Niclas Berggren 17:20 den 11 October 2009

Epilepsi av trappor

Människans hjärna är märklig, mer så hos vissa än hos andra. Eller vad sägs om följande fall?

We report a case of recurrent partial seizures that were often precipitated by looking up a flight of stairs and included spitting as well as repetitive affectionate kissing automatisms.

Jag är sannerligen ingen expert på epilepsi, men det tycks mig mindre dåligt att börja kyssa andra på ett tillgivet sätt än att få andra typer av epilepsiattacker.

Kristian Grönqvist 11:15 den 12 oktober 2009

Det enda jag har att föreslå är att bakåtböjningen av nacken påverkar intervertebralisartärerna eller förlängda ryggmärgen med sekundära beteendesatörningar eller om man vill kalla det beteendeförbättringar..?
David Bergkvist 13:13 den 12 oktober 2009

Själv får jag huvudvärk av att titta på randiga saker, och om jag vänder mig bort så finns ränderna kvar (dvs, det nya jag tittar på ser också randigt ut).

Men ovanstående gäller bara om ränderna är vågräta — om ränderna är lodräta är det inget problem.
Harald 22:06 den 12 oktober 2009

Jag upplever en fantastiskt konstig reaktion när jag satt mig i salong 2 på biografen Victoria i Stockholm. Den välvda vänstra väggen får mig att bli åksjuk. Har aldrig råkat ut för något liknande någon annan stans, men vid upprepade tillfällen i just det rummet.
Baphomet 22:49 den 12 oktober 2009

Jag kan leva ett tämligen normalt liv så länge ingen har lämnat några skedar liggande framme.
nonicoclolasos 7:04 den 13 oktober 2009

Jag tror att vi skulle kunna fylla Journal of Abnormal Psychology med fallstudier på er, kära kommentatorer.
Malin 15:40 den 16 januari 2010

Jag mår illa och kan ibland tappa medvetandet om jag tittar på randiga föremål. Jag har fortfarande inte kommit fram till om det endast är lodräta eller vågräta ränder eller om det inte spelar någon roll. Ränderna kan vara över allt, det kan vara kläder, rulltrappor, element, gardiner, persienner, hustak, husfasader(oftast affärer) osv. Läkaren förstår ingenting och verkar inte så sugen på att forska vidare om det, men jag vägrar ha det såhär. För några dagar sen fick jag ett litet anfall(vad vid medvetande hela tiden men allt var åt helvete) pg.a. en persienn i en film.. Ingen verkar veta något förutom några av er.. Kan ni hjälpa mig på något sätt? Jag vägrar ge efter, men har ni något förslag på hur jag ska klara av det här? Jag vill inte fortsätta behöva be folk att ta på sig deras jackor trots att det är varmt bara för att dom har en randig tröja. Eller falla ihop på stan som så många gånger förr..
Någon som tror att dom kan hjälpa mig? Minsta lilla sak är uppskattad.
Mvh /Malin
Kristian Grönqvist 19:46 den 16 januari 2010

Det borde bara vara vågräta ränder, och har att göra med att hjärnan uppfattar detta som motstridig information. Man skall normalt bara se en horisont, alltså en sk referenslinje i vågrät riktning om vi går tillbaka i tiden ett slag. Det vet hjärnan om. Det verkar, som om de personer, som mår illa av att se fler vågräta linjer har problem med hjärnans uppfattning om vilken av linjerna är referenslinjen och därför reagerar hjärnan med illamående. Du blir helt enkelt sjösjuk av vågräta linjer.
Kristian Grönqvist 20:03 den 16 januari 2010

Råd ja…

Det finns ju kemikalier. Skopolamin tex, men jag skulle nog avråda från livstids användande av kemikalier. Sjösjuka är svårt att bota. Jag känner sjömän som lidit av sjösjuka hela sitt liv.
Sanering av omgivningen är nog att föredra. Lodräta persienner etc.
Ifall det istället är en form av epilepsi, vilket det faktiskt kan vara, är det ordinarie behandling med antiepileptika som gäller samt sanering igen. Obs att det då kan innebära viss risk med bilkörning i vissa speciella situationer och att kraftigt blinkande ljus kan ge samma effekt. Mötande polis, ambulans eller brandbil med påslagna utrtyckningsljus kan på natten utlösa en attack. Slå upp mer på Wikipedia eller med.line.
Malin 0:35 den 18 mars 2010

