Är dödshjälpsmotståndarna inkonsekventa?

Jag såg nyligen en tv-dokumentär om cancersjuka som hade valt att inte genomgå cellgiftsbehandling. Deras död var nära förestående. Det fick mig att tänka på en möjlig inkonsekvens i argumentationen mot aktiv dödshjälp. Motståndarna brukar bl.a. hävda att aktiv dödshjälp inte bör tillåtas eftersom människors beslut i frågan inte är pålitliga. De kan vara allmänt beslutsinkompetenta pga. sjukdom eller medicinering; de kan ha påverkats av anhöriga eller läkare; och människor har en tendens att ångra sig, vilket omöjliggörs efter döden. Om detta är en giltig hållning, hur kommer det sig att patienters beslut när det gäller att tacka nej till behandling utan vilken de kommer att dö relativt snart anses värda respekt? Om en patient är beslutskapabel i det ena fallet, varför inte i det andra? Den enda skillnaden mellan fallen, såvitt jag kan se, är att döden i det ena fallet kommer av ”naturliga” orsaker och den i det andra fallet kommer av en mänsklig handling. Men i båda fallen, och detta synes mig vara det relevanta, fattar patienter ett beslut om att dö, trots att de kunde ha fattat ett beslut om att leva vidare.

Se även det tidigare inlägget ”Svaga argument mot dödshjälp”.