Gifta kvinnors efternamn

Det traditionella har länge varit för kvinnor som gifter sig att ta sina makars efternamn. Alla gör dock inte det. Vad kännetecknar dem? Ett svar ges i studien ”Women’s Marital Naming Choices in a Nationally Representative Sample”, publicerad i Journal of Family Issues:

We explore women’s marital naming choices using the 2004 American Community Survey (ACS). Six percent of native-born married women have nonconventional surnames. Nonconventional surnames include hyphenated surnames, two surnames, and women who kept their own surname at marriage. Characteristics associated with nonconventional surname use include younger age, being other than White non-Hispanic, a large age difference between spouses, and higher educational attainment. Women with a master’s degree have odds of using a nonconventional surname that are 2.8 times higher than those who have less than a bachelor’s degree, whereas women with a professional degree have odds that are 5.0 times higher, and women with a doctorate have odds 9.8 times those with less than a bachelor’s degree.

Fem reflexioner:

  1. Ett skäl till att högutbildade kvinnor vill ha kvar sitt ursprungliga efternamn, ensamt eller tillsammans med makens efternamn, är sannolikt att de har en egen karriär och att de är kända under det ursprungliga efternamnet.
  2. En intressant fråga är hur samkönade par gör när de gifter sig. Min gissning är att de i högre grad än heterosexuella par har okonventionella efternamn — kanske har t.o.m. en majoritet av dem det.
  3. Romantik torde spela en viktig roll för att vilja ha samma efternamn: synen att man ger upp sin eget liv och smälter samman i evig lycka. (Varför tar inte lika gärna män sina fruars efternamn?)
  4. Barn kan också påverka: måhända vill personer som planerar att skaffa barn att alla ska ha samma efternamn, för att skapa större sammanhållning i familjen.
  5. Hur ser det ut om 100 år? Är gemensamma efternamn helt passé då?