Kategoriarkiv: experiment

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:50 den 31 August 2009  

Rationella restauranggäster

Två israeliska ekonomer, Ori Heffetz och Moses Shayo, har utfört ett experiment i en verklig ekonomisk miljö, en restaurang, för att se om ett högre pris kan fungera som en kvalitetssignal som får konsumenter att öka sin efterfrågan. Restauranggästerna fick välja på fem huvudrätter i en meny till fast pris, där priset för respektive rätt vid beställning à la carte angavs i parentes. Frågan är om gästerna beställde mer av de annars dyraste rätterna när de beställde menyn till fast pris. I ”How Large Are Non-Budget-Constraint Effects of Prices on Demand?” rapporteras:

Elementary consumer theory assumes that prices affect demand only because they affect the budget constraint (BC). By contrast, several models suggest that prices can affect demand through other channels (e.g. because they signal quality). … The results are striking. None of these non-BC price treatments has any detectable effect on consumer demand. … [Our findings] … suggest that while non-BC price effects on demand may exist and may be experimentally detectable, their magnitude in at least some real-world settings might be too small to matter.

Ekonomiska aktörer i verkliga livet tycks alltså, åtminstone i det här avseendet, inte avvika från vad klassisk nationalekonomi predikterar. Som Moses Shayo säger:

Maybe, sometimes, old-fashioned economics is just about right.

Tänka sig.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:54 den 30 August 2009  

Att visa sig god för andra

Varför beter sig människor på ett sätt som gynnar andra? Enligt den nya studien ”Doing Good or Doing Well? Image Motivation and Monetary Incentives in Behaving Prosocially” av Dan Ariely, Anat Bracha och Stephan Meier, publicerad i American Economic Review, kan det bero på tre faktorer: yttre motivation (t.ex. pengar), inre motivation (en preferens för att göra gott) och signalering (en preferens för att framstå som att man gör gott inför andra). Intressant nog kan de här faktorerna interagera med varandra. I studien undersöks hur människors önskan att signalera påverkas av monetära incitament. En hypotes är att människor blir mindre benägna att göra saker som gynnar andra om andra känner till att de (i viss mån) gör dem därför att de får pengar för dem, inte därför att de har en inre motivation att göra gott.

Hypotesen får stöd, vilket illustreras i följande figur, som visar donationsviljan till Röda korset med och utan monetära incitament och när donationen sker privat, utan att andra ser, och offentligt:

röda korset

Som forskarna skriver:

The results of the laboratory experiment, illustrated also in a field study, support our hypothesis that monetary incentives depend crucially on visibility: monetary incentives are more effective in facilitating private, rather than public, prosocial activity. People want to be seen by others as doing good. But with extrinsic incentives, the signal of a prosocial act gets diluted, as one might behave prosocially mainly to do well for oneself. The image value decreases, and the incentive becomes less effective. If no one is watching (i.e., private contribution), the incentive to also do well for oneself cannot dilute any signal to others, and consequently extrinsic incentives are very likely to increase prosocial behavior.

Policyimplikationerna är intressanta. Om man med politiska medel, t.ex. subventioner och bidrag, vill styra människor att bete sig gott, då bör man se till att osynliggöra stöden.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:05 den 15 August 2009  

Varför ge till välgörande ändamål?

Man kan tänkas vilja ge till välgörande ändamål för att man bryr sig om ändamålen i fråga eller därför att man känner social press att ge. I studien ”Testing for Altruism and Social Pressure in Charitable Giving”, av Stefano DellaVigna, John List och Ulrike Malmendier, undersöks vilket motiv som dominerar:

dörrinsamlingTo distinguish the two types of motivation, we design a door-to-door fund-raising drive in which we vary the ability of households to seek or avoid a solicitor. Some households are informed about the exact time of solicitation with a flyer on the door-knob; thus, they can seek the fund-raiser if giving is welfare-enhancing, and avoid it if giving is welfare-decreasing. We find that the flyer reduces the share of households opening the door by 10 to 25 percent, suggesting that the average household seeks to avoid fund-raisers. Moreover, if the flyer allows checking a box for ‘Do Not Disturb’, giving is 30 percent lower. The latter decrease is concentrated among donations smaller than $10. These findings suggest that social pressure is an important determinant of door-to-door giving. … The estimates suggest that most of the door-to-door giving is due to social pressure, as opposed to altruism.

Man förstår nu varför olika organisationer anställer folk som stör en på gatan.

Nå, skulle det vara bättre om det social trycket inte existerade? Å ena sidan skulle därigenom många människor kunna använda resurser till annat, som ger dem större nytta; å andra sidan skulle därigenom många verksamheter som arbetar med behjärtansvärda aktiviteter få mindre resurser, vilket kan ge många potentiella mottagare lägre nytta. Vidare: Är det sociala trycket svagare i ett land med stor välfärdsstat, där många kanske känner att de redan ”ger” till välgörande ändamål via skattsedeln? Om trycket är högre i länder med liten välfärdsstat, innebär det att frivillig och obligatorisk finansiering av välfärd är substitut? Slutligen: Om du, oavsett motiv, skulle ge till ett välgörande ändamål, till vilken organisation skulle du då ge?

