argument får ni gärna fylla i dem som kommentarer.

Niclas Berggren 16:15 den 12 January 2009

Speltips: Sequence

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Jag gillar spel och vill ge ett tips till de läsare som också gör det. Tipset gäller Sequence, ett kombinerat kort- och brädspel. Sequence är inget nytt schack, backgammon, mah-jong eller go. Det är ett enkelt och småroligt spel som alla förstår direkt och där ett parti endast tar 15 minuter i anspråk. Visst strategiskt tänkande behövs (som att balansera offensiv och defensiv), men det är viktigare att ha turen på sin sida.

Sequence är gjort för 2-12 spelare. Jag har prövat med 2 och 4 spelare. Det var roligare med 4 (då spelar man i lag mot varandra). För att vinna gäller det att spela sina kort så att ens marker bildar sequencer (fem i rad). Inte så jätteavancerat som sagt, men ett bra alternativ när tiden är knapp och när inte alla deltagarna hänger på BoardGameGeek.

Niclas Berggren 21:25 den 11 January 2009

Pirater och försäkringsbolag i samma båt

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder

Under det senast året har flera fartyg blivit kapade och besättningar tagits som gisslan. I förra veckan släpptes supertankern Sirius Star, som kapades i november förra året. Lösensumman motsvarade enligt Reuters ungefär 24 miljoner kronor.

Nyhetsinslag i medier över hela världen har beskrivit hur stora summor piraterna tjänar på dessa kapningar och hur försäkringspremierna för sjötransporterna samtidigt stiger. Sällan pratas det om vem som betalar lösensummorna eller vem som sköter förhandlingarna. Ett intressant undantag är dock detta inslag på Fox News, som åtminstone berör ämnet.

Enligt Seacurus, ett företag som säljer så kallad ”kidnap and ransom insurance” för fartyg, så ersätter en sådan försäkring både kostnader för lösensumma plus att försäkringsbolaget står för rådgivning och förhandlingshjälp. Mitt cyniska sinnelag säger mig att försäkringsbolaget har ordnat det väldigt bra både för sig själva och piraterna.

Ju fler skepp som blir kapade desto högre blir försäkringspremierna. Därför gäller det för försäkringsbolagen att betala ut lagom höga lösensummor så att lönsamheten för piraterna hålls hög. På så vis vinner både försäkringsbolag och pirater på det hela.

För att minska problemen med kapade fartyg krävs enligt min mening att man på allvar funderar på vilken roll försäkringsbolagen spelar. T ex vore det sannolikt vettigt att hindra försäkringsbolag från att delta i förhandlingar om lösensummor. På så sätt skulle man kunna hindra att de i förhandlingarna grundlägger sin egen marknad genom att sätta lösensumman på en nivå som även gynnar piraterna.

Niclas Berggren 13:24 den 9 January 2009

Varning för politiserad forskning

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Professorerna Lars Calmfors (nationalekonomi) och Arne Jarrick (historia) varnar idag på DN Debatt för att regeringen vill öka den politiska styrningen av Vetenskapsrådet (VR). Att Calmfors sitter i VR:s styrelse och att Jarrick är dess huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap ger kritiken extra tyngd. Det är främst två förslag i regeringens forskningsproposition som professorerna vill stoppa:

1. ”Strategiska satsningar” på områden som regeringen själv väljer ut. Regeringen vill prioritera forskning på områden där svenska företag bedriver egen forskning och utveckling och där pengarna från VR ska stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft.

2. En förändrad sammansättning av VR:s styrelse från forskare till ledamöter med ”forskningsbakgrund”. Professorernas tolkning är att regeringen vill utse hela styrelsen själv för att den ska bli mer politiskt lyhörd.

Debattartikeln ger flera anledningar till att dessa förslag bör stoppas. För att återvända till krisen i bilbranschen finns risken att strategiska satsningar på bilforskning används som ett substitut till traditionella subventioner. Hur regeringen ska kunna veta att just bilbranschen (eller någon annan bransch för den delen) behöver en strategisk satsning bör man också ställa sig skeptisk till.

Niclas Berggren 7:00 den 8 January 2009

Nu kan alla spela gitarr

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder:

Det är nog säkert fler än jag som ibland tänker att det vore kanske ändå ganska kul att kunna spela gitarr. Men sen sitter man där med en gitarr i händerna och inser att det låter hemskt. Det är svårt att ha koll på fingrarna. Dessutom gör det ont i dem. Man måste lära sig ett antal ackord och gitarren verkar alltid vara ostämd.

Jag fick nyligen låna en liten mannick som gör alltihop mycket lättare. Det är en liten gitarrstämmare (se bild). Med den kan vem som helst stämma en gitarr. Man knäpper på en sträng och skruvar lite på en av skruvarna. När strängen är rätt stämd så lyser en liten lampa grönt och nålen står i mitten av skalan. Det är lätt som en plätt.

När gitarren är stämd så är det faktiskt mycket lättare att lära sig att spela än jag kunde tro. Ett litet häfte som beskriver hur man ska hålla fingrarna och vilka strängar man ska spela på är allt man behöver. Efter en timmes övning kunde jag faktiskt spela både House of the Rising Sun och Idas sommarvisa. Det låter inte fantastiskt och det går lite långsamt, men ändå. Det var lättare än jag trodde och det gav mersmak.

Niclas Berggren 0:50 den 8 January 2009

Staten som ståltillverkare

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Som en reaktion på min debattartikel om staten som biltillverkare fick jag idag en föreläsning om hur bra det gick när staten gav sig in i stålindustrin. SSAB bildades 1978 som en sammanslagning av tre stålverk i djup kris. Företaget börsnoterades 1989 och den svenska staten sålde sina sista aktier 1994. Idag är SSAB ett stort och lönsamt företag med 8.400 anställda i 40 länder och försäljning över hela världen. Med rimliga mått mätt en success story.

Frågan är dock hur säker man kunde vara på detta 1978. Kan staten plocka russinen ur kakan? Även om statliga företag i genomsnitt är mindre lönsamma än privata finns det förstås undantag, som skulle kunna vara möjliga att identifiera. Men hur ofta ska man tro att politiker med ögonen på nästa valrörelse kommer att hitta russinen? Jämfört med affärsmän som riskerar sina egna pengar?

I en debattartikel i Expressen och på sin välskrivna blogg berättar Nonicoclolasos-kollegan Peter Santesson-Wilson om hur skrivmaskinen och dessförinnan pianot sågs som framtidens investeringar. Hur kan Maud Olofsson veta att Saab inte är ett piano och att Volvo inte är en skrivmaskin? Kanske vet hon inte det. Kanske skulle hon ha underskattat radions och datorns betydelse om hon hade varit på plats när de tog över.

När det gäller stål har vi också Stålverk 80 som motvikt. Ett gigantiskt statligt investeringsprojekt som beslutades på regeringsnivå och började byggas 1975 medan exportefterfrågan på svenskt stål som bäst höll på att falla ihop och de svenska stålverken inte längre klarade den utländska konkurrensen.

Nils G. Åsling, industriminister när det begav sig, har förstås all rätt att vara stolt över SSAB:s utveckling (och att Stålverk 80 till slut stoppades). Men ett enskilt exempel som SSAB säger trots allt väldigt lite om lönsamheten hos de bilmodeller som en statlig bilfabrik skulle kunna få ut på marknaden efter en ledtid på fem år eller så.

Niclas Berggren 7:00 den 7 January 2009

Ska bistånd kanaliseras via kristna organisationer?

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder

Sverige såväl som andra europeiska länder och inte minst USA ger stora summor pengar till kristna organisationer för att bedriva biståndsarbete i utvecklingsländer. Detta tillvägagångssätt har naturligtvis både för- och nackdelar. Ett argument för detta sätt att organisera bistånd är att de kristna organisationerna ofta redan har en lokal organisation på plats i mottagarlandet. Men vad innebär det för mottagarna att biståndet kanaliseras via kristna organisationer?

Många mottagarländer är religiöst heterogena och då kan man fråga sig om de resurser som förmedlas gynnar även de som har annan religiös uppfatttning än den som biståndsorganisationen representerar. Niklas Bengtsson visar i sin studie Do Protestant Aid Organizations Aid Protestants Only? Evidence Using Longitudinal Data from Tanzania att ett biståndsprogram som syftar till att öka utbildningsnivån hos barn i Tanzania och som bedrivs av protestantiska organisationer (sponsrade av västerländska biståndsmyndigheter) i Tanzania gynnar protestantiska barn i mycket större utsträckning än katolska barn. Bland de protestantiska barnen uppskattas läskunnigheten ha ökat med 15 till 20 procent enheter till följd av av biståndsprogramet, medan ingen mätbar effekt kunnat säkerställas bland de katolska barnen. I slutorden skriver Niklas:

We have found that a faith-based partner organization does indeed use foreign aid funds to increase the living standards of the poor, but that its services mainly benefit its followers. In a way, this result is not surprising. The Evangelical Lutheran Church of Tanzania is just that – a church – and it is not difficult to imagine that non-adherents may feel reluctant to participate in its activities. Nor is it implausible that its personnel have less contact with households of different faith. The magnitude of the difference in aid impact is noteworthy, however. In particular, Lutheran assistance does not seem to reach Catholic children at all. This is a concern, because it appears as though most private and public foreign aid in Africa is channeled through evangelical groups. Moreover, policymakers appear to expect that faith organizations will be able and willing to reach everyone.

