Det finns en teori i nationalekonomin där beroende är rationellt — se mina tidigare inlägg om rationell rökning, rationellt spelande och rationellt knarkande. En av teorins upphovsmän menar att teorin stämmer överens med empiriska fakta till 75 procent. Nå, en ny studie, ”Smoking Behaviour and Life Satisfaction: Evidence from the UK Smoking Ban”, finner följande:

We use three waves of the British Household Panel Survey to examine whether changes in smoking behaviour are correlated with life satisfaction and whether the recent ban on smoking in public places in England, Wales and Northern Ireland has affected this relationship. We find that smokers who reduced their daily consumption of cigarettes after the ban report significantly lower levels of life satisfaction compared to those who did not change their smoking habits, with heavy smokers particularly affected. No such finding is reported for previous years.

Det verkar alltså som att rökförbudet har fått fler rökare att sluta röka och att detta har medfört lägre lycka. Detta skulle, å ena sidan, kunna tolkas som ett stöd för den rationella teorin: människor är faktiskt i hög grad nöjda med att röka, trots dess inslag av beroende. Å andra sidan kan man ställa sig frågande till rationaliteten hos dem som väljer att sluta med en aktivitet som gör dem lyckliga. Trots allt tvingar rökförbudet ingen att sluta röka.