Se även inläggen ”Ska vi rädda liv? Kan vi?” och ”Bör avdragsrätt för gåvor införas?”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 5:14 den 11 August 2009  

Smarta fåglar

I studien ”Raising the Level: Orangutans Use Water as a Tool” (från Biology Letters) klargörs att orangutanger är duktiga på problemlösning:

We investigated the use of water as a tool by presenting five orangutans (Pongo abelii) with an out-of-reach peanut floating inside a vertical transparent tube. All orangutans collected water from a drinker and spat it inside the tube to get access to the peanut.

Mer förvånande är kanske att vissa fåglar också har en dylik förmåga, enligt två nya studier:

Never underestimate the intelligence of birds.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:24 den 7 August 2009  

Ger bistånd ekonomisk tillväxt?

Bidrar bistånd till ekonomisk utveckling? Det är svårt att hitta trovärdiga belägg för det i forskningen (se t.ex. här och här). Vissa kritiserar dock den existerande litteraturen för att inte på ett bra sätt ta hänsyn till problemet med endogenitet. Det kan vara den ekonomiska utvecklingen som bestämmer biståndet, snarare än att biståndet påverkar den ekonomiska utvecklingen, vilket t.ex. skulle kunna förklara negativa samband mellan bistånd och tillväxt.

oljeschejkEn ny studie, ”How Is Foreign Aid Spent? Evidence from a Natural Experiment”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, använder sig därför av ett naturligt experiment för att isolera effekten av bistånd på tillväxt. Detta sker genom att undersöka hur variationer i oljepriser påverkar biståndet från OPEC-länder och hur det i sin tur påverkar olika ekonomiska variabler. Resultat:

The main findings are robust to various specifications. The petro-aid was largely consumed, nearly all in imports. It did not lead to a measurable increase in growth, prices, or an appreciation of the exchange rate. Imported goods during the aid surge shifted away from capital goods and toward noncapital goods, and aid crowded out domestic savings. A significant share of the aid fled the country in unaccounted transactions.

Återigen erhålls resultatet att bistånd inte ökar tillväxten på ett statistiskt signifikant sätt. Däremot ökar alltså konsumtionen och kapitalflykten, medan sparandet minskar.

Även om detta naturliga experiment är ett bra sätt att klargöra biståndets kausala effekter på ekonomin, är en nackdel att det är svårt att generalisera resultaten. De kan nog sägas vara trovärdiga för de länder som studeras och för den typ av hjälp som gavs (ovillkorade kontantstöd), men vilka implikationerna är för andra länder och andra typer av bistånd är mer oklart. Hursomhelst, även om bistånd inte ökar tillväxten kan det förstås ha effekt på mikronivå.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:14 den 21 July 2009  

Ånger kan fylla en funktion

Vi har nog alla upplevt ånger. Ånger implicerar att vårt beslutsfattande inte är helt perfekt och att vi begår misstag. Vissa tar det som grund för att föreslå paternalistiska ingrepp i människors valfrihet, där tanken är att människor ska hjälpas att slippa begå misstag och slippa ånger. Är det inte mycket bättre att förekomma misstagen? Måhända, men jag befarar att paternalister har en tendens att underskatta möjligheten att lära sig av misstag. Om man alltid ska beskyddas från livets faror torde ens karaktärsutveckling och förmåga att hantera nya beslutssituationer försvagas — vilket kan göra en verkligt sårbar när man står inför en situation utan skydd från ovan.

Experimentell forskning visar också att människor, benägna som de är att begå misstag och känna ånger, faktiskt förmår att lära av misstag och ånger och bete sig annorlunda i kommande valsituationer. I den nya studien ”Regret Once, Think Twice” sammanfattas den existerande litteraturen på följande sätt:

[W]hen making a choice, people anticipate the experience of regret based on their previous experience of regret relevant to the choice option. This leads to the general conclusion that the impact of experienced regret on subsequent choice is mediated through the anticipation of the experience of regret.

Så jag rekommenderar oss att ta det lugnt trots att människor begår fel. Annars kanske vi får ångra oss.

Se även ”Är ånger ett tecken på irrationalitet?” samt Peter Santesson-Wilsons inlägg ”Nyckelbarnen och den nya världen där inget får hända”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 12:47 den 20 July 2009  

Det ljuva straffet

I experimentell forskning är det numera välbelagt att människor ofta är beredda att utdela altruistiska straff, dvs. de är beredda att straffa dem som inte bidrar till produktionen av kollektiva nyttigheter, trots att det innebär en personlig kostnad att straffa.* Jag kom att tänka på det när jag läste om en uppmaning att skicka pengar till Danowsky & Partners, den advokatfirma som företrädde IFPI i Pirate Bay-målet:

Pirate Bay

Anakata encourages all Internet users to pay extremely small sums around 1 SEK (0.13 USD) to Danowsky’s law firm, which represented the music companies at the Pirate Bay trial. The music companies will not benefit from this, instead it will cost them money to handle and process all the money. … A friend of anakata told Blog Pirate that the bank account to which the payments are directed has only 1000 free transfers, after which any transfers have a surcharge of 2 SEK for the account holder. Any internet-fee payments made after the first 1000, which includes the law firm’s ordinary transfers, will instead of giving 1 SEK, cost 1 SEK to the law firm. Since Danowsky & Partners Advokatbyrå is a small firm, all the transactions are handled by hand. Handling all payments will be time consuming, costing the law firm in productivity. Maybe it will even affect their success in other cases.

