Behöver män skönhetsprodukter? Vissa gör det inte i alla fall:
I wanted to ask you if you use body moisturiser on your gorgeous arms! They always look so good!
Claire, WirralRafa: No, not really. Thanks for the compliment.
Årsarkiv: 2008
Eldvapen och självmord
Det visar sig att majoriteten av dödsfallen med eldvapen i USA är självmord. Dessutom är självmordsförsök med eldvapen mer effektiva än andra försök:
”More than 90% of suicide attempts using guns are successful, while the success rate for jumping from high places was 34 percent. The success rate for drug overdose was 2 percent, the brief said, citing studies.”
Är detta ett argument för eller emot en stor spridning av eldvapen? Det som kan anses tala emot är att andelen självmord i befolkningen tycks vara högre ju större förekomsten av eldvapen är. Men detta är enligt min uppfattning inte ett självklart argument emot, eftersom det kan vara rationellt att vilja ända sitt liv. Det som kan anses tala för är i vilket fall följande: Givet att någon har beslutat sig för att begå självmord verkar det bra med en så snabb, säker och skonsam metod som möjligt. Det är grymt att hänvisa någon till att hoppa från en hög höjd.
(Och nej, jag äger inget eldvapen, vill inte äga något eldvapen och har inga planer på självmord.)
Ekologisk mat är inte bättre
Försäljningen av ekologisk mat slår nya rekord. En bagare hävdar att ekologiskt bröd är bättre:
Många råvaror är jättesvåra att hitta i bra kvalitet. Ekologiskt mjöl beter sig annorlunda, man får ändra lite i produktionen. Det är dyrare, men det blir bättre.
Men det finns inte belägg för att ekologisk mat är nyttigare. Jag gissar att konsumenter antingen felaktigt tror att den är nyttigare eller att de är medvetna om att så inte är fallet och köper ekologiskt för att signalera att de är goda människor.
Han blir kallad dåre
”Två gånger har han landat på huvudet efter att ha blivit påkörd – båda gångerna har han mirakulöst nog landat med huvudet före på portföljen med sex exemplar av sin egen bok ‘Omvänd’ i. En ren tillfällighet? Tur? Göran Skytte håller inte med om det. Han är fullständigt övertygad om att Gud är ansvarig för att han inte är död i dag. Och han tackar Gud för miraklet. – Jag har kallats dåre av många men jag tror inte på att undvika att tala om under, säger han med eftertryck.”
Så intressant. Jahve är alltså inte förmögen och villig att förhindra att Göran blir påkörd men förmögen och villig att hindra att Göran slår sig så mycket. Och Jahve är förmögen och villig till detta halvhjärtade ingripande, men han struntar helt i när tiotusentals människor dör i Kina etc. Där religion går in går rationellt tänkande ut, tycks det.
Göran tror även på djävulens existens. Det är han som får oss att skvallra!
”Som när han beskriver den Ondes lömska taktik för att få människor – inklusive han själv – att synda.
– Synd handlar för de flesta av oss inte om att slå ihjäl någon utan om vardagliga trivialiteter: som att skvallra och tala osanning, säger han och får nickanden till svar.”
Och denne man upplåter SvD regelbundet plats åt på sin ledarsida.
Rafael i sängen
Rafael Nadal fortsätter att svara på las preguntas importantes på sin Wimbledon-blogg:
”My question is a little bit indiscreet. For sleeping, do you wear pyjamas, underpants or nothing?
Céline, ParisRafa: Underpants.”
(Finns det någon som sover i pyjamas nuförtiden?)
När spelar ens rykte roll?
En ny studie handlar om hur man bygger ett bra rykte:
”The authors found that on average, individuals’ reputations were only mildly related to their history of behavior. However, the link between reputation and behavior was stronger for some individuals than others — specifically, for individuals who were more well-known and received more social attention in the community. In contrast, for less well-known individuals, their behavior had little impact on their reputation.”
Dvs. om man redan är populär påverkas ens rykte av tidigare beteende. Men om man inte är populär bryr sig få om ens beteende, så ens rykte påverkas inte så mycket av det.
Detta påminner mig om Adam Smiths idé att människor beter sig väl för att upprätthålla ett gott rykte. Men det kanske bara gäller för dem som har många kontakter och vänner. Varför bry sig om sitt rykte om man är eremit? Å andra sidan: om man ofrivilligt är eremit och vill skaffa fler kontakter och vänner behövs ett bra rykte, som dock är svårt att etablera utan många kontakter och vänner. Ett moment 22!
Komisk kristen censur
Den konservativa kristna organisationen American Family Association erbjuder ett datorprogram som filtrerar nyheter på nätet. Allt för att skydda känsliga själar från den onda värld som omger dem. T.ex. ersätts ordet ”gay” med ”homosexual”, vilket i fallet med 100-meterslöparen Tyson Gay fick lätt komiska effekter:
SVT gynnar religion
Public service-tv är ett märkligt fenomen.* En intressant tolkning av uppdraget är att kristna förkunnare ska få plats i tv för att förkunna sin lära på egna villkor. Jag har tidigare protesterat mot detta, och fler gör nu detsamma:
”Låt religionerna bli synliga på samma villkor som alla andra samhällsfenomen i svenska medier: genom allsidig och kritisk granskning, genom diskussion av deras grunder, sanningsanspråk och sociala konsekvenser! Det är att ta tron på allvar.”
Kan man gissa att kristdemokraterna blockerar den rättvisereform som många av oss efterfrågar? (Public service-utredaren tillhör detta parti.)
____________________________
*En språklig aspekt: Är det inte konstigt att ”tv-avgift” ska byta namn till ”public service-avgift”, som är ett svengelskt begrepp?
Religiös grymhet
Jeremy Bentham i The Principles of Morals and Legislation (kap. 12, sektion XXXIV):
A pernicious act, therefore, when committed through the motive of religion, is more mischiveous than when committed through the motive of ill-will.
Detta tål att beaktas. Ofta betraktas religiösa övertygelser felaktigt som något slags garanti för goda handlingar. I själva verket är religiösa uppfattningar om godhet ofta förkastliga; och Bentham betonar därutöver att tron att uppfattningarna har gudomlig sanktion ofta gör dem extra grymma.
Skillnaden mellan leopard och jaguar
Visst är de stora kattdjuren fascinerande? De är graciösa, vackra och dödligt farliga. Jag kom häromdagen att fundera på vilken skillnaden är mellan jaguar (Panthera onca) och leopard (Panthera pardus). Det visar sig att de är mycket lika, vilket framgår av dessa bilder, där jaguaren är till vänster och leoparden till höger:
Men det finns skillnader, bl.a. dessa:
- Jaguaren huserar i Central- och Sydamerika, leoparden i Afrika och Asien.
- Jaguaren är kraftigare, bl.a. med större och fyrkantigare käke, och en manlig jaguar kan väga 135 kg, mot 90 kg för en manlig leopard.
- Jaguaren har större och färre fläckar och har ytterligare en svart fläck i det ljusa i varje fläck.
- Jaguaren har kortare svans.
Det finns också korsningar mellan jaguarer och leoparder. När en manlig jaguar och kvinnlig leopard får en unge ihop kallas den jagupard; och när en manlig leopard och kvinnlig jaguar får en unge ihop kallas den leguar.
Se tidigare inlägg om djuret liger och djuret zonkey.
Gener styr syn på orättvisa
Inom spelteorin finns ett känt spel som kallas ultimatumspelet:
”The ultimatum game is an experimental economics game in which two players interact to decide how to divide a sum of money that is given to them. The first player proposes how to divide the sum between themselves, and the second player can either accept or reject this proposal. If the second player rejects, neither player receives anything. If the second player accepts, the money is split according to the proposal. The game is played only once, and anonymously, so that reciprocation is not an issue.”
Diverse experiment har visat att andraspelaren mycket ofta tackar nej till låga bud, trots att det innebär att hon tackar nej till pengar. Det kan tolkas som att hon är villig att betala för att bestraffa en gniden förstaspelare, som ger ett i hennes tycke orättvist erbjudande
En studie från 2007 visar att denna tendens att avvisa alltför låga bud i hög grad förefaller genetiskt bestämd. Abstract:
”Experimental evidence suggests that many people are willing to deviate from materially maximizing strategies to punish unfair behavior. Even though little is known about the origins of such fairness preferences, it has been suggested that they have deep evolutionary roots and that they are crucial for maintaining and understanding cooperation among non-kin. Here we report the results of an ultimatum game, played for real monetary stakes, using twins recruited from the population-based Swedish Twin Registry as our subject pool. Employing standard structural equation modeling techniques, we estimate that >40% of the variation in subjects’ rejection behavior is explained by additive genetic effects. Our estimates also suggest a very modest role for common environment as a source of phenotypic variation. Based on these findings, we argue that any attempt to explain observed ultimatum bargaining game behavior that ignores this genetic influence is incomplete.”
En möjlig implikation skulle kunna vara att vår uppfattning om vad som är orättvist mer allmänt har evolutionära rötter. Det kan i sin tur antyda att vi bör kunna ifrågasätta denna uppfattning, i den mån vi inser att den uppkom i en kontext som skiljer sig från den vi lever i idag (i linje med vad F. A. Hayek föreslår i ”The Atavism of Social Justice”).
Spegel, spegel på väggen där
Domare respekterar inte rättigheter
Oliver Wendell Holmes, domare i USA:s högsta domstol 1902—1932, i ett brev till Harold Laski:
”You respect the rights of man — I don’t, except those things a given crowd will fight for — which vary from religion to the price of a glass of beer. I also would fight for some things — but instead of saying that they ought to be I merely say they are part of the kind of world that I like — or should like.”*
Precis så ser jag på saken. Det finns inga allmängiltiga rättigheter som ska upprätthållas därför att de är allmängiltiga rättigheter. Det finns inte heller någon objektiv moral som dikterar vad som bör göras. Istället har vi subjektiva preferenser om hur vi vill att världen ska se ut. Ingen är en mer priviligerad uttolkare av vad som är moraliskt rätt och fel än någon annan. Men på det kollektiva planet kommer några subjektiva preferenser att dominera — närmare bestämt de preferenser som tillräckligt många är villiga att slåss för.
________________________
*Från Menand, Louis (2002). The Metaphysical Club. London: Flamingo: 63.
