Är det fel på logiken?

Det finns en klassisk paradox som brukar kallas Lögnarparadoxen. I ett nytt bidrag till Stanford Encyclopedia of Philosophy, ”The Liar Paradox”, exemplifierar Jc Beall och Michael Glanzberg den på följande vis:

Consider a sentence named ‘FLiar’, which says of itself (i.e., says of FLiar) that it is false.

(FLiar) FLiar is false.

This seems to lead to contradiction as follows. If the sentence ‘FLiar is false’ is true, then FLiar is false. But if FLiar is false, then the sentence ‘FLiar is false’ is true. Since FLiar just is the sentence ‘FLiar is false’, we have it that FLiar is false if and only if FLiar is true. But, now, if every sentence is true or false, FLiar itself is either true or false, in which case—given our reasoning above—it is both true and false. This is a contradiction.

I artikeln gås olika uppfattningar om implikationerna av denna paradox igenom —som att det är något fel på klassisk logik, att världen inte är komplett eller att vi inte riktigt förstår semantik —  men olika förslag på lösningar (inom icke-klassisk logik, klassisk logik, kontextutalism, revisionism och inkonsistensansatser) presenteras också. Det är svårt (för mig) att säga om någon av dem är övertygande. Just därför är de fascinerande att dryfta!

Se även inlägget ”Rakar frisören sig själv?”.