Vad säger man, hämnden är ljuv? I den mån människor betalar för att orsaka Danowsky & Partners skada tyder det på något slags beredskap att utdela straff, även till personlig kostnad. (Jag misstänker dock att Danowsky & Partners kan parera försöket att skada genom att blockera betalningar eller byta betalningsform e.d.)

Se även inlägget ”Böter för läskig pirat”.
_________________

*Se t.ex. Fehr, Ernst och Gächter, Simon (2002). ”Altruistic Punishment in Humans.” Nature, 415: 137–140.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 15:36 den 13 July 2009  

Sannolikhet att åka fast avskräcker

fortkörningDen förväntade kostnaden av att begå ett brott (fortkörning) har en avskräckande effekt, enligt en ny experimentell studie, ”Uncertainty in the Theory of Deterrence: Experimental Evidence”, av Gregory DeAngelo och Gary Charness. Den förväntade kostnaden består av två komponenter: straffets hårdhet och sannolikheten att bli fasttagen. I studien undersöks bl.a. hur osäkerhet om dessa två komponenters storlek för en given förväntad kostnad påverkar brottsbenägenheten. Resultat:

The removal of uncertainty increased the likelihood that individuals would choose to speed. In addition, since individuals speed more frequently when the probability of detection is lower … this seems consistent with the theory that expected costs are perceived to be lower in a regime with a lower probability and a higher fine, even though the mathematical expected costs are the same.

Med andra ord kan potentiella lagöverträdares osäkerhet om sannolikheten för att åka fast och straffets storlek i sig ha en avskräckande effekt; och för en given förväntad kostnad är det mer avskräckande med en hög sannolikhet att åka fast och ett lindrigt straff än tvärtom. Sverige har, som jag har uppfattat det, relativt milda straff, vilket antyder att en ökad satsning på rättsväsendet, så att sannolikheten för lagöverträdare att åka fast och dömas ökar, är mest verksamt för att reducera brottsligheten. Förvisso tar detta resurser i anspråk som har en alternativkostnad, vilket förstås måste vägas mot önskvärdheten att avskräcka brott.

Se även inlägget ”Optimala straff efterlyses” och länkarna i slutet av det inlägget.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:02 den 8 July 2009  

Statustävlan kan gynna miljön

Robert Frank klankar ned på statustävlan och menar att den ger upphov till välfärdsförluster. Jag har dock anfört att hans analys kan vara missvisande, om det är så att entreprenörer, som skapar ekonomisk utveckling till gagn för de allra flesta, drivs av statustävlan. Till detta kan nu läggas en ny studie, ”Going Green to Be Seen”, accepterad för publicering i Journal of Personality and Social Psychology, som visar att statustävlan kan leda till mer miljövänlig konsumtion:

grönWhy do people purchase pro-environmental ”green” products? We argue that buying such products can be construed as altruistic, since green products often cost more and are of lower quality than their conventional counterparts, but green goods benefit the environment for everyone. Because biologists have observed that altruism might function as a ”costly signal” associated with status, we examined in three experiments how status motives influenced desire for green products. Activating status motives led people to choose green products over more luxurious non-green products. Supporting the notion that altruism signals one’s willingness and ability to incur costs for others’ benefit, status motives increased desire for green products when shopping in public (but not private), and when green products cost more (but not less) than nongreen products. Findings suggest that status competition can promote pro-environmental behavior.

Visst kan statustävlan innefatta negativa konsekvenser, som att människor fås att lägga resurser på onödiga lyxprodukter som de endast köper för att imponera på andra, men analysen är allvarligt ofullständig om statustävlans positiva konsekvenser negligeras. Sådana finns uppenbarligen.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:01 den 1 July 2009  

Har individuell irrationalitet överdrivits?

Har beteendeekonomer överdrivit människors irrationalitet? Nya experimentella resultat om benägenheten att göra sig skyldig till det logiska felslut som kallas the conjunction fallacy, och som handlar om att tro att specifika omständigheter är mer sannolika än en allmän omständighet, antyder att så kan vara fallet. I ”On the Conjunction Fallacy in Probability Judgment: New Experimental Evidence Regarding Linda” konstateras följande:

This paper reports the results of a series of experiments designed to test whether and to what extent individuals succumb to the conjunction fallacy. Using an experimental design of Kahneman and Tversky (1983), it finds that given mild incentives, the proportion of individuals who violate the conjunction principle is significantly lower than that reported by Kahneman and Tversky. Moreover, when subjects are allowed to consult with other subjects, these proportions fall dramatically, particularly when the size of the group rises from two to three. These findings cast serious doubts about the importance and robustness of such violations for the understanding of real-life economic decisions.

