Näst rikast i New York

Jag fann artikeln ”The Billionaire’s Party” i New York Magazine fascinerande. Den berättar om David Koch, näst rikast i New York med en förmögenhet på $17,5 miljarder, huvudsakligen boendes i en lägenhet på 836 kvm. Han donerar stora belopp till kultur, vetenskap, medicin och politisk kamp för ökad personlig och ekonomisk frihet. Jag fastnade för tre saker:

  1. Hur man som rik bör hantera barnens ekonomiska förhållningssätt: ”‘Father always wanted me to have less money than my friends so I would appreciate it,’ David says. ‘If I wanted to go to the movies, I’d have to ask him for the 25 cents.’ … By instilling a work ethic in him, ‘my father did me a big favor, although it didn’t seem like a big favor back then,’ Charles [Davids äldre bror] has written.”
  2. En fantastisk konstform: ”It was also in New York that he began indulging his lifelong love of ballet. ‘It has beautiful women, fantastic music, great athleticism, and great scenery,’ David says. ‘What’s not to like?'”
  3. Politiska uppfattningar: ”In some ways, David Koch’s political views resemble those of the wealthy crowd with whom he socializes in New York. He thought the Iraq War was folly, and supports stem-cell research and gay marriage.”

Läs mer om bl.a. sexualdrift, basketboll, brödrabråk, cancer och en flygkrasch i artikeln. Familjen Koch tycks mig mycket mer fascinerande än familjen Bernadotte.

13 reaktioner på ”Näst rikast i New York

  1. Det är förvisso fint med nyliberala mångamiljardärer i oljebraschen som kämpar för ökade inkomstklyftor och för att fattiga amerikaner ska dö istället för att få fri eller subventionerad sjukvård och som sedan ger bort småsmulor i välgörenhet så att det kan byggas något forskningscentrum som får bära deras namn.

    Krydda med den amerikanska drömmen och insikten om att han blev rik för att hans far lärt honom jobba hårt (med korollariet att de som inte lyckats inte jobbat tillräckligt hårt) och beundran av konstformer som gillas av överklassen (eftersom de är för dyra för eller av annan anledning inte är populära hos underklassen) så blir bilden perfekt.

    Men eftersom rika människor gjort så i hundratals år misslyckas jag med att se det fascinerande. Upplys mig gärna. =)

  2. Tom: nej nej, det är säkert jag som har fel och Niclas rätt. Att han var emot Irakkriget är faktiskt fascinerande, och även om man undersökte saken noggrannare skulle man säkert inte hitta indikationer på att Kochs eget oljekonglomerat förlorat på kriget, och att de finansierar grupper som förnekar den globala växthuseffekten är klart förvånande. =)

    Ett exempel på något synnerligen icke-fascinerande är att överklassen är snålare än arbetarklassen: http://economist.com/node/16690659

  3. William, du talar föraktfullt om privata donationer. Jag ryser inför tanken på ett samhälle där staten står för finansiering av allt. Vi får mångfald och nya idéer genom olika finansieringskällor. Mycket viktigt!

  4. Om William anser att privata donationer är av ondo så följer ju att han, efter att ha läst sin egen länk, numera borde tycka sämre om ”arbetarklassen” än ”överklassen”, eftersom de förstnämnda ju var mer benägna att donera.

    Jag betvivlar dock att så är fallet.

  5. 19 av 25 dollarmiljardärer i NYC är judar. Dom två rikaste är Bloomberg och Koch. Båda judar.

  6. Yepp. Och andelen judiska Nobelpristagare är också löjligt stor. Judarna är verkligen ett fantastiskt folk! Hur gör de??

  7. Robert och David Bergkvist: om David Koch fick bestämma skulle det å andra sidan bara vara privata donationer. Inga mjuka statsfunktioner alls, fattiga skulle få stå med mössan i hand och be goa herrn om en slant.

    Jag skulle inte säga inte att donationer alltid är av ondo, jag har själv gett pengar till snälla organisationer och det kommer säkert alltid behövas i någon utsträckning men David Koch vill skapa ett samhälle där allmosor kommer att vara absolut livsnödvändigt för många människor, även i rika länder.

Kommentarer inaktiverade.