Styrs väljare av ideologi eller egenintresse när de tar ställning i politiska frågor? Frågan är omdiskuterad. En ny österrikisk enkätbaserad studie antyder att båda spelar roll men att egenintresset dominerar som förklaringsfaktor:

We find that subjective self-interest – in this specific case the expectation of personally adverse consequences of a policy measure – is the most important, if not dominant, identified determinant of the acceptance of policy measures. People who expect to personally face adverse consequences of a policy measure are less likely to find this measure appropriate. … [O]ur results indicate that (subjective, perceived) self-interest is the stable factor in opinion formation while the influence of ideology is vastly dependent on the nature of the tested policy measure (tax raises vs. spending cuts).

Resultatet erhålls genom ekonometrisk analys men kan illustreras av följande figur, som visar hur väljarna rangordnar alternativa sätt att finansiera en inkomstskattesänkning beroende på hur alternativen förväntas påverka den egna ekonomin:

Om en åtgärd drabbar en själv ekonomiskt  är man alltså mer negativ till den. Det kan förstås vara så att samma rangordning skulle erhållas på ideologisk grund, men den ekonometriska analysen antyder alltså en distinkt effekt av egenintressevariabeln även när man kontrollerar för ideologi. Det har nog många politiker insett, varför de kommer med utspel, som maxtaxan på dagis, som påverkar marginalväljares ekonomi positivt.