Slutsatsen i sista meningen tycks mig viktig.

Tips: Overcoming Bias

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:36 den 23 June 2009  

Den rationella marknaden

Den beteendeekonomiska forskningen identifierar fall av individuell irrationalitet: ekonomiska aktörer präglas ofta av olika kognitiva imperfektioner i sitt beslutsfattande. Ekonomipristagaren Vernon Smith har emellertid påpekat att irrationalitet på individnivå inte behöver leda till ”irrationalitet” på makronivå:

Why is it that human subjects in the laboratory frequently violate the canons of rational choice when tested as isolated individuals but, in the social context of exchange, institutions serve up decisions that are consistent (as if by magic) with predictive models based on individual rationality?

list

Professor John List

Smiths resonemang får stöd i studien ”The Market: Catalyst for Rationality and Filter of Irrationality” av John List och Daniel Millimet, publicerad i B. E. Journal of Economic Analysis & Policy:

Using field experimental data gathered from more than 800 experimental subjects, we find evidence that the market is a catalyst for this type of rationality. The study then focuses on aggregate market outcomes by examining empirically whether individual rationality of this sort is a prerequisite for market efficiency. Using a complementary field experiment, we gathered data from more than 380 subjects of age 6-18 in multi-lateral bargaining markets at a shopping mall. We find that our chosen market institution is a filter of irrationality: even when markets are populated solely by irrational buyers, aggregate market outcomes converge to the intersection of the supply and demand functions.

Resultat som dessa antyder att man bör undvika att alltför snabbt dra slutsatsen att förekomst av individuell irrationalitet gör marknadsprocessen ”irrationell” och att den därför behöver styras, i alla möjliga sammanhang, av detaljerade statliga regleringar. Man bör inte stirra sig blind på mikroresultat i isolering, med andra ord, utan också se på hur individer i interaktion under vissa allmänna institutioner kan bete sig som om de vore rationella, med ”goda” makroutfall.

Tips: Café Hayek.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:47 den 9 June 2009  

Handdukar på hotell

badrumVi har nog alla sett de små skyltarna på hotellrummen, där vi uppmanas att använda handdukarna mer än en dag av miljöskäl. En ny studie, ”A Room with a Viewpoint”, publicerad i Journal of Consumer Research, visar att det kanske mer är hänsynstagande till sociala normer än hänsynstagande till miljön som får människor att följa uppmaningen:

Two field experiments examined the effectiveness of signs requesting hotel guests’ participation in an environmental conservation program. Appeals employing descriptive norms (e.g., ”the majority of guests reuse their towels”) proved superior to a traditional appeal widely used by hotels that focused solely on environmental protection. Moreover, normative appeals were most effective when describing group behavior that occurred in the setting that most closely matched individuals’ immediate situational circumstances (e.g., ”the majority of guests in this room reuse their towels”), which we refer to as provincial norms.

Ja, människan är ett socialt djur, vilket kan utnyttjas för goda ändamål.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:33 den 16 May 2009  

Skadeglädjen sitter i hjärnan

hjärnanEnligt studien ”The Neural Basis of Altruistic Punishment”, publicerad i Science, tycker många människor om att straffa dem som avviker från sociala normer:

Our findings support the hypothesis that people derive satisfaction from punishing norm violations and that the activation in the dorsal striatum reflects the anticipated satisfaction from punishing defectors.

Notera att den del av hjärnan som kallas striatum är central här. Samma del är också central för att aktivera skadeglädje. Detta enligt den nya studien ”When Your Gain Is My Pain and Your Pain Is My Gain”, publicerad i Science:

We feel envy when the target person has superior and self-relevant characteristics. Schadenfreude occurs when envied persons fall from grace. To elucidate the neurocognitive mechanisms of envy and schadenfreude, we conducted two functional magnetic resonance imaging studies. … In study two, stronger schadenfreude and stronger striatum activation were induced when misfortunes happened to envied persons. ACC activation in study one [related to envy] predicted ventral striatum activation in study two. Our findings document mechanisms of painful emotion, envy, and a rewarding reaction, schadenfreude.

Våra prefenser kan alltså i hög grad vara formade för att möjliggöra och upprätthålla social ordning, genom att avvikare straffas, men det finns också, enligt mitt sätt att se, mindre tilltalande aspekter av sådana preferenser. T.ex. kan jag tänka mig att tendensen att vilja straffa avvikare lätt skapar konformitet och likriktning, där oliktänkande och innovativa människor inte så lätt får utlopp för sina preferenser och idéer. Och om de får utlopp för sina preferenser och sina idéer och blir framgångsrika, då finns en risk för avundsjuka, följd av skadeglädje vid därpå följande misslyckanden. Kanske kan t.o.m. ”misslyckanden” vilja frammanas — fördelningspolitik kan tänkas bli ett sätt att, med avundsjuka som grund, skapa skadeglädje. Förklarar det varför progressiv beskattning, t.ex. i form av värnskatt, tilltalar så många?