Då jag googlar på ‘ränder’ så kommer det upp en mängd bilder men det är en särskild bild som får mig att reagera och den är svart-vit fast lodräta ränder.. Det står ”Halvbreda”
Malin 0:41 den 18 mars 2010

Jag råkade trycka enter så bara halva inlägget kom med, men iaf.. Bilden kommer från ”inspirationsdesign.blogg.se” ifall nån av er vill googla och se hur lite det krävs för att jag ska börja må illa.. Och då har jag inte ens klickat fram bilden utan det är då den är som sökresultat.. Jag förstår ingenting av det här, varför jag reagerar så starkt på ränder.. Anfallen kommer närsomhelst, varsomhelst.. Och det är rätt jobbigt.. Särskilt eftersom jag börjar tydligen att skrika rätt ut.. Sen tappar jag inte alltid medvetandetet men jag blir typ ”blind” för jag ser ingenting med jag är ändå nästan vid fullt medvetande, men jag har svårt för saker, jag sitter t.ex. och frågar ”heter jag Malin?” osv.. En gång gick jag rakt in i ett fönster på en pizzeria.. Men då hade jag sån tur att det redan fanns ambulansmän där.. Jag har sanerat hela hemmet och vill knappt lämna det av rädsla för anfall.. Men om nån av er har något förslag på vad det kan bero på eller vad jag kan göra för att slippa dessa anfall får mer än gärna skriva..
Kristian Grönqvist 10:30 den 18 mars 2010

Gå till en optiker eller en läkare Du har förtroende för om Du vill vara säker på att det blir utrett. Det har alldeles säkert med synsinnets uppfattning/missuppfattning av omgivningen att göra.
Malin 11:07 den 18 mars 2010

Jag äter antiepileptika, Lamictal och Lyrica, men det hjälper ingenting(enligt mig). Läkaren vet inte vad han ska göra, han förstår inte vad det kan bero på. Jag själv tvivlar på att jag har enbart epilepsi, men jag talar för döva öron, både med mina föräldrar och läkaren. Dom säger att det är ju konstaterat att jag har epilepsi så då ska jag vara nöjd med det, men jag tror att jag har något mer, men det är dom inte intresserade av att ta reda på.. Jag vet inte vad som är fel och jag verkar vara den enda som vill ta reda på det. För jag vågar snart inte gå utanför huset, till stan eller träffa folk, och jag börjar känna mig mer och mer isolerad, men jag vet inte vad jag kan göra åt saken..
Kristian Grönqvist 13:04 den 18 mars 2010

Man kan ju tänka sig att Du bygger upp en ångest inför problematiken som gör det ännu svårare att hantera den. Du vet: Om man intalar sig som lindansare att man kommer att falla så faller man.

Om Du har en epilepsi, så har Du det, det kan vi vara överens om. Epilepsianfall föregås av en ”aura” som i ditt fall kan påminna om ränder, viket skulle göra att ränder skulle kunna utlösa anfallet.

Vad gäller ränder, så kunde Du prova med avvänjningsterapi hemma. Börja med små randiga saker, öka provokationen långsamt tills Du tål normalrandiga saker, endast fantasin kan begränsa i hur hur Du vill behandla tillståndet. Det är i huvudsak Du själv som bestämmer hur ömtålig Du vill bli.
Lycka till
Kristian Grönqvist 13:12 den 18 mars 2010

Oops jag glömde! Öka inte provokationen dagligen, möjligen veckovis och ta minst ett halvår på Dig
DS
Malin 21:31 den 24 mars 2010

Jag tror att du kan mycket väl ha rätt om att jag bygger upp en ångest inför det hela, men det är ju att jag kan ju inte gå någonstans utan att börja må dåligt, oavsett om jag är på stan eller hos kompisar och det är ju det som gör att man gärna stannar hemma där man vet att man är ”säker”. Jag har märkt att det är mest lodräta ränder som får mig att må dåligt, vet dock inte vad det kan bero på, att det inte är vågräta också.. Jag var till läkaren i måndags och fick då en ny medicin som heter Topimax, så om det är någon som vet någonting om det får ni gärna säga till. Jag ska ta den första gången idag så vi får se vad som händer.. *håller tummarna*
Malin 21:33 den 24 mars 2010

