Lämna Uber i fred

Det framförs en del klagomål på Uber och andra nydanande företag som erbjuder ride-sharing. Expertpanelen IGM, bestående av ledande europeiska nationalekonomer, har mot den bakgrunden besvarat två frågor. Den första rör välfärdseffekterna av att lägga restriktioner på denna typ av företag, medan den andra rör andra åtgärder för att komma till rätta med för mycket trafik.

Skärmklipp 2019-06-06 17.12.44.png

Som synes anser en betydande majoritet att den genomsnittliga invånaren kommer att få en försämrad tillvaro om antalet förare i denna typ av företag begränsas. Denna slutsats är ännu starkare när man beaktar de svarandes expertis: 69% avnser då att påstående A stämmer.

Skärmklipp 2019-06-06 17.12.56.png

Det andra påståendet utgår från att trängseln i trafiken är för hög, och då är frågan om det är bättre att införa trängselskatt som minskar trafiken i allmänhet snarare än att begränsa antalet fordon inom ride-sharing. När man beaktar de svarandes expertis anser 94% att en allmän trängselskatt vore bättre.

Jag håller helt med experterna här och hoppas att regleringsivriga politiker lyssnar på dessa europeiska nationalekonomer. En egen reflexion jag (som anser Uber strikt bättre än samtliga taxiföretag jag har nyttjat) har gjort är att det ofta, hos dem som klagar på Uber m.fl., anses vara just ride-sharing-fordonen som utgör problemet istället för de sedan tidigare existerande taxibilarna. Om man anser att antalet fordon som transporterar människor är för högt, varför ifrågasätta de som använder modern teknologi och erbjuder strikt bättre tjänster? Varför inte ifrågasätta de gamla taxiföretagen? Eller, som nationalekonomerna i IGM get stöd för, varför inte avstå från att reglera antalet fordon eller förare och reglera trafiken med trängselskatter istället?

Den olycklige pendlaren

Betänk detta när du beslutar dig för var du ska bosätta dig:

According to the calculations of Frey and Stutzer, a person with a one-hour commute has to earn 40 percent more money to be as satisfied with life as someone who walks to the office. Another study, led by Daniel Kahneman and the economist Alan Krueger, surveyed nine hundred working women in Texas and found that commuting was, by far, the least pleasurable part of their day.

Pendling verkar alltså sänka lyckan. Eller är det så att människor som av andra anledningar är olyckliga pendlar i högre grad?

Kvinnor och barn i trafiken

Ur körkortsbok från 1920:

De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.

Varsamhet är förstås en bra egenskap i trafiken. Synd bara att kontraproduktiva lagregler numera eroderar ett tidigare förtroendefullt samspel och att hörnlösningar, istället för flexibelt, effektivitetshöjande tänkande, är så vanliga.

Luftföroreningar ger lägre IQ

Femåriga barn vars mödrar under fosterstadiet levde och verkade i en miljö med luftföroreningar från trafik tycks ha lägre intelligens, enligt studien ”Prenatal Airborne Polycyclic Aromatic Hydrocarbon Exposure and Child IQ at Age 5 Years”, publicerad i Pediatrics:

After adjustment for maternal intelligence, quality of the home caretaking environment, environmental tobacco smoke exposure, and other potentially confounding factors, high PAH levels (above the median of 2.26 ng/m3) were inversely associated with full-scale IQ (P = .007) and verbal IQ (P = .003) scores. Children in the high-exposure group had full-scale and verbal IQ scores that were 4.31 and 4.67 points lower, respectively, than those of less-exposed children (2.26 ng/m3).

Därmed inte sagt att all trafik nödvändigtvis ska motverkas: den har kostnader, av detta och andra slag, men den har också intäkter, som bör beaktas i en kostnads-intäktsanalys. Men forskning som indikerar att kostnaderna är högre än vad man tidigare känt till kan förstås göra det tilltalande, i mångas ögon, med politiska förslag som begränsar trafiken jämfört med dagens nivå. En positiv bieffekt av trängselskatter, som många förespråkar av andra skäl, skulle t.ex. kunna vara högre IQ hos barn längre fram, i alla fall i städer med höga föroreningshalter.

Vad förklarar trafikdöd?