Resultaten kanske inte är djupt förvånande men enligt min mening visar det tydligt på en problematik med att offentliga biståndsorgan ger pengar till religiösa organisationer. Dessutom visar det på ännu ett sätt hur svenska staten inte lyckats separera sig från kyrkan.

Niclas Berggren 18:35 den 6 January 2009

Misslyckad finansreglering i USA

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Att det finansiella systemet i USA inte har fungerat prickfritt håller nog de flesta med om. Tyvärr verkar det som om den myndighet som utövar tillsyn över värdepappershandeln inte har gjort mycket för att stoppa det stora haveriet. I en debattartikel i New York Times tecknar Vanity Fair-redaktören Michael Lewis och hedge fond-chefen David Einhorn en inte så vacker bild av US Securities and Exchange Commission, eller SEC som den vanligen kallas.

SEC visade under nio år inget intresse att avslöja den jättescam som Bernard Madoff lyckades bygga upp i sitt luftslott Madoff Securities. Redan 1999 försökte Harry Markopolos övertyga SEC om att någonting inte stod rätt till hos Madoff Securitites. 2005 inkom han med en 17-sidig rapport med tydligare slutsatser där han bland annat påpekade att Goldman Sachs vägrade att handla med Madoff. SEC var inte intresserade.

Bland investmentbankerna är det kanske inte så förvånande att ingen hade de personliga motiven att sticka hål på den bubbla som höll på att blåsas upp. Mer förvånande, och allvarligt, är att motiven hos SEC-personalen tycks ha varit desamma:

If you work for the enforcement division of the SEC you probably know in the back of your mind, and in the front too, that if you maintain good relations with Wall Street you might soon be paid huge sums of money to be employed by it.

När en statlig övervakningstjänst fungerar som en inkörsport till mer lönsamma jobb på finansmarknaden (exemplen från SEC är många) är det lätt hänt att goda relationer med branschen ges alltför hög prioritet. Att tilltron till amerikanska företag inte skulle få skadas verkar också ha legat SEC allt för nära hjärtat genom hela börsrallyt.

Hittills har dock ingenting gjorts för att förändra SEC, dess arbetssätt eller personalens motiv. Lewis och Einhorn föreslår att den som lämnar SEC måste tillbringa en viss tid i karantän innan det blir tillåtet att gå över till Wall Street. Däremot bör dörren vara öppen i den andra riktningen. Erfarna personer som själva har jobbat på finansmarknaderna passar bättre som övervakare än unga företagsekonomer som just har klivit ur Handelshögskolans finansrum.

Länkar: NYT-artikeln, del 1 och del 2

Niclas Berggren 8:00 den 5 January 2009

En nyårsambition

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder:

När jag nu fått chansen att ventilera precis vad jag tycker och tänker, så börjar jag med att ta tillfället i akt att berätta om min nyårsambition. Jag kallar det ambition för jag försöker att inte lova (inte ens för mig själv) saker jag inte är rimligt säker på att jag kan hålla.

På denna blogg har det vid flertalet tillfällen diskuterats onödiga tidsförluster eller ineffektiviteter. Niclas skrev tex om hur störande det är att vissa tågdörrar öppnas först efter en till synes onödig fördröjning på ca tio sekunder.

Nu har jag noterat att jag själv dag efter dag skriver www. före alla adresser i webbläsarens adressfönster varje gång jag ska till någon hemsida (som jag inte har snabblänk till). Jag vet ju att detta inte behövs, men ändå har det på något sätt känts som att de gånger jag skippat det så har det ofta blivit fel. Men nu ska det bli ändring på det. Från och med årsskiftet är min ambition att jag ska sluta skriva www. framför webbadresser.

Någon betydande tidsbesparing förväntar jag mig förvisso inte men det ena kanske leder till det andra. Jag noterade tex igår att om jag bara skriver wikipedia i adressfältet (alltså utan .se eller .org) så kommer jag automatiskt till svenska wikipedias hemsida. Hur detta fungerar för andra sidor har jag inte listat ut än. Är det någon som vet mer eller har tips på fler sätt att hantera webbläsare på så tas de tacksamt emot.

Niclas Berggren 5:33 den 4 January 2009

Staten som biltillverkare

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

För två flaggskepp inom svensk industri inleds det nya året med en fortsatt kamp för att överleva. Ingen vet säkert vad Ford och GM har för planer för Volvo Personvagnar och Saab Automobile, eller om det finns intresserade köpare av de svenska biltillverkarna.

I en så pass allvarlig situation har det börjat dyka upp förslag om att staten bör gå in som ”tillfällig” ägare av Volvo och Saab. Mona Sahlin menar att staten bör överväga detta och ett antal politiker från Göteborg har varit minst lika ivriga. Som tidigare uppmärksammats på denna blogg har rektorn för Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Rolf Wolff, i samma ärende hävdat att det ”finns ingen ekonomisk forskning som belägger att staten per definition är en dålig ägare”. Ett märkligt sätt att underbygga sitt case på när det i själva verket finns en omfattande ekonomisk forskningslitteratur om skillnaderna mellan statliga och privata företag. Min sammanfattning av den forskningslitteraturen finns nu utgiven av FORES − forum för reformer och entreprenörskap.

Forskningen visar bland annat att statliga företag i normalfallet har sämre lönsamhet och lägre produktivitet än privata, samtidigt som det inte finns några entydiga skillnader i sysselsättning och löner. Undantaget är situationer där företag har monopol, eller där det råder svag konkurrens, något som inte gäller bilindustrin. Statligt ägande innebär också att strategiska omstruktureringar tenderar att försenas istället för att påskyndas − vilket knappast är vad Volvo och Saab behöver just nu.

Om detta skriver jag och FORES chef Martin Ådahl idag på DN Debatt. Vi menar att staten har små chanser att förbättra läget för fordonsbranschen om man går in i Volvo och Saab, samtidigt som man löper stor risk att långsiktigt försämra situationen. Att staten bör tillverka bilar är med andra ord svårt att underbygga med ekonomisk forskning.

Niclas Berggren 16:09 den 3 January 2009

Två gästbloggare tar över

Under de kommande två veckorna kommer jag inte att skriva något på denna blogg. Det beror på att jag befinner mig i Thailand på semester. Jag är emellertid mycket glad över att kunna presentera två gästbloggare, som kommer att skriva här i mitt ställe. Jag har valt dem med omsorg — de är vänner och kollegor till mig, vars intellektuella kvaliteter jag beundrar och uppskattar.

: Mikael Elinder

: Henrik Jordahl

Mikael Elinder är fil.dr i nationalekonomi från Uppsala universitet, där han också är verksam som forskare.
Henrik Jordahl är docent i nationalekonomi från Uppsala universitet. Han är verksam som forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN).

Klicka gärna på deras namn för att bekanta er närmare med dem.

Jag har gett dessa båda herrar helt fria tyglar att skriva om vad de vill, hur de vill. (Det enda jag kan prediktera är att det lär bli färre, för att inte säga noll, bilder på vackra unga män.) Jag ser själv mycket fram emot att läsa vad de har att säga. Jag är på plats här igen den 19 januari.

Niclas Berggren 15:23 den 3 January 2009

Kvinna med udda böjelser

Vi talar förstås om huvudpersonen i Richard Strauss opera Salome (libretto här; baserad på Oscar Wildes pjäs Salomé; inspirerad av en biblisk berättelse). Detta är en blodtörstig kvinna, rentav nekrofil. Men hon sjunger så spektakulärt till så stimulerande musik, att man måste älska henne ändå. Se Birgit Nilsson i ett konsertant framförande av slutscenen, på The Met 1972:

Niclas Berggren 11:41 den 3 January 2009

Ordning och reda

Min gode vän Joakim (normalt sett boende i Los Angeles) har varit i Singapore. Jag misstänker att ordningsmänniskor trivs utmärkt i det landet.

Niclas Berggren 6:21 den 3 January 2009

Tänk inte så mycket

David Hume

Tänker du också lite väl mycket på saker och ting? Blir din hjärna också överhettad alltsomoftast? David Hume beskriver problemet samt lösningen på detsamma i A Treatise of Human Nature (bok I, del IV, sektion VII):

The intense view of these manifold contradictions and imperfections in human reason has so wrought upon me, and heated my brain, that I am ready to reject all belief and reasoning, and can look upon no opinion even as more probable or likely than another. Where am I, or what? From what causes do I derive my existence, and to what condition shall I return? Whose favour shall I court, and whose anger must I dread? What beings surround me? and on whom have I any influence, or who have any influence on me? I am confounded with all these questions, and begin to fancy myself in the most deplorable condition imaginable, inviron’d with the deepest darkness, and utterly depriv’d of the use of every member and faculty.

Most fortunately it happens, that since reason is incapable of dispelling these clouds, nature herself suffices to that purpose, and cures me of this philosophical melancholy and delirium, either by relaxing this bent of mind, or by some avocation, and lively impression of my senses, which obliterate all these chimeras. I dine, I play a game of backgammon, I converse, and am merry with my friends; and when after three or four hour’s amusement, I woul’d return to these speculations, they appear so cold and strain’s and ridiculous, that I cannot find in my heart to enter into them any farther.

