Bin känner igen ansikten

En av de få saker jag tycker om med vintern är att för mig skrämmande djur, som getingar och bin, inte far omkring. Varma somrar har den nackdelen att dessa insekter återfinns i riklig mängd. När jag läste om studien ”Configural Processing Enables Discrimination and Categorization of Face-Like Stimuli in Honeybees”, publicerad i Journal of Experimental Biology, blev jag först orolig:

We showed that bees succeeded in discriminating both face-like and non-face-like stimuli and categorized appropriately novel stimuli in these two classes.

Skälet till min oro var att jag ofta inte är så snäll mot bin: jag viftar och försöker slå på dem. Om de kan identifiera ansikten kanske de återkommer och hämnas? När jag läste vidare i presentationen av studien lugnades jag dock något:

So bees do seem to be able to recognise face-like patterns, but this does not mean that they can learn to recognise individual humans. They learn the relative arrangements of features that happen to make up a face-like pattern and they may use this strategy to learn about and recognize different objects in their environment.

Jag måste medge att de är fascinerande, de små liven. Bara de håller sig borta från mig…

Se även inläggen ”Djur och natur” och ”Den läskiga naturen”.