Se även det tidigare inlägget ”Är tillit människor emellan enbart bra?”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:32 den 2 May 2009  

Stora siffror ger samarbete

Jag fann studien ”Cognitive Constraints on How Economic Rewards Affect Cooperation”, publicerad i Psychological Science, innovativ och dess resultat överraskande:

dollar

Cooperation often fails to spread in proportion to its potential benefits. This phenomenon is captured by prisoner’s dilemma games, in which cooperation rates appear to be determined by the distinctive structure of economic incentives (e.g., $3 for mutual cooperation vs. $5 for unilateral defection). Rather than comparing economic values of cooperating versus not ($3 vs. $5), we tested the hypothesis that players simply compare numeric values (3 vs. 5), such that subjective numbers (mental magnitudes) are logarithmically scaled.

Supporting our hypothesis, increasing only numeric values of rewards (from $3 to 300¢) increased cooperation (Study 1), whereas increasing economic values increased cooperation only when there were also numeric increases (Study 2). Thus, changing rewards from 3¢ to 300¢ increased cooperation rates, but an economically identical change from 3¢ to $3 elicited no gains. Finally, logarithmically scaled reward values predicted 97% of variation in cooperation, whereas the face value of economic rewards predicted none. We conclude that representations of numeric value constrain how economic rewards affect cooperation.

Själv har jag svårt att tro att jag skulle påverkas av de numeriska värdena på detta sätt; och just nu funderar jag på hur Italiens ekonomiska beslutsfattare och graden av samarbete dem emellan påverkades av övergången från lire till euro. Borde 1€ ha haft ett mycket lägre värde, kanske motsvarande 1 lire eller 1 peseta? Å andra sidan, hur påverkas uppfattningen av kostnader av siffrornas storlek?

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:19 den 28 April 2009  

Ska vinpriset avslöjas på middagen?

Ja, det tycks vara en god idé, särskilt om vinet är dyrt och om gästerna är kvinnor. Detta enligt den nya studien ”When Does the Price Affect the Taste? Results from a Wine Experiment” av Johan Almenberg och Anna Dreber:

vinWe designed an experiment that examines how knowledge about the price of a good, and the time at which the information is received, affects how the good is experienced. The good in question was wine, and the price was either high or low. Our results suggest that hosts offering wine to guests can safely reveal the price: much is gained if the wine is expensive, and little is lost if it is cheap. Disclosing the high price before tasting the wine produces considerably higher ratings, although only from women. Disclosing the low price, by contrast, does not result in lower ratings. Our finding indicates that price not only serves to clear markets, it also serves as a marketing tool; it influences expectations that in turn shape a consumer’s experience. In addition, our results suggest that men and women respond differently to attribute information.

Dessa duktiga nationalekonomer disputerar för övrigt båda i juni på Handelshögskolan i Stockholm.

Se även det tidigare inlägget ”Ska man satsa på dyra viner?”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:36 den 27 April 2009  

Att ge för att imponera på andra

Varför ger människor till till andra? Sannolikt av en rad olika skäl, men två nya studier ger oss mer kunskap:

  • I ”Self-Signalling Versus Social Signalling in Giving” rapporteras: ”This provides evidence of social-signaling, but not self-signaling and suggests that giving is largely tied to what it says to others, as opposed to the self.”
  • I ”Social Image and the 50-50 Norm” rapporteras: ”The hypothesis that people care about fairness does not by itself account for key experimental patterns. We consider an alternative explanation, which adds the hypothesis that people like to be perceived as fair. The properties of equilibria for the resulting signaling game correspond closely to laboratory observations.”

Studierna finner alltså att ”gott” beteende inte bara och kanske inte främst har sin grund i altruism eller en preferens för rättvisa utan i en strävan hos människor att uppfattas som ”goda” av andra.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:38 den 25 March 2009  

Betalt för att träna

motion

Många nationalekonomer anser numera, påverkade som de är av behavioral economics, att människor ofta fattar irrationella beslut och att monetära incitament inte utgör någon självklar lösning, eftersom de riskerar att underminera ”intern” motivation. De menar att människor inte alltid gör det som ligger i deras eget intresse och att det är svårt att få dem att göra det genom att belöna ”rätt” beteende med pengar. Nu visar en ny studie, ”Incentives to Exercise”, att det går att påverkar motionsvanor med pengar:

We investigate the effect of paying people a non-trivial amount of money to attend an exercise facility a number of times during a one-month period. In two separate studies, we find that doing so leads to a large and significant increase in the average post-intervention attendance level relative to the control group. … Thus, even though personal incentives to exercise are already in place, it appears that providing financial incentive to attend the gym regularly for a month serves as a catalyst to get some people past the threshold of actually getting started with an exercise regimen. We argue that there is scope for financial intervention in habit formation, particularly in the area of health.

Nu förutser jag förvisso vad beteendeekonomerna kommer att säga: ”OK, men då måste den offentliga sektorn [alla goda gåvors källa] träda in och betala ut pengar till folk så att de börjar motionera”. För egen del skulle jag först fundera på privata lösningar: Ligger det inte i företagens intresse att betala de anställda (mer) för att motionera? Bör vi inte ge våra nära och kära monetära incitament att börja träna? Etc.