Lösningen är alltså distraktion! Att äta, spela spel, konversera och vara glad i goda vänners lag. Det ska jag tänka på.

Niclas Berggren 16:57 den 2 January 2009

Skönhet på en köksbänk

Niclas Berggren 12:14 den 2 January 2009

Vad kommer att förändra allt?

Sam Harris

Årets Edge-fråga till diverse smarta personer lyder så här:

What game-changing scientific ideas and developments do you expect to live to see?

Först och främst gillar jag Steven Pinkers problematisering:

I have little faith in anyone’s ability to predict what will change everything.

Annars fann jag Sam Harris svar intressant:

I think it safe to say that the time is not far off when lying, on the weightiest matters, will become a practical impossibility.

Är detta en önskvärd utveckling? Kanske, om tekniken rör just de viktiga frågorna (i domstolar?; i politiken?). Skulle tekniken bli mer utbredd och appliceras i vardagen har jag mina tvivel.

Se tidigare inlägg: ”Vilken åsikt har du ändrat?” (förra årets Edge-fråga), ”Lögner kräver hjärnförmåga”

Niclas Berggren 7:14 den 2 January 2009

Ekonomisk politik gör skillnad

Vad förklarar att länder utvecklas olika ekonomiskt? En grundläggande och väl belagd förklaring är att de formella institutionerna — främst lagstiftning om ägande och rättssystemet — skiljer sig åt.* Länder som skyddar privat ägande och som har icke-korrumperade, förutsägbara och effektiva rättssystem växer mer än andra länder. Nu visar en ny studie, ”Institutions vs. Policies: A Tale of Two Islands”, att skillnader i institutioners utformning inte förklarar allt:

Recent work emphasizes the primacy of differences in countries’ colonially-bequeathed property rights and legal systems for explaining differences in their subsequent economic development. Barbados and Jamaica provide a striking counter example to this long-run view of income determination. Both countries inherited property rights and legal institutions from their English colonial masters yet experienced starkly different growth trajectories in the aftermath of independence. From 1960 to 2002, Barbados’ GDP per capita grew roughly three times as fast as Jamaica’s. Consequently, the income gap between Barbados and Jamaica is now almost five times larger than at the time of independence. Since their property rights and legal systems are virtually identical, recent theories of development cannot explain the divergence between Barbados and Jamaica. Differences in macroeconomic policy choices, not differences in institutions, account for the heterogeneous growth experiences of these two Caribbean nations.

Så här olika har real BNP per capita utvecklats sedan 1960:

Vad är det då för ekonomisk politik som har gett Barbados så mycket större ekonomisk framgång än Jamaica? Den huvudsakliga skillnaden är att Jamaica, till skillnad från sin granne, nationaliserade företag, ökade de statliga utgifterna kraftigt (med stora budgetunderskott som följd), reducerade ekonomisk interaktion med omvärlden och bedrev en expansiv penningpolitik (med hög inflation som följd). Ekonomisk framgång torde gynnas både av vissa institutioner och en viss ekonomisk politik.**

____________________

*Se t.ex.
Acemoglu, Daron, Johnson, Simon och Robinson, James A. (2005). ”Institutions as a Fundamental Cause of Long-Run Growth.” I Aghion, Philippe och Durlauf, Steven N. (red), Handbook of Economic Growth, Volume 1A. Amsterdam: Elsevier.
North, Douglass C. (1993). ”Economic Performance through Time.” Nobelföreläsning.
Waldenström, Daniel (2005). ”Privat äganderätt och ekonomisk tillväxt.” I Berggren, Niclas och Karlson, Nils (red), Äganderättens konsekvenser och grunder. Stockholm: Ratio.
**För en avvikande uppfattning om betydelsen av ekonomisk politik för tillväxt, se
Easterly, William (2005). ”National Policies and Economic Growth: A Reappraisal.” I Aghion, Philippe och Durlauf, Steven N. (red), Handbook of Economic Growth, Volume 1A. Amsterdam: Elsevier.

Niclas Berggren 18:21 den 1 January 2009

Argument för frihet

Hugo Black, under många år domare i USA:s högsta domstol, om yttrandefrihet:

Freedoms of speech, press, petition and assembly guaranteed by the First Amendment must be accorded to the ideas we hate or sooner or later they will be denied to the ideas we cherish.

Apropå att våld brukas mot företrädare för politiska partier i Sverige.

Niclas Berggren 14:36 den 1 January 2009

Frigjort tänkande

Vi är alla präglade av andra människor. Att inse det och att analysera andras inflytande över en kan ses som ett tecken på mognad.* Michel Foucault beskriver hur den grekiska idén om omsorg om det egna jaget implicerar ett kritiskt förhållningssätt till invanda sätt att tänka:

The practice of the self must enable one to get rid of all the bad habits, all the false opinions that one can get from the crowd or from bad teachers, but also from parents and associates. To ”unlearn” (de-discere) is one of the important tasks of self-cultivation.**

Nej, bara för att pappa eller magistern sa det är det inte nödvändigtvis sant eller bra. Att lära sig av med något, det behöver nog fler än jag lära sig. Är det något du inser att du behöver lära dig av med?

_________________

*Att få en sådan insikt är förstås i regel i sin tur ett resultat av andras inflytande, som när jag läste Foucaults text och när du läser det här. Men alla inflytanden är inte negativa. Det gäller att kunna sålla bra inflytande från dåligt.
**S. 97 i ”The Hermeneutic of the Subject”, från Ethics: Subjectivity and Truth

Niclas Berggren 6:51 den 1 January 2009

Gud och bakterier

Bakteriell flagell

Det är en vådlig strategi för teister att påstå att en gud måste finnas eftersom det finns komplexa fenomen som vetenskapen inte kan förklara. Hittar man en klocka på stranden, påstod William Paley för drygt 200 år sedan, måste det finnas en klocktillverkare. Samma sak med naturen, menade han. Men därefter kom Darwin:

The old argument of design in nature, as given by Paley, which formerly seemed to me so conclusive, fails, now that the law of natural selection has been discovered.*

Vetenskapen utvecklas, och det vi inte vet idag kan vi i många fall veta imorgon. En som borde ha känt till detta är Michael Behe, en katolsk biokemist som 1996 publicerade boken Darwin’s Black Box, i vilken han bl.a. hävdade att bakteriella flageller inte kan ha utvecklats evolutionärt och att det därför måste finnas en gudomlig Skapare. Nu rapporterar New Scientist om ny forskning:

Thanks to all the recent work, the big picture of flagellum evolution is much clearer than it was just a few years ago, and getting better all the time. ”This work is just getting started,” says Matzke. Ultimately, though, it is unrealistic to hope to unravel every twist and turn of the bacterial flagellum’s 3-billion-year-plus evolutionary journey. ”That is impossible,” says Doolittle. But he argues that the scientific imperative is not to reconstruct the entire process but simply to prove that the evolution of the flagellum is plausible using well-established natural processes.

På ett mer övergripande plan är det så, att även om vetenskapen inte har eller kommer att ha en aning om hur ett fenomen har uppstått (vilket vi i och för sig inte med någon säkerhet kan veta att den inte kommer att ha), är det i vilket fall inget argument för att en gud existerar. Det är bara ett konstaterande, att vi inte känner till vissa saker. Som John Stuart Mill skrev i sin självbiografi (enligt Bertrand Russell i ”Why I Am Not a Christian”):

My father taught me that the question ”Who made me?” cannot be answered, since it immediately suggests the further question ”Who made god?”

Dvs. att postulera en gud utgör ingen förklaring. Tvärtom, eftersom en gud vore ett mycket komplext och svårförklarat fenomen i sig och ger upphov till fler frågor än det besvarar. Att påstå att en gud måste finnas eftersom vi inte vet hur något har uppkommit är i själva verket att lägga sig platt och att säga att vi vet att vi inte kan veta mer. Men hur kan vi veta att vi inte kan veta mer? William Paley trodde att han visste — och hade fel. Michael Behe likaså.

__________________

*S. 87 i Darwin, Charles (1958). The Autobiography of Charles Darwin 1809-1882. London: Collins.

Fördjupning:

Pallen, Mark J. och Matzke, Nicholas J. (2006). ”From the Origin of Species to the Origin of Bacterial Flagella”. Nature Reviews Microbiology 4(10): 784—790.
Dawkins, Richard (1986). The Blind Watchmaker. New York: W. W. Norton, Inc. Tv-inslag om bokens analys.
TalkOrigins djupgranskning av Michael Behe och ”intelligent design”.
Nobelpristagaren i fysik Steven Weinbergs essä ”A Designer Universe?”.

Tidigare inlägg: ”Intelligent design i skolor?”

Niclas Berggren 20:42 den 31 December 2008

En dansk hjälte

Hör dansk-amerikanen Lauritz Melchior, en lysande Heldentenor, i en inspelning av Richard Wagners storslagna musikdrama Siegfried från runt 1930, där han smider ett nytt svärd av resterna av Notung:

Niclas Berggren 15:33 den 31 December 2008

Spänning i butiker

(OBS! Det är inte jag på bilden.)

