Evolutionen förklarar allt

Professor Jerry Coyne presenterar en lösning på ett av tillvarons mysterier:

Natural selection maintains the repugnant taste of sperm so that a man’s sperm will wind up in the appropriate place: the vagina and not the stomach. So long as sperm tastes bad, women will not be tempted to swallow it, but will turn their male partner towards conventional intercourse, which of course is the only act that will produce children. In other words, any male with good-tasting sperm would have fewer offspring than his competitors. A man whose sperm tasted like honey would probably not have any children at all.

Evolutionen är elak mot dem som inte är intresserade av barnalstring — men marknadsekonomin kommer till deras räddning.

Klaga inte på de giriga

Kloka ord från Will Wilkinson:

The Smithian congruence between self-interest and the general welfare is not a natural fact of the world, but is mediated by social norms and the structure of institutions. We need to make sure the desire for wealth takes the right shape, and that the institutions within which people pursue wealth tend to actually work to convert “low” aspirations into real social benefits. But we’ve been given no special reason to second-guess the general utility of the desire to become wealthy. It is a crucial and necessary resource. 

vanberg

Professor Vanberg

Det är inte alltså inte girighet i sig det är fel på — den är oundviklig och utgör en potentiellt samhällsnyttig drivkraft — utan, ofta, det regelverk inom vilka giriga personer verkar. Som professor Viktor Vanberg betonar är det inte främst ekonomins aktörer som ska klandras i marknadssystemet, om vi inte är nöjda med hur det fungerar, utan just regelverken:

[I]f there is no reason to doubt that the game itself is a desirable game, then it is absurd to morally criticize people for seeking to play the game successfully, as long as they do so within the rules. And, if there are reasons to believe that a better game could be played, then the appropriate response is to seek a change in the rules of the game, not to require the players to disregard their own interests.*

En mycket central insikt.

Se även de tidigare inläggen ”Girighet kan vara bra” och ”Är alla egoister?”.
____________________
*Vanberg, Viktor J. (2002). ”Constitutional Economics and Ethics – On the Relation Between Self-Interest and Morality.” I Brennan, G., Kliemt, H. och Tollison, R. D. (red), Methods and Morals in Constitutional Economics – Essays in Honor of James M. Buchanan. Berlin: Springer-Verlag: 485—503. Översatt till svenska i Berggren, Niclas (2008) (red), Marknad och moral — en antologi. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag.

Är bostadspriserna för höga?

dn.se återfinns en webbenkät, där resultatet just nu är:

bostadsprisfraga

Men vad innebär det att säga att bostadspriserna är ”för höga”? Jag kan tänka mig tre tolkningar:

  1. Man accepterar marknadsbestämningen av bostadspriserna och accepterar gällande priser men anser dem för höga för att själv vilja eller kunna köpa. Med denna tolkning värderar 82 procent helt enkelt inte boende i Stockholms innerstad tillräckligt högt för att köpa bostad där, eller så har de inte tillräckligt med resurser för sådana köp.
  2. Man accepterar marknadsbestämningen av bostadspriserna men har en önskan om att de gällande priserna ska gå ner så att man själva ska vilja och kunna köpa. Eftersom marknadsbestämningen av bostadspriserna accepteras handlar denna önskan om lägre priser om en förhoppning om att utbudet stiger eller att efterfrågan sjunker, med lägre priser som resultat.
  3. Man ifrågasätter marknadsbestämningen av bostadspriserna och anser att de bör sänkas genom politiska beslut så att man själv ska vilja och kunna köpa. Det handlar då om att införa en prisreglering, kanske av samma typ som idag gäller för hyresrätter.

Jag har inga problem med 1 och 2, men om ja-respondenterna avser 3 blir jag orolig. De samhällsekonomiska kostnaderna av politiskt beslutade, lågt satta priser är välkända. Kanske bör dn.se:s läsare lyssna lite mer på experter i denna fråga. Om de inte redan har gjort det och avser 1 eller 2, alltså.

Hayeks ekonomiska insikter

hayekÅr 1974 fick F. A. Hayek Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Han är en av de samhällsvetare som har påverkat mitt eget tänkande mycket.* Nu finns hans antologi Individualism and Economic Order på nätet. Jag vill särskilt rekommendera tre kapitel som jag anser väl fångar hans ekonomiska tänkande:

II. Economics and Knowledge.
IV. The Use of Knowledge in Society.
V. The Meaning of Competition. 

Så här skriver han t.ex. i ”The Use of Knowledge in Society” (s. 77—78), först publicerad i American Economic Review:

The peculiar character of the problem of a rational economic order is determined precisely by the fact that the knowledge of the circumstances of which we must make use never exists in concentrated or integrated form but solely as the dispersed bits of incomplete and frequently contradictory knowledge which all the separate individuals possess. The economic problem of society is thus not merely a problem of how to allocate ”given” resources—if ”given” is taken to mean given to a single mind which deliberately solves the problem set by these ”data.” It is rather a problem of how to secure the best use of resources known to any of the members of society, for ends whose relative importance only these individuals know. Or, to put it briefly, it is a problem of the utilization of knowledge which is not given to anyone in its totality.

Denna centrala analys av en marknadsekonomis relativt effektiva användning av kunskap saknas i hög grad i nationalekonomins huvudfåra men har långtgående implikationer för vår förståelse av grunderna för att skapa välstånd. 
_____________________

*Även om jag på vissa punkter förhåller mig kritisk till Hayeks tänkande: se t.ex. mina artiklar ”Legal Positivism and Property Rights: A Critique of Hayek and Peczenik” och ”Choosing One’s Own Informal Institutions: On Hayek’s Critique of Keynes’s Immoralism”.

Företagens sociala ansvar

Vad hade Milton Friedman att säga om saken? The Milton Friedman Choir har svaret:

Se även Friedmans artikel från 1970, ”The Social Responsibility of Business Is to Increase Its Profits”.

Vinsten som signal

Marknadsprocessen kännetecknas av konkurrens om konsumenternas gunst. Vissa företag är framgångsrika och erhåller vinst; andra misslyckas och går med förlust. De förra blomstrar och de senare slås ut. Vinsten tjänar som en signal om hur väl konsumenternas preferenser tillfredsställs och säkerställer därmed att den ekonomiska processen skapar värde. Men vad händer när politiken intervenerar i denna process och lägger beslag på vinster och ger bidrag för att täcka förluster? Professor Steve Horwitz pekar, med bas i Israel Kirzners teori om entreprenörskap, på en negativ effekt:

[T]o the extent that public policy taxes profits more heavily and subsidizes losses more fully, it undermines the ways in which profit and loss signals make it in entrepreneurs’ interest to notice what it is in their interest to notice, to paraprhase Kirzner.  Put differently, in a world of ”flattened” profits and losses, entrepreneurs will make more of both Type I and Type II errors.  They will not notice as many ”true” profit opportunities (errors of omission) and they will ”over-notice” the ”false” opportunities (errors of comission).  Notice that this is not the same thing as seeking wealth through politics.  Rather this is describing what will happen in the marketplace.  We will see both more active ”discoordination” of plans and more ”lack of” coordination of plans as a result of the ”flattening” of profits and losses. So from a Kirznerian perspective, penalizing profits and subsidizing losses weaknens the effectiveness of any given level of entrepreneurial alertness by reducing its signal reception capacity for potentially profitable activities and making it less resistant to potentially loss-inducing ones.

Detta perspektiv kan vara värt att ha med sig både i goda tider, när vissa vill straffbeskatta ”övervinster”, och i dåliga tider, när vissa kräver att företag som går med långsiktig förlust ska hållas under armarna med skattemedel.

