Ett sätt att förklara ekonomiskt och politiskt beteende är att se det som expressivt. Det betyder att individen motiveras i sitt handlande av en egenintresserad önskan att erhålla nytta genom att bekräfta och förmedla en viss identitet. Expressiv röstning innebär t.ex. att jag röstar på ett parti, och talar om för andra att jag gör det, för att ge andra en viss bild av mig själv, inte (i första hand) för att jag egentligen tror att min röst har någon effekt på vilken politik som ska föras eller för att jag bryr mig om vilken politik som ska föras. Denna typ av teori tycks bli allt vanligare, i synnerhet i nationalekonomisk analys av politik. Jag vill ge tre lästips för den som är intresserad av att lära sig mer om expressivt beteende och dess effekter:

• Brennan och Lomaskys bok Democracy and Decision: The Pure Theory of Electoral Preference.
• Hamlin och Jennings artikel ”Expressive Political Behaviour: Foundations, Scope and Implications”, accepterad för publicering i British Journal of Political Science.
• Hillmans artikel ”Expressive Behavior in Economics and Politics”, publicerad i European Journal of Political Economy.