Min Konsum-butik har just infört en en möjlighet att själva registrera och betala sina varor. Själv tilltalas jag av det hela: det är skojigt när det piper, och det är skönt att slippa köa. Men jag undrar om det inte skapar spänningar i butikerna. Att ägarna drar nytta av att slippa betala löner för kassapersonal förklarar antagligen varför systemet har införts — men bör inte personalen oroas av att bli överflödig? Alla andra sysslor kunde ju utföras redan tidigare med kassatjänstgöring, och utan kassatjänstgöring borde rimligen färre anställda behövas. Trots det är personalen på Konsum ivrigt hjälpsamma när det gäller att få kunderna att använda systemet. Är det något jag har missat?

Niclas Berggren 12:06 den 31 December 2008

Min nya hjälte

Jag har fått en ny hjälte, utöver Kim Jong-Il: Bryan Caplan! Han har just besökt farbror doktorn:

When the doctor finally got to me, he tried to shake my hand! … After five days of illness, though, I was in no mood for such nonsense, so I politely refused to shake the doctor’s hand. I’m happy to spend two hours in an Urgent Care center to get my health back. But two hours for a stranger to express phony sympathy, and expose me to a germ cocktail? No thanks!

Uppenbarligen har andra patienter annorlunda preferenser. Vilket gör mig än mer inspirerad att bete mig som Bryan Caplan.

Se tidigare inlägg: ”Leve Kim Jong-Il!” och ”Rör mig inte”.

Niclas Berggren 9:08 den 31 December 2008

Lögnens logik

Ta en titt på denna bild. Utgör texten på den — ”detta är inte en pipa” — en lögn?

Bilden upphovsman, René Magritte, ansåg inte det:

Den berömda pipan, som jag har fått utstå kritik för den! Men det går inte att fylla den med tobak, eller hur? Nej, för det är bara en bild. Så om jag under bilden hade skrivit ”detta är en pipa” skulle jag ha ljugit!*

Jag återfann denna bild i en högintressant uppsats, ”On the Logic of Lying”, som inte ägnar sig åt en moralfilosofisk utan åt en logisk och spelteoretisk analys av vad det innebär att ljuga. Författarna definierar en lögn på följande sätt:

We look at lying as an act of communication, where (i) the proposition that is communicated is not true, (ii) the utterer of the lie knows that what she communicates is not true, and (iii) the utterer of the lie intends the lie to be taken as truth.

Läs hela uppsatsen. Missa inte Proposition 9 på s. 14! Den är fundamental.

*S. 71 i Torczyner, Harry (1977). Magritte: Ideas and Images. New York: Harry N. Abrams. Egen översättning.
Tidigare inlägg: ”Lögner kräver hjärnförmåga”
Se även Foucault, Michel (1983). This Is Not a Pipe. Berkeley: University of California Press.

Niclas Berggren 20:30 den 30 December 2008

Vad kostar en ren?

Kände du till att rennäringen ger upphov till en stor årlig samhällsekonomisk förlust? För tio år sedan uppskattades den till ca 200 miljoner kronor. För varje intjänad krona tillfördes näringen 6,50 kronor i stöd år 1993. Detta fick jag veta då jag läste den oväntat spännande ESO-rapporten Vad kostar en ren? En ekonomisk och politisk analys (Ds 1998:8). Den nationalekonomiska analysen kan förstås bara uppskatta kostnader och intäkter och inte besvara frågan om staten ska stödja en förlustverksamhet, t.ex. av kulturella skäl. Det får vi var och en ta ställning till. Vad anser du?

Niclas Berggren 14:38 den 30 December 2008

Klarsynt ansikte

Alexei von Jawlensky, Prophet (Sibyl) (1913), 59,1 x 55,9 cm:

Niclas Berggren 11:59 den 30 December 2008

Brott att bryta mot könsnormer

Häromdagen väckte påven uppmärksamhet när han varnade för överträdelser av den ”naturliga” könsordningen. Han bekräftade därigenom välkänd katolsk fientlighet, såväl i retorik och lära som i försök att påverka lagstfitning, mot homo- och transsexuella. Michel Foucault berättar att sådan fientlighet har förekommit förr:

This concerns the case of Marie Le Marcis. Born in 1581 and baptized as a girl, she eventually adopted men’s dress, took the first name of Marin, and undertook to marry a widow, Jeanne Le Febvre. Arrested, she was given a death sentence on May 4, 1601, for ”the crime of sodomy.” The report by the doctor Jacques Duval saved her from being burned at the stake. She was sentenced to remain a girl.*

och

Anne Grandjean, born in 1732 at Grenoble, dressed as a man and married Françoise Lambert at Chambéry, on June 24, 1761. Informed against and accused, she was summoned before the court of Lyon, where she was first sentenced to the iron collor and banishment for desecrating the marriage tie. A judgment from the Tournelle, on January 10, 1765, cleared her of the accusation but ordered her to change back to women’s dress.*

Glädjande nog är respekt och förståelse för personer som Marin och Anne större nuförtiden, i alla fall utanför kyrkans väggar.

*S. 56 i ”The Abnormals”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se Lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall
Tidigare inlägg: ”Respekt för transsexuella”, ”Gen för transsexualism”, ”Facisten i Rom”

Niclas Berggren 9:20 den 30 December 2008

Ökar statsbidrag den offentliga välfärden?

De rödgröna vill ge extra statsbidrag till ”offentlig välfärd”, genom att bidragen till kommuner och landsting ökas. Men är det säkert att sådana bidrag går till produktion av offentlig välfärd? I en ny, metodologiskt innovativ studie finner Matz Dahlberg, Heléne Lundqvist och Eva Mörk att lokala tjänstemän har makt över de bidrag kommunerna får och att de primärt ser till att öka mängden byråkrater, snarare än personal i direkt välfärdsproduktion:

The pattern of results is quite clear – the marginal effects of additional grants on bureaucratic employment is significant and large, while there is no significant effect on the number of personnel in child care, schools, or elderly care. This is a pattern that we interpret as indicating that bureaucrats have an independent say in the decisions on what to do with additional grants, and that they use this power to achieve selfish goals.

Förutom att detta antyder att bidrag till kommuner inte automatiskt leder till högre produktion av offentlig välfärd, bekräftar studien en klassisk hypotes inom public choice, formulerad av bl.a. Tullock, Downs och Niskanen, att byråkrater agerar i enlighet med sitt egenintresse.

Niclas Berggren 18:02 den 29 December 2008

Är liberalismen en attityd?

Jag finner Michel Foucaults förståelse av vad liberalismen är tänkvärd. Han ser liberalismen, inte som ett specifikt politiskt program eller en ideologi, utan som en praktik och en attityd. Attityden rör synen på statens roll i samhället:

For its part, liberalism resonates with the principle: ”One always governs too much” — or, at any rate, one always must suspect that one governs too much.*

Den grundläggande utgångspunkten för denna attityd är en annan än den som präglar icke-liberala diskurser:

Liberal thought starts not from the existence of the state, seeing in the government the means for attaining that end it would be for itself, but rather from society, which is in a complex relation of exteriority and interiority with respect to the state. Society, as both a precondition and a final end, is what enables one to no longer ask the question: How can one govern as much as possible and at the least possible cost? Instead, the question becomes: Why must one govern?**

Liberalen säger alltså inte säkert att staten inte ska finnas eller staten inte ska göra x och y utan innefattar ett ifrågasättande av staten, en ständig prövning av staten, en insikt om statens begränsningar och möjlighet att åsamka skada. Analysen börjar där, men var den slutar är mindre klart. Därav, kanske, alla olika typer av liberalism.

Se tidigare inlägg: ”Vad är liberalism?” och ”Vad menas med nyliberalism?”

_______________

*S. 74 i ”The Birth of Biopolitics”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
**S. 75, ibid.

Niclas Berggren 12:13 den 29 December 2008

Bör man säga ”god jul”?

Hur bör man som icke-kristen se på en tillönskan om en ”god jul”? Eugene Volokh, som inte är kristen, välkomnar en sådan hälsning:

I don’t celebrate Christmas as a religious holiday, but so what? If you wish me a Merry Christmas, is it really reasonable for me to interpret this as a wish that I have a deep relationship with Jesus on this day?

Snarare irriterar han sig på folk som istället önskar honom ”god helg”. Eric Posner ställer sig frågan varför en mer allmänt hållen hälsning skapar irritation och påpekar att irritationen kanske är förhastad i vissa fall:

The answer is that more generic greetings … reflect social distance …

Eugene Volokh bekräftar denna tolkning:

It strikes me that a certain amount of emotional immediacy was lost in the change from Merry Christmas to Happy Holidays.

Ilya Somin avrundar med en vettig slutsats:

Non-Christians shouldn’t take offense because some casual acquiantance wishes them ”Merry Christmas.” It’s pretty unlikely that this is a serious attempt at conversion or an effort to put down atheism or non-Christian religions. By the same token, Christians and political conservatives shouldn’t take offense if someone says ”Happy Holidays.” It’s fairly certain that this isn’t an effort to denigrate Christmas; nor is it PC hypersensitivity.