Ska vi klandra marknadsekonomin för krisen?

Professor William Easterly, New York University, svarar på frågor:

Q. But hasn’t the current crisis discredited “free markets”?
easterlyThe history of markets is one of periodic crises (especially financial crises) and recoveries, including major episodes of creative destruction, but with steady positive long run growth despite severe fluctuations around the trend. The huge fallibility of human actors makes the case for markets stronger, not weaker. The market itself triggers the corrective actions by both public and private actors when these actors do stupid things, like give too many mortgages to people who were not creditworthy and then try to cover it up with fancy securitization. The collapse of financial markets was a severe wake up call to change this stupid behavior; creative destruction is wiping out firms that made huge mistakes (despite some well-publicized cases of individual CEOs getting bonuses despite their stupid actions). New firms or restructured firms will not make the same mistakes (even if they find new mistakes to cause some new crisis). Since we recovered from all the previous crises of capitalism, it seems likely we will recover from this one. A knee-jerk rejection of markets (especially in poor countries) will likely postpone rather than accelerate the recovery.

Jag har tidigare gett uttryck för en liknande syn. Liksom Gary Becker. Och Casey Mulligan.

Intolerans på vänsterkanten

myrdal

Jan Myrdal (foto: Dan Hansson)

Mohamed Omar har intervjuat Jan Myrdal. Han är något så paradoxalt som en konservativ kommunist. Han vill med våld omstörta det kapitalistiska samhället, men det är inte ett socialt liberalt samhälle han vill skapa i dess ställe, det är ett som är säkert. Han berättar med gillande hur svenskarna ser på homosexuella:

Om folkmeningen vore avgörande så skulle det inte finnas några synliga bögar i Sverige. Arbetare har en serie uppfattningar som av de liberala anses vara ”reaktionära” eller ”fascistiska”. Gå ut på en svensk byggarbetsplats, där hittar du inte några ”liberala”. Där är ”bög” ett skällsord. Det finns massor av skämt som visar på det.

Problemet är förstås kapitalismen, som släpper fram, bejakar och berikar de avvikande med rosa pengar:

Kapitalisterna vill kommersialisera sexualiteten. Tidigare var det en privatsak. De har upptäckt att man kan göra verkliga pengar på det. I kapitalismen ska man tjäna pengar på allting.

Men tro det eller ej, han utesluter inte helt homosex för egen del:

Heteroförhållandet är för majoriteten av oss fortfarande det normala. Men det är klart, pröva att sätta någon av oss på en enkönad båt ute till havs eller i ett enkönat fängelse. 

Jan Myrdal som stjärtgosse? (Han verkar själv föredra den termen.) Bäva månde de andra matroserna eller fångarna!

Marknad för bröstmjölk

brostmjolkAntag att en kvinna säljer sin bröstmjölk till en mjölkbank, där andra kvinnor kan köpa den. Är det en acceptabel typ av transaktion? Det tycker jag, men enligt en artikel i The New Yorker har uppfattningar om den saken varierat över tid och rum. Idag gäller t.ex. följande i USA:

Can a human-milk bank pay a woman for her milk? (Milk banks provide hospitals with pasteurized human milk.) No, because doing so would violate the ethical standards of the Human Milk Banking Association of North America.

Det finns gott om historiska föregångare:

Mary Wollstonecraft, in her “Vindication of the Rights of Woman” (1792), scoffed that a mother who “neither suckles nor educates her children, scarcely deserves the name of a wife, and has no right to that of a citizen.” The following year, the French National Convention ruled that women who employed wet nurses could not apply for state aid; not long afterward, Prussia made breast-feeding a legal requirement.

Professor Al Roth förklarar detta med att motvilja kan hindra fungerande marknader. Synd, eftersom Paretoeffektiva transaktioner därmed inte kommer till stånd.

Se tidigare inlägg: ”Mjölk från olika djur” och ”Amning upp i åren”. Media: Aftonbladet (motviljan täcker visst också icke-monetär mjölkhjälp), DN.

Glöm inte uppgångarna

Jag har tidigare argumenterat för att kriser inte är så farliga, ty efter nedgång kommer uppgång i såväl tillväxt, sysselsättning som börsvärde, och sett över en längre tidsperiod överväger de positiva utfallen. DI gör idag detsamma och presenterar detta illustrativa diagram:

tillvaxt

De som nu underkänner det marknadsekonomiska systemet bör besvara frågan om systemet, sett över lång tid, trots allt inte är imponerande i sin förmåga att generera välstånd.

Se tidigare inlägg: ”Ekonomiska kriser kommer och går””Kriser är inte så farliga””Krisen satt i perspektiv”, ”Efter nedgång kommer uppgång””Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?””Kriser kommer, kriser går””Kriser tar slut”

Okunskap på DN Kultur

 

Anders Hansson)

Nina Björk (foto: Anders Hansson)

I ett svagt ögonblick i förra veckan lät jag mig övertalas att åter abonnera på DN i sex månader. (Jag sa upp abonnemanget 2007 pga. upprördhet.) Vad möter mig då idag när jag slår upp DN Kultur? En notis av Nina Björk (ej på nätet), i vilken hon först beskriver en annons från en bilfirma, sedan konstaterar att det ju inte är bra för miljön med fler bilar (”vi är som bekant beroende av miljöns hälsotillstånd”) och avslutar med:

Över annonsen svävar den gamla nationalekonomiska osynliga handen. Den där handen som, om vi alla bara agerade utifrån vårt egenintresse, skulle fixa allt till det bästa. Annonsen visar att det som är osynligt faktiskt inte existerar. Och det har vi ju vetat ett tag vad gäller troll, vättar, spöken och gudar. Tid kanske även för ekonomer att sluta vara troende.

Ett djupt okunnigt inlägg, av flera skäl:

  • Det behöver inte vara dåligt för miljön att nya bilar säljs, om dessa ersätter äldre bilar med större utsläpp.
  • Jag tror inte att någon nationalekonom hävdar att marknader är perfekta. (Kan Nina Björk namnge någon?) Tvärtom är s.k. marknadsmisslyckanden en integrerad del av nationalekonomisk analys — inte minst externaliteter, som klargör att den osynliga handen inte nödvändigtvis leder till optimala utfall utan hjälp av politiska beslut. Analysen förklarar att vi lätt får för mycket av x om inte samtliga effekter av x är prissatta. Därför publicerade t.ex. professor Erik Dahmén redan 1968 boken Sätt pris på miljön. Nina Björk slår in öppna dörrar.
  • Att marknader inte är perfekta innebär dock inte att de inte fungerar väl i normalfallet — och inte heller att staten är allgod, allsmäktig och allvetande och kan lösa alla problem. Det må vara osynligt för den som inte bekantar sig med empirisk forskning. 

I sex månader får jag stå ut.

Se det tidigare inlägget ”Barnsliga tankar om biologi och ekonomi”.

Ett tak för direktörslöner?

Upprördheten har varit stor efter LO:s publicering av en rapport som visar att kvoten mellan en genomsnittlig direktörslön och en genomsnittlig industriarbetarlön har stigit på senare år. Jag finner personligen upprördheten svårförståelig eller, snarare, omotiverad, men inte bara här, utan även i USA, används denna kvot för att kritisera höga direktörslöner. Det har t.o.m. lagts krav på att lagstifta i frågan, så att kvoten eller direktörslönerna inte får överstiga en viss siffra. Professor Robert Frank argumenterar i New York Times för att detta är ett feltänkt förslag:

Professor Robert Frank

The problem is that although every company wants a talented chief executive, there are only so many to go around. Relative salaries guide job choices. If salaries were capped at, say, $2 million annually, the most talented candidates would have less reason to seek the positions that make best use of their talents. More troubling, if C.E.O. pay were capped and pay for other jobs was not, the most talented potential managers would be more likely to become lawyers or hedge fund operators. Can anyone think that would be a good thing?