Jag överraskades något av den faktor som bäst förklarar variationen i dödsfrekvensen i trafiken i amerikanska delstater:

The analysis identified seven statistically significant factors: homicide rate per capita (used in the analysis as a proxy for aggression), physicians per capita, safety-belt usage rate, proportion of male drivers, proportion of drivers over 64 years of age, income per capita, and deaths caused by alcohol-related liver failures per capita (a proxy for the extent of intoxicated driving). These seven factors accounted for 71 percent of the variance in the traffic fatality rates. The strongest predictor of the traffic fatality rate was the homicide rate.

Forskaren Michael Sivak menar att mordfrekvensen är relaterad till trafikdödsfrekvensen genom att utgöra ett mått på aggression, som påverkar (bristen på) hänsynstagande i trafiken. Precis som man inte ska vara berusad och köra bil, ska man kanske inte vara arg och aggressiv och göra det.

Gynnas fotgängarna av ny airbag?

airbagNationalekonomin har på senare år kritiserats för att inte tillräckligt beakta psykologisk forskning om hur människor faktiskt beter sig i olika situationer. Det har resulterat i det stora forskningsfält som nu kallas beteendeekonomi. Jag undrar om inte ett annat fält skulle må bra av lite psykologisk forskning: trafik. Där är problemet att forskare och lagstiftare ofta utgår från en utopisk modell av människan som inte beaktar den fulla beteendeanpassning som ofta följer. Därför verkar de t.ex. inte inse hur zebralagen eller cykelhjälmar kan öka risken för olyckor.

Eric Crampton rapporterar nu om en innovation, ett slags airbag på motorhuven som är tänkt att skydda fotgängare som blir påkörda. Det låter bra, men som Crampton påpekar är nettoeffekten oklar:

Drivers will pay less heed to pedestrians, with an end-result of a small increase in the number of pedestrian-car collisions, but with a lower death rate per collision. Effect on pedestrian deaths overall then is ambiguous.

Det krävs tydligen en psykologiskt kunnig nationalekonom för en sådan insikt.

Se även Peter Kleins inlägg ”Incentives Matter, Football Helmet Edition”.

Kan en cykelhjälm vara estetiskt tilltalande?

Ja. Vad sägs om modellen Tokyo?

tokyo cykelhjälm

Nu kan du skydda de små grå cellerna utan att se oestetisk ut.

Tips: Anna Ekström

Irrationella trafikregler

Många trafikregler skapar stor ineffektivitet, i synnerhet tidsslöseri, utan att säkerheten ökar nämnvärt. Därför förespråkar jag en uppmjukning och, om så inte sker, att människor tar ”ta lagen i egna händer” och mjukar upp dem ändå. Två exempel på trafikregler som redan är uppmjukade och som vinner mitt gillande:

  • Att det numera i praktiken är fullt accepterat i Sverige att fotgängare går mot rött ljus, när de bedömer att det är säkert.
  • Möjligheten att som bilförare i USA få svänga till höger vid rött ljus, om man lämnar företräde.

cyklingOm man istället beivrar överträdelser av ett förbud att gå mot röd gubbe leder detta till att människor står och väntar, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Detta skapar stora aggregerade kostnader i termer av tidsförspillan och irritation. Och om man, som i Sverige, förbjuder bilar att svänga till höger vid rött ljus, innebär det likaså att en massa bilister står och väntar vid rött ljus, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Även det skapar stora kostnader. Uppmjukade regler möjliggör för trafikanter att göra vettiga avvägningar, så att de, när trafiksituationen så tillåter, kan ta sig fram effektivt.

I linje med detta tänkande föreslår jag, utöver det jag just har nämnt, bl.a. följande:

  • Avskaffa ”zebralagen”, som tvingar bilister, cyklister i uppförsbackar och bussar med många passagerare att stanna ideligen, eftersom fotgängare går rakt ut i gatan utan hänsyn till trafiksituationen. Detta skapar ineffektivitet eftersom avvägningar om vem som bör ha företräde har ersatts av ett ”jag-har-rätt-att-gå-ut-i-gatan-oavsett-trafiksituation”-tänkande. Dessutom ökar olyckorna av detta, och trafiken blir ryckigare, vilket inte gynnar miljön.
  • Färre trafikljus och fler rondeller.
  • Tillåt cyklister att cykla på trottoarer, övergångsställen och mot trafiken på enkelriktade gator, under regeln lämna företräde och när trafiksituationen så tillåter.