Riskfritt test för Downs syndrom
Goda nyheter för blivande föräldrar:
”A test that can detect Down’s syndrome from the blood of pregnant women has raised the prospect of routine screening for the condition for every expectant mother who wants it. Genetic markers that show whether a foetus has the chromosomal disorder can now be identified in the mother’s bloodstream, after research that promises the first reliable noninvasive prenatal test.”
Som vanligt motsätter sig kristna denna typ av test, med en högtravande retorik om etik. Som om stödet för denna typ av test inte grundas i etik!
En studie indikerar för övrigt att många gravida mödrar stöder möjligheten att ta ett test (och att kunna göra det riskfritt, som med det nya testet, är förstås en stor fördel). Detta stöd påverkas av annat än risk för fosterskada:
”Yet, controlling for risk status, many psychosocial variables predicted a women’s interest in screening and in invasive testing: more knowledge about prenatal testing, concern about fetal health, willingness to terminate a pregnancy, and an internal or medical profession health locus of control. We conclude that psychosocial variables influence women’s desire for screening or invasive testing beyond traditional risk status.”
Camus om gud
Albert Camus:
Gud är en neurotisk narcissist: han skapade människorna endast för att de skulle dyrka honom.”
Röpke skrämmer mig
PJ skriver idag om Wilhelm Röpke som en möjlig förebild för kristdemokraterna. Kanske det. Det finns dock en sak som skrämmer mig med Röpke, vilket framgår av denna anekdot:
”In 1947, two titans of 20th-century economic theory, Ludwig von Mises and Wilhelm Röpke, met in Röpke’s home of Geneva, Switzerland. During the war, the Genevan fathers coped with shortages by providing citizens with small garden allotments outside the city for growing vegetables. These citizen gardens became so popular with the people of Geneva that the practice was continued even after the war and the return to abundance. Röpke was particularly proud of these citizen farmers, and so he took Mises on a tour of the gardens. ‘A very inefficient way of producing foodstuffs!’ Mises noted disapprovingly. ‘Perhaps so, but a very efficient way of producing human happiness’ was Röpke’s rejoinder.”
Jo, ni läste rätt: Röpke talar sig varm för trädgårdsodling! Se tidigare inlägg om naturen här, här och här.
Kläder för den medvetne mannen
Louis Vuitton visade den 26 juni upp det nya modet för män för våren och sommaren 2009. Ta en titt, så att du är väl förberedd för nästa säsong. Notera även väskorna.
Varför många fruktar döden
Adam Smith skriver i The Theory of Moral Sentiments (I.I.13) om hur det kommer sig att många känner en rädsla inför döden — därför att de inbillar sig att de som är döda bryr sig om det som händer efter dödens inträde. T.ex. att de blir bortglömda.
”We sympathize even with the dead, and overlooking what is of real importance in their situation, that awful futurity which awaits them, we are chiefly affected by those circumstances which strike our senses, but can have no influence upon their happiness. It is miserable, we think, to be deprived of the light of the sun; to be shut out from life and conversation; to be laid in the cold grave, a prey to corruption and the reptiles of the earth; to be no more thought of in this world, but to be obliterated, in a little time, from the affections, and almost from the memory, of their dearest friends and relations. … The happiness of the dead, however, most assuredly, is affected by none of these circumstances; nor is it the thought of these things which can ever disturb the profound security of their repose. … It is from this very illusion of the imagination, that the foresight of our own dissolution is so terrible to us, and that the idea of those circumstances, which undoubtedly can give us no pain when we are dead, makes us miserable while we are alive.”
Jag tror att det ligger mycket i detta. Vi har t.ex. svårt för att acceptera att vi är en liten parentes i universum eller i världens historia. Det mest negativa med en rädsla för döden anser jag vara att den utgör grund för religion.
Varför bry sig om rymden?
Jag har alltid haft svårt att förstå människors fascination över rymden. Den tycks omfatta allt från science fiction-litteratur, tv-serier och filmer till faktiska rymdresor och rymdforskning. Själv dissar jag rymden. Det är inte bara så att jag är ointresserad av litteratur, tv-serier och filmer med rymdtema; dessutom ifrågasätter jag de stora satsningar på rymdfärder och rymdforskning som äger rum i många länder.
Kan någon upplysa mig om användbar kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar? Eller, för att ställa en mer relevant, men också mer svårbesvarad, fråga: Är det rimligt att tro att den eventuellt användbara kunskap som har uppkommit genom dessa satsningar är mer användbar än kunskap som hade kunnat uppkomma om pengarna hade satsats på annan forskning?
Är det t.ex. inte tämligen meningslöst att undersöka om det finns is på Mars?
I just don’t see the point. Så upplys mig gärna.
Konst med kors
Burton Wasserman, Squares / Cross (1964), 24,9 x 24,9 cm:
Är gud den bästa förklaringen?
PC Jersild har helt rätt, apropå filosofen Richard Swinburnes försök att argumentera för den kristne gudens existens genom att hävda att hans är ”den bästa förklaringen” till universum:
”En allsmäktig god gud i en ond värld, det går helt enkelt inte ihop, framför allt inte med Swinburnes krav på den bästa och enklaste förklaringen. Den enklaste förklaringen är i stället att en ond värld inte styrs av en god gud. Eller – vilket torde vara lättare att acceptera – att det inte finns någon gud, ett högre väsen att vädja till eller skylla på.”
För en mer djuplodande, men likaledes korrekt, analys av Swinburnes sannolikhetsargument för Jahve, se matematikprofessorn vid Chalmers Olle Häggströms kritik. (Även ateisten Dawkins får sig en släng av sleven.)
Stötande litteratur på bensinmackar
Niklas Svenlin vill inte sälja porr på bensinmacken där han jobbar. Nu sätts macken i blockad av hans syndikalistiska fackförening. Själv skulle jag ha problem att sälja biblar om jag jobbade på bensinmack. Jag undrar om facket skulle gå med på blockad av det skälet.
Uppdatering: Jakob Heidbrink har kloka ord att säga om detta fall.
Rafael gillar Cristiano
Rafael Nadal bloggar under Wimbledon. Han svarar ibland på frågor. En sötis om en annan:
”Are you hoping that Christiano Ronaldo signs for Real Madrid next season?
Adeline, from MalaysiaRafa: Regarding Ronaldo, yes I hope he comes since I love the way he plays.”
Vem gör inte det?
Värnplikt sänker tillväxten
Nationalekonomerna Katarina Keller, Panu Poutvaara och Andreas Wagener finner i ”Military Draft and Economic Growth in OECD Countries” tecken på att värnplikt innebär ett slöseri med humankapital som sänker den ekonomiska tillväxttakten:
”Our different panel regressions corroborate the statistically significant negative impact of conscription on income and growth. To consider the magnitudes of these effects for the numerical conscription variables, if the duration of military service or the conscripts share were decreased by one standard deviation (0.66 and 0.01 respectively), growth over a 10-year period would increase by on average 4.61 or 4.32 percentage points. These effects are quite large. They conform to the intuition that the more intensely conscription is enforced, the more labor is diverted from endeavors of higher productivity in the economy, and the lower is output and its growth.”
Sveriges utveckling mot en mindre omfattande värnpliktsverksamhet förefaller alltså gynnsam ur ekonomisk synvinkel. Förutom att den också harmonierar med grundläggande idéer om frihet och rättvisa.
Se ett tidigare inlägg i detta ämne.
_____________________________
*Accepterad för publicering i tidskriften Defence and Peace Economics.
Olika syn på privat ägande
Friedrich Engels och Karl Marx i The Communist Manifesto (kap. II):
”[T]he theory of communists may be summed up in the single phrase: Abolition of private property. … And the abolition of this state of things is called by the bourgeoisie, abolition of individuality and freedom! And rightly so. The abolition of bourgeois individuality, bourgeois independence, and bourgeois freedom is undoubtedly aimed at.”
James Buchanan i Property as a Guarantor of Liberty (s. 32, 34):
”[P]rivate property protects the liberties of persons by providing viable exit from, or avoidance of entry into, potentially exploitative economic relationships. … As we observe them to behave, therefore, individuals place a positive value on the liberty of the withdrawal from the market nexus that private ownership makes possible.”
Det är alltså inte bara så att ett avskaffande av privat ägande skulle försämra välståndsutvecklingen* utan även, menar Buchanan, försämra individers autonomi och reducera deras frihet. Marx och Engels erkänner också detta men välkomnar, till skillnad från Buchanan (och mig), den utvecklingen, främst därför att ägandet är så ojämnt fördelat.
__________________________________
*För en översikt av forskningen om sambandet mellan skydd av privat ägande och ekonomisk tillväxt, se detta bokkapitel av Daniel Waldenström.
Säkraste platsen i planet
En studie av 105 flygolyckor klargör följande:
”For the best chance of getting out alive from a burning aircraft, people should choose an aisle seat near the front within five rows of an emergency exit. … The most dangerous seats are those six or more rows from an exit.”
Sportintresset är fortsatt starkt
Manlig miljövän
Risken för män som bryr sig om miljön är att de uppfattas som lite feminina. (And we know that’s bad.) David Giffels ger bl.a. dessa råd om hur man kan vara macho för miljön:
”… [L]earn how to landscape with a machete. Instead of firing up the chainsaw and using gas to trim the branches, use the machete to hack a path. … [S]hower less frequently. You can tell your wife that you’re saving the earth. … [C]onserve water by drinking your whiskey straight.”
Fem år av frihet
Idag för fem år sedan fattade USA:s högsta domstol ett historiskt beslut. Texas s.k. sodomilag förklarades, genom domslut i fallet Lawrence v. Texas, stå i konflikt med USA:s konstitution och ogiltigförklarades. Det var inte längre tillåtet att kriminalisera sexuella aktiviteter mellan personer av samma kön i USA.*
Så här formulerade sig domaren Anthony Kennedy för majoriteten:
”Liberty protects the person from unwarranted government intrusions into a dwelling or other private places. In our tradition the State is not omnipresent in the home. And there are other spheres of our lives and existence, outside the home, where the State should not be a dominant presence. Freedom extends beyond spatial bounds. Liberty presumes an autonomy of self that includes freedom of thought, belief, expression, and certain intimate conduct. The instant case involves liberty of the person both in its spatial and more transcendent dimensions.”
Det är inspirerande när frihet betyder något, när frihet är mer än retorik, när frihet blir praktik.
___________________________
*I Sverige avkriminaliserades homosexuella handlingar 1944.
