Den nya studien ”Killing Kings”, accepterad för publicering i British Journal of Criminology, undersöker hur kungar har dött genom historien. Sammanfattningsvis:

Killing Kings … is a statistical study of the demise of 1,513 monarchs in 45 European monarchies over the period 600 to 1800. It reveals that almost a quarter (22 per cent) of all royal deaths were bloody – accidents, battle deaths and killings – and that 15 per cent of all deaths were outright murder. ”The toll of 15 per cent corresponds to an average rate of 10 murders for every 1000 years of life as a monarch – far higher than the homicide rate for even the most troubled areas of the world today. This rate is higher than the threshold for ‘major combat’ among soldiers engaged in a contemporary war. It demonstrates the intense violent rivalry for domination among historical European political elites,” said Eisner.

Det fyra vanligaste dödsorsakerna: rivalitet om tronen; strid om territorium; personlig upprördhet och vilja till hämnd; samt ”vanliga” människor som beslöt sig för att döda monarken. Det kanske är bäst för kungarna (och drottningarna) själva att de numera är tämligen maktlösa. (Det utgör dock inte ett tillräckligt argument mot republik, anser jag.)