Det blir aldrig särskilt bra

Ett centralt avsnitt i Richard Wagners musikdrama Das Rheingold får mig att tänka på Schopenhauers idé om att tillvaron i huvudsak är präglad av lidande. När vi inte har det vi vill är vi otillfredsställda — och när vi får det vi vill blir vi uttråkade och får genast nya, otillfredsställda begär. Livet som ett Sisyfosarbete!

Det avsnitt jag tänker på är när dvärgen Alberich förbannar den som bär Nibelungens ring, som sägs ge makt och rikedom:

Wer ihn besitzt,
den sehre die Sorge,
und wer ihn nicht hat,
den nage der Neid!
Jeder giere
nach seinem Gut,
doch keiner geniesse
mit Nutzen sein!
sdsdsd
Whoever possesses it
shall be consumed with care,
and whoever has it not
be gnawed with envy!
Each shall itch
to possess it,
but none in it
shall find pleasure!
sds

Tillvaron i ett nötskal?