Frank refererar också till studien ”Why Has CEO Pay Increased So Much?”, publicerad i Quarterly Journal of Economics (gratisversion här), som finner att ökningen i direktörslöner motsvaras av ett ökat värde på de företag i vilka direktörerna arbetar:

In recent decades at least, the size of large firms explains many of the patterns in CEO pay, across firms, over time, and between countries. In particular, in the baseline specification of the model’s parameters, the sixfold increase of U.S. CEO pay between 1980 and 2003 can be fully attributed to the sixfold increase in market capitalization of large companies during that period.

Detta väcker direkt frågor, dels om rättvisa (är det inte alltför statiskt att vilja sätta ett tak för direktörslöner oavsett den ekonomiska miljö i vilken de verkar och oavsett vilka värden de bidrar till att skapa?) och dels om hur lönesystemet fungerar (kommer t.ex. direktörslönerna och deras bonusar att minska nu när företagens värden går ner?).

Uppdatering: Se även vad Richard Posner och Gary Becker har att säga om lönetak.

Media: SvD, Aftonbladet

Nationalekonomi i bästsäljare

apobUnder min semester i Thailand läste jag Jeffrey Archers nya bok A Prisoner of Birth. Döm om min förvåning när jag upptäckte vad huvudpersonen Danny, i sitt försök att under och efter en lång fängelsevistelse ta en högskoleexamen, fick ta sig an för litteratur:

Danny was reading Milton Friedman’s Tax Limitation, Inflation and the Role of Government, and taking notes on the chapter about the property cycle and the effects of negative equity, when the phone rang. After two hours of studying, he was beginning to feel that anything would be an improvement on Professor Friedman. (s. 401)

As soon as he heard the door close, he put down Adam Smith on the theory of free-market economics and walked across to the table. (s. 474)

During his lunch break, Danny decided to take a walk and grab a sandwich before he attended Professor Mori’s lecture. He tried to recall the six theories of Adam Smith in case the professor’s hovering finger ended up pointing at him. (s. 526)

Nu undrar jag:

  1. På vilka svenska kurser i nationalekonomi ingår verk av Milton Friedman och Adam Smith?
  2. Blir man trött på Milton Friedman efter blott två timmar?
  3. Vilka är egentligen Adam Smiths sex teorier?
  4. Finns referenser till nationalekonomer i fler skönlitterära verk?
  5. Hur ofta förväntas svenska studenter kunna kurslitteraturen på föreläsningarna?

Hotet mot marknadsekonomin

Professor Daron Acemoglu varnar för ett bakslag för marknadsekonomin:

A deep and long recession raises the risk that consumers and policymakers start believing that free markets are responsible for the economic ills of today. If so, we could see a move away from the market economy. The pendulum could swing too far, bypassing properly-regulated free markets, towards heavy government involvement that could threaten future growth prospects of the global economy.

A comprehensive stimulus plan, even with all of its imperfections, is probably the best way of fighting these dangers. Nevertheless, the details of the stimulus plan should be designed so as to cause minimal disruption to the process of reallocation and innovation. Sacrificing growth out of our fear of the present would be as severe a mistake as inaction. The risk that the belief in the capitalist system may collapse should not be dismissed.

Min känsla är att en del av regeringens handlande kan ses i ljuset av denna typ av tänkande. Oppositionen ligger på och kräver ständigt större insatser mot krisen. Även om många åtgärder inte är önskvärda eller i alla fall tveksamma genomförs de — för att annars riskerar människors förtroende för det ekonomisk-politiska systemet att undermineras. Människor tror att något måste göras och förväntar sig att något görs — och därför måste något göras. Handlar krispaket mer om psykologi än om ekonomi? Är ekonomi i hög grad psykologi?

I vilket fall är Acemoglus poäng, att krispaket om de väl genomförs bör utformas med omsorg, central, t.ex. i fråga om i vilken grad stimulansförsök bör ske genom utgiftsökningar respektive skattesänkningar.

Se även:
• en något längre artikel av Acemoglu,
• min grundsyn i frågan om misstron mot marknadsekonomin är berättigad: ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?” samt
• Brad DeLongs återgivning av och kommentar till hur Kevin Murphy anser att man, rent ekonomiskt, ska utvärdera stimulansåtgärder.

Den farlige systemmannen

Det förra seklet präglades i många avseenden av de stora, centralstyrda ekonomisk-politiska systemen och utopiska drömmar om att kunna planera fram det ideala samhället. Tilltron till individens förmåga och respekten för dennes preferenser, liksom förståelsen av fenomenet spontan ordning, lyste på många håll med sin frånvaro. I The Theory of Moral Sentiments (VI.II.42) varnar Adam Smith för systemmannen, han som tror sig veta hur allt ska styras och ställas:

adamsmithThe man of system, on the contrary, is apt to be very wise in his own conceit; and is often so enamoured with the supposed beauty of his own ideal plan of government, that he cannot suffer the smallest deviation from any part of it. He goes on to establish it completely and in all its parts, without any regard either to the great interests, or to the strong prejudices which may oppose it. He seems to imagine that he can arrange the different members of a great society with as much ease as the hand arranges the different pieces upon a chess-board. He does not consider that the pieces upon the chess-board have no other principle of motion besides that which the hand impresses upon them; but that, in the great chess-board of human society, every single piece has a principle of motion of its own, altogether different from that which the legislature might chuse to impress upon it. If those two principles coincide and act in the same direction, the game of human society will go on easily and harmoniously, and is very likely to be happy and successful. If they are opposite or different, the game will go on miserably, and the society must be at all times in the highest degree of disorder.

Mycket tänkvärda ord.

Fördjupning: F. A. Hayek använder begreppen kosmos och taxis för spontan respektive planerad ordning: han analyserar och kontrasterar dem i kapitel 2 av Law, Legislation and Liberty; Rules and Order. Se också Norman Barrys översikt om spontan ordning.

Singapore går före i organfrågan

I Singapore drabbas ca 1 000 personer per år av njursvikt. Blott 50 av dessa får motta en ny njure via organdonation. Resterande 95 procent får fortsätta lida, dessutom till höga sjukvårdkostnader (en genomsnittlig dialyspatient kostar ca 355 000 kr per år). För att råda bot på problemet, och för att minska svarthandel, introduceras snart monetär ersättning för organdonation i Singapore. (Ett sådant system finns idag i Iran.) En övre ersättningsgräns på ca 275 000 kr väntas. Enligt ekonomisk analys kan detta komma att eliminera bristen på organ. När följer Sverige efter?

Du som kan tänka dig att donera dina organ, glöm inte att ange att du är villig att göra det.

Igår fick min pappa besked att han måste påbörja dialys. Liksom tidigare min farmor och farbror. Även jag och min syster har samma njursjukdom. Bara som en förklaring till mitt engagemang.

Tips: Marginal Revolution

Argumenten mot statligt stöd till bilindustrin

Detta inlägg är skrivet av Henrik Jordahl

Nu börjar det brännas för Saab och Volvo verkar det som. GM:s vice ordförande Bob Lutz sågar Saab som en ”finansiell katastrof” och jämför märket med en patient som inte går att rädda. Saab ska skiljas av från GM och bli ett självständigt bolag. GM:s Europachef Carl-Peter Forster är tydlig med att Saab inte klarar sig utan statligt stöd. Expressen följer sin stolta tradition att presentera nyheter innan de har inträffat och basunerar ut att Volvo säljs till Kina, enligt ”en mycket välunderrättad källa i bilbranschen”. Näringsdepartementets statsekreterare Jöran Hägglund håller pressträff per telefon från Detroit idag klockan 16:00.