Mitt främst incitament för att träna är att jag samtidigt, varje gång, har förmånen att titta på en simklubb som tränar nedanför mitt löpband. Estetiken framför mina ögon lockar mig att springa — men visst finns det en money-metric equivalent som också skulle kunna stimulera mig.

Se ett tidigare inlägg: ”Belöning i skolan”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 6:42 den 19 March 2009  

Att se andra fuska

Att se andra fuska påverkar ens egen benägenhet att fuska, enligt professor Dan Ariely. Om man ser någon från den egna gruppen fuska, blir man själv mer benägen att fuska. Fuskaren sänder då ett budskap om att det är acceptabelt att fuska om man tillhör denna grupp. Om man ser någon från en annan grupp, som man inte identifierar sig med, fuska, blir man själv mindre benägen att fuska. Då påminns man istället om en norm om ärlighet och moraliskt beteende. Se honom tala om detta vid 10.35:

 

Detta påminner mig om professor Assar Lindbecks analys av hur ett spritt överutnyttjande av socialförsäkringssystemen kan uppkomma som ett resultat av att vissa börjar överutnyttja dem:

Then came the welfare state, which contributed to separate income from work to a considerable extent, in particular for low-income groups. To begin with, the effects on labor supply seem to have been quite small. One possible reason is that social norms inherited from the past mitigated potential disincentives on work. In a number of papers, I have hypothesized that after a while, some “entrepreneurial” individual found out that it was possible to survive, and even to consume nearly as much as before without working, at least for a period of time. And when some individuals started to exploit the benefit systems, we may hypothesize that others followed suit, since it became less stigmatizing to exploit the systems when others also did so. Thus, I hypothesize that “norm drift” has in fact taken place in recent decades (Lindbeck, 1995; Lindbeck, Nyberg, Weibull, 1999; Lindbeck and Nyberg, 2006).

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 11:02 den 17 March 2009  

Rationalitet och prokrastinering

timglasJag har just läst ”Procrastination and the Extended Will”, en fascinerande filosofisk text om viljesvaghet och prokrastinering.* Två saker är särskilt tänkvärda i detta bokkapitel.

För det första fördjupar texten diskussionen om rationalitet och klargör att vi faktiskt i hög grad beter oss som om vi vore rationella, trots att experiment visar att vi i många avseenden inte är det. Som författarna uttrycker det:

What experimental game theorists may have demonstrated is not that people are systematically irrational, but that human rationality is heavily scaffolded. Remove the scaffolding, and we don’t do very well. People are able to get on because they “offload” an enormous amount of practical reasoning onto their environment. As a result, when they are put in novel or unfamiliar environments, they perform very poorly even on apparently simple tasks. 

Detta knyter an till ekonomipristagaren Vernon Smiths konstaterande, att individer kan bete sig som om de vore rationella om den institutionella och sociala miljö i vilken de agerar fungerar på ett visst sätt. I den aktuella texten beskrivs hur vår miljö innefattar en rad stödjande metoder och mekanismer som kan ses som en integrererad del av vår kognitiva förmåga och som hjälper oss att klara av kognitiva utmaningar. I linje med detta tolkar författarna en tendens till prokrastinering, inte som tecken på en svag vilja utan som ett tecken på att det stöd som en viss kontext kan erbjuda inte finns på plats:

It is, however, unclear to what extent the average person actually relies on individual selfdiscipline to avoid or to limit procrastination. Our suspicion is that its role is greatly exaggerated. Much of the time, what looks like sheer willpower is the result of more-or-less well-orchestrated attempts by individuals to arrange their lives in such a way as to economize on willpower, by avoiding situations that call for its exercise.

För det andra ger texten en rad insikter om hur man kan förstärka den ”byggställning” som bygger upp ens kogntiva förmåga. Fyra strategier identifieras:

  1. Direkta psykologiska strategier (t.ex. att ställa upp fler, mer lättuppnåeliga intermediära mål).
  2. Självstyrningsstrategier (t.ex. att koppla ihop en jobbig syssla med något roligt).
  3. Miljömässiga strategier (t.ex. att installera av tidslås för användande av vissa datorprogram).
  4. Sociala strategier (t.ex. att lova att göra klart saker före en viss deadline).

Läsning rekommenderas varmt, för bättre förståelse av mänsklig rationalitet och av hur den kan styrkas i en själv.

_____________________________

*”A quick definition of procrastination would be to say that it occurs when: 
1. an agent delays initiation of an action that is associated with some level of disutility, even though 
2. the agent knows now that doing so will increase the level of disutility at the time that the act must ultimately be performed, and 
3. the agent has reason to believe that she will subsequently regret having delayed the action.”

Se ett tidigare inlägg: ”Skjuter du upp saker och ting?”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 7:07 den 16 March 2009  

Gör nationalekonomin folk till egoister?

