Rafael Nadal besegrade Fernando Verdasco i semifinalen i Australian Open — ¡Rafa es siempre mejor y más hermoso! — men de verkar inte ha blivit ovänner för det. Nej, kärleken flödar down under:
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Aftonbladet1, Aftonbladet2, Sydsvenskan
Roberto Bolle
Ikväll ska jag se det moderna balettprogrammet Tablå, Castrati och Fröken Julie på Kungliga Operan. I fallande rangordning tycker jag att följande faktorer är intressanta att bedöma när jag ser en balett:
1, 2, 5 och 6 kan ses som ”mikrofaktorer” (de rör de individuella dansarna), medan 3, 4 och 7 kan ses som ”makrofaktorer” (de rör föreställningen som helhet). Det finns med andra ord mycket att njuta av och reflektera över under och efter en balettföreställning. Ta en titt på vårens program med Kungliga Baletten!
Uppdatering: Ett fantastiskt balettprogram! Linjerna och poserna i Tablå och den maskulina kraftfullheten, men också sårbarheten, i Castrati — lycka! Allra bäst, enligt kriterierna 1 och 2, var Nikolaus Fotiadis och Oscar Salomonsson; Marie Lindqvist som Julie måste därutöver framhållas som en fantastisk uttolkare (i en balett som annars känns daterad). Dessvärre hade någon satt på en lösmustach på Olaf Kollmannsperger. Hidöst! Jag blev även kär i en vikarierande cellist i Hovkapellet.
Vad kan detta röra sig om för sport? Kast med stor hammare?
Jamie Conday, med den tjusigaste frisyren:
Min Thailandssemester är till ända: jag har lämnat sol, värme och bad för ett gråmulet Stockholm. Men en tröst är att jag återigen kan blogga! Jag vill uttrycka min stora tacksamhet till mina två gästbloggare Mikael Elinder och Henrik Jordahl, som har bidragit med ett antal riktigt bra inlägg under min frånvaro. Det sista inlägget, vilket innefattade en bild på mig från 1997 (då dessa båda herrar knappast var födda), var skojigt. I linje med detta inläggs tema kommer jag idag, som tack för deras insats, att sända Mikael och Henrik varsin liten present som kan komma väl till pass, om inte nu, så framöver.
Välkomna att fortsätta läsa Nonicoclolasos!
Detta inlägg är spökskrivet
Niclas har ofta tagit tillfället i akt att på denna blogg betona värdet av skönhet. Skönhet är värdeskapande och kan på så vis anses vara en produktionsfaktor, eller mänsklig kvalitet, att likställa med intelligens eller fysisk styrka.
Skönhet är till viss del subjektiv men en hel del forskning tyder på att det råder stor samstämmighet om vilka personer som anses vara vackra. För att undersöka om detta stämmer genomför vi en liten webbundersökning.
Vänligen uppge vem av de tre unga männen nedan som du anser vara vackrast:
Vill du se hur andra har röstat kan du titta under ”view results”.
PS. Mikael och Henrik tackar för intresset under deras gästspel. På måndag är Niclas tillbaka!
Mina föräldrar ser mycket på Viasat Golf, vilket jag också har gjort under julledigheten. Igår fick jag upp ögonen för Gregory Norman, son till golflegenden Greg Norman:
Som vanligt har Peter Jihde helt fel.
Jag finner det hebreiska alfabetet oemotståndligt på rent estetiska grunder.
I nya numret av Blake Magazine medverkar Robin Martin. Tittut:
Brasilianaren Miro Moreira (f 1984) i nära umgänge med en tjusig ung dam:
Jag tror bestämt att jag måste börja följa sporten tiokamp. Björn Barrefors (f 1987) tävlar i den:
Ett annat skäl är sportens fascinerande poängsystem.
Cristiano Ronaldo har blivit utnämnd till Europas bäste fotbollsspelare. Han verkar inte omedveten om sin egen storhet:
Ronaldo sade själv förra veckan att han inte bara är den bäste fotbollspelaren i världen utan också den näst bäste och tredje bäste.
Media: SvD, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan
Vad mer behövs, när man heter Anthony Faggiano?
