Nozick-testet

Jag hade tillfälle att konversera med min gode vän Ralf Bader (filosof på New York University) häromdagen, och han berättade då om ”Nozick-testet”. I en intervju för några år sedan angav Robert Nozick ett kriterium för att avgöra om ett problem är värt att ägna tid åt att analysera. Som forskare finns det mycket man kan studera och tänka på, och det gäller att fokusera på det viktiga. Men hur ska ”det viktiga” förstås? Nozick föreslog följande test. Antag att du har börjat fundera på ett spännande problem x men att du en dag blir påkörd av en buss och hamnar i koma i två år. När du vaknar upp och återvänder till din arbetsplats får du höra nyheten: problem x har lösts under din tid i koma. Du får även veta att det skulle ta ett år för dig att sätta dig in i och förstå lösningen. Om du då skulle välja att göra det, är det ett bevis för att det är ett problem värt att arbeta med.

I en tid när många forskare primärt verkar välja problem att analysera utifrån publiceringschanser i bra tidskrifter, fann jag detta test mycket tänkvärt. Vilka är motiven bakom att ta sig an vissa problem? Prioriterar vi rätt?

Ralf har nyligen skrivit boken Robert Nozick — en introduktion till Nozicks filosofiska tänkande. Ralf är nykterist, kosmopolit och ställer frågor till vegatarianer. Jag har nämnt Nozick i ett antal inlägg.