Människor tycks ha en tendens att identifiera sig med ”sin grupp”. Frågan är var denna tendens kommer ifrån. En ny studie av apor, ”The Evolution of Intergroup Bias: Perceptions and Attitudes in Rhesus Macaques”, publicerad i Journal of Personality and Social Psychology, finner följande:

We examined intergroup preferences in a nonhuman species, the rhesus macaque (Macaca mulatta). We found the first evidence that a nonhuman species automatically distinguishes the faces of members of its own social group from those in other groups and displays greater vigilance toward outgroup members (Experiments 1–3). In addition, we observed that macaques spontaneously associate novel objects with specific social groups and display greater vigilance to objects associated with outgroup members (Experiments 4–5). Finally, we developed a looking time procedure … and we discovered that macaques, like humans, automatically evaluate ingroup members positively and outgroup members negatively (Experiments 6–7). These field studies represent the first controlled experiments to examine the presence of intergroup attitudes in a nonhuman species. As such, these studies suggest that the architecture of the mind that enables the formation of these biases may be rooted in phylogenetically ancient mechanisms.

Denna tendens till kollektivism har förstås sina fördelar, genom att skapa sammanhållning, omsorg och, kanske, möjlighet att skapa och upprätthålla kollektiva nyttigheter. Men den har också sina nackdelar, genom att skapa likformighet och fientlighet mot utomstånde. Man kan tänka sig att många krig och andra konflikter människogrupper emellan genom historien har haft sin grund i grupptänkande. Här kan man knyta an till distinktionen mellan bonding and bridging social capital, dvs. sådant socialt kapital som bygger på gruppsammanhållning och inåtvändhet och sådant socialt kapital som innefattar tillit mer allmänt och en vilja och förmåga att öppna sig mot andra än bara den egna gruppen.