Jag måste erkänna att jag som anti-teist och som förespråkare av en rekonstruktion av förståelsen av julen spontant har lite svårt för julhälsningar — särskilt på engelska, där ”Christ” ingår i julens namn — men trots allt tycker jag om julen som en tid att umgås med nära och kära och tycker gott att vi kan önska varandra ”god jul”! Jag blir dock inte irriterad om någon istället önskar mig ”god helg”. Det bör inte du heller bli. Som Ilya Somin påpekar bör vi inte bli för känsliga.

Niclas Berggren 8:41 den 29 December 2008

Skönhet på golfbana

Mina föräldrar ser mycket på Viasat Golf, vilket jag också har gjort under julledigheten. Igår fick jag upp ögonen för Gregory Norman, son till golflegenden Greg Norman:

Som vanligt har Peter Jihde helt fel.

Niclas Berggren 17:38 den 28 December 2008

Skilsmässor i kristna led

Kristen äktenskapsetik är mycket strikt. De kristna makarna Linda och Benjamin tar den, trots problem, på allvar:

”We’re afraid that if we get a divorce, He’ll never forgive us,” said Benjamin, 37, who admitted that he and Linda had recently started arguing in their car with the radio on so that God wouldn’t hear them.

Andra kristna är inte lika noga med att följa de bibliska moralreglerna — inte ens de som kallar sig bibeltroende:

[F]undamentalists are as likely to get divorced as the rest of the population.

Trots en högstämd retorik i den offentliga debatten, t.ex. när det gäller könsneutrala äktenskap och bioetik, går det tydligen bra för kristna att välja och vraka bland gamla regler när de själva är berörda. Då inger Linda och Benjamin mer respekt. De följer förvisso en absurd regel, men de hycklar i alla fall inte.

Se de tidigare inläggen ”Runar bryter mot bibeln” och ”Ska skilsmässa tillåtas?”

Niclas Berggren 12:21 den 28 December 2008

Hårdare fängelser och återfall i brott

Det här med brott och straff är inte helt okomplicerade saker. Även om många studier* finner att hårdare straff minskar brottsligheten, finns det studier som tyder på motsatsen. I ”Do Harsher Prison Conditions Reduce Recidivism?” undersöker Keith Chen och Jesse Shapiro om tuffare fängelsevillkor minskar återfallsbrottsligheten:

We find no evidence that harsher confinement conditions reduce recidivism. If anything, our estimates suggest that moving an inmate over a cutoff that increases his assigned security level from minimum to above-minimum security tends to increase his likelihood of rearrest following release.

Allmänheten tycks alltid bli upprörd när de får veta att fångar har diverse förmåner i fängelserna. Men om det visar sig att hårdare fängelsevillkor generar fler återfallsbrott, kan det utgöra en grund för att ifrågasätta hårdare villkor.**

________________

*Se referenser i de tidigare inläggen ”Brott och straff” samt ”Har Alvendal rätt om brott och straff?”.
**Det är dock fortfarande så att hårdare fängelsevillkor kan reducera brottsligheten i stort genom en avskräckande effekt, vilket denna studie indikerar är fallet. Vad Chen och Shapiros resultat gör är att komplicera bilden och introducera trade-offs. Även om hårdare fängelsevillkor reducerar nettobrottsligheten, kan de öka vissa typer av brottslighet.

Niclas Berggren 8:34 den 28 December 2008

Är ökade offentliga utgifter en lösning på krisen?

Professor Mulligan förhåller sig tveksam:

Thus, even if I could be guaranteed that public spending would be well-timed in this recession AND public spending had a multiplier in previous recessions, I remain doubtful that public spending will have a multiplier in this recession. We have to accept that, these days, public spending will crowd out private spending.

Det gör även jag. Vissa tror däremot dogmatiskt, att allt löser sig om vi bara ökar budgetunderskottet.

Niclas Berggren 18:14 den 27 December 2008

Tro utan argument

En underbar essä i Boston Review, ”God: Philosophers Weigh In”, om grunderna för religiös tro, rekommenderas varmt! Jag gillade särskilt dessa två konstateranden:

[A]mong contemporary philosophers, the seriously religious are a small minority.

samt

The funny thing about arguments for the existence of God is that, if they succeed, they were never needed in the first place.

Niclas Berggren 12:12 den 27 December 2008

Är Europa bättre än USA på att följa folkrätten?

Vid internationella konflikter framträder i regel någon folkrättsjurist i media och klargör vem som gör rätt och vem som gör fel. Inte sällan kritiseras USA. De två juristprofessorerna Jack Goldsmith och Eric Posner klargör härvidlag något intressant:

In fact, Europe’s commitment to international law is largely rhetorical. Like the Bush administration, Europeans obey international law when it advances their interests and discard it when it does not. … Why, then, do so many people believe the U.S. and Europe have different attitudes toward international law? Partially this is because American politicians frequently express their skepticism about international law, while European politicians loudly proclaim its central role in their value systems, even when they are defying it.

Frågan är om europeiska jurister också tenderar att förbise att europeiska stater inte de facto är så mycket duktigare än USA på att följa internationell rätt. Min skepsis mot folkrätten som fenomen är fortsatt stark.

Se det tidigare inlägget ”Den tveksamma folkrätten” samt ovan nämnda juristers bok The Limits of International Law (Oxford University Press).

Niclas Berggren 8:09 den 27 December 2008

Vad är en familj?

Jag tillbringar, precis som Tomas Gür, julhelgen med min älskade familj. Men vad är egentligen en familj? Jag gillar Gürs sätt att se på begreppet:

Men i ett samhällsperspektiv är familjens avgörande egenskap inte de biologiska banden, utan att den i sin inre funktion är en (liten) gemenskap för individerna som ingår i den, och att den utåt utgör en skyddsvall mot den stora världen. Med detta synsätt innefattar familjen bland andra också barnlösa par, adopterade barn, syskon, halvsyskon och styvsyskon, ensamma föräldrar, styvföräldrar, medlemmar från äldre generationer, avlägsna släktingar eller mycket nära vänner ingående i den närmaste kretsen, och givetvis även samkönade par med eller utan barn.

Jag diskuterade för några år sedan hur begreppet ska förstås med katoliken och den dåvarande kristdemokraten Lars F. Eklund:

”En kritik av kristdemokratisk familjesyn” — mitt första inlägg
”Stenkastning i glashus” — replik av Eklund
”Rasera medeltida moralbyggen” — replik av mig

Eklund skulle inte gilla Gürs öppna syn på vad en familj är.

Det gör säkerligen inte heller en annan kristen, pastor Donald Wildmon, som har iscensatt en bojkott av soppföretaget Campbell, för att de i reklam visar ett barn med två mammor:

“Not only did the ads cost Campbell’s a chunk of money,” writes AFA Chairman Donald Wildmon in an email alert, “but they also sent a message that homosexual parents constitute a family and are worthy of support.”

Den kristna kärleken in action. Som i Sverige, där vi uppmanas att bojkotta Björn Borg pga. denna reklamfilm:

Det jag tycker om med Gürs inlägg är att han inser att familjen är värdefull, oavsett hur den ter sig. Den senare insikten saknas på vissa håll.

Niclas Berggren 20:17 den 26 December 2008

Språklig skönhet

Jag finner det hebreiska alfabetet oemotståndligt på rent estetiska grunder.

Niclas Berggren 12:43 den 26 December 2008

Övervakningssamhällets rötter

Benthams panopticon-fängelse

Det har varit mycket tal om övervakningssamhället under 2008, pga. FRA– och IPRED-lagar. Jag har inte engagerat mig så mycket i den debatten, inte därför att jag inte finner lagarna djupt problematiska utan därför att jag på detta område är defaitistisk.

När jag läser Michel Foucaults analys av det straffande samhällets idéhistoria befästs jag i min syn, att övervakningssamhällets rötter är djupa, och det finns inga tecken på att de inte kommer att fortsätta att växa samtidigt som övervakningsträdets grenar sträcker sig allt längre. Så här beskriver Foucault en central aspekt av det straffande samhället:

A new optics, first of all: an organ of generalized and constant oversight; everything must be observed, seen, transmitted: organization of a police force; instituting of a system of records (with individual files), establishment of a panopticism.*

En utmärkt term: den nya optiken! Allt ska ses av staten.

______________

*S. 55 i “The Punitive Society”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Bloggreferens: Mårten Schultz

Niclas Berggren 7:39 den 26 December 2008

Lögner kräver hjärnförmåga

Inte bara människor ljuger och försöker bedra — det gör även vissa djur, enligt en studie:

Our analysis shows that the size of the neocortex in a modern primate species predicts the extent to which individuals of that species use deceptive tactics for social manipulation.

Det krävs alltså viss kognitiv förmåga för att försöka dupera andra. Med smarthet följer inte bara bra utfall utan även en del dåliga, tycks det. Om nu lögner ska ses som dåliga. Jag har alltid funnit Immanuel Kants dogmatiska aversion mot lögner överdriven. Även om total lögnaktighet vore dåligt, är total sanningsenlighet, i enlighet med det kategoriska imperativet, också dåligt. Jag förespråkar en gyllene medelväg. I vilket fall tycks människor oförmögna att avslöja lögner:

In more than 100 studies, researchers have asked participants questions like, Is the person on the videotape lying or telling the truth? Subjects guess correctly about 54 percent of the time, which is barely better than they’d do by flipping a coin. Our lie blindness suggests to some researchers a human desire to be deceived, a preference for the stylishly accoutred fable over the naked truth.