Jag glömde säga att jag ska till optikern imorgon, jag ska be dom kolla efter konstigheter i ögonen som kan ha någonting med detta att göra. Så vi får se vad dom säger.
Kristian Grönqvist 9:37 den 25 mars 2010

Lycka till..
Malin 14:27 den 25 mars 2010

Jag har varit hos optikern nu, och hon säger att synen och ögat har ingenting med hur jag uppfattar ränder att göra.. Däremot kan örat ha med saken att göra om jag börjar få yrsel och känna mig illamående på så vis, så jag ska försöka forska litegrann i det där. Men om ni kommer på någonting annat det kan bero på får ni gärna säga till. Inga förslag är för dumma, jag är desperat och prövar allt;)
Malin 12:01 den 15 april 2010

Jag har nu fått en ny medicin, Topimax, och det har fungerat jättebra! Jag känner så gott som ingenting då jag tittar på ränder, ingenting i jämförelse med tidigare i alla fall. Jag har dock inte varit och utsatt mig totalt än. Jag har tänkt göra det, fara till stan då jag är halvhungrig och utsätta mig för alla sorts ränder som jag tidigare har fått anfall av för att se vad som händer. För om jag har nyätit och vidtagit alla de säkerhetsåtgärder så förstör man ju för framtiden för jag kommer ju inte alltid att ha nyätit på jag far till stan eller andra ställen där jag börjar må extremt illa. Det kommer nog att ske nu till veckan mellan den 19-23 så får vi se.. Jag har ju även haft utanförskap men även dessa har försvunnit förutom då jag tänker på dom men då är dom inte lika hemska som tidigare och jag har dom inte lika länge. Så allt går verkligen åt rätt håll kan man ju säga=)
Kristian Grönqvist 14:49 den 15 april 2010

Grattis, inte så enkelt för alla…
Malin 14:41 den 16 april 2010

Det gick tyvärr inte lika bra som jag hade hoppats… Var på stan igår och ju hungrigare jag blev desto sämre blev det.. Jag fick inget anfall men jag började må dåligt.. Inte lika dåligt som förr dock, så det är ju på bättringsvägen, men ändå alldeles för dåligt för att orka gå på stan.. Hade jag fortsatt utan någon bredvid mig hade jag garanterat fått ett anfall eftersom jag har så svårt att slita blicken ifrån ränderna. Men då jag nu snart ska gå på stan just för att utmana mig själv och min kropp så lär jag få ett anfall, det känner jag på mig.. Så jag är inte helt okej än.. =/ Men vi får väl se.. Kanske kan höja den nya medicinen ännu mer med tanke på att den har hjälpt så mycket..
Kristian Grönqvist 17:23 den 16 april 2010

Man brukar inte börja lära sig simma genom att ta Engelska Kanalen först. Lycka till
Malin 14:31 den 17 april 2010

Baby steps… Men jag är så otålig.. Har haft utanförskap sen jag var typ 12 år, och jag är så otroligt less på att må illa och vara annorlunda, jag vill bara vara som alla andra och må som alla andra.. 24/7.. Men det verkar ju vara en omöjlighet.. Men jag vägrar ge mig, jag vägrar ge upp och acceptera min livssituation, för folk har sagt det till mig, att jag får helt enkelt acceptera att jag kommer att ha utanförskap men jag ska inte ha det så. Om det är så sabla kul att må illa varje dag kan dom få göra det men jag vägrar, det är mitt liv och jag vägrar då ge upp bara för att andra tycker det. Det är inte dom som ska leva med det..
Kristian Grönqvist 19:09 den 17 april 2010

