Niclas Berggren 14:27 den 16 February 2009

Gul precision

Willem de Kooning, Untitled (1958), 58,4 x 74,0 cm:

kooning

Helena 15:42 den 16 februari 2009

Nu har jag funderat i fem minuter på vad sjutton tavlan föreställer. Nu tror jag att det är en väg som går genom tunnlar och som går förbi en oas.
goth 19:44 den 16 februari 2009

Nu ser jag! Det är någon som kramar skiten ur en mops!
goth 20:40 den 16 februari 2009

Strypning av orm!
nonicoclolasos 20:42 den 16 februari 2009

Helena och goth: Ha ha!

Själv är jag inte så inriktad på att se vad ett konstverk kan tänkas föreställa. Jag är mer ute efter en känsla.
Camilla 22:27 den 16 februari 2009

De Koonings tavlor är ofta föreställande, kanske ett landskap med vatten.. Han är en av mina främsta favoriter, ganska lätt att ta till sig jämfört med annan torr teoretisk abstrakt konst.
Camilla 22:50 den 16 februari 2009

Niclas; jag känner att föreställande abstrakt konst ofta är än mer fri än icke-föreställande, pga sin avsaknad av ”orsak”. Ett måleri av ngt existerande för att slippa fundera på vad som målas, eller varför.
nonicoclolasos 22:57 den 16 februari 2009

Camilla: Jag förstår din tanke – men är inte den friheten enbart förbehållen konstnären? Som beskådare ser jag mig själv, åtminstone, som mer fri av icke-föreställande abstrakt konst, just därför att den inte föreskriver en viss tolkning. Och friheten för konstnären – är den inte ett slags lathet i det här fallet (ett sätt att ”slippa fundera”)?
Anders H 0:38 den 17 februari 2009

Läs följande med lätt lundensisk accent: Ja, De Kooning finner vi i gränslandet mellan det figurativa och det abstrakta. En slags expressiv högmodernism. Sedan imploderade det modernistiska måleriet på etisk grund. Ty rörelsen bort från det illusoriska är en fråga om sanning, att inte avbilda den tredimensionella verkligheten i två dimensioner. Färg och form är (var) det mediespecifika, ren abstraktion är en fråga om ärlighet. Men runt 1960 gick det inte att komma längre. Själv uppskattar jag Barnet Newmans zip paintings.
Camilla 20:07 den 17 februari 2009

Den som enbart målar rent abstrakt blir gärna enbart illustrativ, vilket man som betraktare känner. Abstrakta konstnärer som Rothko har istället en massa tankar bakom sina val, dvs (det abstrakta i) tavlan är bara ”ytan” av deras arbete. En målare som de Kooning ”släpper verkligheten” i sitt föreställande måleri, och fokuserar på färg och form och (omedvetet?) känslor. Ingen lathet här! Och betraktaren behöver inte ens se vad det föreställer, men påverkas ändå av konstnärens bakomliggande arbetsprocess.
Anders H 20:40 den 17 februari 2009

Att illustrera är att konkretisera, vilket vanligtvis står i motsatsförhållande till abstraktion. Att ‘föreställa’ ligger nära ‘föreställning (att spela teater) eller att ‘förställa sig’, alltså att fara med osanning.

Äkthet är en fråga om representation, att översätta, att gestalta ett objekt i överensstämmelse med den fysiska verkligheten, den inre psykiska verkligheten eller enligt en viss stil; det går ju att tala om ‘äkta’ expressionism, kubism etc. Likaså olika nivåer av realism, både Courbet och Andy Warhol var ju realister men i olika avseenden, deras verkligheter såg olika ut. Själv rekommenderar jag Gerhard Richter, som på frågan om han någonsin målat en abstrakt målning svarade: ”Jag har målat en idé av en abstrakt målning”.
Camilla 21:10 den 17 februari 2009

Ordsammanblandning av mig. Illustrativt figurativt är ungefär samma som DEKORATIVT abstrakt.
Anders H 21:44 den 17 februari 2009

Ja men en illustration kan ju också vara konkret. En apelsin, en blomma eller ett ansikte t.ex.
Helge 21:49 den 17 februari 2009

Jag började genast att tänka i sexuella termer.
pierre 22:04 den 17 februari 2009

Idrott, sex och politik. Personen som petar upp gardinen med ribban lyfter armen i en viss politisk gest. Men varför bär han mask?