Recension vi hade kunnat vara utan
Vilken lycka, att inte längre stödja DN Kultur med sina pengar. I en recension av Naomi Kleins Chockdoktrinen och av Johan Norberg och Boris Benulics Allt om Naomi Kleins nakenchock skriver Lars Pålsson Syll bl.a. följande:
”Som jag ser det medför Kleins fixering vid Friedman och Chicagoskolan tyvärr att hon befriar nationalekonomins övriga företrädare från ansvar. Den människo- och vetenskapssyn som Friedman, Assar Lindbeck, Bo Södersten, Marian Radetzki och deras motsvarigheter runt om i världen står för och lär ut till studenter vid våra lärosäten är nämligen i grunden samma sak. För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig. Om man genom välfärdspolitik och en skattefinansierad offentlig verksamhet minskar klyftorna, minskar ekonomins tillväxtpotential.”*
Men Pålsson Syll begår minst tre misstag, som jag ser det.
1. Sprider felaktiga uppgifter. Friedman är mycket riktigt för en liten välfärdsstat, men stämmer det för övriga av Pålsson Sylls namngivna och för nationalekonomer i allmänhet? Det är mycket tveksamt. Assar Lindbeck har t.ex. uttryckt sig på följande vis:
”[I]ndeed, it is largely because of various positive long-term consequences of welfare-state arrangements that I have often described the modern welfare state as ‘a triumph of modern civilisation.'”**
2. Skiljer inte på fakta och värderingar. Frågan om effekterna av en långt driven omfördelning handlar inte, vilket Pålsson Syll vill låta påskina, om värderingar utan om fakta. Även om man stödjer en välfärdsstat kan man anse att en långt driven omfördelning, t.ex. genom mycket höga marginalskatter, påverkar variabler som tillväxt. Man skulle kunna önska att så inte vore fallet, men om så befinns vara fallet är det tvärtom ärligt och beundransvärt att erkänna det. Och givetvis har de ekonomer som säger följande rätt: ”För att befrämja tillväxten är ojämlikhet nödvändig”. Ty om ingen ojämlikhet alls existerade, dvs. om alla hade exakt lika stor disponibel inkomst oavsett vad de gjorde, varför skulle någon ägna sig åt produktivt arbete?
3. Motsäger sig själv. Pålsson Syll fortsätter:
”Tillväxt och ökade klyftor har under de senaste trettio åren gått hand i hand.”
Nyss hävdade han att Lindbeck m.fl. ska klandras, eftersom de har sagt att tillväxt och ökade klyftor går hand i hand. Nu hävdar han att tillväxt och ökade klyftor de facto har gått hand i hand. Ska inte Pålsson Syll också klandras för att han torgför ett sådant budskap?
Slutligen: Klyftor behöver inte vara orättvisa. Och alla klyftor har inte ökat: inte i Sverige under Alliansen och inte mellan länder i världen.
___________________________
*Tack till Johan Almenberg för tipset.
**S. 9 i Lindbeck, Assar (1995). “Hazardous Welfare-State Dynamics.” American Economic Review, 85(2): 9—15.
Dagens roligaste mening
En kille på gymmet, till sina två kompisar:
”Jag försökte lansera ordet tjänsteman idag, som skällsord.”
Dubbel skönhet
Språkets normativa karaktär
En ny etymologisk ordbok har kommit ut. En intressant aspekt av ordens bakgrund är att de ibland har en normativ karaktär, dvs. språket återspeglar värderingar. Ett tydligt exempel från engelskan:
”The surprising likely origin of the word ‘bad’ — ‘effeminate man.’ … the derivative bædling ‘effeminate fellow, womanish man’ applied contemptuously.”
Där ser man. Att vara en feminin man är alltså själva grundbetydelsen av ”dålig” i engelskan.
Jag har tidigare skrivit om ordet äktenskap som normativt. Ord sänder signaler.
Är utbildningspremien orättvis?
Arbetarrörelsens ekonomiska råd lät igår publicera en inkomstfördelningsrapport. Bl.a. framkommer att inkomsternas fördelning har blivit mer ojämn under socialdemokraternas regeringsinnehav:
Socialdemokraterna brukar anse detta orättvist — det återstår att se om Mona kommer att karakterisera sin egen politik på det sättet (och berömma regeringen för minskad orättvisa) — men som tidigare påpekats behöver inte inkomstskillnader vara orättvisa.
I rapporten återfinns t.ex. detta diagram över skillnaden i disponibel inkomst på basis av utbildning:
Diagrammet illustrerar att en person som utbildar sig tjänar mer (särskilt gäller detta män).* Detta tycker jag personligen är en rättvis grund för inkomstskillnader — det torde, som DN och Mats Odell betonar, vara bra för ett samhälle att premiera dem som inhämtar avancerad kunskap. Mer än vad som för närvarande sker i Sverige, skulle jag dessutom tro.
Se även vad Daniel Waldenström samt ekonomipristagaren Robert Lucas har att säga.
___________________
*Diagrammet beaktar dock inte att den som utbildar sig tjänar mindre under utbildningsåren. Notera också att det visar disponibel inkomst, vilket t.ex. inkluderar andra inkomster än inkomst av tjänst.
Felaktigt om lycka
Richard Layard fortsätter att sprida felaktiga uppgifter om relationen mellan inkomst och lycka:
At the bottom of the curve, you will find countries such as Zimbabwe or Russia, where increases in national income per head will increase levels of happiness. … On the ignominious bit you will find a cluster of western countries, including our own, where such rises in income per head don’t cheer us up one bit. When do income rises stop making us happier? Around $20,000, according to Layard. … After that there is an inverse relationship between more money and happiness.
Denna syn har viktiga policyimplikationer, för den antyder att en politik för ökad tillväxt i rika länder inte ger större lycka och att en sådan politik därför kan ifrågasättas. Ett litet, litet problem bara: Layard har uppenbarligen inte tagit del av den senaste forskningen:
These findings invite a sharp re-assessment of the ”stylized facts” that have informed economic analysis of subjective well-being data. Across the world’s population, variation in income explains a sizeable proportion of the variation in subjective well-being. There appears to be a very strong relationship between subjective well-being and income, which holds for both rich and poor countries, falsifying earlier claims of a satiation point at which higher GDP is not associated with greater wellbeing.
Resultaten i den nya forskningen illustreras av följande figur:
Kan någon skicka denna studie till Richard Layard? Snarast? Till dess att han får den är det klokt av oss att ta det han säger med en stor nypa salt.
SvD:s märkliga rubrik
SvD har satt rubriken ”Så ska Hägglund rädda äktenskapet” på en artikel vari kd-ledaren uttalar sig om hur en könsneutral äktenskapslag ska kunna stoppas. Och på förstasidan påannonseras artikeln så här:
”Rädda äktenskapet”? Är äktenskapet i fara när fler föreslås få ta del av det? Är det SvD:s politiska redaktions uppfattning?
Hayek om värderingar
F. A. Hayek i Law, Legislation and Liberty: Rules and Order (s. 34):
”Construction is possible only in the service of particular ends which in the last resort must be non-rational, and on which no rational argument can produce agreement if it is not already present at the outset.”
Dvs. det finns inga objektivt sanna värderingar. Tycker du att x är bra och jag att x är dåligt kan vi bara konstatera det, inte rationellt diskutera oss fram till enighet.
Detta kanske är det starkaste argumentet för demokrati. Vi är överens om hur beslut ska fattas men inte om vilka dessa beslut bör vara. Genom enighet om metoden för att fatta kollektiva beslut behöver vi inte slå varandra i huvudet när vi är oeniga i sak.
Tro på mirakel
Tre av fyra amerikaner tror på gudomliga mirakel. Ska vi tro att de har rätt? Nej, och David Hume förklarar varför i An Enquiry concerning Human Understanding:
”When anyone tells me, that he saw a dead man restored to life, I immediately consider with myself, whether it be more probable, that this person should either deceive or be deceived, or that the fact, which he relates, should really have happened. I weigh the one miracle against the other; and according to the superiority, which I discover, I pronounce my decision, and always reject the greater miracle. If the falsehood of his testimony would be more miraculous, than the event which he relates; then, and not till then, can he pretend to command my belief or opinion.”
Underbart kroppsspråk
Jag är kär i Mary i sånggruppen Peter, Paul and Mary*. Vilket kroppsspråk! Framförallt hur hon slänger med håret, helt underbart. Men även håret i sig, den skarpa blicken och hennes ofta framåtlutande ställning — som om hon har något att säga oss — tilltalar mig mycket. Se henne här i ”Go Tell It On the Mountain”**:
Uppdatering: Videon verkar tyvärr ha tagits bort, men se gärna gruppen i ”If I Had a Hammer” istället. Marys kvaliteter framkommer även där.
_________________
*Ja, jag vet att gruppen är vänsterorienterad. Men kärleken vet inga gränser!
**Tyvärr är inslaget överfört från VHS, därav den dåliga kvaliteten, men Marys kvaliteter framträder tydligt ändå.
FRA-hysterin
Jag har två kommentarer till reaktionerna på FRA-lagen.
För det första: Är reaktionerna inte lite väl hysteriska? Jag anser att lagen är en skamfläck ovärdig en rättsstat, men jag hade inte förväntat mig något annat än att den skulle gå igenom, om inte nu, så inom en nära framtid. Trenden är densamma över hela västvärlden: mer övervakning på alltfler områden. Och det kommer bara att fortsätta i den riktningen, tro mig. Så jag blir inte hysterisk av beslutet. Jag hade väntat mig det. Det finns en djup sorg över utvecklingen, men jag är resignerad. De hysteriska reaktionerna tyder på något slags naivitet. Bli mer cynisk och du slipper bli så himla upprörd.
För det andra: Jag har svårt att förstå dem som nu säger att de inte ska rösta på Alliansen på grund av lagen.* Jovisst, lagen är en skamfläck ovärdig en rättsstat, men vad blir bättre av att vi istället får en socialdemokratisk ekonomisk politik understödd av kommunister och miljöpartister? FRA-lagen kommer inte att försvinna. Thomas Bodström är ingen vän av individuell integritet, var så säker. Att straffa Alliansen genom att inte rösta är att hjälpa till att göra Thomas Bodström till justitieminister igen. Och Thomas Östros till finansminister.
För att sammanfatta: Enough already!
______________________________
*T.ex. Stefan Karlsson, Johan Norberg, Isobel Hadley-Kamptz och Blogge Bloggelito.
