Niclas Berggren 14:02 den 4 January 2011

En icke-naiv världsbild

Jag tycker om budskapet i denna text, som utgör del av avslutningen av uppsatsen ”Philosophical Implications of Inflationary Cosmology” (preliminär gratisversion här), skriven av en filosof och två fysiker och publicerad i British Journal for the Philosophy of Science:

Inte minst religiösa världsbilder brukar bygga på föreställningen att människan och hennes tillvaro är så speciell. De verkar bygga på skakig grund.

Daniel 18:24 den 4 januari 2011

Man tar sig inte till en icke-naiv världsbild genom att konstatera att någon annan är naiv. Det kan t.ex hända att en femåring kallar en treåring för ”barnslig”. Det kan vi alla skratta åt. Naivitet är relativt.

Det ska sägas att Vilenkin är mycket starkt troende på inflationsteorin, till den grad att han blev deprimerad när han ”upptäckte” att han finns som en oändlig mängd kopior. Om hans tro på evig inflation är naiv vet jag inte riktigt men jag vill hemskt gärna påstå att han är naiv vad gäller de filosofiska implikationerna iaf..

Lite mer intressanta synfältsöppnare och problematisering ges på annat håll. T.ex http://arxiv.org/abs/hep-th/0702178 (Alan Guth, inflationsteorins upphovsman) och http://arxiv.org/PS_cache/hep-th/pdf/0405/0405270v2.pdf

(Även de artiklarna är relativt naiva förstås)
Kristian Grönqvist 16:57 den 5 januari 2011

Den naiva världsbilden hålls vid liv av lögnaktiga religiösa människor.
Titta in hos ”Vem i helvete” på bloggen och upplev verkligt naiv världbild. Jag undrar verkligen om så naiva personer existerar, men man kan via länk, länka sig till originalkommentarerna, så det hela verkar nästan möjligt. Kolla själv och förstummas…
Vetenskapare 18:58 den 5 januari 2011

@Niclas: ”Inte minst religiösa världsbilder..”

Jag hävdar med emfas att religiösa inte har någon världsbild alls.

@Daniel: ”han är naiv vad gäller de filosofiska implikationerna iaf.. ”

Jag är nyfiken, vilka är då de filosofiska *implikationerna*?
Daniel 13:23 den 6 januari 2011

Vetenskapare,
Läs t.ex Vilenkins resonemang om ”Universal doomday”. Ställ det resonemanget mot Guths ”youngness paradox” och Albrechts/Sorbos konstaterande av problemet med Boltzmannhjärnor.

I det sammanhanget framstår det som uppenbart att Vilenkin är sjukligt naiv. Problemet med Boltzmannhjärnor riskerar att falsifiera Vilenkins rationella resonemang totalt. Guths ”youngness paradox” visar att vi är otroligt, otroligt, otroligt, speciella i ett evigt inflationsmultiversum. Med det i åtanke så kan inte Vilenkin resonera som han gör.

En annan störigt naiv grej i Vilenkins uppsats är när han resonerar kring Nietzsches eviga återkomst. Han ”fastnar” i någon slags oklarhet om vad Nietzsche menade men det tycks för mig bara vara ett sätt att undvika ett resonemang av denna implikation.

Nietzche är för övrigt inte den enda som har ”sett” den eviga återkomsten. Jag finner det både naivt och korkat att inte se denna implikation för vad den är; Den fysiska situationen som vi upplever här och nu kommer för evigt återupprepas. Det är en elementär implikation som Nietzsche uttrycker mer poetiskt.

Men det mest naiva hos Vilenkin är ju att han tror på detta och sedan inte riktigt orkar resonera om det. Implikationerna är naturligtvis oändliga och man kan förstås bara resonera om en liten del. Men den lilla del som Vilenkin resonerar om är ju bara helt löjlig.
OCR-djävulen 0:13 den 7 januari 2011

”Since at least the time of Copernicus, physicists have been casting doubt on the naïve view that our planet plays some unique and special role in the universe. First it became clear that our planet was not the center of the cosmos that the planet Earth was just one of the planets in our solar system. Then we gradually accumulated evidence for the view that our solar system was itself just one of the many such systems in the universe. Thesetheoretical advances contributed to a growing sense that our civilization plays no special role in the cosmic drama, that it is just one tiny speck in a vast universe. Thus, a series of scientific discoveries led to a series of philosophical problems problems about the significance of human life, about our role in the divine plan, and so forth.

But although scientific discoveries have done a great deal to threaten our naive worldview, they did appear to leave us with one way of holding on to our intuitive sense that there was something special and unique about the planet earth. We knew that our planet was just one of the many planets in the universe, but we could nonetheless hold on to the idea that it was the only planet that had certain distinctive properties probably the only planet with anything remotely like a human being, certainly the only one with all the art forms, cultural traditions and political institutions that we most associate with life on earth. The theory of inflation now shows us that even this last claim to uniqueness was, in fact, illusory. ”