En behaglig tillvaro

Albert Gleizes: Man in a Hammock (1913), 130,0 x 155,5 cm:

Abstraktion i blått

Olga Rozanova: Abstract Composition (1910):

Det gröna skägget

Asger Jorn: La barbe verte (1939), 50,2 x 60 cm:

Hans sanna jag

Francis Bacon: Two Studies for Self-Portrait (1977):

Inspirerad av Auden

Jag lyssnade härförleden på ett poddcastavsnitt om W. H. Auden. Jag fann det mycket inspirerande och tänkte kort ange på vilket sätt, i fyra punkter.

  1. Auden gjorde åtskillnad mellan två typer av konst (i vid mening): ”There must always be two kinds of art: escape-art, for man needs escape as he needs food and deep sleep, and parable-art, that art which shall teach man to unlearn hatred and learn love.” I det ena fallet erbjuder konsten en tillflykt i en brutal värld och kan i sig ge känslor av lycka och tröst; i det andra fallet har konsten en ambition, och kanske också en förmåga, att forma människors sätt att tänka, inte minst om andra människor. Denna andra funktion kan ha politiska dimensioner. För mig fyller konsten i hög grad den första typen av funktion: att se en opera innebär för mig att lämna världen som den är för en annan värld; och även om denna andra värld ofta har tragiska inslag den också – hur många operor handlar inte om olycklig kärlek och död! – är det för mig sekundärt, då det inte är handlingen i sig som möjliggör sinnlig tillfredsställelse utan konsten som konst. Musiken. Rösterna. Rörelserna. Estetiken.
  2. När Auden 1939 flyttade till New York inleddes en tid av diktande som strävade efter kapandet av band till kontext och konkret bakgrund. Konsten skulle inte vara ett uttryck för den familj eller nation man råkade komma ifrån, utan skulle ha ett universalistiskt tilltal. Detta påminde mig om en av tankarna med abstrakt expressionism, som förvisso är mer utrerad i sin strävan att skapa ett direkt känslomässigt tilltal frikopplat från det specifika och det konkreta.
  3. Auden reviderade ofta sina dikter utifrån detta synsätt: ”A poem is never finished, only abandoned.” Jag har sympati för grundtanken, som andas acceptans av imperfektion och en strävan efter ständig förbättring, men jag ser också nackdelar. Dels kan man tänka sig att själen aldrig får ro om man som skapare av text aldrig kan låta sig nöja; dels kan det leda till att man aldrig vågar lämna texter (eller konstverk i annan form) ifrån sig. Man filar och justerar och fixar och trixar ad infinitum.
  4. När forskarna i poddcastavsnittet beskrev Auden som poet anförde de bl.a. att han inte hade ett övergripande tema för sin diktning. Han skrev om en lång rad olika fenomen, och på olika sätt. Detta tilltalade mig mycket, då jag i tilltagande grad ser mig själv på det sättet i mitt sätt att förhålla mig till fenomen i världen. Jag eftersträvar inte en övergripande förståelse av saker och ting, mycket för att jag tror att en sådan inte kan förvärvas; istället vill jag mer tentativt titta på än det ena och än det andra och säga något partiellt och temporärt därom. Kanske, för att knyta an till punkt 1 ovan, handlar det om escape-thinking snarare än parable-thinking – det intellektuella livet som ett slags eskapism snarare än som ett sätt att (tro att det kan) förändra världen.

Givetvis sades mycket annat, och givetvis täcker inte detta på något sätt den rikedom Auden har lämnat efter sig, men det var i vilket fall det som fick mig att bli upplyft.

Färgglad filosof

Frank Maessig: Friedrich Nietzsche (2017), 70 x 50 cm:

En löpare

Kazimir Malevich: The Running Man (1933):

Vintern såsom den är

Paul Klee: Winter Picture (1930):

Man anar ljus

Gerhard Richter: Abstraktes Bild (1989), 125 x 100 cm:

Kontakt

Keith Haring: Untitled (1984):

Untitled

Ett krig av det mer omfattande slaget

Olga Rozanova: Universal War (1916):

En stående figur

Kazimir Malevich, Standing Figure (1927):

Gator i solnedgång

Wayne Thiebaud: Sunset Streets (1985), 121,92 x 90,81 cm:

Tvådimensionellt självporträtt

Kazimir Malevich: Suprematism: Two-Dimensional Self-Portrait (1915):

Mästerligt i brunt

Mark Rothko: Untitled (1945–1946):

Två som håller ihop

David Park: Couple (1959):

Porträtt av konstnär

Kazimir Malevich: Portrait of Ivan Kliun (1913), 112 x 70 cm:

Drottning Elizabeth II

Lucian Freud: Queen Elizabeth II (2001):

Det andra verket

Jackson Pollock: Number 2 (1951):

Målarskalle

Salvador Dalí: Skull of Zurbarán (1956), 100,3 x 100,3 cm:

Skogen denna årstid

Gustav Klimt: Skogen om hösten (1903):

Velocipedkonst

Salvador Dalí: Symphony Bicyclette (1970):

Rymdens kraft

Lyubov Popova: Space Force Construction (n.a.):

Image

Denna dag för 24 år sedan

Gerhard Richter: 1. Oktober 1996 (1996), 29,7 x 42 cm:

Färgad av mörker

Mark Rothko: Untitled (Navy and Black) (1969):

Riter

Mark Rothko: Rites of Lilith (1945):

Aktuell månad

Gerhard Richter: September (2005), 52 x 72 cm:

Dödsdans

Salvador Dalí: Ballerina in a Death’s Head (1939):

Ett rättvisande självporträtt

Kazimir Malevich: Suprematism: Self Portrait in Two Dimensions (1915):

Image

Fyrkantig korsfästning

Salvador Dalí: Crucifixion (1954):

Färg på färg

Gerhard Richter: Abstraktes Bild (1990), 35 x 30 cm:

Sommarfirande

Peter Upward: June Celebration (1960), 213,5 x 411,5 cm:

ABSTRACT EXPRESSIONISM - LEARN MORE| Peter UPWARD | June celebration

En vakande fågel

Salvador Dalí: Argus (1963):

Mystiker

Kazimir Malevich: Mystic

Image

Det röda kavalleriet

Kazimir Malevich: Red Cavalry (1932):

Image

Både filosofi och konst behövs

Schopenhauer, i Manuscript Remains, vol. 1, s. 13 (från 1810):

If Goethe had not been sent into the world simultaneously with Kant in order to counterbalance him, so to speak, in the spirit of the age, the latter would have haunted like a nightmare many an aspiring mind and would have oppressed it under great affliction. But now the two have an infinitely wholesome effect from opposite directions and will possibly raise the German spirit to a height surpassing even that of antiquity.

Färgprakt på sjön

Salvador Dalí: Ship with Butterfly Sails (1937):

Former och färger

Kazimir Malevich: Suprematism with Blue Triangle and Black Square (1915):

Image

En dag i april

Gerhard Richter: 20.4.90 (1990), 19.8 x 25.1 cm:

Cirkeln är svart

Kazimir Malevich: Mystic Suprematism (1920–1922), 72.5 × 51 cm:

Skärmklipp 2020-03-06 14.40.33

Blått framför allt

Helen Frankenthaler: All About Blue (1994):Helen Frankenthaler, ‘All About Blue’ 1994

Känslan i konst

Kazimir Malevich lanserade den konstnärliga inriktningen suprematism. Han uttryckte denna mycket tilltalande karakterisering:

To the Suprematist the visual phenomena of the objective world are, in themselves, meaningless; the significant thing is feeling.

Läs mer om suprematism här. Se verk av Malevich som tidigare visats på denna blogg här. Oerhört inspirerande för mig, med denna konstsyn.

Femton

Mark Rothko, No. 15 (1957):

En avbildad komponist

Gerhard Richter: Bach (1) (1992), 300 x 300 cm:

Ansiktsmaskkonst

Francis Bacon: Study for Portrait, Number IV (After the Life Mask of William Blake)
(1956):

Skärmklipp 2020-02-11 10.09.43

En mask för eller från vår kontinent

Pacita Abad: European Mask (1990):

Pacita Abad, ‘European Mask’ 1990

Utan konkret innehåll

Gerhard Richter: IV. 1978 – Studie für ein abstraktes Bild (1978), 31 x 47 cm:

Idrottare

Kazimir Malevich: Sportsman (1913):

Image

Talare på tribun

Kazimir Malevich: Speakers on Tribune (1919):

Kazimir Malevich. Speakers on Tribune.