Tips: Panu Poutvaara
Uppdatering: Lögndetektorer fungerar inte heller.

Niclas Berggren 18:07 den 25 December 2008

Köttet är svagt

Francis Bacon, Figure with Meat (1954), 129,9 x 121,9 cm:

Niclas Berggren 12:26 den 25 December 2008

Atomistisk sammanhållning

På det kollokvium jag deltog i för några veckor sedan i Frankrike lanserade Joachim Zweynert det intressanta begreppet atomistic cohesion. Han gjorde det efter att jag ifrågasatte strävan efter sammanhållning i ett samhälle. Som jag har påpekat tidigare kommer en sådan strävan med en kostnad: autonomin beskärs om människor ska interagera mycket, kontrollera varandra och bestraffa dem som inte samarbetar. Alla trivs inte i täta sociala miljöer, som i sin tur har visat sig viktiga för att sådant som tillit mellan människor ska uppkomma. Joachim menade dock att total atomism inte är eftersträvansvärt, och det håller jag efter viss eftertanke med om. Hans idé om atomistisk sammanhållning ser individen som autonom men fri att ingå i sociala relationer när han så önskar. Det kan röra sig om marknadsrelationer, som möjliggör den katallaxi Hayek talar om och som leder till personligt och makroekonomiskt välstånd genom arbetsdelning och arbetsspecialisering. Det kan också röra sig om sociala relationer. Poängen är att sammanhållningen är fri och inte påtvingad. Atomismen är ett slags default-läge som det alltid ska gå att återvända till utan någon större kostnad.

Jag kommer att tänka på John Rawls Political Liberalism. I föreläsning IV talar han om en overlapping consensus (s 134):

Thus, to see how a well-ordered society can be unified and stable, we introduce another basic idea of political liberalism to go with the idea of a political conception of justice, namely, the idea of an overlapping consensus of reasonable comprehensive doctrines. In such a consensus, the reasonable doctrines endorse the political conception, each from its own point of view. Social unity is based on a consensus on the political conception; and stability is possible when the doctrines making up the consensus are affirmed by society’s politically active citizens and the requirements of justice are not too much in conflict with citizens’ essential interests as formed and encouraged by their social arrangements.

Detta är alltså en “minimalistisk” uppfattning om vad medborgare bör och skulle kunna enas om och som möjliggör en politisk ordning. Ett slags atomistisk sammanhållning, skulle man kunna säga.

Se tidigare inlägg: ”Är tillit mellan människor enbart bra?”, ”Pengar ger individualism” och ”Konflikten mellan individualism och sammanhållning”

Niclas Berggren 7:54 den 25 December 2008

Vad är förnuft?

Bertrand Russell i Human Society in Ethics and Politics (London: Allen & Unwin, 1954: 8):

”Reason” has a perfectly clear and precise meaning. It signifies the choice of the right means to an end that you wish to achieve.

Niclas Berggren 18:01 den 24 December 2008

Bättre musik har du inte hört idag

Efter all sliskig julmusik föreslår jag ”In questa reggia” med Birgit Nilsson som Turandot, i Puccinis opera med samma namn. Detta var en av hennes allra största roller, och hennes röst passade perfekt i rollen som denna isprinsessa. Franco Corelli sjunger rollen som Calaf. Notera hur de på slutet, i en duett om tre gåtor, tävlar om att hålla ut längst på höga C (och att Corelli läspar).

Niclas Berggren 12:00 den 24 December 2008

Kristendomens konstruktion av fri vilja

I Götzendämmerung skriver Friedrich Nietzsche:

Today we no longer have any tolerance for the idea of ”free will”: we see it only too clearly for what it really is — the foulest of all theological fictions, intended to make mankind ”responsible” in a religious sense — that is, dependent upon priests. … And there is in our eyes no more radical opposition than that of the theologians, who continue to infect the innocence of becoming by means of the concepts of a ”moral world-order,” ”guilt,” and ”punishment.” Christianity is religion for the executioner.

Ja, utan fiktionen om fri vilja krackelerar den kristna religionen. Utan fri vilja ingen skuld; utan skuld inget helvetesstraff; utan helvetesstraff inget behov av fräslning och Jesus som offerlamm. Dags för dekonstruktion! Och varför inte börja på julafton?

Se de tidigare inläggen ”Människan har inget ansvar” och ”Kan hämndbegäret inte tämjas?” samt “Det förkastliga begreppet synd”, “Ayn Rand om arvssynden”, “Barndopets hemska grund” och “Jesus är en domare”.

Niclas Berggren 7:43 den 24 December 2008

Fransk insikt om brott och straff

Michel Foucault:

Logically, a crime that one knew for certain to be the last would not need to be punished.*

*S. 28 i ”The Punitive Society”, från Ethics: Subjectivity and Truth.
Se även det tidigare inlägget ”Hur kan straff motiveras?”

Niclas Berggren 17:45 den 23 December 2008

Kan vi lära oss något nytt?

Idag har jag ägnat lite tid åt att fundera på Menos paradox, från Platons dialog Meno. Så här uttrycks den (vid 80d—e):

Meno

Why, on what lines will you look, Socrates, for a thing of whose nature you know nothing at all? Pray, what sort of thing, amongst those that you know not, will you treat us to as the object of your search? Or even supposing, at the best, that you hit upon it, how will you know it is the thing you did not know?

Socrates

I understand the point you would make, Meno. Do you see what a captious argument you are introducing — that, forsooth, a man cannot inquire either about what he knows or about what he does not know? For he cannot inquire about what he knows, because he knows it, and in that case is in no need of inquiry; nor again can he inquire about what he does not know, since he does not know about what he is to inquire.

Frågan är hur vi kan skaffa oss ny kunskap om x. Om vi redan känner till x kan vi inte skaffa oss ny kunskap om x. Om vi inte känner till x kan vi inte heller skaffa oss ny kunskap om x, eftersom vi inte vet vad vi kan skaffa mer kunskap om.

Niclas Berggren 12:21 den 23 December 2008

Julprydnad på omslaget

I nya numret av Blake Magazine medverkar Robin Martin. Tittut:

Niclas Berggren 10:29 den 23 December 2008

Fascisten i Rom

Nej, det är inte Mussolini :

Det är lika viktigt att ”rädda mänskligheten” från homosexualitet som att rädda jordens regnskogar.

Inte för att man hade annat att förvänta från en som säger sig dyrka Jahve.

Niclas Berggren 8:12 den 23 December 2008

Längd och lön hänger ihop

Långa personer av båda könen tjänar mer — lönen ökar med 0,6 procent per centimeter. Hur kommer det sig? En ny studie baserad på brittiska data har svaret:

We find that half of the premium can be explained by the association between height and educational attainment among BHPS participants. Of the remaining premium, half can be explained by taller individuals selecting into higher status occupations and industries. These effects are consistent with our earlier findings that taller individuals on average have greater cognitive function, which manifests in greater educational attainment, and better labor market opportunities.

Jag är 187 cm lång och ganska välutbildad. Resultaten verkar stämma! :-)

Se tidigare inlägg: ”Varför tjänar långa mer?”, ”Längden spelar roll” och ”Längd som mått på levnadsstandard”

Niclas Berggren 18:19 den 22 December 2008

Gödels bacillskräck slår min

Matematikern Kurt Gödel (mest känd för sina två ofullständighetsteorem) var rädd för baciller:

In his later years Gödel grew paranoid about the spread of germs, and he became notorious for compulsively cleaning his eating utensils and wearing ski masks with eyeholes wherever he went. He died at age 72 in a Princeton hospital, essentially because he refused to eat.

Jag är förvisso också rädd för baciller, men så långt som att nyttja skidmasker har jag inte gått. Jag nöjer mig med att drömma om munskydd och att använda alcogel.

Se gärna The Kurt Gödel Society samt boken Gödel: A Life of Logic.

Niclas Berggren 12:57 den 22 December 2008

Faran med en identitet

Jag läser just nu en bok med texter av filosofen Michel Foucault, och i inledningen står något som jag inte har kunnat sluta att tänka på:

”The demand [exigence] for an identity,” he insisted, ”and the injunction to break that identity, both feel, in the same way, abusive.” Such demands are abusive because they assume in advance what one is, what one must do, what one always must be closed to, what side one must be on. He sought not so much to resist as to evade this installed dichotomy. One might say he refused the blackmail of having to choose between a unified, unchanging identity and a stance of perpetual and obligatory transgression. ”One’s way [façon] of no longer remaining the same,” he wrote, ”is, by definition, the most singular part of who I am.”

Jag har själv av och till funderat i liknande banor. Svarar inte människors tendens att konstruera en identitet, att kategorisera sig själva och andra, att dela in och att torgföra sig som varandes si och så, mot ett puerilt psykologiskt behov av klarhet och enkelhet? Det är så enkelt att se på sig själv som socialist, teist, bisexuell, dansk, kvinna, bibliofil etc. Det blir tydligt vem man är, och man finner gemenskap med andra som definierar sig på samma sätt. Men är inte allt detta kvävande, tvingande, förminskande? En levande människa rör väl på sig och tänker nytt och fritt?