Keynes om Marx
Jag är oerhört fascinerad av John Maynard Keynes. Minst, faktiskt, av hans nationalekonomiska gärning, men desto mer av hans personlighet, t.ex. hans intelligens, hans ifrågasättande av konventionell moral, hans självförtroende, hans bildning och (ähum) hans sexliv.
Så här uttalade han sig 1934, korrekt i sak och med en briljant formuleringskonst, om Marx gärning:
”My feeling about Das Kapital are the same as my feelings about the Koran. I know that it is historically important and I know that many people, not all of whom are idiots, find it a sort of Rock of Ages and continuing inspiration. Yet, when I look into it, it is to me inexplicable that it can have this effect. … I am sure that its contemporary economic value (apart from occasional but inconstructive and discontinuous flashes of insight) is nil.”*
Lyssnar du, Lars Ohly?
________________________________
*Återgivet i Moggridge, D. E. (1992). Maynard Keynes: An Economists’s Biography. London: Routledge: 469—470.
Rikedom ger frihet
DN intervjuar den danske miljardären Fritz Schur. Hans sätt att se på livet gillar jag — inte minst illustrerar det hur ekonomiskt välstånd bidrar till lycka:
”Kan man vara en fånge i överklassen?– Nej, nej. Det är inte bindande på något negativt sätt. Jag känner den friheten att göra vad jag vill göra och jag har absolut den ekonomiska friheten till det. Jag behöver inte jobba alls. Om man ibland tröttnar lite på dessa statsuppgifter så kan det vara bra att tala om för sig själv att man har frihet.”
Det är bara en liten, liten detalj som återstår. Jag har inte kommit på hur jag ska bli ekonomiskt oberoende…
Rättvisa och orättvisa klyftor
Claes Arvidsson påpekar att socialdemokraterna är som besatta av klyftor. Själv är jag av uppfattningen att klyftor kan vara relevanta men att de oftast inte är det. Likt Will Wilkinson anser jag att man, när man bedömer om något är orättvist, bör beakta inte bara utfall utan också hur utfallet har uppstått.
Om man t.ex. bara tittar på en viss inkomstfördelning kan dess grad av orättvisa bero inte bara på fördelningen i sig utan också, eller kanske rentav uteslutande, på hur fördelningen har uppkommit. Man kan t.ex. anse att det inte är orättvist att personer som arbetar hårt och anstränger sig har högre disponibel inkomst än andra.*
Med detta sagt finns det fall av klyftor jag finner tveksamma. Ian Dew-Becker and Robert Gordon diskuterar direktörslöner med denna utgångspunkt. Direktörer sitter i andra direktörers styrelser och ger, på basis av denna typ av kollusion, varandra stora ekonomiska förmåner. Detta kan fortgå därför att det finns ett principal-agentproblem i företag, som resulterar i att ledningen och inte ägarna i huvudsak styr.
Men lösningen är inte i första hand omfördelning, vilket är ett trubbigt instrument för att komma åt just detta problem, utan snarare förbättringar av regelverket som rör transparens inom företagen. Det är alltså inte bara så att klyftor kan vara orättvisa eller rättvisa — det är också så att orättvisa klyftor ibland åtgärdas bättre med annat än skatter och bidrag.**
____________________________
*Man kan se på frågan på två nivåer. På ett fundamentalt plan anser jag att ingen är värd att tjäna mer än någon annan, eftersom ingen är orsak till sig själv. Men på ett praktiskt plan anser jag att fiktionen att vissa är värda att tjäna mer än andra är bra att upprätthålla, eftersom det möjliggör inrättandet av incitament så att människor anstränger sig och är produktiva, vilket i förlängningen gynnar alla. Se vidare här.
**Reformer i regelverket för ”corporate governance” är ett exempel. Regeringens arbetslinje kan anföras som ett annat exempel: vissa ersättningsnivåer sänks men fler får arbete, vilket leder till en sjunkande Gini-koefficient på det hela taget. Om man nu betraktar det måttet som ett mått på orättvisa, vilket av ovan nämnda skäl är tveksamt.
Gul konstruktion
Burton Wasserman, Construction Concept (1967), 26,0 x 18,7 cm:
Justin tror på ödet
Justin Timberlake tycks tro på ödet:
”Så jag antar att allt som händer är menat att hända.”
Jag tror inte på ödet eller att allt som händer är menat att hända. Det som händer händer, och det kunde inte bli på något annat sätt, men det finns ingen avsikt eller mening bakom, inget som fastställer hur det blir oberoende av hur jag (och andra) agerar. Dvs. jag är determinist men inte fatalist:
”[F]atalism holds that the natural world causes events in human life but is not itself influenced by human will or behavior. No matter what you do, the same things will happen to you. … The truth is, however, that one’s fate as a particular outcome is often determined by what one does, even though actions, along with one’s desires and beliefs, are themselves determined.”
Justin borde tänka om men, förstås, fortsätta vara glad över sin talang, även fast det inte är menat att han ska ha den.
Tyfonen och gud
Apropå tyfonen som orsakade 800 människors död i Filippinerna, så formulerar professor Peter Singer kort och koncist ett klassiskt och starkt argument mot den kristne gudens existens:
Do we live in a world that was created by a god who is all-powerful, all-knowing, and all good? Christians think we do. Yet a powerful reason for doubting this confronts us every day: the world contains a vast amount of pain and suffering. If God is all-knowing, he knows how much suffering there is. If he is all-powerful, he could have created a world without so much of it – and he would have done so if he were all good.”
Han granskar även de svar kristna brukar ge — som att vi har fri vilja, som att lidande är ett gudomligt straff, som att lidandet inte spelar någon större roll och som att vi inte kan förstå Jahve — och finner dem (rätteligen) undermåliga.
Sötis på plan
Nu hoppas jag att Ryssland vinner fotbolls–EM. Det skulle inte bara glädja flest människor (tyskar och turkar finns det trots allt färre av); Ryssland bör dessutom premieras för att ha Andrei Arsjavin med i laget!
”Andrei Arshavin (Russian: Андрей Сергеевич Аршавин) (born May 30, 1981 in Leningrad) is a Russian international football forward who currently plays for Zenit St. Petersburg. He is a versatile second striker who can also play as an attacking midfielder and winger. He is best known for his close control, vision, playmaking ability, speed and pace.”
Det är inte ofta båda mina kriterier för att heja på ett lag är uppfyllda.
Kristna läkare sprider sitt evangelium
Av någon anledning nämner inte de tolv läkare och barnmorskor som skriver på DN Debatt idag att de är engagerade kristna. En snabb nätsökning ger vid handen att de flesta tycks aktiva i Föreningen kristna läkare och medicinare i Sverige. Anne-Berit Ekström är föreningens ordförande, Gunnar Holmgren dess tidigare ordförande.
De skriver bl.a.:
”I botten handlar det om hur vi ser på sexualitet. Är det en funktion som skall uppmuntras att fritt utnyttjas för kortsiktig njutning eller förströelse, men som på grund av fruktan för livshotande smitta och sjukdomar måste omgärdas med stränga säkerhetsåtgärder? Eller är det en kraft som för två människor samman, och som rätt använd hjälper dem att leva i en långvarig unik gemenskap, där den kan få fritt utvecklas utan rädsla?”
De har rätt i så måtto att detta i botten handlar om hur vi ser på sexualitet. Det kardinalfel de begår i sitt propagerande för ”avhållsamhet och trohet” är att de (präglade av sin kristna moralsyn) enbart ser på kostnadssidan av sexuell frihet och negligerar intäktssidan.* Nedlåtande etiketterar de sådan frihet som ett uttryck för ”kortsiktig njutning eller förströelse”. Men en kostnads-intäktsanalys måste, om den ska tas på allvar, beakta den nytta sexuell frihet ger för dem som utövar den. Mot denna nytta måste sedan kostnadssidan vägas. Det duger inte att enbart fokusera på kostnadssidan, vilket sker i artikeln.
För att ta en liknelse: Att köra bil medför kostnader (t.ex. risken för olyckor) och intäkter (t.ex. möjligheten att snabbt och fritt förflytta sig). Om man enbart fokuserade på kostnaderna skulle det vara riktigt att i skolor och på annat håll uppmana alla att sluta köra bil. Det medför ju så stora kostnader! Men den slutsatsen följer förstås inte av en korrekt utförd kostnads-intäktsanalys.
Med detta sagt, är det inte riktigt att försöka minska de kostnader som sexuellt överförbara sjukdomar för med sig? Givetvis. Men detta kan göras på olika sätt. Kondomanvändning är en metod som bibehåller den nytta människor som har fler sexpartner upplever, samtidigt som riskerna för smitta, dvs. kostnaderna, faller.** Som artikeln i British Journal of Medicine, som författarna citerar, uttrycker det:
”The data are clear, however. Other than abstinence, which is difficult to achieve, condoms are the most effective means of stopping the spread of sexually transmitted infections. We need to focus on ensuring consistent and correct condom use rather than denigrating condoms as being less than perfect.”
För att få ned könssjukdomar skulle man alltså kunna försöka att öka kondomanvändningen, t.ex. genom att öka tillgängligheten och genom handfasta instruktioner i skolan, samt att ge utökad faktabaserad undervisning om könssjukdomar och hur de sprids. Även om resultaten aldrig blir ”perfekta”.
Frågan är hur försök att få ungdomar att ha färre sexpartner skulle ge ett bättre resultat.*** Det jag tycker kan förmedlas i skolundervisning är att fler partner ökar riskerna, vilket är faktiskt korrekt, men jag motsätter mig den normativa instruktionen, att fler sexpartner bör undvikas.**** Det är en individuell kalkyl, att väga kostnader mot intäkter, och skolan eller staten bör inte ta ställning till den, utöver att sprida information.
Så medan författarnas syfte vad gäller minskad smittspridning är lovvärt, lyser deras normativa agenda igenom. De struntar i de positiva effekter av sexuell frihet som många upplever och vill att skola eller stat ska förmedla en kristen syn på sex och samlevnad.
_____________________________
*Se min analys i ”The Cardinal Error of Paternalism”.
**Som när man minskar risken för skador i trafiken genom att installera bilbälte och krockkudde samt vajrar mellan vägbanor.
***Författarna nämner av någon anledningen inte att artikeln i Science som talar sig varm för att försöka minska antalet sexpartner inte diskuterar spridning av könssjukdomar i allmänhet utan spridningen i den allmänna, heterosexuella befolkningen av hiv i fattiga länder i Afrika. Artikeln betonar att där smittspridning sker på annat sätt, som i Thailand, har kondomfokuseringen haft god effekt. Läs mer om hur ”more sex is safer sex”.