Vad tycker ni om denna vision om ett mindre reglerat trafikliv? Och håller ni med om att personer som bryter mot dessa regler på ett ansvarsfullt sätt ska välkomnas, istället för att, som nu regelmässigt sker på tidningarnas insändarsidor, skällas ut av vardagsfascisterna? Därmed inte sagt att alla trafikregeler ska tas bort – det vore att gå från den ena ineffektiva hörnlösningen till den andra. Fram för trafik på den gyllene medelvägen!

Avskaffa zebralagen

overgangAnders Berndtsson, förbundsdirektör i NTF, delar tydligen min kritiska synden lag som stipulerar att förare har väjningsplikt vid övergångssställen, enligt vad Mitt i Vasastan (10/3 2009, s. 11) rapporterar:

För tio år sedan infördes ”zebralagen”. Den innebär att bilister är skyldiga att lämna företräde åt gångtrafikanter vid övergångsställen. Men lagen fick motsatt effekt, många går numera rakt ut på övergångsstället utan att hålla utkik efter bilar.
— De invaggas i falsk trygghet. En bil behöver en sträcka för att hinna stanna, säger Anders Berntsson. 

Han är med andra ord realist, inte utopist.

Övergångsställen har blivit farligare

overgamg1Motormännen har gjort en undersökning:

Sedan den 1 maj 2000 är det lag på att bilister ska lämna företräde åt gående på obevakade övergångsställen. Men därefter har antalet skadade fotgängare ökat med över 10 procent. Motormännens förklaring är att många gående missuppfattat lagen och tror att det bara är att gå rakt ut på de svartvita ränderna.

Det är dags för denna utopist-idealistiska lag att avskaffas.

Tidigare inlägg: ”Livsfarlig trafiklag”, ”Utopist eller realist?” och ”Lag med negativa effekter”.
Media: SvD

Utilitarist i vardagen

Jag har märkt att jag har en del smått utilitaristiska personlighetsdrag. Två exempel som har med tidsanvändning att göra:

  1. Jag lämnar, både som cyklist och gående, bussar företräde även då jag inte behöver göra det, eftersom det är bättre att många människors restid minimeras än att en persons (dvs. min) restid minimeras.
  2. Jag trycker ned hissen till entrévåningen, eftersom det mest sannolika är att nästa person som ska använda hissen återfinns där.

Fler borde tänka som jag och bespara sina medmänniskor tidsspillan. Se även ett tidigare inlägg om en ineffektiv trafikregel.

Vild cykling på trottoarer

Japan är ett väldigt välordnat land, där stor hänsyn tas till andra. Därför fann jag det förvånande att japaner cyklar på trottoarer. Överallt. Snabbt som attan. Full fart framåt. I Sverige däremot är detta förbjudet, och svenska fotgängare är, till skillnad från de japanska, riktigt aggressiva mot trottoarcyklister.

Jag förespråkar ett mellanting mellan den vilda japanska trottoarcyklingen och den svenska fientligheten till all trottoarcykling. Det bör handla om hur man cyklar. Jag cyklar själv nästan dagligen på trottoaren en liten bit, där Tegnérgatan är enkelriktad.  Men jag cyklar långsamt och går oftast av cykeln om en gående närmar sig. Det borde vara tillåtet och accepterat, i alla fall om gatan är enkelriktad och om ingen cykelbana finns. 

Om spankulerande japaner klarar av att hantera vild trottarcykling borde svenskar klara av att hantera mild trottarcykling. Dags för regel- och attitydändring!

Se ett tidigare inlägg om vilda cyklister.

Lag med negativa effekter

Patrick Krassén har helt rätt när han påpekar att lagstiftning inte ska ses som lösningen på alla problem, bl.a. därför att lagstiftning ofta har oavsedda konsekvenser:

Thaler och Sunsteins teori bortser också i hög utsträckning från att många av de “negativa” eller “oönskade” konsekvenserna av människors beteenden beror på lagar, regler och system som staten beslutat om och som människor anpassat sig till. … Ett annat exempel är den så kallade zebralagen, som infördes 2000 och innebär att bilister bär hela ansvaret för att undvika olyckor vid oövervakade övergångsställen. Flera studier har sedan dess visat att antalet olyckor vid just sådana övergångställen har ökat sedan lagen infördes.