Valentino med sin man Giancarlo
Ikväll såg jag den underbara filmen Valentino: The Last Emperor, om den italienska modeskaparen. Vilket storslaget liv! Inget knussel här, inte. Jag fylldes särskilt av sympati när jag hörde honom säga:
I love beauty, I cannot help it.
Det kan inte jag heller.
David Fair, minsann:
Det pågår Davis Cup-final i Argentina. Spanien vann just en dubbelmatch och leder med 2-1 inför söndagens avslutande singelspel (trots att Nadal är skadad). Här kan spanjorerna Fernando Verdasco och Feliciano López ses efter dagens vinst:
Media: SvD1, SvD2, El País, Aftonbladet, Sydsvenskan
Jag talar förstås om rugby. Men spelarna tycker om varandra, och vi tycker om dem.
Vad spelar snöblandat regn och rusk för roll när man möter nyheter som dessa?
1. Cristiano Ronaldo gör sitt 100:e mål för Manchester United! Detta är särskilt imponerande med tanke på att hans ex-flickvän nu försöker svärta ned honom.
2. Darin är tillbaka! Fler än jag blir alldeles till sig av det:
Darin berättar om skivsigneringen i Vällingby centrum. En äldre kvinna var nära att svimma när hon kom fram till honom.
– Hon började skaka och blev konstig, säger han.
Efter dessa nedslag utan djupanalys kanske jag drabbas av Bo Rothsteins vrede:
Mina egna intryck från att under denna höst försökt ta del av vad som debatteras i ”bloggosfären” ger vid handen att bloggland till en stor del består av osorterade trivialiteter …
Jag har åtminstone sorterat mina trivialiteter i två punkter.
AdiLijiang Abudureheman och Nikolaus Fotiadis i Moving Glass (foto: Hans Nilsson)
Lördagseftermiddagen inleddes med att jag blev kär i en skoförsäljare på NK. (Som Dolly uttrycker det: ”I said it oughta be illegal to have a body just like that!”) Den fortsatte minst lika bra, med dans!
Anders och jag såg det moderna balettprogrammet Christe, Matthews, Ek på Kungliga Operan. De tre verken imponerade emellertid inte:
Min främsta tanke, som så ofta förr, var att Kungliga Operans dansare är fantastiska. Kombinationen av teknisk skicklighet, konstnärlig kraft och skönhet är enastående. Dagens största behållning: Nikolaus Fotiadis, Olaf Kollmannsperger, Pascal Jansson och Oscar Salomonsson. (De två senare har fantastiskt hår, som fladdrar mycket vackert då de rör sig.)
Se en film med utdrag ur de tre verken här. Se fler bilder här. Se vad två unga dansare, Ninos och Johan, har att säga om föreställningen. Och missa för allt i världen inte Nötknäpparen nu i december!
Christian, medicine doktor
Mathias Dahlgren är den bästa svenska restaurang jag har besökt. Den har en stjärna i Guide Michelin och är på väg mot en andra. Igår var jag där i sällskap med mina underbara vänner Anders (läkaren), Magnus (bankmannen) och Christian. Det främsta syftet var att fira att den senare nyligen har disputerat på KI.
Vi inledde med champagne och avnjöt sedan den för kvällen komponerade avsmakningsmenyn, bl.a. med matjessill och rödbeta, hummer, gåslever med soppa på råg, havre och vete, tartar på svensk biff, bog av lamm, ostar och ett litet dessertfyrverkeri. Rakt igenom utsökt! (Det enda jag inte tyckte om var att norsk porter serverades som dryck i ett fall — allt som har med öl att göra skyr jag.) Lokalen är lågmält klassisk och gynnsam för konversation (vi talade om kärlek, opera, våra fina familjer, doktorandlivet, resor runtom i världen och den gyllene framtiden), servicen var oklanderlig och avspänd och en av kyparna, en blond ung man, var synnerligen vacker. Den kvinnliga personalen bar möjligen något märkliga kläder, som påminde mig om mentalsjukhusdräkter; och på bekvämlighetsinrättningen saknades såväl tandborstset som handkräm. Detta är dock detaljer. På det hela taget en enormt uppiggande och njutbar afton! Epikuros hade så rätt.
Ta förresten gärna en titt på Christians doktorsavhandling Innate Immunity to Intracellular Bacterial Infections och på en artikel av honom i Läkartidningen.