Jag uttryckte häromdagen sympati för Peter Singers uppmaning till oss som har det bra att bistå världens fattiga. Men jag är också nationalekonom, vilket många associerar med en fokusering på egenintresse. Och mycket riktigt: nationalekonomiska studenter och forskare tycks vara mer egoistiska än andra. Se t.ex. hur forskare i nationalekonomi är mindre benägna att ge till välgörenhet (enligt en enkät):

donationer

Och se hur studenter med nationalekonomisk inriktning är mindre benägna att samarbeta i fångarnas dilemma (enligt ett experiment):

samarbete

Robert Frank och hans medförfattare drar försiktigt slutsatsen att detta beror på att nationalekonomins modeller i regel utgår från maximering av den egna nyttan och att detta sätter sina spår. Men  i ”Selfish and Indoctrinated Economists?” konstaterar Bruno Frey och Alois Stutzer att de, på basis av verkligt givande bland studenter i Zürich, inte finner stöd för denna tes. Istället tycks personer som är mer egoistiska till att börja med söka sig till nationalekonomin:

Many people believe that economists in general are more selfish than other people and that this greater selfishness is due to economics education. This paper offers empirical evidence against this widely held belief. Using a unique data set on giving behaviour in connection with two social funds at the University of Zurich, it is shown that economics education does not make people act more selfishly. Rather, this natural experiment suggests that the particular behaviour of economists can be explained by a selection effect.

Samma slutsats har etablerats experimentellt. Så det kan vara svårt att få nationalekonomer att ge bort pengar, men det beror nog inte på ämnet som sådant.

Not: Till skillnad från PJ anser jag inte att avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer ska införas. (Jag är ju nationalekonom.)

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 17:02 den 15 March 2009  

Dags för enkönade skolklasser?

skolflickor2

Kvinnor är i genomsnitt mindre villiga att ta risker än män. Tidigare forskning antyder att det kan bidra till att förklara varför relativt få kvinnor når toppen i näringslivet. Men varför är kvinnor i genomsnitt mindre riskbenägna? En ny studie, ”Gender Differences in Risky Behaviour: Does Nurture Matter?”, finner stöd för att det inte är något medfött utan att det har att göra med miljömässiga faktorer:

Single-sex environments are likely to modify students’ risk-taking preferences in economically important ways. To test this, our controlled experiment gave subjects an opportunity to choose a risky outcome − a real-stakes gamble with a higher expected monetary value than the alternative outcome with a certain payoff − and in which the sensitivity of observed risk choices to environmental factors could be explored. The results show that girls from single-sex schools are as likely to choose the real-stakes gamble as much as boys from either coed or single sex schools, and more likely than coed girls. Moreover, gender differences in preferences for risk-taking are sensitive to the gender mix of the experimental group, with girls being more likely to choose risky outcomes when assigned to all-girl groups. This suggests that observed gender differences in behaviour under uncertainty found in previous studies might reflect social learning rather than inherent gender traits.

Skolklasser med pojkar och flickor för sig är, mot denna bakgrund, värda att överväga. Frågan är dock om flickornas riskbenägenhet stannar kvar när pojkarna förr eller senare dyker upp.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 14:07 den 5 February 2009  

Leder konkurrens till fusk?

Det är väldokumenterat att konkurrens har många goda konsekvenser. Men det mesta har en baksida, och i en ny studie, ”Does Competition Enhance Performance or Cheating?”, undersöks om konkurrens kan bidra till att öka fusk. Kanske blir den psykologiska pressen att lyckas högre med konkurrens? I ett experiment delas deltagarna in i två grupper för att utföra en uppgift: i det ena fallet beror betalningen på hur väl man klarar sig i förhållande till andra (konkurrens råder) och i det andra fallet beror betalningen enbart på hur väl man presterar själv (icke-konkurrens råder). Resultaten visar att konkurrens överlag inte leder till ökat fusk, men för en delgrupp kan en effekt noteras:

[I]ndividuals who are less able to fulfill the assigned task do not only have a higher probability to cheat, they also cheat in more different ways. It appears that poor performers either feel entitled to cheat in a system that does not give them any legitimate opportunities to succeed, or they engage in a “face-saving” activity to avoid embarrassment for their poor performance.

I figuren visas att ett mått på fusk är större för de lågpresterande deltagarna i fallet med icke-konkurrens — men ännu mer så i fallet med konkurrens:

fusk

Som alltid ska experimentella resultat tas med en nypa salt. T.ex. kan verkligheten innehålla av individerna kända kontrollmekanismer som får fuskbenägna att inte fuska, trots upplevt behov av att prestera bättre i förhållande till andra. Dessutom kan konkurrens tänkas ha en motverkande effekt på fusk i en sådan situation — man kan stimuleras att bygga upp ett gott rykte om det förväntas leda till fördelar gentemot konkurrenterna, vilket kan minska fuskbenägenheten.*

_________________________

*Hörner, Johannes (2002). ”Reputation and Competition”. American Economic Review, 92(3): 644—663.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 13:55 den 29 January 2009  

Lyckligare på jobbet

Ny forskning visar att människor som blir lyckligare också blir mer produktiva:

Little is known by economists about how emotions affect productivity. To try to make progress on this, we design a randomized trial. We thereby exogenously ”assign” different emotions to different people. Some of our laboratory subjects have their happiness levels increased. Others, in a control group, do not. A rise in happiness leads to greater productivity in a paid piece-rate task. The effect is large, can be replicated, is not a reciprocity response, and is found equally in male and female subsamples.