Detta är en viktig insikt och bör stämma lagstiftare, och de som efterfrågar lagstiftning, till eftertanke.  Professor Tabarrok förklarar lagen om oavsedda konsekvenser på följande vis:

The law of unintended consequences is what happens when a simple system tries to regulate a complex system.  The political system is simple, it operates with limited information (rational ignorance), short time horizons, low feedback, and poor and misaligned incentives. Society in contrast is a complex, evolving, high-feedback, incentive-driven system. When a simple system tries to regulate a complex system you often get unintended consequences.

Effekterna av den farliga övergångsställelagen har jag uppmärksammat tidigare. I sanning ett exempel på när välmenande utgångspunkter kan leda fel. Angående beteendeekonomi (den inriktning av nationalekonomin som påpekar att människor ibland beter sig irrationellt och som ibland dessutom förespråkar lagstiftning för att komma till rätta med detta), se tidigare inlägg här, här, här och här.

Pendling sänker lyckan

Pendeltåg

Pendeltåg

Alois Stutzer och Bruno Frey finner i en ny studie (gratis här) att pendling sänker en individs lycka:

”People spend a lot of time commuting and often find it a burden. According to standard economics, the burden of commuting is chosen when compensated either on the labor or on the housing market so that individuals’ utility is equalized. However, in a direct test of this strong notion of equilibrium with panel data, we find that people with longer commuting time report systematically lower subjective well-being. This result is robust with regard to a number of alternative explanations. We mention several possibilities of an extended model of human behavior able to explain this ‘commuting paradox’.”

Det verkar alltså som om många pendlar trots att det gör dem mindre lyckliga ”netto” (dvs. när fördelarna med pendling, som bättre jobb och billgare boende, har beaktats). En del kan förklaras med flyttkostnader och marknadsstelheter, men bara en del. Författarna föreslår att ”resten” bör kunna förklaras utifrån teorier i gränslandet mellan nationalekonomi och psykologi, särskilt sådana som betonar att människor gör felbedömningar och har begränsad viljestyrka.

Själv bor jag nära jobbet. Lucky me.

Trängselskatten är poppis

En mycket lång och enerverande bilkö

Opinionen i Stockholms län har svängt om trängselskatten:

”När Sifo på nytt frågar drygt 1000 invånare i länet om de tycker det ska vara avgiftsbelagt att köra in i Stockholms stad, så är resultatet det rakt motsatta. Sex av tio säger nu ja till trängelskatten.”

Som ja-röstare glädjer detta mig. En tredjedel vill dessutom höja skatten, vilket jag också vill. Se grafik över hur mycket biltrafiken har minskat.

En intressant fråga är vad den svängande opinionen implicerar för vår syn på folkomröstningar. Uppenbarligen ändrar människor sin syn på saker och ting, ibland ganska fort. I vanliga val får vi tillfälle vart fjärde år att ge uttryck för aktuella politiska preferenser, men resultat i folkomröstningar antas, verkar det som, giltiga ad infinitum. Man kan ta kärnkraftsomröstningen som exempel. Nu är det 28 år sedan den genomfördes. Idag finns en stor mängd människor med rösträtt som inte var med då, och dessutom är kunskapsläget ett helt annat vad gäller sådant som CO2-utsläpp. Bör resultatet i den omröstningen överhuvudtaget beaktas längre?

Och mer generellt: Känner någon till teoretiska arbeten som specificerar villkor för när folkomröstningsresultat inte längre ska beaktas och som kanske t.o.m. föreslår regelbundet återkommande folkomröstningar i samma fråga?

Jämställdhet i trafiken

Regeringen föreslår att även kvinnor ska finnas med på trafikskyltarna vid övergångsställen. Blogge har tagit fram ett förslag:

Annars skulle regeringen kunna ta sig an en livsfarlig trafikregel.