****Även om jag kraftigt tvivlar på att ett sådant normativt budskap skulle påverka människors beteende. Tvärtom kanske det gör det än mer spännande för många ungdomar att ha flera partner.
Upprörande stölder
Vilken lättnad att denne marodör äntligen är infångad!
”Police in Bretagne have arrested a 53-year-old man suspected of the thefts of 170 garden gnomes. However, it is proving difficult to return the gnomes to their real owners — the thief painted them different colors, making identification tricky.”
Att ge sig på oskyldiga trädgårdstomtar — där går gränsen.
Otidsenlig syn på vila
Några kristna ”själavårdare och psykoterapeuter” slår ett slag för att vilodagen ska återupprättas:
”… en dag helgad åt Gud, en dag då man fokuserar på det immateriella i stället för det materiella, på varande i stället för görande, på det positiva istället för det negativa, på gemenskap istället för individualism. … Efter det att Gud skapat världen på sex dagar, vilande han på den sjunde. Om till och med världens skapare vilade, ja då förstår vi vikten av en dag utan arbete, strävan och oro.”
Låt oss bortse från det religiösa mumbo jumbo som präglar resonemanget (med logiska problem — som att en allsmäktig gud skulle behöva vila — och med tro på myter — som att en gud skapade världen) och istället göra tre reflexioner.
- Vi vilar redan. Vi har mer tid än någonsin till fritid. Ser man till medelarbetstid per sysselsatt har den under 1900-talet gått ned från 2688 till 1626 timmar per år, dvs. med knappt 40 procent. (Källa.)
- Vilan behöver vara flexibel. Idén att vi ska ha en särskild dag att vila på känns otidsenlig. Att alla behöver vila då och då är självklart, men om det bäst sker genom en särskild dag per vecka, några timmar per dag, en längre semester, ett sabbatsår eller på ålderns höst måste individen få komma överens om med sin arbetsgivare.
- Vilans former skiljer sig åt. Det som ger ro varierar människor emellan. Att fokusera på ”Gud” är t.ex. något de flesta av oss anser fullkomligt vettlöst, liksom att dela upp tillvaron i dikotoma delar: ”materiellt” kontra ”immateriellt”, ”görande” kontra ”varande” etc. Dessa saker går in i varandra, och materiella saker kan bidra till att möjliggöra umgänge, resande och upplevelser som ger lycka. (Forskningen visar just att pengar är positivt relaterade till lycka.) Författarna tycks vilja att vi alla sitter i naturen och kontemplerar. Det skulle ge mig enorma stresskänslor — men att sitta ostörd vid datorn ger djup stimulans.
Tack och lov förespråkade författarna inte söndagsstängda affärer. Alltid något att glädja sig åt.
Snabbare simning
Det tar 20 minuter för simmarna att ta på sig de nya Speedo-dräkterna. Men det är värt besväret — nu sätts nya rekord på löpande band. Jag har inget principiellt emot de nya dräkterna men finner dem mindre tilltalande, rent estetiskt, än badbyxor. Så här ser OS-hoppet Michael Phelps ut i sin dräkt:
Gravida kvinnor om abort
Hur ser gravida kvinnor på abort?
”A survey asked 190 pregnant women their opinions on whether a hypothetical other woman would be justified in having an abortion under ten different circumstances, four of which related to abnormalities of the fetus. … [T]here was no evidence that pregnant women’s views about abortion are more conservative than those of the general public. The majority of respondents considered abortion of a defective fetus to be justified, both for themselves and for others. The best predictor of abortion attitudes was respondent’s views about the ideal number of children in a completed family.”
Min syn: aborter ska vara tillåtna och orsaken till en abort spelar ingen roll. Vissa vill inte ha större familj; vissa vill inte ha ett skadat barn; vissa vill inte ha en pojke; vissa vill inte ha ett barn som är resultatet av en våldtäkt. Det är upp till föräldrarna (ytterst kvinnan) att bestämma och ingen annan ska styra över deras beslut.
Se tidigare inlägg om abort här, här, här och här.
(Tips: Bryan Caplan.)
Oanständig skylt
Finns det inte någon lag mot denna typ av osedlig butiksreklam? Tänk på barnen!
Bäst att vara bi
Peter Santesson-Wilson tror att vissa heterosexuella män ibland känner bögavund. Det verkar, menar han, enklare att umgås i en relation med någon av samma kön, då man lättare förstår varandra. Jag är inte så säker. Intressant nog upplever jag det som om många homosexuella män har strejtavund. Det verkar t.ex. lättare, troligen både pga. biologiska och kulturella skäl, att ingå långvariga relationer mellan man och kvinna. Biologiskt, därför att den manliga sexualiteten förefaller mer promiskuös; kulturellt, därför att det finns upparbetade traditioner och förväntningar för heterosexuella par.
Kanske ligger sanningen någonstans mittemellan, för befinner sig inte bisexuella (2-4 på Kinseyskalan) i den bästa av alla världar? De kan utforska såväl kvinnor och män och faktiskt se vem, oavsett kön, som fungerar bäst för dem. Som Woody Allen har sagt:
”I can’t understand why more people aren’t bisexual. It would double your chances for a date on Saturday night.”
Om man nu bara kunde välja sin sexuella läggning…
Se Peter Jöback och Pernilla Wahlgren sjunga om en bisexuell pojkvän till dem båda:
Lycklig utan traditioner
När jag berättar att jag faktiskt ska arbeta på midsommarafton reagerar de allra flesta med förundran. ”Stackars dig”, säger de. Men det är inte synd om mig — tvärtom! Jag är genuint glad över att få sitta vid min dator och skriva om Hayek och Keynes idag istället för att äta sill, samla blommor och dansa runt stänger. Jag har inget behov av kollektivt umgänge grundat i meningslösa traditioner. Snarare känner jag mig besvärad om jag deltar i sådant (vilket har hänt, särskilt i yngre år, av hänsyn till familjen).
Keynes såg sig heller inte som bunden av traditioner utan som fri att forma sitt liv som han själv önskade:
”We repudiated entirely customary morals, conventions and traditional wisdom. … But we recognized no moral obligation on us, no inner sanction, to conform or to obey. Before heaven we claimed to be our own judge in our own case.”*
__________________________________
*S. 97 i Keynes, J. M. (1949). Two memoirs. London: Rupert Hart-Davis.
Smutsig skönhet
Vince Azzopardi:
Den irrationella döden
Nietzsche i Menschliches allzu Menschliches (III, sektion 185):
”Natural death is destitute of rationality. It is really irrational death, for the pitiable substance of the shell determines how long the kernel shall exist. The pining, sottish prison-warder decides the hour at which his noble prisoner is to die. … The enlightened regulation and control of death belongs to the morality of the future. At present religion makes it seem immoral, for religion presupposes that when the time for death comes, God gives the command.”
Nietzsche menar att man ska välja sitt eget dödsögonblick, men inte för tidigt och inte för sent. Man ska inte ge upp för enkelt — det är ett tecken på svaghet — men när nederlaget är ett faktum bör livet avslutas. Likaså när livets stora mål är uppnådda. I vilket fall är den naturliga döden i regel inte en optimal tidpunkt att dö på.
Det ska inte vara vackert
Oscar Wilde i Intentions (1891):
”Art finds her own perfection within, and not outside of herself. She is not to be judged by any external standard of resemblance. She is a veil, rather than a mirror.”
En av de de minst tilltalande delarna av en konventionell syn på konst är att den ska vara vacker. Betraktaren eller lyssnaren ska få en varm och lite mysig känsla inombords. Han eller hon ska känna igen sig, inte utmanas att beträda ny mark. Melodier ska vara tonala, helst också trallvänliga; tavlor ska porträttera konkreta ting och ha ett tydligt och fint budskap; filmer ska ha ett lyckligt slut. Inget fel på det, nödvändigtvis, men vacker konst är (för mig) oftast tråkig konst. Fram för den utmanande, oväntade, abstrakta — ja, kanske t.o.m. fula — konsten! Och framför allt: uppskatta konsten för konstens skull, inte för att den fyller ett konventionellt syfte.
Ett exempel på icke-vacker men mycket stimulerande konst: komponisten Steve Martlands verk. Lyssna på flera för att få en känsla av hans stil. Man somnar inte!
Det fallande skattetrycket
Den mest intressanta delen av Konjunkturinstitutets analys av det ekonomiska läget anser jag det fallande skattetrycket vara. En frihetlig utveckling som jag välkomnar och som jag tror att de flesta borgerliga kritiker av regeringen har missat. KI:s bedömning (s. 106):
Bra att Ryssland vann
Ryssland slog ut Sverige ur EM. Jag blev glad av fyra skäl:
1. Ryssland har EM:s yngsta lag (26,17 år), Sverige har det äldsta (29,17 år). Lagens genomsnittsålder:
Som Lord Henry Wotton uttrycker det:
Youth! Youth! There is absolutely nothing in the world but youth!
2. Det finns många fler ryssar än svenskar, och eftersom sportnationalismen florerar såväl här som där innebär det att många fler blev lyckliga av att Ryssland vann. Lyckomaximering!
3. Jag står inte ut med alla kollektivistiska sportnationalister i blågula tröjor som springer runt på stan.
4. Jahve struntade i ”EM-prästen” Ingos böner. Ho ho.
Pigg melodi
Slagsmålsklubben framför Malmö Beach Night Party:
EU-fördragets framtid
Statsministern låter sig inte nedslås av Irlands nej. Sannolikt gäller detsamma för Barroso.
Talar kvinnor mer än män?
Många har fått för sig att kvinnor är mer pratglada än män. Stämmer det?
”Women and men both use on average about 16,000 words per day, with very large individual differences around this mean. … We therefore conclude, on the basis of available empirical evidence, that the widespread and highly publicized stereotype about female talkativeness is unfounded.”*
__________________________________________
*Mehl, Matthias R. m. fl. (2007). ”Are Women Really More Talkative Than Men?” Science, 307: 82. 6 juli.