Oxen är långsam men jorden är tålmodig…
Malin 12:33 den 22 april 2010

Jag märker mer och mer att medicinen fungerar inte lika väl som jag hade hoppats.. Jag hade väl för höga förväntningar på det i och med att det gick så bra på dom lägre doserna, då försvann ju utanförskaperna men nu har dom kommit tillbaka. Jag måste vänta ett tag till för att se om dom försvinner men annars måste jag ringa till läkaren och säga att utanförskaperna har kommit tillbaka och att en ny känsla har kommit, och den är sannerligen obehaglig..
Jag vet inte vad jag ska göra!
Det känns som att allt går bra till en början men sen barkar allt åt h*lvete(ursäkta språkvalet). Men jag har mått såhär sen jag var ca 10-12 år och jag är så less. Jag börjar snart ge upp hoppet men jag vägrar leva såhär, jag vill inte uppleva mitt bröllop och såna saker genom ett utanförskap, det är därför jag blir så otålig för det känns som att jag aldrig kommer att bli bra..
Kristian Grönqvist 13:42 den 22 april 2010

Malin

Utanförskapet är helt oberoende av Din epilepsi. Utanförskapet antyder att man inte vill vara den person man är eller ha det förhållande till samhället som man har .Man vill ha delaktighet men kan/orkar inte med de ritualer det innebär att vara delaktig.
Dessutom förstärker man själv utanförskapet. det blir ett självspelande piano och bekräftas egentligen bara av en själv. Andra gör det sällan. men kan ha gjort det i en tidig ålder Man har betingats, kallas det.
Du får tala mer om detta med de specialister Du träffar regelbundet.
Malin 20:16 den 22 april 2010

Utanförskapet är inget socialt utanförskap, det har ingenting med andra människor att göra utan det är hur jag upplever verkligheten. Men nu har jag börjat läsa på om jag har någon form av psykisk sjukdom förutom epilepsin, och jag funderar på att träffa någon att prata med bara för att se vad dom säger. En psykolog eller psykiatriker eller någonting sådant men jag vet inte riktigt..
Malin 23:05 den 1 maj 2010

Nu har jag dessutom mest troligt fått en allergisk reaktion mot Topimaxen vilket innebär att om jag inte blir bättre så måste jag sluta med den helt vilket inte är bra för det är den medicin som har fungerat bäst för mig på väldigt länge. Jag har halverat dosen för några dagar sedan men det är för tidigt att säga om utslagen har blivit fler, färre eller lika många, men det känns nästan som att dom har blivit fler.. =/ Vad kommer att ske härnäst då? Vilka mediciner finns det kvar som är lämpliga åt mig? Det börjar kännas rätt hopplöst för mig så jag är snart tillbaka i dom gamla spåren där jag säger att eftersom ingen medicin verkar funka så är det lika bra att sluta helt med all medicin. Men jag är inte där än. Nu är det bara väntan på att se om utslagen och klådan försvinner. Någon mer som har upplevt kliande utslag pga Topimax?
Kristian Grönqvist 9:40 den 2 maj 2010

Om Topimaxen fungerar i övrigt prova ett receptfritt antihistamin, (hösnuvemedicin av valfritt slag) i en vecka och se om klådan försvinner. Antihistaminer fungerar lite personligt, pröva åtminstone ett par olika typer. Lycka till.
Kristian Grönqvist 9:51 den 2 maj 2010

Allt utanförskap är en form av autism som grundar sig på att man varseblir verkligheten på ett annat sätt. Man spärrar ut verkligheten på ett eller annat sätt, antingen för att man i tidig ålder ha upplevt verkligheten som hotfull och därför skapat sig en egen värld som inte är det.
Om man inte blir övertygad om att att omvärlden för det mesta är helt ofarlig, så kan det ge symptom från agorafobi till klaustrofobi eller olika typer av tvångshandlingar som gör världen för ett tag säkrare.
Fundera ffa på vad det kan ha varit som har utlöst utanförskapet och på vilket sätt Du skulle kunna tacla det.
Men som sagt: Änuu bättre råd lär du få av en psykiater.
Malin 12:34 den 2 maj 2010

Läkaren skulle ringa och kolla upp om det hade blivit bättre med klådan men jag förstod inte riktigt när det var han skulle ringa, det blir nog tidigast i slutet av veckan men då han ringer får jag fråga han vad han tror om det, antihistaminet. Jag har ju gärna kvar Topimaxen eftersom den har fungerat så bra i övrigt, den har tagit bort min känslighet för ränder nästan helt, nu känner jag mest bara smått obehag, jag har iallafall inte fått något anfall nu medans jag har ätit den vilket är ett väldigt gott tecken eftersom jag fick så många anfall tidigare just på grund av ränderna och därför vore det så synd om jag blir tvungen att sluta med Topimaxen.
Malin 12:51 den 2 maj 2010

