Försvar av moralisk relativism

Professorn i filosofi Jesse Prinz försvarar i ”Morality Is a Culturally Conditioned Response” moralisk relativism. Bl.a. bemöter han några vanliga invändningar:

Allegation: Relativism entails that anything goes.
Response: Relativists concede that if you were to inculcate any given set of values, those values would be true for those who possessed them. But we have little incentive to inculcate values arbitrarily. If we trained our children to be ruthless killers, they might kill us or get killed. Values that are completely self-destructive can’t last.

Allegation: Relativism entails that we have no way to criticize Hitler.
Response: First of all, Hitler’s actions were partially based on false beliefs, rather than values (‘scientific’ racism, moral absolutism, the likelihood of world domination). Second, the problem with Hitler was not that his values were false, but that they were pernicious. Relativism does not entail that we should tolerate murderous tyranny. When someone threatens us or our way of life, we are strongly motivated to protect ourselves.

Allegation: Relativism entails that moral debates are senseless, since everyone is right.
Response: This is a major misconception. Many people have overlapping moral values, and one can settle debates by appeal to moral common ground. We can also have substantive debates about how to apply and extend our basic values. Some debates are senseless, however. Committed liberals and conservatives rarely persuade each other, but public debates over policy can rally the base and sway the undecided.

Allegation: Relativism doesn’t allow moral progress.
Response: In one sense this is correct; moral values do not become more true. But they can become better by other criteria. For example, some sets of values are more consistent and more conducive to social stability. If moral relativism is true, morality can be regarded as a tool, and we can think about what we’d like that tool to do for us and revise morality accordingly.

One might summarize these points by saying that relativism does not undermine the capacity to criticize others or to improve one’s own values. Relativism does tell us, however, that we are mistaken when we think we are in possession of the one true morality.

Jag finner denna argumentation helt korrekt, och den stämmer även väl överens med Axel Hägerströms sätt att resonera om och utifrån sin värdenihilism. Att förkasta ”objektiv moral” innebär inte att man inte är moraliskt engagerad.

Se även inlägget ”Känslor som grund för estetik”.

25 reaktioner på ”Försvar av moralisk relativism

  1. Jag har nagra problem med argumenten ovan. For det forsta later det som att det inte ar lampligt att ha relativism som sin vardegrund. Har man det sa kan man tillexempel inte kritiser hitler. For det andra, vad ar poangen med att ha en moralisk debatt om det enda vi kan enas om ar det vi redan tycker lika om (the overlapping moral values). Debatten i sig tillfor ingenting.

  2. Pontus: Jag tycker dina invändningar är relativt (!) svaga.

    i) För det första bör väl ens synsätt här inte avgöras av vad som är lämpligt utan av vad som är sant. Finns en objektiv moral eller inte? Detta synes mig vara en ontologisk faktafråga, som i princip kan besvaras jakande eller nekande. Du verkar mena att man ska välja svar efter vad som är lämpligt. Jag är tveksam till den utgångspunkten.

    ii) I vilket fall är ju en av Prinz, och även Hägerströms, poänger att man visst kan kritisera Hitler även utan en objektiv moral. Vi ogillar det Hitler gör, vi säger att Hitler är ”ond”. Som Hägerström påpekar är uppfattningen att man inte ska avge moraliska utsagor i sig ett värdeomdöme som inte kan vara sant eller falskt, varför det inte följer av värdenihilism att man inte kan kritisera Hitler.

    iii) Angående din andra punkt verkar du inte finna Prinz argument tillfredsställande. Själv försöker jag på s. 80 och framåt ange, i den artikel som jag länkar till i inlägget, fyra skäl till varför det även i avsaknad av en objektiv moral finns utrymme för moralisk diskussion:
    a) Faktafrågor kan diskuteras, och moraliska uppfattningar består både av sådana och av värdeomdömen.
    b) Inkonsistens kan utgöra grund för diskussion.
    c) Det går att resonera kring hur de känslor som utgör grund för värdeomdömen har uppkommit, och i vissa fall kan de identifieras som obsoleta.
    d) Det kan finnas sjukdom hos den som yttrar värdeomdömen.
    Man kan lägga till att om värdeomdömen grundas på känslor kan samtal i sig ändra känslor, om man berörs av det någon annan säger.

    Dock är det ytterst så, givet det synsätt Prinz, Hägerström och jag förfäktar, att det inte går att avgöra, genom diskussion, om ett värdeomdöme är sant eller falskt, därför att sådana omdömen inte kan vara sanna eller falska. Detta insåg t.ex. Ayer. Jag tycker i och för sig att debatt ändå kan tillföra något, men då som underhållning, inte som ett sätt att (tro sig) nå enighet i sakfrågor.

  3. @pontus: Poängen med att prata med andra människor är att förstå hur de tänker och få ytterligare ett perspektiv. Nya perspektiv ändrar åtminstone mina ståndpunkter ibland.

    Annorlunda uttryckt: varje ståndpunkt är baserad på ett begränsat urval. Större urvalsmängd, eller från ett större universum, ger en annan slutsats.