Vilka är då argumenten mot statligt stöd till bilindustrin?

  1. Att olönsamma företag med svag efterfrågan på sina produkter drar ner verksamheten är en effektiv anpassning till nya förhållanden.
  2.  Som varvskrisen visar kan statligt stöd bli mycket dyrt utan att företag och jobb i branschen går att rädda mer än tillfälligt.
  3. Staten kan behöva gå in som ägare, men statliga företag är i genomsnitt mindre lönsamma och produktiva än privata företag.
  4. Politiker vet inte vilka branscher och produkter som kommer att vara lönsamma i framtiden. Risken är att de satsar på gårdagens vinnare.
  5. Stödet skapar förväntningar om en ”mjuk budgetrestriktion”. Volvo, Saab och andra storföretag kommer att räkna med nya stödpaket om de skulle få problem i framtiden.

Det finns förstås argument för också:

  1. Finanskrisen har skapat kortsiktiga betalningsproblem som ägarna inte klarar av att hantera.
  2. Stödet finansierar sig självt genom minskade kostnader för arbetslöshetsersättningar.
  3. Kunskapen hur man tillverkar personbilar riskerar att gå förlorad ”för evigt”.

Av dessa tycker jag att nr 3 är svagast eftersom det handlar mer om nostalgi än om ekonomi. Nr 2 ligger det förstås en viss, kortsiktig, ekonomi i – om bilbyggarna inte kommer att hitta nya jobb. Nr 1 ser jag som det starkaste argumentet för, men då måste man kunna belägga att Saabs och Volvos underliggande problem är av underordnad betydelse.

Själv tycker jag att argumenten mot statligt stöd med råge överväger argumenten för.

Om det finns ytterligare argument får ni gärna fylla i dem som kommentarer.

Privata elbolag blev mer effektiva än offentliga

Ska produktion av el skötas av staten eller av privata bolag? Den rimliga hållningen bör, enligt min uppfattning, baseras på en utvärdering av konsekvenserna. En studie* visar att privata elbolag i USA har ökat sin tekniska effektivitet mer än offentliga elbolag över tid, i synnerhet i de fall där regleringarna  av de förra gjordes mer marknadskonforma:

Our estimates of input demand suggest that publicly owned plants, whose owners were largely insulated from these reforms, experienced the smallest efficiency gains, while investor-owned plants in states that restructured their wholesale electricity markets improved the most. The results suggest modest medium-term efficiency benefits from replacing regulated monopoly with a market-based industry structure.

Följande figur illustrerar hur produktionskostnaderna (exklusive bränslekostnader) har utvecklats från avregleringen i början av 1990-talet för offentliga elbolag (”MUNI”) och för privata elbolag (”IOU”) i delstater med och utan mer marknadskonform reglering:

elbolag

I samtliga fall får man mer och mer el för varje satsad resursenhet, men effekten är störst för de privata bolag som mötte en mer marknadsinriktad reglering.

___________________

*Fabrizio, Kira R., Rose, Nancy L. och Wolfram, Catherine D. (2007). ”Do Markets Reduce Costs? Assessing the Impact of Regulatory Restructuring on US Electric Generation Efficiency.” American Economic Review, 97(4): 1250—1277. (Gratisversion här.)

Illusorisk rättvisa

tearbetareJag har tidigare refererat till forskning som antyder att nettoeffekten på välfärd av rättvisemärkning mycket väl kan vara negativ, eftersom de arbetare som inte är anslutna riskerar att få det sämre. Nu visar en undersökning att inte ens de arbetare som är anslutna tycks få det bättre:

De som köper rättvisemärkt hoppas att det ska göra skillnad för arbetarna. Men precis som Uppdrag gransknings resa visar är det ingen större skillnad mellan de plantager som har en rättevisemärkning och de som saknar.

Jag köper inte rättvisemärkt.

Ökad frihandel ger olika tillväxteffekter

En ny studie* finner att effekten av att liberalisera handeln med andra länder ger olika tillväxteffekter i olika länder — och olika effekter i samma typ av länder på kort och lång sikt:

Individual country experience with trade liberalisation has been mixed. This paper examines the relationship between liberalisation and growth for a sample of 75 liberalising countries. To consider the importance of heterogeneity in the growth response to liberalisation this paper employs quantile regression methods which allow the coefficient on liberalisation to vary across the conditional growth distribution. The results suggest that countries experiencing the lowest rates of growth benefit most from liberalisation. The results also suggest that while such countries benefit most in the long-run they are the most likely to suffer from short-run negative effects of liberalisation.

I följande fyra diagram visas effekterna av liberalisering: direkt, efter ett år, efter två år och efter tre år, där kvantilindelningen alltså avser tillväxttakt före liberaliseringen:

Resultatet antyder politiska problem i länder med låg tillväxt, ty det kan vara svårt för politiker att liberalisera om det på kort sikt medför ännu lägre tillväxt. Samtidigt är det just i de länderna som liberalisering gör störst nytta för tillväxten på sikt. Kan man räkna med statsmannaskap, med politiker som ser till landets långsiktiga välstånd? I och med att tydligt positiva effekter uppkommer på tre år sikt borde det vara möjligt, om mandatperioderna är tillräckligt långa, med reformer precis efter ett val.

___________________

*Foster, Neil (2008). ”The Impact of Trade Liberalization on Economic Growth: Evidence from a Quantile Regression Analysis.” Kyklos, 61(4): 543—567.

Det märkliga begreppet överhyra

hyreshusJag begriper mig inte på svensk hyresreglering med dess olika problem. Om jag fick bestämma skulle t.ex. ”överhyra” inte existera som begrepp. Om en ägare av en hyresfastighet vill hyra ut en lägenhet för x kr per månad, och om någon annan är villig att betala x kr för att hyra (i första eller andra hand), varför i hela fridens namn ska inte denna transaktion få genomföras? Den tycks mig åtminstone Kaldor-Hicks-effektiv.

Och mot den bakgrunden: Varför ska en s.k. hyresnämnd ex post kunna beordra uthyraren att betala tillbaka pengar som hyresgästen har gått med på att betala? En bisarr ordning i ett samhälle som respekterar fria kontrakt. Samma märkliga reglering föreslås nu gälla för uthyrning av ägarlägenheter.*

_______________

*Jag måste hålla med PJ: Genom införandet av ägarlägenheter visar Mats Odell ännu en gång att han besitter kvaliteter som tidigare inte var så lätta att observera. Jag tar tillbaka min tidigare kritik.

Att tjäna pengar som död

Död höginkomsttagare

Död höginkomsttagare

Min stora dröm är att bli ekonomiskt oberoende. Medan jag lever. Det verkar som om vissa lyckas (för)bli det efter sin död:

The 13 famous names that make up our Top-Earning Dead Celebrities earned a combined $194 million over the last 12 months.

Elvis toppar listan: det senaste året tjänade han 52 miljoner dollar. Albert Einstein tjänade 18 miljoner dollar. Det du, Björn Ranelid.

Ranelid verifierar Nozick

Björn Ranelid beklagar sig i Expressen:

Jag står för mitt ord och påstår att jag är värd högre lön för mitt arbete än till exempel fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg.