Två problematiserande frågor bara:

Är det möjligen en identitet att inte ha en identitet?
Skulle människor bli förvirrade och mindre lyckliga utan en identitet? De kanske, som James Buchanan hävdar, är rädda för att bli fria?

Niclas Berggren 8:10 den 22 December 2008

Den nya paternalismen problematiserad

I den mycket läsvärda uppsatsen ”The Knowledge Problem of New Paternalism” presenterar Mario Rizzo och Douglas Glen Whitman en skarp och detaljerad kritik mot liberal (eller libertariansk) paternalism med utgångspunkt i det av F. A. Hayek identifierade kunskapsproblemet:

If well-meaning policymakers possessed all the relevant information about individuals’ true preferences, their cognitive biases, and the choice contexts in which they manifest themselves, then policymakers could potentially implement paternalist policies that improve the welfare of individuals by their own standards. But lacking such information, we cannot conclude that actual paternalism will make their decisions better; under a wide range of circumstances, it will even make them worse. New paternalists have not taken the knowledge problems that are evident from the underlying behavioral and economic research seriously enough.

Detta utgör, enligt min mening, en tung kritik mot dem som tar beteendeekonomiska insikter som grund för att förespråka olika slags interventionism. Det räcker inte med godsinta ”valarkitekter” och planerare, om de inte har tillräcklig kunskap för att uppnå sina lovvärda mål. Och problemet är inte lättlöst, om ens alls lösbart:

One obvious defense of the new paternalist project is to say we simply need to collect more information. This, in itself, constitutes a major concession; it means recent proposals for paternalist interventions should at least be put on hold until superior information becomes available. But more importantly, this defense fails because much of the necessary knowledge is unavailable to a paternalist planner in principle. The relevant information about the extent of real-world biases is necessarily local in character; that is, it depends on particular characteristics of time and place.

Se tidigare inlägg med annan kritik mot liberal paternalism här, här, här, här och här; och se Hayeks artikel ”The Use of Knowledge in Society” från American Economic Review, i vilken kunskapsproblemet specificeras.

Niclas Berggren 18:26 den 21 December 2008

Ovanligt hus

Gilbert & George äter ute

På Stockholms filmfestival såg jag den fantastiska dokumentären WITH Gilbert & George, om konstnärsparet vars konst jag har gett exempel på här och här. De är otroligt begåvade och kreativa — samt excentriska. Vi fick bl.a. följa med på en rundvandring i deras hus på Brick Lane i östra London, där de har bott sedan 1967. En sak skiljer det från de flesta andra:

The house has no kitchen, as Gilbert and George never cook. ”It is much cheaper to go out and cooking is a waste of time,” claims Gilbert.

Niclas Berggren 13:04 den 21 December 2008

Nytta av mörka handlingar

Filosofen Iain Law tar upp en stark invändning mot utilitarismen i ”Evil Pleasure Is Good For You!”, nämligen att även sådan nytta som följer av vad som skulle kunna kallas onda handlingar — t.ex. handlingar som skadar andra — måste tas med i nyttokalkylen. Argumentet är inte att utilitarismen i allmänhet hamnar fel när det gäller att fördöma sadistiska handlingar, ty i regel torde utilitarister finna att de negativa konsekvenserna överväger de positiva. Argumentet är att det är problematiskt att överhuvudtaget beakta nytta som följer av onda handlingar. Som Law uttrycker det:

For a utilitarian who makes the argument above, the wrongness of a sadistic act inheres in the balance of harm over benefit to all subjects. That there is such a balance is established by placing the well-being produced and lost by the act onto the utilitarian scales. Onto the negative side go the pain suffered by the victim, and the subsequent pain suffered by the sadist. Onto the positive side goes the sadist’s pleasure. This remains true even if we accept that all sadists in the end do themselves more harm than good. This is the truly objectionable feature. It is merely brought out by the observation that were the sadist’s pleasure a little greater, or their subsequent guilt a little less; the act would be that much closer to being permissible according to utilitarianism.

Fyra små frågor i anledning av detta:

Är detta utilitarismens svagaste punkt?
Kan inte utilitarismen hantera problemet ”internt”, inte genom att diskvalificera vissa grunder för nytta tout court utan genom ett slags regelutilitarism som ”allt beaktat” — vilket bör inkludera människors moraliska intuitioner och deras reaktion på ett moraliskt system som inte beaktar dessa —finner det ge högre nytta att diskvalificera vissa grunder för nytta? Kan man tänka sig införda rättigheter som, på det hela taget, gör större nytta än ett system utan sådana rättigheter?
Kan man tänka i termer av negativa externaliteter och se ett system som inte minimerar dessa som ineffektivt? Kan detta utgöra grund för att avvisa eller problematisera handlingar som sänker andras nytta?
Är det ett problem för argumentationen att den tycks förutsätta att onda handlingar är definierade före den nyttokalkyl som är tänkt att fastlå ett moraliskt omdöme och utan vilken ett moraliskt omdöme inte kan fastslås (enligt utilitarismen)?

Lite att tänka på så här inför jul.

Niclas Berggren 9:35 den 21 December 2008

Berättelser med en twist

När jag var liten tyckte jag att ”novell” lät så tråkigt. Kanske associerade jag begreppet till högtravande och otillgängliga litterära alster — eller så tänkte jag på sliskig romantik och tantsnusk. I vilket fall har jag på senare år radikalt kommit att omvärdera novellen som litterär form. Tre orsaker:

Hjalmar Söderberg: se hans Historietter.
Jeffrey Archer: se hans novellsamlingar.
Peter Santesson-Wilson: se hans ”En liten julnovell om yrkesmördare”.

Samtliga dessa novellförfattare har den kreativa begåvning som krävs för att direkt dra in läsaren i en historia och att avsluta med en oväntad twist. Jag har funnit noveller av hög kvalitet idealisk läsning, inte bara som stimulans för the little gray cells, utan också därigenom att de med fördel kan läsas när man inte har tid och lust att begrava sig i tegelstensromaner eller tung ekonomisk/filosofisk litteratur.

Det kanske finns tips om fler bra novellförfattare?

Niclas Berggren 18:25 den 20 December 2008

Skatter och produktivitet

En ny OECD-studie finner följande:

The paper finds evidence that corporate and top personal income taxes have a negative effect on productivity.

Det kanske inte är så dumt att bolagsskatten sänks i Sverige vid årsskiftet. Frågan är när toppskattesatserna för inkomstskatt ska sänkas, särskilt när en sådan reform i stort sett skulle vara självfinansierad. Dessa skattesatser har gått ned i många länder på senare år.

Niclas Berggren 13:16 den 20 December 2008

Röd cirkel

Ilya Bolotowsky, Tondo in Reds, Yellow, Black and White (ca. 1970), 56,5 x 76,2 cm:

Niclas Berggren 8:40 den 20 December 2008

Varför tror vissa på fri vilja?

Många tror att filosofiska uppfattningar har sin grund i rationell analys, men en ny studie i experimentell filosofi antyder att vår personlighetstyp kan förklara vissa inställningar, närmare bestämt i frågan om fri vilja och moraliskt ansvar:

Specifically, our results suggest that the personality trait extraversion predicts people’s intuitions about the relationship of determinism to free will and moral responsibility … We find that those who are high in extraversion (e.g., socially minded, outgoing, enthusiastic individuals) are much more likely to judge that a person is free and responsible in a deterministic world than their non-extraverted counterparts, who in some cases express qualitatively different intuitions.

Deltagarna fick först läsa följande text:

So, once specific earlier events have occurred in a person’s life, these events will definitely cause specific later events to occur. For example, one day a person named John decides to kill his wife so that he can marry his lover, and he does it. Once the specific thoughts, desires, and plans occur in John’s brain, they will definitely cause his decision to kill his wife.

Sedan fick de ange, på en sjugradig skala, i vilken grad de höll med om följande tre påstående (där 1 = håller verkligen med, 4 = neutral och 7 = håller verkligen inte med):

1. John’s decision to kill his wife was “up to him.”
2. John decided to kill his wife of his own free will.
3. John is morally responsible for killing his wife.

Resultat:

Talar inte dessa resultat i sig mot existensen av fri vilja, förresten? De personer vi är avgör i hög grad vad vi tror och tycker, och vi har inte själva valt vilka personer vi är. (Själv är jag inte extravert och håller verkligen inte med om 1, 2 eller 3.)

Se tidigare inlägg om Schopenhauers, Russells, Bergströms, Dilberts, Posners och Dawkins syn på den fria viljan samt ”Den fria viljans psykologi”, ”Hjärnforskning och fri vilja”, ”Tron på den fria viljan är universell”, och ”Gudomlig insikt om fri vilja”.

Niclas Berggren 14:49 den 19 December 2008

Bevisar Big Bang att Gud finns?