Modellerna Jordan och Rémi gör reklam för klädmärket Vilain Garçon:
David Williams är en 22-årig australiensisk rugbystjärna:
På söndag är det kommunalval i Finland. Tolv av Samlingspartiets unga kandidater har producerat en kalender med lättklädda bilder för att finansiera sina valkampanjer. Utseende spelar roll i politiken, så kanske får de även fler röster nu, i den mån väljarna gillar kandidaterna. Kalendern har i vilket fall sålt bra. Kommer systerorganisationen MUF att följa efter? En del distriktsordförande skulle nog kunna bli bästsäljare i kalenderform.
Det hela påminner mig om denna mormonkalender. Den mottogs dock inte så positivt i alla läger. Utgivaren blev inte bara utesluten ur Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga utan får inte heller ut sin examen från Brigham Young University. Några liknande öden för de lättklädda kandidaterna i vårt östra grannland har jag inte noterat.
Uppdatering: Samlingspartiet gick fram i valet. Hade kalendern månne ett finger med i spelet?
Ta en titt på dessa två ansikten. Vilket är vackrast?
Det vänstra visar Martina Eckstut som hon verkligen ser ut, medan det högra har blivit manipulerat enligt en matematisk skönhetsformel. Jag tror att det är fler än jag som anser det högra ansiktet vackrare. Faktum är att tidigare forskning visar att enigheten är stor när det gäller att bedöma vilka ansikten som är vackra:
The meta-analyses showed that, both within and across cultures, people agreed about who is and is not attractive.
Så till ytterligare ett exempel: Vilket av dessa två ansikten anser du vackrast?
Det är skådespelaren James Franco, i naturlig form till vänster och datormanipulerad till höger. Det går nästan inte att se någon skillnad, eftersom Franco av programmet bedömdes vacker som han var. Tänk om det vore så väl!
Nu undrar jag: Skulle du vilja få ditt ansikte förskönat (i enlighet med ovan nämnda formel och om det vore smärt- och kostnadsfritt)?
Tips: Panu Poutvaara.
Jag har ingen aning om hur han låter men låter mig tveklöst nöja med hur han ser ut. Jag talar förstås om Jon McLaughlin:
Närmare bestämt har jag Pascal Röhm i åtanke:
Oscar Wilde sa följande om en ung man han beundrade i Oxford:
His left leg is a Greek poem.
Jag skulle vilja säga detsamma om Cristiano Ronaldos högra ben (från hans kalender för 2009):
Jag har tidigare uppmärksammat Sean O’Pry, vars ansikte är svårt att sluta titta på. Här kan man titta — och lyssna — vidare. Glöm inte att återgå till arbetet bara.
Antag att någon finner dig attraktiv men att du finner personen i fråga oattraktiv. Då föreligger ett fall av asymmetrisk attraktion. Antagligen är detta ett vanligt fenomen. Det jag finner märkligt är att många reagerar negativt på andras attraktion, om de själva inte är attraherade tillbaka. Varför inte vara indifferent? I utilitaristisk anda bör man kunna inse att attraktion ger enorm lycka, och varför inte acceptera att ens eget utseende kan tilltala andra och göra dem lyckliga utan att kräva att man själva måste finna sina beundrare attraktiva? Jag njuter själv av att dagligen beskåda personer jag finner vackra, såväl i verkliga livet som på bild, men jag har inget emot om någon jag finner oattraktiv beskådar mig (om nu någon skulle finna mig attraktiv — jag säger om).
Särskilt tycker jag att strejta killar borde vara indifferenta när andra killar finner dem attraktiva, om de nu lägger märke till det. (Kanske är riktigt strejta killar indifferenta, medan de som blir upprörda, och t.o.m. våldsamma, inte är så strejta.) Ett färskt exempel på en person som reagerar negativt på andras attraktion är Benjamin Massing, en modell som inte vill figurera i gaysammanhang därför att han själv säger sig inte attraheras av killar.
Givetvis ska man inte direkt störa andra människor, dvs. jag förespråkar inte sexuella trakasserier, men en diskret blick eller två borde inte uppfattas som störande av någon, oavsett om man finner beskådaren attraktiv eller ej. Krav på symmetrisk attraktion bör överges omedelbart!