Vad jag än försöker använda för ord för att förklara mitt utanförskap så blir det fel, för det är min verklighetsuppfattning som förändras, som att allt är på film osv. Jag har hört att vissa andra med epilepsi upplever samma sak men det är så svårt att sätta ord på känslor. Ska jag vänta tills jag har pratat med läkaren igen innan jag bokar tid hos en psykiatriker? Jag har som aldrig haft många vänner och alltid känt mig lite utanför och som du nämner så har jag på ett sätt kunna stänga ute verkligheten eller hur man ska säga, och sitta i min egen lilla värld där allt är bra och jag känner mig säker, där kan jag se film eller tv. Med andra ord så flyr jag undan från verkligheten till en plats där jag känner mig säker och slipper andra människor. Jag blir helt inne i min egen lilla värld där jag ibland kan vara svår att nå, jag tappar kontakten med verkligheten. Men nu är det något år sedan jag gjorde så sist, jag slutade med det då jag gick ut gymnasiet för drygt tre år sedan tror jag det var. Nu försöker jag att komma ut bland folk och bli mer social fast jag tycker att det är väldigt obehagligt och ofta väldigt skrämmande, jag känner mig ofta väldigt obekväm, särskilt då jag är med jämåriga, jag trivs bättre med äldre människor. Men jag försöker förändra mig och inse att andra människor är inte lika hemska som jag tror, jag behöver inte fly in i min egen värld, den riktiga världen duger gott och väl.
Malin 16:00 den 5 maj 2010

Jag fick mitt första anfall på ca 6 veckor igår och det var på grund av ett hustak. Jag krampade inte utan började bara prata på ett okänt språk som påminde om arameiska och så började jag blöda väldigt mycket näsblod, men det slutade ett tag efter att jag hade vaknat till.
Men jag har nu pratat med läkaren som säger att jag ska sluta med Topimax eftersom utslagen och klådan inte har försvunnit vilket innebär att sommaren kommer att bestå av anfall.
Jag frågade om jag inte kunde börja äta någon form av antihistamin, någonting som ska få bort klådan, men hon sa att eftersom jag verkar vara allergisk mot Topimaxen så kan det bli värre med tiden och sluta olyckligt eller hur man ska säga, jag kommer tyvärr inte ihåg vad hon sa, men det var inte bra i alla fall..
Så det blir bara att hoppas på en ny medicin som fungerar lika bra som Topimaxen fast utan utslag.
David Bergkvist 16:22 den 5 maj 2010

Malin: är verkligen de där utslagen, som medicinen orsakar, värre än anfallen som den åtgärdar?
Malin 17:57 den 5 maj 2010

Egentligen inte, men utslagen blir fler och fler och kliar konstant, och enligt läkaren som jag pratade med idag så sa hon att det kan vara farligt för min hälsa att fortsätta med medicinen i och med att jag har fått en allergisk reaktion. Utslagen kan, och kommer mest troligt, att bli fler och fler med tiden om jag fortsätter med medicinen och det kan få allvarligare konsekvenser ju längre tiden går. Det var därför jag inte fick fortsätta med Topimax och sätta in någon form av antihistamin istället.. Annars hade jag gärna gjort det för Topimax är den som har fungerat bäst för mig på flera år så jag är inte glad över att jag måste sluta med den.
Kristian Grönqvist 20:38 den 5 maj 2010

Det låter vettigt tycker jag också. Du kan i värsta fall få en anafylaktisk chock av Topimaxen.
Malin 20:45 den 5 maj 2010

Vi får väl se om dom hittar någon liknande medicin som jag kan få som jag reagerar bättre på.
Malin 23:47 den 8 maj 2010

