Fenomenet överkammad flint

överkamning

Glen Whitman ställer de riktigt intressanta frågorna, t.ex. hur det kommer sig att annars insiktsfulla personer väljer att kamma över en flint med stora mängder längre ned sittande hår. Förklaringen:

I surmise that comb-overs don’t happen all at once, but by degrees. More importantly, in the early stages the comb-over actually works. Imagine a man whose hair is just starting to get a little thin on top. By moving his part just a tiny fraction of an inch toward his temple, he will increase the apparent thickness on the top of his head, while leaving his part in the acceptable range. He will actually look better! But as the thinning advances, the head-owner gradually moves his part farther and farther down the side of his head, until eventually he winds up with a full-blown comb-over.

En mycket plausibel förklaring. Den får mig att tänka på Ludwig von Mises teori om interventionism: staten börjar med att intervenera lite grann i ekonomin, och i början fungerar åtgärden, men när marknadsaktörerna anpassar sig förlorar den sin kraft. Då krävs ytterligare interventioner för att uppnå det önskade resultatet, men efter ett tag undermineras även dem av flexibla och driftiga marknadsaktörer. Så fortsätter det till dess man når socialism. En första åtgärd tedde sig harmlös men ledde fram till ett oönskat slutresultat.

Som i fallet med överkammad flint. Frågan är: Hur ska de som börjar bli flintskalliga kunna hjälpas från att påbörja vägen mot fördärvet? Kan de övertygas om att en flint, även om den inte kan betraktas som en tillgång, är att föredra framför överkamning? Eller ska de tipsas om hårtransplantation? Eller Propecia?