Hayek om begränsande nationalism
Ekonomipristagaren F. A. Hayek anger en orsak till varför han inte är konservativ (i ”Why I Am Not a Conservative” i The Constitution of Liberty, s. 405):
”Connected with the conservative distrust of the new and the strange is its hostility to internationalism and its proneness to a strident nationalism. Here is another source of its weakness in the struggle of ideas. It cannot alter the fact that the ideas which are changing our civilization respect no boundaries. But refusal to acquaint one’s self with new ideas merely deprives one of the power of effectively countering them when necessary. The growth of ideas is an international process, and only those who fully take part in the discussion will be able to exercise a significant influence. It is no real argument to say that an idea is un-American, or un-German, nor is a mistaken or vicious ideal better for having been conceived by one of our compatriots.”
Tänker inte många så fortfarande? Blott Sverige svenska krusbär har, etc. Själv är jag lycklig över hur enkelt det är idag att ta del av idéer och kulturer som inte är kopplade till Sverige, både genom nätet och genom stora resmöjligheter. Så oerhört intellektuellt begränsande att bara ta del av svenska texter och verk. Faktum är att jag har svårt att komma på någon svensk journalist, författare, komponist, konstnär, nationalekonom eller filosof som har inspirerat mig på ett fundamentalt plan. Kanske med ett undantag.
Barn som slagträ
Dagens ledarsida ger inte upp:
”Uppenbarligen tar Reinfeldt inte in att en könsneutral äktenskapslagstiftning långsiktigt skulle påverka barn, familjebildning och annat i vår kultur.”
Men för det första påverkar lagens införande överhuvudtaget inte barn i juridisk mening, vilket jag har klargjort tidigare. Det är ett fult grepp att i debatten hävda något annat.
För det andra har tidningen rätt i att effekten av en reform skulle påverka familjer och ”annat i vår kultur” — i positiv riktning. Genom att staten inte gör skillnad på folk och folk sänds en signal till inte minst unga homosexuella, att i vårt land kan man gifta sig även om man råkar upptäcka att man älskar någon av samma kön.
Ibland tror jag att Dagen och andra religiöst grundade ideologer glömmer att denna fråga handlar om människor. Ta en titt på ett färskt bröllopspar i Californien — and you may get my point.
Modemiss att undvika
Enligt DIEGO nr 5/2008 (s. 45):
Den som inte tar sportcykeln till jobbet kan knappast motivera en ryggsäck.
Ska staten påverka lyckans grunder?
Om politik ska syfta till människors lycka kan tre ansatser urskiljas:
- Det som gör människor lyckliga tas för givet, och politiken utformas så att människors aktuella preferenser tillfredsställs.
- Det som gör människor lyckliga tas för givet, men politiken utformas så att människors ”ädlare” preferenser tillfredsställs (i högre grad än andra preferenser).*
- Det som gör människor lyckliga tas inte för givet, och politiken utformas så att människors preferenser ändras, i syfte att inte behöva genomföra den politik som annars skulle ha genomförts.
Vi kan exemplifiera med inkomstomfördelning från hög- till låginkomsttagare.
1. Om det som gör människor lyckliga tas för givet, och om de allra flesta blir lyckligare av inkomstomfördelning, ska politiken genomföra en sådan omfördelning.
2. Men grunden för att de flesta människor blir lyckliga av omfördelning varierar. Några alternativ:
- En genomtänkt rättvisesyn. Man kan anse att det är fel att människor tjänar olika mycket om detta beror på faktorer som ingen kan påverka, t.ex. genetik.
- Positiva konsekvenser. Man kan anse att ett samhälle får större social harmoni med små inkomstskillnader.
- Egoism. Man vill ha omfördelning för att det i materiell mening gynnar en själv.
- Omtanke. Man vill ha omfördelning för att det i materiell mening gynnar andra som man bryr sig om.
- Avund. Man vill ha omfördelning därför att man är missunnsam.
Antag att de flesta människor blir lyckliga av omfördelning pga. egoism. Ska den lycka som följer av ett sådant motiv beaktas i lyckokalkylen — och om den ska det, ska den väga lika tungt som den lycka som t.ex. följer av en genomtänkt rättvisesyn?
3. Ett alternativ är att försöka ändra det som gör människor lyckliga. Det kanske är ett mer kostnadseffektivt sätt att öka lyckan/minska olyckan än att omfördela (alternativ 1 ovan), och kanske undviks därigenom det troliga missnöje som följer av att vissa preferenser ignoreras (alternativ 2 ovan). Att försöka ändra grunden för lycka kan vara särskilt gångbar om denna grund är ogenomtänkt och om den bygger på ofullständig kunskap om alla konsekvenser.
Istället för omfördelning satsar staten då att minska egoism och avundsjuka, kanske i skolan eller i form av kraftigt subventionerade retreats där människor lär sig att acceptera andras framgångar. Eller om den genomtänkta rättvisesynen inte visar sig vara så genomtänkt kan en utbildning i filosofi, psykologi och ekonomi — eller kanske i kritiskt tänkande — ändra vad människor anser rättvist och, därmed, hur deras lycka påverkas av inkomstskillnader.
Ett praktiskt problem kan vara att bestämma vilka grunder för lycka som är mindre ”ädla” än andra och vilka preferenser som ska försöka påverkas. Att bråka om det kanske ger allmän olycka…
____________________________________
*Ja, jag har John Stuart Mills idé om ”higher and lower pleasures” i bakhuvudet.
Köttätande tavla
William Baziotes, The Flesheaters (1952), 152,4 x 183,2 cm:
Homosexuella hjärnor
Forskningsresultat från Karolinska Institutet tyder på att olika sexuell läggning beror på skillnader i hjärnan:
”Brain scans have provided the most compelling evidence yet that being gay or straight is a biologically fixed trait. The scans reveal that in gay people, key structures of the brain governing emotion, mood, anxiety and aggressiveness resemble those in straight people of the opposite sex. The differences are likely to have been forged in the womb or in early infancy.”*
Sören Andersson från RFSL har givetvis helt rätt när han säger:
”Det är inte viktigt om homo- och bisexualitet är medfödd eller inte. Vi ska inte behöva legitimera vår sexualitet för att behandlas lika i samhället.”
Men resultaten är ickedestomindre intressanta och värdefulla, anser jag, av åtminstone två skäl. Dels kan de bidra till att minska den känsla av skuld vissa föräldrar med homosexuella barn känner, i den mån dessa tror att homosexualitet beror på dem och deras sätt att interagera med barnen. (Se ett smakprov ur en ny dokumentär om föräldrar med homosexuella barn.) Dels undermineras försök att ”bota” homosexualitet med ”terapi”, eftersom sådana försök just utgår från suspekta teorier om att homosexualitet beror på hur föräldrar och barn har interagerat.
__________________________
*Studien, som är publicerad i Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, återfinns här.
I fin form
Fotboll ger gudomliga svar
Pascal’s wager säger att man bör tro på gud eftersom man har allt att vinna och inget att förlora på det. Om gud inte finns spelar det ju ingen roll om man tror eller ej — men om han finns vinner man evig lycka i himlen om man tror på honom och evig olycka i helvetet om man inte tror på honom.
Det finns dock många problem med argumentet. Ett av dem är: Vilken gud ska man tro på? Som tur är vet vi nu åtminstone lite mer om den saken. Utgångspunkten är att gud bryr sig om fotboll. Och Turkiet vann över Tjeckien, vilket implicerar att Allah pwns Jahve. Ska man vara på den säkra sidan när det gäller evig lycka verkar det, åtminstone för tillfället, bättre att bli muslim än kristen.
Är USA en kristen nation?
Filosofi i Fantomen
Igår kväll läste jag Fantomen (nr 1/1982), där bl.a. följande dialog utspelades mellan en djungelguide och en upptäcktsresande doktor:
Frågan är hur den gode doktorn hade tänkt sig kunna bevisa att Fantomen inte existerar. Det går förstås inte i praktiken. Vad han däremot skulle kunna bevisa är motsatsen, dvs. han skulle kunna falsifiera djungelguidens sats ”Alla människor som existerar är ~Fantomen” (där ”~” är en negation).
Detta får mig att tänka på Karl Poppers falsifierbarhetskriterium (som för övrigt har diskuterats på Ekonomistas). Popper har ett känt exempel med svanar. Det går inte att bevisa att alla svanar är vita (att alla människor är ~Fantomen) men det går att bevisa att alla svanar inte är vita om en svart svan hittas (att alla människor inte är ~Fantomen om Fantomen hittas). Universella satser kan falsifieras, men icke-existens kan i praktiken inte bevisas.
Intelligens och gudstro
Professor emeritus Richard Lynn:
”Why should fewer academics believe in God than the general population? I believe it is simply a matter of the IQ. Academics have higher IQs than the general population. Several Gallup poll studies of the general population have shown that those with higher IQs tend not to believe in God.”
(Tips från Andrew Sullivan. Se även här.)
Är Stockholm eller Köpenhamn störst?
Jag hade fått för mig att det bor fler i Köpenhamn än i Stockholm. När jag just undersökte saken* fann jag att Stockholm har något fler invånare:
________________________
*Källa för Stockholm och för Köpenhamn.
Dags för majoritetsval
Det finns argument för och emot majoritetsval.* Personligen är jag för positivt inställd, och denna min preferens har inte blivit svagare av Sverigedemokraternas framgångar i opinionsmätningarna.
Nu tycker jag inte att man ska förespråka ett visst valsystem därför att det kan förväntas ge upphov till ett visst slags partirepresentation. Och det är heller inte oro över sd:s partiprogram i sak som utgör grunden till att jag ser sd:s framgångar som skäl för att fundera på minskad proportionalitet i valsystemet. Partiprogrammet kommer hursomhelst inte att genomföras. Nej, det är istället risken för mer splittring i parlamentet och en ökad svårighet att bilda en handlingskraftig regering som utgör ett orosmoment.
Oavsett valsystem argumenterar dr Bergh för att isolera sd. Ulvskog och Schlingmann verkar inte hålla med.
____________________________________
*I Den konstitutionella revolutionen återfinns följande summering (klicka för större bild), där ”MV” står för majoritetsval och där ”PV” står för proportionella val. Källor och utvecklade resonemang återfinns på s. 119—131 i boken. Angående ekonomiska effekter, se även s. 49—50 här.
Orättvisan försvinner med Amy och Beth
Ett av de mest populära orden i svensk politik är orättvisa. Men detta begrepp är mer svårfångat än den politiska retoriken låtsas om. En ny studie visar att människors upplevelse av orättvisa varierar med graden av konkretion.
Beakta först ett abstrakt fall:
Suppose that some people make more money than others solely because they have genetic advantages. Please tell us whether you agree with the following statement:
– It is fair that those genetically-advantaged people make more money than others.
Beakta sedan ett konkret fall:
Suppose that Amy and Beth both want to be professional jazz singers. They both practice singing equally hard. Although jazz singing is the greatest natural talent of both Amy and Beth, Beth’s vocal range and articulation is naturally better than Amy’s because of differences in their genetics. Solely as a result of this genetic advantage, Beth’s singing is much more impressive. As a result, Beth attracts bigger audiences and hence gets more money than Amy. Please tell us whether you agree with the following statement:
– It is fair that Beth makes more money than Amy.
Människor tycker i regel inte att det på ett abstrakt plan är rättvist att vissa tjänar mer pengar på grund av en genetisk fördel – men de anser samma sak rättvis om man uttrycker omständigheterna i form av ett konkret exempel.
Givet detta resultat, hur påverkbara är t.ex. väljare av rättviseretorik? Det kanske mest beror på hur denna retorik utformas, närmare bestämt på hur konkret den är. Och frågan är hur pålitliga inställningar till abstrakta och aggregerade rättvisekriterier som inkomstfördelning är.
Mode för stranden
Jag borde nog besöka stranden lite oftare, med tanke på vad man kan få se där. Nu tänker jag blott och enbart på de fina plaggen, förstås.
(Tips från Stil-Robin.)
Höjdare hänger inte med
Jag har flera gånger förvånats över hur okunniga många höjdare verkar vara när det gäller ny teknik. Toppolitiker, direktörer och professorer tycks i oväntat många fall leva kvar i en sekreterar-era, där de slapp lära sig maskinskrivning och att hantera sina egna kontakter. På sin höjd verkar de kunna faxa. (Gentlemen, let me tell you, the fax is passé.)
Tony Blair är på väg att lära sig, i alla fall:
”My computer skills are there, they’re limited, but I now do emails, I use my computer and my Blackberry. … I can type a one or two line message in less than half an hour.”
Kanske är detta ett 40-talistproblem. Vem född senare än så skulle stå ut med att inte kunna skriva själv, söka information själv och hantera e-post själv?
Ska doktorn ha slips?
När man ser sjukvårdspersonal från andra länder tycker jag att de verkar vara snyggare klädda än sin svenska motsvarighet. Sköterskor har käcka uniformer med hatt och läkare har skjorta och slips under den vita rocken. I Sverige möts man oftast av sköterskor och läkare (jag har inte noterat någon skillnad dessa grupper emellan) i något slags Mao-liknande enhetsdräkt utan stil och elegans.
Nu finns det förvisso rationella skäl till denna svenska praxis: slipsar bär på en massa hemska bakterier.* Det finns icke desto mindre två skäl till att fundera på en omprövning: förtroende och estetik. Studier indikerar att patienter har högre förtroende för läkare som klär sig mer formellt, även om en slips inte är nödvändig.** (Näsring sänker förtroendet kraftigt.) Därutöver är det mer estetiskt tilltalande att möta en propert klädd läkare.
Kan man inte hitta former för att kombinera förtroendeskapande och estetik med bakteriefrihet? Nattliga desinfektionsskåp för slipsar kanske, från vilket doktorn varje morgon hämtar ut sin italienska sidenslips?
____________________________
*Ditchburn, Ian (2006). ”Should Doctors Wear Ties?” Journal of Hospital Infection, 63(2): 227—228. Detaljer här. Se även denna rapportering.
**Se t.ex. här, här samt här.
Dolly på Stadion
En härlig kväll: Dolly Parton på Stockholms Stadion! Några reflexioner:
- Dolly är en extraordinär artist vars röst och sånger gör mig mycket lycklig.
- Dolly ser fräschare ut än jag, trots att hon är lika gammal som min far.
- Publiken var udda. 75 procent var vad Hyacinth Bucket skulle kalla riff-raff. 24 procent var homo-gay. 1 procent var prinsessan Madeleine med kompisar.
- Dolly hade en värmefläkt. Det hade inte vi. *skak*
- Dolly är varmt troende, vilket hon berättade om vid flera tillfällen. Även solen har sina fläckar.
- Alla Dollys medarbetare på scen var fula. Därför att Dolly strikt utgår från musikalisk kompetens? Eller därför att Dolly därigenom framstår som ännu vackrare?
Här kan Joshua avnjutas (men Dolly har snyggare peruker numera):
Eva Dahlgren kan moral
Kan man vara moralisk utan (tro på) en gud? Eva Dahlgren:
”Skulle alla fördämningar släppa för att man inte har Gud? Skulle man bli pedofil, döda sina föräldrar, råna och bedra? Mina moraliska värderingar kommer inte från gud utan är en utveckling av insikten jag fick som barn. Att jag är en egen människa. Och att du också är det.”
Evas syn finner stöd i Marc Hausers forskning.
Rättvis fotboll
Ärkebiskopen och en annan biskop vill att vi enbart ska köpa rättvisemärkta fotbollar:
”Arbetsgivare föredrar att exploatera barn för att det anses legitimt att betala dem lägre lön, och därmed öka vinsten.”
Jovisst, men det finns ett litet problem. De barn som tillverkar fotbollar som inte är rättvisemärkta kommer med största sannolikhet att få det sämre, vilket jag har påpekat, med stöd i forskning, här och här. Detta dilemma ignorerar biskoparna.
Se även dr Vlachos och dr Santesson-Wilson i denna fråga.
Välfärdsstat och utlänningar
Gordon Tullock noterar att omfördelning nästan helt äger rum inom länder.* Vi identifierar oss med vår egen grupp och upprättar ett välfärdssystem där vi tar hand om varandra. Men vad händer med människor i andra länder? Vi inkluderar inte dem i våra välfärdssystem, eftersom det skulle bli kostsamt. Vi värnar om vår egen välfärd i första hand. Det kan eventuellt också bidra till att förklara avvisande inställningar till människor från andra länder som bosätter sig i det egna landet. ”Varför ska de komma hit och få del av våra förmåner?” Om detta stämmer kan välfärdsstaten tänkas bidra till xenofobiska attityder. Sådana attityder finns säkert även utan en välfärdsstat (de kan ha evolutionär grund, i stil med Hayeks tankar i ”The Atavism of Social Justice”). Men de kan nog förstärkas av välfärdsstaten.
Will Wilkinson återger detta OECD-diagram över andelen utlandsfödda i olika länder:
Sverige tycks ha runt tolv procent utlandsfödda, vilket är något över OECD-genomsnittet. Jag noterar med intresse att Danmark ligger på runt sju procent — och ändå har de en så hätsk invandringsdebatt.
__________________________________________
*Tullock, Gordon (1981). ”The Rhetoric and Reality of Redistribution.” Southern Economic Journal, 47(4): 895—907.
Avundsjuk på Deco
Postmodernt perspektiv
Igitur talar och Nonicoclolasos lyssnar:
”Världen är visserligen, men blir inte detta varande innan formuleringen; blir inte sin egen ontologi innan medvetandets konstituering. Eller snarare: är berövad sin metafysiska mening innan uppfattningen om densamma. Det känns olösligt, paradoxalt. Det är en för enkel utväg. Vi måste återkomma.”
Avlyssning av finansmarknaden
På tisdag ska riksdagen ta ställning till regeringens avlyssningsförslag. Det är viktigt att vi som motsätter oss förslaget tar till orda och uppmanar alla riksdagsledamöter att rösta nej. Även om förslaget motiveras av goda motiv öppnas stora risker för framtida missbruk och intrång i medborgarnas privatliv. Här tror jag på ett sluttande plan!
Det jag särskilt vill uppmärksamma är förslagets ekonomiska skrivningar, som lyfts fram i DI idag. Det är inte bara militära hot som motiverar avlyssning utan även “ekonomiska utmaningar i form av valuta- och räntespekulationer”! Advokatsamfundets Anne Ramberg varnar:
”När man vidgar mandatet från yttre militära hot till yttre hot, öppnar det i princip för vilken typ av avlyssning som helst. Det står också rent ut i propositionen att ’begreppet yttre hot är vidsträckt och måste också vara det för att ge utrymme för nödvändig flexibilitet’. Den här lagen tillåter massiv, preventiv avlyssning av människor som inte är misstänkta för något brott.”
Tydligen också av finansmarknadsaktörer, om en regering får för sig att de utgör ett hot. Även om de inte är misstänkta för något brott. Är detta en rimlig ordning i en rättsstat?
För mer djuplodande argumentation hänvisar jag till tre smartisar: Oscar Swartz, Jakob Heidbrink och Peter Santesson-Wilson. Se även SvD idag.
Uppdatering: Se detta filminlägg mot lagförslaget, av Mattias Svensson och Fredrik Westerlund. Det handlar om civilkurage kontra konformism, och det berör.
Giraff är kosher
Troende judar får nu äta giraff:
”An Israeli rabbi has declared giraffe meat and milk to be kosher.”
Dock får förstås köttet och mjölken inte intas samtidigt!
Energisk tavla
Jackson Pollock, Untitled (ca. 1948—1949), 56,8 x 76,2 cm:
Det vanliga grupptänkandet
”[M]ost people engage in ‘in group, out group’ thinking. The bottom line is that most people support their countries to a highly irrational degree in most international questions or disputes.”
Jämför med Assar Lindbeck och Dennis Snowers teori om ”insiders och ”outsiders”. En vilja att gynna den egna gruppen, gärna på andras bekostnad, tycks vanligt förekommande. Detta grupptänkande, som ibland yttrar sig som nationalism, ibland i annan form, vill jag bidra till att ifrågasätta.
Hjärnforskning och fri vilja
Är inte ett nödvändigt villkor för fri vilja att vi i vår hjärna överväger olika alternativ och medvetet väljer det vi tycker bäst om? I så fall tycks ny hjärnforskning kunna underminera tron på en fri vilja:
”There has been a long controversy as to whether subjectively ‘free’ decisions are determined by brain activity ahead of time. We found that the outcome of a decision can be encoded in brain activity of prefrontal and parietal cortex up to 10 s before it enters awareness. This delay presumably reflects the operation of a network of high-level control areas that begin to prepare an upcoming decision long before it enters awareness.”*
Det finns förstås filosofiska argument för varför vi inte har en fri vilja (se t.ex. Strawson, Schopenhauer, Russell, Bergström och Dawkins), och även om ovan refererade experiment indikerar (och kanske är tillräckligt för att fastslå) att de filosofiska argumenten är korrekta, är experimentets resultat inte nödvändigt för att etablera den slutsatsen. Ty även om beslut fattas när vi är medvetna om dem är det fortfarande så att vi inte kan fatta några andra beslut än dem vi faktiskt fattar, eftersom ingen är orsak till sig själv. Att vi inte är medvetna om hela den kausala kedja som får oss att välja det ena framför det andra är i sig inte ett argument för att en sådan kausal kedja inte existerar. Genom filosofisk analys kan vi inse att en sådan kedja existerar och att våra psykologiska inklinationer nog inte är särskilt pålitliga.