Vilda cyklister

cameron.jpg

Är det acceptabelt att bryta mot trafikregler? De flesta gör väl det av och till. Nästan alla går mot röd gubbe, och de flesta kör för fort ibland. Jag måste erkänna att jag ibland cyklar på trottoaren och på övergångsställen. (Trottoarcyklandet har gått bra, utom en gång, då en tant skrek åt mig. Då skrek jag tillbaka.) Nå, frågan aktualiseras av att David Cameron, partiledare för det konservativa partiet i Storbritannien, har avslöjats cykla ganska vilt.

Jag är inte helt säker på hur jag ser på frågan. Å ena sidan tycker jag att ”små” förseelser av ovan nämnt slag är rätt oförargliga och t.o.m. effektivitetsbefrämjande och tidsbesparande. Å andra sidan noterar jag en normupplösning bland mina medcyklister som ibland oroar mig lite. Finns inte risk för ett sluttande plan? Har man accepterat en regelöverträdelse kanske det inte går att förhindra en annan. T.ex. cyklar numera allt fler cyklister mot rött ljus. Blir nästa steg att bilister börjar negligera trafikljusen? Är det dags att sluta gå mot röd gubbe för att förhindra att cyklister och snart också bilister kör mot rött?

Se också min varning för en dum trafikregel och en rapportering om att färre trafikregler kan leda till färre olyckor.

Imponerande på Heathrow

ht5.jpg

Visst är det kaos Heathrows nya terminal 5 för tillfället, men det tycker jag inte ska få dölja det faktum att terminalen verkar oerhört fin och sinnrikt konstruerad. På denna skiss kan man se hur bagagehanteringen är tänkt att fungera. Imponerande. Snart kommer den igång!

Handskar i trafiken

När jag imorse läste DI Weekend noterade jag bilder på bilhandskar (se till höger på sidan). Jag hade ingen aning om att denna produkt fanns kvar på marknaden, men upptäckten gjorde mig glad, främst av estetiska skäl. Jag finner bilhandskar tjusiga. (Påminner de inte om golfhandskar?) Däremot är frågan om de fyller någon praktisk funktion. Gör de det bekvämare att greppa ratten? Gör de det enklare att undvika att slinta när man vrider på ratten? Gör de den starkt blåsande luftkonditioneringen mer uthärdlig? Och fyller perforeringarna någon särskild funktion? I så fall, varför är andra sorters handskar i regel inte perforerade?

Jag rekommenderar även handskar vid annan typ av förflyttning än bilkörning. De är utmärkta vid cykling, då de dämpar risken för skrapsår vid fall. Och de är utmärkta vid nyttjande av kollektivtrafik, där de hjälper en att undvika att få otäcka bakterier och virus på händerna.

Fiasko för trängselskatten?

trangsel.jpg

DN hävdar att trängselskatten i Stockholm har blivit ett ekonomiskt fiasko:

Men om ingenting görs blir det inget överskott förrän år 2011 visar DN:s genomgång. För projektkostnaderna under försöket blev minst dubbelt så höga, 1,8 miljarder. Det är en viktig orsak till att det inte blir några pengar över till kollektivtrafik och vägar förrän sex år efter att försöket startade.”

SvD/TT hänger på och kallar trängselskatten för ”bakslag”.

Jag skulle vilja modifiera denna slutsats något.

  • Det är helt klart att kostnaderna blev för höga. Men trots det är nuvärdet av projektet kraftigt positivt, vilket gör att orden ”fiasko” och ”bakslag” är helt opåkallade.
  • Poängen med projektet är inte primärt att generera överskott. Det är snarast att betrakta som en bonus. (Därmed inte sagt att man inte ska försöka få ett så stort överskott som möjligt – kritiken mot höga konsult- och driftskostnader är berättigad.) Målet med skatten är istället att minska trängseln, vilket ger en samhällsekonomisk vinst. Studier tyder på att trafiken har minskat med ca 20 procent. Det är en framgång, inte ett fiasko.
  • Ett förslag till förbättring: Höj trängselskatten med 50 procent. Det ger högre intäkter och mindre trängsel.

Om du tvekar om trängselskattens rationalitet, bör du lyssna till ett antal kloka nationalekonomer.