Ranelid ger genom sitt beklagande stöd åt Robert Nozicks teori om varför intellektuella tenderar att ogilla kapitalismen:

Why then do contemporary intellectuals feel entitled to the highest rewards their society has to offer and resentful when they do not receive this? Intellectuals feel they are the most valuable people, the ones with the highest merit, and that society should reward people in accordance with their value and merit. But a capitalist society does not satisfy the principle of distribution ”to each according to his merit or value.” Apart from the gifts, inheritances, and gambling winnings that occur in a free society, the market distributes to those who satisfy the perceived market-expressed demands of others, and how much it so distributes depends on how much is demanded and how great the alternative supply is. Unsuccessful businessmen and workers do not have the same animus against the capitalist system as do the wordsmith intellectuals. Only the sense of unrecognized superiority, of entitlement betrayed, produces that animus.

Ser vi kapitalismens kris?

En av mina smartaste doktorandkollegor på Handelshögskolan på 1990-talet, Ulf Axelsson, kommenterar idag med två kollegor vid Institutet för Finansforskning den finansiella krisen:

Det har hävdats att detta är kapitalismens kris som måste leda till ett regimskifte med omfattande regleringar. Även detta är en felsyn. Det existerande regleringssystemet var en bidragande orsak till problemen, då det ledde till att utlåning flyttades ut till oreglerade aktörer. Det är viktigt att regelverket harmoniseras så att de olika aktörerna på kreditmarknaden har samma förutsättningar. En annan lärdom är att transparensen på marknaden för kreditinstrument måste förbättras och kreditkedjorna bli mindre invecklade. I stället för att begränsa nya innovationer för riskspridning föreslår vi en central, öppen handelsplats för kreditinstrument. Därefter kan banksystemet fortsätta att fylla den väsentliga roll det är så väl lämpat att sköta.

Det jag tycker om med detta resonemang är insikten att krisens orsaker står att söka både hos ekonomins aktörer och hos de politiska beslutsfattarna samt betoningen av en fungerande finansmarknads förtjänster. Det är lätt att enbart se dess nackdelar mitt uppe i en kris, men en rationell utvärdering kräver att kostnader och intäkter jämförs.

Se även vad docent Flodén på Ekonomistas har att säga, utifrån en högintressant och färsk IMF-rapport om effekterna av finansiella kriser.

Inga kommentarer till krisen

Jag har hittills inte skrivit något om den pågående finanskrisen, vilket beror på att jag delar professor Levitts personliga insikt:

As an economist, I am supposed to have something intelligent to say about the current financial crisis. To be honest, however, I haven’t got the foggiest idea what this all means.

Om det man inte vet så mycket ska man hålla relativt tyst. Min allmänna hållning är att kriser med viss regularitet återkommer i marknadsekonomin. Inget konstigt med det. Vi har sett många bubblor förr. Därför tar jag det lugnt och inväntar bättre tider. Men låt mig hänvisa till några som verkar kunniga om detaljerna i det som sker nu:

Det finns säkert mycket mer att säga. Ett problem kan vara att mycket av det som sägs är spekulativt.

Hur kan fisken räddas?

Det är mycket tal om att olika fisksorter håller på att dö ut, inte minst pga. utfiskning. Denna effekt är inte förvånande om reglerna är sådana att alla har rätt att fiska så mycket de vill — ett lysande exempel på vad som kallas the tragedy of the commons. Hur kan problemet lösas? Svaret lyder: privatisering!

I synnerhet har ett system med individuellt överförbara fiskekvoter (ITQs) visat sig vara mycket framgångsrikt för att undvika utfiskning. Detta klargörs i ”Can Catch Shares Prevent Fisheries Collapse?” i senaste numret av Science, vars abstract lyder:

Recent reports suggest that most of the world’s commercial fisheries could collapse within decades. Although poor fisheries governance is often implicated, evaluation of solutions remains rare. Bioeconomic theory and case studies suggest that rights-based catch shares can provide individual incentives for sustainable harvest that is less prone to collapse. To test whether catch-share fishery reforms achieve these hypothetical benefits, we have compiled a global database of fisheries institutions and catch statistics in 11,135 fisheries from 1950 to 2003. Implementation of catchshares halts, and even reverses, the global trend toward widespread collapse. Institutional change has the potential for greatly altering the future of global fisheries. 

Systemet med individuellt överförbara kvoter har dock inte införts på så många ställen, vilket framgår av denna karta:

Detta kan bero på många faktorer: okunskap är säkert en faktor, en ideologisk aversion mot marknadslösningar inom naturresursområdet kan vara en annan. Men det finns också fördelningsskäl till varför vissa motsätter sig kvoter — frågan är, anser de, varför vissa privatpersoner ska få rätten att för personlig del få sig tilldelad en lönsam kvot som exkluderar andra.

I vilket fall är resultatet, att införandet av ett slags privat ”ägande” till fisk ger incitament att hålla fiskstockarna intakta, mycket intressant, inte bara för dem som bryr sig om fisk utan också mer allmänt. Ekonomipristagaren Douglass North menar t.ex. att privat äganderätt var central för att västvärlden skulle kunna utvecklas ekonomiskt. En ekonomi fungerar olika bra beroende på vilka regler som inramar den. Det gäller att sträva efter regler som gör privata intressen förenliga med allmänna intressen.

Se även en ledarkommentar och en artikel från The Economist om studien ovan samt The Privatization of the Oceans, en bok bl.a. om det isländska fallet med individuellt överförbara fiskekvoter.

Vissa flyttar ut, andra flyttar in

Hyresgästföreningen motsätter sig ett ökat inslag av marknadshyror. De föredrar dagens mer reglerade system, trots de höga kostnader det medför. Dessa kostnader förtigs av föreningen, som ensidigt nu larmar:

Mer än 50 000 hushåll i Stockholm, Göteborg och Malmö kommer att tvingas flytta om förslagen från den statliga utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna” blir verklighet. Det rör sig om människor med låga inkomster som bor i städernas mest attraktiva delar.

Jag vet inte hur korrekt beräkningen är (en aspekt som t.ex. inte verkar ha tagits med är förmögenheter), men låt oss anta att den är korrekt. Att då vissa flyttar ut och andra flyttar in är inget konstigt utan tvärtom en naturlig följd av ett reglerat system ersätts av ett marknadssystem. De som bor i attraktiva områden idag men betalar lite i hyra har kunnat åtnjuta ett konstlat lågt pris för sitt boende under lång tid, vilket har gynnat dem samtidigt som samhällsekonomiska kostnader har uppstått, särskilt effektivitetsförluster som kommer sig av att människor som har varit villiga att betala mer för samma boende har hållits borta. De kommer nu att gradvis ta över, vilket är samhällsekonomiskt effektivt. Ed Glaeser och Erzo Luttmer på Harvard förklarar det hela i detalj. Så utredningens förslag är att välkomna, därför att 50 000 hushåll flyttar till billigare boenden.

Se även ett tidigare inlägg om orättvisa hyror samt vad Jonas Vlachos och Jakob Heidbrink har att säga.

Marknadsekonomin tillfredsställer alla behov

Camille Paglia recenserar tre böcker om manlig sexualitet. Tänk, jag kände inte alls till denna produkt:

Moore remarks that semen’s scent is sometimes compared to ”bleach, household cleanser, or swimming pool water.” Hence the marketing of Semenex ($54.95 for 30 servings), a drink that promises to sweeten the taste of semen for practitioners of oral sex.