Ett av de vanligaste argumenten för att Gud finns är det kosmologiska gudsargumentet. En vanlig variant säger att allt som börjar existera har en orsak; att universum började existera; att universum därför har en orsak; och att den mest sannolika orsaken är en Gud. Men i en ny artikel* ifrågasätts den koppling som ofta görs mellan Big Bang (då universum sägs ha börjat existera) och Guds existens, bl.a. genom att föreställningen att universum hade en början problematiseras:

The cosmic singularity provides negligible evidence for creation in the finite past, and hence theism. A physical theory might have no metric or multiple metrics, so a ”beginning” must involve a first moment, not just finite age. Whether one dismisses singularities or takes them seriously, physics licenses no first moment. The analogy between the Big Bang and stellar gravitational collapse indicates that a Creator is required in the first case only if a Destroyer is needed in the second. The need for and progress in quantum gravity and the underdetermination of theories by data make it difficult to take singularities seriously. The singularity exemplifies the sort of gap that is likely to be closed by scientific progress, obviating special divine action. The apparent irrelevance of cardinality to practices of counting infinite sets in classical field theory and Fourier analysis is noted.

Det tycks som om grunden för en teistisk hållning är fortsatt svag.**

____________________

*Pitts, J. Brian (2008). ”Why the Big Bang Singularity Does Not Help the Kalam Cosmological Argument for Theism.” British Journal for the Philosophy of Science, 59(4): 675—708.
**Se ytterligare kritik av detta gudsargument av filosofen Wes Morriston: ”A Critique of the Kalam Cosmological Argument” och ”Causes and Beginnings in the Kalam Argument”.

Niclas Berggren 10:59 den 19 December 2008

Bråk i familjen

Ett utdrag ur Richard Wagners fantastiska verk Die Walküre (akt 2, scen 1) har etsat sig fast i mitt sinne. Särskilt hur frasen ”Fricka naht, deine Frau” sjungs av Brünnhilde. I scenen planerar hon med sin far Wotan hur hon ska skydda sin halvbror Siegmund från att dödas. Wotans fru Fricka, som ogillar Siegmunds incestuösa förhållande med sin tvillingsyster Sieglinde, vill emellertid att Siegmund ska dö.* Se och hör själva; Bryn Terfel och Lisa Gasteen sjunger. Det är kraftfull sång och en kraftfull handling.

*Det är krångliga familjerelationer i detta drama: Fricka är varken mor till Brünnhilde, Siegmund eller Sieglinde. Hon är dock äktenskapets beskyddare.

Niclas Berggren 9:34 den 19 December 2008

Kriser kommer, kriser går

Den nuvarande krisen är kännbar. Faktum är att börsnedgången i Sverige är den största hittills under ett år sedan år 1900, vilket framgår av detta diagram ur dagens DI (s. 25):

En liknande situation återfinns i USA. Detta diagram visar de årliga börsförändringarna där sedan år 1825 (via Greg Mankiw). Titta längst till vänster:

Min poäng är emellertid att uppgångarna dominerar över nedgångarna. Det är lätt att glömma, att efter regn kommer sol. I alla fall historiskt. (I och för sig vet vi inte att solen går upp imorgon bara för att den gick upp igår, vilket David Hume har klargjort för oss, men jag anar ändå att både sol och börser går upp framöver.)

Se de tidigare inläggen ”Efter nedgång kommer uppgång” och ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”
Media: DN, SvD1, SvD2

Niclas Berggren 22:24 den 18 December 2008

Nöjena varierar

DN På Stan (18/12, s. 16) frågar några äldre personer:

När du går ut — vart går du helst?

Bodil Malmsten, 64 år, författare, svarar:

Jag går inte ut. Jag åker buss, det tycker jag är roligt.

Niclas Berggren 12:56 den 18 December 2008

Det rör på sig i dödshjälpsfrågan

Den religiösa dogmen om livets absoluta helighet, från befruktningsögonblicket till den ”naturliga” döden, ifrågasätts av allt fler. Så här skriver SvD-medarbetaren Cordelia Edvardsson:

Som en av Förintelsens få kvarvarande överlevande vilka förvägrades makten över sina liv vill jag bara, i all ödmjukhet, hemställa om rätten till hjälp till min död – en Freitod i ordets sanna bemärkelse.

Niclas Berggren 10:14 den 18 December 2008

Tillåt medel som hjälper oss att tänka

Jag har tidigare talat mig varm för att tillåta, och kanske även uppmuntra, intellektuell dopning. Utan att förneka vissa risker och problem, argumenterar ett antal forskare, detaljerat och balanserat, för samma sak i Nature:

Like all new technologies, cognitive enhancement can be used well or poorly. We should welcome new methods of improving our brain function. In a world in which human workspans and lifespans are increasing, cognitive enhancement tools — including the pharmacological — will be increasingly useful for improved quality of life and extended work productivity, as well as to stave off normal and pathological age-related cognitive declines. Safe and effective cognitive enhancers will benefit both the individual and society.

Niclas Berggren 9:06 den 18 December 2008

Notera höften

Brasilianaren Miro Moreira (f 1984) i nära umgänge med en tjusig ung dam:

Niclas Berggren 19:27 den 17 December 2008

Perspektiv på krisen

Professor Casey Mulligan håller med mig om att även om krisen är negativ och märkbar, så har det marknadsekonomiska systemet levererat stora rikedomar, som vi fortfarande kan åtnjuta:

Remarkably, one can have a reasoned debate as to whether U.S. 2008 was the richest in world history, but at the same time the news media characterizes 2008 as a year of ”economic disaster”! Well, I’d rather have this ”disaster” than, say, going back to 2004 GDP per capita.

Tidigare inlägg: ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”

Niclas Berggren 16:20 den 17 December 2008

Moralen och djuren

Professor Peter Singer talar ibland om ”expanding circles of compassion”: att de som omfattas av vår omsorg blir fler och fler över tid. Charles Darwin gav uttryck för en liknande, naturalistisk förståelse, och precis som Singer menade han att människor kommer att bry sig om och i sin moralsyn inkludera andra djur än sig själva:

[T]he social instincts which no doubt were acquired by man, as by the lower animals, for the good of the community, will from the first have given to him some wish to aid his fellows, and some feeling of sympathy. Such impulses will have served him at a very early period as a rude rule of right and wrong. But as man gradually advanced in intellectual power and was enabled to trace the more remote consequences of his actions; as he acquired sufficient knowledge to reject baneful customs and superstitions; as he regarded more and more not only the welfare but the happiness of his fellow-men; as from habit, following on beneficial experience, instruction, and example, his sympathies became more tender and widely diffused, so as to extend to the men of all races, to the imbecile, the maimed, and other useless members of society, and finally to the lower animals, – so would the standard of his morality rise higher and higher.*

_________________

*Darwin, Charles, (1871). The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. London: John Murray: 103.
Se även de tidigare inläggen ”Gränsen för omtanke”, ”Varifrån kommer moral?” och ”Djurens lycka”.

Niclas Berggren 12:53 den 17 December 2008

JK om dödshjälp

Justitiekansler Göran Lambertz i Expressen:

I dag har en människa inte rätt att själv välja att avsluta sitt liv. Starkast kritik till förslaget om en ändring i lagstiftningens syn på aktiv dödshjälp, eutanasi, kommer från religiöst håll. Jag har stor förståelse för att frågan om dödshjälp väcker starka känslor. Men personligen tycker jag inte att religionen ska få påverka den sortens avvägningar överhuvudtaget. Då har religionen tagit ett alltför stort kliv in i även icke-religiösa människors liv.

Så sant. Det är religionen, med dess dogmatiska sats om livet som ”okränkbart”, som tränger sig på och förlänger lidande för människor som önskar få hjälp med att dö.

Se en ny bok där bl.a. Lambertz intervjuas om religion. Media: Expressen, SvD

Niclas Berggren 8:21 den 17 December 2008

Olja påverkar syn på fattiga

En fascinerande ny studie, ”A Resource Belief-Curse? Oil and Individualism”, ger vid handen, att människor i ekonomier med mycket olja (och kanske andra naturresurser) i högre grad tenderar att anse att den offentliga sektorn har ett ansvar för att ta hand om fattiga. Preferenser för en mer aktiv välfärdsstat kan alltså förväntas i oljerika ekonomier.

Forskarna tror att det beror på att människors materiella situation där mer anses bero på ”slumpen” (hur mycket resurser som finns tillgängliga och fluktuerande världsmarknadspriser). Om någon är fattig torde det då inte i lika hög utsträckning bero på eget beteende utan på externa faktorer.

Detta knyter an till tidigare forskning om naturresurser som en förbannelse.

Niclas Berggren 20:51 den 16 December 2008

Lås för resor till USA

Numera vågar många inte låsa sin resväska vid resor till USA, eftersom säkerhetspersonalen på flygplatserna där ofta förstör låset för att komma in i väskan. När jag idag köpte ny resväska (jag är keynesian i praktiken!) visade det sig att den var utrustad med ett nytt s.k. TSA-lås. Låset består av två delar: dels ett kombinationslås som jag själv använder, med en kod som jag har ställt in; dels ett nyckellås som endast amerikansk säkerhetspersonal kan öppna med specialnyckel. De kan alltså öppna min väska trots att mitt kombinationslås är aktiverat. Smart! (Så länge inte busar får tag på de där specialnycklarna…)

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela:

Dela: