Sann och falsk tro

Bertrand Russell om möjligheten att tro på något enbart av praktiska skäl, för att detta något är nyttigt:

Jag håller med Russell: det är svårt att tänka sig att någon genuint kan tro på x enbart därför att x anses medföra goda konsekvenser. Vi tror istället på det vi bedömer som sant — vilket vi i sin tur inte kan råda över. Som Thomas Jefferson uttryckte det:

[T]he opinions and beliefs of men . . . follow involuntarily the evidence proposed to their minds.

Däremot kan man tänka sig att man utvärderar någon annans tro på något enligt ett konsekvenskriterium. Man kan t.ex. tycka att det är bra om andra tror att något är sant trots att man själv anser det falskt, därför att denna tro ger upphov till bra konsekvenser. Själv har jag i grunden svårt för att anse det, kanske därför att jag misstänker att sådan falsk tro till slut kommer att leda till sämre konsekvenser än om utgångspunkten är sanning.

Se gärna min lilla essä i denna fråga ”A note on the concept of belief”.

9 reaktioner på ”Sann och falsk tro

  1. ”Själv har jag i grunden svårt för att anse det, kanske därför att jag misstänker att sådan falsk tro till slut kommer att leda till sämre konsekvenser än om utgångspunkten är sanning.”

    Men detta säger ju bara att du tror att det är ovanligt att konsekvenserna är goda av att andra tror på något som inte är sant. Det är därför inget argument mot att det kan vara bra att någon tror på något som inte är sant om konsekvenserna härav är goda.

  2. Cecilia, fast det kan ju vara så att människor inte förmår ta till sig det sim är sant, så att de ärligt tror att det de tror är sant fast andra har sagt att det inte är sant? De tror väl inte på något som de själva erkänner är helt fel?

  3. Att tro på något som man erkänner är fel är en oxymoron. Man tror förstås på sånt man tror är sant.

    Men hur bedömer man att något är sant? Ett iaf möjligt kriterium är att man testat det på något sätt och anser att det fungerar. I någon mån är det ju faktiskt så som vetenskap också fungerar.

    Hur det egentligen är om i stort sett någonting alls (utom logik och matematik) kommer vi dock aldrig få reda på med absolut säkerhet.

  4. Det handlar ju om att ”tro” på något, inte veta. Dvs man behöver bara de bevis för detta som man själv kräver. Om man vill tro på något kan man således omedvetet nöja sig med få eller inga bevis. Och också aktivt undvika bevis för, eftersom de kan leda till bevis mot.
    Intressant är också hur man fungerar om man INTE tror, i vilken grad man aktivt fortsätter söka bevis mot. Även där finns skillnader mellan att se fördelar och nackdelar även i den tron man ändå har avvisat. Även om jag har avvisat tron på gudar, påverkar tanken på dem mig i vissa hänseenden positivt och därmed ser jag få fördelar med att hänga på Niclas tankegångar. (Och nu tänkte jag bara på mig personligen, inte på religionens betydelse i samhälle, grupp et.c.. för det är en separat fråga. Iofs är det ofrånkomligen i DET området vi befinner oss så fort vi kommunicerar vår individuella tro, som här..)

  5. Du skriver
    ”det är svårt att tänka sig att någon genuint kan tro på x enbart därför att x anses medföra goda konsekvenser.”

    Jag är tveksam.
    Jag har nämligen lätt att tänka mig att någon kan ge upp en felaktig trosföreställning, en vidskeplighet t.ex. för att de anser att det vore fördelaktigt för dem att inte låta sig styras av vidskepligheter. Visserligen i kombination med extern evidens. Men allt annat lika så kan det faktum att personen bedömer det vara fördelaktigt att ge upp trosföreställningen som avgör försanthållandet.

    Och om människor gör ger upp trosföreställningar så kan jag inte se varför det omvända inte skulle vara möjligt.

    /manu

  6. Camilla

    Alldeles självfallet håller jag med din, i vanlig ordning, ganska handfasta syn på saken.
    Oxymoroner träffar vi ju dagligdags.
    Taktiker och strateger likaså.

  7. Bevis har vi sällan. Vi tror på berättande människor. Hur många av er har kollat att:
    1. Vatten kokar vid 100 C. (och att mätinstrumentet var korrekt)
    2. Att jorden cirkulerar runt solen, planeternas ordning etc.
    3. You name it.

    Nej, just det. Ni litar på böcker och människor som ifrågasätter böcker och människor. ”Vetande” finns bara teoretiskt.

  8. Marten,

    Jag tror inte vetande är teoretiskt.

    Att veta något är väl enligt den klassiska definitionen att ha en sann välgrundad trosuppfattning. Definitionen har visserligen ifrågasatts och modifierats på lite olika sätt, men det är väl ändå något åt det hållet vi menar när vi säger att vi vet något?

Kommentarer inaktiverade.