Det framkommer en hel del intressant om Tom Ford i en färsk intervju.
Är man ung och vacker öppnas lätt dörrar för en:
It was very easy to meet Andy [Warhol] and get into Studio 54 if you were a cute 17-year-old boy.
Han ser ung ut för sin ålder:
I haven’t had any plastic surgery – despite what people think, this is my nose. I have had Restylane and Botox, but I don’t think of that as plastic surgery any more. It’s true I can’t really frown, but I can move my eyebrows, so…
Vissa trivs med långvariga relationer:
Ford, who has been with his partner, former fashion editor Richard Buckley, for 23 years …
Man kan tjäna rejält med pengar om man är duktig i modevärlden:
[W]hen he left Gucci and YSL in 2004 he allegedly had £90m.
Annars beundrar jag en annan designer, Karl Lagerfeld.
Ole Sørensen, quite simply.
Markus Rosenberg gör succé. DN har helt rätt:
Rosenberg het i skrällseger.
SvD har ännu mer rätt när de beskriver honom som
… rykande het i klubblaget.
Felet de gör är att begränsa hans hethet till skrällsegrar och klubblaget. Markus är het, alltid och överallt. Se även ett tidigare inlägg där han figurerar.
Nu är vår väntan över: Cristiano Ronaldo is back! Förvisso är han tjusig i kostym, som när han tidigare i år lät sig fotograferas av amerikanska Vogue i uppenbart förtjust sällskap av den kanadensiska modellen Daria Werbowy, men det är ändå på plan vi vill se honom.
David Fair gör sig redo för lite basketboll:
Witold Gombrowicz identifierar i sin dagbok en gudinna värdig att tillbe:
Den enda skillnaden mellan mig och de ”normala” männen bestod i att jag dyrkade glansen från denna gudinna — ungdomligheten — inte bara hos den unga flickan utan också hos den unge pojken, ja den unge mannen förkroppsligade den mera fulländat än den unga kvinnan… Synden, om en sådan fanns, inskränkte sig till att jag dristade mig att beundra ungdomen oavsett kön och lösgjorde den ur Eros’ grepp — att jag hade djärvheten att ställa den unge mannen på den piedestal där de placerade den unga kvinnan.
Se tidigare inlägg om ungdomens primat här, här, här, här, här, här, här och här.
Aj, aj, aj, Rafael Nadal förlorade mot Andy Murray i US Open. Eftersom den förre är överlägsen den senare på skönhetsfronten beklagar jag detta.
Miss Wasilla 1984
John McCain höll ett trött tal på sitt konvent, och man förstår varför han har valt en mer entusiasmerande vicepresidentkandidat.
En viktig orsak till att Sarah Palin är populär även bland personer som inte i viktiga avseenden delar hennes politiska uppfattningar tycks vara att hon är attraktiv. Som Per Gudmundson noterar:
Hon är skönhetsmiss.
Will Wilkinson är ärlig om sin uppfattning:
I think she is a tremendously sexy woman. How this will effect the race, I have no idea, but it’s just got to.
Pete Boettke berättar om sin reaktion på hennes tal:
But I keep coming back to her presence and her personal appeal.
Ja, skönhet och politik hör ihop. Det är dock bara en faktor bland många, så hennes politiskt mer rutinerade konkurrent om vicepresidentposten, Joe Biden, ska inte räknas ut, trots ett mindre fördelaktigt utseende.
(Allra läckrast på det republikanska konventet är emellertid inte Sarah Palin utan Levi Johnston, den 18-årige ishockeyspelare som har gjort hennes 17-åriga dotter gravid.)
US Open pågår för fullt. Andy Roddick har gått vidare och ser ut att vara i mycket fin form:
[T]here is substantial evidence suggesting that uglier women marry men with less human capital — men who earn less.
Thomas Ivasaki, i egen hög person:
Epke Zonderland, nederländsk gymnast, visar en trippelkombination:
Enligt min mening är Lars Lindblad den snyggaste riksdagsledamoten. Håller ni med?
