Niclas Berggren 9:04 den 5 November 2008

Dilbert om fri vilja

Pekka S 11:26 den 5 november 2008

Nice :)
Vetenskapare 16:02 den 5 november 2008

Utmärkt sammanfattat av Douglas.
Daniel 16:40 den 5 november 2008

Dilberts problem är ju att han tänker att det är kemin som kontrollerar vad man gör. Om man i stället tänker att man själv kontrollerar det man gör så blir det en annan slutsats.

Om jag kontrollerar kemin i min hjärna så kan jag sätta på skön musik. Det hade förmodligen inte hänt om min hjärna ”bara” var kemi.
pontus 17:15 den 5 november 2008

Daniel – Du har alltsa nanting icke-materiellt i din hjarna som kan kontrollera det materiella?

Ar det icke-materiella fastkopplat till hjarnan, eller flyter det bara runt ganska nara?
Mina 20:51 den 5 november 2008

Pontus – nu fick jag kvällsmjölken i näsan. Klockrent ;-p
Daniel 21:35 den 5 november 2008

Shut up.

Vad som är materiellt eller ickemateriellt är i praktiken en definitionfråga.

Idag finns det ju folk som säger att ”jaget” är en illusion eftersom det inte kan lokaliseras i hjärnan. Men själv vet jag att jag finns, och om det inte kan lokaliseras så kanske det är ickemateriellt.

Jag flyter runt ”i” hjärnan skulle jag vilja påstå och jag kan definitivt kontrollera det materiella. Jag har olika möjligheter och kan fritt välja mellan dessa, för mig är fri vilja i grunden en rent pragmatisk kompatibilism.

Jag kan delvis sympatisera med de som tror att det krävs något annat än slump eller determinism för att fri vilja ska kunna finnas. Jag är faktiskt rätt skeptisk till om det finns en objektiv ekvation för varför jag agerar som jag gör, i så fall hade verkligen inte det subjektiva behövt vara där.

Men visst, jag kan inte bevisa något, men de enda som ”vet” hur det funkar är ni, och jag tror inte ens att ni funderar.
Ateisten 21:55 den 5 november 2008

Daniel, ditt sätt att resonera är obegripligt och tyder på desperation. Du har fått för dig att du vill ha fri vilja, och då vänder och vrider du på dig i ett försök att etablera den slutsats du vill ha. Att tala om ett jag utanför det materiella är inget annat än en *religiös* vanföreställning. Du kan säga att du kan välja fritt mellan olika möjligheter hur mycket du vill, men du lider av en allvarlig illusion. Precis som religiösa som påstår att de vet att det finns en Gud. Trots att det inte finns något som helst vetenskapligt belägg för det. Blind tro bör du göra dig av med.
Daniel 22:27 den 5 november 2008

Ateisten, naturligtvis är även din tro blind. Jag accepterar att jag inte har några bevis och att jag alltså ”tror”, du kanske borde acceptera samma sak.
Baphomet 23:14 den 5 november 2008

Aha! Då finns det alltså ingen skillnad mellan tro och vetande! Jag kan alltså med gott samvete påstå vad jag vill. Lita på att jag kommer att utnyttja detta!
Daniel 23:26 den 5 november 2008

Baphomet, bara för att jag tror någonting men föredrar att ”veta” så gör jag inte som dig, alltså jag inbillar mig inte att jag vet sånt som jag tror.
Ateisten 23:52 den 5 november 2008

How convenient! Jag kan tro vad som helst och ingen kan kritisera det för inget vet egentligen mer än någon annan. Heja.
Daniel 0:24 den 6 november 2008

Ateisten, du får gärna kritisera, men om du säger att jag inte bör tro så borde ju det gälla dig också. Vi kan inte komma ifrån att vi tror olika saker, man kan ändå argumentera om det.

Men jag fattar din attityd, jag antar att du bara ville racka ner på mig.
Daniel 1:01 den 6 november 2008

Den här var rolig:

http://www.dilbert.com/strips/comic/2008-11-04/
nonicoclolasos 8:35 den 6 november 2008

Daniel: Den var mycket rolig! :-) Märkligt bara att du inte lyssnar till Dilberts vishet.
Emil Vikström 19:32 den 6 november 2008

Jag tycker inte att kritik mot någons handlingar behöver vara en motsats till fri vilja. Utan kritiken kan det i vissa fall finnas mycket små incitament till att ändra på sig. nKritiken kan alltså påverka någons val i en viss riktning. Med ekonomiska termer kan vi se det som en utgift för någon att gå emot de sociala normerna och bli kritiserad. Med det synsättet skulle kritiken rättfärdigas just utav att det inte finns någon fri vilja (förutsatt att kritiken leder till ett gott resultat i slutändan, vilket den förstås inte behöver göra).
Peter Ingestad 4:50 den 9 november 2008

Vi erfar viljans frihet omedelbart, den är oss fenomenologiskt given. Fysiologisk determination ligger utanför erfarenheten, den är transempirisk, och det är starkt ifrågasatt att sådan kausation är oförenlig med den fria viljans begrepp. Harald Ofstad har framhållit detta.
Pelle Anka 18:52 den 11 november 2008

Eftersom jag saknar fri vilja skriver jag denna text.
Pingback: Retribution: Kommentarer på min DN-krönika « Juridikbloggen