  4. @niclas: som vanligt har jag svårt att se problemet. Finns det något exempel på en icke-idiot som verkligen anser att det finns objektiv moral? (ibland uttrycker sig folk bara slarvigt)

  5. Vetenskapare

    Faktum är att den största delen religiösa människor tror på en objektiv moral. Iofs kanske de inte passar in på Din definition av människor (i så fall förstår jag Dig), men dock. Den är alltså Gudagiven.
    Naturligtvis håller jag med Dig. Objektiv moral finns inte.

  6. Vetenskapare,
    Majoriteten av de akademiska filosoferna tror på objektiv moral. Visserligen är de idioter men ändå.

    Sam Harris tror på objektiv moral, och han övertygade Dawkins om det synsättet. Jag kan tänka mig att du tror att de är icke-idioter.

  7. Niclas,
    Prinz är intressant. Jag håller med om hans tänk fram till den punkt där han kommer fram till att moralen är ett redskap. Där borde resonemanget fortsätta i min mening.

    Lyssna gärna på detta

    Där förklarar han lite mer ingående och han tar avstånd från non-kognitivism. Mycket friskt tycker jag.

    Han är inte heller speciellt dogmatisk i någon av sina slutsatser. Han har inte slutat tänka.

  8. Daniel
    gäller det även för svenska filosofer? sen undrar jag om det gäller för alla filosofer eller för moralfilosofer mer specifikt?

  9. Wille,
    Det gäller både filosofer generellt och moralfilosofer specifikt ( källa ). Vet dock inte hur det ser ut i Sverige men jag gissar att de flesta tror på objektiv moral.

  10. Niclas,

    Min tanke ar att om ens varderingar grundar sig pa en relativistisk hallning, sa implicerar det ocksa att man ogillar att ogilla nagon annans moral. Dvs. om Hitler agerat efter sina egna varderingar, sa ogillar man ocksa att kritisera honom. Men det kanske inte nodvandigtvis behover vara sa.

    Sen menar jag inte att man ska utga fran vad som ar lampligt. Men om ens uppfattningar kan visas leda till absurda konsekvenser, sa kan det ge skal att ifragasatta ens uppfattningar.

    Dessutom forstar jag nog inte din lista. Skulle en konsekvent moral vara battre eller mer sann an en inkonsekvent moral? I sa fall, ar inte det en moralisk uppfattning i sig? Och vad far dig i sa fall att tro att jag delar den? Det samma galler vilka kanslor som ar obsoleta. Som sagt, det enda vi kan enas till ar vad vi redan ar ense om. Visserligen kan det kanske vara intressant att fa reda pa detta, men det kanns inte som utgangspunkten i Prinz svar ovan.

  11. Hittade det här i Daniels undersökning om vad filosoferna anser:

    Atheism or theism?
    72.8% atheism
    14.6% theism
    12.5% other

  12. Daniel

    Självfallet är moralen ett redskap för flockdjur. Sen blir den om den är konsekvent en betingad reflex för djurarten ifråga. Smärta följer på olämpligt beteende, njutning på lämpligt. Man kan ju t.o.m.höra Pavlovs matklockor ringa i bakgrunden.

  13. ”Finns en objektiv moral eller inte? Detta synes mig vara en ontologisk faktafråga, som i princip kan besvaras jakande eller nekande. Du verkar mena att man ska välja svar efter vad som är lämpligt.”

    Samtliga de argument som anförs i inlägget försvarar ju relativismen från ett lämplighetsperspektiv. Huruvida moralrelativismen är ”sann” går inte att avgöra genom att ställa frågan: Kan man kritisera Hitler? Går det inte så går det inte. Går det så går det.

  14. Sam Harris är en känd ateist som väl iaf i någon mening tror på en objektiv moral. En som t.o.m. skulle kunna grundas på vetenskap.

    Ang. relativitet är jag beredd att godta en hel del förslag. Men INTE:

    ”Allt är relativt.” Fel, fel, fel, fel, t.o.m. inom relativitetsteori! Där går gränsen.

  15. Det finns anledning att vara misstänksam mot resonemang av typen ”Det finns ingen objektiv moral, så därför bör vi göra det här och det här”. Kan någon gissa varför?

  16. Baphomet

    Jag kan förstå Din invändning eftersom allt kan tolkas kreativt, men kan dú å andra sidan anföra ett enda exempel på objektiv moral?

  17. Sven

    Är inte Uppsalafilosofernas teorier en aning aningslösa och opportunistiska…?

  18. kristian

    ”allt kan tolkas kreativt”.

    då är ditt är påstående således också relativt. fundera lite på dess
    allomfattande anspråk.

  19. Fick jag ett exempel på objektiv moral, eller fick jag bara tjafs från fullkomligt okunniga idioter…?

  20. ”Second, the problem with Hitler was not that his values were false, but that they were pernicious.”

    Hur kan hävda detta med ett relativistisk moralisk synsätt? Jag anser detta synsätt är ytterst skadligt. En skada som blir större över tiden.

Kommentarer inaktiverade.