Lars Lindblad
C. L. K. Aqurette korar, i bjärt kontrast, den fulaste politikern.
Josefin Lillhage grät efter lagkappen i simning i OS. Det påminner en om att sportens värld är hård. Ungefär som modebranschen, enligt Heidi Klum kännetecknad av följande:
One day you’re in, the next day you’re out.*
Nå, sport är kul när man heter Michael Phelps, men inte lika kul när man inte når ändra fram. Som denne unge brottare — hård på utsidan, mjuk på insidan (från 2.36):
Fylls man inte av medlidande? Se gärna också ett tidigare inlägg om män som gråter.
___________________
*Det är därför jag är så imponerad av Karl Lagerfeld, som har hållit sig kvar på toppen i decennier.
För omväxlings skull är det inte Cristiano Ronaldo jag har i åtanke, utan modellen Bruno Rosendo. Vilken profil!
Hur ofta hör man inte att det är insidan, inte utsidan, som bör spela roll när vi bestämmer oss för vilka vi ska umgås med eller uppskatta? Det är alltså personligheten, inte utseendet, som anses ska avgöra vilka som ingår i bekantskapskretsen eller vilka vi rent allmänt uppskattar. Med personlighet kan avses allt möjligt: talang, intelligens, snällhet, omtänksamhet etc. Motsatt uppfattning anses ytlig.
Detta håller inte Lord Henry Wotton med om:
It is only shallow people who do not judge by appearances. The true mystery of the world is the visible, not the invisible.
Beakta denna fyrfältare, som anger fyra uppfattningar om grunder för att umgås med eller uppskatta andra människor:
Den allmänna synen säger att umgänge och uppskattning i fallen (1) och (2) är acceptabla. Lord Wottons syn säger att umgänge och uppskattning i fallen (1) och (3) är acceptabla. Min egen syn är att umgänge och uppskattning i fallen (1), (2) och (3) är acceptabla. Det mest intressanta fallet är (3), och Lord Wotton och jag är, till skillnad från många andra, eniga om att det är helt legitimt att umgås med eller att uppskatta en person enbart pga. dennes skönhet.
Om du vill veta mer om varför jag har denna syn, se min lilla essä med den pretentiösa titeln ”Valuing Human Beauty: A Philosophical Defense”.
Muskler på män anses allmänt tilltalande, i alla fall upp till en viss gräns. Men hur är det med muskler på kvinnor? Förhåller det sig tvärtom där, att en kvinna, allt annat lika, anses mindre attraktiv av de flesta ju muskulösare hon är? Skulle denna kvinna vara mer attraktiv utan sin vältränade kropp?
Muskelkvinna
Och om svaren på dessa frågor är jakande, har denna estetisk-erotiska smak evolutionära orsaker? Typ att det är mannen som ska ut och jaga, försvara familjen och vara stark?
Kaxigt äppelträd
Arthur Schopenhauer berättar denna historia i Studies in Pessimism:
A wide-spreading apple-tree stood in full bloom, and behind it a straight fir raised its dark and tapering head.
—Look at the thousands of gay blossoms which cover me everywhere, said the apple-tree; what have you to show in comparison? Dark-green needles!
—That is true, replied the fir, but when winter comes, you will be bared of your glory; and I shall be as I am now.
Alla har vi någon komparativ fördel, och det gäller att göra det mesta av den. Och att vara lite ödmjuk.
Silikonläppar blir allt vanligare. Men bör inte detta ”skönhetsideal” ifrågasättas på estetiska grunder? Frågan infann sig när jag såg denna bild av Amanda Lepore:
Miss Amanda
Mitt budskap till damerna: låt era tunna läppar förbli tunna!
Jag tror bestämt att jag har identifierat Sveriges snyggaste målvakt: Jonas Sandqvist i MFF. Han borde beredas plats i landslaget.
Jonas Sandqvist — snyggast i mål
Mona Sahlin har som sagt god boksmak, men jag misstänker att många kan tänkas finna hennes killsmak rätt tilltalande den också:
Mona i Pride-paraden med okänt sällskap (foto: Christian Hagward)
Videon till ”Simply Irresistible” med Robert Palmer innehåller ett gäng mycket vackra och stilfulla damer. Å, som de rör sig; som deras röda läppar lyser; som deras bakåtkammade hår glänser! Utsökt estetik, helt enkelt.