Talartribun

Kazimir Malevich: Tribune of Speakers (1920):

Image

Vidöppen mun

Francis Bacon: Study for a Portrait (1949), 149,2 x 130,5 cm:

Study.jpg

Tillvarons mysterium

Gerhard Richter: Abstraktes Bild (1992), 62 x 82 cm: 

En gapande man

Francis Bacon, Study for a Portrait (1952):

Perspektiv på Hong Kong

Zaha Hadid: The Peak – Night, Hong Kong (1990):

Skärmklipp 2019-12-01 14.40.52

Att flyga

Josef Albers: Flying (1931):

Condé Nast Traveler Magazine, April 2019, THE ART POWERHOUSE: HOW GERMANY’S SHORT-LIVED BAUHAUS SCHOOL WENT ON TO DEFINE THE AESTHETIC OF A CENTURY

Skog

Gerhard Richter: Wald (2005), 197 x 132 cm:

Svart relation

Wassily Kandinsky: Black Relationship (1924), 36,8 x 36,2 cm:

Black Relationship (1924)  by Wassily Kandinsky

Av ungersk peruan

Lajos D’Ebneth: Composition (1926), 46,3 x 36,5 cm:

Skärmklipp 2019-10-14 21.07.03

Två badande

Kazimir Malevich: In the Baths (1911):

Image

Tre figurer som har med korsfästning att skaffa

Francis Bacon: Three Studies for Figures at the Base of a Crucifixion (ca 1944):

En bild som säger mer än tusen ord

Gerhard Richter: Abstraktes Bild (1988), 200 x 160 cm:

Söndagspromenad

Gösta Adrian-Nilsson: Söndagspromenad (1917):

Rana

Gerhard Richter: Rana (1981), 120 x 175 cm:

Bonde ute på fälten

Kazimir Malevich: Peasant in the Fields (1929):

artistmalevich_2019-Sep-04

Livet som landskap

Gerhard Richter: Davos N. (1981), 86 x 122 cm:

Ett distinkt gult hus

Kazimir Malevich: Landscape with a Yellow House (1907):

Image

Vitt

Gerhard Richter: Weiß (2006), 119 x 88 cm:

Blått och grått

Mark Rothko: Blue and Gray (1962), 193 x 175 cm:

blue-and-grey

Efter en snöstorm

Kazimir Malevich: Morning in the Village after Snowstorm (1913):

Skärmklipp 2019-08-07 23.43.46.png

En färgglad onsdag

Gerhard Richter: Mittwoch (1983), 85,7 x 60,1 cm:

Ett svenskt landskap

Gösta Adrian-Nilsson: Landschaft – Landskap Halmstad (1917):

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Man i keps

Francis Bacon: Man in a Cap (1945), 94 × 73,5 cm:

Skärmklipp 2019-07-12 10.06.13.png

Världskrig

Olga Rozanova (1916): Universal War:

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Månlandskap

Gerhard Richter: Mondlandschaft I (1968), 200 x 130 cm:

En man som bringar sömn och drömmar

Salvador Dalí: The Sandman (1966):

Det blåa djupet

Mark Rothko: Untitled (1969), 102,2 x 67,4 cm:

Skärmklipp 2019-07-03 20.15.57

En drottning tittar fram

Gerhard Richter: Elisabeth I (1966/2005), 69,5 x 59,5 cm:

Man i viloläge

Egon Schiele: Reclining Male Nude (1910):

Bankiren

Jean-Michel Basquiat: The Banker (1982):

Bildresultat för Jean Michel Basquiat

En dansare

Gino Severini: A Dancer (1950):

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Klöver knekt

Olga Rozanova: Jack of Clubs (1916):

Rothkos kvinnliga föregångare

Olga Rozanova: Color Painting (Non-Objective Composition) (1917):

Skärmklipp 2019-04-27 21.27.44

Cyklop

William Baziotes: Cyclops (1947):

Let’s Dance

Salvador Dalí: The Dance (1957):

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Grönhet

Olga Rozanova: Green Stripe (Color Painting) (1917):