Uppdatering: SvD:s ledarsida fortsätter med klagolåten. Det är riktigt att såväl politiska som ekonomiska misstag har begåtts, och dem måste man lära av, men i grunden är trängselskatten en utmärkt idé, enligt min argumentation ovan. Också i Stockholm. Trots DN:s avslöjanden.

Ska SL sluta kontrollera?

ETC.se tycks mena att det är självklart att SL:s biljettkontroller ska upphöra:

40 miljoner kronor om året. Så mycket kostar det SL att utföra biljettkontroller för att komma åt fuskarna. 90 000 arbetstimmar lades ner förra året, för att se till att alla passagerare hade giltiga biljetter – denna satsning gav åtta miljoner kronor.”

Men är det korrekt att jämföra dessa 40 och åtta miljoner? Nej. Biljettkontroller ger nämligen inte bara upphov till tilläggsavgifter på åtta miljoner från de plankare som avslöjas – de har också en avskräckande effekt, som gör att fler betalar för sig. Detta ger större biljettinkomster än om biljettkontroller inte hade genomförts. Denna lilla aspekt låtsas ETC.se inte om.

En rationell utvärdering av biljettkontrollverksamheten måste därför jämföra utgifterna, i form av löner etc. på 40 miljoner, med summan av inkomsterna från tilläggsavgifter och de biljettinkomster som kommer sig av att passagerare som utan biljettkontroller skulle planka faktiskt betalar.* Problemet är att de senare är svåra att uppskatta, men att negligera dem är inte seriöst.

I själva verket är detta ett klassiskt optimeringsproblem. Vilken nivå av biljettpriser, tilläggsavgifter och biljettkontroll ger det bästa nettoutfallet? Det kan inte uteslutas a priori att ett system utan tilläggsavgifter och biljettkontroll ger ett bättre nettoutfall än idag, men jag skulle inte tro det.

_________________________

*Till saken hör att dessa två belopp är interdependenta: om kontroller har en avskräckande effekt på fuskåkning ger det högre reguljära inkomster från biljettförsäljning men samtidigt också lägre inkomster från tilläggsavgifter pga. det lägre antalet plankare. Så åtta miljoner kan mycket väl indikera att den avskräckande effekten, och den större inkomsten av reguljär biljettförsäljning, till följd av biljettkontroller är mycket stor.

Trafikfråga

Slår det snabbare om till grön gubbe om man trycker många gånger på knappen som signalerar att man vill gå över gatan? Jag är genuint okunnig i denna fråga.

Livsfarlig trafiklag

Jag har som cyklist i Stockholm i flera år kunnat notera det som idag bekräftas i DN: lagen om väjningsplikt mot fotgängare är livsfarlig. Tidigare fungerade trafiken i ett balanserat samspel: de gående tittade sig omkring och gick ut på övergångsstället om ingen bil eller cykel kom farande. Nu går de gående ut på övergångsstället utan att titta sig omkring – de utgår ifrån att alla fordon stannar för dem. Problemet är att många fordon inte hinner notera de gående, som bara rusar ut från trottoaren.

Förutom detta farliga element i dagens system skapar lagen även onödig irritation. Gående ”kräver sin rätt” och går ut även om det hade varit mer effektivt (i social mening) om de hade väntat tio sekunder. När jag nu cyklar upp för Götgatsbacken går de gående rakt ut och tvingar mig att bromsa in. Tidigare väntade de och lät mig passera innan de gick ut på övergångsstället. Och kommer det en buss, med kanske hundra passagarerare, är det att föredra om den får passera innan två fotgängare blockerar framfärden genom att gå ut på ett övergångsställe.

Grundfelet här är att lagen är en hörnlösning som gravt försvårar en effektiv anpassning på marginalen. De gående ser det som en absolut rätt att stövla ut, utan att beakta konsekvenserna därav. Tidigare såg man till den större bilden – om andra kom farande väntade man med att gå ut. Ett både säkrare och effektivare förfarande.

overgangsstalle.jpg

Ett ytterligare problem är att fotgängare nu är så vana vid att inte ta hänsyn till andra – de har ju ”rätt” att gå – att de börjar gå rakt ut i gatan också vid röd gubbe.

Lagen tar (likt många av välfärdssystemen) inte hänsyn till hur människor faktiskt beter sig och bör avskaffas!

Uppdatering: Ytterligare ett dödsfall.