Ryggen vaxas
Enligt en artikel i SvD (s. 8) är manlig vaxning en växande trend i New York:
”Manliga cyklister, löpare och simmare kommer hit och vaxar hela kroppen för att minska friktion och vinddrag. Tävlande bodybuilders gör det för att få fram musklerna … Men väldigt många vanliga killar bokar tid av samma anledning som tjejer. De gillar helt enkelt inte hår. Vissa även för de extra centimetrarna, säger Jennifer och skrattar.”
Annars finns Philips Bodygroom, som jag kan rekommendera som ett mindre plågsamt alternativ. Få personer du möter torde i vilket fall uppskatta en helt oansad kropp.
Se ett tidigare inlägg om släta simmare.
Jag har på senare tid råkat ut för personer som stönar när de springer på löpbandet bredvid mitt. Det låter som om de får multipla orgasmer. Det hela är mycket irriterande när jag försöker koncentrera mitt tänkande på olika saker!
Hur ska man mer allmänt se på idrottsutövare som stönar? Saken har inte minst diskuterats inom tennisen:
Maria Sharapova
”At Wimbledon on Tuesday, defending champion Sharapova shattered her own personal record with a grunt of 101.2db – almost as loud as a police siren heard at close-quarters. She, like Seles and other grunters before her, denies that it is a tactical move to put off opponents. It is, they say, simply a natural release of pent-up energy as the ball is hit. But Mr Mills has told reporters that not only are these grunts deliberate, tennis coaches are teaching women players to grunt the loudest.”
I grunden är jag negativt inställd till stönandet, inte bara för att jag finner det störande utan också för att det kan påverka spelet till stönarens fördel.
Lyssna gärna på två riktiga stönare: Maria Sharapova och Rafael Nadal. Nu råkar de två vara väldigt vackra, så kanske kan man stå ut med just deras stön…
Uppdatering: Inga stön i OS: Sharapova är axelskadad.
Rafael Nadal vann även Rogers Cup i Toronto. Han måste betraktas som storfavorit inför OS, som liksom den kanadensiska tävlingen använder sig av hard court.
Rafael Nadal
Andrei Beliakov, helt enkelt:
Cristiano Ronaldo
Katolska kyrkans krav på celibat för präster tror jag kan förklara en hel del udda beteenden från dessa. Det kan inte vara sunt att tvingas avstå från att bejaka en i grunden sund och njutbar biologisk drift. Men inte bara i religionens värld, utan även i sportens, tillämpas sexförbud. Finns det studier som belägger att sexförbud ger bättre prestationer på andra områden, såsom på fotbollsplanen? Eller upprätthålls dylika regler på basis av gissningar och vidskepelse? Och hur övervakas spelarna?
Under mitt helgbesök i Berlin fascinerades jag särskilt av två byggnader intill Riksdagshuset: Marie-Elisabeth-Lüders-Haus och Paul-Löbe-Haus. Båda byggnaderna ingår i Förbundsdagen. Arkitekten heter Stephan Braunfels och är ett geni. Mastodontkänslan, de rena linjerna, de spännande detaljerna — så mycket mer tilltalande än äldre arkitektur, med dess inställsamma sirligheter och guldöverdragna svulstigheter. Jag blev kär, helt enkelt!
Jeans för stranden, från Armani Exchange:
Förresten: hör Pet Shop Boys sjunga om Armani i ”Paninaro”!
En kalender med tolv missionärer för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga har sålt bra. Men kyrkan är inte förtjust:
”The creator of a calendar that featured shirtless Mormon missionaries was excommunicated Sunday after a disciplinary meeting with local church leaders in Las Vegas.”
De tolv missionärerna har varnats men slipper uteslutning, så nu kan de missionera vidare. Gärna hos mig. Vem vet, jag kanske blir omvänd. Om inte annat kunde det vara kul att läsa lite mer i mitt ganska oanvända exemplar av Mormons bok.
Jag måste protestera kraftfullt mot Politikerbloggens lista över ”de snyggaste killarna i Almedalen”. Och det kan jag göra utan att ens ha varit där. Urvalet illustrerar en komplett oförmåga att göra estetiska bedömningar. Den som måste ha varit snyggast där — Grön Ungdoms språkrör Jakop Dalunde — finns inte ens med på listan:
De snyggaste tjejerna kanske de lyckades något bättre med?
