Är intelligens viktig på arbetsmarknaden?

Vad spelar störst roll för framgång på arbetsmarknaden, intelligens (”cognitive ability”) eller personliga egenskaper som stresstålighet, självdisciplin och social förmåga (”noncognitive ability”)? Det senare, visar en ny studie av Erik Lindqvist och Roine Vestman, ”The Labor Market Returns to Cognitive and Noncognitive Ability”. Genom att använda den noggranna psykologiska utvärdering som äger rum under mönstringen, istället för enkätsvar, som har använts i tidigare studier, finner forskarna följande:

[N]oncognitive ability is a much stronger predictor of employment status than cognitive ability. … Moreover, men with high noncognitive ability have shorter unemployment spells while cognitive ability has no statistically significant effect on the duration of unemployment. … [N]oncognitive ability is a stronger determinant of annual labor market earnings, in particular at the low end of the earnings distribution.

Att vara smart är förstås bra på arbetsmarknaden, men att ha personliga egenskaper av ovan nämnt slag är alltså ännu bättre. En intressant precisering är att betydelsen av intelligens respektive personliga egenskaper skiljer sig åt mellan tre grupper av anställda (chefer, kvalificerad arbetskraft, okvalificerad arbetskraft):

Interestingly, workers in a managerial position have somewhat lower cognitive ability than workers in other qualified occupations, but significantly higher noncognitive ability. … For unqualified workers and managers, noncognitive ability has a significantly higher return than cognitive ability. In contrast, qualified workers in non-managerial positions have similar return to cognitive and noncognitive ability. In essence, we find that noncognitive ability is important regardless of occupation or level of ability, while cognitive ability is important only for workers in qualified occupations.

Om man som kvalifiicerad yrkesmänniska ogillar chefen kan man möjligen trösta sig med att man med ganska stor sannolikhet i alla fall är smartare. Och är man smart och introvert ska man antagligen inte satsa på att nå chefspositioner utan kommer mer till sin rätt på andra kvalificerade positioner.

swingthatcat 9:08 den 17 april 2009

Ser att ”stresstålighet” finns med. Det låter lite 1900-tal för mig. Eller har det dykt upp som en önskvärd egenskap igen?
nonicoclolasos 9:17 den 17 april 2009

Det har det nog, ja. Se gärna s. 10-11 i uppsastsen, där forskarna diskuterar vad psykologtestet anses mäta.
Alex 20:46 den 18 april 2009

Jag har just läst Charles Murrays senaste bok Real Education: Four Simple Thruths for Bringing Americas’s Schools bak to Reality , han skrev den (ö)kända boken
The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life tillsammans med Richard J. Herrnstein

I båda dessa böcker är Charles Murrays tes att det är förmåga, academic ability, som styr framtida inkomster samt risken att hamna utanför. Murray blev anklagad för att vara rasist och konservativ. Murray är libertarian (klassiskt liberal), dvs så långt ifrån rasist du kan komma.

Han fick svidande kritik för sin första bok men har i senare artiklar korrigerat vissa av sina rön med i princip står sig hans teser. Han påstår att de sociala problem som finns är i princip ohjälpliga, men i fall de kan åtgärdas kan det inte ske med inkomst omfördelning, det har de senaste 50 åren inte givit någon som helst effekt. Mer pengar leder i sig inte till en ökning i förmåga. Utan det som krävs är som den svenska undersökningen visar träning i ”non-cognitive skills”, stresstålighet, självdisciplin och social förmåga. Den viktigaste är självdisciplin, ihärdighet. Hur omfördelar man detta? Hur skapar man ett klimat där dessa egenskaper värderas och lärs ut? Inte i den moderna skolan i alla fall enligt Murray.

Malcolm Gladwell är just nu i ropet i USA med sin nya bok Outliers: The Story of Success där han istället visar att academic ability och eller IQ inte har betydelse för framgång samt att det endast är tur att vissa individer lyckas. När man tittar närmare på hans analyser visar det sig att det han har kommit fram till är att det krävs minst 10,000 timmars hårt arbete, träning inom sitt ämnesområde för att lyckas. 10,000 timmar är konsekvent över olika områden. Det han inte talar om, eller talar väldigt tyst om är att för att kunna lägga ner dessa 10,000 timmar och bli en expert (gäller ej konst eller sport) krävs det ett IQ på mer än 120 vilket ca 10 % av befolkningen har. Så hans tes är rätt att det är som den svenska undersökning du visar non cognitive förmåga som styr, mest ihärdighet, vem som lyckas men för att bli outstanding krävs ett IQ på mer än 120. (De 120 i IQ finns i en liten not i Gladwells bok.)

Jag tror själv att det både behövs hög kognitiv förmåga och hög icke kognitiv förmåga men framför allt behövs det självdisciplin, ihärdighet eller vad man här i USA kallar The Way of the WASP , White Anglo Saxon Protestant, consists of six closely related values or character traits
1. conscience
2. civic-mindedness
3. industry
4. success
5. use
6. antisensuality
Alex 20:49 den 18 april 2009

Tyvärr passar jag inte in på WASP idealen eftersom jag är Hedonist.
pontus 23:52 den 18 april 2009

Alex, din blog finns inte!
Alex 20:06 den 19 april 2009

Jag glömde ett i,nu borde den gå att gå till. Eftersom jag inte är så bra på IT tekniken har jag ännu inte fått den att få ett bra utseende.
Alex 20:28 den 19 april 2009

Från Freakonomics blog Practicing Your Way to a Higher I.Q

Där diskuteras bla en ny bok av Richard E. Nisbett Intelligence and How to Get It: Why Schools and Cultures Count

Den diskuteras vidare i en New York Times artikel Get Smart

I denna artikel kritiserar Nisbett Murray och Hernnsteins ideer.

Nisbett bridles at the hereditarian claim that I.Q. is 75 to 85 percent heritable; the real figure, he thinks, is less than 50 percent.

Han hävdar att skillnaden i IQ mellan svarta amerikaner och vita amerikaner skulle kunna komma att raderas ut med tidig intervention. Men när det gäller Murrays tes att det inte går att intervenera fram Academic Ability så anser Nisbett egentligen samma sak som Murray. Men menar att detta inte har betydelse eftersom i framtiden kommer hårt arbete och nogrannhet (conscientiousness and perseverance) vara allenarådande. Men som jag skrev ovan hur ändrar du kulturmönster till The Way of the WASP?

Se Nisbett i artikeln nedan.

Social policy can get rid of ethnic I.Q. gaps, he [Nisbett] thinks, but “the social-class gap” in I.Q. “is never going to be closed.” I would frame the matter a little differently. Even if I.Q. inequality is inevitable, it may eventually become irrelevant. Over the last century, for reasons that aren’t entirely clear, I.Q. scores around the world have been rising by three points a decade. Some of this rise, Nisbett argues, represents a real gain in intelligence. But beyond a certain threshold — an I.Q. of 115, say — there is no correlation between intelligence and creativity or genius. As more of us are propelled above this threshold — and, if Nisbett is right, nearly all of us can be — the role of intelligence in determining success will come to be infinitesimal by comparison with such “moral” traits as conscientiousness and perseverance. Then we can start arguing about whether those are genetic.