Dans för dansens skull

Frederick Ashton är en av 1900-talets största koreografer. Jag tycker om den syn på balett han ger uttryck för här:

I have been working to make the ballet independent of literary and pictorial motives … it must survive though its dancing qualities, just as drama must survive through the richness of the spoken word.

Det illustreras väl i detta utdrag ur hans fantastiska verk Symphonic Variations:

Se även inlägget ”Dans utan handling”.