Ska nationallyckan maximeras?

Kungen av BhutanDet väcks nu krav på att länder inte ska ha som mål att öka BNP. Bhutan har t.ex. valt en annan målvariabel:

As an alternative to the pursuit of gross domestic product, the Himalayan kingdom of Bhutan has chosen to focus on ”gross national happiness.”

Det låter förstås bra, eftersom lycka är viktigare än materiella resurser, men är det att rekommendera, att ett lands styrande politiker ska försöka maximera nationallyckan? Två lyckoforskare, Bruno Frey och Alois Stutzer, ställer just den frågan i ”Should National Happiness Be Maximized?” och kommer fram till ett negativt svar, av åtminstone fyra skäl:

  1. Invändningar från välfärdsekonomin: a) Svårigheten att mäta kardinal nytta och att jämföra den människor emellan och b) Arrows omöjlighetssats.
  2. Invändning från lyckoforskningen: Många förändringar i livsomständigheter har bara en kortlivad effekt på subjektivt välmående eftersom människor anpassar sig till nya situationer.
  3. Invändningar från public choice: a) Människor förvandlas från demokratiskt aktiva medborgare till ”mätstationer”, b) det finns ingen klar gräns för ingrepp i privatlivet och c) det är inte självklart att lycka är allas mål.
  4. Invändningar från incitament: a) Politiker, byråkrater och intressegrupper kommer att ha incitament att uttolka vad lycka är och manipulera beslutsprocessen och b) respondenter kommer att ha incitament att inte vara sanningsenliga när de uppger sin lyckonivå — de kan ”play the system”.

Nej, Bhutan utgör inte heller i detta avseende en förebild. GDP forever!

Tips: Ingela Alger. Media: SvD.