Naomi Kleins imponerande försvarare

Naomi Klein

Naomi Klein

Naomi Kleins Chockdoktrinen, och hennes påstående att marknadsliberaler, inspirerade av Milton Friedman, orsakar och utnyttjar kriser för att driva igenom en politik som få egentligen vill ha, har rönt stor uppmärksamhet (vilket jag har skrivit om här och här). Själv har jag inte läst den men kan konstatera att vissa finner den osaklig — se t.ex. recensioner av Jonathan Chait och Tyler Cowen samt Johan Norbergs analys — medan andra hyllar den. Intressant nog återfinns två högst respektabla personer i hyllningskören: ekonomipristagaren Joseph Stiglitz och filosofen John Gray.

Stiglitz erkänner att Klein överförenklar, men tycks i grunden gilla hennes marknads- och USA-kritiska budskap:

Klein provides a rich description of the political machinations required to force unsavory economic policies on resisting countries, and of the human toll. She paints a disturbing portrait of hubris, not only on the part of Friedman but also of those who adopted his doctrines, sometimes to pursue more corporatist objectives.

Gray instämmer:

There are very few books that really help us understand the present. The Shock Doctrine is one of those books. Ranging across the world, Klein exposes the strikingly similar policies that enabled the imposition of free markets in countries as different as Pinochet’s Chile, Yeltsin’s Russia, China and post-Saddam Iraq.

När kloka personer av detta slag ger Klein sitt stöd börjar åtminstone jag att undra om det inte åtminstone ligger en del i det hon har att säga. Men problemet är att kloka personer uppenbarligen ibland kommer till helt skilda slutsatser, exemplifierade i det här fallet både av synen på marknadsekonomins möjligheter och begränsningar samt av synen på Kleins bok som sådan. Vem ska man lita på? Finns det delar av sanningen på båda sidor? Kan man avgöra saken genom att läsa själv? Svårt att säga.

I praktiken tror jag att de flesta, även akademiker, väljer sida i frågor av det här slaget utifrån ideologiska uppfattningar. Är vi lagda åt det marknadsliberala hållet lär vi tills vidare avvisa Klein (genom att lyfta fram det som uppenbart är fel i hennes resonemang och ignorera resten); är vi lagda åt vänsterhållet lär vi inta motsatt uppfattning (genom att lyfta fram det som uppenbart är rätt i hennes resonemang och ignorera resten). Utan alltför djupsinning analys. Finns det ingen marknadsliberal expert som säger något riktigt gillande om Klein? Eller någon vänsterorienterad expert som säger något riktigt kritiskt om Klein? skulle jag definitivt lyssna.

Uppdatering: Se även professor Brad DeLongs kommentar.

Recept för en robust kapitalism

Professor Bhagwati är i fin form och anger hur en marknadsekonomi kan förbli stabil — genom att minst en av följande fem situationer är uppfyllda:

”1. First, the poor do not envy or resent the rich because they believe in the myth — in the U.S., the American dream — that they too can get rich. …
2. Second, even if the poor do not buy into the upward mobility myth, they do not notice the riches of others. …
3. Third, the poor feel that the riches are ‘deserved’ or ‘legitimate.’ …
4. Fourth, if wealth is used for intrusion into politics, it will be resented. …
5. Fifth, related to point two, the rich spend their moneys, not on themselves, but on social projects. …”

Resonemanget är intressant av åtminstone två skäl:

  1. Det utgår inte ifrån att omfördelning behöver utjämna rikedom för att marknadsekonomin ska kunna förbli stabil utan fokuserar på rikas respektive fattigas attityder och uppfattningar. Det implicerar t.ex. att om många är missnöjda med en viss förmögenhetsomfördelning kan åtgärder som påverkar dessa attityder, eller grunden för dessa attityder, vara ett alternativ till att omfördela. (Jämför med punkt 3 i detta tidigare inlägg.)
  2. Marknadsekonomins stabilitet anses bero på att systemets utfall accepteras av de allra flesta, inte minst det stora flertal som inte är förmögna. Det tror jag att det ligger mycket i, och det knyter an till ett kärt tema på denna blogg: att rättvisa inte rimligen kan bedömas genom att studera aggregat som inkomst- och förmögenhetsfördelningar utan att beakta hur dessa har uppkommit. Människor i allmänhet kan tänkas acceptera en skev förmögenhetsfördelning om några av Bhagwatis villkor är uppfyllda, t.ex. (Se tidigare inlägg på detta tema här och här.)

Olika syn på privat ägande

Friedrich Engels och Karl Marx i The Communist Manifesto (kap. II):

”[T]he theory of communists may be summed up in the single phrase: Abolition of private property. … And the abolition of this state of things is called by the bourgeoisie, abolition of individuality and freedom! And rightly so. The abolition of bourgeois individuality, bourgeois independence, and bourgeois freedom is undoubtedly aimed at.”

James Buchanan i Property as a Guarantor of Liberty (s. 32, 34):

”[P]rivate property protects the liberties of persons by providing viable exit from, or avoidance of entry into, potentially exploitative economic relationships. … As we observe them to behave, therefore, individuals place a positive value on the liberty of the withdrawal from the market nexus that private ownership makes possible.”

Det är alltså inte bara så att ett avskaffande av privat ägande skulle försämra välståndsutvecklingen* utan även, menar Buchanan, försämra individers autonomi och reducera deras frihet. Marx och Engels erkänner också detta men välkomnar, till skillnad från Buchanan (och mig), den utvecklingen, främst därför att ägandet är så ojämnt fördelat.

__________________________________

*För en översikt av forskningen om sambandet mellan skydd av privat ägande och ekonomisk tillväxt, se detta bokkapitel av Daniel Waldenström.

Att få välja kyckling

Hur ofta hör man inte klagomål på marknadsekonomin, såväl från vänstersympatisörer som ”beteendeekonomer”, som säger att den erbjuder för stor valfrihet?

Från vissa på vänsterkanten anförs att marknadsekonomin är ineffektiv, eftersom den tillåter flera sorter av allting. Det vore bättre, menar de, att tillverka en tandkräm för att slippa marknadsföringskostnader samt för att kunna dra fördel av stordriftsfördelar i produktionen. Därför ligger det i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.

Från vissa beteendeekonomer anförs att människor dels inte orkar med att välja och dels att de, när de väljer, ofta väljer irrationellt pga. olika kognitiva imperfektioner. Därför kan det vara i konsumenternas intresse att valmöjligheterna begränsas.

Nå, nu när det visar sig att det bara finns en sorts kyckling att köpa i Sverige verkar konsumenterna bli rejält upprörda. Det verkar som om de faktiskt värdesätter valfrihet. Men hur ska de som vurmar för begränsad valfrihet ha det? Ska de köra över människors preferenser på kycklingområdet? På elbolagsområdet? På PPM-området? På kaffeområdet? (Det finns många alternativ på Espresso House!)

Bör skattekonkurrens stoppas?

Larry Summers tycker inte att det är bra när länder konkurrerar med varandra om skattebaser. Men hans professorskollega vid Harvard, Greg Mankiw, påpekar att den ståndpunkten grundas i ett visst slags värdering:

On the other hand, if you think that the main job of government is to facilitate voluntary exchange by protecting property rights, rather than re-slicing the economic pie as it sees fit, then tax competition is a good check against excessive interventionism. In other words, are you more worried about too little government or too much?

Personligen är jag oroad över för mycket stat och välkomnar konkurrens mellan stater om institutioners utformning.

Se gärna, apropå detta ämne, min och några kollegors rapport till Globaliseringsrådet, Sverige i den institutionella konkurrensen. Andreas Bergh skriver om välfärdsstaten och jag och Gissur Erlingsson skriver om demokratin.