I detta videoinslag framkommer att Roger Federer, Rafael Nadal, Andy Murray och Novak Djokovic samtliga hoppas på guld i Beijing. Min favorit är förstås Nadal. I inslaget får vi, på hans charmiga engelska, reda på om han sätter en grand slam eller ett OS-guld högst.
Ibland sitter jeansen perfekt.
Låt mig ta en lite närmare titt på tre frågor som rör vackra och fula människor.
1. Favoriseras vackra framför fula?
Svar: Ja, det finns starkt stöd i forskningen för det — se t.ex.
2. Är detta diskriminering?
Svar: Inte nödvändigtvis — se t.ex.
”(1) Men who are more intelligent are more likely to attain higher status than men who are less intelligent. (2) Higher-status men are more likely to mate with more beautiful women than lower-status men. (3) Intelligence is heritable. (4) Beauty is heritable.”
Om vackra människor i genomsnitt är mer produktiva och mer intelligenta behöver bättre möjligheter och högre lön för vackra inte innebära diskriminering.
3. I de fall fula faktiskt diskrimineras, är det dåligt?
Svar: Det kan vara så att fula behandlas sämre enbart pga. en smak för skönhet, dvs. att de diskrimineras. Om detta är dåligt beror förstås på ens värderingar. Professor Robert Barro vid Harvard besvarar t.ex. frågan nekande, och han vänder sig särskilt mot att staten ska lägga sig i företags (och privatpersoners) beslut på området.
SvD skriver idag om hur blonda kvinnor uppfattas:
”Både män och kvinnor har ljust hår, men det är bara kvinnor som kallas blondiner. Stereotypen ‘sexig, men inte så smart’ påverkar blonda kvinnors vardag än i dag.”
Jag kan dock glädja dem som ogillar att kvinnlig skönhet kopplas samman med dumhet med att detta i vilket fall inte tycks ske i den finska politiken, om vilken jag själv har bedrivit forskning (med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara):
”There is a strong positive relationship, both for female and for male candidates, between beauty and perceived competence and between beauty and perceived intelligence. This holds irrespective of the gender of the respondents or the age of the candidates.”
Dvs. ju vackrare kvinnliga (och manliga) politiska kandidater anses vara, desto mer kompetenta och intelligenta uppfattas de.
Vilken tennismatch! Utsökt spel rakt igenom. Jag är förstås lycklig över att den enastående, vackre Rafael Nadal — ungdom, kraft och skönhet personifierade — kunde kämpa hem segern.
Jag var inte var helt säker på tie-break-reglerna före matchen, och TV4:s kommentatorer informerade dåligt nog inte heller om dem. Läs mer om tennisreglernas charm hos dr Bergh.
Jag måste erkänna att prins Harry är ett läckero:
Daily Telegraph rapporterar att slipsförsäljningen pekar uppåt i den vikande konjunkturen:
Tie merchants have enjoyed a ten per cent increase in UK sales in the last three months. The reason their trade is flourishing against a grim economic backdrop is, they say, because office workers are desperate to ”smarten up” to avoid being picked for redundancy.
(På bilden: Zac Efron, vars klädstil jag har bloggat om tidigare.)
Behöver män skönhetsprodukter? Vissa gör det inte i alla fall:
I wanted to ask you if you use body moisturiser on your gorgeous arms! They always look so good!
Claire, WirralRafa: No, not really. Thanks for the compliment.
Rafael Nadal fortsätter att svara på las preguntas importantes på sin Wimbledon-blogg:
”My question is a little bit indiscreet. For sleeping, do you wear pyjamas, underpants or nothing?
Céline, ParisRafa: Underpants.”
(Finns det någon som sover i pyjamas nuförtiden?)
Louis Vuitton visade den 26 juni upp det nya modet för män för våren och sommaren 2009. Ta en titt, så att du är väl förberedd för nästa säsong. Notera även väskorna.
Rafael Nadal bloggar under Wimbledon. Han svarar ibland på frågor. En sötis om en annan:
”Are you hoping that Christiano Ronaldo signs for Real Madrid next season?
Adeline, from MalaysiaRafa: Regarding Ronaldo, yes I hope he comes since I love the way he plays.”
Vem gör inte det?