_______________________________________
*Se även denna populära sammanfattning. Tack till Pekka för länktips.
Fräckt av Norge
Så fräckt! Norge beslöt idag att införa en könsneutral äktenskapslag, trots kyrkliga protester. En biskop varnar:
”Det här bör vi inte chansa med. Om den här lagen drivs igenom är det ett stort ansvar som en knapp majoritet tar på sig.”
Det intressanta med utvecklingen är att ett av de vanligaste argumenten mot denna typ av reform — att äktenskap alltid har varit en förening endast mellan en man och en kvinna — börjar krackelera. Nu finns könsneutrala äktenskapslagar i Canada, Sydafrika, Spanien, Belgien, Nederländerna, Massachusetts — och snart också i Californien och Norge. Äktenskap kan de facto nu ingås på många håll också mellan personer av samma kön. (Att argumentet inte är hållbart är dessutom tydligt om man beaktar att äktenskap ofta har varit polygama.)
Man kan förvisso ifrågasätta argumentets giltighet mer allmänt — personligen anser jag inte, inspirerad av Hume, att är implicerar bör. Även om vi alltid har haft slaveri innebär inte det i sig att slaveri är bra. Men anser man (av någon outgrundlig anledning) att är implicerar bör faller alltså argumentet ändå, av ovan angivna skäl. Äktenskap är inte och har inte alltid varit en förening endast mellan en man och en kvinna.
Krigets konkreta fasa
Vi hör ständiga rapporter om självsmordsattacker i Irak och Afghanistan, men vem orkar bry sig längre? Tills det hela blir konkret. Jag såg just att några engelska soldater hade dödats i Afghanistan, däribland två blott 19-åriga engelska soldater, Charles och Daniel. När jag såg deras bilder blev krigets hemskheter helt plötsligt tydliga. Och berörande. Krig är fasansfulla, och det är mycket sorgligt att de ibland behöver utkämpas.
Den ideologiska nationalekonomin
Robert Östling menar att nationalekonomin har ideologiska inslag. Jag tror personligen att värderingar spelar viss roll i all forskning, inte minst i valet av problem att studera, i valet av metod och i valet av vilka resultat som ska presenteras. Som Gunnar Myrdal hävdar i Objectivity in Social Research finns det ingen samhällsvetenskaplig forskare som i djupaste mening kan vara helt objektiv. Men genom den vetenskapliga metoden hoppas och tror jag att det mesta av det som kallas nationalekonomisk forskning ändå i huvudsak är av positivt slag, i Milton Friedmans mening.
I den mån nationalekonomer är ideologiska tycks Robert mena att de primärt är liberala. Så kan det nog vara i genomsnitt, men en intressant sak rör hur nationalekonomer grupperar sig. Personer med värderingar till vänster tenderar att bejaka ”beteendeekonomi” och teorier om marknadsimperfektion (vilket personer till höger oftast inte gör), medan personer med värderingar till höger tenderar att bejaka teorier om politikimperfektion och den österrikiska skolan (även om det finns undantag).
Men är det så att nationalekonomiska teorier påverkar ideologiska uppfattningar eller är det så att personer med vissa ideologiska uppfattningar väljar att bejaka vissa nationalekonomiska teorier? Om det förra gäller förefaller det intressant att studera hur studenter, doktorander och forskare kommer i kontakt med de teorier som påverkar deras ideologi. Är det deras lärare som är ideologiska och presenterar ett urval av teorier för dem? Vad förklarar i så fall lärarnas ideologi? Etc. Om det senare gäller, vilket jag tror, kanske den nationalekonomiska diskursen skulle tjäna på det Myrdal rekommenderar: att vi är öppna om vilka värderingar vi har qua forskare?
Piggt pianoverk
Om du känner dig trött kan du få ny energi av detta utdrag ur Prokofievs pianosonat nr 8, framfört av Dror Biran!
Hejar Gud på Sverige?
Idag spelar Sverige EM–match i fotboll mot Grekland, och den dubiösa sportnationalismen dyker därmed upp.* Sport-
nationalism kombinerad med religion blir extra märklig. ”EM-prästen” Ingo:
Varenda grek ber för sitt landslag och Grekland har ett kraftigt stöd av ortodoxa kyrkan. Vi svenskar borde göra samma sak. Som kristna vet vi att bön är en stor hjälp för våra fotbollskillar att få ut sitt bästa.
Denna syn är intressant, ur två aspekter.
- En gud med obegripliga prioriteringar. Kristna tror på en gud som bryr sig om och griper in i fotboll men som inte bryr sig om och griper in och stoppar naturkatastrofer som dödar och skadar tusentals människor. Är detta en intellektuellt försvarbar gudsbild?
- En orättvis gud. Om Jahve hjälper de lag som människor ber för, blir frågan hur rättvist det är. Har spelare i lag vars supporters inte ber för dem gjort sig mindre förtjänta av att vinna? Ska de straffas för att andra inte ber? De kanske rentav har tränat hårdare än det lag som Jahve hjälper.
Uppdatering: Ja, Gud hejar på Sverige. Han är god!
_______________________________
*Istället för att heja på det egna landets lag förespråkar jag att man hejar på det lag vars vinst ger störst lycka, alternativt det lag som har snyggast spelare (dvs. Portugal, vilket också skönhetsexperten Gissur har insett).
Dödlig kärlek
Maria Callas förstördes och, tror jag man kan säga, dog av kärlek. Detsamma gäller Gustav von Aschenbach i Thomas Manns Döden i Venedig, ett verk som har gjort ett mycket starkt intryck på mig.
Den tyske författaren (och familjefadern) reser till Venedig för att komma ur sin skrivkramp. Väl där fångas hans uppmärksamhet av den polske pojken Tadzio. Han studerar och observerar och noterar och följer efter — för att till slut erkänna (utan att Tadzio hör):
I — love you!
Men denna kärlek blir fanatisk och destruktiv. Till slut utsätter sig von Aschenbach för den dödliga pesten för att ytterligare kunna se på, och kanske få kontakt med, Tadzio. Han dör i en stol på stranden.
Verket är starkt, för det visar på människans utsatthet för passion. Helt plötsligt kan Dionysos slå till. Och handlar inte livet i hög grad om denna spänning mellan plikter/det ordnade livet och njutning/känslornas bejakande? Ibland tar det senare perspektivet överhanden, vilket kan vara berusande och härligt, men det kan också leda till fördärv.
Boken utgör grund för Viscontis film, Brittens opera och Neumeiers balett (från vilken bilden ovan är hämtad; Lloyd Riggins som von Aschenbach och Edvin Revazov som Tadzio; foto av Holger Badekow).
Andelen unga minskar
För oss som uppskattar unga människor, inte bara för att de betalar skatt när vi blir gamla utan också för deras energi, innovativa tänkande och skönhet, är det nedslående att betrakta nedanstående diagram över andelen i befolkningen under 20 år.* Pensionärernas andel tilltar istället. Energins, innovationskraftens och skönhetens avtagande utgör ytterligare en kostnad av den demografiska transformationen, utöver den rent fiskala.
____________________________
*Det är hämtat ur Figur 3 i en uppsats av Martin Flodén.
Fosterlandets väl
Jag har tidigare tagit avstånd från nationalism (se t.ex. här, här och här) och fann därför denna skrivning från Allmänna Valmansförbundet 1920, och det stöd en ung kristdemokrat uttalar för den, provocerande:
Den svenska högern är ett nationellt parti. Den sätter fosterlandet främst, dess väl över individers och klassers särintressen.
Frågan är vad som menas med ”fosterlandets väl”. Vad är det som ska sättas främst, på bekostnad av individer och klasser? Är fosterlandet någon faktiskt existerande, medveten varelse vars väl ska värnas? Det kan knappast någon mena. Avses en social välfärdsfunktion som ska maximeras? I så fall förefaller det märkligt att tala om fosterlandets väl istället för individers samlade väl, i synnerhet som det verkar godtyckligt att låta nationsgränsen utgöra en avgränsning för vilka individers nytta som ska tas med i kalkylen. Kan någon upplysa mig om hur ”fosterlandets väl” ska definieras?
Kan vi lita på våra kunskaper?
Ibland är kristna tänkare intressanta. Den kristna filosofen Alvin Plantinga har ett argument i sin bok Warrant and Proper Function som jag finner stimulerande. Det säger i korthet följande:
- Sannolikheten för att man kan införskaffa pålitlig kunskap om världen är låg om evolutionen har gett upphov till människans kognitiva förmåga (E) och om det inte finns någon gud (N).
- Om man därför tror E&N bör man inte tro att man kan införskaffa pålitlig kunskap om världen.
- Men om man inte tror att man kan införskaffa pålitlig kunskap om världen, bör man inte tro något alls.
- Om man tror E&N bör man inte tro E&N (dvs. E&N är självmotsägande).
Ergo bör man inte tro E&N.* Den första premissen motiverar Plantinga på följande sätt:
The problem begins in the recognition, from this point of view, that the ultimate purpose or function of our cognitive faculties, if they have one, is not to produce true beliefs, but to promote reproductive fitness. What our minds are for (if anything) is not the production of true beliefs, but the production of adaptive behavior. That our species has survived and evolved at most guarantees that our behavior is adaptive; it does not guarantee or even suggest that our belief-producing processes are reliable, or that our beliefs are for the most part true. That is because our behavior could be adaptive, but our beliefs mainly false.”
Argumentet som sådant håller inte, vilket visas i en nätt sannolikhetsteoretisk analys här. Men det kan ändå ligga något i premiss 1. Vi har de kognitiva förmågor vi har, dessa är inte perfekta och vi bör alltid vara medvetna om att de har sina begränsningar. Det är också den hållning som i regel präglar vetenskaplig (till skillnad, ofta, från politisk och religiös) verksamhet.
_____________________________
*Argumentet utvecklas, förutom i kap. 12 i boken, även här och här.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.