Niclas Berggren 15:02 den 1 March 2011

Vad är en människa?

Wittgenstein ställer en viktig fråga:

If I boil you at 200 degrees C, and am left with only ashes and vapour, is that what you REALLY ARE?

Mitt svar: nej (eftersom ”du” inte existerar efter dödens inträde). Ditt?

Emil 15:14 den 1 mars 2011

Jag är frestad att svara ja, för människan är inget mer än fysiska beståndsdelar.
Jakob Heidbrink 15:15 den 1 mars 2011

Du postulerar någon form av själ eller annat substantiellt vara som skiljer sig från den genom tillförsel av energi kemiskt förändrade substansen som utgör dig. Så visst är aska och rök ”du” lika mycket som ”du” är ”du” nu. Det som däremot inte längre existerar är det dynamiska samspelet av biologiska celler som utgör ”dig” i din nuvarande uppenbarelseform.
Niclas Berggren 15:18 den 1 mars 2011

Jakob: Någon själ tror jag definitivt inte på: däremot kan man väl skilja på liv och död? Innebär inte ditt synsätt att en människa lever (eller i alla fall finns) för alltid?
Jakob Heidbrink 15:24 den 1 mars 2011

Nej: som sagt gör jag en skillnad mellan det dynamiska samspelet mellan levande celler (som endast kan beskrivas på systemnivå, vilket i det här fallet brukar sammanfalla med en namngiven människa) och själva materian. ”Du” existerar inte längre som system av levande celler, men du existerar lik förbaskat som en uppsättning atomer som en gång samspelade. Så på den materiella sidan är människan odödlig (vi har antagligen alla någon atom som en gång satt i Caesars kropp inom oss), men på systemnivå har systemet fallit sönder. ”Du” är väl inte bara systemet utan också själva materian (vilket folk som genomlidit amputationer märker – systemet har förändrats, med ganska allvarliga följder för dess självuppfattning i form av fantomsmärtor med mera).
Niclas Berggren 15:27 den 1 mars 2011

Jakob: Jag har sympati för ditt synsätt, men skiljer vi oss inte åt enbart i språkbruk? Det jag kallar ”du” är den sammansättning som är ett system av levande celler, för att använda din terminologi. I och för sig, Wittgenstein frågar om det VERKLIGEN är du som finns kvar efter kokning – och kanske är mitt ”du” inte detsamma som det du man verkligen är (vilket motsvarar ditt du).
Jakob Heidbrink 15:29 den 1 mars 2011

Hmmm: jag skulle nog snarare säga att Wittgenstein leder oss på villovägar genom att fråga efter ett ”verkligt” du. Varför skulle samspelet mellan byggstenarna vara mera eller mindre verkligt än byggstenarna? Det som kanske leder till missförståndet är att vår kognition endast tillåter varseblivning om stora sammanhängande enheter, så att vi har en tendens at uppfatta systemet som något annat än dess beståndsdelar.
ccima 16:01 den 1 mars 2011

När jag var liten byggde jag torn och murar av klossar. Men aldrig kunde jag genom att glo på en kloss se om det var en mur eller ett torn.
David Bergkvist 17:11 den 1 mars 2011

Efter vad jag läst så har alla ens atomer i kroppen byts ut flera gånger sedan man föddes. Så om ”jaget” består av en uppsättning atomer, så ligger man utspridd lite överallt vid där här laget.
Kristian Grönqvist 19:18 den 1 mars 2011

Lite grann som med Dennetts miljoner små robotar De är fortfarande robotar, men nån har dragit ur elförsörjningen.
Rudis 19:55 den 1 mars 2011

En massa metafysiskt dravel ovan. Försök koka mig så ser vi hur det går…
Camilla 21:12 den 1 mars 2011

Vad roliga ni är:) Tänk att ”jag” och ”du” består av atomer.. I så fall, vad består ”det” och ”den” av? I fall med aska, handlar det mer om hur man behandlar askan än något annat. Man kan nog överföra ”duet” från en död kropp till ett annat objekt, med rätt metod. Och med rätt motivation.
Ulf 22:58 den 1 mars 2011

Ni ateister är blinda. Ni ser inte att människan ÄR en ande som HAR en själ som BOR i en kropp. Vårt jag försvinner inte, det går vidare när vi dör. Vår ande kan inte dö!
Kristian Grönqvist 23:35 den 1 mars 2011

Ulf

Kan Du visa det åt mig på ett begripligt sätt…
Daniel 10:09 den 2 mars 2011

Det finns ju de som sparar askan från en avliden. Jag har alltid trott att det är en enbart symbolisk grej men nu kom jag att undra om vissa kanske tänker sig att det har en verklig innebörd?

Å andra sidan vet jag inte om folk tror på någon skillnad mellan symbolik och verklighet. Oftast verkar det inte så.
.perpotator 9:59 den 3 mars 2011

Håller med Rudis. Frågan är ganska ointressant egentligen. Och vad ska vi göra med svaret undrar jag? Hjälper det någon på ett konkret sätt med ett problem eller vad?
Precis värdelöst orerande, såsom 90% av all annan filosofisk ”forskning”.
Att argumentera om vem som har rätt, vilket ju blir resultatet här, i en metafysisk/filosofisk fråga är meningslöst. Vi skulle lika gärna kunna diskutera Guds vara eller icka vara. Det är samma sak. Ingen vet, alltså kommer ingen att kunna komma med det rätta svaret.