Nu har jag fått mitt andra anfall på fem dagar, ett i tisdags och ett idag och om det fortsätter i den här takten så kommer detta att bli den anfallstätaste tiden i mitt liv..
Jag har kvar klådan och utslagen, dom har blivit mer synliga nu, men då dom har försvunnit ska vi försöka med Topimax igen för att dubbelkolla och se om det verkligen var den jag var allergisk mot. Om det inte fungerar med Topimax vet jag inte vad jag ska göra. För att tanken var ju att om Topimax fungerade bra så skulle jag få sluta med Lamictal och Lyrica så jag bara äter en medicin, men det ser ju inte så ljust ut just nu. Jag klarar av att äta flera mediciner, jag har inga problem med att ta tabletter så länge jag slipper anfall och illamående.
Jag ska även vara med i någon medicinsk studie nu också, jag vet inte riktigt vad den handlade om men jag såg en chans att få blodprov tagna så då tog jag den. Vi får se hur det går med allt, jag håller er uppdaterade=)
Malin 12:21 den 11 maj 2010

Utslagen och klådan är kvar, men kan det ha någonting att göra med att min pojkvän har liknande, han har också utslag och klåda och det verkar klia mest för båda då vi är med varann.. Fast han är kattallergiker och har en katt så hans klåda beror ju messt troligt på det. Vi skämtar ju och säger att vi är allergiska mot varann, men det kan man väl inte vara..? För man börjar ju fundera eftersom det kliar för bägga då vi är hos mig och det inte finns någon katt i närheten fast det kliar ändå för han. Någon som vet någonting om det här? Om inte annat så hur länge det brukar hålla i sig, om det är att jag är allergisk mot min medicin. Fast på torsdag har jag varit helt utan den i en vecka så det borde väl sluta snart?
Malin 19:15 den 8 juni 2010

UTslagen och klådan berodde på skabb, men nu har jag behandlat mig och det har mest troligt försvunnit. Jag ska prata med läkaren på torsdag och då får vi se vad han säger men jag kommer mest troligt att börja om med Topimax.
Kristian Grönqvist 20:34 den 8 juni 2010

Grattis
Kristian Grönqvist 20:38 den 8 juni 2010

Jag hoppas att pojkvännen är behandlad han också, annars börjar det igen…
Kristian Grönqvist 20:40 den 8 juni 2010

Katten är förmodligen bäraren.
Malin 21:35 den 8 juni 2010

Han har varit borta ett tag nu, men han ska behandla sig så fort han kommer hem, men vi kommer inte att ha nån fysisk kontakt(kramar, pussar) förrens efter han har behandlat sig. Och han måste städa lägenheten ordentligt innan jag kommer dit.. Frågan är ju som bara hur katten kan ha fått det, för det är en innekatt..
Malin 16:24 den 10 juni 2010

Jag har nu pratat med läkaren och jag ska få börja om med Topimax med start ikväll så får vi se hur det går. Vi kommer att höras av om drygt fyra veckor och se hur det går, men det blir en långsam start så kroppen hinner vänja sig. Vi får se hur det går.
Kristian Grönqvist 18:40 den 10 juni 2010

Lycka till…
Malin 13:54 den 12 juni 2010

Tack, det lär behövas.. =/ Som det känns just nu så måste jag behandla mig igen, så då kan jag lika gärna göra det samtidigt som pojkvännen, för då är vi ju i hans lägenhet, så kan vi hjälpas åt att totalstäda alltihop, tvätta alla kläder, dränka katten;) Men han har duschat katten flera gånger.. Men han får väl göra det igen medans vi är under behandling. Vi får väl se hur det går, jag är bara så rädd att om jag/vi blir friska så blir vi sjuka direkt efter. Jag verkar ha en tendens att dra på mig udda sjukdomar.. Men vi får hoppas att behandligen tar död på skabben och sen gör mig immun för resten av mitt liv. Jag tror inte på det men man kan väl drömma..
Malin 22:41 den 12 juni 2010

Idag har jag fått ett anfall igen. Jag krampar ju inte, utan jag tappar bara medvetandet. Tydligen hade jag suttit och sagt att jag mådde illa och ville spy, men det kommer jag inte ihåg. Jag kommer bara ihåg att då jag vaknade till så var allt som vanligt svart för ögonen och tårarna rann. Men jag satt och sa om och om igen att jag hatar min kropp och det värsta är att jag står fast vid det även nu.. För det är jämt någonting som är fel med mig, jag får aldrig vara ”normal” eller som alla andra. Jag är så less på att vara sjuk, och som det ser ut nu så kommer jag aldrig att få ett jobb och bo själv i en lägenhet. För jag får anfall för ofta för att kunna få ett jobb och även om jag skulle få ett så skulle jag bli sparkad direkt eftersom jag lär falla ihop på jobbet. Jag kan inte bo själv eftersom man vet aldrig när anfallen kommer och rätt som det är så ramlar jag ihop och slår mig och om jag då bor själv så är det ju ingen som märker något. Så om jag skulle slå mig rejält så skulle det kunna ta någon dag innan någon märkte nå. Men vi får väl se, jag har mycket hopp till Topimax, vi lär väl märka om några dagar om den fungerar.
Malin 23:43 den 13 juni 2010