Jag är kär i Mary i sånggruppen Peter, Paul and Mary*. Vilket kroppsspråk! Framförallt hur hon slänger med håret, helt underbart. Men även håret i sig, den skarpa blicken och hennes ofta framåtlutande ställning — som om hon har något att säga oss — tilltalar mig mycket. Se henne här i ”Go Tell It On the Mountain”**:
Uppdatering: Videon verkar tyvärr ha tagits bort, men se gärna gruppen i ”If I Had a Hammer” istället. Marys kvaliteter framkommer även där.
_________________
*Ja, jag vet att gruppen är vänsterorienterad. Men kärleken vet inga gränser!
**Tyvärr är inslaget överfört från VHS, därav den dåliga kvaliteten, men Marys kvaliteter framträder tydligt ändå.
Nu hoppas jag att Ryssland vinner fotbolls–EM. Det skulle inte bara glädja flest människor (tyskar och turkar finns det trots allt färre av); Ryssland bör dessutom premieras för att ha Andrei Arsjavin med i laget!
”Andrei Arshavin (Russian: Андрей Сергеевич Аршавин) (born May 30, 1981 in Leningrad) is a Russian international football forward who currently plays for Zenit St. Petersburg. He is a versatile second striker who can also play as an attacking midfielder and winger. He is best known for his close control, vision, playmaking ability, speed and pace.”
Det är inte ofta båda mina kriterier för att heja på ett lag är uppfyllda.
Det tar 20 minuter för simmarna att ta på sig de nya Speedo-dräkterna. Men det är värt besväret — nu sätts nya rekord på löpande band. Jag har inget principiellt emot de nya dräkterna men finner dem mindre tilltalande, rent estetiskt, än badbyxor. Så här ser OS-hoppet Michael Phelps ut i sin dräkt:
Vince Azzopardi:
Jag borde nog besöka stranden lite oftare, med tanke på vad man kan få se där. Nu tänker jag blott och enbart på de fina plaggen, förstås.
(Tips från Stil-Robin.)
Vi hör ständiga rapporter om självsmordsattacker i Irak och Afghanistan, men vem orkar bry sig längre? Tills det hela blir konkret. Jag såg just att några engelska soldater hade dödats i Afghanistan, däribland två blott 19-åriga engelska soldater, Charles och Daniel. När jag såg deras bilder blev krigets hemskheter helt plötsligt tydliga. Och berörande. Krig är fasansfulla, och det är mycket sorgligt att de ibland behöver utkämpas.
Maria Callas förstördes och, tror jag man kan säga, dog av kärlek. Detsamma gäller Gustav von Aschenbach i Thomas Manns Döden i Venedig, ett verk som har gjort ett mycket starkt intryck på mig.
Den tyske författaren (och familjefadern) reser till Venedig för att komma ur sin skrivkramp. Väl där fångas hans uppmärksamhet av den polske pojken Tadzio. Han studerar och observerar och noterar och följer efter — för att till slut erkänna (utan att Tadzio hör):
I — love you!
Men denna kärlek blir fanatisk och destruktiv. Till slut utsätter sig von Aschenbach för den dödliga pesten för att ytterligare kunna se på, och kanske få kontakt med, Tadzio. Han dör i en stol på stranden.
Verket är starkt, för det visar på människans utsatthet för passion. Helt plötsligt kan Dionysos slå till. Och handlar inte livet i hög grad om denna spänning mellan plikter/det ordnade livet och njutning/känslornas bejakande? Ibland tar det senare perspektivet överhanden, vilket kan vara berusande och härligt, men det kan också leda till fördärv.
Boken utgör grund för Viscontis film, Brittens opera och Neumeiers balett (från vilken bilden ovan är hämtad; Lloyd Riggins som von Aschenbach och Edvin Revazov som Tadzio; foto av Holger Badekow).
För oss som uppskattar unga människor, inte bara för att de betalar skatt när vi blir gamla utan också för deras energi, innovativa tänkande och skönhet, är det nedslående att betrakta nedanstående diagram över andelen i befolkningen under 20 år.* Pensionärernas andel tilltar istället. Energins, innovationskraftens och skönhetens avtagande utgör ytterligare en kostnad av den demografiska transformationen, utöver den rent fiskala.
____________________________
*Det är hämtat ur Figur 3 i en uppsats av Martin Flodén.
Nonicoclolasos 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.