Villkoren för företagande är bättre i Sverige än i USA

Sverige är ett bättre land för företagarverksamhet än USA, enligt The Economist Intelligence Unit. Danmark är bäst i världen. Så här ligger olika länder till:

Rangordningen baseras på tio faktorer:

The business rankings model examines ten separate criteria or categories, covering the political environment, the macroeconomic environment, market opportunities, policy towards free enterprise and competition, policy towards foreign investment, foreign trade and exchange controls, taxes, financing, the labour market and infrastructure.”

Jag tror att Sverige kommer att förbättra sin placering ytterligare genom sänkt bolagsskatt.

Ärlighet varar längst

Även om man inte drivs av godhet och altruism kan man ändå bete sig väl, om sådant beteende premieras av andra. För visst bryr vi oss om vad andra tycker om oss? Så här skriver Adam Smith i The Theory of Moral Sentiments (1759):

The success of such people, too, almost always depends upon the favour and good opinion of their neighbours and equals; and without a tolerably regular conduct these can very seldom be obtained. The good old proverb, therefore, That honesty is the best policy, holds, in such situations, almost always perfectly true. In such situations, therefore, we may generally expect a considerable degree of virtue; and, fortunately for the good morals of society, these are the situations of by far the greater part of mankind.”

Vad menas med rättvis lön?

Två saker förbryllar mig med den pågående sjuksköterskestrejken: krav på ”rättvis” lön och allmänhetens stöd.

Först till rättvisan. Vårdförbundets ordförande utropar:

Rättvis lön för ett livsviktigt arbete!

Men vad menas, vid närmare eftertanke, med rättvis lön? Jag tvivlar på att särskilt många av dem som använder begreppet skulle kunna definiera det. Om sjuksköterskor har minst 22 000 kr i månadslön, är det rättvist? Hur har man kommit fram till det? Varför inte 22 500 kr? Eller 42 000 kr? Eller 142 000 kr? Det rör ju sig om ett livsviktigt arbete. Nej, jag tror att begreppet används av retoriska skäl. I själva verket handlar det om att en yrkesgrupp vill förbättra sin egen materiella situation.

Min syn är att en rättvis lön är den som arbetsgivare och arbetstagare (eller deras ombud) frivilligt kommer överens om. Jag ser alltså rättvisa som ett proceduriellt kriterium i detta sammanhang. En viss lönestorlek kan inte i sig sägas vara rättvis eller orättvis — den är rättvis om den är resultatet av en frivillig överenskommelse.

Så till allmänhetens stöd. Det som förundrar mig är att människor har en uppfattning i frågan. Jag har inte det — jag varken stöder eller motsätter mig de aktuella lönekraven. Varför skulle jag det? Har människor en uppfattning om alla yrkesgruppers optimala lönenivå? Vad grundar de den uppfattningen på? Är det inte principiellt bisarrt att som utomstånde säga: ”En bilarbetare bör ha 62 500 kr per månad” eller ”En sjukskötersköta bör ha 17 000 kr per månad”? Nu undrar jag vad svenskarna tycker att ett fartygsbefäl ska ha.

Uppdatering: PJ diskuterar andra metoder än strejk för att få ökad lön, såsom fler arbetsgivare som konkurrerar om högkvalitativ arbetskraft.

Hyresregleringens nackdelar förtigs

Regeringens utredare föreslår relativt modesta förändringar av systemet för prissättning av hyresrätter:

Vi föreslår att stora skillnader mellan utbud och efterfrågan ska spela en roll vid hyressättningen. I bostadsområden där det krävs flerårigt köande för en hyresbostad ska hyrorna kunna öka med maximalt omkring fem procent per år tills man nått en mer balanserad situation. En sådan relativt långsam höjning av hyran kommer bara att beröra en liten minoritet av landets hyresgäster. För de flesta kommer hyran inte att höjas mer än i dag. Vi föreslår för övrigt generellt för alla hyresgäster att hyran inte ska kunna öka med mer än omkring fem procent per år, även om bruksvärdet skulle ha stigit mer än så. Ett sådant skydd finns inte i dag. Vi föreslår också att hyrorna ska kunna sjunka i bostadsområden med stora vakanser.

Det är ett bra förslag, vilket SvD och DN också konstaterar, även om jag personligen, förespråkar rena marknadshyror. Varför är förslaget ett steg i rätt riktning? Därför att dagens system medför stora kostnader utan att ge några större fördelar:

  1. Stora köer uppstår, vilket gör att efterfrågan inte tillgodoses.
  2. Incitamenten är lägre för bostadsföretag att bygga nya hus, vilket förstärker problemet med köer.
  3. Lägenheter felallokeras, vilket ger upphov till en välfärdskostnad (se här).
  4. Orättvisa uppstår när personer i attraktiva lägen får betala obetydligt mer än personer i oattraktiva lägen.
  5. Segregationen minskar inte (se här och här).

Att Hyresgästföreningen reagerar med överdrifter, och att Mona ger den sitt stöd, är inget att förvånas över, men att Rapport fortsätter att fungera som megafon för denna intressegrupp av insiders på hyresmarknaden är märkligt. De fem punkterna ovan nämns inte alls.

Det som förvånar mig är att alla de som tycker om prisreglering inte förespråkar det på fler områden. Varför ska hus och bostadsrätter få prissättas på marknaden? Varför ska bilar få prissättas fritt? Det finns exempel från DDR på härliga köer för att få en Trabant. Rättvist och bra, alla betalar lika.

Osynlig hand i vetenskapen

I ”The ‘Science-as-Market’ Analogy: A Constitutional Economics Perspective” diskuterar professor Viktor Vanberg hur vetenskapen och marknaden kan ledas att generara allmännyttiga utfall. Idén uttrycks på detta vis:

Market and science are games of competition. In both realms, the engine that drives the evolutionary invisible-hand process is the competing ambitions of rewardseeking agents. And in both realms competition is not unbounded but is constitutionally constrained, subject to rules that can be more or less suitable in channeling the participants’ ambitions in socially productive directions.”

Reglerna för vetenskapen är av två slag: dels de interna (den vetenskapliga metoden, såsom den uttolkas inom vetenskapen) och dels de externa (finansiärernas krav). Gällande nationalekonomin återger Vanberg en kritik mot den långt drivna matematiseringen, som genom sin världsfrånvändhet indikerar att de interna reglerna inte är i linje med de externa:

According to authors like Cassidy, Frey, Mirowski and Mayer it is the desire to raise their status by turning their discipline into a branch of applied mathematics that has lead economists to adopt selection principles that are counterproductive, both with regard to the outside reputation of their profession and with regard to its contribution to the growth of knowledge.”

Intressant nog tycks nationalekonomin (återigen) nu utvecklas i mer empirisk riktning. Och i grunden är Vanberg optimistisk om den långsiktiga utvecklingen:

The principles of selection that prevail in research institutes and universities, the constraints that national rules and regulations define for scientific work, and conventions that come to prevail in professions such as economics may be dysfunctional, but man’s ineradicable interest in knowing how the world around him works will be an incessant force that tends to select in favor of more informative theories, and stubborn reality will be an inescapable ultimate selector between conjectures that are compatible with the facts and those that are not. Globally and in the long run the capacity of markets to serve consumer interests and the capacity of science to advance the growth of knowledge appear to be quite robust, even though the constitutional requirements for their flourishing may be unevenly met in different locations and at different times.”

Jag delar den optimismen, både för marknaden och vetenskapen.

Marknadsekonomins välsignelser

Nu när våren är här kanske du dels vill börja sporta och dels försäkra dig om en bra metod för att få bort de otäcka myggorna. I så fall, ta en titt på denna produkt. Är inte marknadsekonomin fantastisk på att erbjuda sådant man behöver?