Icke-objektiva Olga

Olga Rozanova: Non-Objective Composition (Suprematism) (1916):

Non-Objective Composition (Suprematism), 1916 - Olga Rozanova

April

Gerhard Richter: 30. April 05 (2005), 10,0 x 14,7 cm:

Den stora vägen

Friedensreich Hundertwasser: 224 The Big Way (1955):

  Friedensreich Hundertwasser, 224 The Big Way, 1955 © 2012 Namida AG, Glarus, Switzerland, Photo: Belvedere, Vienna

Ingenjörskonst

Olga Rozanova: The Factory and the Bridge (1913):

Bildresultat för olga rozanova the factory and the bridge

Icke-objektivitet

Olga Rozanova: Non-Objective Composition (Suprematism)

Skärmklipp 2019-03-20 13.44.17.png

Superb suprematist

Olga Rozanova, suprematistiskt mönster (1917–1918):

Bildresultat för olga rozanova suprematist pattern design

Dekadans

En engelsk drottning

Gerhard Richter: Elisabeth I (1966/2005), 69,5 x 59,5 cm:

Sonen äts upp

Francisco Goya: Saturn Devouring His Son (1820–1823), 143 x 71 cm:

Francisco de Goya, Saturno devorando a su hijo (1819-1823).jpg

Konstnärliga fiskar

Det finns ingen beskrivning tillgänglig för fotot.

Januari

Gerhard Richter, Januar (1989), två delar, varje del 320 x 200 cm:

Det sjätte huvudet

Francis Bacon, Head VI (1949), 91,4 x 76,2 cm:Skärmklipp 2018-12-25 12.22.24.png

Estetik i allt

Bildresultat för cecil beaton

Cecil Beaton

Jag rekommenderar den dokumentär om Cecil Beaton som visas på Svt Play (t.o.m. den 9 febuari 2019). Som Wikipedia beskriver honom:

Sir Cecil Walter Hardy Beaton, CBE (14 January 1904 – 18 January 1980) was an English fashion, portrait and war photographer, diarist, painter, interior designer and an Oscar–winning stage and costume designer for films and the theatre.

Det jag slogs mest av i filmen var hur estetiken styrde honom genom allt. När London bombades under andra världskriget tog han många bilder, och en sak som skiljde hans foton från andras var att han även i de hemskaste av omständigheter lyfte fram den skönhet som trots allt stod att finna. T.ex. tog han bilder av vackra soldater. För mig, som upplever skönhet som det kanske mest meningsskapande och glädjande i livet, är detta syn- och tillvägagångssätt ytterst inspirerande. Det går att anlägga ett estetiskt perspektiv på i stort sett allt – även i krig.

Men är det inte ytligt? Ska man inte se hemskheten för vad den är och se och acceptera livets brutalitet? Kanske det, men givet insikten om livets fundamentala meningslöshet måste människan, för att inte gå under, ”skapa” mening. Om det sålunda är möjligt att finns livsglädje i skönhet är det eftersträvansvärt att söka efter, ta del av och (likt Beaton) sprida skönhet, även – och kanske särskilt – i svåra tider och situationer.

Man behöver inte (enbart) tolka det estetiska perspektivet som att man lägger stor vikt vid skönhet; man kan (även) tolka det i ett metaperspektiv. Det går att se livet som ett slags teater vars form är minst lika väsentlig som dess hårda innehåll – och vars form inte är helt huggen i sten utan i många stycken förändrings- och tolkningsbar. Kanske kan man säga att det handlar om att spela människa, snarare än att vara det.

Slutligen ser jag inte ett estetiskt perspektiv som oförenligt med allvar och hårt arbete. Kanske blir det t.o.m. enklare att utföra det senare med upplevelser av skönhet och med en metasyn som i viss mån ”tar bort allvaret” i något slags fundamental mening men som ändå möjliggör en konstruktion av allvar – eller en syn på allvar som fiktion.

Ta en titt på Beatons fotografier av kändisar här.

Blågrönbrun

Mark Rothko, Untitled [Blue, Green and Brown] (1952):

Blue, Green, and Brown (1952) by Mark Rothko

 

Så ska medarbetarna presenteras

När Operabaletten i Paris presenterar sig sker det med oöverträffad stil! Jag tittar om och om igen.