Vad menas med tvång?

Gianfranco Poggi skriver i sin bok The State (s. 6):

On the other hand, a command is a thoroughly intersubjective operation: by means of it, one subject seeks to initiate and control another subject’s activity. It is also thoroughly symbolic in nature, and presupposes the other subject’s ability to entertain and interpret the message addressed to him/her. On account of both its intersubjective and its symbolic nature, every command implicitly acknowledges that compliance with it is, when all is said and done, a contingent matter, requiring both that it be properly understood and that the person to whom it is addressed be willing to obey it. (As Roman jurists used to say, Etsi coactus tamen volui: I may have been compelled, but in the final analysis I committed my will.)

Det här synsättet får mig att ifrågasätta den vanliga förståelsen av tvång som ett inflytande som får någon att göra x trots att hon egentligen inte vill. Är det inte så att om någon gör x så vill hon göra x? Förvisso behöver x inte vara det personen skulle ha velat göra utan inflytandet i fråga, men givet inflytandet vill hon göra x. Hon får en belöning eller undviker ett straff om hon gör x som är sådant att utfallet bedöms bättre än utan x. Om situationer av detta slag, där någon ger en annan ett incitament som är tillräckligt starkt för att ändra dennas beteende, tvekar jag att använda begreppet tvång — snarare handlar det om maktutövning. Begreppet tvång tycker jag ska reserveras för en en annan typ av maktutövning, där en person rent fysiskt utsätts för en oönskad och ostoppbar handling av någon annan. Att en rånare i en park genom att vifta med en pistol får någon att lämna över sina byxor till honom handlar då inte om tvång; om rånaren däremot hoppar på och binder byxägaren och tar av byxorna, då rör det sig om tvång.

Se även inlägget ”Är människan alltid fri?”.