Enligt Vårdguiden så smittar djurskabb inte till människor, och enligt både Vårdguiden och Fass kan det ta mellan mågon dag upp till några veckor innan klådan försvinner helt. Så det borde inte vara katten men vars är det ifrån då? Men det är väl inte det viktigaste att ta reda på det så länge jag, min familj och min pojkvän är/blir friska.
Malin 23:28 den 28 juni 2010

Nu har klådan försvunnit helt och jag har börjat med Topimax. Jag har inte kommit upp i rätt dos än eftersom vi ska ta det väldigt långsamt så det är några veckor kvar, men hittills är det väldigt lovande. Jag mår väldigt bra, känner knappt av någonting förutom då jag tänker på det, då kan det komma men inte annars. Så nu är det bara vänta och se hur det är då jag har kommit upp i full dos, det är bara hålla tummarna.
Malin 0:30 den 11 oktober 2010

Ingen annan har skrivit på väldigt länge ser jag.. En liten uppdatering är bara att det går väl sisådär, minnet har blivit stadigt sämre ändå sen jag träffade min pojkvän (vi har varit ihop i ett halvår) har han nyss erkänt. Jag märker ju knappt av det men han håller på att bli galen på mig men han vet att jag inte kan rå för det, och då är det att jag inte minns vad som hände dagen innan, vad han sa för en timma sen, vilket datum vi blev tillsammans, om han har träffat min släkt eller ej osv. Sedan så har jag även fått några anfall där dom enda nämnvärda är då huvudet slocknar men kroppen fortsätter att gå. Den ena gången gick jag rakt över en trafikerad väg, fast det kom ingen bil och en kompis skyndade sig att dra ner mig på marken, och andra gången gick jag rakt in i en stillastående buss. Jag har alltid haft en otrolig tur då jag har fått mina anfall måste jag säga, det har alltid funnits någon där.. Som gången då jag gick rakt in i ett fönster så satt det ju redan ambulanskillar och åt lunch så dom såg ju alltihop. Men jag har aldrig blivit påkörd eller nå. En otrolig tur säger jag..
Känsligheten för ränder har inte heller försvunnit, det enda som har hänt är att jag blir snabbare pigg efter ett anfall nu än vad jag var för ca 1 år sedan.
Men om någon har någon idé om hur man kan försöka göra mig någotsånär frisk så får ni gärna säga till, även om det innebär att läggas in på sjukhus eller så, jag kan bli en labbråtta eller nå *sarkasm*
Malin 20:58 den 21 maj 2011

Anfallen fortsätter komma, nu har dom faktiskt varit mer sällan, tycker jag i alla fall. Men jag tror nästan att jag har haft det allvarligaste hittills i hela livet förra helgen (lördag 14/5-11) för då fick jag ett krampanfall som tydligen varade i ca fem minuter, sen fick jag oregelbunden andning, andningsuppehåll, och om min pojkvän inte hade varit hemma så hade nog inte min andning kommit igång igen..
Tydligen hade anfallet startat för att jag hade suttit på Tradera och sökt efter randiga kläder, men det har jag inget minne av, och det skulle jag inte göra frivilligt eftersom jag har fått ett anfall tidigare då jag hade googlat på ränder (fast det kommer jag inte heller ihåg) och min pojkvän gav min en sån utskällning för han trodde att jag hade googlat på ränder frivilligt, och jag har sagt det, att efter den utskällningen skulle jag aldrig googla på ränder. Så jag förstår inte hur jag kan ha sökt på det på Tradera förra helgen..

Men som sagt, om någon vill ha en labbråtta så kan jag ställa upp..