David Hume gillade inte ekonomisk nationalism. Så här skriver han i ”Of the Jealousy of Trade” från 1742:

I shall therefore venture to acknowledge, that, not only as a man, but as a BRITISH subject, I pray for the flourishing commerce of GERMANY, SPAIN, ITALY, and even FRANCE itself. I am at least certain, that GREAT BRITAIN, and all those nations, would flourish more, did their sovereigns and ministers adopt such enlarged and benevolent sentiments towards each other.

Mycket kloka och viktiga ord men, tycks det, svåra att förstå för många. Att man själv kan gynnas av att andra får det bättre är viktig kunskap, då den kan utgöra grund för acceptans av t.ex. frihandel. Att inse att ekonomin inte är ett nollsummespel torde vara en av de viktigaste insikterna om ekonomi och ekonomisk politik överhuvudtaget.

Se tidigare inlägg om den nationalistiska nationalekonomin, om anti-foreign bias och om vad som förklarar stöd för protektionism.