Damon Linker beskriver en typ av ateism:

Let’s call it catastrophic atheism, in tribute to its first and greatest champion, Friedrich Nietzsche, who wrote in a head-spinning passage of the Genealogy of Morals that “unconditional, honest atheism is … the awe-inspiring catastrophe of two-thousand years of training in truthfulness that finally forbids itself the lie involved in belief in God.” For the catastrophic atheist, godlessness is both true and terrible.

Denna typ av ateist, som beklagar att ateismen är sann, påminner mig om det jag i en klassifikation kallar ”pro-teistiska ateister”, dvs. ateister som ser religion som något positivt. Som George Orwell också har påpekat kan ens inställning till en viss gud vara positiv eller negativ oberoende av om man tror att denne gud existerar eller ej. Själv är jag dock anti-teist.