Apropå djur och natur, se vad adjunkt Vilhelm Persson har att säga om saken här och här.

Hur minska njurbristen?

I gårdagens avsnitt av Nip/Tuck behövde narkosläkaren Liz en njure för att slippa dialys. Det är tyvärr långa köer för att få en njurtransplantation, såväl i Sverige som i USA. Jag har tidigare argumenterat för att handel med njurar bör tillåtas, och kalkyler av bl.a. professor Gary Becker tyder på att ett jämviktspris skulle ligga på knappt 100 000 kr. Men de flesta finner tyvärr en sådan organmarknad oacceptabel. Om en sådan inte tillåts, vad kan göras? Två idéer:

  1. Tillåt handel med avlidnas njurar. Idag går många användbara njurar till spillo, och ett monetärt incitament skulle göra många njurar tillgängliga för transplantation.
  2. Inför ett ”ge inget-få inget”-system, där de som har indikerat på ett donationskort e.d. att de är villiga att donera själva får företräde till donation.

Läs mer av professor Alex Tabarrok i denna fråga och anmäl dig genast till Donationsregistret.

Frihandel som stridsfråga

Professor Greg Mankiw har en utmärkt artikel i gårdagens New York Times i vilken han analyserar de tre presidentkandidaternas syn på frihandel. Detta är en viktig fråga för mig och för varje person som bryr sig om välståndsutveckling. Mankiw skriver:

As the economy continues to weaken from problems in the housing and credit markets, you can expect to hear more about foreigners stealing American jobs, regardless of the true merits of the case. This shift of public opinion toward economic isolationism may well become a political problem for John McCain. Compared with those of either of his possible Democratic rivals, his track record shows him to be a more unequivocal free trader.”

Mankiw konstaterar alltså att McCain* är den mest frihandelsvänliga av kandidaterna men också att Clintons och Obamas oroväckande retorik mot frihandelsavtalet NAFTA kanske inte ska tas på så stort allvar. De säger vad de tror att väljarna vill höra men kan komma att välja en mindre protektionistisk linje om de kommer till makten.

________________________

*McCain har dock även han en del negativa sidor.

Kapitalism och välfärd

Min duktiga kollega Andreas Bergh intervjuas i Svt24 med anledning av sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten. Tag gärna en titt!

Adam Smith om fusk

Adam Smith i Lectures on Jurisprudence (1978/1762, s 538):

A dealer is afraid of losing his character, and is scrupulous in observing every engagement. When a person makes perhaps 20 contracts in a day, he cannot gain so much by endeavouring to impose on his neighbours, as the very appearance of a cheat would make him lose. Where people seldom deal with one another, we find that they are somewhat disposed to cheat, because they can gain more by a smart trick than they can lose by the injury which it does their character.”

Måhända har en och annan ICA-handlare tagit lärdom. Det kostar att fuska i en marknadsekonomi, i alla fall om man strävar efter långsiktiga relationer med kunder.

 

Den tveksamma rättvisemärkningen

fairtrade.gif

En ny studie, ”On the Effects of Fair-Trade on the Welfare of the Poor”, indikerar att rättvisemärkning kan förbättra välfärden för världens fattiga men att det sannolikt inte sker. Å ena sidan förbättras i regel situationen för de odlare som ansluter sig till rättvisemärkningssystemet; å andra sidan försämras i regel situationen för de odlare som inte ansluter sig (och de är ofta fattigare). Analysen visar att om odlarnas förhandlingsstyrka är någorlunda stark medför ett system med rättvisemärkning en nettoförlust i välfärd för de fattiga. En simulering visar följande, där y-axeln anger välfärdsskillnaden mellan rättvisehandel och vanlig handel och där x-axeln mäter odlarnas förhandlingsstyrka (β):

Författarna skriver:

To sum up, we can say that our simulation suggests that fair-trade only increases the aggregated producers’ welfare as long as their bargaining power is very small. If, in reality, this condition holds true tends to be an empirical question for each region in which fair-trade organizations are active.

Se gärna också vad dr Vlachos tidigare har skrivt i frågan: här, här, här och här.

Min slutsats: Jag känner mig mycket tveksam inför att köpa rättvisemärkta produkter. Deras nettoeffekt på fattigas välfärd är oklar.

Hur kan Sverige ha så bra tillväxt?

Sverige har världens högsta skattetryck men har också en god ekonomisk tillväxt. Hur går detta ihop? Domare Richard Posner har en hypotes:

To the extent that the growth in government spending is a growth in transfers rather than in government ownership of producers, the impact on economic growth and prosperity may be small, especially since the growth in transfers has coincided with the deregulation movement, which has resulted in privatization of significant areas of traditional public ownership, less regulation of the economy, and, as I mentioned, lower direct-tax rates.

Intressant nog har min kollega Andreas Bergh bedrivit forskning på området och finner stöd för att Sverige, samtidigt som staten har vuxit, har ökat sin ekonomiska frihet på andra områden genom stärkt rättsstat, avregleringar och liberaliseringar. I sin uppsats ”Explaining Welfare State Survival” visar han detta intressanta diagram (klicka på det för större storlek):

ekfri.jpg

Som framgår ökade de nordiska länderna sin ekonomiska frihet på andra områden än just statens storlek från 1970 till 2000, och de ökade denna frihet mer än andra ländergrupper. Detta är, som Posner anar, sannolikt en viktig delförklaring till Sveriges goda tillväxt under senare år.

Hiv och den giriga läkemedelsindustrin

Andreas Lundstedt meddelar att han är hiv-positiv. Det är starkt att våga gå ut med en sådan sak – fortfarande är stigmatiseringen av hiv-positiva och okunskapen om hiv upprörande stor. Jag kommer att tänka på alla dem som dog i aids före bromsmedicinernas tillkomst – däribland storslagna individer som dansaren Rudolf Nurejev, historikern John Boswell, filosofen Michel Foucault, sångaren Freddie Mercury och fotografen Robert Mapplethorpe.

 mapplethorpe.jpg

(På bilden: Robert Mapplethorpe, självporträtt)

Det intressanta är att det är tack vare läkemedelsindustrin, som primärt är ute efter att maximera sina vinster, som bromsmedicinerna har kunnat produceras. Som Andrew Sullivan klargör:

The reason we have a treatment for HIV is not the angelic brilliance of anyone per se but the free-market system that rewards serious research with serious money.”

Det är värt att minnas en dag som denna. Till stor del tack vare dessa ”giriga” företag kan nu många människor slippa dö en fruktansvärd, plågsam död.

Handel, regleringar och tillväxt

En kommande artikel i Journal of Development Economics, skriven av Bineswaree Bolaky och Caroline Freund, ger vid handen att handel stimulerar ekonomisk tillväxt endast om den inhemska ekonomin är relativt oreglerad. Abstract:

Trade does not stimulate growth in economies with excessive regulation. We examine the effect of openness on growth using cross-country regressions on data from more than 100 countries. Results from levels regressions imply that increased openness is, if anything, associated with a lower standard of living in heavily-regulated economies. Growth regressions confirm that the effect of increased trade on growth is absent in highly regulated countries. Once we control for the effect of domestic regulation, the evidence that trade positively affects growth is stronger than has been found in previous studies. Excessive regulations restrict growth because resources are prevented from moving into the most productive sectors and to the most efficient firms within sectors. In addition, in highly regulated economies, increased trade is more likely to occur in the wrong goods—i.e. goods where comparative advantage does not lie. The results imply that regulatory reform enhances the benefits of trade liberalization.”

Min gode vän och kollega vid Handelshögskolan i Århus, Christian Bjørnskov, diskuterar resultaten.