Den metod som användes för att göra vissa lyckligare var att visa ett videoklipp på tio minuter med en engelsk komiker (= bli ”treated”). Så här förändrades produktiviteten av att bli lyckligare:

produktivitet

Är inte detta resultat ett bra argument gentemot din chef för att få din vilja igenom på olika punkter? Risken är förstås att han istället för att ge dig högre lön eller mer inflytande börjar visa små komediklipp för dig varje morgon.

Tidigare inlägg: ”Vänner i arbetslivet”

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:00 den 17 January 2009  

Snyggare än dig!

Detta inlägg är spökskrivet

Niclas har ofta tagit tillfället i akt att på denna blogg betona värdet av skönhet. Skönhet är värdeskapande och kan på så vis anses vara en produktionsfaktor, eller mänsklig kvalitet, att likställa med intelligens eller fysisk styrka.

Skönhet är till viss del subjektiv men en hel del forskning tyder på att det råder stor samstämmighet om vilka personer som anses vara vackra. För att undersöka om detta stämmer genomför vi en liten webbundersökning.

Vänligen uppge vem av de tre unga männen nedan som du anser vara vackrast:

Vill du se hur andra har röstat kan du titta under ”view results”.

PS. Mikael och Henrik tackar för intresset under deras gästspel. På måndag är Niclas tillbaka!

Mikael Elinder
Ung Niclas
Henrik Jordahl
Profilbild för Okänd Niclas Berggren 8:40 den 20 December 2008  

Varför tror vissa på fri vilja?

Många tror att filosofiska uppfattningar har sin grund i rationell analys, men en ny studie i experimentell filosofi antyder att vår personlighetstyp kan förklara vissa inställningar, närmare bestämt i frågan om fri vilja och moraliskt ansvar:

Specifically, our results suggest that the personality trait extraversion predicts people’s intuitions about the relationship of determinism to free will and moral responsibility … We find that those who are high in extraversion (e.g., socially minded, outgoing, enthusiastic individuals) are much more likely to judge that a person is free and responsible in a deterministic world than their non-extraverted counterparts, who in some cases express qualitatively different intuitions.

Deltagarna fick först läsa följande text:

So, once specific earlier events have occurred in a person’s life, these events will definitely cause specific later events to occur. For example, one day a person named John decides to kill his wife so that he can marry his lover, and he does it. Once the specific thoughts, desires, and plans occur in John’s brain, they will definitely cause his decision to kill his wife.

Sedan fick de ange, på en sjugradig skala, i vilken grad de höll med om följande tre påstående (där 1 = håller verkligen med, 4 = neutral och 7 = håller verkligen inte med):

1. John’s decision to kill his wife was “up to him.”
2. John decided to kill his wife of his own free will.
3. John is morally responsible for killing his wife.

Resultat:

extraversion1

Talar inte dessa resultat i sig mot existensen av fri vilja, förresten? De personer vi är avgör i hög grad vad vi tror och tycker, och vi har inte själva valt vilka personer vi är. (Själv är jag inte extravert och håller verkligen inte med om 1, 2 eller 3.)

Se tidigare inlägg om Schopenhauers, Russells, Bergströms, Dilberts, Posners och Dawkins syn på den fria viljan samt ”Den fria viljans psykologi”, ”Hjärnforskning och fri vilja”, ”Tron på den fria viljan är universell”, och ”Gudomlig insikt om fri vilja”.

Profilbild för Okänd Niclas Berggren 9:21 den 16 December 2008  

Rika möter fattiga

En riktigt intressant ny experimentell studie, ”Rich Meet Poor — An International Fairness Experiment”, undersöker vad som bestämmer rikas gåvor till fattiga. Det visar sig att det främst avgörs av två faktorer — rikas rättvisesyn (att de anser att de har förtjänat att behålla det mesta av sina tillgångar) och deras bedömning av behoven:

First, we find that entitlements considerations are crucial in explaining the distributive behavior of rich participants in the experiment. On average, the rich participants kept 68.1 percent of the total income for themselves when they met poor participants, and, based on the estimation of a choice model, we show that much of this appears to have been motivated by entitlements considerations. Moreover, entitlements considerations are also essential in explaining the pattern of transfers from rich to poor; namely, on average, rich participants transfered much more income to the productive poor than to the unproductive poor. Second, needs considerations matter. When we remove the needs motive from the estimated choice model, the predicted amount transferred from the rich to the poor decreases by a third.

Det första resultatet knyter an till tidigare forskning som visar att uppfattningar om rättvisa ofta beaktar hur utfall uppkommer och inte bara utfallens fördelning. Glädjande nog visar experimentet att de rika är moraliska kosmopoliter, dvs. de gynnar inte sina egna landsmän bara för att dessa råkar komma från samma land. De är med andra ord inte välfärdsnationalister. Till dessa beaktanden kan man tänka sig att rika finner de kanaler genom vilka gåvor överförs ineffektiva, men det är inte något som detta experiment studerar.

Media: DN, Aftonbladet